Hallå - anropar mina liberala vänner ...

... med en dikt av Artur Lundkvist ur diktsamlingen Vindrosor, moteld.

En dikt, som jag önskar att alla mina vänner bland nyliberaler och libertarianer skulle läsa med djup eftertanke, då jag undrar och har undrat en hel del över  - på vilket sätt och med vilka verktyg de vill skapa de förutsättningar, som krävs för att alla individer ska få en möjlighet att komma i åtnjutande av denna frihet.

KORT FÖRELÄSNING OM FRIHETEN

   Friheten, säger jag er, är en vind,
som skärs av en annan vind.
Och denna andra vind är rättvisan.
De, som talar om friheten menar ständigt
sin frihet, men inte friheten.
Ty en frihet på andras bekostnad
är orättvis och därför ingen sann frihet.

   Friheten måste delas av alla
och bestämmas av en inneboende nödvändighet,
annars blir den tomhet, intighet.
Friheten är att fullfölja behoven,
men behoven måste vara verkliga,
inbillade behov förfalskar friheten
och fyller den med intighet.

   Friheten  f r å n  måste balanseras av friheten  t i l l!
Friheten är alltid begränsad
och begränsningar ger den dess innehåll.
Gränslös frihet är öken, intighet
och vänder sig strax i absolut tvång,
vänder sig i död.
Verklig frihet är funktion, begränsad, bestämd
med innehållet, som frukten i sitt skal.
Friheten är också alltid ett val,
av något framför någonting annat,
men ett val som kanske är avgjort på förhand.
Ty när det gäller igenkänner sig
nödvändigheten bortom alla förklädnader.

   Fågeln i rymden kallar vi fri,
men vi är inte fågeln
och fågelns frihet kan inte bli vår
och kunde den det skulle vi strax finna tvånget:
tvånget att vara fågel på liv och död,
tvånget att flyga för att leva.
Eller trädet:
Det växande trädet har sin frihet
innesluten i sin nödvändighet,
det är varken herre eller slav
men arbetar med trädets medel
för trädets existens och skogens bestånd.

   Människan har skiljt sin vilja från behovet,
därför går hon vilse i den tomma friheten.
Den missförstådda friheten, den fjättrande!
Friheten som en låga att svetsa kedjor med,
Friheten att leva kvar i sitt givna tvång
och inreda sitt fängelse trivsamt.
Frihet att släpa på sin snäcka
och odla sin sjukdoms pärla.
Friheten att stå ensam
och offra sina krafter i motströmmen.

   Livsvillkoren förändras oavbrutet
och därmed behoven, därmed också kraven på friheten.
Förändras utifrån och inifrån samtidigt,
framträdande både som hunger och som idéer.
Den hungrande äter dock inte alltid
vad han behöver, utan vad han tror sig behöva.
Men först när han äter det han behöver
känner han styrka, får han kraft att växa.
Friheten består i att växa med sina behov.
Och att känna sina verkliga behov
är att kräva den rätta friheten.

                 Artur Lundkvist 

I Wikipedia läser jag: "Nils Artur Lundkvist, född 3 mars 1906 i Hagstad, Oderljunga socken i dåvarande Kristianstads län, död 11 december 1991 i Råsunda församling, Solna i Stockholms län, var en svensk författare, översättare och litteraturkritiker. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1968."

Diktsamlingen utgiven 1955 av Albert Bonniers förlag. Utgiven som E-bok av samma förlag 2017-06-27. Med den upphovsrätt som gäller i dag kommer denna bok att tillhöra den allmänna kulturdomänen tidigast 2061 -  Horribelt! Undrar vad Arthur Lundkvist hade tyckt om den saken? Med detta vill jag pröva om det finns utrymme för detta intrång i upphovsrätten för att kunna inbjuda till en seriös ordväxling om politik och samhälle i vår tid.

Strävan efter frihet och Digital Agenda för Sverige.

Måste inledningsvis beröra att aktiva i det nya partiet Liberaldemokraterna, Alexander Bard, Carl Johan och Caspian Rehbiner, presenterar sig som tillhörande Piratpartiet i debattartikel på Sidan 4 i Expressen, där de förutspår Piratpartiets snara undergång om vi andra inte inser hur rätt de har i sin analys och följer deras exempel. Först blev jag rätt full i skratt, då jag är rätt säker på att detta var ett dramaturgiskt grepp av Liberaldemokraterna för att skapa spinn, vilket de naturligtvis är i sin fulla rätt att försöka skapa. Men jag kan välja att inte länka bara för att det roar mig. I andra sammanhang har jag gett Liberaldemokraterna en och annan länk, då jag tycker att det är bra att det finns flera vägar att gå om eller när man vill påverka Sverige i en liberal riktning. Opassande, Sysadminbloggen och Christian Engström kommenterar. Både Emma och Christian har rätt i att den diskussionen må vi ta i Piratpartiet, eftersom det är ett beslut för Piratpartiets medlemmar.

Något som verkligen behövs när en rad politiska partier tror att man kan använda samma medel och metoder för att staten ska styra människors tankar och handlande i en riktning mot större omtanke om både sig själva och andra, som man använt när man jobbat för att omfördela skattemedel i akt och mening att utjämna materiella skillnader mellan olika medborgargrupper, företrädesvis med stöd av lag och förordning. Människors tankar och handlande styrs som bekant inte med tvång, varför jag inte kan låta bli att förundras över varför en del världsförbättrare både till höger och vänster lägger så mycket krut på det. Det var det om detta. Sedan till ett riksdagsbeslut som det verkligen brinner om.

Det gäller beslutet om datalagring som SR:s Nyheter berättat om och som riksdagen ska besluta om på nu på onsdag. Hax skriver att Beatrice Ask skräms med siffror och Anna Troberg manar till fortsatt kamp då det verkligen inte klart, även om det ser ut som att det kan bli en bordläggning. Men i politiska spel är osvuret bäst. Hos Anna finns några videor där Anna förklarar vad datalagringsdirektivet och en svensk lag om datalagring betyder, samtidigt som Bahnhofs Jon Karlung i en inslag i SR:s P3 erbjuder krypterade tjänster för att vi medborgare själva ska kunna värna vår integritet, när statsmakterna struntar i det. Det gillar jag och enligt MEP Gunnar Hökmarks (M) uttalande i samband med EU:s beslut om Telekompaketet är det konkurrensen mellan bolagen som ska avgöra vad som ska finnas på marknaden. Men, jag undrar om det kan fungera även för mig eftersom jag är beroende av Norrtälje stadsnät för att kunna tillgodogöra sig Bahnhofs tjänster? Det får jag försöka ta reda på.

Avrundar med en länk till IT-ministerns första möte med Digitaliseringsrådet. Där skedde ett inspel kring målsättningarna med Digital Agenda för Sverige – dafs.

Intressant.

Allmännytta och civilkurage betingar varandra.

Även om det skulle vara så som Anders S Lindbäck skriver att aktiviteten är låg, vill jag tro att folk räknar med att saken är biff. Men, så är det långt ifrån. IDG förklarar. Nog krävs det att en och annan inom Alliansen darrar på handen och trycker på fel knapp ;). Jag skulle inte drömma om att sätta mitt hopp till S D och att de skulle rädda oss från den här typen av övervakning och kontroll. De vill ju tvärtom att tiden utsträcks till ett år! Det som i så fall kan rädda oss är att Sverige är en del av världen, när det gäller våra möjligheter till information och kommunikation med hjälp av datorer, och att S D ogillar att datalagringen kan bli aktuell i andra länder. Sannerligen en tunn tråd att spinna ett hopprep av.

Markus ”Lake” Berglund fyrar av en välformulerad kanonad med ett inlägg om att vi måste börja frihetskampen på vår egen bakgård. Dit hör att även hålla koll på det som sker i Bryssel. På måndag kan JURI, det rättsliga utskottet, (om man vill) besluta att låta pröva om ACTA-avtalet är förenligt med EU:s grundläggande fördrag. Om man vill, alltså. Hur många vågar sätta en krona på att de kommer att göra det. De flesta politiker gillar nog det som ligger i den resans riktning – att internetoperatörer kan tvingas att samarbeta med den industri, som vilar på upphovsrättens närstående rättigheter. Därmed kan publicering av fri programvara bli olaglig. Ett särintresses egennytta har tagit makten över politikernas sinnen. Suck! Men lyckligtvis finns läckor, som Techdirt delar med sig av. Uppdatering: ACTA-bloggen skriver mer om den saken.

Med politikernas inställning till internet verkar vi gå mot en utveckling där politiker förses med läsplattor, helst Apples Ipad, betalda av medborgarna och försedda med av dem betalda speciella ”appar”, som gör att politikerna – för att känna sig trygga – kan undvika komma i kontakt med oss och det som händer i vår värld. ”om Ipaden ska bli livskraftig bortom det passiva konsumerandet krävs att version tre även utformas med yrkespersoner i åtanke”, skrev Marcus Jerräng i Computer Sweden för några dagar sedan. Behöver jag säga att jag log brett när jag läste detta?

Att kunna le är livsviktigt. Både för vår egen och humlornas skull måste vi hålla ångan uppe och hoppas att vi har möjlighet att rida spärr mot den del av befolkningen, som inbillar sig att man stärker människors civilkurage med hjälp av lag. Civilkurage är ett förhållningssätt knutet till individen, som tar ett eget ansvar och gör vad situationen kräver. När staten med sitt våldmonopol kommer in, då handlar det om något helt annat. Rätt intressant att just det perspektivet är så otydligt i artiklar om saken, som här i DN, SvD, Expressen; Sveriges Radio P1. Inte heller hos de i KD som driver frågan. De om några borde vara förtrogna med att själar inte kan vinnas för den goda saken med hot om vedergällning. KD:s talesperson Caroline Szyber uttalade sig i Lunchekot. Politikerna borde tänka på att omtanke om allmännytta och civilkurage betingar varandra.

Lyckligtvis finns en del bloggare som har sina tvivel – Tofflan; Magnus Andersson; och Svensson; även om det också finns en och annan som tänker i motsatt riktning, vilket Alltid rött alltid rätt visar. Att många människor tror att man kan lägga livet till rätta med hjälp av lagstiftning är ett arv från en tid då folket befriades från en rad materiella bekymmer genom uppbyggnaden av välfärdssamhället. Men att kräva civilkurage av varje individ är något annat än att prioritera en fördelning av skattemedel för att finansiera välfärdstjänster. Lars-Erick pekar på de problem vi har när det gäller rättssäkerheten. Håller med att det ska bli intressant se hur det går i fallet med grabben som visade civilkurage en fredagkväll vid Hornstulls tunnelbanestation, när ett par poliser visade upp sin tolkning av lagen. Det stärker inte heller förtroendet för rättsväsendet att läsa den här nyheten. Medierna i SR menar att det var Expressen som legitimerade den nyheten. Bra eller dåligt? Bra tycker jag då jag tycker att poliser måste tänka på att agera så att allmänhetens förtroende för yrket inte äventyras.

Hjälp till självhjälp genom svärmarbete.

Idag inbjuder Piratpartiets Anna Troberg till ett svärmarbete kring en skrivelse till UD där vi berättar hur vi vill att informations- och kommunikationsteknologi ska användas för att stärka frihet och demokrati i utvecklingsländer. Bambusers Måns Adler har på SVT Debatt redovisat sina synpunkter. Själv skrev jag om Gunilla Carlssons och Carl Bildts utspel i ett blogginlägg, där jag under mitt sök fann att Socialdemokraternas Karin Jämtin varit inne på de tankegångarna redan 2004. Det betyder att det råder en bred enighet om värdet av IT, men trots det kan jag inte slå ifrån mig känslan av att de politiska ledarna, oavsett politisk kulör, talar med kluven tunga.

Det talas vitt och brett om internets och sociala mediers värde i utvecklingsländer samtidigt som man här hemma inför system för övervakning av med vem eller vilka vi tar kontakt, vid vilken tidpunkt och var vi befinner oss, när vi använder telefoner, mobiler, faxar och datorer samt dessutom inför lagar om att dessa trafikdata ska lagras och stå till statens och upphovsrättsindustrins förfogande. Istället för att stänga ner internet är det naturligtvis bättre att göra som FRA – kartlägga medborgarna och vid behov hålla särskild koll på en del av dem. Demokrati modell USA och EU? Mot bakgrund av Evgeny Morozovs bok The net delusion, Hillary Clintons och Carl Bildts m fl utspel, visar Rasmus Fleischer i ett debattinlägg i Aftonbladet hur och varför detta dubbelspel är möjligt. Och att nätaktivister har en del att lära av makthavarnas spel med olika utspel och deras möjligheter att dränka kritiska röster

När jag såg att Jarl Hjalmarsson-stiftelsen driver en kampanj under mottot ”Befria nätet”, föddes en tanke: - Pågår det en befrielsekamp inom Moderaterna? I och för sig vet jag att det finns frihetskämpar som Karl Sigfrid och MinaModerataKarameller, vilka jag beundrat för deras stryktålighet. Men, hur många andra vill befria nätet? Just nu sitter FRA-kramare i viktiga riksdagsutskott och i yttrandefrihetskommittén, som jobbar med en översyn av lagstiftningen för Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen. Såg för övrigt att Expressens Opinionsbloggen hade synpunkter på att statsministern använder regeringens webb i sin dust med Dagens Nyheter. Detta sedan en vänsterpartist anmält Fredrik Reinfelt till KU för granskning. Här kan det passa med Ekonomikommentarer, som bjuder på en rafflande rapport från ”rinkside”.

Rätt intressant läsa att Ryssland håller folket i styr med hjälp av en lagom portion porr och politiskt korrekt innehåll. I USA råder en porrpanik och sexskräck, vilket styr Apples val av appar d v s applikationer till Ipad. Rasmus Fleischer skriver i ett debattinlägg i SvD att förhandsgranskning av innehåll är censur och därför finns fog för en oro vad Apples godkännande av appar och deras innehåll kommer att leda till. Medias självcensur sedan de tecknat avtal med Apple för att kunna använda Ipad för sin distribution av material till betalande kunder? SvD:s Tobias Brandel hade tidigare funderingar kring detta och drog på sig viss kritik. Men, det är väl rätt givet att de som gillar tanken att kunna styra utbudet tilltalas av den möjligheten. Ulf Eriksson drog en lans till hans försvar och visade att det blir lättare att inse om man jämför med det som redan skett i stadsrummet.

Intressant.

Frihet under ansvar - i riksdagen.

Idag har SvD en artikel, som visar att riksdagspartierna inte är helt bortom all räddning när det gäller synen på behovet av tvångströjor. Men det visade sig inte förrän de själva var i en situation där en rad experter larmade om hur korruptionen brer ut sig i landet och krav restes på att riksdagens ledamöter måste föregå med gott exempel. Så gick det som det gick – Arkelsten och Sahlin granskades och åklagaren fann att där inte fanns något skäl till åtgärd. Det kan naturligtvis tolkas som att det därmed är fritt fram för politiker att göra det som folket inte kan låna sig till. Men, så är det naturligtvis inte. Ordningsmannen Johan Pehrson (FP) pekade på att partierna har egna etiska regler, vilket jag tolkar som en frihet under ansvar. Diskussionen kan nog tjäna som en rejäl uppvärmning inför beslut om Mutbrottsutredningens förslag.

När politikerna gick till sig själv, då insåg man värdet av just förhållningssättet ”frihet under ansvar” istället för en tvingande reglering. Lagar och regler kräver som bekant regler om påföljd d v s straff om man bryter mot dem. Handen på hjärtat – nog har vi väl en uppsjö av lagar och regler, som oftast bara är till glädje för regelryttare. Under senare år har det dessutom utvecklats ett beteende, där politiker (för att visa folket handlingskraft) stiftar allt fler lagar eller skärpt straffen, utan att först ta reda på effekterna av dittills gjorda insatser. Riksrevisionen har som bekant haft en hel del synpunkter på dessa förhållanden. Riksdagen tycks inte bry sig om att ställa krav på resultat i kriminalvården, innan de visar handlingskraft i form av skärpta straff, som om det är den enda verksamma åtgärden. Därför gillar jag att de, när det inte är så svårt att sätta sig in i situationen, väljer den effektivare linjen – frihet under ansvar, vilket jag tolkat att Mutbrottsutredningens begrepp Uppförandekod handlar om. Såg att Eva-Lena Jansson (S) twittrade om att hon funderade på en funktion på sin riksdagssida där hon kunde lägga ut uppgifter om besök, möten och resor som hon gör. Eva-Lena säger sig gilla öppenhet och transparens. Mera sånt.

Revisionen är ju den funktion som ska kolla om pengarna använts för att nå målen med den inriktning, omfattning och kvalitet som politikerna anvisat i budgeten. Medan man ägnar dagar och veckor åt budgeten som är en planering, kan en revisionsberättelse utan större åthävor läggas till handlingarna. Finanskrisen har lett till att EU-kommissionen vill genomföra en omreglering av hela revisionsmarknaden. SvD Näringsliv har granskat hur det står till i Sverige och vår nya finansmarknadsminister Peter Norman har kallat till sig företrädare för de fyra stora revisionsfirmorna för ett samtal. Fortsatt frihet under ansvar eller förändrad lagstiftning?

För samhällsmoralen är det viktigt att riksdagen inser värdet av principen Likhet inför lagen vilket vanliga medborgare har haft anledning att undra över när de rika kunnat komma undan med höga bonusar och fiffig skatteplanering, medan svårt sjuka jagats med blåslampa. Även om man kan se det grävarbete som Dagens Arena & Dagens Arbete redovisade häromdagen, som något av ett inspel från vänster, finns där uppgifter som är värda att kolla sanningshalten i. De ideologiska skygglapparna är lika skadliga för samhället, när de verkar inom Alliansen, som de tidigare har gjort bland socialdemokrater. Helt sjukt om fusk och fel är värd mer än en bloggpost, varför jag återkommer.

Sedan kryddas det hela av att det var två själar om samma tanke; När jag twittrade om gårdagens bloggpost med hashtaggarna #Försäkringskassan #fusk #FRA upptäckte jag Emma Opassandes tweet med en länk till inlägget här ovan med hashtaggarna #generationsfusk #fk #svpol Tar det som det tillfälligheternas spel, som här gav mig en idé om ett svärmarbete under rubriken Informationspolitik i praktiken – en insats för att visa på nyttan av Piratpartiets vurm för öppenhet och transparens. Vad är sant respektive falskt i artikeln Helt sjukt om fusk och fel? Måste kolla om Emma Opassande känner för att vara med. Nu hög tid att posta detta – sedan dags att kolla busstider och annat inför avfärd till Handelskammarens bloggträff kl 18.00. Den ser jag fram emot.

Intressant.

Den 17 och 18 juni - Minnesvärda dagar?

Man kan diskutera om dagar, som bär på minnen, vilka förlamar handlingsförmågan, är dagar värda att minnas. Det betyder inte att jag tycker att de ska förbigås med tystnad. Har svårt att i ord klä de känslor, som dagarna 17 och 18 juni river upp, varför jag väljer att lyfta fram andra som klarar av det. Den 17 juni 2008 fick vi uppleva något av partirävarnas triumf då FRA-lagen återremitterades några timmar för att sedan komma tillbaka behängd med diverse krims-krams så att de motspänstiga i Centerpartiet skulle kunna göra en kovändning. Utan att tappa ansiktet – trodde man, vilket var väl optimistiskt. För min egen del gjorde den krumbukten att jag helt tappade förtroendet för Annie Johansson, som jag tidigare sett som en skärpt tjej och frisk fläkt.

Men i valet mellan att spela ett spel eller följa den linje som Centerpartiet gick till val på, valde Annie att spela med i det spel som ansågs vara nödvändigt sedan statsministern gjort omröstningen till en kabinettsfråga. Ytterligare ett beslut i år i en annan hjärtefråga gör att Lakes Lakonismer vill utnämna den här dagen till Partipiskans dag.

Opassande illustrerar sin tillbakablick med en tweet av Josh ”Jag känner mig uppgiven. Orkar inte vara arg längre. Ta vår frihet, men vänligen lobotomera mig så jag slipper veta.” Anna Troberg konstaterar bl a ”Många av dem, som kämpade med näbbar och klor mot FRA-lagen tillsammans med oss, gör nu sitt yttersta för att de politiker som drev igenom FRA-lagen ska få fyra år till på sig att bygga övervakningssamhället och montera ner vår personliga integritet”. Futuriteter ger ordet till en gästbloggare, vars ord dagens moderater ser ut att ha glömt. Drottningssylt undrar Känns det verkligen bra? Svart fredag minns också, liksom Liberal och långsint; Anne Kekki; och Futuriteter. Scaber Nestor har listat de riksdagsledamöter som klubbade igenom lagstiftningen.

Som om inte det, som hände då, vore nog, kommer nu den skrivna deklarationen Smile29, där en majoritet i EU-parlamentet kräver att datalagringsdirektivet ska utvidgas till att även omfatta alla våra sökningar på nätet. Hör i P1 att Lena Ek intervjuas. Vi minns att Lena Ek och Christian Engström, Piratpartiets MEP, gjorde gemensam sak. Hax och Sultan noterar det som händer och Mattias Bjärnemalm skriver om mannen bakom Smile29 och hans avsikter. Hax gillar att Rick ryter, medan jag själv studsar när jag ser illustrationen på Ricks egen blogg. Jag förstår att han vill illustrera vad de mäktiga politikerna utsätter folket för, men jag är rädd för att det kommer att leda till en twist som kommer att vändas mot oss. Sedan kommer jag på mig själv med att jag agerar så som makthavarna vill att vi ska reagera – av rädsla för att råka illa ut, ska vi inte våga ta ut svängarna i den politiska debatten. Juristen skriver om en sorgens vecka. Per Pettersson skriver om en farlig utveckling i EU. Andra som skriver är Emil Isberg, Hanna Dönsberg, Fribrytare och Andreas Froby.

Ombord på Livbåten har Marcus och Göran tagit ett dagsaktuellt massmedialt grepp för att skapa uppmärksamhet kring sin story. Lars-Erick visar med sin fundering kring Joshens inlägg att den senaste tittförbudslagen verkligen är knepig. Själv undrar jag vad det är för knapp hos lagstiftarna som moralpaniken utlöser. Är det för att de själva inte klarar stå upp för några av våra viktigaste demokratiska principer, som de behöver FRA för att hålla koll på hela svenska folket?

Yttrandefriheten har begränsningar i olika länders lagar varför den ständigt måste diskuteras skrev Krister Thelin, lagman i Skånska hovrätten, medlem av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och tidigare bland annat domare i FN:s Krigsförbrytartribunal i Haag intressant om tidigare i veckan. Eftersom vi kan se en trend där makthavare vill kontrollera allt mera av det som delges folket, blir webbplatser som Wikileaks allt viktigare. Frendo skriver om den kampanj som bedrivs mot Wikileaks grundare Julian Assange och här ber Assange Friends of Wikileaks att göra en insats för att stärka webbplatsen runt om i världen. Nätverket Svart Måndag uppmanar oss att stå upp för demokrati och yttrandefrihet.

Avslutar med Lakes samtal med Tomas Tengby i Ring P1 i morse ackompanjerat av snutten i P1 att Säpo lägger ner sina enheter för kontraspionage och kontraterrorism eftersom de enheterna ska ersätts av nya enheter för inhämtning, bearbetning och analys. Sydsvenskan är källan och i deras artikel omnämns även författningsskyddet. Fantastiskt att vi får veta så pass mycket redan före valet. Efter valet kommer väl besked om på vilket sätt det hela kommer att kopplas ihop med FRA:s verksamhet. Om inte folket tydligt visar sin vilja i höstens val. Allra tydligast blir en röst på Piratpartiet.

Intressant.

Programmet måste tydliggöra ramarna.

Läser SvD och DN om gårdagens möte i Humlegården med anledning av EU-ministrarnas möte om Stockholmsprogrammet och ler när jag ser den underskattning, som är rätt vanlig, när man tillmäter ett möte betydelse bara när det samlar en massa människor. Men massmöten hör en annan tid till.

MinaModerataKaramellers personliga reflektion speglar dynamiken i möten, där människor från höger till vänster samlas kring ett gemensamt intresse. I likhet med henne slogs jag av hur olika långt komna vi är, när det gäller att läsa av och förstå meningsmotståndare oavsett om det gäller aktiva politiker eller samhällsintresserade människor i största allmänhet. En del sitter hårt fast i sina förutfattade meningar och målar i svart och vitt, medan andra lyssnar och prövar sina ståndpunkter i bra dialoger. Min behållning var den känsla av gemenskap och det hopp inför framtiden, som alla dessa unga entusiaster för frihet och integritet, inger mig.

Samtalet i slutet av mötet mellan Josef a k a Anohito och mig om riksdagens webbplats, där jag berättade om hur Handelskammarens Fredrik Sand drivit på, när det gäller möjligheten att ta del av utredningar, remisser och remissvar, var givande på mer än ett sätt. Vi fick båda en ny bekantskap, då Peter Pimpim Pettersson vid Junior Chamber International, litet längre bort på samma bänk, inte kunnat undgå att höra vår diskussion och kom med i vårt samtal. Internets möjligheter var vår gemensamma nämnare. Det kändes befriande efter allt tugg om dess farligheter. Det samtalet har nu lett till att jag på nytt kollat upp hur långt Fredrik Sand och andra kommit i sin strävan att påverka regeringen att öka tillgängligheten till remisser samt remissvar - här kan man läsa hans senaste inlägg Vår gåva till Mats Odell.

Många andra samtal tidigare under kvällen var givande, men det som nog berörde mig mest på det personliga planet var när Sidvinds svärmor tog kontakt och berättade om att hon gillar att läsa min blogg. Jag blev både generad och glad och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hoppas att hon förstod att jag uppskattade det. Rädslan att förlora min sittplats på den parkbänk, där jag tidigt parkerat mig, gjorde att jag gick miste om Mary XJ och en del andra, men jag är rätt säker på att det kommer nya tillfällen. Om inte förr, har Amanda och Nätverket Svart Måndag inbjudit till Freedom not Fear den 12 september.

Övergår sedan till att läsa vad andra skriver och ser att Erik Hultin, som följde mötet från en digital läktarplats, noterat Lena Eks ställningstagande samt Centerpartiets öppenhet, vilket visas genom inlägget på Centerpartiets hemsida. Markus ”Lake” Berglund, som omtänksamt erbjöd mig och Morfar Gunnar skjuts i sin bil, har gjort en bra redogörelse från mötet. Josh berättar medryckande om hur det kom sig att han missade en del av mötet. Johan Mitt i steget, som hade annat för sig, var ändå med oss i anden tänker jag när jag läser han inlägg. Anna Troberg visar att hon klarat av att gå från medias underskattning till att se värdet av mötet inte minst för den engagerade skarans egen utveckling. Rom byggdes inte på en dag och framgång är ett resultat av antalet timmar i arbetet att sätta sig in i frågor och föra dialog även med dem, som ännu inte upptäckt internets möjligheter, utan riskerar att fastna i den skrämselpropaganda som bedrivs.

Rick Falkvinge, som vanligt skärpt, har tänkt till sedan han läst innantill i programmet samt i Framtidsgruppens dokument – och funnit en detalj där djävulen ser ut att ha bosatt sig. Rick har rätt i att vi ska fokusera på vad som står i programmet, men själv tycker jag att man måste klämma Beatrice Ask rejält på pulsen och fråga vad hon tänker göra för att lägga Framtidsgruppens arbetsmaterial i papperskorgen. Annars kommer det att spöka både nu och senare. Det går inte lura människor, som lärt sig att förarbeten kan spela en nog så viktig roll, när det gäller att tolka innebörden av det slätstrukna, som kommer ut till offentligheten. Hax har varit med alldeles för länge för att kunna avfärdas så lätt.

Intressant.

Som man sår får man skörda.

Man sår vad man skördar skriver Isobel Hadley-Kamptz i Expressen. Dessförinnan läste jag Thomas Gür i SvD. Sedan ser jag att MinaModerataKarameller utgått från samma texter i sin kommentar. Mary ser också behovet av ett ändrat fokus när det gäller frågor om frihet och integritet, men undrar om gamla bastioner kan raseras så snabbt, då det finns starka krafter som vill annorlunda. Mårtensson noterar dock att allt fler värderar sin frihet. Men, allt handlar om vad väljarna vill stödja med sina röster. Här har våra public service-media ett särskilt stort ansvar för att de olika partiernas program belyses på ett opartiskt sätt.

Det är dock ingen enkel uppgift att spegla konflikten mellan de medborgare, som tycker att den enskilde har ett eget ansvar att hantera de utmaningar som kommer i ens väg, och de medborgare, som tycker att politiker och samhällets institutioner ska skydda dem från allt ont. Det förefaller som om den senare gruppen är i majoritet och mot den bakgrunden, tolkar jag att skräcken för allt ont används av politiker och säkerhetsinriktade aktörer för att driva igenom en växande och allmän övervakning av oss alla genom filtrering av internet. Det underlättas genom att media fokuserar mera på brottslingars användning av internet än illgärningarna som sådana och hur man skulle kunna mobilisera människor i det lokala samhället i ett förebyggande arbete främst genom att ge akt på och ta ansvar för sig själv och de egna insatserna för att skapa ett tillitsfullt umgänge i närsamhället. Jag är osäker på vad Brottsförebyggande rådet gör för att bidra till det.

Har lyssnat på sändningen från Kristdemokraternas riksting i SVT och kunnat notera att även det parti som har en högre makt, som ledstjärna och därför kan förstå den s k subsidiaritetsprincipen (beslut ska tas på lägsta möjliga nivå) också har svårigheter med människors inneboende lust att ta beslut över andra människors huvuden i tro att de därmed äger rätt att styra och ställa över andra och deras beteenden. Nu fick ledningen mer än en gång åberopa kommunala självstyrelsen för att undvika alltför långtgående beslut i frågor, som upplevdes som hjärtefrågor hos de olika ombuden.

Nu väntar den valstart, som Almedalsveckan, utgör. Mårtensson bjuder på en hel del länkar för den som vill följa det hela. Annars är det många som intresserar sig för Michael Jacksons bortgång. Så många att Google fick problem läser jag i Bloggtidningen, som även kan berätta att en skvallersajt var först med nyheten. Tycker dock att många visar ett seriöst intresse att beskriva ett människoöde, som betytt så mycket för många musikintresserade världen runt. Andres Lokko i SvD skriver initierat. En del av mina bloggvänner känner sig också manade – Lakes Lakonismer; Oscar Swartz; och Stefan Stenudd.

Efter den utflykten till olika eftermälen, känns det helt rätt att uppmärksamma alla på Josh och hans funderingar kring lämpliga namn åt sonen, som föddes den 14 juni kl 21:07 – grattis!

Avslutar med en uppmaning – avprogrammera en tillväxtskeptisk civilingenör. Inte för att jag begriper vad det ska vara bra för, eftersom tillväxtoptimisterna, i likhet med många andra, behöver tuggmotstånd. Tuggmotstånd bjuder även denna tänkare. I likhet med denna, som visar varför det är viktigt att kunna kommunicera i skydd av tillgänglig teknik.

Intressant.

Tekniken styrs av politiska intressen.

Just nu kan en samhällsintresserad medborgare inte undgå att se hur teknik för censur av trafiken på internet sprids till allt fler länder. Nu är det händelserna i Iran, som gör oss medvetna om att Nokia-Siemens levererat utrustning till landets regim, vilket Computer Sweden och DN skriver om och som förklarar varför regimen inte stängt ner möjligheten att använda nätet, utan ser ut att endast ha strypt flödet. Mark Klamberg noterar och kommenterar, som vanligt initierat med hänvisning till tidigare inlägg i samband med den diskussion som pågick med anledning av FRA-lagarna hösten 2008. Enligt Metro förnekar dock Nokia Siemens Networks talesman att den utrustning, som man levererat skulle kunna användas på det sätt som påståtts. DN har en bra artikel om nätcensuren och hur prästerna försöker tysta bloggarna. CNN sänder rapporter, där det framgår att en maktkamp pågår mellan olika grupperingar i landets ledande skikt och att de välutbildade kvinnorna varit mycket aktiva i upproret mot det valfusk, som utlöst konflikten.

Men bakom den fasaden pyr ett missnöje bland annat på grund av en ohejdad inflation. Det är svårt dra några entydiga slutsatser, men mycket talar för att valets utropade segrare Mahmoud Ahmadinejad kommer att kväsa upproret med våld. När Reza Pahlavi, son till den tidigare shahen av Iran, mötte pressen visade han enligt Metro starka känslor inför bilden av den unga kvinnan Neda, som föll offer för krypskyttar häromdagen. Hon har sedan blivit något av sinnebilden för det förtryck av mänskliga rättigheter som pågår i mullornas hägn. Anders Mildner ger sin syn på situationen och hur en journalists användning av Twitter ger rapporteringen en närhet, som skapar en djupare relation mellan reportern och läsarna. Krohniskt kommenterar och avslutar ”Det som till slut fäller diktaturer är en kombination av omvärldens tryck och den egna befolkningens vilja till frihet”. Makt, som bygger på förtryck av människor, vars gamla förfäder var zoroastrier med frihet och rättskänsla som grund, varar inte i längden, säger en av mina goda vänner med rötter i Iran. Kan bara hoppas att det sker utan att en massa människor måste sätta livet till.

Många ser en möjlighet att underlätta folkets frigörelse med hjälp av informations- och kommunikationstekniken. Samtidigt kan vi se uppgifter om att företag, som utvecklar tekniken, hjälper härskare att skaffa sig utrustning för att filtrera trafiken på nätet i jakt på tänkbara hot mot regimen alldeles oavsett om den är en demokrati eller en diktatur. I dess kölvatten följer olika lobbyisters anspråk på filtrering av trafikdata i jakt på material skyddat av upphovsrätt m m. Det är i den världen vi lever. Håller med MinaModerataKarameller att ledande partier måste tänka om när det gäller integritetsfrågorna. In med ljus och luft i Rosenbad. Erik Josefsson, som fortsätter jaga fakta kring Telekompaketets framtid, har tagit del av framtidsrapporten Digital Britain och funnit att Storbritanniens administration också fångats av upphovsrättsindustrins framtidscenarier. Här pekar han på möjligheten att göra en spektakulär insats i samband med Telekommötet i Visby den 9 – 10 november 2009.

Intressant.

I rikets tjänst på olika sätt.

Läser med stigande oro Kjell Häglunds artikel i DN om vicepresident Joe Bidens grepp om USA:s politik på immaterialrättens område, där jurister, som tidigare varit lobbyister till stöd för upphovsrätten, idag har anställts med tjänstgöring på Justitiedepartementet. När jag första gången läste om detta, strax efter det att Barack Obama tillträtt som ny president, var min tanke ”Hm, kanske inte så dumt om han vill komma åt det skräckvälde, som denna industri skaffat sig med hjälp av juridiken”. Men, här verkar det som att det är det motsatta som gäller – en förkrossande seger för de krafter, som vill stänga ute internetanvändare från möjligheten att vara och göra samma saker på nätet, som i det analoga livet vid sidan av tangentbordet. Det är således i det ljuset vi ska se Jammie Thomas-Rasset, som DN:s Ossi Carp skrev om för några dagar sedan. ”Närmare bestämt landade skadeståndet på 80.000 dollar per låt, det vill säga totalt 1,92 miljoner. De flesta som accepterat en förlikning har betalat mellan 3.000 och 5.000 dollar, motsvarande 24.000 till 39.000 svenska kronor”. Idag noterar även SvD saken. Helt sjukt.

Ibland undrar jag om inte juridiken i likhet med politiken blivit en födkrok fullt i klass med all annan prostitution, men inte ens en sådan möjlig utveckling kan få mig att tycka att det är OK med den övervakning, som FRA förväntas bidra med. Jag ser dock att det ena intresset drar fördel av det andra och att bägge vinner kortsiktigt en del poäng, men att inget av dem tar ansvar för vad som följer i det långa loppet. Kan det vara mot den bakgrunden jag ska förstå KD:s nymornade intresse för svenska folkets krav på integritet, vilket SvD skriver om. Kan det vara så att även KD har insett att Piratpartiets framgång inte kan förklaras enbart i termer av ungas vurm för fildelning?

Kan det också vara mot den bakgrunden jag ska tolka Björn Elmbrants inlägg i Dagens Arena om Skitfrågornas tyranni. Hans iakttagelseförmåga är som vanligt god, men jag vet inte om det är det statliga partistödet, som behöver ökas och öronmärkas. Mig förefaller det vara viktigare med en folkbildningsinsats värd namnet och då även med hjälp av internet. Grundlagsutredningen borde ha varit ett givet ämne för en folklig studie på bred front. Efter att ha läst inlägget i Expressen om Flytande rädsla och folkhemsnostalgi betror jag inte partierna den viktiga uppgiften att tänka längre än till nästa års val. Även om Svend Dahl inte kan göra anspråk på att ha funnit roten till sakernas tillstånd, kan man ana att han kommit något på spåren värt att titta närmare på. Jag har länge tyckt att politikerna är ansvarslösa på gränsen till kriminella när de utnyttjar människors rädsla för att stärka sina positioner.

Vi styrs av pedofiler, terrorister och RIAA skrev Erik Hultin häromdagen – mitt i prick som vanligt. Jag kan glädja honom med att vi här har Norrtelje Tidning med en chefredaktör, som fortfarande står upp för sin åsikt. Dagens ledare avslutas ”Regeringen lade i maj sitt förslag till förbättrat integritetsskydd i FRA-lagen, och detta förslag skall riksdagen besluta om i höst. Här borde dock EU-valet har givit allianspartierna en tankeställare. De borde ha förstått hur viktig denna fråga är, inte minst för många ungdomsväljare. De borde därför riva upp hela FRA-lagen och skicka hela frågan till en ny utredning.”. Kan bara instämma. Ser att Mårtensson har hopp om att integritetsfrågorna får betydelse i nästa års val. Under tiden kan det vara uppfriskande att se vad som händer i Tyskland när staten går för långt – här förmedlat av Hax.

Kan sedan inte undgå att notera intresset för det som händer i Iran och hur olika nätaktivister försöker göra nytta. Vill gärna tro att det handlar om en allmän nytta till stöd för en demokratisk utveckling, men känner samtidigt en oro för att en del aktörer i eget intresse vill visa internets möjligheter och samtidigt bidrar till att göra ont värre. Läser Intensifier och försöker förstå. Men det visar väl bara att jag är okunnig om vilka offer en process för frihet kräver. Är nog en fegis innerst inne. I en tidigare bloggpost skriver Christopher bland annat ”Werebuild.eu bidrar inte till protesten som sådan, utan jobbar för att skapa ett fritt internet. (hur dessa två sedan hänger ihop är en fråga som återstår att besvara)”. För den med bättre kunskap och mod i barm skriver Gustav Nipe, gästbloggare hos Opassande. Bloggen Bent gör sina jämförelser och de utfaller till regeringens nackdel. Vet inte om Badlands Hyena lyckas göra mig klokare, men definitivt gladare.

Avslutar med att puffa för Mark Klambergs medverkan vid ett panelsamtal i Köpenhamn under den internationella konferensen ”ICT and Privacy” den 23 – 24 september då han hoppas att alla som bor i södra landsändan passar på - ”Konferensen är öppen för allmänheten. Det är kostnadsfritt och arrangörerna bjuder på lunch”, skriver Mark bl a.

Intressant.

På internet transporteras ettor och nollor.

Det är intressant studera hur Justitieminister Beatrice Ask och ledamoten Hans Wallmark, tjänstledig redaktör/publicist, som sitter i Kulturutskottet och Konstitutionsutskottet, väljer att angripa en del väljares intresse att tackla den brist på respekt för medborgerliga fri- och rättigheter, som Moderaterna har visat när det gäller såväl lagstiftningen kring FRA:s signalspaning för allsköns ändamål och Ipred samt införandet av datalagringsdirektivet i svensk lag. Som vanligt buntas vi ihop med pedofiler, knarklangare och skurkar, som antingen använder nätet för att lura människor att göra dåliga affärer eller de mentala dvärgar, som vill hämnas eller vara taskiga så där i största allmänhet och därför sprider bilder och material på nätet i avsikt att skada andras goda namn och rykte.

Uppenbarligen lever Ask och Wallmark med föreställningen att allt kan lösa sig och vändas till det bästa om staten och dess olika myndigheter ges tillgång till ett fiskafänge i den trafikflod, som alla medborgare bidrar med. Intressant.

Såg en kort spontan kommentar tidigare idag av MaryXJ på Twitter: Internet är inte farligt. Vill man komma åt knark ska man stänga Posten, öppna 4 polisstationer på Plattan. Jag tolkar det som att hon med detta vill sätta fingret på att mycket av ondo kommer till/från Sverige per post för att inte tala om transporter på vägar och järnvägar. Organiserade kriminella nätverk och ligor, som gör stora pengar på andras missbruk och olycka, finns mitt ibland oss, vare sig vi använder oss av internet eller aktivt väljer att ställa oss vid sidan om. Det var inte så länge sedan vi kunde läsa om kommuner, som betalade stora summor till en del av dessa gäng för att de skulle dra vidare till andra kommuner. Projektet ”Owergrow”, där nätverk planterar cannabis i kommunala planteringar eller på skyddade platser i glesbygd är en annan företeelse, som varje år får sina efterföljare. För att komma åt detta behöver vi flera utbildade poliser i polisstationer nära människorna.

Det är en illusion tro att vi kan komma åt missbruket med mera direktiv och regler på EU-nivå. Först gäller det att redan idag samarbeta samt lära sig hur man kan kartlägga kriminell verksamhet med hjälp av öppna källor på nätet. Därutöver kan mycket mera göras i förebyggande syfte, när det gäller barns och ungdomars uppväxtförhållanden. Den nolltolerans, som Ask & Co förefaller vara så nöjd med, växte fram under en tidsperiod då politiker satsade på en organiserad samverkan mellan socialarbetare, poliser, fritidsledare och skolpersonal, som i sin tur etablerade lokala nätverk, vilka då utgjorde basen i Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle. Genom att ta avstånd från drogen men samtidigt bearbeta orsakerna till missbruket kan efterfrågan hållas nere, var filosofin. Även om det är mer än ett decennium sedan jag själv var engagerad i detta arbete, tror jag att orsakerna bakom ett missbruk är desamma. De orsakerna kommer vi inte tillrätta med genom att låta FRA tråla i svenska folkets trafikdata. Om Moderaterna vill vara Nya Moderaterna även inom detta område, håller det inte att bara satsa på repressiva åtgärder. Det är jag rätt säker på att man i ledande ställning är fullt på det klara med, men just nu har patenträtt och upphovsrätt högre prioritet, vilket en artikel i SvD ger besked om. Där satt den!

Slutligen några ord om den föreställning om Piratpartiet, som odlas inom Alliansen och därmed även hos Moderaterna. Av det, som jag kunnat läsa mig till, finns hela skalan av liberala värderingar inom Piratpartiet, men det betyder inte att den frihet, som eftersträvas, är en frihet totalt utan gränser. Genom att människor anses vara kapabla att ta ansvar och sätta gränser för vad man kan tillåta sig om man vill leva i en gemenskap, stärks den enskilde individen och därigenom samhället. Det är en idealistisk syn på människan, men klart bättre än den människosyn, där man förutsätter att alla måste övervakas för att förmå en mindre del att hålla sig på mattan. ”Utan gränser, inget hav”, skrev Gunnar Ekelöf så träffsäkert i en av sina dikter. Det vet alla människor som tänker efter.

Medan Ask och Wallmark ser nätet som något av ett avloppsdike, ser Karl Sigfrid dess möjligheter för människors friska växt och en rad nyttiga verksamheter, varför han oroas av vad Ipred och datalagringsdirektivets inordning i svensk lag kan leda till. Calandrella skriver Google är inte din vän ... inte datalagring heller.

Lagligt eller olagligt – rätt eller fel: Tankar kring detta sysselsätter dagligen oss människor i stort och smått. Mårtensson undrar om ärlighet är en bristvara hos Motormännen. Stenudd filosoferar om innebörden i Fru Justitias bindel för ögonen. Erik Hultin skriver så tangenterna glöder och tycker att det är dags att dra i nödbromsen när det gäller FRA-lagen. Bloggen Bent avslöjar den historierevision som pågår i valrörelsen under rubriken Lita inte på riksdagspartierna om friheten. Missa inte detta!

Avslutar med Scaber Nestor: Släpp fram kandidaterna i den offentliga debatten! Det är en gåta att SVT och TV4 fokuserar på partiledarna – de ska ju inte sändas till Bryssel!

Alla dessa lagar för branschers skull

En dag återstår och allt hopp är ute när det gäller ett vettigt ställningstagande i Sveriges riksdag i fråga om implementeringen av IPRED i svensk lag. För att ligga bra till i EU-kretsar går politikerna längre än nödvändigt. I Sverige förbjuder man i princip den teknik, som The Pirate Bay erbjuder sina användare, då den kan användas för att (som det heter i lagtexten) tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material. Hur är det möjligt?

Ja, uppenbarligen finns det en bred politisk samsyn om att på alla sätt motarbeta Piratpartiet och den idé om internets frihet, som främst frodas bland alla oss som gillar internet, för dess möjligheter till fritt meningsutbyte och inhämtning av information samt socialt och skapande utbyte med andra människor. Istället för att fokusera på nätets möjligheter ägnar politikerna allt mer tid åt att se alla dess faror. Tidigare fanns de ledade företrädarna i Piratpartiet, som medlemmar och sympatisörer i de etablerade partierna. Men, i takt med att tekniken kringgärdats med allt mer svåröverskådlig tvångslagstiftning har dessa engagerade människor tagit steget från etablissemanget och startat eget . Ett eget parti, som – namnet till trots – får allt fler medlemmar och sympatisörer.

Det senaste exemplet på politiska åtgärder, som är på gång, är avlyssningen av Skype, vilket Hax skriver om. Synen på internet, som laglöst land, odlas främst inom Försvars- och säkerhetsbranschen, som lever och utvecklas i snabb takt, då de blivit allt skickligare på att exploatera människornas och då framförallt politikernas rädsla för hot av skilda slag. FRA med dess lagstiftning var ju tänkt att vara det ultimata verktyget för den ihopknådade Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB). Men i den lagstiftningen har man trasslat in sig rejält. Eller kört i diket, som Mitt i steget vill likna det vid.

Att Piratpartiet växer kan vem som helst inse, när man läser den genomgång som partiets vice ordförande Christian Engström gjort av alla turer, som förevarit bara det senaste året. Det är en utveckling som talar för sig själv. Behöver jag säga att Christian tidigare varit med i Folkpartiet. Det är inte utan att jag förstår hans ställningstagande. Ibland räcker det inte med all världens argument för att ruska om Folkpartiet eller andra partier tillhörande det politiska etablissemanget – man måste helt enkelt skrämma skiten ur dom. Hur? Ja, det som skrämmer allra mest är naturligtvis att väljarna ska satsa på ett annat parti. Detta i kombination med att människor, som inte vill byta parti, kryssar de kandidater, som har en vettigare syn på internet. Även om det senare innebär en risk att de inte står pall när de blir utsatta för partipiskan. Första bästa chans kommer vid EU-valet den 7 juni.

Vid närmare eftertanke så finns inget ont, som inte har något gott med sig. Istället för att vara frustrerad gäller det således att ta nya, kraftfullare tag. Men jag har full förståelse för Emma, som idag ber industrin ifråga dra åt helvete. Dock gäller det att snabbt ta fasta på glädjeämnen och just nu gläds jag åt att ledarskribenten i Unt kräver öppenhet kring ACTA-avtalet. Erik Hultin, aktiv i CenterUppropet, har också noterat det och håller ett tal till riksdagen på mina och andras vägnar. Bravo!

Sedan tycker jag att det är rätt skoj att läsa ProjO´s blog. Hon har tidigare berättat att åklagarens målsägarbitäde Monique Wadstedt letar författare för några slagkraftiga referenser i sin slutpläddering i rättegången mot The Pirate Bay. Nu berättar ProjO fortsättningen på denna story. Intressant. Enligt min humla finns andra beteenden som Monique Wadstedt ägnat sig åt, vilket lockar mig att le. Calandrella summerar: Hon tror inte på mirakel, laddar för att utöva sin makt i kommande val och tänker pröva liveblogga från rättegången, som fortsätter i eftermiddag.

I väntan på rättegången mot The Pirate Bay.

Med all rätt väcker denna rättegång stort intresse utifrån olika utgångspunkter. Nyheter24 hade en artikel häromdagen med en intervju av författarna till boken Piraterna, som Nicklas Lundblad recenserade i SvD, vilket jag skrev om här. DN Kultur berörde saken med utgångspunkt från musikjournalisten Tony Ernsts bok ”6 miljoner sätt att jaga en älg på”. Idag skriver DN att Mattias Lövkvist från skivbolagskollektivet Swedish Model tror att rättegången blir ett slag i luften, vilket Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge inte håller med om. Inte heller medieindustrins advokat Monique Wadsted.

Medan medieindustrin ägnat det senaste decenniet åt att jaga fildelare, har informations- och kommunikationstekniken utvecklats. Med tanke på medieindustrins sätt att reagera på dessa nya landvinningar kan man utan överdrift hävda att företrädare för denna industri är bakåtsträvare, ibland rent ut sagt teknikfientliga. Men paradoxalt nog har detta drivit på den tekniska utvecklingen. Den slutsatsen, som några kom fram till vid gårdagens träff hos FORES, kändes hoppingivande. Debatten sändes direkt på nätet via Bambuser och idag finns en länk för att kunna se och höra den i repris. Det är väl använd tid. Centerpartiets Annie Johansson var där och ger på sin blogg en inblick i hur hon ser på saken. Karl Sigfrid var också där och lovade att vara mycket uppmärksam under EU-nämndens sammanträde idag – där kan annars saker passera som i nästa steg leder till tvingande lagstiftning här i Sverige. Intressant.

Låsningarna i sakfrågan rör synen på upphovsrätten, där industrin hävdar att de och deras upphovsmän gör stora ekonomiska förluster, medan anhängarna av tekniken, som möjliggör fildelning, hävdar att detta är antaganden som inte kan bevisas eftersom en nerladdning inte är detsamma som ett tänkbart sålt exemplar utan mera kan jämföras med en koll av utbudet, som underlag för en interaktion med vänner. Den interaktionen leder sedan till både biobesök och konserter, inköp av dvd-filmer och nyttjande av tjänster som erbjuder streamad musik på nätet. Men för att det senare ska fungera måste industrin överge sin rabiata hållning gentemot fildelning, vilken drivit fram bl a IPRED och vissa skrivningar i Telekom-paketet samt möjliggjort den senaste styggelsen Medina-rapporten.

Såg ett inlägg på Nicklas Lundblads blogg, som visar att det finns direktörer som sent omsider kommit på andra tankar. Det är dags att sluta göra sig allt mer osams med de kunder, som artisterna är beroende av. Själv ingår jag sedan några dagar i bojkotten mot denna industri, sedan de ställt till så att Spotify tvingats begränsa sitt utbud. Nyheter24 skrev när bojkotten startade i måndags. 70+ kan jag väl knappast anklagas för att vara en snorunge, som inte har vett att göra rätt för mig?! De politiska ungdomsförbunden har bättre känsla för vad som är gångbart i det nya medielandskapet och har följdriktigt kommit fram till att kopiering för icke kommersiellt bruk måste vara tillåtet även på nätet. Varför denna skiljelinje mellan unga och mera etablerade politiker?

Ja, inte är det så enkelt som att ungdomarna är bortskämda med att allt ska vara gratis? Utan det handlar mera om att den frihet, som finns i det verkliga livet, där man tar del av andras tankar, texter och verk för att sätta in dem i ett eget sammanhang, där de prövas och stöps om men också hänvisas till, måste gälla även på nätet. Om alla skulle hävda upphovsrätt till allt som skrivs på nätet skulle det inte kunna fungera, som hela samhällets rika källa till fritt tankeutbyte. MinaModerataKarameller har tagit del av Monique Wadsteds, uttalande i dagens DN och har invändningar, som jag känner igen mig i. Scaber Nestor fortsätter oförtrutet att puffa för 3-veckorsbojkotten, som riskerar att hamna i medieskugga med tanke på Tpb-rättegången. Själv leker jag med tanken att denna tvärtom gör att allt fler förstår varför. Men jag kan ha fel. Hur som helst har vi gentemot denna industri ingen annan makt än den vi har som konsumenter.

Den globala rättsordningen måste återupprättas.

Läser dagens Under strecket i SvD av Fil.dr i filosofi Joakim Molander. Det är en genomgång av hur Bush-administrationen inte bara initierat ett illegalt krig mot Irak, som destabiliserat hela Mellersta Östern, utan också hur hans regim på ett flagrant sätt åsidosatt amerikansk lag, Genèvekonventionerna och de mänskliga rättigheterna för att kunna fängsla och tortera vem som helst, som ansetts stå på terroristernas sida. Det är en bra genomgång av det som skett efter den 11 september 2001 och jag fastnade särskilt för följande stycke, som jag läst om och om igen:

”När de länder som tidigare varit de mänskliga rättigheternas främsta förespråkare bryter mot de grundläggande rättigheterna, eller passivt bevittnar brott mot dem, eroderar respekten för dem över hela världen. Samtidigt skapar brotten mot de misstänkta terroristernas rättigheter en grogrund för mer terrorism. Både Barack Obama och Förenta Nationerna står därför inför den oerhörda uppgiften att återupprätta den globala rättsordningen, och tilltron till de mänskliga rättigheterna.”

Inte bara Barack Obama och FN, utan i lika stor utsträckning EU och Sveriges Riksdag, skulle jag vilja säga. Boken ”Min dagbok från Guantanamo” av Mahvish Rukhsana Khan, borde vara obligatorisk läsning för samtliga ledamöter i Sveriges riksdag. Läs även artikeln ”Han överlevde Guantánamo”, som bl a visar hur svårt det är för den som varit misstänkt att få politiker att förstå att en Guantánamofånge som släppts, är oskyldig till anklagelserna om terrorism. FRA med alla dessa lagar, som kränker våra mänskliga rättigheter är ett resultat av kriget mot terrorismen och förklarar varför FRA nu legalt kan skapa sociogram över misstänkta individer och registrera sådant som annars är förbjudet enligt PUL, utan att den som är misstänkt får veta om det. Det kallas utvecklingsverksamhet. I terrorismens spår följer sedan andra ”behjärtansvärda” skäl för undantag och vi alla vet att ett system som kan missbrukas kommer att missbrukas, det är bara en tidsfråga.

Opassande ställer frågan ”Hur påverkar kontrollsamhället vår kommunikation” och Intensifier beskriver på vilka grunder han gett upp hoppet om att parlamentarikerna ska besinna sig. Men istället för att sörja är det dags för det kreativa motståndet menar han och visar på möjliga vägar. Författaren Anders Widén skriver inledningen till en story, som kanske kan ruska om, åtminstone hans eget parti. Mark Klamberg uppmärksammar att Försvarsmakten ser ut att ha efterforskat källa då mejl mellan SvD och militär personal samlats in och sänts till Högkvarteret i Stockholm. MinaModerataKarameller pekar på svårigheten att freda sig mot myndigheters övertramp. Jens O manar oss att stå upp för demokrati och frihet. Till sist Badlands Hyena, som ser teknikens möjligheter. Jag säger än en gång: - Medborgare – res dig och gör motstånd!

FRA-lagen för annat än rikets försvar

Läser på Lars-Ericks blogg att Agneta Berliner och Camilla Lindberg kommit med ett ganska utförligt alternativ till den nuvarande FRA-lagen, publicerat i Expressen idag. Det ska bli intressant att läsa av reaktionen på detta.

Skrev tidigare om glappet mellan politiker och folket så där i största allmänhet. Nu till glappet mellan oss ur en annan vinkel med fokus på FRA. I den debatt, som pågår i media och på nätet är det uppenbart att den utrustning, som FRA ska förfoga över och till vilken all trafik skall slussas vid ”samverkanspunkter”, är tänkt att komma till användning för en rad andra olika ändamål, eftersom FRA tar emot beställningar från andra myndigheter än Försvarsmakten. Lagen har därför en räckvidd, som naturligtvis inte enbart Försvarsministern och Försvarsmakten kan ställas till svars för.

Att det är så, visar MinaModerataKarameller i sitt senast inlägg Att låta buset härja fritt ... Hon har läst en ledare i tidningen Barometern där skribenten med utgångspunkt från Erik Kärnekull, som bytt jobb från att vara chef vid försäkringskassan till ett chefsjobb vid FRA, skriver: ”Hans främsta uppgift just nu är att förklara för allmänheten vad FRA egentligen sysslar med och beskriva nyttan med signalspaning”. Ledaren avslutas ”Antingen har vi signalspaning och då kan integriteten i undantagsfall kränkas. Eller har vi ingen signalspaning och låter buset härja fritt i cyberrymd, via telefon och fax. Det är bara för politikerna att välja åt oss som röstat på dem. En annan utveckling kan dessutom vara att den information som FRA hämtat upp används vid rättegångar, det sker i andra länder, som sekretessbelagt bevismaterial, som försvaret inte har rätt att ta del av. Dit är det långt för ett frihetstörstande svenskt folk”. Sic!

En ledarskribent i en tongivande tidning, som redan är positiv till den ändamålsglidning, som vi motståndare talat om kan bli följden av lagen och dessutom raljerar med vår frihetstörst – det känns allt annat än tryggt. Om datorovana medborgare i allmänhet tror, att internet står för allt ont och att nätets trafik därför måste levereras till FRA, det är en sida av saken. Men, när företrädare för media, vars uppgift är att vara granskare av makten, intar den ståndpunkten, då är det fara på färde. Maktbalansen förskjuts till folkets nackdel. Detta visar att svenska folket behöver ett starkare skydd i grundlagen för att rättssäkerhet ska råda, när informations- och kommunikationstekniken utvecklas. Jag lutar allt mera åt att det är oförlåtligt att FRA-lagen drevs igenom, långt innan riksdagen tagit ställning till integritetskommitténs och grundlagsberedningens förslag. Det stinker lång väg. Och jag är inte ensam om att reagera på sättet som beslutet kom till på.

Att ärlighet inte verkar ha med politik att göra, skriver Opassande om. Måste besöka Gubben vid Rämen för att kolla om där finns något motmedel mot stanken. Kansli-daschet har med hjälp av en konsult från Florida ställts iordning för regeringens överläggningar. Annars, tar jag en favorit i repris – En liten tant, som med sin idéer om ordningsskapande åtgärder, hjälper till att hålla mig på gott humör. Sedan berättar Hax från Bryssel, att det kommer mera: Ett telekompaket är på G. Folkets rörelsefrihet på nätet ska begränsas, ändå talar man vitt och brett om frihet för människor och varor att röra sig fritt inom EU. Måste nog besöka You Tube och spola rent med skön musik. När jag lärt mig hur jag lägger in videos på min blogg, då delar jag med mig.