Shame on Louis Vuitton - #LVgate.

Det tog en lång stund innan jag hämtat mig sedan jag läst DN:s artikel om att företaget Louis Vuitton fått en domstols stöd för ett helt otroligt bötesbelopp som den danske konstnären Nadia Plesner ska betala för att hon i en bild målat en Vuittonlikande väska som symbol för Rikedom i Västvärlden när hon samlat in pengar till sjukvård m m åt de fattiga barnen i Darfur.

Det minsta jag kan göra att följa Opassande Emmas och Haxs exempel, men samtidigt funderar jag på vad mer jag kan göra för att göra detta företag medveten om att detta inte är deras bästa PR-kampanj detta århundrade. Bestämmer mig för att fråga Kenza vad som kan göras för att de modeintresserade tjejerna ska uppmärksamma saken. Kenza vann Stora Bloggprisets kategori Mode & design när jag vann priset i kategorin Politik & samhälle. Sedan funderar jag naturligtvis på om inte ACTA-avtalet (och en del andra av politiker gynnade aktiviteter när det gäller upphovsrätt) bidragit till att de ansvariga hos Louis Vuitton kan vara så styva i korken?

Men samtidigt vet jag att varken jag själv eller mina vänner tillhör deras penningstarka målgrupp. Men nog undrar jag om individer i deras målgrupp är så kallsinninga att Louis Vuitton kan kajka vidare med ett sånt agerande. Sedan kan jag väl tycka att händelser i tillvaron kommer ifatt oss och kan ses i ett nytt ljus, när jag gogglat och läst Sagan om Louis Vuitton hos Aftonbladets Sofias mode och ser att det var en Louis Vuitton-väska, som Mona Sahlin fick i present när hon fyllde jämt och som det surrades så mycket om då. Mest var kvinnorna upprörda över att kvinnors attribut vållar diskussioner medan männens lyxklockor inte uppmärksammas på samma sätt.

Undrar om Mona Sahlin kan bära sin väska med samma stolthet nu, om eller när hon får klart för sig vad hennes och andra rika människors pengar kan leda till när en konstnär fått snilleblixten att med hjälp av symbolik skapa en bild för att beskriva skillnaden mellan fattiga och rika och därmed göra en insats för de fattiga barnen i Darfur? Det är i sådana här stunder som jag med glädje tänker tillbaka på min barndom när pappa förklarade att vår familj, som var fattiga på pengar, kunde vara uppfinningsrika och rika på många andra sätt. Senare i livet insåg jag att det omvända också kan gälla d v s att rika kan vara fattiga på många andra sätt även om de har gott om pengar. Louis Vuitton ser ut att var en av dem.

Intressant.

Avtalslicenser – en väg som mot himlen bär?

Under senare tid har upphovsrättsinnehavarnas organisationer varit flitiga i media, vilket bland andra Oscar Swartz uppmärksammat och därför gett oss en historisk tillbakablick. Som svar på mina frågor har jag fått ta del av ytterligare ett blogginlägg från våren 2008. Mitt intresse för detta väcktes i lördagskväll, då vi kunde höra Beatrice Ask i SVT Rapport tala sig varm för att tillgängliggöra kulturarvet. Detta med anledning av att Upphovsrätten enligt ett nytt lagförslag ska möjliggöra kollektiva avtalslösningar enligt det tilläggsdirektiv som den särskilda utredaren Jan Rosén gavs den 25 juni 2009. På webbplatsen Opengov.se finns även referenser till EU-direktivet och genomförandet av detta genom beslut i riksdagen samt direktiv till nu aktuellt förslag. På den här webbplatsen pågår ett utvecklingsarbete för att göra det möjligt att ta del av yttranden på ett och samma ställe. Något som vi talade om i torsdagskväll då Stockholms Handelskammare bjöd på en bloggträff. Som vanligt ett givande möte där bland andra Ted Valentin berättade om sitt intresse att klura ut nya sätt att använda data för att bygga nya tjänster. Mera sådant!

Men, tillbaka till lagförslaget SOU 2010:24. De nordiska biblioteken är varma anhängare av avtalslicensmodellen som underlättar möjligheten till digitalisering genom avtal med företrädare för upphovsrättsinnehavare. Den nordiska modellen med kollektiva avtalslicenser innebär att en avtalsbärande organisation inom varje avtalsområde ska äga rätt att under vissa förutsättningar teckna ett kollektivt avtal utan att behöva begära medgivande av varje enskild upphovman eller upphovsrättsinnehavare. Alla är inte lika förtjusta, eftersom modellen försvårar konkurrensen, vilket Företagarna påpekar. Deras krav på konsekvensanalyser borde tas på större allvar. Andra som har synpunkter är bl a Konkurrensverket; och Ekonominyheter.

Uppdatering: Advokatsamfundets yttrande över förslaget rymmer en del intressanta iakttagelser- länk här (pdf-fil)

Det är många parter inblandade, dels de som vill ha möjlighet att sprida material till en större krets, främst radio- och TV-företagen, som t ex Tevefolket, men även biblioteken och sedan alla de organisationer som skapats att ta tillvara enskilda upphovsmäns och upphovsrättsinnehavares intressen som t ex STIM (pdf-fil); Copyswedes, KLYS (pdf-fil) och Bonus Presskopia. En av de organisationer, som riskerar att hamna på mellanhand är ALIS (pdf-fil) – en stiftelse bildad 1995 för att administrera ersättningar, som de fyra stiftelsebildarna Sveriges Författarförbund, Sveriges Dramatikerförbund, Svenska Journalistförbundet och Sveriges Läromedelsförfattares förbund har avtalat med berörda parter om. De skräder inte orden. CopySwede och KLYS gillar avtal som form för överenskommelser men är missnöjda med att lagförslagets regler är dispositiva d v s kan avtalas bort, så som sker med hjälp av kollektivavtal på arbetsmarknaden i övrigt.

I Stockholm har bråket mellan Copyswede och Kabel-TV-bolagen om ersättning för vidaresändning av SVT:s utbud lett till att fastighetsägarna kommit fram till att dessa avgifter kan debiteras hyresgästerna. STIM applåderade och hyresgästerna i de hus där dessa bolag levererar kabel-TV får betala för SVT:s utbud både i ett påslag på hyran och genom licensavgiften. Avtalet gäller även för bostadsrättsföreningarna. Utifrån deras tolkning blir det sedan följdriktigt att anse sig ha rätt till ersättningar för mobiltelefoner. Opassande skrev i juli 2010 och såg då att Copyswede var på hugget och att det förutom avgift på mobiler även handlade om bredbandsavgift. Till sin hjälp har de en nyskapad lobbyorganisation Kulturskaparna. Ett Google-sök visar på god massmedial spridning av nyheten om tillkomsten av detta särintresse. Copyriot menade att anspråken måste sättas in i ett sammanhang. Dessförinnan hade Emma redan i april skrivit om Makten över svensk media sedan utredningsmannen Jan Rosén skrivit ett inlägg på DN Debatt.

Före det hade Christian Engström kommenterat Karl Sigfrids blogginlägg med anledning av KLYS:s sågning av moderaternas utspel om bl a avtalslicenser på DN Debatt den 17 december 2009. Efter den här genomgången blev det intressant att ta del av vad en av dessa avtalsbärande organisationer Bonus Presskopia skriver om sitt bevakningsområde. Det leder tveklöst till en undran över vem som bevakar svenska folkets intresse av att kunna använda material för icke kommersiellt bruk även i digital miljö. Anna Lindh-biblioteket har i likhet med många andra bibliotek lagt ut en pdf-fil Viktigt om Upphovsrätt. Och där kan vi även se vilka sammanslutningar som berörs. Där finns dock inte InspelningsmediaInstitutet med, men dom är kanhända redan överspelade :)

Den sedan den 1 juli 2005 gällande lagen (pdf-fil) ska nu, om jag förstått saken rätt, utvidgas att gälla även för digital hantering. Där sägs under rubriken Arbetsplatser ”Digital kopiering från exempelvis Internet omfattas inte av bestämmelsen. Om man behöver kopiera digitalt måste man alltså även i fortsättningen träffa individuella avtal med upphovsmännen till det material man vill kopiera”.

Undrar hur många arbetsplatser det finns där ute, som redan idag bryter mot lagen som gällt sedan 1 juli 2005, därför att deras arbetsplats ännu inte tecknat en giltig licens för kopiering av material som används internt på papper och sänds med snigelposten? Undrar hur många arbetsplatser det finns där ute, som har tecknat den nya typen av avtal, därför att chefen tycker att det är bekvämt med ett sådant avtal i den interna digitala miljön? Om inte är det nu hög tid att chefer och medarbetare lär sig om Creative Commons och möjligheten att hitta CC-licensierat material för arbetsplatsens interna information och olika arrangemang för medarbetarnas och kundernas trivsel.

Sedan kan jag tycka att nu när valet är över, är det väl hög tid att media lever upp till sitt ansvar och informerar svenska folket om att regeringen och deras egen bransch håller på att lagstifta och avtala bort våra möjligheter att kunna vara sociala, kulturella och skapande varelser även när vi använder internet. Här pågår det ett veritabelt ordkrig om upphovsrätten inför lagstiftningens införande på bred front, medan kulturarbetare och journalister sitter på läktaren och tittar på. Makten över sakernas tillstånd har de överlåtit till välavlönade företrädare i sina olika intresseorganisationer. Lycka till, säger jag, som sett hur det kan gå för enskilda individer, som inte klarar av att ta för sig i ett sådant klimat! Om deras organisationer söker en bättre ordning då borde de ta sig en funderare på hur de kan gå allmänheten till mötes när det gäller tillgång till material för icke kommersiellt bruk.

Under tiden sliter vi aktivister inom olika politiska partier, bl a Piratpartiet, som djur för att hålla liv i allmänhetens rätt till och krav på en digital allmän domän för allas vår friska mentala växt. Vad jag kan se har detta allmänna intresse inte haft några starka företrädare sedan 1960-talet, då närståendes ekonomiska rättigheter skrevs in i Bernkonventionen och WIPO 1974 lyckades ta sig in under FN:s beskydd. Allt sedan dess har det i takt med den tekniska utvecklingen uppstått en allt kraftigare obalans med allt längre skyddstider till fördel för en industri med en kultur där man hellre lägger allt mera pengar på att jaga dem som laddat ner eller delat med sig av olika bitar av ett material för privat bruk än att utveckla uppförandekoder för sådant privat bruk och affärsmodeller för den nya digitala eran.

Intressant.

Stockholmsprogrammet – något att yvas över?

Om du inte känner till Stockholmsprogrammet, är du i gott sällskap. Men, det finns all anledning att informera sig, eftersom det handlar om rättsliga och inrikes frågor, där en ny handlingsplan för EU:s medlemsländer ska sjösättas för åren 2010 – 2014.

Stockholmsprogrammet ersätter det s k Haag-programmet, vilket gällt sedan 2005. Det finns 28 olika arbetsgrupper som förbereder kommissionens förslag inför EU-parlamentets utskott samt ambassadörernas Coreper I och II, vilka bereder frågor inför Ministerrådets möten. Det förslag (pdf-fil) som arbetats fram avslutas med orden: ”Kommissionen hoppas att rådet, efter en uttömmande diskussion med Europaparlamentet, kan anta ett ambitiöst program på grundval av detta meddelande före årets utgång. På basis av detta kommer kommissionen att lägga fram en handlingsplan för genomförandet av Stockholmsprogrammet så att åtgärder och tidsplan för 2010–2014 kan fastställas i detalj.”

Uppdatering: I detta sammanhang kan det vara befogat att ställa frågan: - Har någon tänkt tanken att det som hände i USA efter den 11 september 2001 kan leda till att fel slutsatser dras här i EU? Detta mot bakgrund av dagens artikel i DN.

Det nyvalda parlamentet ska således på relativt kort tid sätta sig in i detta omfattande program, så att stats- och regeringscheferna kan besluta om en åtgärdssplan vid toppmötet i december. Låt inte detta ske i tysthet, skriver Hax och jag instämmer. Hax har uppdaterat med många intressanta länkar till olika skribenter, som bidrar med mer info utifrån sina perspektiv. Anohito refererar också till Hax samt bidrar med en länk till den demonstration som anordnas av Nätverket Svart Måndag och en lång rad andra organisationer i Stockholm nu på onsdag den 15 juli kl 17 – 20.00 i Humlegården, då ministrar och tjänstemän samt journalister har anlänt till Stockholm. Gillar idén att vi tar med oss picnic-korg. Själv packar jag även med soppåsar för städning efteråt. Karl Sigfrid, Erik Hultin och Rick Falkvinge skriver också om detta. Har noterat att det pågått ett meningsutbyte mellan arrangörerna för de olika demonstrationerna som anordnas denna dag. Jag kan förstå det och tycker att NSM tagit ett klokt beslut. Mark Klamberg skrev om programmet för mer än en månad sedan, när vi andra var engagerade i valet till EU-parlamentet. MinaModerataKarameller ser hur det tävlas mellan kontrollivrarna bland politiker och aktörer inom rättsväsendet och de it-användare, som utvecklar eller skaffar sig utrustning för anonymitet på nätet. Hon undrar vad gott som kommer ut ur detta. Det undrar jag också. Tycker att det som pågår har påfallande likheter med ett eskalerande krig mellan reguljära arméer och frihetskämpar, som av makthavarna ses som terrorister.

Opassande funderar och gör sitt bästa för att vanmakten inte ska slå rot i våra sinnen. Kan vi inte göra något annat, kan vi i vart fall ropa ut att vi ser vad politikerna lånar sig till. Vilka effekter kan vi räkna med, när det gäller EU:s intresse i fråga om rättsliga och inrikes frågor? Ligger det något i det som Majestatis Pluralis skriver om The Masterplan? Min spontana tanke när jag läser detta inlägg är att det säger mycket om det förtroendekapital, som många politiker förskingrat genom hanteringen av lagstiftningen kring FRA:s verksamhet och de lagar, som följt med anledning av upphovsrättslobbyns aktiviteter. Uppdatering: Mitt i steget har också läsvärda funderingar kring Stockholmsprogrammet.

Lyssnade tidigare på P1:s program Från Platon till Pirate Bay och gläds åt att även den publika domänen fick en förespråkare i programmet. Det är min själ på tiden. Hittills är det Antipiratbyrån och Stim som fått dominera, som herremän på täppan.

Avslutar med Mårtensson som summerar det år då han haft en räknare installerad på sin blogg. Som trogen läsare önskar jag honom god fortsättning.

Intressant.

Snårigt Telekompaket p g a upphovsrätten.

Ser att en av mina favoriter bland riksdagsledamöterna Karl Sigfrid (M) tar till orda i Norrtelje Tidning i frågan om alla de direktiv, som kommer från Bryssel och som innebär en tvingande lagstiftning med påföljd att uppgifter läggs på internetoperatörerna, som i sin tur tvingas att debitera oss kunder för dessa merkostnader. Oavsett vad man tycker i sak om dessa politiska påfund – de kostar pengar och det blir kunderna som tvingas betala!!! Men varför ska vi acceptera det? Det är val till EU den 7 juni och då kan vi – om inte vi kan hejda detta dessförinnan – göra något åt den saken.

Man kan naturligtvis undra hur förslagsställarna Harbour och Toubon tänker, men det är väl ungefär som vi kan höra här hemma. Upphovsrätten är så helig att det får kosta vad som helst för att beivra intrång. Läste för en stund sedan i DN att inte ens EU-ledamöter, som vill hålla Telekompaketet rent från dylika tillägg, själva riktigt vet hur de ska rösta för att inte göra en dålig sak ännu värre. Detta sedan lobbyisterna för upphovsrätt släppts in i Telekompaketets detaljer genom olika tilläggsförslag, vilket framgår att den redovisning av tilläggen som La Quadratur du Net sammanställt. Något jag har försökt beskriva under den senaste tiden. Tyvärr är min engelska inte så avancerad att jag vågar lita på att jag förstått allt till punkt och pricka, men Hax på plats i Bryssel kommenterar.

Att lobbyisterna inte nöjer sig med IPRED, det har vem som helst kunnat se. På fullaste allvar menar de att det ska vara internetoperatörernas uppgift att uppfostra kunderna så att de håller sig på den smala vägen. Med samma syn skulle det vara järnhandlarens sak att se till att den som köper en kofot inte gör sig skyldig till inbrott. Min enda tröst är att krukan går efter vatten tills den spricker. Ju mer jag lärt mig om Antipiratbyråns beteende desto mer pirat blir jag själv i hjärtat. Idag förstår jag varför Piratpartiet finns. Det gjorde jag inte för nio månader sedan. Nu kan jag klart se att andra partier hittills varit mera lyhörda inför upphovsrättslobbyn än att fundera över hur man skulle kunna möjliggöra ett liv på nätet på samma premisser, som livet vid sidan av tangentbordet. Som ett resultat av det pågår på nätet en namninsamling med krav på en lag, som kan garantera oss internetanvändare en digital intellektuell allemansrätt. Jag har skrivit under och tycker naturligtvis att många andra ska göra det också. Därutöver pågår aktiviteter på olika håll med motionsskrivning för att påverka de politiska partiernas ställningstagande för en anpassad upphovsrätt – här hos Anders Widén.

Och fram till den slutliga omröstningen i EU-parlamentet om Telekompaketet under nästa plena 20 – 24 april, kommer jag att göra vad jag kan för att våra EU-ledamöter tydligt ska visa var de står. Det, som pågår har det goda med sig att de som vill stå upp för internets frihet får lättare att ta ställning till vilka kandidater, som är värda ett kryss i EU-valet den 7 juni. Karl Sigfrid berättar på sin blogg var han hämtat uppgifterna till sin artikel i Norrtelje Tidning. Opassande tycker sig se att samhället strävar åt två olika håll samtidigt och andra som bloggar i saken är MinaModerataKarameller, Anohito, Svensk Myndighetskontroll och Scaber Nestor. Deep edition skriver om spelutredningen, men det kunde lika gärna gälla Telekompaketet. Copyriot nystar vidare på sin tråd om upplevelseindustrin och turen har nu kommit till riksdagen. Intressant.