Piratpartiet - ett lärande parti?

Att PP:s partiledare Anna Troberg nu valt att avgå, säger mig inget annat än att det idag ser ut att vara svårare att tolerera d v s stå ut med andras åsikter och yttranden. Förr kunde de flesta av oss leva saligt ovetande om andras åsikter om oss och vårt sätt att leva våra liv. Idag gör användningen av sociala medier detta nära nog omöjligt. På gott och ont.

 

Då, som nu, säger det som vi väljer att orda om, mest saker om oss själva än något om dem som vi yttrar oss om. Klarar vi inte av att skilja på sak och person, säger vi inte särskilt mycket av vikt om måltavlan för vårt ordande. Det blir rätt och slätt ett osakligt gnölande. Att komma med en saklig och konstruktiv kritik är en grannlaga uppgift, som kräver att bägge parter hjälps åt att vaska fram guldkornen ur allt det grus, som hopas när kombatanterna sorgfälligt underlåtit att kolla upp om de fixat att tolka innebörden i det, som den andre sagt. Alltför ofta väljer vi att att genast gå i taket baserat på vad vi själva anser att den andre kan ha haft för avsikt med sina ord.

 

It takes two to Tango! Detta gäller även Anna och dem som har synpunkter på hennes ledarskap. Med skarpt fokus på allt grus ser människan gärna allt mer grus och allt färre guldkorn. Vi medlemmar har alla våra hjärtefrågor bland de mänskliga rättigheter, som tillsammans utgör fundamentet i PP:s syn på ett gott demokratiskt samhälle och vi förväntar oss att partiledaren ska klara att hålla en rimlig balans mellan dessa.

Fildelningens roll i en kulturpolitik byggd bland annat på kunskapen om Intertextualitet, som bärande element i det mänskliga skapandet, framstår som minst lika viktig som kunskapen om Intersektionalitet när det gäller att vinna förståelse för hur Kön, Klass, Etnicitet, Religion/trosuppfattning, Funktionshinder, Sexuell läggning och Ålder samspelar när diskriminering sker. 

Anna gör det rasande enkelt för sig när hon tar avstamp för sitt beslut i påståenden om Sexism och Homofobi. Hon verkar vara helt ovetande om att hennes fokus på Sexism och Homofobi gör att hon genererar mer av just den varan. Till personlig utveckling hör att känna till hur ett starkt fokus leder fram till det som man vill uppnå: - Det du sätter fokus på får du mera av!

 

Jag vet inte om hon räknar in mig i skaran av sexister och homofober i partiet, eftersom jag arbetat för ett Intersektionellt angreppssätt när feministerna i Piratpartiet förespråkat Feminismen som grundbult för strävandet efter Jämställdhet mellan könen. Men, när jag hörde henne i gårdagens Aktuellt-sändning förstod jag varför hon i valrörelsen skåpade ut Fildelningen. Den, som inte ser Informations- och Kommunikationsteknikens roll i förhållande till Intertextualiteten, kan inte förväntas inse dess roll i förhållande till Intersektionaliteten, där det skulle kunna vara möjligt att använda den för att visa hur olika perspektiv samspelar när vi interagerar med varandra och när diskriminering sker. 

De som bekänner sig till Feminismen är ofta rasande enögda när de pekar ut männen som ansvariga för sakernas tillstånd. Istället för att grotta ner sig i sina lidna oförrätter skulle de vinna mera på att analysera vilka kunskaper och färdigheter som kvinnor och män behöver förvärva sig för att kunna stå på sig. Frihet från olika förtryck måste vara människans eget verk om det ska vara hållbart. Att vara ett eget verkande subjekt är klart bättre än att vara objekt för andras omsorger. Hur välvilliga de än må vara.

Med allt detta sagt försvarar jag inte de individer i PP, som i olika diskussioner ständigt visar sin oförmåga att skilja på sak och person samt en närmast manisk lust att verbalt dräpa sina meningsmotståndare. Kombinationen mellan detta och en del andra piraters ömtåliga själar och självpåtagna "fostrarnit" orsakade (vad jag kan se) den varböld, som nu brustit. En naturlig process, som ger oss pirater möjlighet att ta fasta på det lärande i situationen.  Jag hoppas att styrelsen tar chansen att - utifrån det som hänt - medverka till att Piratpartiet strävar efter att vara en lärande organisation. Där vi fokuserar mera på lösningar än att finna fel på varandra. Ett parti där alla skärper sitt fokus på det goda man vill åstadkomma och utmanar sin kreativa förmåga att finna lösningar, där man först och främst använder sig av 3-piratsregeln och ställer krav på sig själv - innan man förväntar sig insatser av andra. 

Vi har ett ömsesidigt ansvar för digital delaktighet.

Fortfarande kan man botanisera bland paneldiskussioner och seminarier som sänts på webben från Almedalen. Här diskuteras Opinionsbildningens nya infrastruktur mellan personer som på olika sätt bidragit till utvecklingen av verktyg och arbetsmetoder för att stärka aktörer, som med hjälp av sociala medier vill vara delaktiga i samhällsdebatten och därmed kan bidra till opinionsbildningen inom olika samhällsområden. Diskussionen om listor är inte särskilt intressant, tycker jag, men det kan ha med min brist på tävlingsinstinkt att göra. Eller om lusten att vilja dominera diskussionen i bloggosfären är mer uttalad i de partier som vill ge intryck av att vara stora och ledande. Själv är jag mer intresserad av den arbetsprocess och det meningsutbyte, som kan leda till nya insikter. För mig är bloggen och internet verktyg för människors möjligheter att delta i landets demokratiska utveckling med en fördjupning av diskussionerna mellan valen.

Martina Linds svar på Markus Lake Berglunds fråga om risken för en tudelning mellan de i Centerpartiet, som är vana vid att använda nätet och de helt ovana, kan vara lättare sagt än gjort. Martina ansåg att det är de digitalt bevandrade medlemmarna som måste förstå att de måste plöja, harva och så på möten och stämmor om en utveckling ska vara möjlig. Jag tycker nog att de motspänstiga måste öppna sina sinnen och ta in att de går miste om en hel del information och väldigt mycket kunskap om de inte tar datorn till sin hjälp. Själv tycker jag att det fungerar bäst genom att succesivt lära genom att göra. Påhittet att man ska ta ett s k ”datorkörkort” har avskräckt alltför många. De flesta jag känner har lärt sig genom att göra och allt eftersom lärt sig mer när behov uppstått.

Överhuvudtaget är det en svårbegriplig diskussion som pågår om internets fel och förtjänster både bland dem som gillar internet och sociala medier och mellan dem och de som mest ser internet och sociala medier som ett fördärv. Anders Mildner går så långt att han talar om internetromantiker och internetevangelister som begrepp en del aktörer använder sig av för att slippa bry sig om internet som något annat än verktyg för marknadsföring och försäljning av varor och tjänster. Själv undrar jag om vi kan begära att marknadsromantiker och marknadsevangelister kan tro annat än att politiker bara är ute efter att kränga sina läror, som vilken konserverad gröt som helst. Att internet och sociala medier bygger på en interaktion som kan skapa något nytt av intresse för egen del krävs åtskilliga samtal för att ekonomiskt sinnade människor ska förstå.

Ta t ex skillnaden mellan det resonemang som Operans webmaster förde när han berättade om Operans arbete med sin webbplats, som redan 2008 men också 2010 vann Web Service Award, och de tidningschefer som leasar ut hanteringen av kommentarerna till tidningens artiklar. Hos Operan är en snabb och juste hantering av kundkontakterna A och O, medan de som inte förstår värdet av en dialog med läsekretsen låter kunskapen om tidningens påverkan gå till andra företag. Även mycket griniga kunder har något att tillföra i ett förbättringsarbete.

Mildners iakttagelsen är riktig så långt att allt som går till överdrift får en backlash och att det finns tecken som kan tolkas så. Vi kan bara se de kräkreflexer som rätt många feminister förorsakar när de tycker sig kunna förklara samhällets alla orättvisor med hänvisning till kön, när många andra gått vidare och lärt sig om ett mer komplext begrepp – intersektionalitet – som förklarar att kön, klass, etnicitet och en del andra grunder kan samverka när diskriminering sker. Det är skälet till att vi idag har en sammanhållen organisation för åtgärder mot diskriminering under en hatt Diskrimineringsombudsmannen. Men under tiden odlas stolligheterna om kön, som upphov till allt ont, hos en lång rad feminister aktiva i samhällsdebatten. Funderar fortfarande på om Unni Drougges reaktion mera är ett utslag av ett tryck på den feministiska nerven än en saklig reflektion kring den glädje som många av oss andra känner inför möjligheten att ta för sig och göra något eget av allt som vi möts av på nätet. Hur som, gillar jag att Joakim Jardenberg tagit sig tid att ge en respons. Men Unni vore inte Unni om hon inte fortsatte att bjuda Jocke och oss andra rejält tuggmotstånd. Något som jag väljer att inte ge mig in i, eftersom jag inte vill vara med i den dansen. Livet har lärt mig att mina reaktioner bör jag ge akt på och lära mig av, då de säger mera om mig själv än andra. Att jag gått från att vara feminist till att få upp ögonen för intersektionaliteten ser jag som en effekt av förnuftets seger över alla upprörda känslor. Mitt fokus idag ligger på internets möjligheter och därför slåss jag för att kunna vara medborgare även när jag är på nätet. Alltför många inom den s k kultureliten är negativt inställda, men det ser jag mera som deras egna bekymmer.

Därför gillar jag naturligtvis att Christian Engström kämpar på för att sprida sin kunskap inom EU:s olika länder och att Opassande delar med sig av sina tankar på ett sätt som gör att jag måste tänka till mer än en gång. Slutar med att flagga för att jag nu kommer att ta en bloggpaus under drygt en vecka då jag har annat för mig. Ha en fortsatt bra sommar.

Intressant.

Glädje över vänskap och kunskap på nätet.

Uppe tidigare än vanligt har jag hunnit ta en sväng bland mina bloggvänner och blivit varm i hjärtat över deras engagemang i dagens viktiga frågor. Det började med Mary XJ, som mycket klarögt noterar att Alliansen har åtskilligt att bevisa när det gäller IT-politiken. Hennes länk till artikeln av Nicklas Lundblads artikel från 2008 tål verkligen att läsas än en gång.

Sedan vidare till Magnihasa, som nyligen gjort ett tillfälligt stopp vid Avesta-Krylbo. Dessa båda orter, som för inte så länge sedan bråkade om huruvida tågen ska stanna i Avesta eller i Krylbo eller på bägge dessa ställen. Själv fick jag – tack vare mina föräldrars flytt till Avesta – möjlighet att vara ung och bli vuxen under sammanlagt sju år i Avesta och Smedjebacken. Då var Folkparken i Avesta och Folkets Hus i Krylbo med sina danskvällar populära bland oss ungdomar. Snacket gick om att ungdomarna dansades in i SSU, eftersom SSU-klubbarna i Dalarna var ogudaktiga nog att turas om att anordna slutna danstillställningar runt om i länet under Jul- och Påskhelgerna. Själv var jag redan med i SSU efter något år i en klubb i Luleå, där dansandet var något som vi yngre gjorde i sällskap med föräldrarna vid olika av dem och deras föreningar anordnade tillställningar. Att göra såna här tillbakablickar är något som blir vanligare med åren, men det lär höra till åldern. Ber om ursäkt ;)

Nåväl, Magnihasa lockade mig inledningsvis till denna minnesresa. Sedan tog hen ett skutt in i framtiden där såväl Informationsbyrån som Rick Falkvinges tankar om Humanism har sin självklara plats. Med Anna Troberg vid rodret, har Rick fått en ny roll som missionär för Piratpartiets frågor och det verkar som han trivs bättre i den rollen. Men Magnihasa och andra bidrar också konstruktivt. När hen avslutar med att lägga en ytterligare axel till Intersektionalitetsbegreppet, då fylls mitt hjärta av en otrolig glädje. Sedan får jag som grädde på det moset en länk till mitt senaste inlägg, som tog så mycket av min kraft i går att jag hade svårt att somna och dessutom vaknade tidigt. Varför har vi människor så svårt att förstå varandra trots att vi har samma modersmål?

Efter att ha läst all möjlig smörja om internet, sociala medier och oss som rör oss här ute, känns det oerhört befriande att läsa Dogges Anarkin som aldrig var. Jag är inte lika frigjord i min syn på livet och tillvaron som han, eller måhända att jag saknar modet att vara det, varför det känns bra att visa mitt stöd för hans resonemang. Moralismen som idag firar triumfer – inte minst i riksdagen – skrämmer mig mer än något annat. Därför gillar jag DN tagit på sig uppgiften att sprida ett folkbildningen ljus i vårt land med artiklar om aktörer som kan hota eller rädda internet. Efter en allmän och överskådlig presentation får vi sedan ta del av några åsikter kring hoten från kommersiella aktörer; och brottsligheten blir allt mer avancerad; För att bara nämna några. När det gäller den senare och en del av bloggkommentarerna känner jag mest för att lyfta fram Badlands Hyena – som kan konsten att skruva till verkligheten så att vi kan få oss ett gott skratt mitt i all bedrövelse.

Jag kan bara hoppas att projektet Digidel 2013 fokuserar mer på möjligheterna än hoten, utan att för den sakens skull blunda för vad varje enskild individ kan göra för att besöken på nätet ska vara så givande som möjligt. Vi måste tillbaka till att vi som individer måste ta ett eget ansvar för vad vi låter oss dras in i, för att undvika att staten med hänvisning till vad en del ohederliga människor sysslar med ska göra oss alla till tänkbara brottslingar med övervakning och kontroll som följd. Brottsbekämpning är något mycket mer än övervakning och kontroll. Kunskap är makt även när det gäller detta. Det snackas om att ställa krav på barn och ungdomar, men är det inte hög tid att börja ställa krav även på vuxna.

Intressant.

Könstillhörighet förklarar det mesta?

SvD:s Sanna Rayman skriver att varken Linna eller Super-DO varit en höjdare. DN och Expressen rapporterar också. Själv undrar jag vilken roll som just feministernas och genusvetarnas attityder tillåtits spela i motsättningarna inom organisationen. Att likställa diskriminering på grund av kön med andra diskrimineringsgrunder gör ingen ostraffat. Trots att feminister under mer sansade samtal tvingas medge att flera faktorer samverkar när individer diskrimineras. Den insikten går under begreppet intersektionalitet och forskare har visat att det finns ett samspel mellan flera faktorer som kön, klass, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning och ålder, när en individ utsätts för andras diskriminering.

Utan att känna till de verkliga skälen till regeringens omplacering av DO:s Katri Linna, måste jag erkänna att jag inte är det minsta förvånad. När JämO togs bort och den verksamheten inrangerades under DO:s hatt utifrån ett intersektionellt perspektiv, då bäddades för den situation som vi nu ser resultatet av. Hur kunde regeringen tro att de genuspräglade svenska feministerna skulle acceptera att diskriminering på grund av kön skulle kunna likställas med diskriminering på andra grunder? Även om insikten om värdet av ett intersektionellt perspektiv växer, biter sig feministerna fast vid att diskriminering på grund av kön är något överordnat allt annat. Det synsättet är så cementerat i det svenska samhället att Katri Linna ställdes inför en omöjlig uppgift. Kan bara hoppas att forskare intresserade av det intersektionella perspektivet tar chansen att syna motsättningarna inom DO för att klargöra vad som handlar om ovilja från jämställdhetsfixerade politikers och medarbetares sida och vad som kan tillskrivas brister i ledarskapskompetensen.

Synar man detta med ledarskapskompetens närmare upptäcker man rätt snart att även synen på den färdigheten genomgått en förändring, som behöver lyftas fram i ljuset, då det också kan förklara en del. Här bidrar Ylva Hasselberg, docent i ekonomisk historia samt föreståndare för Centrum för teknik- och vetenskapsstudier vid Uppsala universitet och Niklas Stenlås, fil. dr. i historia och verksam vid Institutet för Framtidsstudier med forskning som utgör underlag för essän: Professionernas uttåg ur Kunskapssamhället publicerad i Vetenskapsrådets Tvärsnitt nr 4. När jag som bäst behövde det, delade Shirin Ahlbäck med sig en länk till denna essä på Facebook – en lycklig slump eller synkronisitet? Hur som helst ett stort tack!

Min kvalificerade gissning är att feministernas tolkningsföreträde på intersektionalitetens bekostnad i kombination med motsättningar hos både politiker och medarbetare när det gäller synen på ledarskapskompetens, ledde till ett ohållbar situation. När normalt hyggliga människor uppför sig illa mot varandra på en arbetsplats är det oftast en rad faktorer som samverkar. Ja, där också ;-). Vad hjälper Arbetsmiljölagens goda intentioner när det är både si och så med dess efterlevnad. Att Katri Linnna omplacerats är bara början på den arbetsplatsens stora utmaning – vem kan leda en myndighet med en intersektionell syn på diskriminering i konflikt med genusfixerade feminister bland politiker och medarbetare?

Efter dessa funderingar kring en dagsaktuell konflikt, som vi inte vet särskilt mycket om, till en annan motsättning, som har sin grund i olika syn på internets roll i våra liv. Noterar att IT-minister Anna-Karin Hatt bjuder in branschen för samtal om Sveriges digitala agenda, vilket Computer Sweden skriver om. Undrar om hon tänker använda tekniken för att låta flera vara med på ett hörn? Eller om hon har en dold agenda som ska kommuniceras ut för att öka branschens förståelse för statens behov av övervakning och kontroll av internet? Därtill kommer att vi måste fråga oss var branschens aktörer egentligen står när det gäller nätneutralitet och upphovsrättsindustrins krav på att ISP:arna ska ta ansvar för innehållet i kablarna? Avrundar med Anna Trobergs inlägg som bådar gott för Piratpartiets framtid. I kampen om internets frihet och öppenhet måste vi bli många, många flera.

Intressant.

Könskriget fördunklar omdömet.

Funderar en hel del kring problematiken, efter en diskussion igår med utgångspunkt från ett antagande att kvinnor generellt sett har lätt att bli sedda som offer, när de anklagar män för sexuellt ofredande eller våldtäkt, vilket i sin tur leder till att män generellt sett har lätt att bli sedda som förövare, och dömda av folkopinionen från första stund d v s redan när en anmälan görs. Pålästa kvinnor behöver inte ens göra en anmälan, utan kan nöja sig med att ”rådfråga” polisen hur de ska tolka den situation som de har varit delaktiga i. Sedan är det åklagarens sak att hantera saken, då det kan röra sig om en straffbar handling.

Självklart är det händelserna kring Wikileaks talesperson Julian Assange som bildar bakgrund till den här diskussionen.Jag tycker mig se att könskriget i Sverige skapat en överkänslighet hos både män och kvinnor, vilket visar sig omedelbart när endera parten antyder att vederbörande blivit särbehandlad på grund av sitt kön. Marianne Ny, överåklagare vid Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Göteborg, har nu dykt upp på scenen och tagit över ansvaret för utredningen från Eva Finné och dessutom assisteras hon av vice chefsåklagare Erika Lejnefors vid Västerorts åklagarkammare i Sthlm. Själva förekomsten av ett särskilt Utvecklingscentrum gör att kritiskt granskande män ser det som hänt som något av en feministisk ”sammansvärjning”. Den som går till källan ser dock att denna form av ”överrock” finns i våra tre största städer där de verkar inom olika rättsområden, även om sexualbrott förekommer både här och där. Men, med idel kvinnor som rör i denna soppa, får rättsväsendet finna sig i att många män, men även en del kvinnor tvivlar på deras oväld. Hur ska rättssäkerheten kunna garanteras i ett samhälle, där könskampen är närvarande i snart sagt varje dispyt där kvinnor och män är i delo med varandra? Inte så sällan känner sig männen påhoppade. ”Jag är urless på att påläggas en historisk arvssynd från feministiskt håll, som Zac skrev i en kommentar till ett av mina inlägg.

Där ställde jag bland annat frågan - Vad är det som hänt i vårt land när vi inte kan tala om en rättssak utan att hamna i ett uppslitande ordbyte utifrån ”könsmaktsordningen” eller en diskussion om informationsfrihet utan att ses som en person med en pervers sexuell läggning? I bägge fallen riskerar man att fördömas av alla moralister som är urstyva på att skaffa sig tolkningsföreträde på vad som är sanning. Sedan dess har läsare påpekat att även S D använder sig av våldtäkter för att misskreditera män av annan etnisk bakgrund och tillhörande en annan religion. Varför? Ja, självklart därför att det går hem i stugorna, men också därför att könskriget fördunklar omdömet och triggar igång människors sämsta sidor, vilket gynnar dem som bygger sin politik på fördomar.

Det är verkligen trist, då vi är på väg åt helt fel håll. Män och kvinnor, som känner sig missgynnade och inbillar sig att det, som hänt dem, är en effekt enbart av deras kön, riskerar att fastna i sin offerroll. En roll som inte så sällan blåses under av andra med intresse av att denna eld hålls vid liv. Sedan diskrimineringslagstiftningen samlats under en hatt – DO, borde tiden vara mogen för att nytt utvecklingssteg med fokus på hur män och kvinnor tillsammans kan berika näringsliv och samhälle. Men, istället hör jag feminister som ser den samlade lagstiftningen under DO och kunskapen om intersektionalitet som resultat av en backlash för jämställdheten. Det är inte utan att jag ser likheter mellan könskriget och upphovsrättsstriden. I bägge fallen har en stark lobby verkat under en historiskt lång tid och klarar inte av att varken ta in ny kunskap eller att sätta gränser för sina anspråk. Därför måste lagstiftarna besinna sitt ansvar inför den framtida utvecklingen.

Men, jag håller med Emil Isberg – vad hjälper lagar om de inte efterlevs av dem, som har att tillämpa dem? Sedan kan jag inte låta bli att undra om inte en del journalister tycker att det är särskilt pikant att den som personifierar ”Läckornas försvarare” kan tycka illa vara, när han själv blir föremål för effekterna av en läcka. Vad man då glömmer är att det är Maktens företrädare som läcker för att ge en företrädare för whistleblowers en minnesbeta. Här kan man undra om det är journalister, privilegierade genom goda kontakter inne i maktens boningar, som agerar då de känner dessa sina privilegier hotade på något sätt. Intresset ljuger inte som bekant.

Efter detta en runda för att se vad som intresserar andra. Först en debattartikel från i fredags om datalagring där två kandidater till Riksdagen lovar att sätta ner foten när den saken kommer upp till beslut. Ser också fram emot att kostnaderna för detta spektakel redovisas. Antingen är det via skattsedeln eller teleräkningen, som vi undersåtar måste betala. Sedan en länk till Leif GW Persson som inte hyser några varmare känslor för datalagringsdirektivets tillskyndare Thomas Bodström. Det är han inte ensam om. Populismen har i den mannen fått ett ansikte. Därefter Joshen som inspirerats att remixa en Metro-artikel om demokrati och Karl Sigfrid om följder av politikers beslut för deras egen del. Så kan det gå när inte haspen är på.

Intressant.

Vill vi ha ett övervakningssamhälle?

Frågan ställdes i morse i TV4 mot bakgrund av att Torbjörn Tännsjö skrivit boken Privatliv och där visar att han bytt perspektiv i frågan. Redan i december 2008 skrev Rick Falkvinge om den lag, som väntar oss, när datalagringsdirektivet ska implementeras i svensk lag. På gång redan då, har den ändå inte kommit längre än att de ledande politikerna kommit överens om att senarelägga detta beslut till efter valet i höst. Det är svårt se att det är för att slå vakt om vår demokrati, som man gör så. Mera handlar det om att inte väcka den björn som sover. Svenska folket vill man helst invagga i tron att regering och riksdag vet bäst, när det gäller övervakning och kontroll av oss medborgare. Det gör man bäst genom att bjuda över varandra med ett saltat och kryddat valfläsk. Under tiden visar Techrisk att den anda som ligger i tiden sprider sig.

I Ny Teknik förklarar Rick Falkvinge att den som kan sprida information till folket besitter makt och därför ligger det i Piratpartiets intresse att stödja organisationen Wikileaks. Men, det sker inte utan att det följs av problem, mot bakgrund av det som hänt kring Julian Assange. På halsen har vi fått en debatt om könsroller, som inte är konstruktiv. Självklart ska de kvinnor som vänt sig till polisen med sina funderingar ha rätt att bli behandlade på ett rättssäkert sätt. Jag håller med Emma, den som inte klarar att hantera sitt hat åt det ena eller andra hållet, gör samvaron mellan kvinnor och män en björntjänst. Självklart finns det krafter som vill göra ett stort nummer av att det bland oss pirater finns de, som är mera intresserade av att utforska kunskapen om intersektionalitet än att fortsätta i feministernas hjulspår, där de grävt ner sig sedan lång tid tillbaka.

Det är med all respekt för alla de kvinnor som gått före i kampen för bland annat lika och allmän rösträtt, som jag anser att dagens kvinnor och män måste få lov att söka en ny väg, där vi agerar utifrån kunskapen att det finns flera samverkande faktorer som samspelar när människor blir illa behandlade. Beroende på om man befinner sig i det väl inkörda hjulspåret eller nyligen har upptäckt att det finns andra teorier eller bara känner sig påhoppad så där i största allmänhet, tolkar man världen omkring sig. Det kan ingen förneka. Men, var man än befinner sig borde man kunna fråga sig: - Vad är det som hänt i vårt land när vi inte kan tala om en rättssak utan att hamna i ett uppslitande ordbyte utifrån ”könsmaktsordningen” eller en diskussion om informationsfrihet utan att ses som en person med en pervers sexuell läggning? I bägge fallen riskerar man att fördömas av alla moralister som är urstyva på att skaffa sig tolkningsföreträde på vad som är sanning.

Ett stort tack till Emma Opassande som ber oss Våga vägra hata. Håller med till 100 att vi ska respektera även kvinnorna. Tycker också att Isobel Hadley-Kamptz skickligt sätter ord på de upprörda känslor som omger saken. Men, på något sätt måste vi komma upp ur det feministiska hjulspår som omöjliggör all diskussion. Vi lever de facto i en brytningstid inom en rad områden, varför det inte är märkligare att utmana feminismen med kunskapen om intersektionalitet än att ifrågasätta i vilken utsträckning staten ska ha rätt att göra intrång i våra privata liv i namn av skydd mot terrorismen eller att kunna jaga buset. Trygghet är, som Svensk Myndighetskontroll skriver, något mycket mera.

Vid sidan av detta ser jag att Christian Engström, Markus ”Lake” Berglund och andra gillar att Thomas Bodström reagerade sunt inför P3:s drogtest. Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol hos Badlands Hyena har dock funnit ett ännu mer uppseendeväckande exempel på en drogtest, som hon kommenterar på sitt helt oefterhärmliga sätt. Säga vad man vill om Federley, men nog har han valt ett bra tillfälle att slå tillbaka för en oförätt. Men, även om man kan förstå hans handlande, tvivlar jag på att det kommer att ge någon effekt - varken inne i partihögkvarteret eller ute bland allmänheten, där de flesta ogillar hämdlystnad.

Själv tycker jag att Fredrik Federley gjort helt rätt, då han med detta visar att en människa till sist måste välja att se sig själv i ögonen. Därutöver är det ett bra exempel på hur de beskäftiga är totalt blinda för den enskilda individens rätt att få bestämma över sin egen kropp. I bästa välmening anser de sig ha rätt att ta till dylika metoder. Rätt intressant hur verkningsfullt det är att pröva på den metod, som man vill tvinga på andra. Att sedan Beatrice Ask tycker att hon ska gå före och visa på vägen, som mot ofrihet bär, kan möjligen vara ett utslag av samma osunda miljöpåverkan, som vi kan se i andra sammanhang där man håller hårt på regler och normer.

Intressant.

Södertälje i Sverige och Världen

Innan jag törnar in vill jag ge en eloge till Södertälje kommun, som ordnat med ett storslaget firande av 100-årsdagen av Internationella Kvinnodagen. Ett jubileumsfirande där kommunen förstått att ta tillfället i akt att hedra föregångarna i kampen för alla människors lika värde, genom att föra in ny kunskap om hur olika faktorer som kön, ålder, klass, ras, religion, etnicitet, funktionshinder och sexualitet samverkar när diskriminering sker och i linje med detta bjuda på ett program som speglade hur enastående utbudet blir när allt detta samverkar för att berika oss alla. Jag känner mig hedrad av att ha fått medverka i en av programpunkterna.

Mymlans text visar att livet är så pass komplicerat att det inte låter sig beskrivas enbart med hjälp av genusglasögon. Tack för den texten en dag som denna! När jag under en av de sista programpunkterna lyssnade på Björn Ödman och såg hur han använde sin musikalitet för att locka fram tilltron till sig själva ur ungdomarna i organisationen Maskrosbarn, kände jag en obeskrivlig glädje. Och den rappande tjejen Kitty är redan på väg att göra något riktigt bra av upplevelser i ett liv som hittills varit obeskrivligt smärtsamt. Det är så konstnärligt skapande blir till. Jag har bett Björn om material för att kunna göra en insats.

Uppdatering/Justering: Annars är dagens stora händelse att Högsta Domstolen beviljat bokförlagen prövningstillstånd, sedan Ephone överklagat Tingsrättens dom till Svea Hovrätt och där fått rätten på sin sida. Ephone har nu begärt att domen ska prövas i Europadomstolen. Tidigare hade tingsrätten beslutat att Ephone måste lämna ut personuppgifterna bakom ett ip-nummer till fem bokförlag, i enlighet med den nya Ipredlagen från i april, vilket både SvD och DN skriver om. Andra som skriver om detta är Hax; Anders S Lindbäck; Svensk Myndighetskontroll; Scaber Nestor; Techrisk; Mårtensson; Kulturbloggen; samt free and thinking. Instämmer – Hatten av för Ephone!

Och imorgon påbörjas diskussionen om hemlighetsmakeriet kring ACTA-avtalet i EU-parlamentet, rapporterar Hax. Christian Engström skriver om en hektisk ACTA-vecka. Per Ankersjö noterar att Cecilia Malmström vrider sig när det gäller Datalagringen. Thomas Tvivlaren gläder mig med ett inslag med EU-kommissionären Viviane Reading på YouTube: - Piracy should be a wake up call for policy makers! Jag instämmer - Yes indeed! Vi är många som tänkt oss att vi ska äntra riksdagsskutan i höst.

Intressant.

Internet med fokus på kommers.

Ser att Computer Sweden tycker att det är dags att betygssätta Infrastrukturminister Åsa Torstensson. Hon får godkänt med ett nödrop, skriver ledarskribenten, och argumenterar för att Sverige behöver en ny it-minister. Dessutom har tongivande företrädare inom telekombranschen ombetts avge sitt omdöme. Min spontana tanke medan jag läser är att Åsa Torstensson förefaller vara mindre väl insatt i vad internet betyder för medborgarnas möjligheter att med hjälp av tekniken skaffa sig kunskap inom en mängd ämnesområden och kunna vara engagerade medborgare även när arbete och familjeliv kräver sitt.

Det är inte utan att jag får en känsla av att hon är i händerna på de krafter, som anser att internet enbart ska ses som handelsvägar för e-handel och paketerad mediekonsumtion. Den digitala allemansrätten sträcker sig, i Åsa T:s värld, till bredband med användarvillkor, som ger den globala underhållningsindustrin ett orättmätigt stort övertag i förhållande till den enskilde användaren. Något som jag berört vid ett par tillfällen. Som bekant tillhör jag den del av svenska folket, som anser att all den kommunikation och allt surfande, som vi gör för att vara med i meningsskapande demokratiska processer eller göra något bara för skojs skull, är minst lika viktigt som kommersen. I valet mellan att vara kund eller medborgare föredrar jag och många med mig det senare, vilket naturligtvis ställer en del krav på staten. För som Hax skriver Informationssamhället väntar inte. Tylko Rover ger oss en bra förklaring till sakernas tillstånd. Men, till dess regering, riksdag och marknad förstår värdet av medborgarmakt får vi väl pröva hur långt vår konsumentmakt når.

Önskar att jag vore minst 20 år yngre och behörig att söka till den kurs som Göteborgs Universitet anordnar kvällstid med den intressanta rubriken Perspektiv på ägande . Mattias Klang twittrade om sitt blogginlägg om saken. Underbart och ett gott tecken att de, som ser behov av kunskap kring detta med ägandet (vilket behöver problematiseras), tar tag i saken och erbjuder utbildning. Så ska en slipsten dras i en nation som vill ligga på framkant!

Apropå detta att ligga på framkant; Läste Kinga Sandéns artikel på Newsmill, som hon skrev sedan hon tilldelats Stora Journalistpriset 2009. Tycker att det är toppen att hon talar högt om hur omedvetenheten bland journalister kan ta sig uttryck detta nådens år 2009. Eftersom det kreativa klimatet gynnas av input från olika håll med skilda perspektiv, hoppas jag att Stefan Mehr tar till sig och lär av det som hände. Det är bra när en framstående journalist själv hamnar i en belägenhet, då vederbörande kan visa på det, som många invandrare kan känna igen sig i. Många svenska kvinnor vill naturligtvis se det, som hände, som något relaterat till Kinga i hennes egenskap av kvinna, men den som vågat vidga sina vyer kan här se hur intersektionaliteten fungerar – en rad samverkande faktorer och en aningslös diskriminering sker. Att bli klappad på huvudet som kvinna är inte värre än att bli klappad på huvudet som invandrare.

Annars gläds jag åt Malin Siwes iakttagelser Kränksjukan: Även politiker smittade. Min iakttagelse är att just ”kränksjukan” är roten till att politikerna blivit livrädda för folket, sedan man börjat tolka det som sägs i stridens hetta b o k s t a v l i g t. Hade min pappa levt idag, hade han blivit inburad. Han hade en benägenhet att utbrista: - Det skjuts för litet i det här landet! när han tyckte att någon politiker eller näringslivsföreträdare kommit med något i hans öron alldeles åt h-vete. Alla, som kände honom, visste att han inte menade detta bokstavligen, utan att det var ett sätt att markera och hantera att han fått nog av sånt som han tyckte var korkat. Idag gäller att vi måste hålla tand för tunga. Det är för övrigt inte så många år sedan, som en facklig företrädare i Norrtälje kommun blev polisanmäld, sedan han hotat med att ta en förhandling vidare upp på förbundsnivå. Manövern gjorde att förvaltningschefen, som idag stigit i graderna, kunde fortsätta förhandlingen med en medgörligare medarbetare, eftersom den, som var under polisutredning, därigenom blev förhindrad. Behöver jag säga att förundersökningen las ner?

Ja, sätten är många när makten räds ansvar. Men, nu är det hög tid för en runda bland mina favoriter. Intressant se vad som rör sig hos dem. Inleder med Sagor från livbåten, som eldar under kritiken mot socialförsäkringssystemet. Amanda Brihed gör sammalunda och Lars-Erick undrar om Fk drabbats av dödlig cancer. Infallsvinkel tar redan helg, sedan han delat ut en smocka till Rupert Murdoch. Zac tolkar historien om Tigern och hustrun Elin på sitt sätt. Maloki skriver om ”nätstrumpor” och tjejsnack i Piratpartiet. Opassande undrar varför Ifpi ogillar ungdomsgårdar. Josh ställer ännu fler frågor. Leo flaggar för Piratpartiet inför nästa års val. Mårtensson funderar kring föreningen Öppen skärgård, Olof slår ett slag för SVT Play om världens konflikter och Badlands Hyena spånar om Guds gåvor.

Avslutar med MinaModerataKarameller, som skriver om att hon fått veta att hon har en inflytelserik blogg. En koll hos inflytande.se och jag ser att hon idag ligger på plats 27 av 14 108 bloggar och leder med flera hästlängder framför mig, som ligger på plats 75. Inte illa pinkat av en trähäst, tänker jag, som inte ens vet hur man gör för att installera Politometern, som Mary gjort. Annars följer jag naturligtvis debatten om reklam via Facebook och Twitter, något som etablerade media har delade meningar om. Tror att jag kan parera, men inser att det inte är helt enkelt. Länkar till Anders Mildner och taggar med reklam för att jag ska kunna se och lära. Här en kommentar av Nils Holmlöv.

Intressant.