Idag har jag verkligen brottats med
Jordan B Peterson (JBP) Inlägget i
torsdags var bara en förövning inför det, som väntade mig,
sedan jag bestämt mig för att läsa hans 12 Livsregler och att
skriva ner tankar, som kommit och gått, under utflykten in i hans
tankevärld steg för steg. Där nämnde jag helt kort att
författaren i inledningen till Regel 1 Stå rak i ryggen Skjut
bak axlarna bland annat refererade till forskning baserad på
humrars reaktion på grund av kemiska reaktioner i hjärnan.
Reaktioner, som är varandras motsatser vid seger respektive
nederlag.
Läser detta än en gång och noterar att Hög
serotoninnivå/Låg oktopaminnivå utmärker segraren och omvänt
gäller för förloraren. ”The winner takes it all” gäller både
bland humrar och människor påstår JBP. Som klinisk psykolog torde
han vara väl förtrogen med vad människans upplevelse av
personliga nederlag i livets olika skeden , kan ställa till med.
Självklart av värde för den, som vill förmå drabbade människor
att hjälpa sig själva. Den, som vet något om varför vi reagerar,
så som vi gör vid seger och nederlag, den har antagligen större
möjligheter att använda sin kunskap för att vara en god människa
både i förhållande till sig själv och andra. Men också till dess
motsats.
Kemins betydelse för hjärnans
funktion i pressade lägen, har jag inga problem att ta in, men …
så kommer jag till texten rubricerat Principen om ojämn
fördelning på sidan 8.
Läser och häpnar! Får en stark känsla av att detta handlar om en
välbeställd elits försvarstal för att döva samvetets röst inför
sin girighet. Så bekvämt om Price´s Law skulle kunna försvaras
med den konservativa Naturen med sin dominanshierarki; Evolutionen
med dess naturliga urval; samt den gudomliga handen i det hela.
Vilken
skillnad i förhållande till den levnadsvisdom, som filosofen Kahlil
Gibran erbjuder oss i ett av sina många litterära verk - The
Prophet - på svenska Profeten, första gången utgiven 1923 i USA
och i Sverige ett flertal gånger av Proprius förlag sedan 1977. Har
utgåvan från 2004 i översättning av Carl-Gustaf Rosén och Johan
Wretman, som jag kan rekommendera. Gibran kommer här till sin rätt
i sin omsorg att med ordens hjälp intressera oss för att försöka
förstå människan i allmänhet och hennes uppgift att fostra sig
själv - i synnerhet.
Hans syn på människan, framträder tydligast,
enligt min mening, i kapitlet om Brott och straff - ”Om
människan inom er skall jag nu tala. Ty det är hon och inte ert
gudajag och inte dvärgen i dimman , som känner brottet och
straffet”. Det
är en kärleksfull bild, som säger mycket om människan; hennes
möjligheter och begränsningar. Med detta sagt utgår jag från att
JBP vill göra gott med sina ansträngningar att förmå oss att
begripa vad han menar med det, som han tycker sig ha funnit genom
sina rön.
Går
vidare till JBP:s Regel 2 Behandla Dig själv som en person Du är
skyldig att hjälpa. Inleds
med konstaterandet att mannen alltför ofta underlåter att göra vad
som är gott mot honom själv.
Varför? Svaret söker han i de äldsta berättelserna om skapelsen
och hur världen är inrättad, efter en dröm. Dessa berättelser,
menar han, är sammanvävda i Första Moseboken. Men, varför väljer
den, som säger sig vara en vetenskapsman, att referera till Bibelns
berättelser? Här kan jag bara gissa att det hänger samman med att
människor genom historien och fram till i mitten av 1800-talet
trodde på religionernas skapelseberättelser. Tror att det var först med
Charles Darwin (född 1809), som människor kom i kontakt med
evolutionsläran. Darwins bok ”Arternas uppkomst” utgavs 1859
och endast sjutton år dessförinnan hade Folkskolan
införts i vårt land. Före 1842 var det oftast kyrkan, som svarade
för barnens undervisning.
Mot den bakgrunden finner jag det naturligt att JBP använder sig av dessa
berättelser, då de kan ses som betydelsefulla i den evolutionära
utvecklingen – människan är medskapande i sin miljö och den
påverkar henne. Men, det betyder inte att jag köper hans betoning
av syndafallet med dess förvisning ur Edens lustgård, som grund
för skillnaden mellan könen och människans tillkortakommanden. Ska
återkomma till det i Feminismen och Evolutionen, del 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar