Visar inlägg med etikett tankesmedjor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tankesmedjor. Visa alla inlägg

tisdag 5 juli 2011

Sätter tankesmedjorna fortfarande agendan?

Den första dagen i Almedalsveckan, som jag själv haft möjlighet att kolla en del av det som pågår. Började med Godmorgon Almedalen (#gma11 på Twitter) med Brit Stakston och Jocke Jardenberg. Ett intressant program med olika infallsvinklar när det gäller möjligheten att komplettera sitt brinnande engagemang med hjälp av olika Sociala medier som här bärs fram med hjälp av Bambuser. Återstår att kolla in det som jag hittills missat, men det är ju det som är så bra med webbsändningar – man kan kolla när man har möjlighet.


Under eftermiddagen letade jag mig fram till två program hos FORES – Vad är en liberal nätpolitik? och Tankesmedjorna sätter agendan. Det första seminariet ingick i FORES´ liberala dag i Almedalen. Med tanke på att landets regering knappast bedriver en liberal nätpolitik är det hoppfullt att FORES ställer frågan. Men, att Annika Beijbom inte gett upp hoppet om Folkpartiet är för mig en gåta. I det partiet finns allför många censurivrare som inte ger ett vitten för principer om nätneutralitet och yttrandefrihet. Cecilia Malmströms senaste bidrag i censurdebatten är under all kritik, vilket Markus Lake Berglund skrivit bra om. Piratpartiets Christian Engström skrev dagen före midsommarafton att censurivrande Cecilia fått finna sig i en kompromiss och vad den innebär i praktiken. Det samtal som FORES anordnade i Almedalen om nätpolitiken är väl värt en vidare spridning. Med tanke på att de aktörer, som vill införa filtrering och blockering som en lösning på kulturens problem med att finna betallösningar för kulturspridning, blivit ännu fler vid årets vecka hedrar det FORES att man håller liv i den större frågan om en nätpolitik värdigt tilltron till människans förmåga att skapa lösningar istället för låsningar.


Det andra seminariet var också intressant. Inte minst därför att många på den liberala kanten har kvar att lära sig den smärtsamma läxa som vänstern hittills tvingats göra. Marknadens aktörer är lika olika i sitt engagemang för kunderna som vi kunnat se när det gäller verksamma inom den offentliga sektorn i förhållande till medborgare och brukare. Eller för den delen de företag som mer eller mindre ädelt arbetar för en långsiktig hållbar utveckling med hjälp av goda gärningar eller som det heter idag CSR (Corporate Social Responsibility). Gemensamt brottas vi med konflikten mellan idéer om altruism d v s viljan att göra gott utan att förvänta oss något i gengäld för egen vinning och ideer om marknadsliberalism där varor och tjänster finns endast därför att någon är beredd att betala för dem. Den som arbetar för brödfödan kan inte räkna med få credd som en riktigt samhällsnyttig varelse.


Det senare lärde jag mig under de år på1990-talet då en rad aktörer inom Svenskt Näringsliv och Företagarna agerade för för att påverka de politiska partierna i en mer nyliberal riktning. Då gav bland annat Företagarna ut tidningen Offentliga Affärer som distribuerades till alla politiker i kommuner, landsting och riksdagen, utan att de aktivt anmält sitt intresse, än mindre betalade. Det blev för mig sinnebilden av en thinktank d v s en ideologisk ”stridsvagn” som riggats för att krossa motståndet mot privata aktörer inom den offentliga sektorn. Undrar hur många av dessa politiker som insåg att ”gratis” även då hade ett pris på både gott och ont. Helt klart kan tankesmedjor hjälpa politiker att komma till makten – om där finns en jordmån för propagandan – men sedan är det en helt annan sak att kunna behålla den makten, när tiden arbetar för mer dialog byggd på kunskap.


Idag ingår tidningen Offentliga Affärer i Hexanova Media Group, som i likhet med många andra uttalar att arbetslöshet och sjukdom ska kureras med företagsamhet. Eller entreprenörskap som det heter idag. Inte så sällan är det kvinnor inom den offentliga sektorn, som hittills fått betala ett högt pris för att de inte insett att deras övertalighet mera handlar om politikernas och chefernas makt än deras påstådda brist på företagsamhet. Sedan skulle jag bli mycket förvånad om merparten av dagens upplaga av deras tidning betalas av andra än skattebetalarna med politikerna som prenumeranter. Det senare sagt med tanke på den diskussion som hörts om Almedalens värde. Den här veckan betalas också antingen av skattebetalarna eller de olika företagens kunder.


Men om jag får välja satsar jag hellre en del av mina skattepengar på Almedalsveckan, där en viss transparens gör det möjligt att följa en hel del av samtalen på webben och via media än på alla dessa mässor om skydd och säkerhet som bygger på en allt mer uppskruvad rädsla hos befolkningen för all sköns faror som kan drabba oss om vi inte ser om vårt hus. Det är bland annat den rädslan som påverkat politikerna när det gäller deras skräckslagna förhållningssätt till internet.


Emanuel Karlsten berättar Så får du koll på det digitala #Almedalen. Joakim Jardenberg är en annan som gärna delar med sig. Imorgon ska jag kolla upp vad Anna Troberg och alla andra pirater fyller sin vecka med.

Intressant.

fredag 1 juli 2011

Konsten att sätta den politiska dagordningen.

Mitt i nyhetstorkan och som en puff inför ett seminarium i Almedalen anordnat av Svenskt Näringsliv sent söndag eftermiddag landar rapporten ”Konsten att strula till ett liv”, som fått god massmedial spridning. Här en debatt i SVT Play mellan Stefan Fölster och Karin Olsson. Som vanligt är det inga problem för Svenskt Näringslivs Stefan Fölster att få utrymme för sina utspel, som dock möts av kraftiga reaktioner på sina håll – här i P1; SvD Näringsliv; SvD Sanna Rayman; SvD Kultur – Emma Stenström; SvD Opinion 1; SvD Opinion 2: DN Ekonomi; DN 1; DN 2; DN Kultur & Nöje -; Sydsvenskan Kultur & nöjen – Per Svensson; Expressen – Ledaren; Aftonbladet; bara för att nämna en del. Var för sig har artiklarna samlat på sig rejält med kommentarer, bland annat Kulturekonomi, varför Stefan Fölster har all anledning att vara nöjd med det spinn, som hans intresseorganisation har skapat alldeles lagom till deras uppstart av Almedalsveckan.


Helt klart kan man reagera på utspelet på många olika sätt, utifrån var man står politiskt och kunskapsmässigt eller hur träffad man känner sig av att vara nedvärderad som onyttig i ögonen hos Svenskt Näringslivs rapportproducenter, påhejade av Stefan Fölster. Sammantaget vågar jag ändå påstå att avsaknaden av det perspektiv som Per Svensson så välformulerat ger uttryck för, gör att man kan undra vilken akademisk kvalitet Svenskt Näringsliv sökte när de intresserade sig för uppgiften att styra studenter in i rätt fålla. Fler än jag har nog hört talas om beställningsjobb. Här gäller inte enbart att ”onyttiga” kurser ska ge lägre studiestöd, utan att de studenter som väljer de för Svenskt Näringsliv nyttiga kurserna ska kunna få nedskrivna studieskulder.


De som har råd att betala själv ska således kunna fortsätta med de ”onyttiga” högskolekurserna – om där fortfarande finns en marknad för det – medan ambitiösa studenter, som satsar på kurser populära hos Svenskt Näringsliv, ska kunna få avskrivning av studielån. När Stefan Fölster argumenterade i SR Ekot och bland annat framhöll att vårdbiträdet och den anställde i handeln ska slippa betala skatt, som går till onyttiga högskolekurser och studiestöd till dessa, då vände det sig i min mage. Varför skulle de lågavlönade inom vården och handeln ha lika svårt att förstå värdet av kurser inom kulturområdet som Stefan Fölster och de av honom anlitade ekonomerna? Ett i mina ögon riktigt grovt försök att slå blå dunster i lågavlönades ögon för att inbilla dem att ännu flera jobbskatteavdrag är den enda vägen för att de ska få sin ekonomi att gå ihop.


Dessutom misstänker jag att det kan förhålla sig med den här undersökning på samma sätt som med det utspel om Plan B – Den dolda jakten på välfärd, där Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv och Fredrik Bergström, Handelns utredningsinstitut, hösten 2007 pekade ut 95 procent av svenska folket som fuskare, vilket gick in hos regeringen som Guds ord i en tok och ledde till allvarliga förändringar i sjukförsäkringen. När jag kämpade för att få fram den undersökning som påstods rymma fakta om saken, då kammade jag noll trots tålmodiga ansträngningar. Sedan dess tar jag Stefan Fölster och Svenskt Näringsliv med en rejäl nypa salt. Det är tankeproduktion för en viss politik, som Svenskt Näringsliv sysslar med och då väljer man att fokusera enbart på sådant som stärker den egna agendan, men det är inte detsamma som att gynna en politik för ett långsiktigt hållbart näringsliv i vårt land.


Vi har ju sett hur det sedan gick med sjukförsäkringen. Turbulens i riksdagen och stor träta om regeringen kände till vilka effekter de ändrade reglerna skulle få i det verkliga livet. Forskaren Björn Johnsson vid Malmö Högskola berättar här om vad han funnit vilket han samlat i sin bok ”Kampen om sjukfrånvaron”. Undrar om den saken får något utrymme i Almedalsveckans späckade program, som Politikerkollen redovisar i siffror. Själv tänker jag följa en del på webben, bland annat FORES samarrangemang med Timbro den 5 juli kl 15.00 – 16.00 med rubriken ”Tankesmedjorna sätter agendan”. I övrigt vill jag följa det som händer på bloggplats H12, som jag minns med glädje från förra sommaren, då jag som riksdagskandidat för Piratpartiet var på plats. Sist men inte minst kommer jag naturligtvis dessutom att följa piraters och andra digitalt aktiva vänners kommentarer på facebook och twitter.


Avrundar med Göran ombord på Livbåten, som skriver mycket tänk- och läsvärt om att slitas mellan partilojalitet och sökandet efter klarare bilder av det som pågår. Här tänker jag osökt på Sten Selanders dikt Mannen i spegeln om vikten att vara ärlig mot den person som man ser i ögonen varje morgon framför spegeln. Håll liv i den interna kritiska debatten – det finns gott om exempel hur illa det kan gå när partiledarna förväntar sig att aktiva ska uppträda som partimegafoner.

Intressant.

fredag 8 april 2011

Ur den globala säcken ner i den svenska påsen.

Efter inlägget igår, där jag lyfte fram en del av de aktörer, som ligger bakom den tuffa och bitvis omänskliga hanteringen av arbetslösa och sjuka människor, har hjälpsamma läsare bidragit med info, som visar att det racet pågått sedan länge och går vidare. En anställd hos Svenskt Näringsliv har med hjälp av tankesmedjan Timbro författat en rapport och gjort ett inlägg på SvD Brännpunkt där det synliggörs att näringlivets hjärntrust utmanar finansminister Anders Borg. Men vi bör nog räkna med att utmaningen gäller nyliberaler i hela alliansen. Tanken är att en modell hämtad från Kina, med sina uppfostringsmetoder, ska prövas i Rinkeby -Tensta i Stockholm, Bergsjön i Göteborg och Rosengård i Malmö. Kan tänka mig att Blatteförmedlingens grundare Ivan Daza har ett finger med i det spelet. Ett företagsamhetens Eldorado med tvångskommenderade bidragstagare? Ali Esbati menar att Socialdemokraterna gillar detta, men kallar åtgärden ”välfärdsjobb”.


Har även fått lästips – bland annat artiklarna Från arbetslös till meningslös och Miljonvinster för Fas 3-företag författad av Jon Weman. Bloggen De tystas röst med många intressanta länkar kommenterar Wemans artikel och ger oss intressant information om bland annat Jobbfabriken, vars initiativtagare är just Ivan Daza. En entreprenör som vet hur en slipsten ska dras. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå vad Ivan Daza och andra entreprenörer skulle kunna göra med hjälp av regeringens intresse för frizoner. Henrik Tikkanen konstaterade redan i mitten av 1970-talet att Arbetslösheten sysselsätter allt fler. Att vara objekt för andras företagsamhet är något helt annat än att vara ett eget aktivt subjekt till nytta för sig själv och andra. Även om Jon Weman tydligt hör hemma på vänsterkanten kan jag inte avfärda hans skildringar som sagor. Han ser helt enkelt ”berget” från en annan sida. En sida minst lika sann som Fredrik Reinfeldts. Helt klart är att människor beroende av samhällets stöd idag offras i kriget mellan höger och vänster i politiken. Här, som i alla andra krig, finns det aktörer som ser en möjlighet att tjäna en hacka genom att vara medagerande. Och andra som måste rycka ut med akutinsatser. Socialarbetare i Stockholms stad har bestämt sig för att bryta tystnaden. TCO:s Sture Nordh lobbar för rehabiliteringsersättning för dem som är för sjuka för att jobba, men är för friska för att få sjukersättning. Vilka kan se att det humana samhället blir förlorare när tumskruvarna dras åt? Ett tack till Perzec som tagit med mitt inlägg i sin dagliga utgåva. Sådan tjänst kan leda till gentjänst.


När det gäller förmågan att mobilisera människornas egna inneboende krafter i tider av förändring är jag en varm anhängare av Paolo Freires pedagogik, där människors kraft mobiliseras när de möts med respekt och får ta eget ansvar genom att vara delaktiga i processen. Ett djupt demokratiskt förhållningssätt. Jag vill gärna tro att Ivan Daza och andra aktörer, som håvar in pengar från de offentligt finansierade systemen, anser sig arbeta mer för mänskliga rättigheter än eget vinstbegär. Men jag måste medge att jag, efter vad jag läst under den senaste veckan, har drabbats av allvarliga tvivel. Nog är det rätt märkligt att det som kommer ur den globala säcken och rätt snabbt landar i den svenska påsen allt oftare bygger mer på egoism än altruism.


Sedan en fredagsrunda för att se vad andra engagerar sig för. Inleder med Markus Lake Berglund, som skriver om Sveriges Ja till kartläggning av flygresenärer, vilket bland andra SR:s Ekot uppmärksammat. Lars-Erick är inte imponerad. Går vidare till Dr Spinn som berättar om hur han steg för steg arbetar på att förbättra sin engelska – det ska jag ta med mig under mina egna stapplande försök. Hos Johan ”Mitt i steget” Westerholm väljer jag inlägget från i går då det har viss bäring på inlägget här ovan. Mikael Persson funderar också kring arbetslösheten. Alliansfritt Sverige noterar Beviljas sjukpenning: 0 kronor. Intensifier skriver om OBS – SR:s temavecka om Internet, vilken vore värd en alldeles egen bloggpost. Får känna efter hur mycket jag orkar. Anna Troberg berättar initierat om sin roll i SVT:s dokumentär om Julian Assange – världens kärleksaffär. Även den förtjänar en längre kommentar i ett särskilt inlägg. Till sist Badlands Hyena om behovet av global input i den svenska ideologiska debatten.

Intressant.


onsdag 25 juni 2008

... på drift i väntan på stiltje

När jag igår kväll hörde inslaget i Rapport om tankesmedjornas intåg i riksdagen, då tänkte jag på skepparen Reinfeldts ord om att inte falla undan för tillfälliga opinioner. Men också den seglarvane unge mannen, som dömde ut skepparen för att han gått rakt mot folkstormen istället för att falla undan eller kryssa sig fram. Tankesmedjor är tydligen helt OK, men om folket tar saken i egna händer för att påminna politikerna om innebörden av ordet demokrati och på vems uppdrag de sitter där, det ser statsministern som en vindpust av övergående slag. Under rubriken Alla tjänar på att debatten lägger sig, skriver Expressen bland annat ”I stället för att ta striden direkt tänker han låta den blåsa över. Han kan tänka sig att komma tillbaka och försöka lägga tillrätta senare”. Skutan får alltså driva vind för våg tills vinden mojnat. Sedan kan han tänka sig att komma tillbaka och försöka lägga tillrätta folkets tankar. Intressant se hur det blir med den saken.

I vart fall finns här en sansad kommentar från MinaModerataKarameller. Och under tiden vi väntar på att det hela ska blåsa över ;-), kan vi ta del av AB:s artikel om ett upprop i Centern mot FRA. Men också ett populistiskt utspel i Rapport av Mona Sahlin, som Sossar mot Storebror torde behöva syna rejält i sömmarna.