Inför
våra ögon har medias bevakning av årets event i
Almedalen varit till fördel för dem som förklarar allt
ont med de samhälleliga strukturernas inflytande. Minsta lilla
knyst om att individer därmed tillåts fly från det
egna personliga ansvaret för det som sker, ses som ett utslag av
nyliberalism. Nya svenskar, som inte vill sjunga den på
vänsterkanten gängse melodin får finna sig i att ses
som förrädare av sin grupps intressen. Det vittnar bland
andra Halif
Balif (M) om.
Inom det
område, som är vårt mest intima och privata – vår
sexualitet – kämpar nu Facebookgruppen
#fattanu för
att människor ska uttrycka sin mening genom att bland annat
avsäga sig rätten att utsätta medmänniskor för
allt från våldtäkt till förförelse. Den
rätten finns inte inskriven i någon lagbok. Bakom detta
initiativ döljer sig några aktivisters perversa lust att
bestämma att allt sexuellt umgänge måste föregås
av en juridisk hållbar överenskommelse, vilket kravet på
den s k samtyckeslagen förutsätter. När jag ser mina
Facebookvänner hänga på, blir jag djupt nedstämd.
Detta naturligtvis mot bakgrund av att jag ser att jag själv och
många andra skulle gå miste om den förförelsens
magi, som ligger i det oväntade intima mötet, ifall vi
skulle behöva förhandla och skriva ett kontrakt först.
Bland
alla Fatta.nus avsägelser finns bland annat denna ”Jag
avsäger mig rätten att ha sex med någon som sover för
att jag vid ett tidigare tillfälle fått tillåtelse
att smeka personen när hen sov ”
och jag konstaterar att
den som myntat detta måste ha en urusel föreställningsförmåga
om var gränsen bör gå mellan individers och statens
ansvar för det som sker i det sexuella spelet människor
emellan. Men, när vi känner till att rättssaken mot
Julian Assange bland annat rymmer en anklagelse om just detta, då
blir den formuleringen begriplig. Just nu är häktningsfrågan
i fallet Julian Assange aktuell för prövning. SvD skriver
Fallet
Assange kan inte dras ut i det oändliga.
Feministernas
framfart med krav på statliga ingripanden inom en rad olika
områden, har gett mig huvudbry – vad händer i ett
samhälle där vuxna individer inte behöver ta ett eget
ansvar, när de utsätter sig för situationer, som kan
leda till oönskade konsekvenser? Vad händer med individer,
när samhället förutsätter att kvinnor inte är
kapabla att undvika situationer där de riskerar att råka
illa ut? För det kan väl inte vara så att
vänstersidan överlåter allt som gör oss till
ansvarstagande individer åt partier på högerkanten?
I så fall måste väljarna till vänster ta sig en
rejäl funderare – är detta en utveckling som de vill vara
en del av. Civilkurage kommer som bekant inte ur tomma intet.
Många
talar om konfliktytan höger vs vänster medan jag tycker
mig se att det handlar om en gränsdragning mellan individens och
statens ansvar när konflikter uppstår människor
emellan. Något som livet är fyllt av. De bekännande
feministerna är inne på samma linje, som många andra
ivrare för renlevnad älskar – de kräver att alla
ska avstå från ett icke avtalsbundet sex främst av
medkänsla med dem, som inte klarar av att undvika situationer
där de utsätter sig för risker eller inte kan freda
sig i problematiska lägen. I förlängningen ska väl
den, som nyttjar alkohol, avstå detta bruk av solidaritet med
den som inte kan avhålla sig från missbruk o s v. Den
som gapar över mycket mister ofta hela stycket är ett
gammalt ordstäv, som de bekännande feministerna borde
fundera på innebörden av.
Jag
tillhör inte de bekännande feministerna utan kämpar för
Jämställdhet och Mänskliga rättigheter på
mitt sätt. Detta sagt då jag tidigare blivit beskylld för
att vara antifeminist eller Misogyn när jag inte delat de
vänsterorienterade feministernas åsikter. Ska villigt
erkänna att jag en längre tid har haft problem med
politiska diskussioner där man måste vara antingen höger
eller vänster. Därför blev jag upprymd när jag
läste Christian
Engströms och Emma
Opassandes blogginlägg om ytterligare en dimension Frihetlig
– Auktoritär eller Frihet – Kontroll. Testade
politicalcompass.org och
fick ett kvitto, som jag gillade – Rejält Frihetlig och något
till Vänster.
Ett
annat glädjeämne denna dag var nyheten att Hax
efter åren som assistent i Bryssel kommer att verka från
plattformen 5July.org, som tagit på sig uppgiften att skydda
den virtuella miljön och Internets ekologi med utgångspunkt
från artikel 19 i FN:s deklaration för de mänskliga
rättigheterna. På deras
webbplats har jag tagit del av deras manifest innehållande
bland annat artikel 19:s lydelse "Var och en har rätt
till åsiktsfrihet och yttrandefrihet; Denna rätt
innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka,
ta emot och sprida upplysningar och tankar genom varje slags
uttrycksmedel och oberoende av gränser." samt
hänvisningen till den "resolution om främjande,
skydd och åtnjutande av mänskliga rättigheter på
Internet" som FN:s råd för mänskliga
rättigheter beslutade om den 5 juli 2012. Då undertecknade
71 medlemsländer en text som "bekräftar
att samma rättigheter som människor har offline också
måste skyddas på nätet, särskilt
yttrandefriheten, som är tillämplig oberoende av
territoriella gränser och genom alla medier av ens val, i
enlighet med artiklarna 19 i allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna och den internationella
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter; ".
När
jag tar del av de
senaste rapporterna om NSA:s övervakning känns det gott
att veta att Hax och många, många andra kämpar
vidare för att freda våra mänskliga rättigheter
även på nätet. Intressant?
2 kommentarer:
Tack för denna blogpost. Jag känner på samma sätt som du.
Tack @Jerker Montelius! Det känns gott att veta.För mig fungerar bloggen, som en ventil, när trycket inombords når kokpunkten. Även om det skulle vara så illa att vi två skulle tillhöra en liten minoritet, känns det bra att för balansens skull hävda sin mening.
Skicka en kommentar