Justitieutskottet demonstrerade Makt.

Har följt Justitieutskottets öppna utfrågning med anledning av EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet, som sänts via Riksdagens webb-tv och känner mig djupt bedrövad – tänk att politiskt förtroendevalda, som anförtrotts uppdraget att se till att vi har en rättssäker lagstiftning, kan bli så uppfyllda av egna aggressioner mot de operatörer, som vill använda sig av möjligheten att få en rättslig prövning av PTS föreläggande, att de helt faller ur ramen för vad vi har rätt att förvänta oss av dem som garanter för rättssäkerhet.

De operatörer som ifrågasätter de lagar, vilka tillkommit med hänvisning till detta EU-direktiv och som inte utan domstolsbeslut vill underordna sig vad myndigheten PTS har meddelat efter det som nu redovisats i bland annat Sveriges Radio, de får leva med att ledande rättspolitiska talespersoner insinuerar att de har ett intresse att vilja skydda grova brottslingar och vilja sälja kundernas data till den som betalar bäst. Man kan kräkas för mindre.

Expressen tar upp tråden om datalagring och refererar där till SVT:s granskning och undrar om inte operatörer spelar ett dubbelspel – säger ett och gör ett annat. Jag behöver inte vara Einstein för att räkna ut att Bahnhofs Jon Karlung befinner sig i Justitieutskottets skottlinje och att jag, som bytt operatör från Telia till Bahnhof riskerar att betraktas som en av de ljusskygga individer som regering och riksdag måste klämma åt. Att jag gjort det av rent principiella skäl – jag ville ha en operatör som står upp för mina mänskliga rättigheter när inte Riksdagen gör det – det finns inte i Justitieutskottets föreställningsvärld. Därför får jag och andra sätta vår lit till Svenska Stadsnätsföreningen och operatören Bahnhof. Noterar även att stiftelsen .Se:s Anne-Marie Eklund-Löwinder delgett DN sin syn på saken ”– Det är en mycket märklig situation. Bara för att det går att komma åt medborgarnas information är det inte säkert att det är bra. Självklart ska brottsbekämpande myndigheter ha den möjligheten i vissa fall, men här tar man rubbet, säger hon.”

Signifikant för debattnivån vid Justitieutskottets utfrågning ser jag i förhållandet att företrädare för de partier, som drev igenom FRA-lagen 2008 - 2009, gärna tar till ”barnporr-kortet” när övervakningen ifrågasätts. Detta trots att både ledamöter i utskottet och Rikskrim, vet att det finns en sedan många år frivillig överenskommelse mellan Rikskrim och branschens företag om samarbete för att komma tillrätta med detta. Undrar när mainstreammedia ska genomskåda att polisen och politikerna tar till "barnporrkortet" när andra argument för en allmän övervakning inte håller för en mera närgången granskning?

När dagens sändning blir tillgänglig för en förnyad lyssning vill jag närmare studera en sak som Rikskrims företrädare talade om – svårigheten att klara upp brott i avsaknad av lagrad data. Detta mot bakgrund av hans redogörelse om hur grova brottslingar är väl bevandrade i konsten att dölja sina spår på nätet. Självklart undrar jag om inte detta mer ställer krav på en översyn av kriminalpolisens arbetsmetoder än en fortsatt allmän övervakning? En annan sak av intresse är de enskilda ledamöternas agerande före och efter EU-valet. Tyckte att det var ganska tydligt att Piratpartiets sorti ur Europaparlamentet uppenbarligen tolkats som att det nu är fritt fram att byta fot, vilket Centerpartiets Johan Linander visade prov på. Det är uppenbarligen bara Vänsterpartiet som idag är medveten om att här finns ett starkt folkligt engagemang även om det inte kan mäta sig med intresset för arbete och bostäder. Sorgligt tillstånd som hotar det demokratiska samhället. Tyskland är avundsvärt de har både en Justitieminister som motsätter sig datalagring och en företrädare för det tyska Piratpartiet i Europaparlamentet.

Henrik Alexandersson kommenterar och noterar bland annat ”Så här långt in i den pågående utfrågningen har man inte med ett ord berört den principiella frågan om att man i en rättsstat endast skall övervaka människor som är misstänkta för brott. Som vanligt lider den svenska politiken av total beröringsskräck vad det gäller rättighetsfrågor.” Han har sedan inlägget skrevs även uppdaterat med intressant info om vad som pågår i andra länder. Där finns även intressanta kommentarer. Intressant?

Upplyst majoritet krävs för demokrati.

Igår läste jag Oisin Cantwells kolumn i AB om regeringens tappra försök att slå blå dunster i våra ögon. De har uppenbarligen inte förstått att de sumpat sina möjligheter att uppfattas som trovärdiga när det gäller hanteringen av lagklustret runt FRA:s verksamhet. Inte blir det bättre när regeringen i sin rapport mörkar viktiga delar av kritiken från bl a SIUN. Cantwell skriver bland annat ”Regeringen undviker att berätta att Siun under året sa åt FRA att myndighetens interna styrdokument är så diffust hållna att det är svårt att kontrollera att politikernas intentioner om underrättelseverksamheten följs.” och sammanfattar avslutningsvis ”Den sammanlagda kontrollen över spionerandet lämnar med andra ord en hel del övrigt att önska. Vilket är illavarslande, inte minst sedan det i kölvattnet av Edward Snowden har visat sig att Sverige fyller en viktig funktion i USA:s globala massavlyssning. Än mer alarmerande är att då en hel värld upprördes över att Washington tjuvlyssnade på Angela Merkels telefonsamtal så ryckte vår utrikesminister på axlarna. Denna slapphet, liksom den undermåliga tillsynen av signalspaningen, borde oroa oss alla djupt.”

Idag får vi en försmak av innehållet i nästa veckas Uppdrag Granskning både i form av en lång rad artiklar och möjligheten att delta i en chat med journalisten Fredrik Laurin. Den senare möjligheten använde jag mig av och fick klart för mig att SVT:s avsikt är att göra oss mer välinformerade om vad som pågår och i vilken utsträckning som våra medborgerliga fri- och rättigheter respekteras av staten med dess obegränsade tillgång till våra meta-data, det vill säga data om vem vi utbyter information eller umgås med samt sidor vi besöker på nätet. Public service när den är som bäst, med andra ord.

Av artiklarna kan klart utläsas att Sveriges alliansfrihet i fred är en myt och att Sveriges anslutning till Nato med tiden blivit en ren formsak. utan att folket haft möjlighet att klart ta ställning till den saken. USA hyllar FRA:s rysspionage och Sveriges utrikesminister påstår att det som avslöjats inte påverkar relationerna mellan Sverige och Ryssland. Det senare måste väl bara betyda att dessa redan är riktigt dåliga på grund av Sveriges dubbelspel, men nog vore det väl underligt om inte bevis istället för misstankar skulle kunna göra dem ännu frostigare. Ny Teknik har tagit del och redovisar de viktigaste punkterna i hittills publicerat material.

Artiklar i andra media visar hur ledande politiker ansvariga för tillkomsten av FRA:s vidlyftiga lagar i juni 2008 idag försöker förringa betydelsen av Uppdrag gransknings avslöjanden, när de inte som i fallet med Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman är direkt ohederliga. Helt frankt påstår Widman att Snowden går Rysslands ärenden. Här till exempel i Expressen. Min omedelbara tanke blir en undran över hur det är ställt med Widmans analytiska förmåga? När Ryssland utnyttjar Snowdens situation för egna syften behöver det inte betyda att Snowden agerar i maskopi med Rysslands säkerhetstjänst. De allra flesta andra som läst och hört visselblåsaren Edward Snowden tror nog mera på hans försäkran att hans verk handlar om att göra det amerikanska folket medvetna om vad som pågår. Att han sökt sin fristad i ett land, där han inte riskerar utlämning till USA, är inte särskilt belastande speciellt mot bakgrund av hur USA tidigare behandlat visselblåsaren Bradley numera Chelsea Manning. Hon dömdes som bekant för att ha läckt uppgifter om USA:s agerande i Irak. Ibland tycker jag mig se att människor, som själva har varit utsatta för diskriminering, utan att ta offerkoftan på, har ett mer välutvecklat sinne för rättvisa och rättssäkerhet än den som seglat fram i tillvaron på en räkmacka.

För övrigt är det rätt märkligt att en upplyst demokrati som USA förefaller vara totalt okunnig om sin egen roll i den terror som NSA och FRA säger sig skydda oss mot. Advokatsamfundets Anne Ramberg menar ”att avslöjandet åskådliggör vikten av ett tungt integritetsskydd” och Piratpartiets ledare Anna Troberg menar att FRA-cirkusen är som en otrevlig mardröm. I morgon försvarar forskaren Markus Naarttijärvi vid Umeå universitet sin avhandling om hur synen på integritet urholkats i senare års lagstiftning. Det visar Ny Teknik i artikeln FRA:s samarbete är lagligt då det bara kan beställas av svenska myndigheter. Frågan är om och i så fall varför en sådan beställning skett? Är det möjligt för en upplyst majoritet att stärka politikerelitens respekt för integritet och rättssäkerhet samt hävda dess betydelse för vår demokrati?

Vid samtal om behovet av integritet är det inte så lätt att inse skillnaden i innebörden av de bägge begreppen massavlyssning och massövervakning. De som gillar FRA:s trålning och lagring av våra data talar gärna om massavlyssning för att leda våra tankar bort från upptäckten att det handlar om massövervakning. Detta mot bakgrund av FRA:s hemliga utvecklingsverksamhet och den otydliga lagstiftningen. Mark Klamberg skrev om den förvirring som lagstiftningen kring FRA:s verksamhet bidrar till i samband med FRA:s presskonferens i november. DN:s Hans Rosén gjorde också ett försök att tydliggöra vad som kan sparas och vad som måste raderas. Om man känner till hur FRA kan skapa kartor eller bilder, som visar människors samröre och besöksmönster med hjälp av rådata eller meta-data, som det också kallas, står det klart att svenska folket är föremål för statens övervakning.

Håller helt med Martin Löwdin om att vi måste hjälpas åt att tvinga alla våra politiker att prata om övervakningen. Till min och många andra piraters stora glädje har vi fått en förstärkning i det arbetet sedan Erik Hultin idag meddelat att han lämnar Centerpartiet för att istället ägna sina krafter åt Piratpartiet. Välkommen – Du behövs verkligen i detta arbete! När fler inser att en röst på Piratpartiet är den enda möjligheten för att få gehör för kraven på en ökad respekt för integritet och rättssäkerhet, först då kan vi räkna med att övriga partiledare lånar folket sitt öra. Intressant?

Mejl till stadsnätets bolagsstyrelse om avlyssning m m

Sedan jag lyssnat på radio och läst såväl tidningar som webbnyheter om att Svenska Stadsnätsföreningen håller på och trimmar in ett system för att myndigheter ska kunna komma åt våra data även hos de lokala stadsnäten, d v s datauppgifter även inom landets gränser, kan jag bara använda mig av den lilla makt man kan ha som kund till att försöka ställa lokala politiker till ansvar. Om Tele 2 kan sätta sig på tvären borde det vara möjligt att ställa det politikerstyrda Etanet AB mot väggen när det gäller skyddet för kundernas personliga integritet och rättssäkerhet. Därför har jag sänt detta mejl till styrelsens ledamöter och ersättare samt för kännedom även revisorerna. 

"Som kund hos Etanet AB undrar jag vilken ställning som styrelsen tagit när det gäller Svenska Stadsnäts överenskommelse med företaget Maintrac, som fått i uppdrag att ta fram det gränssnitt som krävs för att EU:s datalagringsdirektiv och lagen om datalagring ska kunna följas. I dag görs det här arbetet av säkerhetsklassad personal hos Maintrac, men över tid så kommer det att automatiseras, säger Mikael Ek, VD i Svenska Stadsnätsföreningen på föreningens hemsida. 

Sveriges Radio och olika media har också rapporterat om saken. Då det är förenat med ett mycket allvarligt hot mot kundernas rätt till skydd för den personliga integriteten och rättssäkerheten måste även lokala politiker ta ställning till om de ska traska patrull eller om de ska påverka arbetet i en riktning där respekten för kundernas integritet och rättssäkerhet upprätthålls. 

Ber om svar så snart som möjligt. 

Vänligen 

Gun Svensson

Kandidat för Piratpartiet i EU-valet 2014" 

Väntar med spänning på deras svar.

När inte bara FRA (som byter data med USA:s NSA) utan även Säpo och Polisen ska få automatiserad tillgång till våra data behöver vi stärka vårt förhållningssätt och göra klart för oss varför det är viktigt att slåss för att respekten för vår personliga integritet och rättssäkerhet upprätthålls. Den uppfattning, som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg gör sig till tolk för borde vara varje anständig regerings. Istället kan man läsa mellan raderna att hon fått kritik för att hon i kraft av sina kunskaper håller fast vid sitt försvar till stöd för allas våra rättigheter.  

Anna Troberg låter sig inspireras av en katastroffilm från Hollywood när hon konstaterar "Det fina med att betrakta världen omkring sig genom genom konstens brännande lins är att det inger en rejäl dos hopp. Katastroffilmer slutar nästan alltid väl. När det ser som mörkast ut det vänder det alltid. Eller som det hela uttrycks i just “Independence Day”:

It ain’t over until the fat lady sings.

Det inger mod - tack för det!
Intressant?

Är en konstruktiv dialog möjlig?

I söndags försökte jag få ett grepp om varför tongivande media gör så stort nummer av det s k näthatet och tyckte mig se att det rörde sig om hela skalan från enskilda individers oförmåga att tackla sådant som sårar eller provocerar till mediebranschens hantering av de plågor, som blotta existensen av internet och sociala medier ger upphov till. Saker som helt klart påverkar politikernas fotarbete i deras strävan att ligga bra till hos folket. En del av dem odlar gärna egna fördomar om sociala medier mot bakgrund att de fått sina fiskar varma i andra sammanhang. Sedan jag skrev har ämnet diskuterats i Kvällsöppet och andra forum. Idag ser jag att Sam Sundberg tar till orda i sin krönika i SvD under rubriken Näthatare och de som hatar nätet bland annat ”De verkliga näthatarna är de som hatar demokrati och yttrandefrihet. Och det förtjänar att påpekas att möjligheten till anonymitet – som idag ifrågasätts i Sverige – kan vara skillnaden mellan liv och död för politiska aktivister online.”

Han råder både bloggare och tidningar att fundera över hur vi bäst engagerar våra läsare i en konstruktiv dialog. Till skillnad mot Kvällsöppets Lennart Ekdal berör Sam Sundberg de fördomar som Marcus Birro själv gav uttryck för i sin artikel, vilken triggade igång det hela. Vore jag chef på TV4 skulle jag ägna en del möda åt utmaningen att syna forskningen när det gäller brottsligheten över tid och sedan klura ut hur media kan bidra för att slå hål på myterna om de ärliga svenskar kontra de brottsbenägna utlänningarna. Just brottsligheten är ju den nisch där alla politiska partier försöker överträffa varandra bland annat genom att skärpa straffen, vilket tycks vara det enda tänkbara när det gäller att ta itu med problemen. Att det sker på bekostnad av rättssäkerheten, spelar inte längre någon roll. Den rädsla som sprider sig, ofta på grund av okunskap, kan sedan exploateras av mindre nogräknade företag i ”trygghets- och säkerhetsbranschen”, vilket bland annat SVT:s Plus visar i ett av sina program. Undrar hur många andra varor och tjänster som prånglas ut med rädslan som grogrund? Frågor om detta borde kanske vara med i politikernas undersökningar om trygghet och säkerhet.

I övrigt noterar jag att SvD:s Sanna Rayman idag kommenterat idrottsborgarrådet Regina Kevius´ nedskärningar av föreningsstödet i Stockholms stad. Något som jag berörde häromdagen. Sanna Rayman efterlyser en bättre förklaring än en allmän hänvisning till stadens budget. Jag sökte efter en mera ideologisk förklaring, där jag utgick från att Regina Kevius lägger grunden för något, som ännu inte läckt ut vare sig till föreningslivet eller medborgare i allmänhet. Journalisten Dan Persson visar i ett inlägg på SvD:s Brännpunkt att det råder djup okunnighet om skattereglerna för sponsring, vilket inte gör borgarrådets utspel mer begripligt. Mitt intresse handlar om omvärldsbevakning eftersom det som sker i huvudstaden och dess närhet rätt snart inplanteras även här i Norrtälje.

Sedan något om ”nyheten” att Justitieutskottet föreslår riksdagen besluta att Säpo ska få rätt att signalspana, vilket SVT berättade om igår kväll. SvD återger ett TT-meddelande, i likhet med DN, där det framgår att Socialdemokraterna går Alliansen till mötes. ”Regeringspartierna var redan tidigare överens om att Säpo bör kunna beställa signalspaning från FRA, men huruvida det är FRA eller ett fristående organ som ska sköta det är en fråga som utreds. Förslaget ska överlämnas till justitieminister Beatrice Ask (M) i mars”. Det gillas naturligtvis inte av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ny Teknik gör en resumé av vägen fram till gårdagens beslut. Kan just undra hur många Socialdemokrater som hoppar jämfota av förtjusning? Röda Berget påminner om den ståndpunkt Socialdemokraterna intagit tidigare. Men i den villervalla som råder i det partiet finner de väl alltid ett försvar för att göra höger om marsch. En av partiets kronprinsar menar i Expressen att Socialdemokraternas kritik mot nuvarande lag bland annat berott på att Säpo hittills inte haft samma möjligheter till avlyssning som FRA. Sic!

Andra som skriver är Hax; MinaModerataKarameller; Christian Engström; Viktualiebroder; Sysadminbloggen; Pirat-Jonas; Mark Klamberg; Erica; Polisstaten; Piruetterna från riksdagen i juni 2008 har trots alla krumbukter från Centerpartiets och Folkpartiets sida, gett oss de övervakningslagar som vi redan då befarade. Det var inte så länge sedan som Ny Teknik hade en artikel om FRA:s hantering av datauppgifter, som Mark Klamberg då kommenterade. Själv minns jag att det var omöjligt att få svar på frågor om denna del av FRA:s verksamhet innan riksdagen legaliserade detta genom sitt beslut den 14 oktober 2009.

När det gäller lagen om Datalagring skriver regeringen nu in ett antal gummiparagrafer, som sedan ska fyllas med innehåll genom en förordning, vilken regeringen själv kan besluta om. Fingerfärdigt så det förslår! Det är därför som teleoperatörerna ännu inte vet vad som förväntas av dem. Här ställer Karl Sigfrid en viktig fråga med anledning av att en av dessa kan tänka sig att tillhandahålla anonymiseringstjänster åt sina kunder. Uppdatering: Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén och Tidningsutgivarnas VD Anna Serner kräver att regering och riksdag avvaktar den översyn som är på gång inom EU när det gäller Datalagringsdirektivet. Samtidigt säger de att det bästa vore att skrota lagen helt och hållet.

Hur som helst kommer nu Säpos och polisens behov av att hålla koll på när och vem eller vad vi söker upp via våra mobiler och datorer att fixas antingen genom FRA eller i en annan ordning. Med ett nytt tillskott av en förbudslag mot fotografering i privata miljöer, som Kulturbloggen uppmärksammat, blir det allt mer uppenbart att politikerna passar på att se om sina egna intressen när de säger sig måna om andras. Sedan förvånas dom över att nya partibildningar som Piratpartiet och Liberaldemokraterna växer fram. Hur ska vi medborgare kunna föra en vettig tillitsfull dialog med varandra, när vi inte kan känna tillit till landets lagstiftare – Sveriges riksdag?

Intressant.

Ska de verkligen anförtros fler befogenheter?

Först hör jag på radion att Beatrice Ask talar sig varm för nya befogenheter till polisen, som inte bara gäller tillgång till våra trafikdata, utan brottsprovokation, vilket innebär att polisen ska kunna göra sig skyldig till brott i sin jakt på brottslingar. Sedan läser jag i Expressen och SvD att ministern är upprörd, sedan en anställd inom kriminalpolisen visat synnerligen dåligt omdöme. SR har också uppmärksammat saken. Här kan vi se att det knappast handlar om en engångsföreteelse. Det verkar mera handla om en kåranda, där sånt här beteende odlas. Lumparjargong? Man kan bli skräckslagen för mindre. Undrar hur stort mörkertalet är? Undrar hur vanligt det är att kollegor bryr sig? Ska riksdagen verkligen ge denna kår ännu vidare befogenheter? Hemlig telefonavlyssning blir också allt vanligare. Men frågan är om det leder till fler uppklarade brott. Jens O funderar också över nyttan med Ask & Co. Samtidigt verkar det som om detta med alla dessa lagar kommit till under public service medias radar.

Sedan måste jag bjuda på en berättelse ur verkligheten – Mikael Nordfeldth kan berätta hur han blir behandlad av polisen. I Umeå där gör man sig ingen brådska med att återlämna prylar, som de tidigare beslagtagit, trots att Åklagarmyndigheten beslutat att lägga ner förundersökningen. Avrundar med Lars-Ericks Regeringen vill att public service ska vara husbondens röst. Undrar om vi kommer att se någon skillnad? Det sista var väl en aning elakt. Men det har att göra med att jag är väldigt besviken över att framför alllt public service-media fogat sig i övervakningsstaten med allt vad som följer i dess spår.

Intressant.

Ledare, efterföljare eller vilseförare?

Kors i taket! I dag har SR ett inslag om det förslag som regeringens utredare Jan Rosén presenterat när det gäller upphovsrättslobbyns krav på ersättning för nyttjanderätt av deras verk på nätet. SvD har lagt ut TT:s artikel på nätet och E24 får det att verka så enkelt. Jag har hittills varit djupt missnöjd med att våra public service-media tidigare inte berättat för oss medborgare om vad som är på gång och hur det är tänkt att detta ska fungera. Den 8 november skrev jag ett inlägg om Avtalslicenser – en väg som mot himlen bär. Då upptäckte jag att det redan idag uppstått tvister om utbudet av SVT:s sändningar i Kabel-TV-företagens utbud till sina kunder. Efter en förlikning mellan CopySwede och ComHem har hyresgäster och bostadsrättsinnehavare fått betala en extra avgift som debiterats fastighetsägaren, vilka i sin tur kunnat ta ut avgiften genom en höjning av hyran eller månadsavgiften.

Av länkar till organisationer, som lever på att förmedla och fördela dessa insamlade avgifter, framgår att att de applåderar denna modell, medan de organisationer som företräder enskilda upphovsmän kan se uppenbara problem med kollektivavtal som modell för verksamheten. En sådan modell innebär att den största organisationen inom ett branschområde blir avtalsbärare och övriga får hålla tillgodo med s k hängavtal. Genom att lagen görs dispositiv kan rättigheter enligt lagen avtalas bort. Alla som varit med om att deras lagliga rättigheter avtalats bort vid en förhandling vet att avtalslösningar har sitt pris. Det är den ena sidan av saken.

Den andra – och minst lika betydelsefull – är att avtalsmodellen cementerar sakernas tillstånd d v s de affärsmodeller som företagen med närstående rättigheter redan har etablerat sedan många år tillbaka. Närstående rättigheter är den del av upphovsrätten som en upphovsman kan överlåta till andra mot ersättning. Det är framförallt denna del av upphovsrätten som måste uppgraderas med hänsyn tagen till den tekniska utvecklingen. Genom de rättegångar mot The Pirate Bay, som vi hittills kunnat följa, har vi kunnat se rätt groteska följder av att företag med närstående rättigheter kunnat välja metoden att med politikens och juridikens hjälp ge sig på tekniken.

Samma bekymmer har vi i EU där parlamentet igår röstade igenom ACTA-resolutionen, vilket bl a IDG.se skriver om. IDG skrev tidigare om att USA:s president Barack Obama vill snabbförhandla avtalet utan inblandning av kongressen. Christian Engström berättar om vad som hänt i EU och att det blir en debatt om saken i SVT2 i morgon fredag kl 9.30. Jag kan notera att Miljöpartiets Isabella Löwin verkar ha mera gemensamt med lobbyn för upphovsrättens närstående rättigheter än hon har med oss som kämpar för internets frihet. Det har hon i och för sig visat tidigare då hon sa Ja till Gallo-rapporten, vilket MiNimaliteter skrev om när det begav sig. När jag sett att hon presenterar sig inte enbart som MEP utan även som journalist och författare, då får allt sin förklaring. En person med ett eget intresse i upphovsrätten och med denna rätt närstående rättigheter, som hon som författare och journalist kan ha sålt vidare, är naturligtvis lättare att sy in i industrins garn.

Men nu tillbaka till Jan Roséns förslag. I morgon meddelas domen mot The Pirate Bay och därför kommer ”nyheten” om hans förslag att kunna ses som det svärdshugg som ska lösa den besvärliga knuten. Men jag har verkligen svårt att se Jan Rosén i rollen som Alexander den store. Hörde på Ring P1 att Markus ”Lake” Berglund föredömligt raskt tog tillfället i akt att lufta sin syn på saken. Starkt jobbat! Vid sådana tillfällen önskar jag att jag hade det mod som krävs för att ringa upp och lägga mig i. Även om jag ibland kan vara rätt vass när jag skriver, så slår Jante till rätt rejält när det gäller att hålla låda inför en publik. Detta sagt som förklaring till Lake som nog tycker att jag syns och hörs alltför dåligt i mitt närområde.

Jag borde nog göra som Anna Troberg – fila på några debattinlägg oavsett vilket domslut som än kommer. Idag har ju även debatten om nakenscanningen nått ut i public service-media – här i P1 Morgon. Inslaget illustreras med den protest mot nakenscanning som en amerikansk medborgare genomfört. På nätet har vi kunnat läsa om hans syn på saken. Men att han hotats med kraftiga böter var en nyhet. I Aftonbladet skrev Martin Ezpeleta om sina erfarenheter och tankar om USA:s kontrolliver, som Justitieutskottet nu accepterat. Intressant höra några riksdagsledmöter debattera saken. Det har varit alldeles för litet av detta när det gäller statliga åtgärder med bäring på internet. Framförallt kommer debatten igång först efter att riksdagsgrupperna bundits upp av beslut i utskotten och således utom räckhåll för påverkan av andra än lobbyisterna. Det är inte utan att vi kan börja se oss som en lydstat till USA där det varit i säck det som nu kommer till oss i form av olika påsar.

Med tanke på Datalagringsdirektivet är det också befogat att ställa frågan när det gäller dessa bilder. Här kan det vara bra med en repris av Metroartikeln där internetleverantören Jon Karlung uttalar sig om datalagringen samt DN:s artikel där en jurist sågar Lagrådets yttrande. DN:s Johannes Åman reflekterar kring hur det kunnat gå så här. Men detta viftas bort av Justitieministern – sorgligt. Politikerbloggen berör inte med ett ord att lagen kan komma att utvidgas och då ska det räcka med en förordning istället för en lagändring. Jan Rosén gissar att den nya avtalsavgiften kan röra sig om 10 kronor mer i månaden medan ingen vet vad kostnaderna för datalagringen kommer att betinga. Egentligen visar de bara att det är lätt att komma med statliga påbud när det är medborgarna som ska betala. Både i form av reda pengar men också genom den anpassning till övervakning och kontroll som politikernas rädsla och deras oförmåga att väga in allmänhetens mänskliga behov i den digitala eran ger upphov till.

Opassande försöker förstå och när hon benar upp det hela och kommer fram till att vi människor är sådana och i stort sett inte kan hjälpa det, då vill jag protestera. Samtidigt ser jag att hon också letar efter utvägar. Vi är ju alla – även politikerna – människor med egen tanke- och inlevelseförmåga. Inte några programmerade robotar. Ett riktigt Alexanderhugg vore att tala om upphovsrätten som det tidsbegränsade monopol som det egentligen är och korta av skyddstiden rejält samt ge allmänheten rätt att kopiera för icke kommersiellt bruk. Lars-Erik har sin egen twist kring saken inspirerad därtill av Scaber Nestor.

Avslutar med en riktig knorr – KU fruktar avlyssning!

Intressant.

Det är som förgjort ...

När jag och andra tycker att media borde kolla upp vad svenska folket egentligen tycker om förslaget att ålägga teleoperatörerna att lagra alla våra trafikdata, briserar den ena spektakulära händelsen efter den andra, vilket gör att regeringens planer hamnar i medieskugga. Det underlättar när de vill gå vidare på den inslagna vägen mot övervakning och kontroll av svenska folket. Det började med FRA och fullföljs nu med datalagring samt Säpos och polisens hemliga teleövervakning.

Igår lyssnade jag på TU:s debatt om Offentlighetsprincipen och hörde då för första gången någon tala om ”verksamhetens integritet”, vilket statssekreterare Graner gjorde under den avslutande frågestunden. Det var en intressant twist som det tål att fundera över. - Är verksamhetens integritet något som kan begränsa Offentlighetsprincipen med stöd av ändringar eller tillägg i Sekretesslagen? Nåväl, det pågår en debatt med anledning av Yttrandefrihetskommitténs tre diskussionsunderlag, som nu är ute på remiss.

Idag ska jag ägna dagen åt en resa in till Stockholm, där jag ska äta en tidig lunch i sällskap med min son för att därefter besöka Radiohuset där Cilla Benkö och Mats Svegfors presenterar Journalistik 3.0 - Medieormen ömsar skinn. Det är en interaktiv bok om mediesamhället som skrivits av dem båda. Det ser jag fram emot.

Intressant.

Myglas det i maktens korridorer?

Inleder med ett blogginlägg av Emma Opassande, som det osar om. Det ger mig anledning att ta en titt på vad som hänt när det gäller Polismetodutredningen. I januari 2009 kommenterade bland andra DN:s ledarsida det vid denna tid presenterade delbetänkandet av denna utrening. Den startade i december 2007 med ett särskilt uppdrag till särskilde utredaren chefsrådman Stefan Reimer (pdf-fil) som slutligt skulle redovisas senast den 31 maj 2009. Saken gällde att göra övervägangen om vissa straffprocessuella och polisrättsliga frågor angången de brottsbekämpande myndigheternas dolda spanings- och utredningsverksamhet. I det senare inryms hemlig teleavlyssning d v s signalspaning. Den 5 mars 2009 kunde vi höra att FRA:s Ingvar Åkesson protestera mot att SÄPO skulle bedriva en egen spaningsverksamhet. I juli 2009 överlämnade den särskilde utredaren Anders Eriksson betänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) (pdf). Efter överlämnandet framkom att justitieminister Beatrice Ask inte var nöjd med resultatet, vilket bland andra SvD skrev om.

Advokatsamfundets Anne Ramberg skrev i tidningen Advokaten om sitt sommarlov 2009 och berör där spelet kring den hemliga avlyssningen och ger oss sin syn så saken.

Dessförinnan hade regeringen i ett tilläggsdirektiv beslutat att flytta fram tidpunkten för en redovisning av Polismetodutredningens slutbetänkandet till den 31 maj 2010.

Den minnesgode kommer ihåg vad som sedan hände Anders Eriksson och den 3 mars 2010 skrev bland andra Mark Klamberg om att regeringen tillsatt en ny enmansutredning. Sveriges Radios Ekot har berört saken vid några tillfällen. Den 5 maj 2010 skrev R&D att den tidsbegränsade lagen om buggning förlängts t o m 2012. Emma Opassande m fl gjorde under juli-augusti 2010 ett svärmarbete; redovisat i Översikt av övervakningslagar.

Av delbetänkandet i januari 2009 framgår att det finns skillnader i dagens lagstifning mellan Rättegångsbalken (RB) och Lagen om Elektronisk kommunikation (LEK).

Förutsättningarna för hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 19−21 §§ RB är följande.

1. Det ska finnas en skäligen misstänkt person.

2. Misstanken ska röra

a) brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader (även anstiftan och medhjälp),

b) dataintrång, barnpornografibrott som inte är ringa, narkoti-kabrott eller narkotikasmuggling, eller

c) försök, förberedelse eller stämpling till brott under a) och b).

3. Åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen.

4. Åtgärden ska avse uppgifter om telemeddelanden som befordras eller har befordrats till eller från teleadresser med viss anknyt-ning till den misstänkte.

5. Åtgärden ska beslutas av domstol.

Förutsättningarna för att de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till uppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK är följande (i jämförelse med rättegångsbalken).

1. Det ska vara fråga om misstanke om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse (även anstiftan och medhjälp omfattas men inte försöks-, förberedelse- och stämplingsbrott).

2. Det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person.

3. Åtgärden behöver inte vara av synnerlig vikt för utredningen.

4. Åtgärden är inte begränsad till vissa teleadresser.

5. Åtgärden beslutas av den brottsbekämpande myndigheten.

För att de brottsbekämpande myndigheterna ska få uppgifter om abonnemang från leverantörerna, t.ex. namn, adress, hemliga tele-fonnummer och IP-nummer, fordras inte samma svårhetsgrad rörande den misstänkta brottsligheten. I sådana fall är det enligt 6 kap. 22 § första stycket 2 LEK tillräckligt att det för brottet är föreskrivet fängelse och att det i det enskilda fallet kan bli fråga om annan påföljd än böter.

LEK, som bygger på EG-reglering, gäller sedan den 25 juli 2003. Rätt intressant att där finns ett par propositioner, 2006/07:119 och 2008/09:159 som ser ut att ha gått upp i rök. Varför? Har dessa förslag tillgodosetts på annat sätt. Eller kan det tänkas att de kommer att finnas med på ett hörn i slutbetänkandet, som enligt tilläggsdirektiv den 19 mars 2010 fått tiden för slutredovisning framflyttad till den 31 december 2010.

Det verkar minst sagt rörigt och en väldigt körigt i maktens boningar. Här kan det passa med en återkoppling till den DN-ledare som jag refererade till inledningsvis ”Förutom allt detta måste man tala i termer av rationalitet. 45 minuters presentation av ett tvåhundra sidor långt delbetänkande och inte ett ord om effektivitet. Siffror över hur många gånger olika tvångsmedel använts, men inga siffror över antalet fällande domar eller identifierade gärningsmän, eller hur många oskyldiga som i onödan utsatts för granskning. De flesta kan säkert acceptera att vissa arbetsmetoder för rättsskipning har ett pris. Men då vill man gärna vet det. Sedan kan man diskutera om man är beredd att betala det”.

Själv undrar jag: - Vilka resonemang förs inom regeringskansliet och de berörda myndigheterna när det gäller synen på internet och vi som vistas här? Minns att riksdagsman Karl Sigfrid (M) skrev att utredaren vid sin föredragning nämnde brott mot upphovsrättslagen som skäl för den nya lagen. Ska framflyttandet tolkas som att regeringen inte ville utmana folkopinionen med en slutredovisning före valet den 19 september? I så fall pågår ett kvalificerat mygel i maktens korridorer.

Håller med Anna Troberg – Kickstarta evolutionen i riksdagen med en röst på Piratpartiet!

Intressant.

Tänk på vilodagen ...

... betyder inte att man måste tiga still, när man nås av information, som väcker intresse. Jens O postade länken till Peter Wolodarskis Lillebror ser dig i DN.se på Facebook – jag läser och förundras. Branschtidningen Dagens Media har gjort ett snyggt inspel till landets politiska chefredaktörer, som i relation till sina medarbetare, därmed ges anledning att ställa FRA-kritikernas massiva ogillande av statens intrång i våra privata liv i relation till en utveckling, där det blivit möjligt för journalister, men även gemene man att dokumentera det som sker i vardagen.

I den tidigare debatten utmärkte sig DN, som den tidning som hade svårast att ta in att det är en himmelsvid skillnad mellan det som jag frivilligt lägger ut om mig själv på min blogg, Facebook och Twitter och de trafikdatauppgifter som staten med sitt våldsmonopol systematiskt samlar in och processar i sina datorer hos FRA på Lovön. Den oförståelsen ser ut att vara lika grundmurad idag som då. Naturligtvis får Wolodarski inte stå oemotsagd. Dogge visar i sitt blogginlägg varför Wolodarskis bekymmer visavi Dagens Medias inspel med hjälp av denna ”avlyssningspenna” mera är ett yrkesetiskt eller ett publiceringsetiskt problem än ett problem som ska lösas med mer repressiv lagstiftning. Ett problem som vi såg exempel på härom dagen när Jesper Nilsson använde sig av sin medborgerliga rätt att dokumentera ett polisingripande vid Hornstulls tunnelbanestation. Något som jag och många andra skrev om igår och som Polismyndigheten själv nu anmält för utredning enligt DN, vilket är bra, då vi är beroende av en juste relation till polisen. Opassande, som har blick för tillfälligheters spel, har fångat detta i en skärmdump.

Men, att något allvarligt håller på att hända med vår relation till polisen, det kan jag även se när jag läser dagens inlägg hos Hax, som innehåller goda råd ifall du blir utsatt för en razzia. Håller med Svensk Myndighetskontroll – man kan inte tro att det är sant, i Sverige år 2010. Samtidigt som Hax vill att vi förbereder oss för alla eventualiteters skull, vill Opassande att vi tänker efter när det gäller anonymiteten. Man kan just undra varför detta att vara anonym ses med så oblida ögon i många olika sammanhang, men anses vara av största vikt när det gäller att lägga sin röst i en valurna.

Är det verkligen bara då, som det är av vikt att få vara anonym? Tänker spontant på alla dessa mätningar av det psyko-sociala klimatet på våra arbetsplatser och varför många chefer inte vågar låta de svarande vara anonyma. Vill de verkligen veta hur landet ligger, eller vill de mest utöva makt och kontroll? Ja, det är väl med detta som med synen på kundtjänst – antingen förstår man värdet i att kommunicera med den som gör sig omaket att klaga, därför att där ligger möjligheter till förbättringar, eller så hugger man huvudet av budbäraren. Minns de föredragningar vi fick lyssna till i samband med utdelningen av Web Service Award för en tid sedan och som jag skrev om under rubriken De goda exemplens makt – finns den?

Intressant.

Här flyttas gränsen mellan demokrati och förtryck?

Under det klimatmöte, som pågår i Köpenhamn, pågår ett krig mellan den danska polisen och hitresta miljövänner från när och fjärran. Skrev igår ett inlägg Den som sår vind får skörda storm, då jag tycker mig se att polisen tagit hårdhandskarna på, i takt med att det etablerade samhället signalerar att detta är den enda framkomliga vägen i försvaret av demokratin. Men det är hög tid att diskutera om demokratin bäst försvaras på detta sätt.

DN, SvD och Politiken.se rapporterar. Här hemma frontar Folkbladets politiske redaktör Vidar Andersson med Lymmellagen något för Sverige. Han var tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna åren 1991 – 1998. Andreas twittrar och Anna Troberg anropar på Facebook – läs Elin Grelssons blogginlägg This is what democracy looks like! Hon var med vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 och vet hur det känns att bli utsatt för polisens brutalitet och hur det sätter spår. Därför ger hon nu röst åt några av de ungdomar som råkat illa ut i Köpenhamn. Kommentarerna talar sitt tydliga språk – alla demonstranter dras över en kam och ”vän av ordning” tycker att demonstranter – om de vill undvika polisens brutalitet – måste ta ansvar för ordningen bland alla andra demonstranter.

Om dessa ”ordningsmän” menar allvar måste man fråga sig vilken roll polisen ska ha? Igår sydde polisen in en talesperson för en organisation från Tyskland, idag har svenska ungdomar fått smaka på Danmarks modell för försvar av demokratin. Uppenbarligen är taktiken att slå till mot ditresta demonstranter. Igår skrev jag: ”Den som sår vind får skörda storm. Om inte fredliga demonstranter möts med respekt av såväl polis som politiker och press, går vi mot ett mycket hårdare samhällsklimat, där våldet kommer att eskalera. Förstår att politiker tror sig kunna tämja den upprorslusta, som detta föder och göder, men idag är det möjligt att sprida ord och bilder från ”stridszoner”, som gör att Föräldrar mot polisbrutalitet och andra empatiska människors engagemang mot polisbrutaliteten vinner terräng. Inte minst för ordningsmaktens eget bästa, måste de tendenser till hårdare tag, som tidsandan påbjuder, motverkas.” Elin Grelssons blogginlägg är ett exempel på att ord har makt, om den som skriver är trovärdig. Nerd Life Deluxe ser att nya stenkastare skapas just nu och jag förstår inte hur strategerna inom polisen tänker. Isobel är som vanligt skarp i sina iakttagelser. Opassande undrar varför det är så accepterat att vara så fördomsfull när det gäller unga människor. Ja, som vanligt är det tydligen mera intressant att fördöma den lilla klick, som missköter sig (utan tanke på att fråga sig varför), än att uppmärksamma alla klipska och engagerade ungdomar.

Avslutar med en liten runda: MinaModerataKarameller uppmärksammar hur en politikers tankar kan landa i märkliga förslag. Själv såg jag ett eget exempel här hemmavid i går, där helt felaktiga siffror utan källkontroll blivit underlag för en riksdagsmotion. Sagor från livbåten ger oss ett annat exempel. Mark Klamberg har funnit en artikel där det sägs att USA och Ryssland samtalar om internetsäkerhet. Intensifier skriver om datalagring och vad loggfiler kan berätta. Mathias Klang berättar att Mikael Nilsson, StoppaFRAlagen.nu, ikväll föreläser om signalspaning.

Intressant

Är det nån kvar på karusellen?

Alldeles uppenbart pågår ett spel som vi bara får veta brottstycken av och därför har svårt att finna logiken i. Mindre än en månad efter det att lagklustret kring FRA:s verksamhet syddes ihop med ett beslut i riksdagen, kommer uppgifter om en ny snabbutredning om nya befogenheter, som ska svara på om avlyssning för Säpos behov ska skötas av en ny fristående avdelning inom FRA eller om detta ska skötas av ett från FRA helt fristående organ. Hur mycket är egentligen kvar av Federleys och Annie Johanssons hjältedåd? Hur mår de FP-kvinnor, som tvingats krypa till korset och som man inbillat både det ena och andra? Hur många är kvar på karusellen? Börjar tycka att ”hjärntrusten” bakom FRA-lagstiftningen behandlar svenska folket som vore vi dumt fôlk.

Håll dig uppdaterad – Frendo; StoppaFRAlagen.nu; och Johan Westerholm. Scaber Nestor och Händelsehorisont kommenterar. Jag räcker upp handen och erkänner mig skyldig till att Alliansen regerar, men avsäger mig inte rösträtten. Jag har istället tagit steget in i ett politiskt parti, efter mer än 20 år i frivillig karantän, och hoppas få kandidera för Piratpartiet i valet 2010. Det är det minsta jag kan göra för att reparera skadan.

MinaModerataKarameller skriver klokt om Att vara den som vågar säga ifrån.

Intressant.

En dag kvar – Frågor och tankar i sista stund.

Inleder med att säga till Calandrella – Grattis på 14-årsdagen! Det är ungdomar som du, som gör att jag kan behålla min tilltro till det goda i världen och få kraft att bekämpa de stolligheter, som riksdagen just nu ägnar sig åt. Läser SvD:s och DN:s artikel att kritiken runt FRA-lagstiftningen inte tystnat. Undra på det! In i det sista har flera av oss sökt svar på ett antal frågor och det var först i går kväll som Staffan Danielsson lättade en aning på förlåten, när frågor ställdes på hans blogg i kommentarstråden. Det ledde till ett blogginlägg i nattens sena timme, med länkar till Per Agerman, Mark Klamberg och Mikael Nilsson, som granskat det som sagts. Att jag kunde finna ro och sova vill jag tacka Curt, bosatt i Dalarna, för.

Sedan dess har Mikael gjort ytterligare ett inlägg och DN dessutom genomfört en chatt med Mark Klamberg när det gäller juridiken och Försvarsminister Sten Tolgfors när det gäller politiken.

I den förra ställde jag frågan: - Vad innebär det mera precist att FRA ska ”följa signalmiljön” och hur stora trafikmängder behövs för att ta reda på vilka trafikmönster, som kan knytas till vilka typer av människor? Mark svarade: ”Det är en fråga som regeringen och FRA borde besvara. Lagtexten i denna del sätter inte upp något krav på att insamling och lagring av information om kommunikation ska vara kopplat till "yttre hot". Verksamheten kan även omfatta kommunikation till eller från svenskar så länge som den ena parten befinner sig utanför svenskt territorium. Den exakta omfattningen är svår att ange. I FRAs interna dokument (länka till Link – fungerade inte) diskuteras omfattningen av lagringen i termerna "all tillänglig kommunikation" och FRA anger att de avser att fortsätta med verksamheten. (se fråga 5). (Ska be Mark om länk).

I chatten med Sten Tolgfors följde jag upp med: ”Ställde frågan tidigare till Klamberg som hänvisade till politiken: Den gäller FRA:s tillgång till trafikdata, som inte är begränsad på något sätt, det kallas "att följa signalmiljön" och innebär att med statistiska metoder ur trafikdata ta reda på vilka trafikmönster som kan knytas till vilka typer av människor. - Vad innebär det mera precist att FRA ska ”följa signalmiljön” och hur stora trafikmängder behövs för att ta reda på vilka trafikmönster, som kan knytas till vilka typer av människor?”

Trots att jag skickade in min fråga i god tid innan och dessutom påminde om den senare under chatten fick jag inget svar. Ställde dessutom följande fråga: Regeringen har kraftigt begränsat Datainspektionens och granskningskommitténs mandat. De ska granska FRAs tillämpning av den antagna lagstiftningen, vilket bl a innebär att de inte får lov att granska FRAs utbyte med andra länder. Varför så snäva ramar för granskarna?

Tystnaden talar så att det dånar i mina öron.

Mark kommenterar här och här. Scaber Nestor kommenterar också. I detta sammanhang passar det att länka till statsvetaren Henrik Oscarsson – tack Annika för tipset! Henrik skriver även på Second Opinion.

Ny Teknik följer hanteringen.Sedan Mikael läst samma DN-artikel som jag, har han hunnit formulera ett inlägg, där han synar oppositionens argumentation. Andra som skriver om den här processen: Opassande; Erik Hultin; Rick Falkvinge; MinaModerataKarameller; Infallsvinkel; Niklas Frykman; Christermagister; Oscar Fredriksson; Akkomp´s blogg; Liberal och långsint; A gay globetrotter; Angie Roger; Mikael Wendt; Bloggeditor; Annoyances; samt med en humoristisk knorr på det hela By á Bladet. Badlands Hyena visar att inget är nytt under solen. Sidvind har snappat upp att Hovrätten rivit upp Tingsrättens dom i det första Ipred-målet. Mårten Schultz reagerar med rätta på rubriken på den nyheten i media. Avslutningsvis: Gillar den ödets ironi, som drabbade Techrisk – månne vad som väntar mig?

Bloggväggen mot FRA:

OlofB, Kommunisterna, Anna jobbar och bloggar, ArvidFalk, Dagens Konflikt, Jinge, Annarkia, Sossar mot Storebror, Lando, Anders Widén, TantraBlog, Minimaliteter, Folkpartiet Norrköping, Sundin, Lindberg, MMK, JensO, Anohito, Liberal & Långsint, Bandhunden skäller, ProjO, Blågrön Röra, Frykman, Kent Persson, Oscar, DN, SvD, Dagens Arena, PP, Mer vänster i Uppsala, Hallén, Varjager, Blå Borgen, S_N, PP2, UD/RK, Loppsi, NU, Dexion, Klamberg, Sultan, Opassande, Falkvinge2, Widén, Mullvaden, Svensson, Satmaran, Tomas, Polisstaten, Leo Erlandsson, Free&Thinking, Svart Måndag, Nemokrati, ConnyT, MiniMaliteter, HAX, OscarF (c), PPDrift, knivsöder, Falkvinge, NSM-Sverige, Maria Ferm, Motpol, Herr Klokbok, Lars-Erick, Törnebom, Intensifier, Bloggvärldsbloggen, XOR, Christian Engström, SR, GP, Lake, Dahlberg, Aron Modig (kdu), dnmr, Lando, Opassande, FarmorGun, JRL, Dexe, Maloki, StoppaFRAlagen.nu

Intressant.

Tål FRA verkligen klarspråk?

Medan reformvänner står inför rätta i Iran och heterosexuella, som norm i vårt samhälle, synats under årets Pride-evenemang, håller jag och en del andra liv i FRA-debatten. Den debatten torde inte vara helt utan intresse för människor intresserade av det som händer i Iran och den strukturella diskriminering, som människor tillhörande normen ägnar sig åt, när de inte tänker sig för.

Tål FRA verkligen klarspråk? Det undrar jag medan jag läser Mark Klambergs artikel på Newsmill där han analyserat konsekvenserna av f d Säpochefen Anders Erikssons utredning om Säpos och Rikskrims behov av avlyssning (länk pdf-fil) och vad det får för konsekvenser i förhållande till alliansregeringens kompromiss för ett år sedan. Klamberg skriver bland annat ”När jag granskat den antagna lagstiftningen, de ändringar som är föreslagna efter allianspartiernas överenskommelse den 25 september 2008 och som ska behandlas av riksdagen under hösten 2009 blir min slutsats att FRAs trafikdatalagring kan fortgå i väsentligen oförändrad omfattning. Ur en demokratisk synvinkel är detta problematiskt då regeringen i sina lagförslag inte på ett tydligt sätt redogjort inför riksdagen och allmänheten förekomsten och omfattningen av denna verksamhet”.

Kort kan man säga att ju fler som får tillgång till FRA:s shop, desto allvarligare kan man se på FRA:s obegränsade tillgång till trafikdata för sin utvecklingsverksamhet, som möjliggör kartläggning av oss och våra kontakter med andra; allt från olika webbsidor på nätet till e-post, telefon, mobil och fax. 1 december kopplas kablarna in vid de samverkanspunkter, där FRA ska få tillgång till trafik som passerar landgränsen,

I det sammanhanget vill jag påminna om TidningsUtgivarnas FRA-debatt med fokus på olika yrkesgruppers tystnadsplikt den 9 december 2008, som fortfarande är tillgänglig på nätet via deras webb. Men också ett inslag i P1:s Publicerat den 14 december, som tyvärr inte finns tillgängligt på nätet längre, vilket är tråkigt eftersom statssekreteraren Håkan Jevrell där undslapp sig ett yttande som gjorde att jag spetsade öronen. Även om staten inte har ett uppsåt att ta del av innehållet i kommunikationen, så torde det uppenbarligen finnas ett uppsåt att kartlägga en del av oss medborgare för närmare studium i ett senare skede. Vid en omlyssning kunde jag i min blogg den dagen notera:

”Inslaget inleds med konstaterandet att regeringen inte vill göra undantag för yrkesgrupper med tystnadsplikt, som nu riskerar att komma med vid FRA:s spaning, varefter vi hör Håkan Jewrell förklara: - Även om den absoluta majoriteten av läkare, journalister och alla andra är mycket hederliga och har ett gott syfte, så runt om i världen finns det faktiskt läkare, journalister, advokater som har andra syften. I sanning ett avslöjande påstående. Det är således en liten grupps brottslighet här hemma och skumma individers förehavanden runt om i världen som motiverar tillkomsten av den för FRA så nödvändiga signalspaningslagen och till den hörande annan lagstiftning. Det är således inte enbart yttre hot mot Sveriges säkerhet, utan att det bland alla hederliga människor kan finnas människor med skumma avsikter. Under debatten hos TU var det omaket att upprätta register över alla läkare, journalister, advokater och präster, som Försvarsdepartementet såg som en omöjlighet, varför ett undantag var ogörligt. Den, som söker, finner de verkliga motiven.”

Sedan dess har Advokatsamfundet avgett sitt yttrande över såväl de 15 punkterna i alliansens överenskommelse, som kallas Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning - länk pdf-fil, som Polismetodutredningen – länk pdf-fil. I detta sammanhang kan det passa att ta del av Mark Klambergs inlägg om den utvärdering som gjorts om buggning och preventiva tvångsmedel, vilket kan vara bra att ha i åtanke. När jag ändå varit i farten har jag sökt och funnit Advokatsamfundets yttrande över Grundlagsutredningens betänkande En reformerad grundlag – länk pdf-fil. Där nämner man Integritetsskyddskommittens förslag och jag undrar: - Varför kommer den utredningen inte framåt i vagnen? Den befinner sig fortfarande ett och ett halvt år efter att den lämnats till Justitieministern på steg 2 i lagstiftningskedjan. Utöver detta kan det vara intressant att läsa samfundets yttrande över förslaget att införa datalagring – länk pdf-fil.

Jag har med tiden fått en allt starkare känsla av att Advokatsamfundet för närvarande är den enda demokratiska utposten i ett rättssamhälle under förfall – här deras yttrande över Sveriges antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet – länk pdf-fil. Det intressanta här är hur lättvindigt regeringen förefaller se på återverkningarna i de efterföljande nationella lagstiftningsprocesserna när det gäller de rambeslut, som initieras i EU:s olika organ. Erik Josefsson har grävt i EU:s handlingar och funnit intressanta saker med bäring på både Telekompaketet och Stockholmsprogrammet.

Fram träder bilden att ledande politiker vill hålla oss okunniga. Fram träder även bilden att kritikerna i Folkpartiet lockats tro att de verkligen åstadkom en väsentlig förbättring genom kompromissen i september 2008. Är det någon, som fortfarande undrar över varför jag valde att rösta på Piratpartiet i EU-valet? Ser att även Berinder brottas med sin politiska hemvist, sett ur ett höger-vänster-perspektiv.

Avslutar med Hax, som lagt märke till en annan intressant FRA-diskussion hos Mark samt än en gång Mårten Schultz´ inlägg om Integritetsåret 2008. Det senare mot bakgrund av det villospår, som FRA-kramarnas snack om Facebook och ICA:s kunduppgifter för oss ut på emellanåt.

Intressant.