fredag 8 april 2011

Ur den globala säcken ner i den svenska påsen.

Efter inlägget igår, där jag lyfte fram en del av de aktörer, som ligger bakom den tuffa och bitvis omänskliga hanteringen av arbetslösa och sjuka människor, har hjälpsamma läsare bidragit med info, som visar att det racet pågått sedan länge och går vidare. En anställd hos Svenskt Näringsliv har med hjälp av tankesmedjan Timbro författat en rapport och gjort ett inlägg på SvD Brännpunkt där det synliggörs att näringlivets hjärntrust utmanar finansminister Anders Borg. Men vi bör nog räkna med att utmaningen gäller nyliberaler i hela alliansen. Tanken är att en modell hämtad från Kina, med sina uppfostringsmetoder, ska prövas i Rinkeby -Tensta i Stockholm, Bergsjön i Göteborg och Rosengård i Malmö. Kan tänka mig att Blatteförmedlingens grundare Ivan Daza har ett finger med i det spelet. Ett företagsamhetens Eldorado med tvångskommenderade bidragstagare? Ali Esbati menar att Socialdemokraterna gillar detta, men kallar åtgärden ”välfärdsjobb”.


Har även fått lästips – bland annat artiklarna Från arbetslös till meningslös och Miljonvinster för Fas 3-företag författad av Jon Weman. Bloggen De tystas röst med många intressanta länkar kommenterar Wemans artikel och ger oss intressant information om bland annat Jobbfabriken, vars initiativtagare är just Ivan Daza. En entreprenör som vet hur en slipsten ska dras. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå vad Ivan Daza och andra entreprenörer skulle kunna göra med hjälp av regeringens intresse för frizoner. Henrik Tikkanen konstaterade redan i mitten av 1970-talet att Arbetslösheten sysselsätter allt fler. Att vara objekt för andras företagsamhet är något helt annat än att vara ett eget aktivt subjekt till nytta för sig själv och andra. Även om Jon Weman tydligt hör hemma på vänsterkanten kan jag inte avfärda hans skildringar som sagor. Han ser helt enkelt ”berget” från en annan sida. En sida minst lika sann som Fredrik Reinfeldts. Helt klart är att människor beroende av samhällets stöd idag offras i kriget mellan höger och vänster i politiken. Här, som i alla andra krig, finns det aktörer som ser en möjlighet att tjäna en hacka genom att vara medagerande. Och andra som måste rycka ut med akutinsatser. Socialarbetare i Stockholms stad har bestämt sig för att bryta tystnaden. TCO:s Sture Nordh lobbar för rehabiliteringsersättning för dem som är för sjuka för att jobba, men är för friska för att få sjukersättning. Vilka kan se att det humana samhället blir förlorare när tumskruvarna dras åt? Ett tack till Perzec som tagit med mitt inlägg i sin dagliga utgåva. Sådan tjänst kan leda till gentjänst.


När det gäller förmågan att mobilisera människornas egna inneboende krafter i tider av förändring är jag en varm anhängare av Paolo Freires pedagogik, där människors kraft mobiliseras när de möts med respekt och får ta eget ansvar genom att vara delaktiga i processen. Ett djupt demokratiskt förhållningssätt. Jag vill gärna tro att Ivan Daza och andra aktörer, som håvar in pengar från de offentligt finansierade systemen, anser sig arbeta mer för mänskliga rättigheter än eget vinstbegär. Men jag måste medge att jag, efter vad jag läst under den senaste veckan, har drabbats av allvarliga tvivel. Nog är det rätt märkligt att det som kommer ur den globala säcken och rätt snabbt landar i den svenska påsen allt oftare bygger mer på egoism än altruism.


Sedan en fredagsrunda för att se vad andra engagerar sig för. Inleder med Markus Lake Berglund, som skriver om Sveriges Ja till kartläggning av flygresenärer, vilket bland andra SR:s Ekot uppmärksammat. Lars-Erick är inte imponerad. Går vidare till Dr Spinn som berättar om hur han steg för steg arbetar på att förbättra sin engelska – det ska jag ta med mig under mina egna stapplande försök. Hos Johan ”Mitt i steget” Westerholm väljer jag inlägget från i går då det har viss bäring på inlägget här ovan. Mikael Persson funderar också kring arbetslösheten. Alliansfritt Sverige noterar Beviljas sjukpenning: 0 kronor. Intensifier skriver om OBS – SR:s temavecka om Internet, vilken vore värd en alldeles egen bloggpost. Får känna efter hur mycket jag orkar. Anna Troberg berättar initierat om sin roll i SVT:s dokumentär om Julian Assange – världens kärleksaffär. Även den förtjänar en längre kommentar i ett särskilt inlägg. Till sist Badlands Hyena om behovet av global input i den svenska ideologiska debatten.

Intressant.


Inga kommentarer: