Ännu ett mejl till Europaparlamentets svenskar

Har nyss sänt ett mejl med följande innehåll:

Läste Svenska Dagbladet och såg till min förfäran att beslutet om förlängd Copyright för inspelad musik ska kuppas igenom i Europaparlamentet på onsdag den 22 april. Tänker du säga Ja till det förslaget? Isåfall vill jag att du ägnar några minuter av din tid att lyssna i drygt 7 minuter på professor Pekka Gronows tal vid the Sound Copyright conference i EU Parlamentet den 27 janurari 2009. Sedan hoppas jag att du betänker ditt ansvar inför kommande generationer och säger Nej. Om parlamentet vill engagera medborgarna i det kommande valet, duger det inte att försvåra anpassningen till internet i närtid. På tisdag ska ITRE-utskottet behandla Telekompaketet och i kommentarsfältet till mitt blogginlägg ”Rädda 138:an i Telekompaketet m m” har en besökare tipsat mig om Erik Josefssons föreläsning vid ett seminarium på Chalmers i Göteborg i lördags den 18 april. Här länkar till 10 minuter långa klipp:

I Del 1 förklaras Sarkozys Hadopi-lag och berörs 166:an och delvis 138:an;

I Del 2 går han närmare in på 138:an och vikten av att ITRE röstar för 138:an i sin ursprungliga form då det är viktigt med prövning i en domstol och ingen annan mera rättsosäker institution:

I Del 3 tar han upp skrivningar som påverkar innehållet i de civilrättsliga avtalen där upphovsrättslobbyn vill ha med skrivningar som ålägger leverantören ansvar för innehållet i transporten samt sanktion i händelse av intrång i upphovsrätten;

I Del 4 berör han idén med uppdelningen av internet i paketerbjudanden modell kabel-tv, vilket innebär en helt ny arkitektur för nätet – ett skifte där internet går över i telefonstrukturen utan föregående debatt hos allmänheten (IPRED 1 antogs i december 2005 och debatten kom igång här 2008/2009) samt IPRED 2 med de straffsrättsliga åtgärder;

I Del 5 ställer publiken frågor, som leder från IPRED2 till ACTA-avtalet och effekter ifall 138:an blir antaget av parlamentet samt försvagade skrivningar för ansvarig myndighets roll vid konflikter där konkurrenslagstiftningen förväntas lösa saken vilket är att stå på telebolagens sida i förhållande till användare; samt

I Del 6, som är 4 minuter lång, en del publikfrågor om beslutsprocedurerna i parlamentet.

Med vänliga hälsningar/Gun Svensson

Med vändande post fick jag följande svar från politiskt sakkunnige hos Inger Segelström:

"Hej Gun, håller väl inte riktigt med dig om att Crowley-rapporten kuppas igenom, då de lyfte av den av dagordningen för att förhandla fram en position med rådet för att det skulle kunna bli en förstaläsningsöverenskommelse, jag håller dock med dig om att det är en olycklig rapport. Jag är väl insatt i frågan, och det är även jag som handlägger frågan inför omröstningen. Jag är tacksam för dina åsikter och jag skall lugna dig, jag tänker råda mina ledamöter att rösta emot förslaget. Jag tänker råda dem att rösta på de ändringsförslag som de gröna och Kommunisterna lagt, var för sig, som handlar om att förändra upphovsrätten, så att ingen skall kunna bli av med rätten under sin levnadstid. Ett av ändringsförslagen handlar om att förkasta hela förslaget till ändringsdirektiv. Jag tror inte att detta kommer att gå vägen, därför kommer vi också att rösta för de andra ändringsförslagen som de gröna och vänstern också lagt som förändrar direktivet, vilket ger mer rättigheter till musikern och mindre till musikindustrin".

Andreas Sjölander.

Blev helt matt och vände tillbaka med följande:

"Tack för svar! I alla sammanhang där upphovsrätt diskuteras borde möjligheten med Creative Commons license tas med som ett alternativ för de kreatörer, som behöver få information om den möjligheten att dela utan att förlora sin rätt att bestämma över sitt verk. Såg att regeringens broschyr "Asks lilla gula" som framställts till gymnasieeleverna inte innehåller en enda rad om denna möjlighet, vilket är nog så viktigt för balansens skull."

Sedan inser jag att jag nog måste tipsa andra, som sliter med att övertala de sina om en bättre anpassning av upphovsrätten till den digitaliserade värld vi lever i, så att de blir varse vad som pågår. Den utredning som regeringen tillsatt med ordföranden i Svenska föreningen för upphovsrätt vid rodret blir sedan bara en bekräftelse av vad som beslutas i Europaparlamentet i övermorgon.

Och medan de etablerade partierna slår vakt om upphovsrätten i dess nuvarande form och ser ut att vilja förstöra internet med hjälp av skrivningar i Telekompaketet, går Piratpartiet och deras ungdomsförbund Ung Pirat som tåget, enligt DN. Partiets sekreterare Christian Engström tillika kandidat till Europaparlamentet, sticker inte under stol med att partiet räknar med att attityderna mot The Pirat Bay från kulturelitens och det etablerade samhällets sida kommer att ge en extra draghjälp åt Piratpartiets kandidater till Europaparlamentet. På Newsmill talar han om att domen är startskottet för deras valrörelse. Det inte utan att jag tycker att man under tio års tid bäddat väl för det som nu sker både i Bryssel och här hemmavid.Har en känsla att jag inte är ensam om den uppfattningen. La Qadratur du Net sänder ut ett nödrop och jag börjar ställa mig frågan: - Har folket verkligen gjort sig förtjänt av de politiker, som idag håller på att förstöra internet?

Så en runda bland några av mina bloggfavoriter: MinaModerataKarameller; Anna Troberg; Folkpartiet i Eslöv; Anders Widén; Olof; Hanna Wagenius; Leo; Badlands Hyena; Sagor från livbåten; Mitt i steget; Det progressiva USA; Opassande; Scaber Nestor; Lars-Erick; och Svensk Myndighetkontroll med en röst ur folkdjupet. Intressant. Avslutar med Annie Johansson, som skriver om unga kandidater, vilka vill sänka medelåldern i Europaparlamentet - idag 55 år. Själv snart 72 har jag lärt mig att internet är en kunskapsfråga inte en fråga som handlar om ålder, varför jag tänker satsa på en kandidat som bryr sig om medborgarrätten i internetpolitiken. Det trodde jag tidigare att flera partier inom alliansen gjorde, men ack vad jag ångrar att jag inte tog bättre reda på den saken före valet. Sedan vet jag att en del medlemmar i t ex Centerpartiet, som varit med och beslutat om ett sådant skydd, känner sig riktigt rejält svikna - men det är ingen tröst.

Politiker vs Industri och Lobbyister.

Igår landade jag i funderingar kring det märkliga i att nyhetsförmedling om Telekompaketet, som rör infrastruktur, äntligen berörs i media och då på kultursidorna och i kulturprogram. Om det överhuvudtaget skrivs något på ekonomisidorna ser man ingen koppling till det triangulerande, som pågår i EU om direktiven för Telekomindustrin. Det, som väckte denna undran var nyheten i SvD, Expressen/Dina pengar och E24 om att Ebay knoppar av Skype. Där stod inte ett ord om att Skype arbetar med en tjänst för internettelefoni, som en del länders politiker med koppling till traditionella telebolag vill förbjuda och därför motsätter sig skrivningar i direktiven, som slår fast att det ska vara kundernas eget val som avgör. Valfriheten, enligt dessa politiker, ska ordnas genom att kunder ska kunna byta leverantör om operatören inte erbjuder möjlighet att använda Öppen källkod eller t ex Skype, en programvara, som möjliggör samtal via internetuppkopplingen, som man redan betalt för. En möjlighet, vars popularitet växt allt eftersom människor kunnat pröva sig fram. Det handlar om lågpristelefoni, som inte håller samma höga standard som traditionell telefoni, men i sammanhang där en avvägning mellan kvalitet och kostnad varit av nöden, som i samarbetsprojekt av olika slag, har Skype fyllt en viktig funktion. Uppdatering: Erik Josefsson har kommit fram till samma slutsats och dessutom funnit klara belägg för det. Nu borde Henrik Hansson m fl förstå att det är här skiljelinjen går - regeringen vill göra oss till enbart kunder, medan vi vill anväda nätet, som fullvärdiga medborgare!

Igår skrev jag bl a: ”Jag tycker att Telia Sonera, Tele2 och Telenor m fl borde få frågor om hur de ser på kundernas fria val och integritet.” Idag säger jag Bojkotta Ystads Allehanda och att kolumnisten Adam Erlandsson i SvD Näringsliv nog också borde gräva i Telekompaketet. Intressant.

Enligt skolboken ska politikernas roll vara att stå upp för medborgerliga intressen när företrädare för företag och lobbyister med uppdrag för olika särintressen tränger sig på. Men, här blir det på nytt tydligt att i avvägningen mellan att slå vakt om medborgarnas fundamentala fri- och rättigheter gentemot industri och lobbyister, så väljer alltför många politiker att gå ärenden åt de senare. Att nyhetsförmedlingen om Telekompaketets innehåll blivit en ”kulturfråga” har sin förklaring i att Frankrikes president Sarkozy jobbar stenhårt för skrivningar i paketet, som ska möjliggöra för honom att stifta egna lagar hemma i Frankrike (DN) för att kunna filtrera/censurera innehållet i kablarna samt se till att telebolag och operatörer binder upp medborgarnas d v s kundernas beteende i civilrättsliga avtal med sanktionsåtgärder. Vad som håller på att hända är att vi medborgare görs till kunder på nätet och därför är det politikernas plikt att skriva in de demokratiska fri- och rättigheterna i direktiven för ett nät där vi verkar som medborgare! Detta borde infrastrukturminister Åsa Torstensson och hennes sakkunnige Henrik Hansson liksom förhandlaren Jörgen Samuelsson i Bryssel inse. Och en hel del andra politiker, som verkar där nere i Bryssel. Triangulering, som förhandlingarna där nere kallas, pågår.

Uppdatering: SvD skriver Regeringen förstår inte. Här några andra som också skriver om detta: DN, som skriver att oenigheten bland politikerna är stor; Markus ”Lake” Berglund, som hört MEP Lena Ek (C ) säga att Åsa Torstensson har fel; Jens O, som gör en sammanfattning av situationen; Lars-Erick, som reagerar på nedlåtande snack från de som vill försvaga internetfriheten; Leo, som bl a uppmärksammar vilsna politiska redaktörer; och Isobel, som illustrerar ”kulturkrocken” mellan ”vi” och ”dom” på ett inspirerande sätt. För övrigt håller jag mig uppdaterad i svärmen av bloggar och hos La Quadratur du Net och Iptegrity.com , men min gamla skolengelska håller inte måttet, varför det blir ett slit när jag inte kan drabba goda vänner.

Avslutar med Svensk Myndighetskontroll, som berättar varför han nu gjort slut med EU. Men, med all respekt för Michaels beslut, har jag nog den uppfattningen att det trots allt gäller att göra något bra av detta – både folket och dess företrädare d v s politikerna måste rycka upp sig. Vi kan börja med att ta reda på en kandidat, som har råg i ryggen och skinn på näsan samt förmåga att förhandla och sedan fixa fler, som kryssar för henne eller honom den 7 juni. Men fram till dess är det kampen för ett vettigt innehåll i Telekompaketet, som måste prioriteras. Det goda med det är att vi vid omröstningen i EU-parlamentets plena den 5 maj får ett kvitto på var partierna står i fråga om informations- och kommunikationspolitiken.

Varje land kan göra som dom vill, del 3.

Fick för en stund sedan svar från Olle Schmidt (FP) på min tidigare fråga om vad som händer med Telekompaketets tillägg 166 (ändrat till nr 72), som i den nya formuleringen lyder:

Direktiv 2002/21/EG

Artikel 13 b – punkt 1

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga nationella myndigheterna har befogenheter att utfärda bindande instruktioner till företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster för allmänheten för att tillämpa artikel 13 a. Dessa bindande instruktioner ska vara proportionerliga, ekonomiskt och tekniskt hållbara och genomföras inom en rimlig tid.

Den kursiverade orden behöriga och myndigheterna ersätter ordet tillsynsmyndigheterna och den sista meningen tillkom vid behandlingen i IMCO.

Svaret från Olle Schmidt lyder:

Vad som händer i ITRE har vi inte jättekoll på men Harbours rapport kan vi bättre. Det som nu händer är att Harbour sitter och förhandlar (s.k. trialoger) tillsammans med andra representanter från parlamentets politiska grupper, kommissionen och rådet för att man ska lyckas komma överens. Detta kommer med stor sannolikhet innebära en kompromiss där ändringsförslag 166 försvagas igen, likt förra gången. Likt förra gången talar mycket för att orginalversionen av 166 läggs igen inför plenum vilket gör att hela parlamentet kommer att få möjlighet att ta ställning till förslagen igen och förhoppnings stödja det, som förra gången.

Vad som händer med tillägg 138 får vi en aning om den 21 april, då ITRE-utskottet bereder detta och andra förslag, vilka rapportör Trautmann ansvarar för. Av Schmidts svar drar jag slutsatsen att vi måste hålla trycket uppe både fram till den 21 april men också fram till den 5 maj 2009 då parlamentet ska besluta om hela paketet. MinaModerataKarameller noterar att Christofer Fjellner (M) är på hugget.

Rätt intressant är det att det är kultursidor i DN och SvD 1, SvD 2, SvD debatt/Brännpunkt och i SR P1 Mitt i musiken, som en bredare publik nu får höra talas om Telekompaketet. Men, här är det ur det nog så allvarliga, men begränsade perspektivet, att Frankrike vill att där ska finnas pålagor, som ålägger telebolag och operatörer att ta ansvar för innehållet i det, som sänds med hjälp av nätet samt beivra eventuella intrång i upphovsrätten. Minst lika viktigt och intressant är det, som pågår i kulisserna och som en engelsk politiker driver med stöd av lobbyister bland it-företag. Kort beskrivet innebär detta att slutanvändare d v s kunderna inte fritt ska kunna välja den programvara och de applikationer, som passar den enskilde kunden bäst. Valfriheten ska ligga i att välja internetleverantörers olika paket, inte så som idag där var och en bestämmer val av programvara och då kan välja t ex program med Öppen källkod och t ex internettelefoni typ Skype. Undrar om det kan vara detta som ligger bakom nyheten i SvD Näringsliv om att Ebay knoppar av Skype.

Med tanke på att paketet rör IMCO (utskottet för inre marknad och industri) och ITRE (utskottet för industrifrågor, forskning och energi) är det anmärkningsvärt att telebolagen och operatörerna lämnats ifred och sluppit frågor innehållet i paketet bl a filtrering/censur och beivrande av eventuella intrång i upphovsrätten. Den som vågar sticka ut hakan är Bahnhofs vd Jon Karlung, vilket SvD, Expressen/Dina pengar och E24 skriver om. Jag tycker att Telia Sonera, Tele2 och Telenor m fl borde få frågor om hur de ser på kundernas fria val och integritet. Karl Sigfrid (M) funderar om man verkligen kan tala om att Karlung utnyttjar ett kryphål i IPRED.

Erik Josefsson skriver i ett mycket läsvärt inlägg att kritiken var enhällig mot en förlängning av upphovsrätten vid seminariet Sound Copyright: Which way for the EU? Ting och tankar ställer en rad intressanta frågor m a a DN:s artiklar. Andra som skriver om fildelning är: Copyriot; Stenudd; och Mårten Schultz. Svensk Myndighetskontroll meddelar att han har fått nog av politikerna i EU och Knapsu har snappat upp att Piratpartiet kräver Infrastrukturminister Åsa Torstenssons avgång; det gäller att slå sig igenom mediebruset. Avslutar med Det progressiva USA, som skriver om presidentens öppenhet; det känns som ett varsel om ett bättre samhällsklimat, eftersom vi så ofta följer i USA:s kölvatten.

Infogar länk till tidigare inlägg del 1 och 2.

Kräver rättsligt skydd mot intrång i min dator.

-->

I dagens AB har riksdagsman Karl Sigfrid (m) redovisat hur politiker världen runt efter att ha blivit utsatt för bl a skivbranschens lobbyister börjat kringgärda internet med lagar, som både kränker medborgarnas integritet och ger olika aktörer befogenheter, vilka i en rättstat ska vara förbehållen rättsväsendet och där föregås av en rättssäker prövning. Karl har mot den bakgrunden en innovativ idé om det framsynta i att Sverige gick i rakt motsatt riktning – såg till att internet i vår del av världen kunde vara en del av det frihetens hav, som nätet är tänkt att vara. Förutom IPRED har han även skrivit om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom.

Men med tanke på alla föreställningar om nätet farlighet, som frodas framför allt bland dem som inte använder nätet i sin vardag, är jag rädd för att hans förslag om Sverige som en frizon, kommer att tolkas som att han vill se Sverige som en tummelplats för allt ont. Då kan det vara klokt att förflytta sig och inta ett helikopterperspektiv. Varför har det blivit så här? Ja, vi befinner oss i en brytningstid då vi måste söka ny kunskap för att förstå varför det pågår en kraftmätning mellan de som ser teknikens möjligheter, men inte blundar för dess problem, och alla som inte hängt med i teknikutvecklingen och därför väljer att stirra sig blind på problemen och blundar för teknikens möjligheter.

Resan från att vara helt ovetande om all denna lagstiftning med udden riktad mot oss internetanvändare fram till idag då den, som vill se, upptäcker hur politikerna går ärenden åt en industri, som inte hängt med i svängarna, har varit omskakande. Många har varit frustrerade över att våra lagstiftare d v s riksdagens ledamöter förefaller vara ovilliga att se saken från ett annat håll. Den frustrationen hanteras på olika sätt beroende på var man befinner sig. De, som gett upp hoppet om dagens riksdagsledamöter, har sedan ett antal år startat eget och bildat Piratpartiet. Christian Engström har i sin postning i går gjort en redovisning av den kamp som förts och man kan inte annat än imponeras av all den energi som ligger bakom detta. Andra, som i tro att de olika partierna från höger till vänster är måna om demokrati och folkets personliga integritet, står nu med lång näsa och känner sig mer eller mindre övergivna.

Då kan man göra som Erik Hultin – blåsa nytt liv i Centeruppropet och bredda uppgiften från att gälla enbart FRA till all den integritetskränkande lagstiftning som är på gång. Eller som MinaModerataKarameller ta på sig uppgiften av utbilda dem, som hon röstat på och måna om dem, som har vunnit insikt t ex Karl Sigfrid. Eller Anders Widén, som genom sin kamp för Riksdagssvar med frågor kring FRA, nu sökt kunskap och funnit att IPRED rör oerhört viktiga värden, som kan förskingras, om vi inte klarar att gå från kritik till konstruktion. Intressant.

Under tiden pågår Hearingen i Europaparlamentet om kommissionens förslag att förlänga tiden för copyright för inspelad musik (fonogram) från 50 till 75 år, vilket Hax rapporterar om. Eftersom det är därifrån det mesta kommer blir valet till EU av största betydelse. Anohito har en lista på tänkbara kandidater.