Bra åsikter kräver goda insikter.

Upp till politikerna skaffa djupare insikt lyder rubriken på en Kommentar om Forskning och politik i dagens SvD. Där berättas att Sällskapet riksdagsledamöter och forskare (Rifo) nyligen firat sitt 50-årsjubileum, där fokus sattes på relationen mellan forskare och politiker. ”Rörande enighet rådde om den nödvändiga samverkan mellan politiker och forskare. Politikerna behöver få en fördjupad insikt i olika sakfrågor för att kunna ta välgrundad ställning. Och forskarna behöver också inspireras av de problem som de styrande och beslutande folkvalda är pressade av” skriver Kjell Blückert, direktör för Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser.

Efter en beskrivning av det dilemma som skapas i ett resultatinriktat samhälle, där det inte bara ska fattas snabba beslut, utan att det också krävs snabba beslutsunderlag, efterlyser han det långsiktiga tänkade, som borde vara ett signum för forskarvärlden. Men, när politiker och forskare träffas blir det numera mer tal om pengar än forskningens innehåll menade en tidigare ordförande i Rifo. Och nuvarande ordförande Yvonne Andersson, riksdagsledamot (KD), ställde frågan om hanteringen av FRA-lagen hade kunnat se annorlunda ut om förberedelserna varit mera utförliga i kontakterna med forskarvärlden. ”Kanske hade det politiska beslutet blivit ett annat, kanske inte, men riksdagsledamöterna hade haft en djupare förståelse och en bättre beredskap att möta folkopinionerna”, skriver Blückert. Artikeln är läsvärd då den inte bara beskriver en problematik, utan där finns även uppslag till en bättre tingens ordning. Det är dock upp till politikerna att se till att få bättre möjligheter att tillgodogöra sig forskningsresultaten. Intressant.

På Rifos hemsida kan man se att föreningen gör vad man kan för att förbättra dialogen mellan allmänhet och politiker. Den 15 april anordnas ett seminarium, då inbjudna från brittiska regeringens resurscentrum Sciencewise berättar om hur de arbetar. Det ska bli intressant se hur många riksdagsledamöter som känner sig manade. När det gäller FRA är det ännu inte försent att backa och göra om. Ta remissvaren på allvar och inse att förlusterna när det gäller förtroendekapitalet kommer att vara större än de vinster, som kommer ur att FRA ska få tillgång till alla våra trafikdata. Jag är rätt säker på att spaning efter hot mot rikets säkerhet kan bedrivas på andra sätt.

Det mest korkade, som riksdagsledamöterna kan göra, det är att luta sig mot DN:s artikel, som utmålar mig och andra som en opinion styrd av några PR-knuttar. Har just idag blivit uppmärksammad på att jag nästgårds har en aktad medlem i Folkpartiet – Lennart Rohdin – som redan den 28 februari skrev Riv upp och gör om. Tack för det Lennart! Hoppas att du gör ditt för att påverka partiets riksdagsledamöter i den riktningen. Själv har jag mejlat de 6, som godtagit kompromissen med en fråga: - Håller kompromissen om FRA fortfarande? Personligen är jag helt klar över att dessa sex blev dragna vid näsan och även om de insett detta, helt enkelt inte orkade stå emot ”operation övertalning” längre. Men, en sak är säker; Vi har inte sett slutet på detta ännu. Anders Mildner i Sydsvenskan skriver om DN, som en viktig motor i FRA-motståndet. Själv tycker jag att det mer handlar om att försöka gå maktens ärenden. En makt som ansett sig ha mandat att bestämma precis vad som helst mellan riksdagsvalen. Opassande ställer frågan Vem jobbar makthavare för? Men, inget ont som inte för något gott med sig – nu samlar MiNimaliteter på berättelser till en FRA-antologi. Och Leo och andra fortsätter att diskutera vad som följer i spåren av en filtrering och censur av internet.

Kräver rättsligt skydd mot intrång i min dator.

-->

I dagens AB har riksdagsman Karl Sigfrid (m) redovisat hur politiker världen runt efter att ha blivit utsatt för bl a skivbranschens lobbyister börjat kringgärda internet med lagar, som både kränker medborgarnas integritet och ger olika aktörer befogenheter, vilka i en rättstat ska vara förbehållen rättsväsendet och där föregås av en rättssäker prövning. Karl har mot den bakgrunden en innovativ idé om det framsynta i att Sverige gick i rakt motsatt riktning – såg till att internet i vår del av världen kunde vara en del av det frihetens hav, som nätet är tänkt att vara. Förutom IPRED har han även skrivit om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom.

Men med tanke på alla föreställningar om nätet farlighet, som frodas framför allt bland dem som inte använder nätet i sin vardag, är jag rädd för att hans förslag om Sverige som en frizon, kommer att tolkas som att han vill se Sverige som en tummelplats för allt ont. Då kan det vara klokt att förflytta sig och inta ett helikopterperspektiv. Varför har det blivit så här? Ja, vi befinner oss i en brytningstid då vi måste söka ny kunskap för att förstå varför det pågår en kraftmätning mellan de som ser teknikens möjligheter, men inte blundar för dess problem, och alla som inte hängt med i teknikutvecklingen och därför väljer att stirra sig blind på problemen och blundar för teknikens möjligheter.

Resan från att vara helt ovetande om all denna lagstiftning med udden riktad mot oss internetanvändare fram till idag då den, som vill se, upptäcker hur politikerna går ärenden åt en industri, som inte hängt med i svängarna, har varit omskakande. Många har varit frustrerade över att våra lagstiftare d v s riksdagens ledamöter förefaller vara ovilliga att se saken från ett annat håll. Den frustrationen hanteras på olika sätt beroende på var man befinner sig. De, som gett upp hoppet om dagens riksdagsledamöter, har sedan ett antal år startat eget och bildat Piratpartiet. Christian Engström har i sin postning i går gjort en redovisning av den kamp som förts och man kan inte annat än imponeras av all den energi som ligger bakom detta. Andra, som i tro att de olika partierna från höger till vänster är måna om demokrati och folkets personliga integritet, står nu med lång näsa och känner sig mer eller mindre övergivna.

Då kan man göra som Erik Hultin – blåsa nytt liv i Centeruppropet och bredda uppgiften från att gälla enbart FRA till all den integritetskränkande lagstiftning som är på gång. Eller som MinaModerataKarameller ta på sig uppgiften av utbilda dem, som hon röstat på och måna om dem, som har vunnit insikt t ex Karl Sigfrid. Eller Anders Widén, som genom sin kamp för Riksdagssvar med frågor kring FRA, nu sökt kunskap och funnit att IPRED rör oerhört viktiga värden, som kan förskingras, om vi inte klarar att gå från kritik till konstruktion. Intressant.

Under tiden pågår Hearingen i Europaparlamentet om kommissionens förslag att förlänga tiden för copyright för inspelad musik (fonogram) från 50 till 75 år, vilket Hax rapporterar om. Eftersom det är därifrån det mesta kommer blir valet till EU av största betydelse. Anohito har en lista på tänkbara kandidater.

Övervakarnas övervakare m m

Idag presenterar IDG.se de personer, som hittills har utsetts att ingå i de olika instanser, vilka ska övervaka FRA och deras hantering av våra trafikdata mellan våra datorer, mobiler, telefoner och faxar. Men, detta sker medan lagtexten om en del av dessa instanser är ute på remiss. Aldrig tidigare har en så principiellt viktig fråga hanterats så klantigt som denna. När jag ser denna blandning av lagkloka och politiker och tidigare lagkloka, som blivit politiker, känner jag olust. Det lappas och lagas efter läge. Efter vilka kriterier har dessa personer valts ut? När jag såg och hörde kvinnan i Signalspaningsnämnden i Mittnytt i förra veckan häpnade jag – vilket prov på gott omdöme hon visade upp!!! Om detta skrev jag här.

Eftersom hon trodde att jag och andra kritiker av FRA-lagen var tysta och förmodades hålla på med fildelning, ger det mig ett osökt tillfälle att här mana till en omläsning av ledaren i IDG.se om IPRED och vikten av att i den debatten inte blanda bort den principiellt viktiga huvudfrågan:

- Är det rätt att filmbolag, skivbolag och andra upphovsrättsinnehavare gör polisens arbete i jakten på fildelare?

Nej, säger man där och många av deras läsare instämmer säkert liksom en stor del av svenska folket om de gavs en möjlighet att ta del av en saklig beskrivning av varför brott mot upphovsrätten måste handläggas på annat sätt än när någon beskylls för att ha begått andra typer av brott. Hur som helst har jag och andra under vägs insett att lagstiftningen kring upphovsrätt i vilket fall som helst måste ges en rejäl översyn, men se det är en helt annan historia. Frestas även påminna om att såväl FRA som IPRED kostar oss pengar – också. Inte bara vitala delar av våra mänskliga rättigheter.

Efter att ha skrivit ett debattinlägg till Norrtelje Tidnings papperstidning om mina synpunkter på det jag såg i SVT:s Mittnytt och de erfarenheter jag delar med Anders Widén och de andra i nätverket Riksdagssvar.se, tänkte jag simma lungt någon dag. Men så upptäckte jag IDG:s artikel, men också Calandrellas senaste blogginlägg och kunde inte hålla mig. Hon håller också på att skaffa sig erfarenheter av att växla mejl med riksdagsledamöter. Den, som hon nu stött på, är lätt att få om bakfoten och själv inser han nog inte att han kan upplevas som en riktig messerschmitt. Jag har också försökt om det kan vara till någon tröst för Calandrella. Andra som bloggar om IPRED är bl a Erik Hultin, Anders Widén, Satmaran, Scaber Nestor, Schlager, kyrka och politik ... och kreativitet MinaModerataKarameller.

Avslutar med en riktig pärla: Per Agermans analys – Luckorna i FRA-kompromissen. Intressant!

En TV-kväll som skakade om.

FRA – tre bokstäver som skakade Sverige. Ett program som det tagit timmar att smälta. Där fick vi veta att FRA behövs för att tillfredsställa Carl Bildts behov av byteshandel för att kunna vara betydelsefull i den stora vida världen. Svenska folket är ju bara ynka 0,16 procent av jordens befolkning, vilket inte är så mycket att skriva till världens stora herrar om. Nu kan Carl visa sig på styva linan på annat sätt. SvD noterar också den byteshandel som pågår, vilket bl a Birger Thureson har synpunkter på. Även Aftonbladet gör sitt för att uppmärksamma saken, vilket Buddas blogg gjorde mig medveten om. Tack för det! En annan bild ur programmet, som bet sig fast, var Birgitta Olssons vittnesbörd om den press, som hon och de andra motståndarna mot FRA-lagen utsattes för. Det verkar vara dags för en handlingsplan mot mobbning i riksdagen, om vårt demokratiska styrelseskick ska överleva. Opassande är mera skärpt i sin blogg; jag är nog mest förbannad över hur det kan gå till.

Nästa föreställning var Agenda, då det handlade om partipiskan. Kronan på det verket var att statsministerns metoder och språkbruk blev synliggjort. Politikerbloggen, som följde detta drama samma dag, som det hela utspelade sig, har en längre kommentar till detta inslag. Även SvD skriver om detta. Medan vi andra förfärades över hur det gick till, när regeringen körde över lagstiftarna i riksdagen, kunde vi samtidigt se hur garvade journalister, förmedlare av nyheter från politiken, Lena Mellin och K. G. Bergström, slätade över med hartassen. Landets ledare måste ha starka nypor alldeles oavsett vad folket har för uppfattning om den sak, som nyporna driver igenom! Sverige behöver, enligt min och andras uppfattning, mera av gott handlag, inte mer stake och starka nypor. Men, hade Lena M och KG B varit de minsta kritiska, hade nog den stora tratten av internt ”skvaller” reducerats rejält. Programmet visade den tredje statsmaktens balansgång mellan att avslöja och släta över. Här stod det klart att den del av den tredje statsmakten, som lever i symbios med statsmakten, tappar skärpan och jag insåg vad jag tidigare inte förstått, nämligen att även den tredje statsmakten måste granskas.

I bloggosfären talas det klarspråk om vad hela denna sak handlar om. T ex Det Progressiva USA, som läst på och kollat upp det som Mark och andra skrev på DN Debatt, samt bekräftar – FRA, som kan samla alla de elektroniska spår, som människor lämnar efter sig på nätet, har naturligtvis tillgång till material för ett sociogram, som berättar mera om en människa än vad hon själv är helt medveten om. Intressant se om de traditionella medierna gör någon ansats att föra ut den kunskapen till det svenska folket. DN Debatt fegade ur efter det att försvarsministern levererat sin luftpastej och Mark mfl fick publicera sitt genmäle hos Newsmill. Sedan har jag och många andra hjälpts åt att sprida denna kunskap.

Avslutar med den nedräkning som pågår inför morgondagens demonstration hos StoppaFRAlagen.nu, Opassande och MinaModerataKarameller.

FRA – i en ding, ding värld?

Vem tjänar mest på att det slås in kilar mellan journalister i etablerade media och alla glada amatörer i bloggosfären? Den frågan ställer jag mig sedan jag läst författaren och filosofen Roland Poirier Martinssons kolumn ”Karl Rove i Almedalen”. Dessförinnan hade jag igår läst artikeln av Martin Jönsson, som han skrivit för Göteborgs-Posten men också publicerat på sin blogg i SvD. Herr Poirier Martinsson avfärdar många av oss bloggare som opimionshaverister, som tar vara på fallfrukt och låter den jäsa (och svamlar på fyllan kan man tänka). Hur kan den, som presenterar sig som författare och filosof, hemfalla åt sådan billig retorik? Kan arrogansen förklaras av den roll, som han har i den idéproduktion som Timbrosfären ägnar sig åt? Eller eftersträvas en revision av begreppet demokrati?

Martin Jönsson är mera resonerande kring mediernas dilemma med ett sviktande förtroende hos folket, varför han ser att en dialog bör komma till stånd. I brist på den dialogen ser han att det i andra sociala media stöts och blöts företeelser, som inte kan avfärdas så enkelt, som en del aktörer inom de etablerade medierna gör. Martin Jönsson efterlyser en bättre interaktiv dialog mellan journalister och läsare. Men på den nivån ser inte herr Poirier Martinsson att röra sig. Med vänner bland journalister i de högre environgerna, har han svårare att se att de mäktiga blir ännu mäktigare, därför att de omges av journalister, som i likhet med herr Poirier Martinsson trivs i maktens närhet. Självklart dock att en hederlig politiker är lika betjänt av av ett juste stöd, som den enkle medborgaren.

En helt annan vinkel bjuder Cordelia Edvardson på i sitt inlägg ”Mentala blottare banar väg för FRA”, där hon har en teori, som jag hört förut. Den handlar om att riksdagens ledamöter blivit så avtrubbade av att det finns – som hon kallar det – alltför många ”mentala blottare” på nätet att riksdagsledamöterna lockades tro att det därför inte längre fanns någon integritet att vara rädd om. Man kan tycka vad man vill om alla dessa själsliga utvik, men vad både hon och i så fall riksdagens ledamöter bortser från det är att dessa människor gör detta av egen fri vilja. Men bara för att de ägnar sig åt det, betyder det inte att staten därmed har rätt att kränka oss alla andra. Dessutom undrar jag vad det egentligen är för skillnad på att människor bjuder på avsnitt av sina personliga liv och när Lars Norén gör det? I bägge fallen tror jag att det hjälper den som skriver att mest se sig själv.

Avslutar med Badlands Hyena, som har något mycket väsentligt på hjärtat. Instämmer helt i vad MinaModerataKarameller skriver. Intressant.

Tung c-politiker tar till orda om FRA

Redan innan torsdag blivit fredag har Fredrik Bynander, som skrev i SvD Brännpunkt, blivit bönhörd. Kerstin Lundgren, Centerpartiet, gör ett längre debattinlägg i NT till stöd för FRA-lagen, som piskades igenom på det skamligaste sätt i riksdagen den 18 juni. Kerstin Lundgren hyser inga betänkligheter kring HUR beslutet kom till, utan fokuserar på de till leda upprepade argumenten för lagen och gör dessutom gällande att de uppdrag till regeringen, som kom till fem minuter i tolv efter en snabbremiss på några timmar, innebär att det nu sker en rimlig avvägning mellan statens behov och våra krav på mänskliga rättigheter. Vem hade väntat sig något annat? Erik Hultin bloggade igår Nu är argumenten för FRA-lagen helt slut, men då visste han naturligtvis inte att tunga riksdagsledamöter i Centern än en gång skulle börja dra på veven och upprepa det som vi hört många gånger tidigare. Men, det blir inte trovärdigare för det.

Ser i Expressen att Svend Dahl efterlyser statsminister Fredrik Reinfeldts förklaring hur regeringen resonerat, när man kom fram till att det beslut man tagit är en rimlig avvägning mellan statens intresse och medborgarnas. Intressant?

Jag upprepar det jag skrev igår: «I andra sammanhang berömmer vi oss av att Sverige besitter många skarpa hjärnor, som kan klura ut innovativa lösningar på komplicerade problem, men det förefaller inte gälla här. I en demokrati är politikers roll att vara lekmän, som ska granska experters framåtanda ur medborgarnas perspektiv. Om politikerna höll hårt i sitt perspektiv – i detta fall medborgarnas rätt till en privat sfär utan allmän statlig övervakning – och utmanade kunniga inom IKT i världen utanför FRA, skulle något kunna hända. Nu utvecklas saken till en alltmer prestigefylld kamp, där vakna medborgare får finna sig i att bli klappade på huvudet, som mindre vetande barn, när regeringen tar sig friheter, som grundlagarna egentligen ska förhindra».

Bland många andra läsvärda bloggar väljer jag till sist Badlands Hyena för ett gott skratt och Ögonblick i norr för god iakttagelseförmåga.

Åkesson vs folket

Idag kommenteras starten av det borgerliga nätverket mot FRA-lagen i bl a SvD. FRA:s generaldirektör Åkesson anlägger moteld genom att gå ut och berätta i SvD, DN och en rad andra tidningar via TT om vilken nytta landet haft av FRA under den gamla goda tiden. Underförstått är det denna typ av underrättelser, som Sverige går miste om ifall FRA inte kan få rätt att tvinga svenska internetoperatörer att ansluta kablarna till FRA:s filter vid ett antal samverkanspunkter.

Om inte om hade varit, hade suggan simmat över Ålands hav, brukade min make Guy, säga, när meningsmotståndares argument blev alltför yviga. Åkesson menar tydligen på fullaste allvar att svenska folkets integritet lagd i den andra vågskålen väger lätt som en fjäder. Intressant. Och eftersom landets främsta politiska ledare låter honom hållas, måste vi anta att de antagligen delar denna hans uppfattning. Men, hallå! Märker ni inte att vi nu blir allt flera som vill att ni backar och börjar om. För den som fortfarande har svårt att förstå varför kommer här en länk till bloggen Enligt Min Humla, som förklarar saken så att även min gamla mamma hade förstått vad saken gäller.

Att det är generaldirektören, som går i bräschen för FRA-lagens förträfflighet, tolkar jag som att mitt antagande igår håller d v s att saken drivits fram av en relativt liten krets och att en majoritet av alliansregeringens riksdagsledamöter blivit tagna på sängen. Men, allt eftersom de får klart för sig vad detta kommer att leda till, biter de huvudet av skammen och medger att de skulle ha satt ner klackarna. HEDER åt alla dem. Av betong bygger man inte en fungerande demokrati. Men, demokrati förutsätter förstås förmåga att följa andra tankebanor än Fredrik ”Flipper” Filéns hos Badlands Hyena.

Det kan MinaModerataKarameller, som verkligen skriver engagerat och initierat om att frågan om FRA-lagens konsekvenser angår oss alla. Inte bara ”pojkar i åldern 18 – 35, som alltid tror att de vet bäst" vilket Thomas Eliasson, Malmö påstod i en insändare idag i SvD:s papperstidning. Något som jag har bemött och återger här nedan eftersom det inte är åtkomligt på nätet:

«Som bloggande farmor, 71, har jag dragit slutsatsen att han är upprörd över att svenska folket fått en inblick i hur det går till när viktiga beslut piskas igenom i riksdagen. Riksdagens majoritet, som har den lagstiftande makten, kan av regeringens ”inpiskare” antingen pressas till ett Ja eller låta sig kvittas ut för att slippa delta i sådant som man inte har mage till. En ledamots rätt att rösta efter det egna samvetet är inskrivet i lag, men detta har ingen verkan sedan partierna övertalat sina kandidater att avtala bort denna lagliga rätt. Attityden inom vanliga media gentemot oss bloggare är mycket ambivalent, varför det tog tid innan de tog till sig det, som många bloggare försökte göra riksdagens ledamöter medvetna om – att den tekniska lösningen, som FRA ville ha, skulle innebära en massavlyssning av hela svenska folket. Jag kan förstå att en person, som tror att nätanvändare står för allt ont i världen, tycker att det kan göra detsamma. Men, med tanke på att teknik varken är ond eller god, utan att detta bestäms av dess användare, gäller det att folket är på alerten och bevakar vad som händer när brev med teknikens hjälp blir mejl och vi fortfarande vill att brevhemlighet ska gälla. Thomas Eliasson väljer att se på nätet, som en värld befolkad av mer eller mindre ansvarslösa unga män i åldern 18 – 35. Min erfarenhet är att gott förstånd inte är så åldersbundet, som man ibland kan förledas tro, och att nätet är långt bättre än sitt rykte».

FRA-lagen till granskning

Läser på Folkpartiet i Nackas blogg att Centrum för rättvisa igår lämnade in ett klagomål till Europadomstolen. Där begärs att domstolen ska pröva om FRA-lagen klarar Europakonventionens krav när det gäller skydd för den personliga integriteten och rätt för enskilda som blivit övervakade att få sina fall rättsligt prövade. Detta är första gången som FRA-lagen blir föremål för en rättslig prövning.

Detta skriver även MinaModerataKarameller om och där finns också en länk till Rick Falkvinges blogg, där han beskriver att FRA-lagen handlar om en allmän avlyssning av alla på nätet och inte signalspaning, vilket rör sig om signaler i etern möjliga att avlyssna. Att tala om en anpassad signalspaning är hokus pokus för att förtrolla oss, men knappast något att applådera. Vilket dock fp:s gruppledare Johan Pehrsson, gör. Kan tro att hans position i partiet förklarar varför han vann över de unga kvinnor, som igår fick oväntat stöd från f d ledare inom Folkpartiet. Även om de ex idag sysslar med annat, besitter de idag ett betydande förtroendekapital, varför nuvarande partiledning, trots att de säger annat, måste ta sig en funderare. Det är bara de som varit med, som kan förstå vad dessa kvinnor blivit utsatta för, och jag klandrar dem inte när de tacksamt tar emot support från detta håll.

Men att det väcker känslor visar artikeln i DN, där Hanne Kjöller inte skräder orden. Trots – eller kanske just därför – att hon är motståndare till FRA, är hon så besviken på tre av dessa unga kvinnor att hon inte kan låta blir att misstänkliggöra deras motiv, när de nu tvärvänder. Hanne Kjöller tänker inte på att hon uttrycker sig som den värsta ”alliansätare” på vänsterkanten, vilket visar vilka uttryck besvikelse kan ta. Rejält med känslans vind i seglen, men med förnuftets roder ur funktion riskerar Hanne Kjöller och andra som blåser på, att gå på grund. Det gör gynnar inte motståndet mot FRA-lagen internt inom fp. Vem eller vilka tjänar på det? Intressant.

Som bekant hävdar jag att partiledningarna har ansvar för att demokratin satts ur spel genom överenskommelser med enskilda riksdagsledamöter, där kvittning är den enda utvägen för den ledamot, som inte vill dagtinga med sitt samvete och rösta Ja; d v s hålla med partiledningen. Demokrati? Knappast. Någon hävdar att en sådan överenskommelse knappast är laglig med tanke på en ledamots rätt att rösta efter sin egen övertygelse, men så länge detta inte blir lagligt prövat på begäran av någon av de drabbade, stannar det vid en teori. Men, att något är ruttet ända ner i roten, det tänker jag när jag läser kommentaren hos MinaModerataKarameller på en artikel i Expressen och inlägget på Johan Norbergs blogg.

Det man inte råder över ska man ha förstånd att lämna därhän, men det man kan göra får man inte göra halvhjärtat. Därför satsar jag bland annat på att den namninsamling, som pågår på nätet för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten, ska bli lyckosam.

Varför motstånd mot FRA?

Ja, det kan knappast sägas bättre än vad jag nyligen läst i AB, skrivet av Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori. När vi blir idiotförklarade av FRA-lagens tillskyndare, de mest aktiva bland riksdagsledamöterna, känns det befriande när någon gör en analys och sätter in skeendet i ett större sammanhang. På min gräsrotsnivå kan jag på min höjd se att det handlar om maktkamp mellan olika myndigheters intressen, där folkets behov av skydd för sina mänskliga rättigheter satts på undantag. Sedan försöker ledande politiker göra gällande att opinionen styrs av en mindre grupp vildhjärnor i Piratpartiet, vilket de förmodligen tror på fullaste allvar. Medan jag tycker mig se att här finns människor med hemvist i alla politiska partier, men också att det är flera yngre än äldre.

För övrigt tycker jag att flera ska göra som jag - skriva på namninsamlingen för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten när brev blir mejl.

FRA i sanning en riktig soppa

Expressen har ställt tre frågor till ett antal experter som arbetar med PR, mätningar av opinioner i olika frågor och undervisning i statskunskap med anledning av det efterspel som pågår kring FRA-lagen: 1. Varför vill en majoritet riva upp lagen? 2. Vad behöver den borgerliga regeringen göra? 3. Vad leder protesterna till?

Deras svar är utifrån deras olika arbetsområden intressanta, där jag tycker att de som sysslar med PR och opinionsmätningar bäst lyckats fånga varför människor blivit så upprörda när de under hand fått klart för sig vad riksdagen har beslutat om och allt eftersom man får klart för sig vad FRA har sysslat och kommer att syssla med. All opinion syns inte på bloggar och debattsidor eller i olika inslag i tidningar och andra media. Själv tillhör jag en relativt liten grupp av bloggare i Norrtälje, som håller mig ajour med vad som rör sig i den sfären och i olika medier. Annars händer det varje gång, när jag rör mig ute på stan, att jag möter människor, som spontant uttrycker sitt stöd för mitt arbete. De som pratar om ”att ha rent mjöl i påsen” är ett mycket litet antal äldre, som vid närmare samtal visar sig vara av uppfattningen att man klarar sig gott utan att använda nätet och att mycket på nätet är av ondo. Synen på FRA och vad de sysslar med är mera av en generationsfråga, som handlar om kunskap i informations- och kommunikationsteknik, än en tydlig höger-vänsterfråga, även om människor på vänsterkanten, utifrån egna erfarenheter av att vara övervakade, tydligt tar avstånd från den. Det är tydligen dem som statsministern fastnat för. Min samlade erfarenhet är dock att åtskilligt flera än de, som syns och hörs på nätet, är engagerade.

Jag vet inte hur statsministern tänker, men sedan jag har tagit del av hur han ser på den kritikerstorm, som han och alliansens ja-sägande riksdagsledamöter utsatts för, förstår jag vidden av den tredje frågan: - Vad leder protesterna till? Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap svarar: - Misstro mot det politiska ledarskapet. I den bästa av världar begränsar den sig till den sittande regeringen, i den sämsta dras alla politiker över en kam.

Jag lutar åt det senare, sedan jag lyssnat på SVT Rapports inslag ”Hur laglig är FRA-lagen?” i dagens Godmorgon, där Advokatsamfundets Anne Ramberg, Chefsjurist Clarence Craaford vid Centrum för Rättvisa och Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom-Hultén medverkade och där ansvariga politiker avböjt medverkan. Att jag inte är ensam om att fundera kring bristen på dialog med våra politiker det visar bland många andra MinaModerataKarameller. Mitt svar på fråga tre är i nuläget: - Det blir allt tydligare att folket betraktas som valboskap, som ska hålla tyst mellan valen, eftersom vi inte förstår oss på det som politiker sysslar med! Vad detta i sin tur leder till kan jag bara gissa, men jag tror på en viss mobilisering av de yngre, vilka kan attraheras av Piratpartiet; att äldre med fördomar om nätet och ”med rent mjöl i påsen” röstar på S D; och att alla vi andra känner oss vilse i pannkakan. Och hur vi vilsna behärskar konsten att göra något konstruktivt av vår frustration blir avgörande för vårt valdeltagande.

Hur som helst: Iikväll mellan kl 20-21 räknar jag med att få bra svar från Lars Weinehall på de frågor jag sänt till Centerpartiets Marathonchatt. Tills dess gläds jag åt den positiva upplevelse av mötet mellan Centern och Centeruppropet som bland andra Den Liberala Misantropen ger uttryck för i sin blogg. En annan som chattat med framgång är Rick Falkvinge, pp i Expressen.

Sveriges Riksdag på drift ...

-Varför i h-e länsade han inte undan?! Nu styrde han riksdagen rakt upp mot folkstormen och katastroften är ett faktum. Sveriges Riksdag är på drift och svenska folket måste lära sig att leva med att FRA övervakar allt som varje individ gör med sina superdatorer. Den unge mannen var oerhört arg, men också förtvivlad när han talade om Fredrik Reinfeldt, som ansvarig skeppare ombord. Den forne ungdomsledaren i mig vaknade och jag började problematisera bilden. Jag hörde mig själv säga. - Han kunde kanske inte länsa undan, för att han tyckte sig se en massa farliga grynnor och skär. I mina tankar hade jag Piratpartiet och dess sympatisörer samt pratet om att regeringen för stabilitetens skull inte kunde falla undan för tillfälliga folkopinioner. - Då skulle han för f-n ha kryssat sig därifrån, nu gick han bara rakt på, det är oförlåtligt! Den unge mannen var verkligen upprörd.

Vårt samtal vid en busshållplats på midsommaraftonens eftermiddag har under helgen av och till sysselsatt mina tankar. Sinnebilden av Fredrik Reinfeldt som skeppare, hade statsministern själv använt sig av för att förklara sin halsstarrighet inför beslutet om den nya lagen, som nu gör oss alla till lovliga objekt för FRA:s verksamhet. Ju mera jag tänkte på det, desto tydligare blev det att den unge mannens frågor verkligen var berättigade.

Myteriet, som var under uppsegling (och som SvD beskrev två dagar innan med hänvisning till berörda riksdagsledamöter), var kväst och det svenska försvarets mannar, som efter tidigare allmänna val äntrat skutan och dessutom även kommandobryggan, hade avgått med segern. Detta medan en betydande minoritet av folkets valda ombud satt sig i livbåtar och lämnat skutan och därmed överlåtit åt resten att stå där helt handfallna och se på, efter det att man gjort vissa försök att påverka skepparen att ta reson. Men allt var förgäves. Nu är Sveriges Riksdag på drift ...

Att den unge man, som jag samtalade med, inte är ensam om sin oerhörda besvikelse visar bloggaren Anna Troberg samt artikeln i DN igår, där det berättas om Centerns agerande mot bloggaren Richard Slätt. Han var tidigare personligt god vän med flera av de yngre riksdagsledamöter, som lät sig kväsas. Hans sätt att säga hej då till sina forna vänner, gillas inte av Centerns kommunikationschef, som vänder sig till Richards chef och ställer frågor om det är ok att en medarbetare uttrycker sin besvikelse på det sätt som skett, vilket Richard också berättar om på sin blogg. Om detta kan vi även läsa i AB. Och i Expressen. I Aftonbladet skriver också Jan Guillou ”Vår riksdag är ett större hot än bin Ladin”, men den artikeln kommer man åt bara om man köper papperstidningen eller betalar extra som Plus-kund. Intressant.

SvD:s PJ Anders Linder skriver i sin ledare om moderata kamikazepiloter och tycks vara helt omedveten om att FRA-lagen kommer att ordna allt till det bästa. Genom att ansluta Sverige till övervakningssystem, liknande USA:s återstår bara en anlutning till Nato – och riksdagsledamöter, som är eller varit försvarsanställda, har snart sitt på det torra. Att FRA-lagen handlar om betydande ingrepp i svenska folkets integritet visar många artiklar på senare tid bl a i SvD igår ”Vad övervakar FRA – och hur?”.

Öppet brev till länets riksdagsledamöter

På brevet här nedan fick jag svar från: Barbro Westerholm (fp), Josefin Brink (v) och Mats Pertoft (mp). Detta utan att jag fick något svar på de i mitt mejl ställda frågorna.

Hej!
Har nyss hört resultatet av riksdagens omröstning. Då blev en återremiss är det min förhoppning att ni under beredningen på nytt överväger val av teknik, det går att genomföra med annan lösning än att all internetteknik ska kopieras för att vid samarbetspunkter sända in dessa kopior i FRA:s superdator där sökmotorer ska sköta urvalet. Tyvärr har jag mina tvivel - en teknik som kan missbrukas kommer att missbrukas. Här går FRA:s behov av arbetsuppgifter före folkets behov av trygghet. Det är mycket tråkigt. Tycker dock att de yngre politiker som på olika sätt stått upp för sitt förslag gjort så gott de kunnat i den situation som de hamnade i. Tycker dock att ledarna i alliansen övergav folkets intressen till förmån för försvarets. Nu undrar jag: - Hur många f d och tjänstlediga försvarsanställda deltog i beslutet? Delikatessjäv enligt min mening.
Vänligen

Gun Svensson

--
Gun Svensson
http://farmorgun.blogspot.com

- - -
Det är verkligen en sorglig dag för Sveriges demokrati. Nu byter jag till svart klädsel.
Månne om Badlands Hyena har ett ord till tröst. Ja, glädjande nog. Tack för det!

Flera morgonpigga

Kommentarerna är legio och som jag skrev till Per Lodenius (c ), tidigare idag återstår en hel del för riksdagsledamöterna att klara ut. Han har fått veta att den tekniska lösningen för att genomföra signalspaningen är helt åt häcklefjäll, se tidigare blogg.

Som jag anade är kritiken på sina håll inte nådig. Jinge är som vanligt på bettet. Andra reagerar på att det framkom i riksdagsdebatten att förslaget kommit till för att FRA skulle ha något att syssla med, vilket Dagens Arena skriver om. Det finns säkert andra, men jag har ett liv också, vilket gör att jag måste strax släppa tangenterna.

Den mycket energiske bloggaren Opassande känner förståeligt nog en oerhörd frustration – att efter allt slit få vara med om att det ändå inte räckte ända fram – Lex Orwell riskerar att bli antagen vid voteringen idag! Den frustrationen delas av hundratusentals människor i Sverige. Tänk vilken kraft om den kanaliseras i ett konstruktivt arbete för att göra riksdagen till ett instrument för folkets makt och inte en inre krets, som måste ta till partipiskan när det kniper. Jag hoppas också på mera av dialog över stridslinjen mellan vänster och höger, men det ser ut att vara ett fåfängt hopp.

Sist men inte minst: Ifall FRA skulle besöka min dator hoppas jag att dom kan se att jag besökt SVT Opinion. Om dom själva skulle göra det, hoppas jag att de läste artikeln ”Kränkningen inte mindre för att den görs av datorer”. Men det är väl att hoppas på för mycket att de ska begripa sådant.

Idag lyssnar vi på debatten

Det finns inte mycket kvar att säga - gör det därför lätt för mig och länkar till Bloggportalen och Knuff.se där vi bloggare synliggör det som vi skriver samt ett par av alla dessa bloggar, som skrivit mycket bra inför beslutet om Lagen om signalspaning - kallad FRA-lagen eller Lex Orwell. Här Opassande och MinaModerataKarameller. Hör samtal i Rapport-studion och rekommenderar naturligtvis även deras Playfunktion, finns här. Läs även Dagens Arena. Och naturligtvis Norrtelje Tidning.

Själv klär jag mig i vitt för att visa var jag står och besöker Medicinmottagningen på vårt fantastiska Norrtälje sjukhus för en ordentlig undersökning. För några år sedan var det detta sjukhus akutmottagning, som var i fara - då stod Norrtäljeborna upp som en gemensam kraft oavsett var man stod partipolitiskt - idag har vi ett unikt samarbete mellan kommun och landsting - Tio100 AB - som på beställning av Tio100-nämnden sköter all vård. Då gick det vägen. Jag hoppas att det gör det nu också. Då var vi eniga kring en lokal eller regional fråga - idag möts människor över partigränserna för att påverka politikerna att ta ansvar i en nationell fråga. Nu får vi lyssna på riksdagsledamöterna och sedan hoppas på det bästa.

Två dagar kvar av reell demokrati?

Finns det något mera att tillägga i FRA-saken, efter allt som sagts i kommentarer till artiklar i olika nyhetsmedia, men framförallt i bloggosfären. Jo, att det blir allt fler bloggare, intresserade av annat, som lagt märke till att FRA är ett hett ämne och förstått att de måste sätta sig in i saken. Men, också att det finns kunniga män och kvinnor som hjälper till att reda ut begreppen, när politiker och företrädare för bevakningsbranschen försöker klistra på oss – att vi, som är emot - inget begriper. Men, vad dessa inte förstår är att här finns en oväntat stark allians mellan tekniskt kunniga och demokratiskt sinnade människor i olika åldrar. Och när lagförslagets tillskyndare tar till storsläggan – hoten mot landets säkerhet, då utgår man från att vi tappat minnet. Vi påstår inte att alla människor världen runt är vänligt sinnade i förhållande till oss, men att påstå att vi hittills varit förskonade och därför pratar i nattmössan, är en överdrift.

Hur det står till i den krets, som förespråkar ett Ja, beskriver Mattias Svensson på sin blogg, där han refererar till situationen när magasinet Neo:s medarbetare ringde runt till riksdagsledamöter för att uppbåda ett motstånd d v s att de skulle säga Nej. Han fick tag i en uppsatt kvinna i folkpartiet, som toppade Allan Widmans föreställningar att attacker på svenska soldater i Afganistan, skulle kunna stoppas genom massavlyssning i Sverige. Intressant.

När jag läste detta tänkte jag på den lokale politikern här i Norrtälje, som mejlade mig ett svar, där han uppmanade mig att läsa tidningen om svenska soldater i Afganistan, för att kunna begripa bättre. Men, alla i IT-branschen är inte för förslaget, vilket en artikel i DN idag redogör för. Den passar bäst i diktaturer som Kina och Saudiarabien, säger Googles talesman i integritetsfrågor, Peter Fleischer.

Till sist: Se videon Döda politiska karriärers sällskap. Och här ett inpass från vänster - Jinge – som starkt ogillar lagförslaget, men trott att det varit kört. Nu undrar han om undret sker och att han riskerar att få hylla en grupp moderata riksdagsledamöter. Vilken händelse! Videon inger uppenbarligen även luttrade bloggare visst hopp.

Tre dagar kvar av hopp?

Nu har jag fått en del svar från riksdagsledamöterna, en del riktigt trevliga men också ett i något i ampra ordalag. Tystnaden talar också – inte ett enda svar från Moderaterna. Jag lägger märke till att detta tydligen är männens fråga, men får det inte att stämma – initiativtagaren till Stoppa Storebror.nu och IO hos Den nya Välfärden, Pär Ström är man. Jo, men kanske ändå – de testosteronstinna männen tycker nog att han är för mycket ... likt ett fruntimmer, ändå. Och därför talar han för döva öron.

Varför ett sånt hallå om Integritet, när det finns en teknik som kan lösa allt; bara statsmakterna får tillåtelse att fiska i den flod, som trafiken på nätet utgör. Visserligen ska FRA övervakas, men av vilka? Jo, av något råd, som tillsätts av dom, som själva tvingat unga politiker att avstå från att rösta efter sin övertygelse!!! Och dom tror att jag ska våga lita på dom. Intresset ljuger inte, brukar man säga. Alltså ställer jag frågan: – Vem eller vilka tjänar på att den här lagen går igenom? Jag väntar mig inget svar, men har tillräcklig mycket fantasi för att räkna ut det. För att inte förtvivla, läser jag bloggen IT ur ett risk & Säkerhetsperspektiv och tänker ”alla har inte huvudet under armen”. Där talas bl a om behovet av civilkurage. Intressant.

Efter ett mejl till aktiva Moderater i vår kommun har jag fått uppmaningen: - Läs tidningen idag om svenskar som utbildas i afganistan för att bomba i Danmark så kanske Du förstår bättre. Men i den mannens värld finns tydligen bara en tidning, så jag får fortsätta leva i okunnighetens mörker. Jag får väl se hans korthuggna uppmaning, som ett av flera tecken på att en majoritet av riksdagens män, men också en del kvinnor kommer att ge klartecken till FRA, som redan håller på fastän det är olagligt. Låt vara att det pågår ett intensivt arbete för att stärka de unga politiker, som innerst inne vill säga Nej, men, som av de mera garvade fått veta att de i så fall spräcker Alliansen. Tänka sig vilket oerhört ansvar att lägga på dessa unga människors axlar. Inser regeringen vad man ställer till med? För att inge dessa unga pågångsmod länkar jag till Ledarbloggen i SvD. Många andra kan äntligen läsa i vanliga media bl a tidningen Dagen om det, som är på G. Något som kommenteras bloggen Opassande.

Så vi jobbar på. Här syns i SvD en del av aktiviteterna. Det är alltid för tidigt att ge upp. Men något avundsjuk blir jag på dem som behäskar tekniken. Det börjar bli tröttsamt att klippa och klistra in olika bloggar, som jag vill länka till. Men hur som helst, här en blogg som visar att det fortfarande finns liberaler – Folkpartiet i Nacka. Och här Annikas tryckeri, där en socialdemokrat ifrågasätter partipiskan – jösses amalia! Ett friskhetstecken? Och repris på en riktig goding Politikerbloggen. Till sist en blogg som har allt – en dröm och en massa länkar, varsågod MinaModerataKarameller.

Man knappt sina ögon tror

Även om AB:s artikel i går, visar svårigheterna att komma till tals med moderater, som i grunden är emot, är jag så naiv att jag ändå gör ett försök. Men jag måste medge att jag hade svårt att tro att jag läste rätt. I mitt mejl tidigare idag till de tre riksdagsledamöterna Oscar Öholm, Fredrik Schulte och Karl Sigfrid refererade jag bl a till Advokatsamfundet, som tillsammans med ett flertal andra remissinstanser, kritiserat den stora mängd förslag om utökad och hemlig tvångsmedelsanvändning som på senare tid presenterats. Vad som är tekniskt möjligt är nu på väg att bli kriminalpolitiskt lämpligt, skriver samfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Alla vet vi att de, som ska hantera tekniken bara är människor och vi har fantasi nog att räkna ut hur det kan sluta.

När jag sökte efter artikeln Advokatens uppdrag, fann jag också Advokatsamfundets yttrande över betänkandet Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76) Se länk under Remissvar 2008 med datum 13 mars. Då slog det mig att Lagen om signalspaning, där hotbilderna inte står i rimlig proportion till intrånget i våra privata liv och i samhällslivet, bara är en början på vad som komma skall.

Självklart har dessa tre riksdagsledamöter frihet att använda sin röst på det sätt som passar dem. Det kan inte MUF eller någon annan bestämma. Men, om det bara handlar om ett politiskt rävspel till förmån för regeringsmakten, då är svenska folket riktigt illa ute. Det var strongt gjort av Nils Wykman, som vi kunde läsa om i DN.se, att påminna om att lagstiftningsmakten är av en mycket större betydelse än regeringsmakten. Uttalandet av Fredrik Schulte (m) gör att jag påminns om varför svenska folket hamnat i denna situation. En ändring av grundlagen är en bagatell för den som vill regera! Schulte har rätt i en sak – han och Tomas Bodström (s) är lika goda kålsupare, eftersom Bodström bäddade för eländet. Men två fel kan aldrig bli ett rätt.

Det borde finnas ett skydd i grundlagen för folket mot sådana politiker? De är ett hot mot vår demokrati, som bygger på en tilltro till dialogens möjligheter och att beslut ska vila på en saklig grund samt att folket ska visa respekt för de folkvalda och omvänt. Det är med respekt som med kärlek, bara genom att ge kan man få. Nu måste jag kolla om det finns något att skratta åt bland mina favoritbloggar, annars sker en härdsmälta i min lilla tankesmedja.

Fyra dagar kvar och trycket stiger

Uppmärksammade i DN.se att pressen ökar på Alliansens riksdagsledamöter. Egentligen borde alla partier sättas under lupp. Socialdemokraterna ska inte inbilla sig att de, bara för att de säger nej nu, ska undgå kritik. Man bäddade faktiskt för förslaget före förra valet. Det är ett av S upprättat förslag till grundlagsändring, som varit uppe i riksdagen vid ett tillfälle och som nu måste upp en andra gång sedan vi haft ett allmänt val däremellan.

Men att det var socialdemokraterna som började, är inget försvar för Alliansen att bara trampa på i ullstrumporna. Det luktar politiskt rävspel lång väg. Jag säger som min mamma alltid sa, när hon stävjade syskonträtor: - Jag struntar i vem som börjat, jag begär bara att den som har hand om förståndet ser till att här blir ordning!

Det allra allvarligaste i det spel som pågår och som tydliggjorts genom trycket på ungdomarna inom främst Centerpartiet, det är ordningen där enskilda riksdagsledamöter i förhållande till sitt parti avtalat bort sin i lagen skyddade rätt att rösta efter sitt eget samvete. Det är detta som kallas partipiskan. Vill man inte bli utsatt för den, kan man välja att bli drabbad av s k politisk snuva och kvittas ut genom det kvittningsförfarande, som finns för att det vid omröstningen ska råda samma styrkeförhållande i situationer då en ledamot har en i verklig mening legitim anledning att vara frånvarande. MUF:s ordförande har helt rätt när han säger: - Regeringen stiftar inte lagar. Det gör riksdagen och varje ledamot har ett personligt ansvar.

Det är fullkomligt absurt att de riksdagsledamöter, som säger sig vara kapabla att i kontrollorgan stå upp för våra demokratiska fri- och rättigheter, själva avtalar bort sin lagliga rätt att följa sitt eget samvete. När makten hittar på kreativa lösningar för att slippa argumentera för sin sak, då är vi illa ute. En sak, som vilar på en så skakig grund att Alliansen måste kvitta ut ett mindre antal Nej-sägare, mot enbart Ja-sägare, saknar den stabilitet som krävs för en grundlagsändring.

Det är bara två år kvar till nästa val. Skicka tillbaka hela klabbet och gör läxan samt kom igen med ett förslag där det görs en rimlig avvägning mellan skyddet för rikets säkerhet, en effektiv brottsbekämpning och rättsstatens skydd för de mänskliga rättigheterna.

Nu ska jag sova, men därefter ska jag ta itu med ett långt mejl, som jag fått från en intresserad läsare av bloggen och som visar hur Gunnar Andrén, Folkpartiet resonerar. Men jag måste nog beröra även Moderaternas riksdagsledamöter en gång till, eftersom de ännu inte svarat. Jag måste i vart fall ta kontakt med två av dem som listades i DN då de finns på min mejllista - sedan återkommer jag.

Fem dagar kvar med tid till eftertanke

Bloggen Politiskt inkorrekt visar att nu börjar något hända även i etermedia och hänvisar till ett 14 minuter långt inslag i P1 igår med en länk för omlyssning. DN berättar idag att förre Säpo-chefen kritiserar förslaget och SvD skriver om Likheten mellan hökar och pacifister. I min föregående blogg berättade jag att TidningsUtgivarna och Journalistförbundet också är på banan. Det finns också en blogg hos branschtidningen IDG.se, som skrivits av Per Hellqvist i branschen sedan länge och kallar sig själv säkerhetsgeneralist. Han beskriver lagens räckvidd så att till och med min mamma skulle ha förstått det. Intressant.

Själv väntar naturligtvis på respons på den dialog som jag inlett kring frågan om det är OK att ett Ja i riksdagen förutsätter endast fyra utkvittade Nej-sägare bland Alliansens riksdagsledamöter. Men, istället för att fokusera på de två, som vi vet sitter trångt, måste vi vända blicken mot alla dem, som tror att de gör sitt bästa i en dålig situation genom att fila lite här och där, istället för att skicka tillbaka hela klabbet för en omarbetning. Det är bara två år till nästa val och då hinner man även arbeta fram ett i grundlagen inskrivet skydd för vår integritet genom att bl a studera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Läser man Advokatsamfundets yttrande över promemorian En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet, Ds 2005:30, ser man varför samfundet avstyrkte förslaget till lag om signalspaning. För den, som behöver saklig argumentation för att inse varför rättsstatens skydd av de mänskliga rättigheterna är så viktig, rekommenderar jag artikeln Advoktens uppdrag av samfundets generalsekreterare Anne Ramberg i bilagan Advokat idag, SvD den 11 juni. Den finns också som pdf.fil, på hemsidan. Bläddra till artikeln och läs, det är värt besväret.

Brottsbekämpning innebär att vi måste acceptera vissa ingrepp i vår integritet, skriver Anne Ramberg och forsätter: - Vad problemet handlar om, är att finna en rimlig balans mellan effektiv brottsbekämpning och rättstatens skydd för mänskliga rättigheter. Just det – och den avvägningen talar inte till fördel för ett Ja till Lagen om signalspaning. Tvärtom, enligt min och många andras bedömning.

Med metaforen att FRA är en bindgalen tjur borde regeringen och riksdagen inse att det behövs en stadig nosring på tjuren FRA, istället för att släppa honom loss till skada för våra mänskliga rättigheter och vår demokrati. Bara för att tjuren redan nu är ute på på en del nattliga räder, för att rättaren och drängen inte gör sitt jobb, ska det inte vara skäl nog för att slarva igenom detta viktiga beslut.

Därför skriver Resonera.se ett öppet brev till alla media. Andra bloggar som jobbar på är bl a Trottens betraktelser, Opassande och Steve Lando samt Syrrans granne. Den senare skriver i en sant Orwellsk anda, som man kan behöva för att behålla sitt fokus med glimten i ögat.

Fem dagar kvar till FRA

Det är nu fem dagar kvar till riksdagens omröstning. Under tiden görs insatser för att väcka svenska folket så att de inser att de själva måste bevaka vad deras folkvalda håller på med – det är en viktig funktion i en demokrati. Under tiden görs också insatser för att delge våra folkvalda hur vi ser på deras ansvar inför folket. Dit hör att – trots svårigheter – fatta ett beslut och när det sker inse detta: - Vet du inte effekterna av ett Ja, måste du säga Nej. Detta kallas för försiktighetsprincipen.

Idag skriver Bloggtidningen.se en artikel under rubriken ”FRA-lagen får underkänt av regeringens internetexpert” där man hänvisar till ett uttalande i tidningen Metro, som nu bryter tystnaden kring den stundande omröstningen i riksdagen.

Jag tycker att man måste sätta in beslutet, som riksdagsledamöterna tar den 17 juni, i ett större sammanhang och lyfta fram följande:

- Finns teknik, som gör det möjligt att spionera på sådant som ledande personer ogillar, då görs det också.

Det visar skandalen i Tyskland, där högsta cheferna inom Deutsche Telecom anlitat en f d Stasi-agent för att spionera på och kartlägga kontakter med journalister, vilket Realtid.se skrev om igår. Vän av ordning invänder: - Det är ingen fara för alla som har rent mjöl i påsen. Mitt genmäle blir att hänvisa till Registrera min påse med rent mjöl på bloggen Badlands Hyena.

För övrigt börjar svaren på gårdagens mejl till riksdagsledamöterna droppa in: Mp:s Mats Pertoft meddelar kort och gott att han ska rösta Nej; Fp:s Gunnar Andrén ogillade att jag inte kollat hans blogg och där kunnat få svar; och C:s Per Lodenius har skrivit ett långt mejl, som jag ännu inte haft tid att läsa igenom, varför jag återkommer. Gunnar Andrén har jag svarat och förklarat varför jag ogillar att bara Ja-sägare förväntas delta när Alliansens riksdagsledamöter tar ställning till Försvarsutskottets förslag.

Under tiden går det bra att kolla på Bloggvärldsbloggen som berättar om det intensiva bloggandet på temat FRA, vilket Blogge Bloggelito beskriver som en bloggbävning. Men även några andra bloggar t ex Drottningsylt, Deep.edition, Ryggraden och Loci.se är värda ett besök. Intressant.