Europadagen – på gott och ont.

En dag som denna, kan det vara på sin plats att tänka efter hur politiker här hemmavid agerar när de har en möjlighet att påverka våra lagar genom direktiv i Bryssel. Cecilia Malmström är den senaste i raden med sina förslag till direktiv. Rick Falkvinge , Hax och Magnihasa skriver mer om detta. Badlands Hyena skruvar till det på sitt oefterhärmliga sätt. Efter det passar det bra med Karl Sigfrid (M), som idag skriver på sin blogg om European Evidence Warrant (EEW) den så kallade Europeiska bevisinhämtningsordern. Den finns redan i dag, men som en följd av det program som Sverige tog fram under sitt ordförandeskap – Stockholmprogrammet – kan befogenheterna vidgas. Karl har snappat upp att Torys rättspolitiske talesman lyfte fram detta i slutet av den brittiska valrörelsen.

”Det är inte rimligt att andra stater, som vi som svenskar saknar demokratiska möjligheter att ställa till svars, får rätten att avlyssna eller kräva DNA-prover från svenska medborgare”, skriver Karl. Man kan tycka att Karl har alla chanser att driva sin uppfattning inom Moderaterna, eftersom detta parti besitter såväl Statsminister-, Justitieminister-, Utrikes- och Försvarsministerposten, men alla som följt de senare årens politiska debatt vet att politikerna står sig slätt gentemot den krets inom de olika departementen, som anser sig vara oförmögna att göra ett bra jobb om de inte ges långtgående möjligheter att använda metoder, där medborgarnas rättssäkerhet hänger på en skör tråd. Händelsen i Hornstulls T-banespärr talar sitt tydliga språk, vilket jag skrev om den 19 februari i år. Metoder som kan missbrukas, kommer att missbrukas och därför borde regering och riksdag en gång för alla sätta ner foten. DNA-registret, som inrättades i forskningssyfte, används för ett helt annat ändamål. Det som är tekniskt möjligt blir politiskt lämpligt och vi befinner oss på ett sluttande plan. Precis som vi förespådde när det gäller lagklustret kring FRA:s verksamhet.

Igår fick jag möjlighet att för Sollentunas medborgare berätta om min väg från att vara en omedveten pensionär till att bli riksdagskandidat för Piratpartiet. Det handlar om tiden före och efter den 9 juni 2008, då jag fick klart för mig att FRA-lagen var på väg att antas i riksdagen. Den kamp som då påbörjades för att påverka alliansens riksdagsledamöter och mitt sökande efter information och kunskap om lagstiftningens konsekvenser, gjorde att jag kom i kontakt med andra aktiva individer med partisympatier på hela skalan från höger till vänster. Då fick jag klart för mig att snacket om att freda folket mot terrorister, kunde vara en förevändning för att använda tekniken för helt andra ändamål. Precis som när upphovsrättsindustrin för flera år sedan bestämde sig för att använda barnporr och pedofili för att övertyga politiker om det kloka i att möjliggöra filtrering och blockering av visst innehåll i nätet. Efter barnporr och pedofiler väntar upphovsrättsskyddat material, som internetleverantörerna ska göras ansvariga för genom ACTA-avtalet. För att skydda sitt eget skinn kommer de att tvingas skriva om sina användarvillkor, vilket gör att vi som medborgare kommer att ha ett sämre skydd mot anklagelser om olagligheter på nätet än i livet vid sidan av tangentbordet. Men det kommer väl Polismetodutredningen att råda bot på eftersom rättssäkerheten kommer att försämras även där :(. Detta visar att det inte spelar någon större roll om det är alliansen eller de röd-gröna som regerar.

Rättsprinciper om att skydda individer mot statens intrång i privatlivet kan med hänvisning till terrorism, barnporr och pedofili överges i ett nafs. För mig har processen, där jag steg för steg, insett att de etablerade politikerna inte kan komma till besinning förrän Piratpartiet kommit in i riksdagen, varit en helt följdriktig utveckling. Ju mer man lär sig om vilka krafter som ligger bakom attackerna mot det fria internet, desto viktigare blir det att väljarna använder sin röst i höstens val. Det språk som politiker förstår är när folket röstar med fötterna. Alla som känner sig svikna av de etablerade partierna, när det gäller demokratiska fri- och rättigheter på internet, har nu ett alternativ att rösta på - Piratpartiet. Det håller inte att lägga sig på sofflocket – bara genom att rösta kan man visa vad man tycker. Dessutom ger det oss väljare rätt att lägga oss i det politiska spel som pågår. På sofflocket lämnar väljaren walk over och låter övervakningsivrarna få fritt spelrum. Fram till dess gäller det att fokusera på positiva tecken i tiden. MEP Christian Engström skriver om ett sådant. Intressant.

Valrörelsen och annat från min horisont.

-->

Läser mina mejl och upptäcker att jag fått en ny vän på Facebook – Sheila i Kansas City, USA. Facebook har haft låg prio, då jag varit fullt upptagen med kampen för ett fritt internet, vilket för min del dominerar, när jag väljer vilken kandidat jag ska kryssa för i valet till EU:s parlament. Ser också att jag missat att svara andra som hört av sig – ber om eftergift, ska försöka skärpa mig, men jag hoppas att ni alla förstår att just nu är detta med politikernas hantering av internet prio ett.

Kollar DN:s EU-bevakning och ser att Vänsterpartiets Erik Josefsson och Jens Holm varit ute på Mynttorget och visat upp den pärm, som Jens samlat de censurerade handlingarna i som han som parlamentsledamot fått ut när han velat skaffa sig information om ACTA-avtalet – ett handelsavtal, som enligt vad som läckt ut kommer att innebära ytterligare tryck på en integritetskränkande lagstiftning i linje med vad lobbyn för upphovsrätt och patenträtt vill. Jens och Erik berättar också på sina bloggar. Intressant se om Sverige kan arbeta för mer öppenhet eller om det rent av är så att vår offentlighetsprincip gör att våra ledande politiker innerst inne föredrar det hemlighetsmakeri, som pågår inom EU och sägs vara nödvändigt av hänsyn till andra stater och affärsintressen. Annars pågår analyser av vilka effekter som Europaparlamentets beslut vid den andra behandlingen av Telekompaketet kommer att få i den slutliga hanteringen, här och här forskaren Monica Horten, Iptegrity.com. Här hemmavid är det främst Erik Josefsson (V) och Gunnar Hökmark (M) som strider om innebörden av kompromissen, som föll, och de tillägg som en majoritet av parlamentet valde att stödja. Undrar just vilka MEP:er som kommer att ingå i förliknings-kommittén och vilken inställning de har?

Avbryts av en av Olof, en av mina vänner i Riksdagssvar.se som ger mig feedback på min fråga om det gruppsvar, som jag fått från Socialdemokraternas Direktsvar, ska läggas ut på samtliga socialdemokrater, som ännu inte svarat, eller endast noteras som svar från dom jag sände den senaste påminnelsen. Olof skriver: Vi har ju fått in svar från ett antal sossar, bl.a. Bodström, så varför kan inte de andra svara? Det känns som partiledningen ”hindrar” utbildning av övriga ledamöter genom att "svara åt dem". Sedan föreslår han att vi besöker dem och andra, som ännu inte svarat, på deras bloggar och påminner om våra frågor parallellt med nya påminnelsemejl. Olof har på det sättet frått in en del svar och trägen vinner. Tycker att Olof är genialisk och ska ta nya tag med en kombination av blogg-besök och The Gandhi Way d v s att vänligt påminna om att vi vill ha svar.

Undrar dock i mitt stilla sinne om det inte finns ett samband mellan de stora partiernas attityder gentemot vår undersökning och det som nu senast Anne-Marie Pålsson (M) gett uttryck för när hon nu meddelat att hon inte ställer upp till omval. Hennes artikel hos Newsmill.se och DN kommenteras av Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander och där i kommentarsfältet pågår ett samtal om riksdagens arbetsformer, som våra etablerade media speglat bara så där i förbifarten när någon ”hoppat av” och då får man som läsare lätt uppfattningen att det är den enskilde ledamoten, som är den felande länken. Att frågorna intresserar får jag ett kvitto på när redaktionen för Second Opinion bett att få publicera den del av gårdagens inlägg, som handlar om de frågor som poppat upp när jag funnit att det råder ett tunnelseende, som hindrar etablerade medier att ta ett samlat grepp och beskriva hur all denna lagstiftning samverkar och möjliggör skapandet av ett övervakningssamhälle.

Olofs idé att hälsa på hos riksdagsledamöterna via deras bloggar har, förutom påhälsning hos Johan Linander, även drabbat Annie Johansson ( C) i samband med att hon lyft fram Mere Conduitprincipen, på sin blogg. Den principen innebär att det företag, som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga för innehållet i den information de för över, skriver Annie. Men av kommentarerna kan vi se att Annies tilltro till den principen väger lätt då e-handelsdirektivet, det s k infosoc-direktivet, upphovsrättslagen, trafikuppgiftsutredningen och polismetodutredningen talar ett annat språk. Intressant.

-->

Noterar i övrigt att Jens O kommenterar hur valfunktionärer medverkar till fusk; Sagor från Livbåten har ett tips hur man gör något åt detta; Opassande undrar vem som har ansvaret för att det går rätt till; Daniel Rhodin Fp i Eslöv gör ett nytt mycket välkommet inlägg mot övervakningssamhället; Erik Hultin för ett intressant resonemang om riksdagens arbetsformer; Mitt i steget, vill visa att det, trots tongivande skribenters misstro, skett en förändring även inom (S); Lars-Erick, vill syna hur långt Socialdemokraterna vill gå för att i handling visa detta; och MinaModerataKarameller utgår från fenomenet Falkvinge och talar sig varm för deltagandet vilket internet medger.

Medborgare eller kund - det är frågan?!

Idag skriver DN om dagens debatt i Europaparlamentet under rubriken Telekompaketet: Strid om rättssäkerhet in i det sista. Debatten sker inför morgondagens omröstning, där det nu även krigas om voteringsordningen, eftersom den som behärskar den tekniken kan dribbla bort tillägg, som ansvarig rapportör befarar kan äventyra den kompromiss som nu lär finnas mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen. Det innebär att 166:an inte har en chans eftersom den är inbakad i paketet Citizens´ Rights Amendments. Det kan se ut som att Hax har rätt i sitt antagande att tillägget försvinner p g a en partipolitiskt högt spel inom Vänstern, medan jag vill tro att det ur deras tilltro till överstatligheten växt fram en insikt om att det även fanns andra delar i paketet än 138:an och 166:an, som behövde kompletteras för att alla medborgare inom EU skulle tillförsäkras medborgerliga fri- och rättigheter. En artikel i Computer Sweden idag visar vilka som vill bestämma över internet. Där finns även en kommentar, som visar hur det kan komma sig. Operatörerna hoppas att politikerna ska ta ansvar för medborgarnas rättssäkerhet. Frendo skrev om deras påtryckningar redan i oktober 2007. Intressant.

Uppdatering: DN skriver IT-branschen: "Telekompaketet behöver tillägg om mänskliga rättigheter" och SvD kopplar ihop uppgifterna från Computer Sweden och DN och refererar till Christoffer Karsberg, nätsäkerhetschef hos Post- och Telestyrelsen, som i Computer Sweden uttalat:

– Det vore problematiskt om ansvaret för blockering läggs på operatörerna. Vi tror inte att det är rätt väg att gå. Det är förenligt med både risker och dålig precision

Tyvärr vill inte Ministerrådet, där vår minister Åsa Torstensson deltar, inte veta av något annat än att vi är kunder och konsumenter när vi använder oss av internet. I debatten blev det solklart att politikerna hellre ser oss som kunder och konsumenter än medborgare, medan branschen insett att vi är både och. Forskaren Monica Horten skriver om ”dirty trick” när det gäller listan för omröstningen. Isobel har också läst vad hon skrivit och tolkat det som att 138:an inte alls är räddat och att alla nu är lurade av rapportören Malcom Harbour. Det håller inte Gunnar Hökmark med om. Och på Newsmill finns ett par artiklar som är värda att läsa: Telekompaketet en medborgarrättslig katastrof av Christopher Kullenberg och Telekomomröstningen är ett demokratiproblem av Erik Josefsson. Jens O ställer följdfrågor. MinaModerataKarameller ser också att det händer mycket bakom kulisserna.

På min fråga till gårdagens seminarium: Finns det i praktiken 27 nationella internet i EU? fick jag följande svar av politiskt sakkunnige Henrik Hansson: Internet är till sin natur gränsöverskridande, men telekomsektorn är fortfarande i ganska stor utsträckning präglad av nationella regler, eller kanske ännu hellre avsaknad av regler på såväl EU- som nationell nivå. Jag är inte övertygad om att mer reglering och mer lagstiftning automatiskt är lösningen på problem, eller problem som kanske inte ens har uppkommit som i det här fallet. En annan fråga var: Blir det möjligt för mig att obehindrat välja programvara och applikationer efter eget önskemål eller blir jag beroende av operatörens utbud? Svar: Telekompaketet kommer inte att innebära några skillnader i detta avseende mot vad som gäller idag mer än att operatörerna blir skyldiga att tydligt informera om vilka eventuella begränsningar som gäller.

I det sista svaret blir det tydligt att man gett efter för vissa telekomföretags vilja att begränsa utbudet t ex erbjuda paketlösningar, då värnas vår rätt till fria val på så sätt att en operatör blir skyldig informera om sådana begränsningar och underförstått kan då konsumenten byta till annan operatör utan sådana begränsningar. Vår oro för att internet ska förstöras är således inte gripet ur luften, men istället för överstatliga direktiv som styr alla EU-medborgares rätt till demokratiska fri- och rättigheter på nätet är det tänkt att marknadens mekanismer ska klara den saken. Och, som så många gånger förr, då handlar det om i vilken utsträckning vi ska tro att marknaden kommer att fungera så som det är tänkt. Hax försöker se framåt och funderar på eventuella konsekvenser.

Med det fokus, som satts på internet under de senaste veckorna, har somligt uppdagats som invånarna i Storbrittanien inte haft en aning om. DN och SvD berättar om att den statliga myndigheten GCHQ, vars svenska motsvarighet är Försvarets radioanstalt (FRA), satsar 12 miljarder kronor på att utveckla ett system för att övervaka medborgarnas internettrafik. Projektet, som kallas Mastering the Internet, avslöjades i söndags och har redan fått massiv kritik för att vara ytterligare ett steg mot ett storebrorssamhälle. Är någon förvånad? SUCK!!! Om detta skriver många andra bl a Mark Klamberg; Attila; Kristoffer; Mitt i steget, Nils Holmlöv; och Satmaran samt Badlands Hyena. Enda sättet att slippa är att frivilligt acceptera :-) Avslutar med Lennart Rohdins inlägg m a a Gunnar Wetterbergs artikel på DN Debatt – den debatten är verkligen på sin plats. För så som politiken sköts idag skulle även medborgarna behöva ha egna assistenter för att klara att hålla ett öga på allt som hotar våra demokratiska fri- och rättigheter. Hur säkras kvalitén i riksdagens arbete egentligen? Får vi medborgare valuta för de pengar, som det kostar att hålla igång hela denna apparat? Nåväl, det finns det anledning att återkomma till.

Ännu ett mejl till Europaparlamentets svenskar

Har nyss sänt ett mejl med följande innehåll:

Läste Svenska Dagbladet och såg till min förfäran att beslutet om förlängd Copyright för inspelad musik ska kuppas igenom i Europaparlamentet på onsdag den 22 april. Tänker du säga Ja till det förslaget? Isåfall vill jag att du ägnar några minuter av din tid att lyssna i drygt 7 minuter på professor Pekka Gronows tal vid the Sound Copyright conference i EU Parlamentet den 27 janurari 2009. Sedan hoppas jag att du betänker ditt ansvar inför kommande generationer och säger Nej. Om parlamentet vill engagera medborgarna i det kommande valet, duger det inte att försvåra anpassningen till internet i närtid. På tisdag ska ITRE-utskottet behandla Telekompaketet och i kommentarsfältet till mitt blogginlägg ”Rädda 138:an i Telekompaketet m m” har en besökare tipsat mig om Erik Josefssons föreläsning vid ett seminarium på Chalmers i Göteborg i lördags den 18 april. Här länkar till 10 minuter långa klipp:

I Del 1 förklaras Sarkozys Hadopi-lag och berörs 166:an och delvis 138:an;

I Del 2 går han närmare in på 138:an och vikten av att ITRE röstar för 138:an i sin ursprungliga form då det är viktigt med prövning i en domstol och ingen annan mera rättsosäker institution:

I Del 3 tar han upp skrivningar som påverkar innehållet i de civilrättsliga avtalen där upphovsrättslobbyn vill ha med skrivningar som ålägger leverantören ansvar för innehållet i transporten samt sanktion i händelse av intrång i upphovsrätten;

I Del 4 berör han idén med uppdelningen av internet i paketerbjudanden modell kabel-tv, vilket innebär en helt ny arkitektur för nätet – ett skifte där internet går över i telefonstrukturen utan föregående debatt hos allmänheten (IPRED 1 antogs i december 2005 och debatten kom igång här 2008/2009) samt IPRED 2 med de straffsrättsliga åtgärder;

I Del 5 ställer publiken frågor, som leder från IPRED2 till ACTA-avtalet och effekter ifall 138:an blir antaget av parlamentet samt försvagade skrivningar för ansvarig myndighets roll vid konflikter där konkurrenslagstiftningen förväntas lösa saken vilket är att stå på telebolagens sida i förhållande till användare; samt

I Del 6, som är 4 minuter lång, en del publikfrågor om beslutsprocedurerna i parlamentet.

Med vänliga hälsningar/Gun Svensson

Med vändande post fick jag följande svar från politiskt sakkunnige hos Inger Segelström:

"Hej Gun, håller väl inte riktigt med dig om att Crowley-rapporten kuppas igenom, då de lyfte av den av dagordningen för att förhandla fram en position med rådet för att det skulle kunna bli en förstaläsningsöverenskommelse, jag håller dock med dig om att det är en olycklig rapport. Jag är väl insatt i frågan, och det är även jag som handlägger frågan inför omröstningen. Jag är tacksam för dina åsikter och jag skall lugna dig, jag tänker råda mina ledamöter att rösta emot förslaget. Jag tänker råda dem att rösta på de ändringsförslag som de gröna och Kommunisterna lagt, var för sig, som handlar om att förändra upphovsrätten, så att ingen skall kunna bli av med rätten under sin levnadstid. Ett av ändringsförslagen handlar om att förkasta hela förslaget till ändringsdirektiv. Jag tror inte att detta kommer att gå vägen, därför kommer vi också att rösta för de andra ändringsförslagen som de gröna och vänstern också lagt som förändrar direktivet, vilket ger mer rättigheter till musikern och mindre till musikindustrin".

Andreas Sjölander.

Blev helt matt och vände tillbaka med följande:

"Tack för svar! I alla sammanhang där upphovsrätt diskuteras borde möjligheten med Creative Commons license tas med som ett alternativ för de kreatörer, som behöver få information om den möjligheten att dela utan att förlora sin rätt att bestämma över sitt verk. Såg att regeringens broschyr "Asks lilla gula" som framställts till gymnasieeleverna inte innehåller en enda rad om denna möjlighet, vilket är nog så viktigt för balansens skull."

Sedan inser jag att jag nog måste tipsa andra, som sliter med att övertala de sina om en bättre anpassning av upphovsrätten till den digitaliserade värld vi lever i, så att de blir varse vad som pågår. Den utredning som regeringen tillsatt med ordföranden i Svenska föreningen för upphovsrätt vid rodret blir sedan bara en bekräftelse av vad som beslutas i Europaparlamentet i övermorgon.

Och medan de etablerade partierna slår vakt om upphovsrätten i dess nuvarande form och ser ut att vilja förstöra internet med hjälp av skrivningar i Telekompaketet, går Piratpartiet och deras ungdomsförbund Ung Pirat som tåget, enligt DN. Partiets sekreterare Christian Engström tillika kandidat till Europaparlamentet, sticker inte under stol med att partiet räknar med att attityderna mot The Pirat Bay från kulturelitens och det etablerade samhällets sida kommer att ge en extra draghjälp åt Piratpartiets kandidater till Europaparlamentet. På Newsmill talar han om att domen är startskottet för deras valrörelse. Det inte utan att jag tycker att man under tio års tid bäddat väl för det som nu sker både i Bryssel och här hemmavid.Har en känsla att jag inte är ensam om den uppfattningen. La Qadratur du Net sänder ut ett nödrop och jag börjar ställa mig frågan: - Har folket verkligen gjort sig förtjänt av de politiker, som idag håller på att förstöra internet?

Så en runda bland några av mina bloggfavoriter: MinaModerataKarameller; Anna Troberg; Folkpartiet i Eslöv; Anders Widén; Olof; Hanna Wagenius; Leo; Badlands Hyena; Sagor från livbåten; Mitt i steget; Det progressiva USA; Opassande; Scaber Nestor; Lars-Erick; och Svensk Myndighetkontroll med en röst ur folkdjupet. Intressant. Avslutar med Annie Johansson, som skriver om unga kandidater, vilka vill sänka medelåldern i Europaparlamentet - idag 55 år. Själv snart 72 har jag lärt mig att internet är en kunskapsfråga inte en fråga som handlar om ålder, varför jag tänker satsa på en kandidat som bryr sig om medborgarrätten i internetpolitiken. Det trodde jag tidigare att flera partier inom alliansen gjorde, men ack vad jag ångrar att jag inte tog bättre reda på den saken före valet. Sedan vet jag att en del medlemmar i t ex Centerpartiet, som varit med och beslutat om ett sådant skydd, känner sig riktigt rejält svikna - men det är ingen tröst.

Politiker vs Industri och Lobbyister.

Igår landade jag i funderingar kring det märkliga i att nyhetsförmedling om Telekompaketet, som rör infrastruktur, äntligen berörs i media och då på kultursidorna och i kulturprogram. Om det överhuvudtaget skrivs något på ekonomisidorna ser man ingen koppling till det triangulerande, som pågår i EU om direktiven för Telekomindustrin. Det, som väckte denna undran var nyheten i SvD, Expressen/Dina pengar och E24 om att Ebay knoppar av Skype. Där stod inte ett ord om att Skype arbetar med en tjänst för internettelefoni, som en del länders politiker med koppling till traditionella telebolag vill förbjuda och därför motsätter sig skrivningar i direktiven, som slår fast att det ska vara kundernas eget val som avgör. Valfriheten, enligt dessa politiker, ska ordnas genom att kunder ska kunna byta leverantör om operatören inte erbjuder möjlighet att använda Öppen källkod eller t ex Skype, en programvara, som möjliggör samtal via internetuppkopplingen, som man redan betalt för. En möjlighet, vars popularitet växt allt eftersom människor kunnat pröva sig fram. Det handlar om lågpristelefoni, som inte håller samma höga standard som traditionell telefoni, men i sammanhang där en avvägning mellan kvalitet och kostnad varit av nöden, som i samarbetsprojekt av olika slag, har Skype fyllt en viktig funktion. Uppdatering: Erik Josefsson har kommit fram till samma slutsats och dessutom funnit klara belägg för det. Nu borde Henrik Hansson m fl förstå att det är här skiljelinjen går - regeringen vill göra oss till enbart kunder, medan vi vill anväda nätet, som fullvärdiga medborgare!

Igår skrev jag bl a: ”Jag tycker att Telia Sonera, Tele2 och Telenor m fl borde få frågor om hur de ser på kundernas fria val och integritet.” Idag säger jag Bojkotta Ystads Allehanda och att kolumnisten Adam Erlandsson i SvD Näringsliv nog också borde gräva i Telekompaketet. Intressant.

Enligt skolboken ska politikernas roll vara att stå upp för medborgerliga intressen när företrädare för företag och lobbyister med uppdrag för olika särintressen tränger sig på. Men, här blir det på nytt tydligt att i avvägningen mellan att slå vakt om medborgarnas fundamentala fri- och rättigheter gentemot industri och lobbyister, så väljer alltför många politiker att gå ärenden åt de senare. Att nyhetsförmedlingen om Telekompaketets innehåll blivit en ”kulturfråga” har sin förklaring i att Frankrikes president Sarkozy jobbar stenhårt för skrivningar i paketet, som ska möjliggöra för honom att stifta egna lagar hemma i Frankrike (DN) för att kunna filtrera/censurera innehållet i kablarna samt se till att telebolag och operatörer binder upp medborgarnas d v s kundernas beteende i civilrättsliga avtal med sanktionsåtgärder. Vad som håller på att hända är att vi medborgare görs till kunder på nätet och därför är det politikernas plikt att skriva in de demokratiska fri- och rättigheterna i direktiven för ett nät där vi verkar som medborgare! Detta borde infrastrukturminister Åsa Torstensson och hennes sakkunnige Henrik Hansson liksom förhandlaren Jörgen Samuelsson i Bryssel inse. Och en hel del andra politiker, som verkar där nere i Bryssel. Triangulering, som förhandlingarna där nere kallas, pågår.

Uppdatering: SvD skriver Regeringen förstår inte. Här några andra som också skriver om detta: DN, som skriver att oenigheten bland politikerna är stor; Markus ”Lake” Berglund, som hört MEP Lena Ek (C ) säga att Åsa Torstensson har fel; Jens O, som gör en sammanfattning av situationen; Lars-Erick, som reagerar på nedlåtande snack från de som vill försvaga internetfriheten; Leo, som bl a uppmärksammar vilsna politiska redaktörer; och Isobel, som illustrerar ”kulturkrocken” mellan ”vi” och ”dom” på ett inspirerande sätt. För övrigt håller jag mig uppdaterad i svärmen av bloggar och hos La Quadratur du Net och Iptegrity.com , men min gamla skolengelska håller inte måttet, varför det blir ett slit när jag inte kan drabba goda vänner.

Avslutar med Svensk Myndighetskontroll, som berättar varför han nu gjort slut med EU. Men, med all respekt för Michaels beslut, har jag nog den uppfattningen att det trots allt gäller att göra något bra av detta – både folket och dess företrädare d v s politikerna måste rycka upp sig. Vi kan börja med att ta reda på en kandidat, som har råg i ryggen och skinn på näsan samt förmåga att förhandla och sedan fixa fler, som kryssar för henne eller honom den 7 juni. Men fram till dess är det kampen för ett vettigt innehåll i Telekompaketet, som måste prioriteras. Det goda med det är att vi vid omröstningen i EU-parlamentets plena den 5 maj får ett kvitto på var partierna står i fråga om informations- och kommunikationspolitiken.

Farmorgun i lobbyisternas ledband?

Med stigande förvåning har jag läst DN:s artikel Gräsrötter effektiv PR, där det görs gällande att motståndet mot FRA-lagstiftningen är ett resultat av några PR-byråers insatser och att ett antal bloggare haft betalt för sitt engagemang. Min första spontana tanke är att i DN:s värld finns bara människor som är till salu. Att några skulle använda sin kunskap till stöd för en god sak och göra det på det sätt, som de erfarenhetsmässigt vet kan ge effekt, är i den världen uteslutet. Även i den bästa av världar måste människor, som gör en behjärtansvärd insats, få betalt för sin insats – titta bara Röda Korset och alla andra organisationer med 90-konton. Men, där tar många så oförskämt bra betalt för sitt jobb att de förlorat en del givare, men det är en annan historia.

Med rätta har således DN-artikeln väckt uppmärksamhet och tolkas nu av en del som ett motdrag från intressen, som stödjer den lagstiftning vilken gjort utbyggnaden av FRA:s verksamhet möjlig. Andra åter funderar kring DN:s roll i den kamp, som pågick och fortfarande pågår samt att det finns journalister, som inte kan smälta att ett antal bloggare i samspel med ett antal journalister inom media genuint intresserade av den ständigt pågående utvecklingen av sociala medier, kan göra skillnad. Givetvis kan det vara en kombination av både det ena och det andra, men jag lutar åt det senare. Intresset förnekar sig som bekant inte. Bra att det går i dagen.

För min egen del tillhörde jag den stora majoritet av det svenska folket, som sov lungt i den fasta förvissningen att något så vederstyggligt som en allmän avlyssning av det svenska folket aldrig skulle kunna bli aktuellt i vårt demokratiska land. Ur den sömnen väcktes jag så sent som den 9 juni – tack vare några rader i en ledare i Norrtelje Tidning. Sedan dess har jag försökt gottgöra min försumlighet och använt min tid, som pensionär, åt ett flitigt grävande. Ett grävande som gjort att jag lärt mig ett och annat om hur direktiv i EU påverkar lagstiftningen här hemmavid och att fega politiker inte så sällan försöker dölja sina repressiva åtgärder genom att skylla ifrån sig på byråkratin i Bryssel. I verkligheten har man haft sina fingrar även i den syltburken.

I allt detta har min ståndpunkt varit att beslut, som tillkommer på detta sätt, inte kan räkna med den status som följer av folkets respekt. Respekt är inget man kan kräva, respekt är något man gör sig förtjänt av! Med detta som ledstjärna har jag gjort mitt bästa för att göra människor i min omgivning medvetna om det som pågår. Jag har således inte varit en nyttig idiot i ett antal lobbyisters ledband. Även om jag kom igång väl sent, har jag i likhet med MinaModerataKarameller protesterat på egna meriter.

Andra som bloggar i saken är Opassande, Hanna Wagenius, Hultins tankegång, Margareth Osju, Ting och tankar, Leo, Mitt i steget, Sanna Rayman, Anna Troberg, Intensifier, Isobel, Svensk Myndighetskontroll, Midnattsvarg, Eva-Lenas blogg, Sagor från livbåten, Erik Laakso, Olof, Second Opinion, StoppaFRAlagen.nu, Lakes Lakonismer, Scaber Nestor, JensO, Deepedition, Frihet, Fildelning och Feminism, Lars-Erick, Thomas Hartman och sist men inte minst Federley, som ser ut att skapa sig motiv för nya krumbukter. Intressant.

Efter detta måste jag svalka mig med en portion Badlands Hyena – som dock inte kan överträffa verkligheten.