måndag 8 november 2010

Avtalslicenser – en väg som mot himlen bär?

Under senare tid har upphovsrättsinnehavarnas organisationer varit flitiga i media, vilket bland andra Oscar Swartz uppmärksammat och därför gett oss en historisk tillbakablick. Som svar på mina frågor har jag fått ta del av ytterligare ett blogginlägg från våren 2008. Mitt intresse för detta väcktes i lördagskväll, då vi kunde höra Beatrice Ask i SVT Rapport tala sig varm för att tillgängliggöra kulturarvet. Detta med anledning av att Upphovsrätten enligt ett nytt lagförslag ska möjliggöra kollektiva avtalslösningar enligt det tilläggsdirektiv som den särskilda utredaren Jan Rosén gavs den 25 juni 2009. På webbplatsen Opengov.se finns även referenser till EU-direktivet och genomförandet av detta genom beslut i riksdagen samt direktiv till nu aktuellt förslag. På den här webbplatsen pågår ett utvecklingsarbete för att göra det möjligt att ta del av yttranden på ett och samma ställe. Något som vi talade om i torsdagskväll då Stockholms Handelskammare bjöd på en bloggträff. Som vanligt ett givande möte där bland andra Ted Valentin berättade om sitt intresse att klura ut nya sätt att använda data för att bygga nya tjänster. Mera sådant!


Men, tillbaka till lagförslaget SOU 2010:24. De nordiska biblioteken är varma anhängare av avtalslicensmodellen som underlättar möjligheten till digitalisering genom avtal med företrädare för upphovsrättsinnehavare. Den nordiska modellen med kollektiva avtalslicenser innebär att en avtalsbärande organisation inom varje avtalsområde ska äga rätt att under vissa förutsättningar teckna ett kollektivt avtal utan att behöva begära medgivande av varje enskild upphovman eller upphovsrättsinnehavare. Alla är inte lika förtjusta, eftersom modellen försvårar konkurrensen, vilket Företagarna påpekar. Deras krav på konsekvensanalyser borde tas på större allvar. Andra som har synpunkter är bl a Konkurrensverket; och Ekonominyheter.

Uppdatering: Advokatsamfundets yttrande över förslaget rymmer en del intressanta iakttagelser- länk här (pdf-fil)

Det är många parter inblandade, dels de som vill ha möjlighet att sprida material till en större krets, främst radio- och TV-företagen, som t ex Tevefolket, men även biblioteken och sedan alla de organisationer som skapats att ta tillvara enskilda upphovsmäns och upphovsrättsinnehavares intressen som t ex STIM (pdf-fil); Copyswedes, KLYS (pdf-fil) och Bonus Presskopia. En av de organisationer, som riskerar att hamna på mellanhand är ALIS (pdf-fil) – en stiftelse bildad 1995 för att administrera ersättningar, som de fyra stiftelsebildarna Sveriges Författarförbund, Sveriges Dramatikerförbund, Svenska Journalistförbundet och Sveriges Läromedelsförfattares förbund har avtalat med berörda parter om. De skräder inte orden. CopySwede och KLYS gillar avtal som form för överenskommelser men är missnöjda med att lagförslagets regler är dispositiva d v s kan avtalas bort, så som sker med hjälp av kollektivavtal på arbetsmarknaden i övrigt.


I Stockholm har bråket mellan Copyswede och Kabel-TV-bolagen om ersättning för vidaresändning av SVT:s utbud lett till att fastighetsägarna kommit fram till att dessa avgifter kan debiteras hyresgästerna. STIM applåderade och hyresgästerna i de hus där dessa bolag levererar kabel-TV får betala för SVT:s utbud både i ett påslag på hyran och genom licensavgiften. Avtalet gäller även för bostadsrättsföreningarna. Utifrån deras tolkning blir det sedan följdriktigt att anse sig ha rätt till ersättningar för mobiltelefoner. Opassande skrev i juli 2010 och såg då att Copyswede var på hugget och att det förutom avgift på mobiler även handlade om bredbandsavgift. Till sin hjälp har de en nyskapad lobbyorganisation Kulturskaparna. Ett Google-sök visar på god massmedial spridning av nyheten om tillkomsten av detta särintresse. Copyriot menade att anspråken måste sättas in i ett sammanhang. Dessförinnan hade Emma redan i april skrivit om Makten över svensk media sedan utredningsmannen Jan Rosén skrivit ett inlägg på DN Debatt.


Före det hade Christian Engström kommenterat Karl Sigfrids blogginlägg med anledning av KLYS:s sågning av moderaternas utspel om bl a avtalslicenser på DN Debatt den 17 december 2009. Efter den här genomgången blev det intressant att ta del av vad en av dessa avtalsbärande organisationer Bonus Presskopia skriver om sitt bevakningsområde. Det leder tveklöst till en undran över vem som bevakar svenska folkets intresse av att kunna använda material för icke kommersiellt bruk även i digital miljö. Anna Lindh-biblioteket har i likhet med många andra bibliotek lagt ut en pdf-fil Viktigt om Upphovsrätt. Och där kan vi även se vilka sammanslutningar som berörs. Där finns dock inte InspelningsmediaInstitutet med, men dom är kanhända redan överspelade :)


Den sedan den 1 juli 2005 gällande lagen (pdf-fil) ska nu, om jag förstått saken rätt, utvidgas att gälla även för digital hantering. Där sägs under rubriken Arbetsplatser ”Digital kopiering från exempelvis Internet omfattas inte av bestämmelsen. Om man behöver kopiera digitalt måste man alltså även i fortsättningen träffa individuella avtal med upphovsmännen till det material man vill kopiera”.


Undrar hur många arbetsplatser det finns där ute, som redan idag bryter mot lagen som gällt sedan 1 juli 2005, därför att deras arbetsplats ännu inte tecknat en giltig licens för kopiering av material som används internt på papper och sänds med snigelposten? Undrar hur många arbetsplatser det finns där ute, som har tecknat den nya typen av avtal, därför att chefen tycker att det är bekvämt med ett sådant avtal i den interna digitala miljön? Om inte är det nu hög tid att chefer och medarbetare lär sig om Creative Commons och möjligheten att hitta CC-licensierat material för arbetsplatsens interna information och olika arrangemang för medarbetarnas och kundernas trivsel.


Sedan kan jag tycka att nu när valet är över, är det väl hög tid att media lever upp till sitt ansvar och informerar svenska folket om att regeringen och deras egen bransch håller på att lagstifta och avtala bort våra möjligheter att kunna vara sociala, kulturella och skapande varelser även när vi använder internet. Här pågår det ett veritabelt ordkrig om upphovsrätten inför lagstiftningens införande på bred front, medan kulturarbetare och journalister sitter på läktaren och tittar på. Makten över sakernas tillstånd har de överlåtit till välavlönade företrädare i sina olika intresseorganisationer. Lycka till, säger jag, som sett hur det kan gå för enskilda individer, som inte klarar av att ta för sig i ett sådant klimat! Om deras organisationer söker en bättre ordning då borde de ta sig en funderare på hur de kan gå allmänheten till mötes när det gäller tillgång till material för icke kommersiellt bruk.


Under tiden sliter vi aktivister inom olika politiska partier, bl a Piratpartiet, som djur för att hålla liv i allmänhetens rätt till och krav på en digital allmän domän för allas vår friska mentala växt. Vad jag kan se har detta allmänna intresse inte haft några starka företrädare sedan 1960-talet, då närståendes ekonomiska rättigheter skrevs in i Bernkonventionen och WIPO 1974 lyckades ta sig in under FN:s beskydd. Allt sedan dess har det i takt med den tekniska utvecklingen uppstått en allt kraftigare obalans med allt längre skyddstider till fördel för en industri med en kultur där man hellre lägger allt mera pengar på att jaga dem som laddat ner eller delat med sig av olika bitar av ett material för privat bruk än att utveckla uppförandekoder för sådant privat bruk och affärsmodeller för den nya digitala eran.

Intressant.

3 kommentarer:

Anders Andersson sa...

En invändning mot avtalslicenserna som gissningsvis framkommer bakom någon av dina många länkar (vilka jag tyvärr inte hunnit granska) är att de är direkt ofördelaktiga för spridningen av fritt tillgängligt material, vilket redan licensierats enligt GNU GPL, någon CC-licens eller liknande. I och med att avtalslicenserna normalt ger de avtalsslutande organisationerna rätt att kräva in "ersättning" för användningen, så finns risken att många kommer att betala också för material som de kan få gratis. Dessutom brukar avtalslicenserna vara förknippade med förbud mot vidarespridning eller återanvändning av materialet.

Den möjlighet som bjuds att undvika detta är att uttryckligen undanta sina egna verk från avtalstillämpningen, vilket görs genom att man meddelar endera av de avtalsslutande parterna. Jag anmäler helst mina önskemål till den part som vill använda verken, så att jag samtidigt kan informera om de mer fördelaktiga villkor jag erbjuder. Det måste dock göras på något rationellt sätt; vi kan inte var för sig sitta och skriva brev till alla tänkbara nyttjare om varje enskilt verk vi har framställt och licensierat.

Jag har en idé om hur man kan åstadkomma detta, och den som är intresserad av samarbete får gärna kontakta mig i ärendet (kontaktuppgifter återfinns indirekt via min webbplats).

Anders sa...

Hej Där!
Det här var för färskt för mig!
Jag är alldeles för mycket afk nuförtiden...

Å andra sidan händer det spännande saker även där jag är!

Bra att du håller ställningarna.
Jag får nöja mig med mer punktinriktade insatser. Helt sporadiskt.

Anders sa...

Hej igen farmor!

En viss anonym typ som kallar sig CableGuy har hakat på tråden på min blogg, detta om avtalslicenser osv.
Antingen rör det sig om riktiga fakta eller också är CableGuy ett listigt troll. tyvärr hinner inte jag avgöra saken idag, troligen ej heller imorgon. (och efter den tidsrymden kommer det sen inte att bli av i mitt, vis av erfarenhet som jag börjar bli!)
Kolla gärna in
Tråden på min postning