En värld full av liv på gott och ont.

-->

Medan diskussionens vågor gått höga här hemmavid för eller emot upp- och nedladdning av upphovsrättsskyddat material och lagstiftning för att skydda upphovsrättsinnehavare och upphovsrättsägare, pågår möten inför U S Copyright Office kring en begäran om ett treårigt undantag från reglerna i DMCA (Digital Millennium Copyright Act). I ett mejl från Jens O hittar jag en länk med information om detta. Där sägs bl a att EFF (Electronic Frontier Foundation) och Organization for Transformative Works kraftfullt har bemött de argument som MPAA och DVD-CCA använt när de motsatt sig det av EFF föreslagna undantaget från DMCA för kreatörer av video-remix-alster för icke kommersiellt bruk. Beslut väntas i oktober 2009.

Nyfiken på DMCA söker jag information på nätet och finner bl a en debattartikel från 2002 hos Cnet, som jag med hjälp av Google Översättning, kan förstå. Det är verkligen intressant att se att den stundtals högljudda diskussion, som pågått här hemmavid, har pågått allt sedan USA:s kongress beslutade om DMCA att gälla från 1998. Artikeln är skriven av Rick Boucher, en advokat som valdes in i den amerikanska kongressen vid 1982 års val. För den som är intresserad finns det åtskilligt att läsa, som visar att det finns ”krigshärdar” litet varstans mellan dessa organisationer för upphovsrättsägare och företag, som utvecklar teknik för kopiering av lagligt inköpta verk och/eller enskilda användare. Av detta drar jag slutsatsen att det är hög tid för våra lagstiftare att göra en markering i lag att kopiering och användning för icke kommersiellt bruk s k fair use också är tillåtet på nätet. Dessutom måste möjligheten att använda Creative Commons license göras mera känd bland kreatörer i olika branscher.

För att synliggöra det orimliga i den franska Hadopi-lagen har EFF en länk till en essä av Professor Ed Felten vid Princeton Computer Science. Efter att ha läst den – I have to brush up my English – och även noterat att EFF kämpar för öppenhet kring ACTA-avtalet, tänker jag att det måste vara möjligt att kombinera det allmänna behovet (som människor i alla tider haft) att kunna kopiera delar av andras verk, som underlag för utbyte av åsikter och idéer vart detta utbyte än försigår, och upphovsrättsinnehavarens rätt till sitt verk, där det för övrigt borde finnas en tidsgräns för olika företags möjligheter att förvärva denna rätt då en innehavare inte ska riskera att blir bunden av oskäliga villkor. Allt som kan medverka till en bättre balans mellan våra medborgerliga fri- och rättigheter och enskilda kreatörers rättigheter samt olika affärsintressen gynnar en positiv utveckling när det gäller internet. Och lösa upp knutarna i Telekompaketet.

Tänk om Regeringen skulle öppna upp en webbplats för ett grupparbete om hur en sådan reformerad lagstiftning skulle kunna se ut. Man kunde kanske låta sig inspireras av den öppenhet som den nya administrationen i Vita huset visar genom OPEN GOVERNMENT INNOVATIONS GALLERY.

Efter denna utflykt i den stora världen, åter till Sverige och det som rör sig i min intressesfär upptäcker jag att DN Opinion publicerar ett debattinlägg av professor Vernon Bogdanor vid Oxfords universitet. Han skriver om den skandal som avslöjats bland politiker i det brittiska underhuset där ledamöter från alla partier är inblandade och att det finns risk för att förbannade väljare kommer att rösta på det populistiska partiet BNP. Mannen som visslat och gett Daily Telegraph möjlighet att avslöja skandalen har trätt fram. Det är något av en elaktartad böld, som växt till sig under många år, och nu spruckit. Det hela har lett till att britterna kräver nyval skriver DN. Tillfället gör tjuven skulle jag vilja säga. Det startade när Margaret Thatcher, istället för att höja ledamöternas arvoden, beslutade att skattebetalarna skulle stå för vissa av deras utgifter och sedan har det rullat på, medan det system, som skulle hindra ett missbruk, varit alltför slappt. Som krona på verket har två lorder stängts av sedan de visat sig vara beredda att ta emot mutor för att påverka en lagändring, vilket DN skrev om i onsdags. Utan några jämförelser finns ett förfall, som inträffat här hemma, sedan personval infördes. Det gäller användningen av riksdagens utkvittningssystem, som var tänkt att användas när någon ledamot hade laga förfall på grund av sjukdom eller tjänsteresa, men som idag även används när en ledamot inte vill rösta med sin partigrupp. När byte av ”äpplen” mot ”päron” inte hjälper eller då partipiskan inte biter, återstår utkvittning. Tanken med varje ledamots lagliga rätt att rösta efter eget samvete ingår enligt mitt sätt att se i ett säkerhetssystem där varje ledamot har ett eget individuellt ansvar för riksdagens funktion som granskare av regeringen. Mitt i steget reflekterar också kring människors förmåga att hålla sig på den smala vägen. Mer filosofiska diskussioner ur ett historiskt perspektiv skulle kanske hjälpa.

Efter denna soppa, en runda i bloggosfären: Ser att Olof, skrivit om sitt sätt att plocka in svar på frågorna från vårt nätverk Riksdagssvar. Han är en trevlig grabb, som det är roligt att samarbeta med. Jens O skriver om Valfusk, feminism och fildelning; Bloggtidningen skriver om att man måste tänka efter före när man använder sociala medier och refererar till en brittisk undersökning. Inget ont som inte har något gott med sig tänker jag som varit slö med uppgifter på Facebook; MinaModerataKarameller visar hur Anne-Marie Pålssons ställningstagande tvingar Johan Linander och Staffan Danielsson, båda ledande i Centerpartiet, att tala för sin egen sjuka moster. Staffan Danielssons referens till sossarnas långa regeringsinnehav, som försvar för den nuvarande regeringens traskande på samma stig, är verkligen skrattretande. Han har tydligen inte reflekterat över varför S nu måste kämpa för att ta sig tillbaka. Sedan ett inlägg av Hax, som passar väl i dessa dagar – Förändringar i EU när Lissabonfördraget träder i kraft, där Sverige får två nya MEP:er. Avslutar med Badlands Hyena som försöker göra satir av nästa smarta drag för att hålla koll på oss, som tror att vi kan gå över till vanliga brev på posten för att slippa FRA; samt ett annat kulturellt uttryck på samma tema hos Enligt min humla . I det sammanhanget passar det att länka till Thomas Bodström, som påminner om att den tidigare utlovade lagstiftningen om FRA kommer nu på måndag. Intressant.

FRA och demokratin i Almedalen

I morgon onsdag kommer ett seminarium om FRA att anordnas i Almedalen. Arrangör är Centerpartiets nya tankesmedja Fores. En presentation om denna think-tank fanns tidigare i bl a Expressen och SR:s P1. Det ska bli intressant att följa denna verksamhet, som till skillnad mot Timbro vågar sig på att satsa på medverkande ur olika partipolitiska grupperingar under ledning av en i många läger respekterad ledare, Martin Ådahl. Mångfald i praktiken med uppbyggnad av kunskap och användandet av dialogen som metod, skulle man kunna säga. Men, vid sidan om planerade seminarier i Almedalen, sker även spontana inhopp, vilket bl a Claes Krantz, bloggar om.

När det gäller Centerns situation i FRA-debatten kunde vi igår i SvD läsa om CUF:s krav på en medlemskommission för att granska hur det gick till när Centerns ledning gick på tvärs mot Öppenhetsmanifestet, som partiet presenterade före valet 2006. Dessa ungdomar har värmt mitt hjärta. De gillar inte att man kohandlar med det som är grunden för våra demokratiska fri- och rättigheter. När jag var ung, var jag SSU:are. Ung idag hade jag nog valt att bli CUF:are. LUF hade också kunnat vara ett alternativ. De har en företrädare, som vågade följa sitt samvete och rösta Nej; Camilla Lindberg, Dalarna. SSU har kvar att bevisa att de tillskriver andra människor, än sossar, ett visst mått av förstånd. Hur det är att vara ung inom Moderaterna, har Fredrik Reinfeldt själv berättat om i en bok som kom ut efter valet 1994. Det påminner SvD om i en artikel igår. Den bilden känner jag igen från min tid som socialdemokrat. Det är något fel på det demokratiska styrelseskick, som fräter sönder den etiska kärnan i de människor, som väljs in i beslutande församlingar och sedan kommer i ”regeringsställning”. Därför är det något av ödets ironi att ungdomsministern Nyamko Sabuni nu sällar sig till skaran som försöker inbilla unga väljare att FRA-lagen inte är till för att avlyssna oss, utan för att skydda oss. Det skrev Expressen om igår. Intressant.

Tänk tanken – om vi hade en robot vid postens terminal i Tomteboda, som ångade upp alla brev och scannade av dem innan breven sändes vidare, då skulle långt fler äldre också bli upprörda över brottet mot vår integritet. De scannade kopiorna skulle därefter läggas i en jättebassäng åt en annan robot att fiska ur med hjälp av olika sökord. Idag är mejl detsamma som brev, som bärs fram av en annan teknik. För att kunna söka på ord måste mejlen öppnas! Till skillnad mot brev på posten går mejl fram och tillbaka över landets gränser beroende på var man har sin mejlserver och var trafiken flyter snabbast. Därför arbetar jag för att många fler ska skriva på namninsamlingen för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten, när brev idag mest sänds som mejl.

Vid sidan av att riksdagsbeslutet den 18 juni är ett brott mot brevhemligheten, är det möjligheten att utan föregående domsstolsbeslut kartlägga allt vad en människa gör med hjälp av internet, som är så skrämmande. För övrigt tycker jag att flera bör få tillgång till artikeln ”Vad Carl Bildt gjort för kriget” av Mikael Nyberg publicerad i AB strax efter valet 2006, som jag själv fick mig till livs igår. Bättre sent än aldrig! Bilden klarnar om man säger så. Men, varför i hela fridens namn valde Fredrik Reinfeldt en person som var så insyltad i kriget i Irak som Sveriges utrikesminister?

I krig och kärlek ...

Läser i Helsingborgs Dagblad en intressant debattartikel skriven av riksdagsledamoten Hans Wallmark (m) med anledning av LO:s kampanj med stort uppslagna annonser och brev till riksdagsledamöternas grannar inför omröstningen den 4 juni i riksdagen om regeringens förslag när det gäller sjukförsäkringen. Det är ett välskrivet debattinlägg, som sätter fokus på LO:s mycket tvivelaktiga kampanjmetoder. Vore jag LO-medlem skulle jag bli rejält förbannad över att av LO-ledningen ses som en tänkbar ”packåsna” för deras partipolitiska kampanjer gentemot en eller flera av mina grannar. Vad gör dem blinda och döva för sans och balans i opinionsbildningen. Krigslarm? Att tilltaget upprör visar flera inlägg från bloggare på artikeln ”LO:s grannkampanj upprör” i SvD igår.

På LO:s webbplats finns kampanjmaterialet i sin helhet och illustreras av en bild tecknad av den fyndige tecknaren Robert Nyberg. Vad som inte framgår är att arbetstagare redan idag sägs upp från sina jobb, med fackets goda minne, eftersom oförmågan att under en längre tid utföra arbete åt arbetsgivaren, redan idag räknas som saklig grund för uppsägning. Det gäller dock inte arbetstagare med så tydliga skador, som den illustrationen visar, utan där skadorna sitter i själen på grund av att de utsatts för chefers oförmåga att vägleda med resultat att de klassats som ”besvärliga människor”.

Med handen på hjärtat kan säkert lokala fackliga företrädare i Kommunal erinra sig att de inte haft makt att göra något, sedan arbetsgivaren sagt sig ha tömt ut sina möjligheter att erbjuda annat arbete åt en långtidssjukskriven. Om jag fattat det nya förslaget rätt, ska en arbetstagare få laglig rätt att begära tjänstledigt under sex månader för att söka annat arbete och under tiden vara berättigad till ersättning. Kan det inte vara en väg värd att pröva?

Just för att mitt hjärta klappar för en juste facklig organisation, har jag mina tvivel på att LO gynnar sina medlemmars intressen bäst genom att bara satsa på facklig-politisk samverkan med socialdemokraterna. Något som LO-tidningen skriver om i sin ledare. ”En intresseorganisation måste ta ställning i de frågor som berör dess medlemmar”, säger ledarskribenten, men, att det alltid ska utfalla till stöd för sossarna tvivlar jag på. Det var av nöden en gång i tiden, men idag?