ACTA, Aaron Sorkin och Öppna nät.

Idag kan handelsavtalet Acta dö, inleder Daniel Swedin sitt inlägg på Ledarbloggen i Aftonbladet. Spänningen var olidlig fram till kl 12.56 då det slod klart att EU-parlamentet med 478 Nej-, 39 Ja- och 165 nedlagda röster beslutade att en gång för alla avvisa propån om att anta avtalet. Hax och Rick var bland de första att berätta om saken. Jag blev glad som en lärka och twittrade om detta samt retweetade alla länkar, som dök upp, till alla mina följare.. Där fanns twittrare från olika håll runt klotet bl a Michael Geist i Canada, Europaportalen publicerade sin artikel om detta kl 12.57, som sedan uppdaterades med en länk som visar hur de svenska parlamentarikerna röstade. Där kan man se att det fanns ett antal som inte ville avgöra saken idag, utan ville återremittera saken till Handelsutskottet. Sedan man förlorat den omröstningen ställdes frågan Ja eller Nej till avtalet, där 0 röstade Ja, 14 röstade Nej och 5 avstod.

Av artikeln framgår att EU-kommissionen (tjänstemännen) efter omröstningen framförde som sin åsikt ”att EU-domstolen ändå bör gå vidare med sin prövning för att man sedan kan ta ställning till vad som bör hända med avtalet”. Maktdelningen i EU, där Ministerrådet, Kommissionen och Parlamentet måste vara överens för att saken ska vara bindande för medlemsländerna, gör att det finns möjligheter att dribbla en fråga runt i den s k trianguleringen som oftast utfaller till Parlamentets nackdel. Acta-bloggen berättade dock redan innan omröstningen att R.O.P (Rules of Procedure) artikel 90.6 föreskriver hur man kan gå tillväga för att få igenom ett bindande beslut på att avvakta ett domstolsyttrande när det gäller internationella avtal. Där konstateras ”att Fjellner och hans partigrupp har haft från den 25 november 2010 till den 2 juli 2012 på sig att lägga fram en sådan resolution inför Parlamentet. Att det inte gjorts visar med all önskvärd tydlighet att EPP och Fjellner inte är intresserade av domstolsyttrandet i sig, utan bara försöker använda domstolsyttrandet som ett sista desperat försök att försena, trixa med och skjuta upp en omröstning som det mesta talar för kommer att resultera i att ACTA sänks till botten”. Men osvuret är bäst och vi gör nog klokt i att ligga i beredskap för nya aktioner. Under tiden kan vi väl skriva till de EU-parlamentariker som röstade Nej och tacka för deras insats. 478 mejl är ingen match, jobbet blir att gå igenom omröstningen och ta fram deras mejladresser.

Vid sidan av nyheten att ACTA sablats ner i Europaparlamentet, så är SvD:s Krönikan/ The Newsroom av Sam Sundberg något att verkligen glädja sig åt. Ingressen lyder ”Manusförfattaren Aaron Sorkin avskyr internet och ser med nostalgi och arrogans på den digitala framtiden. Det vore katastrof för medierna att göra samma sak”. Instämmer. Men risken är stor att det är sådana mörkermän som har mest inflytande. Det tänker jag sedan jag kollat på ett par seminarier om Öppna nät i Almedalen. I den första delen presenterar Patrik Fältström ett manifest för fiberägare och i den andra delen om tillgång till internet. där frågan ställs Vem ska skapa ett ramverk för ett öppet internet? Om nätet ska vara till för något mer än en marknad för varor och tjänster måste internetaccess även ses som en rättighetsfråga. Den provokativa frågan Har vi ett öppet internet i Sverige? ställdes sedan ??? berättat om sitt arbete med att utbilda internetaktivister. Arrangörer var Rala och Netnod. Kunde inte finna någon skriftlig info om vilka de medverkande var, men helt klart är detta information och en diskussion värd att ägna tid åt. För egen del undrar jag om regeringarna världen runt är beredda att göra ekonomiska insatser för att vi medborgare ska ha tillgång till ett öppet internet. Eller räknar man med att marknaden ska sköta den saken efter maximen tillgång svarar mot efterfrågan, vilket kan uttryckas med orden ”När det regnar välling, har den fattige ingen sked - än mindre en gryta att samla den i”. Om inte en mänsklig rättighet så åtminstone en möjlighet, tyckte någon som var medveten om vad det kostar att tillhandahålla nät med tillräckligt hög standard.

Min reflektion: Med tanke på datorernas intåg i skolorna torde det dock vara nödvändigt att kommunerna tar ansvar för elevernas access till ett öppet internet och inte reducerar tillgången till billigast möjliga box. I så fall blir föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå än mer utslagsgivande. När det gäller Almedalen börjar jag dagen med GMA12 och följer av och till upp inslag och tankar som Brit Stakston och Jocke Jardenberg är inne på. Här kan vi se att Jocke plockat upp en tweet om medierna och gratislunchen och ställer av nyfikenhet fler frågor.

Avslutningsvis en runda som visar att många andra skriver om ACTA: Anna Troberg, Infallsvinkel, Motpol, HAX, Fredrik Kjellberg, Anders S Lindbäck, Pezster, DN 1, DN 2, SR, Makthavare.se Piratpartiet, samt Ola Andersson

Intressant?

Älska eller hata Almedalen

Ser att Almedalen fängslar på ett eller annat sätt. Göran Eriksson i SvD ställer Almedalen inför skranket med ett antal åtalspunkter för att utröna om de mest kritiska rösterna har rätt. I Expressen skrev Timbros VD Markus Uvell rätt vasst under rubriken Dinosaurien i det offentliga rummet. Vad sägs om denna formulering: ”Gamla tiders folkrörelsepartier har blivit organisationer vars syfte är att först driva valkampanj, därefter inom sig fördela de uppdrag valresultatet för med sig.” Inte utan att jag vill ge honom rätt. Han har också helt rätt i att den idépolitiska debatten förs på annat håll än i de krympande politiska partierna. Samtidigt kan vi inte komma bort från att lagstiftningsmakten på gott och ont handhas av företrädare för dessa partier, vilka i mångt och mycket lever kvar i det förgågna, varför det är hart när omöjligt att påverka i frågor som rör användningen av informations- och kommunikationstekniken. Förhållningssättet ser ut att vara att användningen av tekniken leder till allsköns ont som kräver en rad ingripanden från samhällets sida. Eftersom jag ser tekniken som ett oerhört viktigt redskap i byggandet av kunskapssamhället har mitt samhällsengagemang lett till att jag engagerat mig i Piratpartiet.

Vår partiledare Anna Troberg hade också funderingar kring nyttan med Almedalen i en tidigare bloggpost inför Almedalen. Efter att ha haft förmånen att vara med ett tidigare år tycker jag att arrangemanget synliggör hur vi alla slåss om människors uppmärksamhet. Även om Göran Eriksson kan ha en poäng med sina ”åtalspunkter” så tycker jag nog att Almedalen blir vad var och en själv gör det till. För min del satte jag mest värde på Bloggplats H12 där jag fick möjlighet att träffa bloggare som jag tidigare bara hade haft kontakt med på nätet. Sedan var det rätt intressant att kunna välja ut olika program med bäring på de frågor, som rörde hur redskapet Informations- och Kommunikationstekniken bäst kan göra nytta i det politiska arbetet i en tid när anhängare av den nu gällande upphovsrätten, med sin skyddstid under kreatörens livstid och yttligare 70 år, vill att politikerna ska lagstifta om att göra internetleverantörerna ansvariga för innehållet i kablarna och därmed i praktiken måste övervaka sina kunder för att inte själva råka illa ut med stämningar och krav på miljonersättningar. PP kämpar för en förändring av upphovsrätten så att den ska kunna fungera bättre i vår moderna tid. Den matchen pågår för fullt inom EU. Här HAX, som berättar om debatten om ACTA i EU-parlamentet. ACTA är ett handelsavtal som kommer att låsa in upphovsrätt och patenträtt, som den ser ut idag, för åtskillig tid framöver. Den debatten startar kl 15.00 och där finns också en länk till sändningen. Då vet jag vad jag gör i eftermiddag.

Imorgon onsdag arrangeras ett seminarium där om politiska bloggars utveckling och framtid. Medverkan av bl a en av mina favoritbloggare Mary X Jensen med bloggen Mina Moderata Karameller. Undrar om dett sänds på nätet? Det blir att söka. Annars bloggar väl Mary X om sina intryck av detta.

Lyssnar på GMA12 medan jag skriver och spetsar öronen när Brit Stakston intervjuar ledaren Ahmed Abdirahim från Fryshuset efter seminariet Idrotten som socialt verktyg. Begreppet ”spontanidrott” är verkligen ett inneord. En senare gäst är Anna Magnusson, ordförande i KFUM Sverige som också pratar om spontanidrott – det verkar som om många springer på den bollen ;) Magnusson presenteras annars i programtablån som Projektledare inom SOS Barnbyar. Vad jag förstod så finns det rätt mycket skattepengar i regeringens satsning på spontanidrotten. För några dagar sedan hade DN en artikel om att spontanidrottsplatserna mest används av pojkarna. En utmaning för det lokala föreningslivet och kommunpolitiker sedan tjejerna med viss framgång börjas ställa krav på ridanläggningar och annat som intresserar dem. Söker på nätet och ser att det till och med finns särskilda spontanidrottsföreningar – bl a en i Avesta där kommunen satsat på en skateanläggning, något som många ungdomar här i Norrtälje drömmer om, efter debaclet när den bana som fanns i Ungdomens Hus togs bort. Annars borde det väl finnas intresse för en skatebordsektion i någon av de idrottsföreningar som finns. Men det är kanske så att även föreningslivet behöver konkurrens om själarna för att vara på hugget ;) Eller är tanken att spontanidrotten ska vara oberoende av kommun och föreningsliv?

Intressant?

Vi har ett ömsesidigt ansvar för digital delaktighet.

Fortfarande kan man botanisera bland paneldiskussioner och seminarier som sänts på webben från Almedalen. Här diskuteras Opinionsbildningens nya infrastruktur mellan personer som på olika sätt bidragit till utvecklingen av verktyg och arbetsmetoder för att stärka aktörer, som med hjälp av sociala medier vill vara delaktiga i samhällsdebatten och därmed kan bidra till opinionsbildningen inom olika samhällsområden. Diskussionen om listor är inte särskilt intressant, tycker jag, men det kan ha med min brist på tävlingsinstinkt att göra. Eller om lusten att vilja dominera diskussionen i bloggosfären är mer uttalad i de partier som vill ge intryck av att vara stora och ledande. Själv är jag mer intresserad av den arbetsprocess och det meningsutbyte, som kan leda till nya insikter. För mig är bloggen och internet verktyg för människors möjligheter att delta i landets demokratiska utveckling med en fördjupning av diskussionerna mellan valen.

Martina Linds svar på Markus Lake Berglunds fråga om risken för en tudelning mellan de i Centerpartiet, som är vana vid att använda nätet och de helt ovana, kan vara lättare sagt än gjort. Martina ansåg att det är de digitalt bevandrade medlemmarna som måste förstå att de måste plöja, harva och så på möten och stämmor om en utveckling ska vara möjlig. Jag tycker nog att de motspänstiga måste öppna sina sinnen och ta in att de går miste om en hel del information och väldigt mycket kunskap om de inte tar datorn till sin hjälp. Själv tycker jag att det fungerar bäst genom att succesivt lära genom att göra. Påhittet att man ska ta ett s k ”datorkörkort” har avskräckt alltför många. De flesta jag känner har lärt sig genom att göra och allt eftersom lärt sig mer när behov uppstått.

Överhuvudtaget är det en svårbegriplig diskussion som pågår om internets fel och förtjänster både bland dem som gillar internet och sociala medier och mellan dem och de som mest ser internet och sociala medier som ett fördärv. Anders Mildner går så långt att han talar om internetromantiker och internetevangelister som begrepp en del aktörer använder sig av för att slippa bry sig om internet som något annat än verktyg för marknadsföring och försäljning av varor och tjänster. Själv undrar jag om vi kan begära att marknadsromantiker och marknadsevangelister kan tro annat än att politiker bara är ute efter att kränga sina läror, som vilken konserverad gröt som helst. Att internet och sociala medier bygger på en interaktion som kan skapa något nytt av intresse för egen del krävs åtskilliga samtal för att ekonomiskt sinnade människor ska förstå.

Ta t ex skillnaden mellan det resonemang som Operans webmaster förde när han berättade om Operans arbete med sin webbplats, som redan 2008 men också 2010 vann Web Service Award, och de tidningschefer som leasar ut hanteringen av kommentarerna till tidningens artiklar. Hos Operan är en snabb och juste hantering av kundkontakterna A och O, medan de som inte förstår värdet av en dialog med läsekretsen låter kunskapen om tidningens påverkan gå till andra företag. Även mycket griniga kunder har något att tillföra i ett förbättringsarbete.

Mildners iakttagelsen är riktig så långt att allt som går till överdrift får en backlash och att det finns tecken som kan tolkas så. Vi kan bara se de kräkreflexer som rätt många feminister förorsakar när de tycker sig kunna förklara samhällets alla orättvisor med hänvisning till kön, när många andra gått vidare och lärt sig om ett mer komplext begrepp – intersektionalitet – som förklarar att kön, klass, etnicitet och en del andra grunder kan samverka när diskriminering sker. Det är skälet till att vi idag har en sammanhållen organisation för åtgärder mot diskriminering under en hatt Diskrimineringsombudsmannen. Men under tiden odlas stolligheterna om kön, som upphov till allt ont, hos en lång rad feminister aktiva i samhällsdebatten. Funderar fortfarande på om Unni Drougges reaktion mera är ett utslag av ett tryck på den feministiska nerven än en saklig reflektion kring den glädje som många av oss andra känner inför möjligheten att ta för sig och göra något eget av allt som vi möts av på nätet. Hur som, gillar jag att Joakim Jardenberg tagit sig tid att ge en respons. Men Unni vore inte Unni om hon inte fortsatte att bjuda Jocke och oss andra rejält tuggmotstånd. Något som jag väljer att inte ge mig in i, eftersom jag inte vill vara med i den dansen. Livet har lärt mig att mina reaktioner bör jag ge akt på och lära mig av, då de säger mera om mig själv än andra. Att jag gått från att vara feminist till att få upp ögonen för intersektionaliteten ser jag som en effekt av förnuftets seger över alla upprörda känslor. Mitt fokus idag ligger på internets möjligheter och därför slåss jag för att kunna vara medborgare även när jag är på nätet. Alltför många inom den s k kultureliten är negativt inställda, men det ser jag mera som deras egna bekymmer.

Därför gillar jag naturligtvis att Christian Engström kämpar på för att sprida sin kunskap inom EU:s olika länder och att Opassande delar med sig av sina tankar på ett sätt som gör att jag måste tänka till mer än en gång. Slutar med att flagga för att jag nu kommer att ta en bloggpaus under drygt en vecka då jag har annat för mig. Ha en fortsatt bra sommar.

Intressant.

Godmiddag Almedalen.

Inleder med dagens webbsändning från Godmorgon Almedalen #GMA11. Detta för att applådera detta initiativ, som verkar med fokus på sociala mediers möjligheter att leva i ett samspel med, men också vara utmanare i förhållande till, redan etablerade medier. Alla som känner mig vet att jag gillar både Sveriges Radio och SVT, men just därför skadar det inte med dessa uppstickare, som i sann nybyggaranda och med verklig frenesi vill visa på vad sociala medier kan spela för roll i det nya medielandskapet.

Brits intervju i dagens sändning med årets Almedalsbloggare Lena Lid Adersson, gift Falkman och på väg att byta bloggnamn, var mycket givande. I likhet med intervjun med företrädare för KRIS & Unga KRIS, som korats som Hetast i Almedalen i år. Starkt vinna i konkurrens med övriga starka kandidater. Inbjudna i studion denna dag var bland annat en talesperson för F! och Piratpartiets Anna Troberg. Båda företrädare för partier med starka föresatser att ta sig in i riksdagen. Annas fundering kring samhällsutveckligen som går i en riktning, vilken mer handlar om att rätta till olika systemfel än att fixa en och annan bugg, gillar jag. Sist men inte minst kom sedan ett samtal med Malin Crona, SR med egen blogg och Andreas Nilsson, idag på tidningen Dagen men på väg till nytt jobb som nyhetschef på Nerikes Allehanda. Samtalet om möjligheten till ett samspel mellan nya och traditionella medier var intressant och välgörande. Malins och Anders reflektion kring behovet av en redaktör, när man själv blivit alltför insyltad i en händelse, var klargörande just därför att de kunde utgå från Andreas upplevelser av att vara ögonvittne till en situation som SJ försökte slingra sig ur. Det är folkbildning när den är som bäst och en lisa för själen efter att ha läst en radda av dessa etablerade journalister som älskar att spy galla över sociala medier istället för att fundera över samspelets möjligheter.

Malins blogginlägg innehåller för övrigt en förklaring till ett skämt taggat #flickjox, som av Anna Raftsjö med bloggen Argbuggen uppfattades som något helt annat än det avsedda. Se Malins uppdateringar i slutet av bloggen där t ex Joakim känner sig tvungen be om ursäkt för att det hela kunde missuppfattas. Opassande gör som vanligt en balanserad kommentar. Själv är jag rätt säker på att själva begreppet #flickjox ställde till det helt i onödan och därför ser jag Raftsjös reaktion som ett klassiskt exempel på hur en sak utvecklas när feministen ser grandet i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget. Som kvinna och tidigare rätt enögt inriktad på kön, som förklaring till männens makt och övertag, har jag med tiden lärt mig att se saker i ett vidare perspektiv. När man inser att diskriminering sker på en rad olika grunder, där kön, klass och etnicitet inte bara samspelar sinsemellan utan även kan samspela med övriga diskrimineringsgrunder, då inser man att dagens feminister i sin enögdhet är på väg att gräva sin egen grav. Inte något att gråta över direkt, men tröttsamt medan det pågår. Nikke Index tycker att #flickjox var rätt kul. Andra, som inte gillar det sättet att reagera på andras brist på insikt, blir upprörda. Deepedition, tar det på rätt sätt.

#GMA11:s morgonsändningar var till att börja med tänkt att pågå en halvtimme, men har blivit allt längre. Inte undra på eftersom Brit och Jocke har bra näsa för intressanta gäster och inslag. Missa inte morgondagens sändning med start kl 09.00, som blir en mycket längre sändning med olika inslag om veckan som gått. Men också något om Almedalen 2012, hoppas jag, eftersom etablerade medier bara intresserar sig för de etablerade politikernas göranden och låtanden medan Almedalen är så mycket mer. Meltwater Buzz visar att i vart fall arbetsgivarorganisationen Almega vet varför de gillar att ta vara på de möjligheter Almedalen ger samtidigt som de ger en eloge till Vårdförbundet som förstått vad man kan göra för att skapa en bra plattform för information och opinionsbildning.

Tidigare i veckan har jag av personliga skäl inte haft möjlighet att följa livet i Almedalen på det sätt som jag tidigare hade tänkt mig, varför jag nu försöker ta igen vad jag missat. Får snabbt klart för mig att webbsändningar som Godmorgon Almedalen av etablerade medier ansetts behöva sändningstillstånd. Enligt P3 Nyheter, som varit i kontakt med Myndigheten för Radio och TV, måste Joakim Jardenberg och andra ha tillstånd även för webbsändningar som sker tillfälligt. Joakim kunde snabbt få tag i Patrik Fältström, som förklarar regelverket i Jockes blogginlägg. Han förklarar regelverket och är av en annan uppfattning. Frågan är om Godmorgon Almedalen är en så populär webbsändning att de konkurrerar med SVT och övriga bolag. Jag ser inte GMA11 i första hand som konkurrenter till etablerade medier utan just som nybyggare och medieutvecklare. Något som alla etablerade medier behöver för att ta till sig att vi lever i en ny utvecklingfas, där det inte håller att göra som man alltid har gjort.

Detta på samma sätt som den offentliga sektorns vård, skola och omsorg behöver privata nybyggare och verksamhetsutvecklare för att tänka till när det gäller det egna beteendet i den vardagliga lunken. Det är synnerligen tveksamt om den typ av undersköterskor, som vi hört talas om under de senaste dagarna, är möjliga att påverka i en mer positiv riktning med hjälp av en skriftlig varning. Även om man vill ge en människa, som gjort fel, en ny chans, måste man inse att Sveriges Kommuner och Landsting, som arbetsgivarorganisation, har en hel del att göra för att inspirera kommunerna och landstingen när det gäller de anställdas möjligheter till utveckling, istället för att enbart sjunga privatiseringens lov. Jag är inte alls så säker att vinstintresse och mer differentierade individuella löner gör livet inom den privata vårdsvängen så mycket bättre för brukarna eller merparten av de anställda. Det genuina vänliga bemötandet, som egentligen är obetalbart, har ytterst litet – om ens något – med pengar att göra.

Avrundar med några länkar till en del av de bloggare, som jag har försummat tidigare i veckan: Beelzebjörn, som inte sticker under stol med att han drivs av vrede och vanmakt; Markus Lake Berglund, som kollat in seminariet Makten och Mystiken i Almedalen, vilket jag hoppas att han skriver mer om senare; Politometerns Martina Lind skriver om Årets Almedalsbloggare, som Brit intervjuade i #GMA11:s sändning; Mårtensson, som också funderar kring Almedalen; MinaModerataKarameller, som skriver om bloggandet i Almedalen; Piratpartiets Emil Isberg, som startade veckan med seminarier med fokus på människors integritet; samt Badlands Hyena, som gillar att driva med Ylva Johanssons och en del andra kvinnors reaktioner på manliga attribut. Petter Karlsson medskyldig till spinnet om #flickjox får rådet av Håkan Juholt att skaffa sig en mustasch och avslutar ”Almedalen. Massor av viktigt. Men uppenbarligen också tid för lek – oavsett verklighet!” Tack och lov för det.

Intressant.

Sätter tankesmedjorna fortfarande agendan?

Den första dagen i Almedalsveckan, som jag själv haft möjlighet att kolla en del av det som pågår. Började med Godmorgon Almedalen (#gma11 på Twitter) med Brit Stakston och Jocke Jardenberg. Ett intressant program med olika infallsvinklar när det gäller möjligheten att komplettera sitt brinnande engagemang med hjälp av olika Sociala medier som här bärs fram med hjälp av Bambuser. Återstår att kolla in det som jag hittills missat, men det är ju det som är så bra med webbsändningar – man kan kolla när man har möjlighet.

Under eftermiddagen letade jag mig fram till två program hos FORES – Vad är en liberal nätpolitik? och Tankesmedjorna sätter agendan. Det första seminariet ingick i FORES´ liberala dag i Almedalen. Med tanke på att landets regering knappast bedriver en liberal nätpolitik är det hoppfullt att FORES ställer frågan. Men, att Annika Beijbom inte gett upp hoppet om Folkpartiet är för mig en gåta. I det partiet finns allför många censurivrare som inte ger ett vitten för principer om nätneutralitet och yttrandefrihet. Cecilia Malmströms senaste bidrag i censurdebatten är under all kritik, vilket Markus Lake Berglund skrivit bra om. Piratpartiets Christian Engström skrev dagen före midsommarafton att censurivrande Cecilia fått finna sig i en kompromiss och vad den innebär i praktiken. Det samtal som FORES anordnade i Almedalen om nätpolitiken är väl värt en vidare spridning. Med tanke på att de aktörer, som vill införa filtrering och blockering som en lösning på kulturens problem med att finna betallösningar för kulturspridning, blivit ännu fler vid årets vecka hedrar det FORES att man håller liv i den större frågan om en nätpolitik värdigt tilltron till människans förmåga att skapa lösningar istället för låsningar.

Det andra seminariet var också intressant. Inte minst därför att många på den liberala kanten har kvar att lära sig den smärtsamma läxa som vänstern hittills tvingats göra. Marknadens aktörer är lika olika i sitt engagemang för kunderna som vi kunnat se när det gäller verksamma inom den offentliga sektorn i förhållande till medborgare och brukare. Eller för den delen de företag som mer eller mindre ädelt arbetar för en långsiktig hållbar utveckling med hjälp av goda gärningar eller som det heter idag CSR (Corporate Social Responsibility). Gemensamt brottas vi med konflikten mellan idéer om altruism d v s viljan att göra gott utan att förvänta oss något i gengäld för egen vinning och ideer om marknadsliberalism där varor och tjänster finns endast därför att någon är beredd att betala för dem. Den som arbetar för brödfödan kan inte räkna med få credd som en riktigt samhällsnyttig varelse.

Det senare lärde jag mig under de år på1990-talet då en rad aktörer inom Svenskt Näringsliv och Företagarna agerade för för att påverka de politiska partierna i en mer nyliberal riktning. Då gav bland annat Företagarna ut tidningen Offentliga Affärer som distribuerades till alla politiker i kommuner, landsting och riksdagen, utan att de aktivt anmält sitt intresse, än mindre betalade. Det blev för mig sinnebilden av en thinktank d v s en ideologisk ”stridsvagn” som riggats för att krossa motståndet mot privata aktörer inom den offentliga sektorn. Undrar hur många av dessa politiker som insåg att ”gratis” även då hade ett pris på både gott och ont. Helt klart kan tankesmedjor hjälpa politiker att komma till makten – om där finns en jordmån för propagandan – men sedan är det en helt annan sak att kunna behålla den makten, när tiden arbetar för mer dialog byggd på kunskap.

Idag ingår tidningen Offentliga Affärer i Hexanova Media Group, som i likhet med många andra uttalar att arbetslöshet och sjukdom ska kureras med företagsamhet. Eller entreprenörskap som det heter idag. Inte så sällan är det kvinnor inom den offentliga sektorn, som hittills fått betala ett högt pris för att de inte insett att deras övertalighet mera handlar om politikernas och chefernas makt än deras påstådda brist på företagsamhet. Sedan skulle jag bli mycket förvånad om merparten av dagens upplaga av deras tidning betalas av andra än skattebetalarna med politikerna som prenumeranter. Det senare sagt med tanke på den diskussion som hörts om Almedalens värde. Den här veckan betalas också antingen av skattebetalarna eller de olika företagens kunder.

Men om jag får välja satsar jag hellre en del av mina skattepengar på Almedalsveckan, där en viss transparens gör det möjligt att följa en hel del av samtalen på webben och via media än på alla dessa mässor om skydd och säkerhet som bygger på en allt mer uppskruvad rädsla hos befolkningen för all sköns faror som kan drabba oss om vi inte ser om vårt hus. Det är bland annat den rädslan som påverkat politikerna när det gäller deras skräckslagna förhållningssätt till internet.

Emanuel Karlsten berättar Så får du koll på det digitala #Almedalen. Joakim Jardenberg är en annan som gärna delar med sig. Imorgon ska jag kolla upp vad Anna Troberg och alla andra pirater fyller sin vecka med.

Intressant.

Konsten att sätta den politiska dagordningen.

Mitt i nyhetstorkan och som en puff inför ett seminarium i Almedalen anordnat av Svenskt Näringsliv sent söndag eftermiddag landar rapporten ”Konsten att strula till ett liv”, som fått god massmedial spridning. Här en debatt i SVT Play mellan Stefan Fölster och Karin Olsson. Som vanligt är det inga problem för Svenskt Näringslivs Stefan Fölster att få utrymme för sina utspel, som dock möts av kraftiga reaktioner på sina håll – här i P1; SvD Näringsliv; SvD Sanna Rayman; SvD Kultur – Emma Stenström; SvD Opinion 1; SvD Opinion 2: DN Ekonomi; DN 1; DN 2; DN Kultur & Nöje -; Sydsvenskan Kultur & nöjen – Per Svensson; Expressen – Ledaren; Aftonbladet; bara för att nämna en del. Var för sig har artiklarna samlat på sig rejält med kommentarer, bland annat Kulturekonomi, varför Stefan Fölster har all anledning att vara nöjd med det spinn, som hans intresseorganisation har skapat alldeles lagom till deras uppstart av Almedalsveckan.

Helt klart kan man reagera på utspelet på många olika sätt, utifrån var man står politiskt och kunskapsmässigt eller hur träffad man känner sig av att vara nedvärderad som onyttig i ögonen hos Svenskt Näringslivs rapportproducenter, påhejade av Stefan Fölster. Sammantaget vågar jag ändå påstå att avsaknaden av det perspektiv som Per Svensson så välformulerat ger uttryck för, gör att man kan undra vilken akademisk kvalitet Svenskt Näringsliv sökte när de intresserade sig för uppgiften att styra studenter in i rätt fålla. Fler än jag har nog hört talas om beställningsjobb. Här gäller inte enbart att ”onyttiga” kurser ska ge lägre studiestöd, utan att de studenter som väljer de för Svenskt Näringsliv nyttiga kurserna ska kunna få nedskrivna studieskulder.

De som har råd att betala själv ska således kunna fortsätta med de ”onyttiga” högskolekurserna – om där fortfarande finns en marknad för det – medan ambitiösa studenter, som satsar på kurser populära hos Svenskt Näringsliv, ska kunna få avskrivning av studielån. När Stefan Fölster argumenterade i SR Ekot och bland annat framhöll att vårdbiträdet och den anställde i handeln ska slippa betala skatt, som går till onyttiga högskolekurser och studiestöd till dessa, då vände det sig i min mage. Varför skulle de lågavlönade inom vården och handeln ha lika svårt att förstå värdet av kurser inom kulturområdet som Stefan Fölster och de av honom anlitade ekonomerna? Ett i mina ögon riktigt grovt försök att slå blå dunster i lågavlönades ögon för att inbilla dem att ännu flera jobbskatteavdrag är den enda vägen för att de ska få sin ekonomi att gå ihop.

Dessutom misstänker jag att det kan förhålla sig med den här undersökning på samma sätt som med det utspel om Plan B – Den dolda jakten på välfärd, där Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv och Fredrik Bergström, Handelns utredningsinstitut, hösten 2007 pekade ut 95 procent av svenska folket som fuskare, vilket gick in hos regeringen som Guds ord i en tok och ledde till allvarliga förändringar i sjukförsäkringen. När jag kämpade för att få fram den undersökning som påstods rymma fakta om saken, då kammade jag noll trots tålmodiga ansträngningar. Sedan dess tar jag Stefan Fölster och Svenskt Näringsliv med en rejäl nypa salt. Det är tankeproduktion för en viss politik, som Svenskt Näringsliv sysslar med och då väljer man att fokusera enbart på sådant som stärker den egna agendan, men det är inte detsamma som att gynna en politik för ett långsiktigt hållbart näringsliv i vårt land.

Vi har ju sett hur det sedan gick med sjukförsäkringen. Turbulens i riksdagen och stor träta om regeringen kände till vilka effekter de ändrade reglerna skulle få i det verkliga livet. Forskaren Björn Johnsson vid Malmö Högskola berättar här om vad han funnit vilket han samlat i sin bok ”Kampen om sjukfrånvaron”. Undrar om den saken får något utrymme i Almedalsveckans späckade program, som Politikerkollen redovisar i siffror. Själv tänker jag följa en del på webben, bland annat FORES samarrangemang med Timbro den 5 juli kl 15.00 – 16.00 med rubriken ”Tankesmedjorna sätter agendan”. I övrigt vill jag följa det som händer på bloggplats H12, som jag minns med glädje från förra sommaren, då jag som riksdagskandidat för Piratpartiet var på plats. Sist men inte minst kommer jag naturligtvis dessutom att följa piraters och andra digitalt aktiva vänners kommentarer på facebook och twitter.

Avrundar med Göran ombord på Livbåten, som skriver mycket tänk- och läsvärt om att slitas mellan partilojalitet och sökandet efter klarare bilder av det som pågår. Här tänker jag osökt på Sten Selanders dikt Mannen i spegeln om vikten att vara ärlig mot den person som man ser i ögonen varje morgon framför spegeln. Håll liv i den interna kritiska debatten – det finns gott om exempel hur illa det kan gå när partiledarna förväntar sig att aktiva ska uppträda som partimegafoner.

Intressant.

Åter efter Almedalen.

Rätt märkligt hur svårt det är att återgå till normala gängor efter att ha varit med om det mediala fenomenet Almedalen. En svåröverskådlig basar eller marknadsplats för all sköns åsikter om det mesta i vårt samhälle, där jag trots goda föresatser om närvaro och deltagande kom på mig själv med att jag allt som oftast föredrog iakttagarens roll. Till en del kan det nog förklaras med att jag ännu inte har en bärbar dator. Samtidigt slapp jag drabbas av den stress, som problemen med trängseln på nätet skapade. Trots det var mina rumskamrater Emma, Anna och Dexion flitiga vid sina datorer, vilket dock någon PP-medlem kvar på fastlandet inte såg det värdefulla i. Kom att tänka på sagan om den gamle mannen, den lille pojken och åsnan, som säger oss att man hur man än gör, drar man alltid på sig kritik. Sedan gäller det att skilja berättigad kritik från det som utgör livsluft för människor, vilka allför ofta måste vädra sina negativa tankar. Den som varit på plats och trampat Visbys gator vet att det krävs en hel del för att orka vara både en aktiv deltagare vid olika seminarier och kämpa för att få ut det till andra. Maloki ger en bra bild av att man också måste vara öppen för att kunna gripa en del tillfällen i flykten. Men är man inte på plats finns nätets sökmotorer med ett hav att ösa ur både under och efter denna vecka, fast det kräver förstås, som alltid, en hel del eget arbete.

På plats gjorde Olof Bjarnason en del filmade inslag, som kan komma väl till pass i inlägg framöver. Vid sidan av piraternas insatser gillar jag Brit Stakston med gänget bakom Sociala medieakuten och Dr Spinn vilka alla gav bestående intryck. För att inte tala om samvaron vid Politometerns och Almegas Bloggplats H12, vilket för min del var ovärderligt vid sidan av umgänget i piratlägret – ett rätt säreget hus med annex omgiven av lummig grönska beläget flera hundratals meter utanför Österport.

Med åren har jag lärt mig att mycket kan vara värdefullt, utan att det behöver omges med en massa buller och bång. Men, det gäller uppenbarligen inte för den, som vill ta plats på den politiska arenan. Ta till exempel F!:s tilltag att bränna en massa stålar, för att få sina minuter i offentligheten med en fråga som varit på tapeten i de senaste decennierna. Diskussionen om Rätt eller Fel i den konkreta handlingen, var den inneboende konflikten som skulle bädda för ”en riktig snackis” och räknat i mängden inslag i traditionella medier höll den kalkylen. En helsidesannons i DN hade inte alls haft samma effekt. Idag kan man bränna stålar på allehanda lyx, varför inte göra det för att synliggöra drömmen om att F! kan göra något åt löneskillnader mellan kvinnor och män?! Men, nog undrar jag fortfarande en del över effekterna på längre sikt.

Tanken är väl att ett politiskt genombrott för F! med entré i riksdagen efter höstens val, ska skaka om många arbetsgivare med sympatier hos de etablerade partierna. Någon annan möjlighet än att skrämma skiten ur dem, som har makt att göra något åt saken, står inte F! till buds! Alla argument, som talar till förnuftet har med åren nötts ner till fotknölarna. I dagens Brännpunkt kan vi se att aktiva kvinnor, en del med anknytning till näringslivet, också tar ton eftersom de inser att samhällets utveckling kräver en mångfaldig kompetens.

I detta kan jag se parallellen till Piratpartiets uppgift. Tillsammans med våra väljare måste vi skrämma skiten ur de etablerade partiernas företrädare och kultureliten med sina lobbyister. Främst för att de förtjänar det, sedan de snävat in synen på kulturens roll i samhället till att handla om professionella kulturaktörers möjligheter att fortsätta verka i sina gamla affärsmodeller i hägn av allt hårdare upphovsrättslagar, vilka ger dem rätt att utsätta oss för kontroll och övervakning när vi rör oss på nätet. Hur snett dagens system slår mot kulturutövarna själva visar Anders S Lindbäck i ett intressant inlägg. Lars-Erick fångar essensen med sitt påstående att lagen göder jurister inte artister.

Anders Mildner skriver i dagens SvD under rubriken Kulturisolationism har fått genomslag. Det är ett rätt dystert inlägg om vad som ser ut att vara dagens etablerade tillstånd, när det gäller kultur och kulturskapare i de etablerade politikernas värld. Han tycker sig se att vi fyra år efter den massiva debatten om fildelning har en klar vinnare och ställer den berättigade frågan – vad går förlorat med detta snäva synsätt? Till skillnad mot Idrotten ska Kulturen frigöras från alla glada amatörer, som inte vet sin plats, och därmed ska samhället förskonas från deras lågkvalitativa bidrag till samhällsbygget i stort.

Men allvarligast av allt är att ledarna i de etablerade partierna blundar för internets möjligheter när det gäller såväl kreatörernas affärsverksamhet med dess PR-, leverans- och betalningsmöjligheter som alla miljömedvetna kunders valfrihet. Dessutom undrar jag vad dessa ledare vill åstadkomma med sin svartmålning av internet som brottslighetens motorväg nr ett. Det blir allt tydligare att politiska ledare och journalister funnit varandra i uppfattningen att tillgång till kommunikationsverktyg och internet inte kan ses som en medborgerlig rättighet. Måste hålla med Rick att det luktar partipolitiskt hänsynstagande lång väg när Svea Hovrätts bestämt sig för att vänta med beslutet i målet mot The Pirate Bay, till efter valet. Gillar att han gör vad han kan för att göra dessa rättstatens beskyddare medvetna om hur många av oss uppfattar deras handlande. Ett brev betyder som bekant en hel del, så varför inte följa hans exempel. Men, linnepressat ... nej, det får allt duga med alldeles vanligt kopieringspapper.

Känner mig faktiskt riktigt duktig att jag kommit så här långt med min svårt stukade vänstra hand, en sträckning i vänster axel och en rejäl lårkaka efter mitt handlösa fall sedan jag snubblat på en stenkant i gräsmattan vid piratlägret i lördags, när vi gjorde oss klara inför hemresan. Ingenting är brutet, men ändå tillräckligt besvärligt för att göra mig mer handikappad än jag vill vara med tanke på den resa med piratskeppet Arwen, som väntar. Turligt nog ringde Marie, precis när jag vankade omkring och funderade på hur sjutton jag skulle göra. När hon fick veta vad som hänt, erbjöd hon mig ett byte till sista veckan av seglatsen i augusti. Kanon!!! Maloki har verkligen gjort min dag, både när hon berättar om piraters visioner inför år 2022 och att det finns möjlighet att byta seglarvecka. Hoppas att någon annan har möjlighet att snabbt som attan bestämma sig för att mönstra på i mitt ställe.

Avslutar med att notera Kent Perssons (M) inbjudan till Veckans bloggdebatt, men känner att jag med gott samvete kan stå över, då jag föredrar att fokusera på mångfalden som positiv samhällsfaktor istället för att fokusera på människor, som klamrar sig fast vid sina ”dvärg-jag” istället för att vilja utvecklas till de frihets- och kunskapstörstande människor, som vårt demokratiska styrelseskick är betjänta av. Själv är jag kommen ur en samhällsklass, där den personliga utvecklingen blev värd att sträva efter tack vare att vi hade ledare, som vågade göra oss medvetna om att kunskap vad det som skulle leda till makt att förändra. Därför står jag stark i min övertygelse att det finns en skillnad mellan elitens exkludering av oss, som saknar högskoleutbildning, och det utanförskap, som följer av vårt eget ointresse att skaffa oss kunskap om olika samhällsförhållanden innan vi tar för oss i debatten. Även om Göran och Markus i Livbåten gör sitt bästa för att beskriva den mylla ur vilken främlingsrädslan får sin näring, håller jag ett stadigt tag om min tråd fylld med förväntningar på människan och hennes inneboende lust att förkovra sig, då det kan hjälpa henne att öppna ögonen och därmed öka lusten att vilja ta sig ur den sortens fattigdom. Ur den synvinkeln ser jag också på internets möjligheter.

Detta i motsats till en stor majoritet bland politiker och journalister, vilka väljer att inbilla sig själva och väljarna att de kan råda bot på brottsligheten i samhället genom övervakningen av oss alla när vi vistas på nätet. I det sammanhanget kan det förhoppningsvis vara något av en ögonöppnare att ta del av ett inlägg hos frendo.se om avlyssningens dilemma, som motvikt till polisens bild av saken. Intressant?

Söndag i Almedalen

Eftersom Anna Troberg har beskrivit livet i Piraternas Camp här i Almedalen, på ett oslagbart sätt, blir mitt bidrag att beskriva fortsättningen av söndagen så här långt. Vaknade i god tid och efter en god frukost gjorde vi oss klara för att hälsa på Brit Stakston & Co Sociala medieakuten med start kl 10.00.


Framme i tid, men lokalen Café Milagro var redan fylld till bristningsgränsen, varför vi slog oss ner vid caféborden utomhus och Emma kopplade upp sin dator på nätet och sökte upp JMW Kommunikations blogg och följa aktiviteten på nätet, till flera andra gästers förtjusning. Ett helt gäng pirater fick här visa internets styrka - även ur fysiskt fullpackade rum kan information ta sig ut. I slutet av sändningen kom intervjun, som Jocke Jardenberg gjort med Emma, Josh och mig kvällen innan.


Då blev det offentligt att jag utropat Emma till Piratpartiets makthavare nr 1. När intervjun gjordes undrade Jocke vad Rick tyckte om det. Jag svarade som sanningen var att jag inte frågat honom, utan utgick från att Rick, precis som vi andra, ser Emma som den klippa hon är för oss alla. Efter det att intervjun gjordes berättade jag om detta för Rick, som spontant utbrast: Helt OK och bäst av allt att du inte tänkt tanken att du skulle behöva be om lov!


Nu sitter jag vid Bloggplats H12 - en oas för oss bloggare. Emma, Rick, Anna m fl har dragit iväg mot hamnen för en välbehövlig lunch och jag tänker ansluta mig.
Intressant.

Dags för semester från politiken?

Läser PJ Anders Linders Stå upp mot övervakningsstaten och undrar varför det bara är den konservative David Cameron i Storbritannien, som ser det som händer, när politiker i bästa välmening traskat allt längre in i övervakningens förlovade land?! Om det är sant som PJ skriver att klassretoriken ska komma till heders igen i oppositionens strategi inför nästa års val, hoppas jag att Mona Sahlin & Co har läst kapitlen i historieboken om de upplysta män och kvinnor ur överklassen, som betrodde arbetarklassens kvinnor och män om förmåga att med hjälp av folkbildningen ta sig ur fattigdom och elände med metoder som var framgångsrika när välfärden byggdes upp. Som allt annat har denna uppbyggnad haft en avigsida. Frågan är om Socialdemokraterna och Landsorganisationen klarar att se denna avigsida, än mindre klarar att formulera en politik för nästa språng då det gäller att använda metoder som inspirerar människorna att vilja vara kompetenta att ta ansvar för sitt eget liv och kunna göra en rimlig bedömning av vad som är den enskilde individens uppgift och vad som är samhällets.

Bloggen Bent skriver ett mycket läsvärt inlägg För makten, statusen eller idealen? Där han med referens till den tjeckiske presidenten Vaclav Havels tal när han tog emot Sonning Prize i maj 1991. För att hjälpa de folkvalda att hålla sig på den smala vägen, d v s när de valts för att stå upp för de ideal de sagt sig vilja företräda, är det viktigt att partierna inte kan kringgärda sina företrädare med skrivna eller oskrivna regler, som hindrar dem att rösta efter sitt eget samvete. I en demokrati måste en juste ledare klara att hantera den eller de, som har goda argument för att inta en annan hållning än majoritetens och samtidigt klara att upprätthålla majoritetens respekt för minoritetens rätt att fortsätta argumentera för sin sak. Enligt vad jag kan se är det partipiskan och utkvittningen, som i sin förlängning leder till att tilltron till politiker och därmed demokratins fundament eroderar. Med möjligheten att verka i det stuprör, som utskotten utgör, och i övrigt traska patrull med andra utan någon annan reflektion att det krävs för att man själv ska kunna driva sina egna hjärtefrågor, får vi en samhällsutveckling där helheten går förlorad. Egendomligt att normalt kloka riksdagsledamöter inte ser nackdelarna i nuvarande arbetssätt. De har på senare tid fått hjälp från olika håll, bland andra riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson på Newsmill.

Vad jag kan förstå är också den stopp-motion (pdf), som ett antal arbetarkommuner lämnat vidare till Socialdemokraternas kongress, också ett resultat av diskussioner om det ohållbara i riksdagens arbetssätt, vilket skapat och skapar en ogenomtränglig snårskog av lagar, där olika intressen utifrån sina behjärtansvärda engagemang anser sig ha rätt att ta FRA:s filtrering av trafiken på internet i anspråk.

Det ska bli intressant att se om den hälsosamma kritik som riktats mot regering och riksdag i samband med den lagstiftning, där övervakning ges förtur framför individens rätt till demokratiska fri- och rättigheter, väcker något intresse under årets Almedalsvecka. Påminner om FORES seminarium, som även sänds på nätet. Signifikant dock att frågan reducerats till en fråga om Fred efter Pirate Bay – om upphovsrätt och affärsmodeller, när frågan om filtrering/censur av internet är en oerhört viktig fråga, inte minst när det gäller översynen av grundlagen inför nästa års riksdagsval. Stockholms universitet har också ett seminarium med fokus på fildelning.

Går sedan en bloggrunda och ler när jag ser att MinaModerataKarameller skriver om sin ständigt återkommande dröm. Hax har inga större förhoppningar att Fredrik Reinfelt kommer att lyssna på PJ A Linder. Mårtensson anser att det är dags för avgiftning av storebror. Calandrella har synpunkter på Almedalen, som arena för politikers möjligheter att göra sig hörda. Ting och tankar kommer med tips och länkar till olika aktiviteter. Ser att Erik Laakso installerat sig i Visby och att han kommer att skriva på debattportalen Arvid Falk. Jonas Morian m fl, som tidigare drev Almedalsbloggen, skriver nu på Makthavare.se. SvD:s journalister bloggar här. DN.se skriver bl a här och här. TV4 bevakar det hela bl a med hjälp av Politikerbloggen. Sydsvenskan skriver här. SVT Opinions Redaktionsblogg blev visst överansträngd i samband med EU-valet, annars borde de kanske varit med i leken. Hur som helst är detta bara en bråkdel av alla bloggar – därtill kommer Facebook och Twitter.Uppdatering: SVT finns här.

Det är dags att ta en semestervecka för att sedan, när stojet lagt sig, i lugn och ro skapa sig en bild av vad nytt, som egentligen kom ut från denna marknadsplats för politiker och lobbyister.

Intressant?

Galen i Almedalen ...

... är en av många intressanta rubriker som möter läsaren av Dagens Samhälles senaste nummer. Kommunernas och Landstingens tidning tar i detta specialnummer en närmare titt på Almedalsveckan och vad den betyder för kommuner och landsting, vilka är de organ som förväntas förverkliga det som riksdagens majoritet från tid till annan bestämmer. Dags att rensa bland lagarna tycker de lokala politiker som tidningen ställt sina frågor till. Samtidigt visar reportern Magnus Wrede att lokala politiker är Självstyrelsekramare med kluvna tungor och inbjuder till dialog med frågan Är lokala politiker för mesiga? Tyvärr finner jag ingen länk på nätet, men ser att vi kan följa redaktionen på deras blogg.

Andra som skriver om Almedalen är Cecilia Axelsson, E24/SvD Näringsliv, där hon visar att synen på denna företeelse pendlar mellan jämförelsen Kiviks Marknad och Sveriges svar på World Economic Forum i Davos. Mest beroende på var man befinner sig på skalan när det gäller synen på politikers roll i det som sker. Vad jag snappat upp kommer det att finnas ett antal intressanta bloggar, som kommer att följa det som pågår under veckan: Makthavare.se ; som också puffar för att DN.se kommer att bevaka en del seminarier av de drygt tusen som ingår i arrangemanget. Som bloggare har jag och andra fått ett mejl från Stockholms Universitet som arrangerar två seminarier – det ena med fokus på klimat och det andra på fildelning. Det senare känns litet snävt för mig, som kämpar för internets frihet, där en rad olika intressen anser sig ha fullgoda skäl att kräva övervakning genom filtrering för att beivra olika brott. En fördel för oss, som inte har möjlighet att vara där, finns möjligheten att chatta samt följa det hela genom en direktsändning på nätet med start kl 14.00 måndagen den 29 juni.

Annars är det händelserna i Iran som fångar vårt intresse. Läser SvD:s artikel Brutalt polisvåld mot demonstranter i Iran (tyvärr utan länk på nätet) och noterar att oppositionsledaren Mousavis hustru Zahra Rahnavard tagit bladet från munnen och krävt att de som gripits under demonstrationerna ska släppas fria. Hon visar med detta att kvinnorna i Iran har en talan i kraft av sin status i familjen och sina kunskaper och att de – burka och huvudduk till trots – inte sticker under stol med sina åsikter. Det ovanliga är väl att hon går ut offentligt med sin åsikt. Visserligen kan vi se att hennes man är mer försiktig och är angelägen om att markera att demonstrationerna pågår utan att han har ett finger med i spelet. Samtidigt pågår möten mellan honom och ledande parlamentariker i sällskap med förre presidenten Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, vilket DN skriver om. Jens O bloggar om att Feministiskt Initiativ inbjuder till en demonstration mot våldet mot det iranska folket Lördagen den 27 juni kl 14 – 16 på Medborgarplatsen i Stockholm kl 14 -16.

Övrigt av intresse idag är Piratpartiets val av partigrupp i Europaparlamentet vilket bl a DN skrivit om. Noterar dock att Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson i viss mån distanserar sig. Men många andra är nöjda. Här Oscar Swartz och Calandrella. Man kan leka med tanken vad en etablering av Piratpartiet vid 2010 års val lokalt och nationellt skulle kunna leda till. I övrigt noterar jag att Mårtensson funderar kring de senaste turerna med anledning av påståenden om upphovsrättsintrång; Opassande ser att rättssäkerheten gått förlorad; Rick Falkvinge skriver om två rättsskandaler samma dag; Mårten Schultz tycker dock annorlunda; Jakob Heidbrink tar sig an frågan om musikbranschens varningsbrev kan klassas som brott mot marknadsföringslagen; samt MinaModerataKarameller med ett (som alltid) fullödigt inlägg. Varje gång jag läser Marys inlägg förundras jag över hennes tålamod med Moderaterna – det parti, som hon ger all sin energi. Droppen urholkar stenen?

För övrigt anser jag att DN borde skämmas över att gång på gång hänvisa till en granskning av FRA-protesterna, som tidningen gjort och som slirar rejält på sanningen. Varje gång det sker förstår jag varför så många människor triggats att engagera sig i Piratpartiet. Intressant!

FRA, demokrati och konsten att övertyga.

”Veckan före midsommar inträffade två illavarslande politiska händelser. Båda innebar att demokratiskt engagerade människors rättskänsla brutalt och oförklarat underkändes”, så inleds en debattartikel i Aftonbladet av professor Sverker Gustavsson i statskunskap vid Uppsala Universitet, som är läsvärd. Artikeln bär den träffande rubriken Demokrati blir mest ett hinder.

Han för ett intressant resonemang, som förklarar varför vi hamnat i den för demokratin så trista situationen att en relativt liten klick i regeringen lyckats driva igenom FRA-lagen. Förutom antagandet att många ledare av rationella skäl frestas att sätta demokratin på undantag, tillkommer det som jag tycker blir allt tydligare – att besluten om landets utrikes- och säkerhetspolitik tas i andra forum än i riksdag och regering. Det visar artikeln om Carl Bildt, som publicerades i AB oktober 2006. Intressant.

Och att tankesmedjan Timbro bjudit in Karl Rove till Almedalen, talar sitt tydliga språk. Karl Rove är mest känd som president George W Bushs tidigare chefsstrateg när det gäller att ta och behålla makten över opinionen, främst när det gäller USA:s krig i Irak. Den som vill veta mera om den mannen kan ta del av artikeln i Resumé om hans besök i Sverige. Där sägs bl a att han är en varm Sverigevän och ställer upp för Timbro till ett vänskapspris. Vi kunde även läsa om Roves Sverigebesök i SvD i samband med Sten Tolgfors´ möte med pressen. Där kan vi också läsa om Karl Roves besök och presidentens strategi i förhållande till bloggare. ”I Vita huset ägnar sig medarbetare öppet och aktivt åt att kommentera uppgifter, och bemöta argument, på olika bloggar”, skriver tidningen. Behöver jag säga att Karl Rove räknas till Carl Bildts vänner och att vi nu vet vad som väntar. Med tanke på att VDn i Timbro, Maria Rankka, medverkade i TV 4 den 18 juni och hennes ståndpunkt i sakfrågan vid detta tillfälle, är det intressant att notera att den tankesmedja, som hon leder, står som värd för Karl Roves besök i Sverige. Kommer hon att falla för Karl Roves övertalningsförmåga ;-). Jag räknar med att Politikerbloggen och Almedalsbloggen bevakar.

”Glöm inte att vår frihet ständigt måste återerövras”, säger Sverker Gustavsson och därför måste vi bli allt flera som sprider information om möjligheten att delta i namninsamlingen på nätet för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten, när brev nu är detsamma som mejl.

FRA och demokratin i Almedalen

I morgon onsdag kommer ett seminarium om FRA att anordnas i Almedalen. Arrangör är Centerpartiets nya tankesmedja Fores. En presentation om denna think-tank fanns tidigare i bl a Expressen och SR:s P1. Det ska bli intressant att följa denna verksamhet, som till skillnad mot Timbro vågar sig på att satsa på medverkande ur olika partipolitiska grupperingar under ledning av en i många läger respekterad ledare, Martin Ådahl. Mångfald i praktiken med uppbyggnad av kunskap och användandet av dialogen som metod, skulle man kunna säga. Men, vid sidan om planerade seminarier i Almedalen, sker även spontana inhopp, vilket bl a Claes Krantz, bloggar om.

När det gäller Centerns situation i FRA-debatten kunde vi igår i SvD läsa om CUF:s krav på en medlemskommission för att granska hur det gick till när Centerns ledning gick på tvärs mot Öppenhetsmanifestet, som partiet presenterade före valet 2006. Dessa ungdomar har värmt mitt hjärta. De gillar inte att man kohandlar med det som är grunden för våra demokratiska fri- och rättigheter. När jag var ung, var jag SSU:are. Ung idag hade jag nog valt att bli CUF:are. LUF hade också kunnat vara ett alternativ. De har en företrädare, som vågade följa sitt samvete och rösta Nej; Camilla Lindberg, Dalarna. SSU har kvar att bevisa att de tillskriver andra människor, än sossar, ett visst mått av förstånd. Hur det är att vara ung inom Moderaterna, har Fredrik Reinfeldt själv berättat om i en bok som kom ut efter valet 1994. Det påminner SvD om i en artikel igår. Den bilden känner jag igen från min tid som socialdemokrat. Det är något fel på det demokratiska styrelseskick, som fräter sönder den etiska kärnan i de människor, som väljs in i beslutande församlingar och sedan kommer i ”regeringsställning”. Därför är det något av ödets ironi att ungdomsministern Nyamko Sabuni nu sällar sig till skaran som försöker inbilla unga väljare att FRA-lagen inte är till för att avlyssna oss, utan för att skydda oss. Det skrev Expressen om igår. Intressant.

Tänk tanken – om vi hade en robot vid postens terminal i Tomteboda, som ångade upp alla brev och scannade av dem innan breven sändes vidare, då skulle långt fler äldre också bli upprörda över brottet mot vår integritet. De scannade kopiorna skulle därefter läggas i en jättebassäng åt en annan robot att fiska ur med hjälp av olika sökord. Idag är mejl detsamma som brev, som bärs fram av en annan teknik. För att kunna söka på ord måste mejlen öppnas! Till skillnad mot brev på posten går mejl fram och tillbaka över landets gränser beroende på var man har sin mejlserver och var trafiken flyter snabbast. Därför arbetar jag för att många fler ska skriva på namninsamlingen för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten, när brev idag mest sänds som mejl.

Vid sidan av att riksdagsbeslutet den 18 juni är ett brott mot brevhemligheten, är det möjligheten att utan föregående domsstolsbeslut kartlägga allt vad en människa gör med hjälp av internet, som är så skrämmande. För övrigt tycker jag att flera bör få tillgång till artikeln ”Vad Carl Bildt gjort för kriget” av Mikael Nyberg publicerad i AB strax efter valet 2006, som jag själv fick mig till livs igår. Bättre sent än aldrig! Bilden klarnar om man säger så. Men, varför i hela fridens namn valde Fredrik Reinfeldt en person som var så insyltad i kriget i Irak som Sveriges utrikesminister?