Sverige - först med avtal om ...

... sexuellt umgänge!?

Läser SVTs presentation av det nya förslaget till skärpta straff för sexualbrott om den så kallade samtyckeslagen och får - efter svallvågen av #MeToo-kampanjen - en omedelbar känsla av att rättspolitiken i vårt land är på väg att krackelera. Mark Klamberg, Docent i folkrätt, kommenterar på Twitter "Det intressanta är punkt 2 oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp". Ser också att Mårten Schultz, professor i civilrätt, kommenterar i SvD, men det enda vi här får veta innan betalväggen dyker upp är "Regeringen aviserar nu omfattande förändringar av sexualstraffrätten. Men det är inte säkert att införandet av en så kallad samtyckeslagstiftning leder till fler fällande domar.". Men det räcker för att förstå att det, som presenterats, bara är ett exempel på att politiken i Sverige idag styrs av kampanjer där #MeToo-kampanjen i makthavares mun blir "MeToo-rörelsen". Ett exempel på en språklig twist som ska leda tankarna bort från det faktum att MeToo-uppropen är ett resultat av en organiserad kampanj, vilket jag skrev om i ett blogginlägg den 27 november och mera ingående, sedan jag - i källkritisk anda - grävt efter dess bakgrund, den 7 december 2017. 

Mest intressant var att jag efter några besök hos ett antal fackföreningar, fann det mest matnyttiga hos Journalistförbundet och International Federation of Journalists.där det blir helt uppenbart att #MeToo är resultatet av en facklig kampanj. Men efter att ha översatt den internationella federationens manifest om Genders Based Violence (GBV) kan jag konstatera att många journalister i sin iver att bidra gravt åsidosatt följande rekommendation:

"Journalister har också ett ansvar att ta itu med ämnet könsbaserat våld på ett etiskt sätt. Noggrann rapportering, med lämplig formulering och undvikande av sensationalism, är bland de nödvändiga åtgärderna för att förhindra ytterligare våld."

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, som var den som tog till orda i Aftonbladet och väckte mitt intresse för att syna de MeToo-upprop, som vällt in under november månad, står även idag upp som en rättssäkerhetens fyrbåk i det svenska mörkret. I ett inlägg på sin blogg skriver hon bland annat 

"Ett krav på samtycke är ineffektivt och kommer sannolikt inte att leda till att fler blir fällda. I likhet med utredaren förutsätter jag att domstolarna kommer att upprätthålla det grundläggande rättsstatliga kravet på att åklagaren ska styrka åtalet. Förslaget riskerar emellertid ändock att leda till en förskjutning av bevisbördan och av beviskravet. Rättstillämpningen vid en lagstiftning som såväl innehåller ett krav på uttryckligt samtycke, som ett oaktsamhetsbrott riskerar på sikt att förskjuta bevisbördan och urholka beviskravet. Den tilltalade åläggs en förklaringsbörda, något som vice statsministern förtydligat." 

Det Anne Ramberg säger är att risken är uppenbar att det är den anklagade för ett sexualbrott, som måste bevisa sin oskuld, istället för som hittills att det är Åklagaren, som måste bevisa att den anklagade är skyldig. Att ses som oskyldig intill dess att en domstol förklarat en anklagad som skyldig till brott, vilket är grundbulten i vårt rättssystem, kan således rubbas helt. Enligt min mening främst för att inga granskare av statsmakten klarat av att syna #MeToo-kampanjen i sömmarna!!! Tvärtom har många journalister i såväl Public Service som övriga etablerade medier backat upp denna kampanj, som deras egen fackförening, bland flera andra fackföreningar, nationellt och internationellt varit medverkande i.

Så det vi ser är inte bara ett resultat av plakat-politik utan även kampanj-journalistik - en mycket giftig kombination i en stat, som säger sig vara en demokrati. En demokrati som anses vila på oberoende granskande media i förhållande till politiska makthavare. Signifikativt för den rapportering, som skett hittills, är det en domare (som har problem med att tillämpa dagens lagar, då någons skuld måste vara ställd utom varje rimligt tvivel för att vara rättssäker) som får uttala sig i SVT:s Morgonstudion. Han och hans kollegor behöver - i likhet med den Socialdemokratiskt ledda regeringen - gummiparagrafer för att finna nåd inför alla dessa globalt uppretade kvinnors ögon.

Avslutningsvis hoppas jag - ifall detta lagförslag genomförs - att det finns någon innovativ kraft därute, som gratis eller mot en rimlig peng kan bidra med ett för ändamålet lämpligt detaljerat avtalsformulär, möjligt att ladda ner och använda för alla, som vill undvika att ett Ja i stunden blir till en anmälan om sexuellt övergrepp i något senare skede. Avtalslagen är en av våra stabilaste lagar och stadgar att ingångna avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Vi ser just nu ut att leva i ett land, där framförallt män måste utrusta sig med hängslen, livrem och ett detaljerat avtal för sexuellt umgänge för att vara på den säkra sidan. 

För övrigt anser jag att alla, som vill bidra med att skapa en bra arbetsplats, ska se Arbetsmiljölagen, som en källa till kunskap samt vara villiga att göra en insats i det systematiska arbetsmiljöarbete, som varje anställd bör bry sig om. #metoo-kampanjen visar att det är Arbetsmiljöverket som behöver mera resurser för utbildning av journalister, chefer, skyddsombud och fackliga företrädare. Arbetsmiljö-lagen gäller även för elever i skolan. Avlasta rättsväsendet allt det, som ni är kapabla att klara av på egen hand - det är ett gott tecken på mognad.

Intressant? 

Individens ansvar kontra Statens.

Inför våra ögon har medias bevakning av årets event i Almedalen varit till fördel för dem som förklarar allt ont med de samhälleliga strukturernas inflytande. Minsta lilla knyst om att individer därmed tillåts fly från det egna personliga ansvaret för det som sker, ses som ett utslag av nyliberalism. Nya svenskar, som inte vill sjunga den på vänsterkanten gängse melodin får finna sig i att ses som förrädare av sin grupps intressen. Det vittnar bland andra Halif Balif (M) om.

Inom det område, som är vårt mest intima och privata – vår sexualitet – kämpar nu Facebookgruppen #fattanu för att människor ska uttrycka sin mening genom att bland annat avsäga sig rätten att utsätta medmänniskor för allt från våldtäkt till förförelse. Den rätten finns inte inskriven i någon lagbok. Bakom detta initiativ döljer sig några aktivisters perversa lust att bestämma att allt sexuellt umgänge måste föregås av en juridisk hållbar överenskommelse, vilket kravet på den s k samtyckeslagen förutsätter. När jag ser mina Facebookvänner hänga på, blir jag djupt nedstämd. Detta naturligtvis mot bakgrund av att jag ser att jag själv och många andra skulle gå miste om den förförelsens magi, som ligger i det oväntade intima mötet, ifall vi skulle behöva förhandla och skriva ett kontrakt först.

Bland alla Fatta.nus avsägelser finns bland annat denna ”Jag avsäger mig rätten att ha sex med någon som sover för att jag vid ett tidigare tillfälle fått tillåtelse att smeka personen när hen sov ” och jag konstaterar att den som myntat detta måste ha en urusel föreställningsförmåga om var gränsen bör gå mellan individers och statens ansvar för det som sker i det sexuella spelet människor emellan. Men, när vi känner till att rättssaken mot Julian Assange bland annat rymmer en anklagelse om just detta, då blir den formuleringen begriplig. Just nu är häktningsfrågan i fallet Julian Assange aktuell för prövning. SvD skriver Fallet Assange kan inte dras ut i det oändliga.

Feministernas framfart med krav på statliga ingripanden inom en rad olika områden, har gett mig huvudbry – vad händer i ett samhälle där vuxna individer inte behöver ta ett eget ansvar, när de utsätter sig för situationer, som kan leda till oönskade konsekvenser? Vad händer med individer, när samhället förutsätter att kvinnor inte är kapabla att undvika situationer där de riskerar att råka illa ut? För det kan väl inte vara så att vänstersidan överlåter allt som gör oss till ansvarstagande individer åt partier på högerkanten? I så fall måste väljarna till vänster ta sig en rejäl funderare – är detta en utveckling som de vill vara en del av. Civilkurage kommer som bekant inte ur tomma intet.

Många talar om konfliktytan höger vs vänster medan jag tycker mig se att det handlar om en gränsdragning mellan individens och statens ansvar när konflikter uppstår människor emellan. Något som livet är fyllt av. De bekännande feministerna är inne på samma linje, som många andra ivrare för renlevnad älskar – de kräver att alla ska avstå från ett icke avtalsbundet sex främst av medkänsla med dem, som inte klarar av att undvika situationer där de utsätter sig för risker eller inte kan freda sig i problematiska lägen. I förlängningen ska väl den, som nyttjar alkohol, avstå detta bruk av solidaritet med den som inte kan avhålla sig från missbruk o s v. Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket är ett gammalt ordstäv, som de bekännande feministerna borde fundera på innebörden av.

Jag tillhör inte de bekännande feministerna utan kämpar för Jämställdhet och Mänskliga rättigheter på mitt sätt. Detta sagt då jag tidigare blivit beskylld för att vara antifeminist eller Misogyn när jag inte delat de vänsterorienterade feministernas åsikter. Ska villigt erkänna att jag en längre tid har haft problem med politiska diskussioner där man måste vara antingen höger eller vänster. Därför blev jag upprymd när jag läste Christian Engströms och Emma Opassandes blogginlägg om ytterligare en dimension Frihetlig – Auktoritär eller Frihet – Kontroll. Testade politicalcompass.org och fick ett kvitto, som jag gillade – Rejält Frihetlig och något till Vänster.

Ett annat glädjeämne denna dag var nyheten att Hax efter åren som assistent i Bryssel kommer att verka från plattformen 5July.org, som tagit på sig uppgiften att skydda den virtuella miljön och Internets ekologi med utgångspunkt från artikel 19 i FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna. På deras webbplats har jag tagit del av deras manifest innehållande bland annat artikel 19:s lydelse "Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet; Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och oberoende av gränser." samt hänvisningen till den "resolution om främjande, skydd och åtnjutande av mänskliga rättigheter på Internet" som FN:s råd för mänskliga rättigheter beslutade om den 5 juli 2012. Då undertecknade 71 medlemsländer en text som "bekräftar att samma rättigheter som människor har offline också måste skyddas på nätet, särskilt yttrandefriheten, som är tillämplig oberoende av territoriella gränser och genom alla medier av ens val, i enlighet med artiklarna 19 i allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter; ". När jag tar del av de senaste rapporterna om NSA:s övervakning känns det gott att veta att Hax och många, många andra kämpar vidare för att freda våra mänskliga rättigheter även på nätet. Intressant?