Feminismen och Evolutionen, del 3.

Inleder med en kortversion av syndafallet i Edens lustgård, omnämnt i del 2: Eva, lockad av Ormen, frestade Adam att tillsammans med henne äta av den förbjudna frukten, vilket gjorde att de såg att de var nakna och i skam skylde de sig med fikonlöv. Gud dömde Eva att föda sina barn i smärta, medan Adam, som lagt skulden på Eva för sitt syndafall, sågs av Gud, som en större syndare och bägge två förvisas ut ur paradiset. Detta tar Jordan B Peterson (JBP) till intäkt för sina teorier om mannens tillkortakommanden när det gäller att göra vad som är gott mot honom själv. Men, jag ser nog detta mera som en berättelse skapad av prästerskapet för att förmå människor att hålla sig på den smala vägen. Men, inget ont i det – berättelser är ofta mera fängslande och fastnar lättare i minnet än stentavlor, även om de flesta budorden har stått sig, som människors rättesnöre genom årtusenden och fortfarande går som en röd tråd genom vår lagstiftning.

Här slår det mig att JBP påminner sig själv om den styrka, som ligger i begränsningen, eftersom han han gjort försök att koka ner sitt eget mycket digra material till 12 livsregler. Men trots alla sina ansträngningar har han förirrat sig i alltför många snår av egna slutsatser, som kan ifrågasättas – även om han helgarderat sig genom att påstå att Naturen är konservativ (sic!). Värt att ta fasta på i allt detta är självklart resonemanget om individer, som grundbultar i samhället, försedd med ett begränsat antal levnads- regler, vilka enligt min mening måste baseras på kunskap om bland annat betydelsen av måttfullhet för balans mellan ordning och kaos. Något alla kan ha nytta av att lära sig från tidig ålder. Själv är jag mycket tacksam för att min pappa lärde mig – då fem år – självbehärskning. Något egentligen ganska enkelt, som medel att undgå retstickor eller plågoandar, vilka endast berättar något om sig själva med sitt beteende. En insikt, som gör att man inte behöver ta åt sig! Senare lärde jag mig, när jag tolkade Kahlil Gibrans visdomsord, att man bjuds på ett tillfälle att fostra sig själv, varje gång gemena typer kommer i ens väg!

När feminister uppfattar JBP som ett otäckt kryp, hemmahörande under en sten, är det inte en dag för tidigt att de själva skaffar sig kunskap om måttfullhet och dess betydelse för ett hållbart resultat. Utgivningen år 2018 av hans bok, som översatts till svenska och ett besök i Sverige samma år, sker inte av en slump. Tvärtom – det är en tydlig signal att feminismens härförare är blind för vikten av måttfullhet i sina anspråk, när de med statsunderstödda direktiv påbjuder feminism inom samhällets alla områden. Men, de inbillar sig nog att ett bakslag bara kan bero på att jag och andra, som tvivlar på den statliga feminismens välsignelse, är okunniga och inte vet vårt eget och landets bästa.

Men, just därför har jag läst boken med kritisk blick och funnit att även om JBP:s referenser är omfattande, kan jag inte veta – utan att själv ha brottats med dem alla – ifall JBP har täckning för det, som han påstår. Men, med hans uppfattning ”Naturen är konservativ” och hans tilltro mera till effekterna av Bibelns skapelseberättelser än Darwins evolutionslära, tror jag att JBP gör sina egna tolkningar av referensmaterialet. Något, som dock inte bevisar att de, som ivrar för feminism, använder sig av försvarbara arbetsmetoder. Känner att jag är klar med Jordan B Peterson, eftersom hans regler vilar på ett tankegods, som på goda grunder kan anses stå för en konservativ politik, vilken jag inte delar. Vid Regel 5 ger jag upp projektet med JBP – Föräldrars kärlek till barn är för hans del villkorad LÅT INTE DINA BARN GÖRA NÅGOT SOM FÅR DIG ATT TYCKA ILLA OM DEM. Tycka illa om dem?! Det är något helt annat än att tycka illa om deras handlingar.

Söker därför en tredje väg mellan Jordan B Peterson och Margot Wallström med flera feminister. På den tredje vägen kommer kvinnorna till insikt om nödvändigheten av att med eller utan fackets hjälp lära sig hantera lagar och avtal som redan gäller – både för det systematiska arbetsmiljöarbetet och individuella löner. Det senare med adress framförallt till aktivisterna i metoo-kampanjen.

Avslutningsvis: Vi är alla var och en delaktiga i det som sker runt omkring oss. Jordan B Peterson är en människa, som med argument för sin sak, ger oss alla en möjlighet att pröva grunderna för våra egna ståndpunkter. Hade inte tagit mig tid att sätta mig in i hans tankevärld om han inte hade stämplats, som en charlatan inom ett forskningsfält, som enligt min mening är minerat av feministiska aktivister. Men, han har i vart fall presenterat en rad referenser som han baserar sina ståndpunkter på. Så har även Susan Faludi i sin bok Ställd – Förräderiet mot mannen. Jag saknar en forskningsrapport där kunskap inom samtliga berörda forskningsområden finner en balans mellan ordning och kaos för en hållbar samhällsutveckling.

PS. Gläder mig åt att vinnaren av Diamantbollen Nilla Fischer använde ordet Jämställdhet i sitt kraftfulla tacktal. Jämställdhet, som vilar på Alla människors lika värde, kan knappast uppröra. Det är metoderna för att nå målet, som behöver bearbetas, eftersom aktivister ostört har tagit sig an saken på entreprenad och alltför länge tillåtits använda kampanjer för genomförandet i ett land, som säger sig stå för en liberal demokrati. DS. 

Feminismen och Evolutionen, del 2.

Idag har jag verkligen brottats med Jordan B Peterson (JBP) Inlägget i torsdags var bara en förövning inför det, som väntade mig, sedan jag bestämt mig för att läsa hans 12 Livsregler och att skriva ner tankar, som kommit och gått, under utflykten in i hans tankevärld steg för steg. Där nämnde jag helt kort att författaren i inledningen till Regel 1 Stå rak i ryggen Skjut bak axlarna bland annat refererade till forskning baserad på humrars reaktion på grund av kemiska reaktioner i hjärnan. Reaktioner, som är varandras motsatser vid seger respektive nederlag. 

Läser detta än en gång och noterar att Hög serotoninnivå/Låg oktopaminnivå utmärker segraren och omvänt gäller för förloraren. ”The winner takes it all” gäller både bland humrar och människor påstår JBP. Som klinisk psykolog torde han vara väl förtrogen med vad människans upplevelse av personliga nederlag i livets olika skeden , kan ställa till med. Självklart av värde för den, som vill förmå drabbade människor att hjälpa sig själva. Den, som vet något om varför vi reagerar, så som vi gör vid seger och nederlag, den har antagligen större möjligheter att använda sin kunskap för att vara en god människa både i förhållande till sig själv och andra. Men också till dess motsats.

Kemins betydelse för hjärnans funktion i pressade lägen, har jag inga problem att ta in, men … så kommer jag till texten rubricerat Principen om ojämn fördelning på sidan 8. Läser och häpnar! Får en stark känsla av att detta handlar om en välbeställd elits försvarstal för att döva samvetets röst inför sin girighet. Så bekvämt om Price´s Law skulle kunna försvaras med den konservativa Naturen med sin dominanshierarki; Evolutionen med dess naturliga urval; samt den gudomliga handen i det hela.

Vilken skillnad i förhållande till den levnadsvisdom, som filosofen Kahlil Gibran erbjuder oss i ett av sina många litterära verk - The Prophet - på svenska Profeten, första gången utgiven 1923 i USA och i Sverige ett flertal gånger av Proprius förlag sedan 1977. Har utgåvan från 2004 i översättning av Carl-Gustaf Rosén och Johan Wretman, som jag kan rekommendera. Gibran kommer här till sin rätt i sin omsorg att med ordens hjälp intressera oss för att försöka förstå människan i allmänhet och hennes uppgift att fostra sig själv - i synnerhet. 

Hans syn på människan, framträder tydligast, enligt min mening, i kapitlet om Brott och straff - ”Om människan inom er skall jag nu tala. Ty det är hon och inte ert gudajag och inte dvärgen i dimman , som känner brottet och straffet”. Det är en kärleksfull bild, som säger mycket om människan; hennes möjligheter och begränsningar. Med detta sagt utgår jag från att JBP vill göra gott med sina ansträngningar att förmå oss att begripa vad han menar med det, som han tycker sig ha funnit genom sina rön.

Går vidare till JBP:s Regel 2 Behandla Dig själv som en person Du är skyldig att hjälpa. Inleds med konstaterandet att mannen alltför ofta underlåter att göra vad som är gott mot honom själv. Varför? Svaret söker han i de äldsta berättelserna om skapelsen och hur världen är inrättad, efter en dröm. Dessa berättelser, menar han, är sammanvävda i Första Moseboken. Men, varför väljer den, som säger sig vara en vetenskapsman, att referera till Bibelns berättelser? Här kan jag bara gissa att det hänger samman med att människor genom historien och fram till i mitten av 1800-talet trodde på religionernas skapelseberättelser. Tror att det var först med Charles Darwin (född 1809), som människor kom i kontakt med evolutionsläran. Darwins bok ”Arternas uppkomst” utgavs 1859 och endast sjutton år dessförinnan hade Folkskolan införts i vårt land. Före 1842 var det oftast kyrkan, som svarade för barnens undervisning.

Mot den bakgrunden finner jag det naturligt att JBP använder sig av dessa berättelser, då de kan ses som betydelsefulla i den evolutionära utvecklingen – människan är medskapande i sin miljö och den påverkar henne. Men, det betyder inte att jag köper hans betoning av syndafallet med dess förvisning ur Edens lustgård, som grund för skillnaden mellan könen och människans tillkortakommanden. Ska återkomma till det i Feminismen och Evolutionen, del 3.

Feminismen och Evolutionen, del 1

Feminister ser ut att ha stora problem med biologin i människans evolutionära utveckling, vilket bland annat synliggjordes när Peterson var Skavlans gäst. Men jag är inte helt på det klara med om det även gäller dem, som själva är "riktiga biologer" i motsats till Jordan B Peterson, klinisk psykolog och professor i psykologi vid Torontos Universitet i Kanada och författare till boken ”12 Livsregler Ett motgift mot kaos.” Har för några dagar sedan påbörjat läsningen av den omtalade boken med pennan i hand för att markera de stycken, som jag tycker mig behöva läsa om igen senare för att kolla om jag rätt tolkat dess innebörd.

Förordet var intressant och sa mig att Jordan B Peterson är en person som inte lämnar ifrån sig ett hafsverk, även om jag redan i inledningen, som han rubricerat Ouvertyr, har svårt att hänga med i hans resonemang även om jag i min tankevärld också kommit fram till att det kan vara möjligt ”att sträcka sig bortom ett slaviskt fasthållande vid gruppen och dess doktriner och samtidigt undvika fallgroparna hos dess motsatta ytterlighet nihilism.”. Men, det sker inte utan att individerna kommer till insikt om sitt eget ansvar, när till exempel olika grupper ägnar sig åt kampanjer (som alltför många människor är omedvetna om) för att få ett övertag för sin ordning i omdaningen av samhället. En omdaning, som bäddar för motreaktioner, vilka inte alltid gynnar en fredlig samvaro och utveckling. Säger bara #metoo.

Idag inbillar sig alltför många att de själva inte har något som helst eget ansvar för den utveckling, som mänskligheten genomgår just nu, trots att vi behöver en ordning, som inte går till överdrift på sätt som skett i fråga om till exempel företagens immateriella rättigheter och de krav, som nu ställs i EU på övervakningsåtgärder. Ett resultat av fega och/eller okunniga politiker, som under ett helt decennium valde att gå ärenden åt underhållningsindustrin, trots att innovativa unga människor försökte bevisa att deras plattform (som möjliggjorde för användarna att genom samarbete kolla ifall industrins utbud var värt pengarna) skulle höja publikens intresse för såväl inköp av CD´s och DVD`s samt bio- och teaterbesök liksom olika aktörers liveframträdanden. Sådant agerande från politikernas sida inger inte förtroende för dem som ordningsskapare.

Men då även ordning kräver balans för att inte omvandlas till kaos tycker jag att Jordan B Petersons bok är intressant. Därför vill jag testa om jag orkar att gå igenom alla de 12 reglerna. I inledningen till Regel 1 nämner Peterson att serotoninet reduceras påtagligt i situationer då människan i likhet med humrar möts av personliga nederlag. Noterade spontant i marginalen ”Jmfr Ställd - förräderiet mot mannen av Susan Faludi”. Faludi är feminist, författare och journalist, som jag läste om vid utgivningen av hennes bok på svenska hos Ordfronts förlag år 2000. Då uppfattade jag att männens problem främst kunde förklaras med hjälp av psykologi, även om jag redan i mitten av 1970-talet genom flitiga självstudier, bland annat verk av René Dubos, fick mig till livs att människan är en komplex biologisk, social och skapande varelse. Då uppfattade jag och tror fortfarande att Dubos kan räknas till gruppen tillförlitliga forskare. Undrar också nu som då om inte Dubos har helt rätt i sina iakttagelser att människans behov av ”en tro på en högre makt” också ligger nedärvt i generna? 

Tycker mig se att för många gudsförnekare har politiken blivit ett substitut, men det är väl att svära i den partipolitiska kyrkan ;-)  Även om vi svenska infödingar ser oss själva som sekulära eller helt avkristnade, är det uppenbart att vi får uppenbara problem, när vi inser att det finns både svenskar, flyktingar och invandrare, som drar in religionen i politiken. I en ordväxling på nätet lekte jag med tanken att det kunde ha varit intressant ifall Jordan B Peterson och Susan Faludi hade slagit sina kloka huvuden ihop och komnit till oss med något gemensamt. Men i väntan på en sådan dialog tänker jag gå igenom Petersons Regler steg för steg, eftersom jag delar hans uppfattning att vi behöver väl balanserade regler för att kunna skapa en fredlig värld i balans mellan ordning och kaos. Ber således att få återkomma i takt med att jag betar av de tolv stegen.

Anmälan motvikt till medias parlament?

Sedan jag om och om igen kollat Morgonstudions och Uppdrag Gransknings program Onsdagen den 30 maj 2018 och gått igenom alla de ansträngningar jag gjort för att kunna förstå varför etablerade medier sorgfälligt undvikit att berätta för oss tittare, lyssnare och läsare om kampanjens tillskyndare och dess syfte. Nägot som i sin tur lett till att medierna sumpat ett osökt tillfälle att granska varför det system, som byggts upp sedan i början av 1990-talet, inte har fungerat så som det då var tänkt. Dessa brister är inte försvarbara i ett samhälle som sägs ha ett gott skydd för ett fungerande granskningssystem.

Har därför landat i att en Anmälan till Granskningsnämnden är den enda möjligheten att lyfta fram detta till allmän kännedom. Har därför anmält både Morgonstudions och Uppdrag Gransknings program även om de allra flesta medier, som hanterat tsunamin av berättelser under hashtaggen metoo, har varit lika goda kålsupare. Här nedan återger jag dessa två likalydande anmälningarna, som jag levererat genom Granskningsnämndens formulär på deras webbplats under uppmaningen Utveckla varför du vill få programmet eller inslaget prövat:

"Rubricerade program är endast toppen på en kampanj, där berättelserna under hashtaggen metoo ingår och som genomförts av nationella och internationella fackliga organisationers för stöd åt krav på en ny ILO-konvention mot Gender Based Violence i arbetslivet. Dess genomslag i våra nyhetsmedia har dock i brist på sans och balans lett till stora påfrestningar på bland annat vårt pressetiska system. Av UG:s granskning framgår att det i Sverige finns en samordnare av 70 olika upprop vid namn Emma Lilliehorn. Det är första gången efter alla rapporter om #metoo, som tittarna har fått en hint om det samarbete, som ligger bakom - dock icke på vems/vilkas uppdrag eller i vilket syfte. Detta förbigår Morgonstudion/Uppdrag granskning helt.

När människor enbart ses som offer för andras förtryck, förminskas vi alla. Samtidigt låter media de ansvariga arbetsgivarna slippa undan besvärliga frågor om åtgärder och förebyggande insatser främst på grund av felaktigt fokus på enskilda individers fel och brister, som tyvärr i en del fall kan misstänkas vara präglade av förmenta brottsoffers hämndlystnad, då de och deras supporters inte accepterar samhällets rättsprincip att en anmäld individ måste betraktas som oskyldig intill dess att en domstol avgjort saken.

Normalt brukar arbetsmarknadens parter tala varmt för den svenska modellen, varför jag är starkt kritiskt till att få, om ens några, journalister ställt frågan till dem varför ett problem i arbetslivet, som #metoo säger sig bära vittnesmål om, kunnat fortgå i åratal utan åtgärder. I det systematiska arbete, som infördes i vårt land redan i början av 1990-talet, för att skapa förutsättningar för det goda arbetslivet i en föränderlig tid, ska väl inte chefer och medarbetare kunna komma undan sin medverkan i med hänvisning till brist på kurage. Detta då såväl fackliga organisationer som arbetsgivare har möjlighet att ta initiativ till fortbildning, så att systemet kan få bättre förutsättningar att fungera. Har noterat att Almega, Sveriges ledande arbetsgivarorganisation för tjänstesektorn, just kommit med krav på Kompetensavdrag för investering i människor. Grundbulten här är "Arbetsgivaren och de anställda ska samarbeta för att skapa en god arbetsmiljö. Det är fastslaget i arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. Skyddsombuden är arbetstagarnas valda ombud i arbetsmiljöfrågor, men har inget eget ansvar för arbetsmiljön." Citat ur Arbetsmiljöverkets hemsida. Denna samverkan ska utvärderas och förbättras genom en årlig Internkontroll för förbättring av planen för kommande år. Något som Arbetsmiljöverket har tillsynsansvar för.

Med hänsyn till kraven på Opartiskhet, Saklighet och SVT:s genomslagskraft torde det vara särskilt allvarligt att nyhetsredaktionerna under så lång tid underlåtit att redovisa organisatörerna bakom metoo-kampanjen, bland annat Journalistförbundet och den International Federation of Journalists www.ifj-stop-gender-based-violence.org samt syftet med kampanjen och en genomlysning av berörda parters och Arbetsmiljöverkets ansträngningar. Som licensbetalare undrar jag naturligtvis varför det inte rapporterats och varför det inte har varit möjligt att komma till rätta med problemen inom ramen för det systematiska arbete, vilket inom Sverige byggts upp under flera decennier för att med stöd av Arbetsmiljölagen, föreskrifter och branschvisa samverkansavtal förbättra arbetslivet löpande."

Med detta har jag gjort vad jag förmått för att mina medsystrar om möjligt ska inse behovet av att rusta sig för att inom ramen för gällande lagar och avtal utkräva ansvar där det hör hemma. I ett demokratiskt samhälle kan vi aldrig försvara att saker ska åtgärdas med kampanjer och skampålar i medierna i de fall misstanke uppstår att en del gjort sig skyldig till brott.

Intressant?

Negativ Sverigebild - en effekt av ...

... den partipolitiska trätan?

Idag har Centerpartiets ledare Annie Lööf visat prov på stort politiskt mod genom att tillmötesgå regeringen i fråga om en ny möjlighet för vissa ensamkommande ungdomar, som får en ny chans att kvalificera sig genom gymnasiestudier som grund för att senare kunna försörja sig för att klara sitt uppehälle, vilket bland andra Sydsvenskan skrivit om. Inte för att hon och partiet gillar regeringens förslag, utan av anständiga skäl, med hänsyn till alla de ungdomar, som har ambitioner att etablera sig i Sverige genom att skaffa sig en gymnasieutbildning och därmed öka sina möjligheter att skaffa sig ett jobb och kunna försörja sig själva. Lööf är tydlig med att detta av förståeliga skäl gäller har och nu. Vad som ska gälla efter valet det måste de partier, som får förtroendet att bilda regering, ta ansvar för. Gillar skarpt hennes ställningstagande!

Däremot finns det mycket i det politiska spelet och mediernas agerande som jag är skarpt kritisk mot. En kritik, som jag - av förklarliga skäl - är rätt ensam om eftersom ingen är beredd att rikta kritik mot medierna för att metoo-kampanjen tillåtits svälla över alla bräddar. Svälla så till den grad att Sverige-bilden tagit skada.

Det senare uppmärksammas av Paulina Neuding hos tidskriften Kvartal.se, dock utan att hon berör hur det kan komma sig att kvinnorna i Sverige - ett av världens mest jämställda länder - verkar ha haft synnerligen svårt att freda sig mot ovälkomna beteenden från männen i deras närhet. Paulina Neuding är vanligtvis en skarpögd iakttagare, men här förvånar hon mig, när hon refererar till effekterna av den massmediala uppmärksamheten runt Svenska Akademien, där hon helt förbiser att den så kallade metoo-rörelsen de facto är ett resultat av en facklig kampanj, som inte minst tack vare nationella och internationella fackliga organisationers insatser varit totalt befriade från medial granskning.

Det var först när jag själv i november 2017 fann att såväl Journalistförbundet som International Federation of Journalists var med, som initiativtagarna, som puzzelbitarna föll på plats. Tänk efter: - Är det verkligen motiverat med hela denna flod av anklagelser mot män för att fixa en internationell konvention mot Gender Based Violence i jobbet inom ILO (International Labour Organization). ILO är ett FN-organ med uppgift att arbeta för att medlemsländerna ratificerar Deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och dess uppföljningsmekanism (1998).Som tidigare fackligt aktiv med erfarenheter av såväl lagar och avtal samt det system som finns för det systematiska arbetsmiljöarbetet, har jag verkligen inget emot fackliga organisationers kamp, men ... Ett mycket viktigt men ... vem kunde tro att den kampen skulle bedrivas med metoder där alla andra hänsyn förväntas ge vika. I en rättsstat kan inte Ändamålet helga alla medel!!!

Det är ett mycket högt pris som landet Sverige tvingas betala för att feminist-aktivisterna inte kan hålla till godo med att göra det, som är möjligt, inom ramen för de lagar och system, som redan står dem till buds. Sänder pionjären Kerstin Hesselgren en tanke, som visade att det kan ha varit framgångsrikt för Sverige att hon och andra kvinnor valde att göra vad som var möjligt inom ramarna, samtidigt som hon - genom att föregå med gott exempel - visade på en utveckling steg för steg. 

Men sedan feminismen blivit den över allt annat rådande ismen, tvingas Sverige idag genomgå något av ett mentalt stålbad, eftersom feminister gör anspråk att veta vilken väg till förändring, som är den enda framgångsrika. Undrar vad Hesselgren i sin roll som yrkesinspektör skulle ha sagt om hon hade kunnat vara med om det senaste halvåret i vårt land?!

Intressant?

Sverige - först med avtal om ...

... sexuellt umgänge!?

Läser SVTs presentation av det nya förslaget till skärpta straff för sexualbrott om den så kallade samtyckeslagen och får - efter svallvågen av #MeToo-kampanjen - en omedelbar känsla av att rättspolitiken i vårt land är på väg att krackelera. Mark Klamberg, Docent i folkrätt, kommenterar på Twitter "Det intressanta är punkt 2 oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp". Ser också att Mårten Schultz, professor i civilrätt, kommenterar i SvD, men det enda vi här får veta innan betalväggen dyker upp är "Regeringen aviserar nu omfattande förändringar av sexualstraffrätten. Men det är inte säkert att införandet av en så kallad samtyckeslagstiftning leder till fler fällande domar.". Men det räcker för att förstå att det, som presenterats, bara är ett exempel på att politiken i Sverige idag styrs av kampanjer där #MeToo-kampanjen i makthavares mun blir "MeToo-rörelsen". Ett exempel på en språklig twist som ska leda tankarna bort från det faktum att MeToo-uppropen är ett resultat av en organiserad kampanj, vilket jag skrev om i ett blogginlägg den 27 november och mera ingående, sedan jag - i källkritisk anda - grävt efter dess bakgrund, den 7 december 2017. 

Mest intressant var att jag efter några besök hos ett antal fackföreningar, fann det mest matnyttiga hos Journalistförbundet och International Federation of Journalists.där det blir helt uppenbart att #MeToo är resultatet av en facklig kampanj. Men efter att ha översatt den internationella federationens manifest om Genders Based Violence (GBV) kan jag konstatera att många journalister i sin iver att bidra gravt åsidosatt följande rekommendation:

"Journalister har också ett ansvar att ta itu med ämnet könsbaserat våld på ett etiskt sätt. Noggrann rapportering, med lämplig formulering och undvikande av sensationalism, är bland de nödvändiga åtgärderna för att förhindra ytterligare våld."

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, som var den som tog till orda i Aftonbladet och väckte mitt intresse för att syna de MeToo-upprop, som vällt in under november månad, står även idag upp som en rättssäkerhetens fyrbåk i det svenska mörkret. I ett inlägg på sin blogg skriver hon bland annat 

"Ett krav på samtycke är ineffektivt och kommer sannolikt inte att leda till att fler blir fällda. I likhet med utredaren förutsätter jag att domstolarna kommer att upprätthålla det grundläggande rättsstatliga kravet på att åklagaren ska styrka åtalet. Förslaget riskerar emellertid ändock att leda till en förskjutning av bevisbördan och av beviskravet. Rättstillämpningen vid en lagstiftning som såväl innehåller ett krav på uttryckligt samtycke, som ett oaktsamhetsbrott riskerar på sikt att förskjuta bevisbördan och urholka beviskravet. Den tilltalade åläggs en förklaringsbörda, något som vice statsministern förtydligat." 

Det Anne Ramberg säger är att risken är uppenbar att det är den anklagade för ett sexualbrott, som måste bevisa sin oskuld, istället för som hittills att det är Åklagaren, som måste bevisa att den anklagade är skyldig. Att ses som oskyldig intill dess att en domstol förklarat en anklagad som skyldig till brott, vilket är grundbulten i vårt rättssystem, kan således rubbas helt. Enligt min mening främst för att inga granskare av statsmakten klarat av att syna #MeToo-kampanjen i sömmarna!!! Tvärtom har många journalister i såväl Public Service som övriga etablerade medier backat upp denna kampanj, som deras egen fackförening, bland flera andra fackföreningar, nationellt och internationellt varit medverkande i.

Så det vi ser är inte bara ett resultat av plakat-politik utan även kampanj-journalistik - en mycket giftig kombination i en stat, som säger sig vara en demokrati. En demokrati som anses vila på oberoende granskande media i förhållande till politiska makthavare. Signifikativt för den rapportering, som skett hittills, är det en domare (som har problem med att tillämpa dagens lagar, då någons skuld måste vara ställd utom varje rimligt tvivel för att vara rättssäker) som får uttala sig i SVT:s Morgonstudion. Han och hans kollegor behöver - i likhet med den Socialdemokratiskt ledda regeringen - gummiparagrafer för att finna nåd inför alla dessa globalt uppretade kvinnors ögon.

Avslutningsvis hoppas jag - ifall detta lagförslag genomförs - att det finns någon innovativ kraft därute, som gratis eller mot en rimlig peng kan bidra med ett för ändamålet lämpligt detaljerat avtalsformulär, möjligt att ladda ner och använda för alla, som vill undvika att ett Ja i stunden blir till en anmälan om sexuellt övergrepp i något senare skede. Avtalslagen är en av våra stabilaste lagar och stadgar att ingångna avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Vi ser just nu ut att leva i ett land, där framförallt män måste utrusta sig med hängslen, livrem och ett detaljerat avtal för sexuellt umgänge för att vara på den säkra sidan. 

För övrigt anser jag att alla, som vill bidra med att skapa en bra arbetsplats, ska se Arbetsmiljölagen, som en källa till kunskap samt vara villiga att göra en insats i det systematiska arbetsmiljöarbete, som varje anställd bör bry sig om. #metoo-kampanjen visar att det är Arbetsmiljöverket som behöver mera resurser för utbildning av journalister, chefer, skyddsombud och fackliga företrädare. Arbetsmiljö-lagen gäller även för elever i skolan. Avlasta rättsväsendet allt det, som ni är kapabla att klara av på egen hand - det är ett gott tecken på mognad.

Intressant?