Anmälan motvikt till medias parlament?

Sedan jag om och om igen kollat Morgonstudions och Uppdrag Gransknings program Onsdagen den 30 maj 2018 och gått igenom alla de ansträngningar jag gjort för att kunna förstå varför etablerade medier sorgfälligt undvikit att berätta för oss tittare, lyssnare och läsare om kampanjens tillskyndare och dess syfte. Nägot som i sin tur lett till att medierna sumpat ett osökt tillfälle att granska varför det system, som byggts upp sedan i början av 1990-talet, inte har fungerat så som det då var tänkt. Dessa brister är inte försvarbara i ett samhälle som sägs ha ett gott skydd för ett fungerande granskningssystem.

Har därför landat i att en Anmälan till Granskningsnämnden är den enda möjligheten att lyfta fram detta till allmän kännedom. Har därför anmält både Morgonstudions och Uppdrag Gransknings program även om de allra flesta medier, som hanterat tsunamin av berättelser under hashtaggen metoo, har varit lika goda kålsupare. Här nedan återger jag dessa två likalydande anmälningarna, som jag levererat genom Granskningsnämndens formulär på deras webbplats under uppmaningen Utveckla varför du vill få programmet eller inslaget prövat:

"Rubricerade program är endast toppen på en kampanj, där berättelserna under hashtaggen metoo ingår och som genomförts av nationella och internationella fackliga organisationers för stöd åt krav på en ny ILO-konvention mot Gender Based Violence i arbetslivet. Dess genomslag i våra nyhetsmedia har dock i brist på sans och balans lett till stora påfrestningar på bland annat vårt pressetiska system. Av UG:s granskning framgår att det i Sverige finns en samordnare av 70 olika upprop vid namn Emma Lilliehorn. Det är första gången efter alla rapporter om #metoo, som tittarna har fått en hint om det samarbete, som ligger bakom - dock icke på vems/vilkas uppdrag eller i vilket syfte. Detta förbigår Morgonstudion/Uppdrag granskning helt.

När människor enbart ses som offer för andras förtryck, förminskas vi alla. Samtidigt låter media de ansvariga arbetsgivarna slippa undan besvärliga frågor om åtgärder och förebyggande insatser främst på grund av felaktigt fokus på enskilda individers fel och brister, som tyvärr i en del fall kan misstänkas vara präglade av förmenta brottsoffers hämndlystnad, då de och deras supporters inte accepterar samhällets rättsprincip att en anmäld individ måste betraktas som oskyldig intill dess att en domstol avgjort saken.

Normalt brukar arbetsmarknadens parter tala varmt för den svenska modellen, varför jag är starkt kritiskt till att få, om ens några, journalister ställt frågan till dem varför ett problem i arbetslivet, som #metoo säger sig bära vittnesmål om, kunnat fortgå i åratal utan åtgärder. I det systematiska arbete, som infördes i vårt land redan i början av 1990-talet, för att skapa förutsättningar för det goda arbetslivet i en föränderlig tid, ska väl inte chefer och medarbetare kunna komma undan sin medverkan i med hänvisning till brist på kurage. Detta då såväl fackliga organisationer som arbetsgivare har möjlighet att ta initiativ till fortbildning, så att systemet kan få bättre förutsättningar att fungera. Har noterat att Almega, Sveriges ledande arbetsgivarorganisation för tjänstesektorn, just kommit med krav på Kompetensavdrag för investering i människor. Grundbulten här är "Arbetsgivaren och de anställda ska samarbeta för att skapa en god arbetsmiljö. Det är fastslaget i arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. Skyddsombuden är arbetstagarnas valda ombud i arbetsmiljöfrågor, men har inget eget ansvar för arbetsmiljön." Citat ur Arbetsmiljöverkets hemsida. Denna samverkan ska utvärderas och förbättras genom en årlig Internkontroll för förbättring av planen för kommande år. Något som Arbetsmiljöverket har tillsynsansvar för.

Med hänsyn till kraven på Opartiskhet, Saklighet och SVT:s genomslagskraft torde det vara särskilt allvarligt att nyhetsredaktionerna under så lång tid underlåtit att redovisa organisatörerna bakom metoo-kampanjen, bland annat Journalistförbundet och den International Federation of Journalists www.ifj-stop-gender-based-violence.org samt syftet med kampanjen och en genomlysning av berörda parters och Arbetsmiljöverkets ansträngningar. Som licensbetalare undrar jag naturligtvis varför det inte rapporterats och varför det inte har varit möjligt att komma till rätta med problemen inom ramen för det systematiska arbete, vilket inom Sverige byggts upp under flera decennier för att med stöd av Arbetsmiljölagen, föreskrifter och branschvisa samverkansavtal förbättra arbetslivet löpande."

Med detta har jag gjort vad jag förmått för att mina medsystrar om möjligt ska inse behovet av att rusta sig för att inom ramen för gällande lagar och avtal utkräva ansvar där det hör hemma. I ett demokratiskt samhälle kan vi aldrig försvara att saker ska åtgärdas med kampanjer och skampålar i medierna i de fall misstanke uppstår att en del gjort sig skyldig till brott.

Intressant?

Individens ansvar kontra Statens.

Inför våra ögon har medias bevakning av årets event i Almedalen varit till fördel för dem som förklarar allt ont med de samhälleliga strukturernas inflytande. Minsta lilla knyst om att individer därmed tillåts fly från det egna personliga ansvaret för det som sker, ses som ett utslag av nyliberalism. Nya svenskar, som inte vill sjunga den på vänsterkanten gängse melodin får finna sig i att ses som förrädare av sin grupps intressen. Det vittnar bland andra Halif Balif (M) om.

Inom det område, som är vårt mest intima och privata – vår sexualitet – kämpar nu Facebookgruppen #fattanu för att människor ska uttrycka sin mening genom att bland annat avsäga sig rätten att utsätta medmänniskor för allt från våldtäkt till förförelse. Den rätten finns inte inskriven i någon lagbok. Bakom detta initiativ döljer sig några aktivisters perversa lust att bestämma att allt sexuellt umgänge måste föregås av en juridisk hållbar överenskommelse, vilket kravet på den s k samtyckeslagen förutsätter. När jag ser mina Facebookvänner hänga på, blir jag djupt nedstämd. Detta naturligtvis mot bakgrund av att jag ser att jag själv och många andra skulle gå miste om den förförelsens magi, som ligger i det oväntade intima mötet, ifall vi skulle behöva förhandla och skriva ett kontrakt först.

Bland alla Fatta.nus avsägelser finns bland annat denna ”Jag avsäger mig rätten att ha sex med någon som sover för att jag vid ett tidigare tillfälle fått tillåtelse att smeka personen när hen sov ” och jag konstaterar att den som myntat detta måste ha en urusel föreställningsförmåga om var gränsen bör gå mellan individers och statens ansvar för det som sker i det sexuella spelet människor emellan. Men, när vi känner till att rättssaken mot Julian Assange bland annat rymmer en anklagelse om just detta, då blir den formuleringen begriplig. Just nu är häktningsfrågan i fallet Julian Assange aktuell för prövning. SvD skriver Fallet Assange kan inte dras ut i det oändliga.

Feministernas framfart med krav på statliga ingripanden inom en rad olika områden, har gett mig huvudbry – vad händer i ett samhälle där vuxna individer inte behöver ta ett eget ansvar, när de utsätter sig för situationer, som kan leda till oönskade konsekvenser? Vad händer med individer, när samhället förutsätter att kvinnor inte är kapabla att undvika situationer där de riskerar att råka illa ut? För det kan väl inte vara så att vänstersidan överlåter allt som gör oss till ansvarstagande individer åt partier på högerkanten? I så fall måste väljarna till vänster ta sig en rejäl funderare – är detta en utveckling som de vill vara en del av. Civilkurage kommer som bekant inte ur tomma intet.

Många talar om konfliktytan höger vs vänster medan jag tycker mig se att det handlar om en gränsdragning mellan individens och statens ansvar när konflikter uppstår människor emellan. Något som livet är fyllt av. De bekännande feministerna är inne på samma linje, som många andra ivrare för renlevnad älskar – de kräver att alla ska avstå från ett icke avtalsbundet sex främst av medkänsla med dem, som inte klarar av att undvika situationer där de utsätter sig för risker eller inte kan freda sig i problematiska lägen. I förlängningen ska väl den, som nyttjar alkohol, avstå detta bruk av solidaritet med den som inte kan avhålla sig från missbruk o s v. Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket är ett gammalt ordstäv, som de bekännande feministerna borde fundera på innebörden av.

Jag tillhör inte de bekännande feministerna utan kämpar för Jämställdhet och Mänskliga rättigheter på mitt sätt. Detta sagt då jag tidigare blivit beskylld för att vara antifeminist eller Misogyn när jag inte delat de vänsterorienterade feministernas åsikter. Ska villigt erkänna att jag en längre tid har haft problem med politiska diskussioner där man måste vara antingen höger eller vänster. Därför blev jag upprymd när jag läste Christian Engströms och Emma Opassandes blogginlägg om ytterligare en dimension Frihetlig – Auktoritär eller Frihet – Kontroll. Testade politicalcompass.org och fick ett kvitto, som jag gillade – Rejält Frihetlig och något till Vänster.

Ett annat glädjeämne denna dag var nyheten att Hax efter åren som assistent i Bryssel kommer att verka från plattformen 5July.org, som tagit på sig uppgiften att skydda den virtuella miljön och Internets ekologi med utgångspunkt från artikel 19 i FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna. På deras webbplats har jag tagit del av deras manifest innehållande bland annat artikel 19:s lydelse "Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet; Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och oberoende av gränser." samt hänvisningen till den "resolution om främjande, skydd och åtnjutande av mänskliga rättigheter på Internet" som FN:s råd för mänskliga rättigheter beslutade om den 5 juli 2012. Då undertecknade 71 medlemsländer en text som "bekräftar att samma rättigheter som människor har offline också måste skyddas på nätet, särskilt yttrandefriheten, som är tillämplig oberoende av territoriella gränser och genom alla medier av ens val, i enlighet med artiklarna 19 i allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter; ". När jag tar del av de senaste rapporterna om NSA:s övervakning känns det gott att veta att Hax och många, många andra kämpar vidare för att freda våra mänskliga rättigheter även på nätet. Intressant?

Polis, polis – dom stör lugnet och ron?

Ser hos Tommy k Johansson att det blivit en debatt på nätet sedan en rektor vid en skola i Göteborg anmält en elev för nerladdning av filmer via BitTorrent – en teknik som bl annat används av The Pirate Bay. När Åklagaren fick reda på polisanmälan kontaktade han Antipiratbyrån, som idag verkar under namnet Rättighetsalliansen Europa AB, vilket Copyriot skrev om för några dagar sedan. SvD skrev också om saken. Det gäller att hänga med i utvecklingen och skapa bilden av starka muskler. Rättighetsalliansen – minsann! Det är tydligen en lönsam affär att kringgärda kulturella verk, som företag förvärvat de närstående rättigheterna till, vilket följer av att kreatörer tror sig behöva dessa bolags omsorger för att kunna göra sig gällande på marknaden. Därför säljer han/hon denna del av upphovsrätten till ett bolag, som självklart har ambitionen att tjäna pengar på att ge ut verket ifråga.

Undrar vad en svärm av kreatörer, som tror att internet kan skapa nya förutsättningar för en etablering på en mycket större, världsomspännande marknad skulle kunna kalla sig? Dessa artister delar med sig av sin produktion med hjälp av Creative Commons License, som en del av sin PR-verksamhet och skapandet av relationer med publiken. De har inget emot att ungdomar intresserar sig och vill ta del av det som görs. De vet att ett gillande leder till försäljning – om de fixat möjligheten att göra mikrobetalning på nätet. Ju flera som snackar om det som gjorts, desto fler vill ta del men också äga exemplar i sin egen samling. Isak Gerson, internaut och kopimist, har besökt en rättegång i Uppsala, där en man ställts inför skranket, rätt omedveten om att det som han gjort skulle vara brottsligt. Isak har även gjort en kort analys av fildelningslagarna. Piratpartiets ledare Anna Troberg var även hon i Uppsala i sällskap med ett gäng pirater, vilket hon bloggat om. Men här visar hon även ett filmklipp. För mig är det en gåta att vanligtvis begåvade människor verksamma inom olika medier så kategoriskt förnekar influenserna från andra i sitt skapande. Kopimister är vi mer eller mindre allihopa som processar intryck från andra och samtalar om det med varandra. Här måste vi hävda allemansrätt!

Allemansrätten i skog och mark hotas idag av en utredning där det ska bli möjligt för en markägare att arrendera ut sin mark till företag, som vill livnära sig på människors behov av naturupplevelser eller ser skogens bär och svampar som en viktig del av folkhushållet. Men, en arrendator vill ogärna dela en rättighet, som man betalar för, med andra som hävdar allemansrättens sedvänjor. Undrar hur lagstiftarna löser den knuten?! Annars går det med skogen, som vi nu kan se när det gäller upphovsrätten – det privata intresset tar över och alla människors rätt att fritt botanisera och juste använda material slås sönder av krafter som organiserar sig likt Rättighetsalliansen Europa AB.

Inledningsvis undrade jag om unga människors fostran är polisens sak. Det är en sak om polisen är med på ett hörn för att förklara vad som händer när man gör sig skyldig till något som är olagligt, men det är något helt annat när skola och föräldrar inte tilltros möjligheten att resonera sig fram till lösningar när det gäller användningen av datorer i skolan. I riksdagen talas om vikten av civilkurage, medan vi varje dag ser hur ansvariga ledare i olika verksamheter smiter ifrån sitt ansvar genom att göra en anmälan till polisen med allt vad det innebär. På Domstolsverkets hemsida finns bra information om deras tågordning.

Avrundar med länk till artikeln med rubriken ”Ta en extra tjuvavgift på kofötter också”. Det gäller den av Copyswede ensidigt bestämda avgiften på externa hårddiskar, USB-minnen och liknande lagringsmedia. Debatten som förs på nätet visar att utvecklingen går framåt medan Copyswede och andra korporativa organisationer går på som om ingenting har hänt. Och alltför många politiker har slagit av tankeapparaten och traskar patrull. Måste man lagstifta för att genomföra detta tvångsvägen ställer de välvilligt upp. De förstår inte bättre. Andra som också kostar på sig på skattebetalarnas bekostnad är Kriminalvården. Den myndighet som ska återanpassa brottslingar till ett hederligt liv, har själva svårt att hålla ordning på rätt och fel. Affärsvärlden skriver Skarp kritik mot mutmisstänkt myndighet och berättar om en omfattande muthärva.

Ser där, litet smått och gott som jag funnit i tidningar och på nätet de senaste dagarna. Intressant?

Allmännytta och civilkurage betingar varandra.

Även om det skulle vara så som Anders S Lindbäck skriver att aktiviteten är låg, vill jag tro att folk räknar med att saken är biff. Men, så är det långt ifrån. IDG förklarar. Nog krävs det att en och annan inom Alliansen darrar på handen och trycker på fel knapp ;). Jag skulle inte drömma om att sätta mitt hopp till S D och att de skulle rädda oss från den här typen av övervakning och kontroll. De vill ju tvärtom att tiden utsträcks till ett år! Det som i så fall kan rädda oss är att Sverige är en del av världen, när det gäller våra möjligheter till information och kommunikation med hjälp av datorer, och att S D ogillar att datalagringen kan bli aktuell i andra länder. Sannerligen en tunn tråd att spinna ett hopprep av.

Markus ”Lake” Berglund fyrar av en välformulerad kanonad med ett inlägg om att vi måste börja frihetskampen på vår egen bakgård. Dit hör att även hålla koll på det som sker i Bryssel. På måndag kan JURI, det rättsliga utskottet, (om man vill) besluta att låta pröva om ACTA-avtalet är förenligt med EU:s grundläggande fördrag. Om man vill, alltså. Hur många vågar sätta en krona på att de kommer att göra det. De flesta politiker gillar nog det som ligger i den resans riktning – att internetoperatörer kan tvingas att samarbeta med den industri, som vilar på upphovsrättens närstående rättigheter. Därmed kan publicering av fri programvara bli olaglig. Ett särintresses egennytta har tagit makten över politikernas sinnen. Suck! Men lyckligtvis finns läckor, som Techdirt delar med sig av. Uppdatering: ACTA-bloggen skriver mer om den saken.

Med politikernas inställning till internet verkar vi gå mot en utveckling där politiker förses med läsplattor, helst Apples Ipad, betalda av medborgarna och försedda med av dem betalda speciella ”appar”, som gör att politikerna – för att känna sig trygga – kan undvika komma i kontakt med oss och det som händer i vår värld. ”om Ipaden ska bli livskraftig bortom det passiva konsumerandet krävs att version tre även utformas med yrkespersoner i åtanke”, skrev Marcus Jerräng i Computer Sweden för några dagar sedan. Behöver jag säga att jag log brett när jag läste detta?

Att kunna le är livsviktigt. Både för vår egen och humlornas skull måste vi hålla ångan uppe och hoppas att vi har möjlighet att rida spärr mot den del av befolkningen, som inbillar sig att man stärker människors civilkurage med hjälp av lag. Civilkurage är ett förhållningssätt knutet till individen, som tar ett eget ansvar och gör vad situationen kräver. När staten med sitt våldmonopol kommer in, då handlar det om något helt annat. Rätt intressant att just det perspektivet är så otydligt i artiklar om saken, som här i DN, SvD, Expressen; Sveriges Radio P1. Inte heller hos de i KD som driver frågan. De om några borde vara förtrogna med att själar inte kan vinnas för den goda saken med hot om vedergällning. KD:s talesperson Caroline Szyber uttalade sig i Lunchekot. Politikerna borde tänka på att omtanke om allmännytta och civilkurage betingar varandra.

Lyckligtvis finns en del bloggare som har sina tvivel – Tofflan; Magnus Andersson; och Svensson; även om det också finns en och annan som tänker i motsatt riktning, vilket Alltid rött alltid rätt visar. Att många människor tror att man kan lägga livet till rätta med hjälp av lagstiftning är ett arv från en tid då folket befriades från en rad materiella bekymmer genom uppbyggnaden av välfärdssamhället. Men att kräva civilkurage av varje individ är något annat än att prioritera en fördelning av skattemedel för att finansiera välfärdstjänster. Lars-Erick pekar på de problem vi har när det gäller rättssäkerheten. Håller med att det ska bli intressant se hur det går i fallet med grabben som visade civilkurage en fredagkväll vid Hornstulls tunnelbanestation, när ett par poliser visade upp sin tolkning av lagen. Det stärker inte heller förtroendet för rättsväsendet att läsa den här nyheten. Medierna i SR menar att det var Expressen som legitimerade den nyheten. Bra eller dåligt? Bra tycker jag då jag tycker att poliser måste tänka på att agera så att allmänhetens förtroende för yrket inte äventyras.

Här finns något att hämta för alla.

Det är rätt intressant att följa det som avhandlas i olika medier efter förra veckans Uppdrag granskning. I Journalisten läser jag En mobb på sociala medier, där chefredaktören och ansvarige utgivaren Helena Giertta söker förklaringen till händelseutvecklingen i den möjlighet som finns idag att publicera sig utan det filter som journalister och och ansvarige utgivare utgör i de etablerade medierna. Hon skriver bland annat ”Lögner och förtal ska beivras och jag kan inte förstå varför lagstiftarna inte är intresserade av att göra det på nätet. En långsträckt yttrandefrihet betyder inte fritt fram att uttrycka vad som helst. I TF finns flera inskränkningar i yttrandefriheten som de flesta ställer upp på.”

Nog måste väl även vän av ordning kunna ställa sig frågan om lögner och förtal inte kan beivras på andra sätt än att lagstiftarna ska ge sig på Tryckfrihetsförordningen? Men, vänta nu – pågår det inte redan ett arbete i den riktningen i Yttrandefrihetskommittén? Check – och kan man tänka sig: Yttrandefrihetskommittén har tagit över efter Tryck- och yttrandefrihetsberedingen. Yttrandefrihetskommitténs uppgifter enligt direktiven 2008:42 är uppdelade i två etapper. Etapp 1 omfattar arbete med förslag till grundlagsändringar inför valet 2010. Uppdraget i denna del redovisades i ett delbetänkande som överlämnades till justitieministern den 17 februari 2009. Etapp 2 omfattar bl.a. fortsatt övervägande av frågan om man i längden bör behålla en teknikberoende grundlagsreglering av tryck- och yttrandefriheten. Uppdraget i denna del ska redovisas senast den 20 december 2011. Intressant. Kan just undra om inte en del journalisters attacker mot bloggosfären kan ha något samband med den diskussion som förs med anledning av detta?

Lyckligtvis finns journalister utrustade med förmåga att problematisera den spänning som uppstått när en hel hop glada amatörer kan ge sin in i samhällsdebatten utan att fråga en överhet eller proffsen om lov. Emanuel Karlsten skriver i dagens Expressen under rubriken De vuxna är problemet – inte Internet och ger råd om hur vi som vuxna kan ta vårt egna personliga ansvar för det som pågår bland ungdomar. Men, när vuxna visar sig vara en del av problemet, då gäller det att andra vuxna vågar lägga sig i och ta reda på fakta.

När det gäller diskussionen om Yttrandefriheten och hur denna din rätt kan krocka med min känslighet inför ditt ordval, tänker jag på filosofiprofessor Per Bauhns ord för några dagar sedan ”I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet. Vi har rätt att ge svar på tal, men inte förbjuda själva talet”. Eller sagt med några bevingade ord av Evelyn Beatrice Hall i hennes biografi om Voltaire ”Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem". Kulturbloggen och Mathias Klang gav mig tidigare idag ytterligare ett bra exempel, då de citerar det svar som författaren Philip Pullman (ett tack till embryo för rättelsen av förnamnet) gav när han fick frågan om inte hans bok The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ kunde uppfattas som förolämpande:

”Det är ett chockerande ämne och jag visste att det var en chockerande sak att säga. Men ingen har rätt att leva utan att bli chockad. Ingen har rätt att leva sitt liv utan att bli förolämpad. Ingen behöver läsa den här boken. Ingen behöver plocka upp den. Ingen behöver öppna den. Och om du öppnar den och läser den, behöver du inte gilla den. Och om du läser den och ogillar den, behöver du inte tiga om det. Du kan skriva till mig, du kan klaga på den, du kan skriva till förlaget, kan du skriva kan du skriva din egen bok. Du kan göra alla dessa saker, men dina rättigheter upphör där. Ingen har rätt att hindra mig att skriva denna bok. Ingen har rätt att stoppa dess publicering, eller att den blir köpt, såld eller läst. Det är allt jag har att säga om detta ämne”. (Översatt med hjälp av Google Översätt)

Sedan gäller det att avgöra när något är så viktigt att säga att jag vill riskera att hamna i onåd, så som undersköterskan Peter Magnusson i Södertälje gjort. Civilkurage som borde belönas, tänker jag, men idag 14 månader senare är han ”arbetsbefriad, sedan snart ett år. Se där ytterligare en skandal för riktiga journalister i etablerade medier att bita i. Men där handlar det om motsättningar mellan människor ur etniska grupperingar och det kniper man ju inte lika många poäng på. Avslutar med ett annat exempel på civilkurage – Maria Abrahamsson som talar klarspråk om justitieministerns hattande.

Intressant.

Studio Etts dom - Internet är boven.

Inledningsvis en djup suck av lättnad över Beatrice Asks pudel, eftersom reaktionen från läsare och lyssnare inte kunde avfärdas enbart som påhopp av partipolitiska motståndare under en valrörelse, där temperaturen stiger. Intressant dock att det var först när starka röster ur den egna supporterskaran höll i och satte ord på det allvarliga i fadäsen, som det tog skruv. Men, jag håller med Göran Widham – hennes sent påkomna ånger känns inte helt hundra. Vad det däremot visar är vilket ansvar för samhällsklimatet, som ligger hos olika makthavares närmaste omgivning. Något som borde leda till eftertanke hos dem, som idag försvarar allt som kommer från de egna leden och rackar ner på allt som kommer från den motsatta sidan. Mer sansade bedömare kan se hur detta förhållningssätt bidrar till att förgifta samhällsklimatet, där lösningar på olika utmaningar oftast skulle kunna bli bättre av en kombination av både förebyggande insatser och en juste kriminalpolitik istället för dagens polarisering modell dit det bär, bär det. Ett bra exempel är debatten om brott och straff som pågår bland annat här, här, här och här på SvD:s Brännpunkt.

Ett annat aktuellt exempel på vad detta samhällsklimat kan ställa till med, fick vi igår ta del av med hjälp av SVT:s Uppdrag granskning. Där fick vi följa utvecklingen i ett lokalt samhälle där ungdomar och vuxna inte insett att det som man gör i förhållande till andra människor i sin närmsta omgivning inte är ens ensak då det påverkar samhället i stort. Där fick vi se hur många ungdomar och vuxna valde att ställa sig på den ena partens sida eller att vara ”neutrala”. Det senare kan jag inte se som något annat än en missriktad omtanke eller feghet. Efter att ha läst chatten noterar jag att programmakarna inte pekar ut orten Bjästa som en ort med särskild fallenhet för att låta en pöbel i en populär persons omgivning bestämma vad som är sanning och rätt. Tvärtom betonas att det som hänt där, kan hända var som helst i vårt avlånga land. Själv vet jag av egen erfarenhet vad byskvaller kan ställa till med och det långt innan detta skvaller med alla dess osanningar och överdrifter kunde spridas med hjälp av Facebook. Sedan är det en annan sak att SR:s Studio Ett basunerar ut hur en lynchmobb på nätet tog över rättsskipningen trots att både Tingsrätt och Hovrätt dömt gärningsmannen tidigare. Det är verkligen att göra det journalistiskt enkelt för sig att i slutet av programinslaget landa i att det är internet, som är boven i detta drama.

Utan några andra jämförelser minns jag som nyinflyttad i Roslagen i slutet av 60-talet, hur jag drogs in i en härva av illasinnade rykten kring en av mina nya arbetskamraters familj och nära anhöriga. Genom att vara den som stack hål på denna under många år svällande böld, fick jag både vänner och ovänner på kuppen. Därför reagerar jag starkt när jag hör att ”vän av ordning” tror att allt vore väl, om internet inte fanns. Istället för att ta på sig det personliga ansvaret för ett juste förhållningssätt i sin egen omgivning i förhållande till det skvaller, som går omkring, inbillar man sig att det finns en lösning med olika anordningar på nätet, som kan råda bot på händelser som de i Bjästa. Vad jag kan se är det som hänt där ett resultat av att ansvaret för ungas fostran helt lagts i knäet på enskilda föräldrar och att andra vuxna tvår sina händer. Men, när ansvariga politiker tror att fler poliser, mer övervakning och hårdare tag är det enda som hjälper, då inser man inte vuxenvärldens betydelse i den sociala process som formar barns och ungas föreställningsvärld. Insiktsfulla vuxna, som lever i tonåringars närhet, vet att utvecklingen till en juste vuxen förutsätter en sund frigörelse från de egna föräldrarna och att man har möjlighet att spegla sig i andra justa vuxna. Här är de vuxna i skolan och det omgivande samhället av ovärderlig betydelse. Det känns trots allt som att det finns hopp om en läkningsprocess är möjlig när SVT:s Debatt avslutades med skolledningens ord om att dra lärdom av det som skett.

Kan i detta sammanhang inte låta bli att bjuda på ett välskrivet inlägg av Agnes Arpi om det liv, som inte låter sig inrangeras i de vanliga modellerna för att förklara världen. Undrar vad som skulle hända om hennes bilder ur arbetslivet användes som underlag för samtal om hur skitpratet omkring oss faktiskt är en del av samhällsklimatet och hur detta påverkar oss alla, inte minst barn och ungdomar i vår omgivning. Vi måste alla bli bättre på att hantera sådant som livet skakar om oss med. Framförallt inte vänta oss att någon annan ska förhindra uppkomsten av alla dessa besvärliga situationer, utan mera hur vi själva kan förhålla oss när sådana uppstår.

Rätt eller fel, men nog undrar jag vad som blir bättre av att nya Facebook-grupp kräver rektorns avgång och hänger ut ”Oscar”, som för närvarande sonar sina brott. Rätt eller fel, men nog undrar jag varför politikerna inför valet 2010 förefaller ha lättare att satsa på företeelser som Stora Säkerhetsdagen, Skydd 2010 och Security Award än program för stöd till landets skolor att hantera yttrande- och åsiktsfriheten i relation till det personliga ansvaret, som är särskilt viktigt med alla nya medier. Rätt eller fel, men nog undrar jag en hel del över det som Svensk Myndighetskontroll snappat upp att skolministerns parti är på väg att driva igenom.

Men vi kan kanske inte begära mera av varken folket eller media i ett samhälle där säkerhetsbranschen växer så det knakar, skolministerns parti vill göra barn straffmyndiga och justitieministern har svårt att tillstå att hennes uttalande varit mera populistiskt än klokt.

Intressant.

Från nätet till gator och torg

På tisdag öppnar 2008-2009 års riksmöte. Då får vi svar på frågan om motståndet mot FRA-lagen klarar att gå från nätet ut på Stockholms, Göteborgs och Malmös gator och torg. Det är ett vågspel och jag tänker dra mitt strå till stacken. Bättre lyss till den sträng, som brast, än att aldrig spänna sin båge, får bli ett tröstens ord, om det visar sig att folket gett upp, trots att motståndet varit fortsatt starkt bland oss som kämpar med nätet som arena. Om detta skriver SvD idag. Och nedräkningen inför denna dag fortsätter – nu hos en av mina favoriter MinaModerataKarameller. Här passar också Liberalism? av författaren Anders Widén. Hax om talarlistan på Sergels torg.

DN för makten – Newsmill för folket?
Igår skrev Mark Klamberg om att hans och de tolv övrigas gemensamma replik till Sten Tolgfors luftpastej på DN Debatt den 8 september, nu publicerats på Newsmill. Genast tänke jag: - Varför inte på DN debatt? Det skriver Mark inget om, men efter en koll hos en annan av undertecknarna med bloggen Mitt i steget, framgår det att DN Debatt inte stod dem till buds. Inom rimlig tid, eller ...? Nej, som initiativtagare till debatten bestämmer DN Debatt själva spelreglerna, skriver Mark i en kommentar på en direkt fråga på sin blogg. Hur som helst gör DN ett medvetet val, när man hindrar en dynamisk debatt i både i den etablerade papperstidningen och på nätet. Intressant!

Taget beslut gäller intill dess annat beslutas.
Läser i SvD:s ledarblogg, som refererar till Riksdag & Departement, att regeringen går vidare på den inslagna vägen och räknar nu med en remisstid på två veckor för den komplettering som riksdagen begärde i samband med sitt beslut om att säga Ja till lagen om signalspaning. Regeringskansliet håller naturligtvis fast vid den tågordning som riksdagen beslutade om den 18 juni 2008. Ska den undanröjas måste det finnas ett enda mycket tydligt motförslag skrivet och förankrat över blockgränsen, så att ingen kontrapropositionsvotering i världen kan driva fram ett annat motförslag än det avsedda. Den, som behärskar voteringstekniken besitter den reella makten i frågan. Mark Klamberg ser också det som jag och många andra ser, när han skriver ”Det är bara ett skådespel”.

Blocköverskridande samarbete eller nyval?
Även om Folkpartiet tydligen insett att de måste förhindra en ändamålsglidning, när det gäller PKU-registret, vilket jag läser om i SvD och DN, så verkar en omsvängning i fråga om FRA-lagen sitta långt inne. Om Camilla Lindbergs vänner bland politiker i de olika riksdagsgrupperna (som talat om att de ångrar att de lät sig tubbas att säga Ja eller kvittas ut) besitter det civilkurage, som vi hoppas på, måste de våga samarbeta över blockgränsen. Om regeringens partiledare väljer att låta regeringen gå i kras för den sakens skull, är de inte värdiga att leda landet en enda minut till – då är det dags för nyval! scaber_nestor har rättat mig; nyval kan bara initieras av regeringen. Nåja, det var väl utslag av den hopplöshet jag känner inför ledarnas okänslighet.

Ett gott skratt gör livet lättare.
Livet är en tragedi för de som känner och en komedi för de som tänker, skrev Jean de la Buyère (1645-1696). För att behålla tilltron till mig själv, som en tänkande individ i en tid då landets lagstiftare ser mig som inbillningssjuk, avslutar jag med en runda till Badlands Hyena och Gubben vid Rämen. Till den rundan inbjuder jag också Anna Troberg, Ubunti, Inside Stefan Hallgren, Opassande, Lars-Erick, Mårtensson och Erik Hultin.

Ett under har skett - moderater mot FRA

Undrens tid är inte förbi!!! Idag tar 14 moderater med tunga kommunala och regionala förtroendeuppdrag till orda om FRA-lagen i DN Debatt, vilket noteras även i SvD.

De skriver bl a

”Vi inser att frågan är komplicerad och i avvägningen mellan integritet och rikets säkerhet har regeringen inte prioriterat det förstnämnda tillräckligt. Den personliga integriteten är en fundamental fråga för oss moderater och om inte vi skyddar den ställer vi oss frågande till vilka som med trovärdighet då kan göra det.

För att lösa den uppkomna situationen om FRA-lagen och massavlyssningen borde regeringen ta ett steg tillbaka. Istället för att låta FRA börja använda de mycket långtgående befogenheter de fick genom den lag som Riksdagen röstade igenom i mitten av juni borde man stanna upp och ta fram ett nytt förslag med bred förankring.

Det kan innebära att FRA får bedriva spaning mot utländska radarstationer och militär radiokommunikation, men att det blir stopp för massavlyssning och avlyssning av personer som inte är misstänkta för brott.

Avlyssning av andra brottsmisstänkta än de som kan misstänkas för brott mot rikets säkerhet är dock inte en uppgift för FRA”.

Tänk om moderater här i Norrtälje vågade uttala något sådant! Här ser man ut att traska patrull efter Göran Pettersson, som är en av FRA-lagens allra främsta tillskyndare. Men det är inte för sent att visa var man står – det gör man enklast genom att gå med i nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen.

Sedan går mina tankar till MinaModerataKarameller, som kan glädjas åt att ha en hel rad av det egna partiets förtroendevalda på lokal och regional nivå med i kampen mot FRA-lagen. En annan som gillar detta är Fredrik Axelsson, distriktsordförande för MUF i Skåne, men han efterlyser resten. Även om det finns gott om FRA-motståndare i många politiska läger, känns det gott när man får sällskap av de som ingår i ens egen politiska sfär.

En som undrar Vad skyddar oss mot Jan Björklund är Esbati. Han gör en intressant resumé av denne politikers insatser genom åren, som visar att Björklunds ställningstagande för FRA vilar på en granitsockel. Sedan överlåter jag åt folkpartiets egen organisation att bedöma hans lämplighet som partiledare. Det är medlemmarna, som får betala ett högt pris, om de tillåter att han leder dem i fördärvet!

Till sist Badlands Hyena, som ser på de senaste dygnets händelser på sitt oefterhärmliga sätt. Uppdatering: Unnar alla Herr Klokboks Kollektion med hans bearbetning av Erik Laakso I På Uppstuds nyhet om det senaste på FRA-fronten.

För personlig integritet mot FRA

I min föregående bloggpost noterade jag, möjligen något förhastat, att det saknas en tydlig opion mot FRA-lagen bland moderater och kristdemokrater. Men, det är inte alls säkert att det är en riktig slutsats, eftersom enskilda individer kan välja att verka i olika nätverk, där man gemensamt verkar för skyddet av den personliga integriteten och därmed mot FRA-lagen. Vilken väg man väljer för att kanalisera sitt engagemang, är av underordnad betydelse, då det finns både för- och nackdelar med ett mera organiserat samarbete i förhållande till nätverkande. Hittills har vi inom opinionen mot lagen klarat av att samverka oavsett i vilka andra sammahang som vi hör hemma. Det passar mig personligen bäst, sedan jag tvingats konstatera att de hästar, som jag hittills satsat på inte håller måttet.

Har därför börjat orientera mig om vad andra skriver om integritet och civilkurage. Har då funnit ett antal bloggar, som visar att detta binder oss samman. Börjar med inlägg av Erik Hultin. Fortsätter med Politiskt inkorrekt, som inte bara reagerar utan agerar, när Studio Ett i P1 speglar debatten på ett enögt sätt; Deep.edition, som skriver läsvärt om kvinnor med modet att ändra sig; JörgenL, som förklarar skillnaden mellan FRA och dess allmänna avlyssning och enskilda individers användning av Facebook m m; samt MinaModerataKarameller, som visar att hon kan respektera andra moderater, vilka inte delar hennes uppfattning. Det senare en bra lektion för oss alla, som säger oss värna – åsiktsfriheten – men, sedan emellanåt gör vad vi kan för att spy galla över den, som inte delar vår åsikt. Intressant.

Vill avsluta med ett tips till alla som har vägarna förbi Avesta i sommar. Gör en avstickare och besök det gamla järnbruket, som lever igen – nu som Verket där bl a Kjell Engmans glaskonst visas och mycket, mycket mera. Känner emellanåt ett starkt behov av att få vila ögonen på en skön skapelse, som den jag strax ska lägga in som omväxling.

Tre dagar kvar av hopp?

Nu har jag fått en del svar från riksdagsledamöterna, en del riktigt trevliga men också ett i något i ampra ordalag. Tystnaden talar också – inte ett enda svar från Moderaterna. Jag lägger märke till att detta tydligen är männens fråga, men får det inte att stämma – initiativtagaren till Stoppa Storebror.nu och IO hos Den nya Välfärden, Pär Ström är man. Jo, men kanske ändå – de testosteronstinna männen tycker nog att han är för mycket ... likt ett fruntimmer, ändå. Och därför talar han för döva öron.

Varför ett sånt hallå om Integritet, när det finns en teknik som kan lösa allt; bara statsmakterna får tillåtelse att fiska i den flod, som trafiken på nätet utgör. Visserligen ska FRA övervakas, men av vilka? Jo, av något råd, som tillsätts av dom, som själva tvingat unga politiker att avstå från att rösta efter sin övertygelse!!! Och dom tror att jag ska våga lita på dom. Intresset ljuger inte, brukar man säga. Alltså ställer jag frågan: – Vem eller vilka tjänar på att den här lagen går igenom? Jag väntar mig inget svar, men har tillräcklig mycket fantasi för att räkna ut det. För att inte förtvivla, läser jag bloggen IT ur ett risk & Säkerhetsperspektiv och tänker ”alla har inte huvudet under armen”. Där talas bl a om behovet av civilkurage. Intressant.

Efter ett mejl till aktiva Moderater i vår kommun har jag fått uppmaningen: - Läs tidningen idag om svenskar som utbildas i afganistan för att bomba i Danmark så kanske Du förstår bättre. Men i den mannens värld finns tydligen bara en tidning, så jag får fortsätta leva i okunnighetens mörker. Jag får väl se hans korthuggna uppmaning, som ett av flera tecken på att en majoritet av riksdagens män, men också en del kvinnor kommer att ge klartecken till FRA, som redan håller på fastän det är olagligt. Låt vara att det pågår ett intensivt arbete för att stärka de unga politiker, som innerst inne vill säga Nej, men, som av de mera garvade fått veta att de i så fall spräcker Alliansen. Tänka sig vilket oerhört ansvar att lägga på dessa unga människors axlar. Inser regeringen vad man ställer till med? För att inge dessa unga pågångsmod länkar jag till Ledarbloggen i SvD. Många andra kan äntligen läsa i vanliga media bl a tidningen Dagen om det, som är på G. Något som kommenteras bloggen Opassande.

Så vi jobbar på. Här syns i SvD en del av aktiviteterna. Det är alltid för tidigt att ge upp. Men något avundsjuk blir jag på dem som behäskar tekniken. Det börjar bli tröttsamt att klippa och klistra in olika bloggar, som jag vill länka till. Men hur som helst, här en blogg som visar att det fortfarande finns liberaler – Folkpartiet i Nacka. Och här Annikas tryckeri, där en socialdemokrat ifrågasätter partipiskan – jösses amalia! Ett friskhetstecken? Och repris på en riktig goding Politikerbloggen. Till sist en blogg som har allt – en dröm och en massa länkar, varsågod MinaModerataKarameller.