tisdag 24 april 2018

Negativ Sverigebild - en effekt av ...

... den partipolitiska trätan?


Idag har Centerpartiets ledare Annie Lööf visat prov på stort politiskt mod genom att tillmötesgå regeringen i fråga om en ny möjlighet för vissa ensamkommande ungdomar, som får en ny chans att kvalificera sig genom gymnasiestudier som grund för att senare kunna försörja sig för att klara sitt uppehälle, vilket bland andra Sydsvenskan skrivit om. Inte för att hon och partiet gillar regeringens förslag, utan av anständiga skäl, med hänsyn till alla de ungdomar, som har ambitioner att etablera sig i Sverige genom att skaffa sig en gymnasieutbildning och därmed öka sina möjligheter att skaffa sig ett jobb och kunna försörja sig själva. Lööf är tydlig med att detta av förståeliga skäl gäller har och nu. Vad som ska gälla efter valet det måste de partier, som får förtroendet att bilda regering, ta ansvar för. Gillar skarpt hennes ställningstagande!

Däremot finns det mycket i det politiska spelet och mediernas agerande som jag är skarpt kritisk mot. En kritik, som jag - av förklarliga skäl - är rätt ensam om eftersom ingen är beredd att rikta kritik mot medierna för att metoo-kampanjen tillåtits svälla över alla bräddar. Svälla så till den grad att Sverige-bilden tagit skada.

Det senare uppmärksammas av Paulina Neuding hos tidskriften Kvartal.se, dock utan att hon berör hur det kan komma sig att kvinnorna i Sverige - ett av världens mest jämställda länder - verkar ha haft synnerligen svårt att freda sig mot ovälkomna beteenden från männen i deras närhet. Paulina Neuding är vanligtvis en skarpögd iakttagare, men här förvånar hon mig, när hon refererar till effekterna av den massmediala uppmärksamheten runt Svenska Akademien, där hon helt förbiser att den så kallade metoo-rörelsen de facto är ett resultat av en facklig kampanj, som inte minst tack vare nationella och internationella fackliga organisationers insatser varit totalt befriade från medial granskning.

Det var först när jag själv i november 2017 fann att såväl Journalistförbundet som International Federation of Journalists var med, som initiativtagarna, som puzzelbitarna föll på plats. Tänk efter: - Är det verkligen motiverat med hela denna flod av anklagelser mot män för att fixa en internationell konvention mot Gender Based Violence i jobbet inom ILO (International Labour Organization). ILO är ett FN-organ med uppgift att arbeta för att medlemsländerna ratificerar Deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och dess uppföljningsmekanism (1998).Som tidigare fackligt aktiv med erfarenheter av såväl lagar och avtal samt det system som finns för det systematiska arbetsmiljöarbetet, har jag verkligen inget emot fackliga organisationers kamp, men ... Ett mycket viktigt men ... vem kunde tro att den kampen skulle bedrivas med metoder där alla andra hänsyn förväntas ge vika. I en rättsstat kan inte Ändamålet helga alla medel!!!

Det är ett mycket högt pris som landet Sverige tvingas betala för att feminist-aktivisterna inte kan hålla till godo med att göra det, som är möjligt, inom ramen för de lagar och system, som redan står dem till buds. Sänder pionjären Kerstin Hesselgren en tanke, som visade att det kan ha varit framgångsrikt för Sverige att hon och andra kvinnor valde att göra vad som var möjligt inom ramarna, samtidigt som hon - genom att föregå med gott exempel - visade på en utveckling steg för steg. 

Men sedan feminismen blivit den över allt annat rådande ismen, tvingas Sverige idag genomgå något av ett mentalt stålbad, eftersom feminister gör anspråk att veta vilken väg till förändring, som är den enda framgångsrika. Undrar vad Hesselgren i sin roll som yrkesinspektör skulle ha sagt om hon hade kunnat vara med om det senaste halvåret i vårt land?!


Inga kommentarer: