Fas 3 och sedan?

Igår fick begreppet ”maliciöst leende” ett ansikte när Ylva Johansson (S), vice ordförande i Arbetsmarknadsutskottet, debatterade Fas 3 med Tomas Tobé (M), ordförande i samma riksdagsutskott, i SVT:s Aktuellt (drygt 12 minuter in i sändningen). Tillvaron för många berörda av åtgärden Fas 3 är knappast något att dra på munnen åt, varför det måste vara den politiske motståndaren som väckte löje av någon anledning, som dock inte var helt uppenbar för oss tittare. Möjligen kunde jag uppfatta Tobias Tobés argumentation som ett tomt ekande ordflöde, men knappast något att le åt. Yrkesfolk för Arbete tycker att det ska bli intressant att syna vad oppositionens löfte om att stoppa Fas 3 leder till.

DN noterar att pressen är hård på regeringen när det gäller Fas 3, samtidigt som artikeln ändå visar att Fas 3 blev en möjlighet för en människa att visa vad hon dög till. Men, om inte arbetsgivaren brutit mot reglerna hade det knappast varit möjligt. Dessutom bekräftar artikelns Britt-Marie svårigheterna att leva på den låga ersättningsnivån. Idag vet vi också att Arbetsmarknadsministerns ”utspel” på DN Debatt i januari var framtvingat av bl a AF:s internrevisions rapport (pdf-fil) överlämnad den 3 januari. Anders Widén visar att han inte gett upp tilltron till att förändring är möjlig både på sin blogg och i dagens Metro. där han berättar om ett nedbrytande system. SvD återger TT:s artikel om oppositionens och S D:s inspel i Arbetsmarknadsutskottet. Andra som skriver är Björn Fridén i Aftonbladet och E24.

SVT:s granskning av Fas 3 är ett hyggligt försök att ge de berörda en kanal för att delge makthavarna berättelser ur en trist verklighet. I vilken mån de nu har förmåga att leva sig in i hur alla dessa människor har det, när levnadsomkostnaderna stiger och deras ersättning krymper. För att inte tala om de som inte får någon ersättning alls. Lars-Erick kommer med ett radikalt förslag. Men vi har hört det förut – det måste bli sämre innan det kan bli bättre. Därför är jag rätt nyfiken på vad som väntar runt hörnet d v s vad Fas 3 är ett förstadium till. Min gissning är att vi är på väg mot något rätt likt America Works. Inte så sällan hämtas modeller för offentligt betalda tjänster på den svenska köp- och sälj-marknaden från det hållet. Men, den som lever får se.

Efter detta dopp i mediefloden ska jag nu göra något annat i denna soliga dag.

Intressant.

Frihet under ansvar - i riksdagen.

Idag har SvD en artikel, som visar att riksdagspartierna inte är helt bortom all räddning när det gäller synen på behovet av tvångströjor. Men det visade sig inte förrän de själva var i en situation där en rad experter larmade om hur korruptionen brer ut sig i landet och krav restes på att riksdagens ledamöter måste föregå med gott exempel. Så gick det som det gick – Arkelsten och Sahlin granskades och åklagaren fann att där inte fanns något skäl till åtgärd. Det kan naturligtvis tolkas som att det därmed är fritt fram för politiker att göra det som folket inte kan låna sig till. Men, så är det naturligtvis inte. Ordningsmannen Johan Pehrson (FP) pekade på att partierna har egna etiska regler, vilket jag tolkar som en frihet under ansvar. Diskussionen kan nog tjäna som en rejäl uppvärmning inför beslut om Mutbrottsutredningens förslag.

När politikerna gick till sig själv, då insåg man värdet av just förhållningssättet ”frihet under ansvar” istället för en tvingande reglering. Lagar och regler kräver som bekant regler om påföljd d v s straff om man bryter mot dem. Handen på hjärtat – nog har vi väl en uppsjö av lagar och regler, som oftast bara är till glädje för regelryttare. Under senare år har det dessutom utvecklats ett beteende, där politiker (för att visa folket handlingskraft) stiftar allt fler lagar eller skärpt straffen, utan att först ta reda på effekterna av dittills gjorda insatser. Riksrevisionen har som bekant haft en hel del synpunkter på dessa förhållanden. Riksdagen tycks inte bry sig om att ställa krav på resultat i kriminalvården, innan de visar handlingskraft i form av skärpta straff, som om det är den enda verksamma åtgärden. Därför gillar jag att de, när det inte är så svårt att sätta sig in i situationen, väljer den effektivare linjen – frihet under ansvar, vilket jag tolkat att Mutbrottsutredningens begrepp Uppförandekod handlar om. Såg att Eva-Lena Jansson (S) twittrade om att hon funderade på en funktion på sin riksdagssida där hon kunde lägga ut uppgifter om besök, möten och resor som hon gör. Eva-Lena säger sig gilla öppenhet och transparens. Mera sånt.

Revisionen är ju den funktion som ska kolla om pengarna använts för att nå målen med den inriktning, omfattning och kvalitet som politikerna anvisat i budgeten. Medan man ägnar dagar och veckor åt budgeten som är en planering, kan en revisionsberättelse utan större åthävor läggas till handlingarna. Finanskrisen har lett till att EU-kommissionen vill genomföra en omreglering av hela revisionsmarknaden. SvD Näringsliv har granskat hur det står till i Sverige och vår nya finansmarknadsminister Peter Norman har kallat till sig företrädare för de fyra stora revisionsfirmorna för ett samtal. Fortsatt frihet under ansvar eller förändrad lagstiftning?

För samhällsmoralen är det viktigt att riksdagen inser värdet av principen Likhet inför lagen vilket vanliga medborgare har haft anledning att undra över när de rika kunnat komma undan med höga bonusar och fiffig skatteplanering, medan svårt sjuka jagats med blåslampa. Även om man kan se det grävarbete som Dagens Arena & Dagens Arbete redovisade häromdagen, som något av ett inspel från vänster, finns där uppgifter som är värda att kolla sanningshalten i. De ideologiska skygglapparna är lika skadliga för samhället, när de verkar inom Alliansen, som de tidigare har gjort bland socialdemokrater. Helt sjukt om fusk och fel är värd mer än en bloggpost, varför jag återkommer.

Sedan kryddas det hela av att det var två själar om samma tanke; När jag twittrade om gårdagens bloggpost med hashtaggarna #Försäkringskassan #fusk #FRA upptäckte jag Emma Opassandes tweet med en länk till inlägget här ovan med hashtaggarna #generationsfusk #fk #svpol Tar det som det tillfälligheternas spel, som här gav mig en idé om ett svärmarbete under rubriken Informationspolitik i praktiken – en insats för att visa på nyttan av Piratpartiets vurm för öppenhet och transparens. Vad är sant respektive falskt i artikeln Helt sjukt om fusk och fel? Måste kolla om Emma Opassande känner för att vara med. Nu hög tid att posta detta – sedan dags att kolla busstider och annat inför avfärd till Handelskammarens bloggträff kl 18.00. Den ser jag fram emot.

Intressant.

Stadt – en superskandal!

Upptäcker att Norrtelje Tidning nu samlat sina artiklar om Stadt under en länk tillgänglig på nätet. Föredömligt, då det är en studie i hur samvetslösa aktörer i byggbranschen kan ställa till det för såväl lägenhetsköpare som underentreprenörer, vilka får stå för notan. Men det är också en synnerligen sorglig historia för norrtäljeborna, eftersom Stadt tidigare var kronjuvelen i den donation, som en av stadens fäder E. G. Stenberg anförtrodde Norrtälje stad och som ärvdes av Norrtälje kommun 1971. Det anrika hotellet var under många decennier en mötesplats för stadens kultur- och nöjesliv.

Vad som hände strax innan och i samband med kommunens försäljning av fastigheten fram till dess att Norrtelje Tidning nu börjat syna affärerna, är minst lika intressant, då det inrymmer en hel del, som man i egenskap av skattebetalare och medborgare måste kunna utkräva ett ansvar för. Om inte annat för att saken ska kunna tjäna som underlag för åtgärder, som förhindrar en upprepning, nu när det planeras och byggs som aldrig förr i stadens centrum.

Därför är det med blandade känslor jag läser dagens ledare där Reidar Carlsson under rubriken Härvan kring Stadt är djupt tragisk, beklagar sakernas tillstånd. Även om politiker kommit och gått sedan dess, borde dagens politiska ledning låta utföra en revision, för att blottlägga alla turer från försäljningen av E. G. Stenbergs donationsfastigheter till kommunen fram till dagens situation, för att därefter komma med förslag till åtgärder i avsikt att motverka att det som hänt, ska upprepa sig. Det är särskilt angeläget eftersom planering och byggande omfattas av Plan- och Bygglagen, med ytterst begränsade möjligheter till inflytande från andra än de närmaste grannarna.

Inser dock snabbt att det låter sig sägas, men knappast göras, eftersom nuvarande kommunalråd Kjell Jansson (m) och ordföranden i Bygg- och Miljönämnden Mats Hultin (m) torde vara ganska ointresserad av att lägga några hinder i vägen för denna byggboom. Dessutom har såväl Centern, genom sitt f d kommunalråd och sin f d ordförande i den tidigare Byggnadsnämnden, som Socialdemokraterna, genom sitt f d kommunalråd och sin vice ordförande i Byggnadsnämnden haft sina fingrar i denna syltburk, under de perioder när de allvarligaste försyndelserna inträffade. Jag är rätt övertygad om att Stadt spelade en betydande roll för den maktförskjutning, som skedde vid förra valet. Moderaterna har därför ett pund att förvalta.