Interaktion med Norrtelje Tidning

Fick föredömligt snabbt svar på det mejl som jag skrev häromdagen sedan jag läst att Svenska Stadsnätsföreningen håller på att trimma in ett system för att myndigheter ska kunna komma åt våra data även i lokala stadsnät. Informerade vänner och följare på Facebook igår:

”Har fått svar från Etanet AB:s VD Anna Josefsson via ordföranden i Etanet AB:s styrelse. Den intressanta nyheten är att Etanet inte slutit något avtal med Maintrac och att Telia ska ta över driften av stadsnätet, varför frågan om automatiserad datalagring och avlyssning blir en sak för dem och andra tjänsteleverantörer. Om Etanet behöver hålla något register för myndigheterna är inte klarlagt. Att Telia tar över ger mig dåliga vibbar med tanke på deras taskiga kundfokus i andra länder.

Så länge Etanet själva är Kommunikationsoperatör och tjänsteleverantör lämnar de endast ut information om kunder i de fall det handlar om ett brott som kan ge fängelse. De har inga automatiska system som ger andra tillgång till kundernas uppgifter. - Vi efterlever självklart alla de lagar som finns och beslut som följer därav från domstolar, avslutar Anna Josefsson”

Detta sagt eftersom min tidigare bloggpost blivit uppmärksammad i dagens NT genom ett citat ur mitt blogg. Rätt kul faktiskt, när bilden på Farmor Gun i den för norrtäljeborna numera så välkända svarta hatten och ett kort citat lockar nya läsare till min blogg. Sedan kan jag bara hoppas att något av det som jag skriver om, kan vara av ett så allmänt intresse att Norrtelje Tidning väljer att göra artikel om saken.

I dagens tidning är det framförallt reportaget om hur skolorna i Björkö-Arholma och Grisslehamn tar tillvara teknikens möjligheter för att utveckla ett samarbete och artikeln om Läsläxor och e-böcker i Grisslehamn som fångar mitt intresse. Detta sagt utan att föringa värdet av artikeln om friidrottsklubben Rånäs 4H:s populära verksamhet i Matildahallen. Tvärtom ser jag den som ett viktigt komplement. Genom alla år av arbete bland barn och unga har jag hållit mig ajour med den forskning, som visar på värdet av det viktiga samspelet mellan kroppen och knoppen, d v s att barn som sysslar med idrott och sport har nytta av detta vid inlärning. Tre goda nyheter som gör att det finns hopp om en ljus framtid för barn och unga i vår kommun. Se där en bra anledning för den, som inte redan prenumererar, att köpa tidningen idag. 

Intressant?

Mediernas roller i ett myllrande liv.

Drygt en vecka a f k har gett utrymme för reflektion kring livet och tillvaron samt hur media hanterar det som blir till nyheter på olika nivåer och olika sammanhang. Mårten Schultz gör en bra analys i DN Kulturdebatt under rubriken Massorna sondmatas av sina medier. Här med utgångspunkt från den debatt som uppstått sedan den tidigare IMF-chefen blivit anhållen efter en anklagelse om ett allvarligt sexbrott. Gillar Mårtens tanke att ett antal principer kan hjälpa oss att hålla huvudet kallt och tänka klart medan mediedramatiken driver på våra känslor.

Tidigare i veckan fick jag anledning fundera över medielogiken när Norrtelje Tidning hanterade ”nyheten” att friidrottsföreningen Rånäs 4H för 20 – 25 år sedan anlitat den tränare, som tidigare skapat rubriker på grund av sin sexuella läggning inom Spåvägens Friidrottsklubb. Upprinnelsen till den diskussionen var naturligtvis Patrik Sjöbergs bok Det du inte såg. På Patriks egen blogg kan man läsa utdrag ur boken. Artikeln på NT Sporten var en sansad redogörelse av hur Rånäs 4H hanterat den information man fått att det någon gång i mitten av 1980-talet förekommit att någon aktiv blivit utsatt för tränarens närmanden, vilket inte stod i någon rimlig proportion till första sidans. Givetvis var det bra att föreningen genom att uttala sig ville markera att de erbjuder stöd och hjälp till de som då för så länge sedan drabbades, men det med är minst lika viktigt att det som hänt finns med i diskussionen om föreningens värdegrundsarbete. Riksidrottsförbudets ordförande Karin Mattsson har skrivit mer på sin blogg om vad man centralt gör för att stödja lokala klubbar och föreningar. På Patriks blogg finns även ett brev från Anders Frick till Lennart Karlberg, ordförande i Friidrottsförbundet, som visar att ledarskap kräver en hel del av den som vill vara trovärdig i sin uppgift.

Jag såg aldrig Norrtelje Tidnings löpsedel, men pappersupplagans första sida där en krigsrubrik över fyra spalter och 23,5 cm hög basunerade ut att ett obestämt antal idrottare utsattes för sexuellt övergrepp, som om det som hänt vore i går, triggade igång mina funderingar – Varför denna desperata rubriksättning? Såg sedan i ett annat sammanhang att ”fläskandet” främst handlar om att sälja lösnummer. Det landar till sist på oss läsare – vad är det som säljer? Massorna sondmatas, som Mårten uttryckte det. Frågan är hur många som egentligen tycker om att bli matade med sex i alla dess former dag ut och dag in. Själv håller jag på att revidera min uppfattning om mediernas roll allt efter det att insikten växer om hur läsarnas förkärlek för material, som sätter känslorna i svall, styr urvalet. Detta medan t ex försvaret ser media som allierade, vilket kommer fram i en norsk rapport, som presenterades på Nordiske Mediedager i Bergen den 11 – 14 maj. Medan folket matas med sånt som alla som ”pratar om”, utan den minsta tanke på vad ett juste rättsmedvetande kan kräva, erbjuds makthavarna okritiskt utrymme för sin propaganda. Allt i allmänhetens tjänst?

Anders Mildner skrev i sin krönika i SvD igår ”Idag är pr och lobbying närvarande överallt. Vi lever i en värld av spinn, som ju pr-experternas propagandametoder kallas. Men det mest skrämmande är egentligen inte vad pr- och lobbyfolket gör med informationen, utan vad spinnandet gör med oss.” Inte bara med oss läsare, som måste ställa oss frågan vem som tjänar på att vi tror att detta är sant och riktigt, utan i lika hög grad med journalisterna, som måste utgå ifrån att det bakom varje ”vanlig” läsare/ lyssnare/tittare som hör av sig kan finnas en lobbyist. Alla branscher som lever högt på andras förtroende måste tänka till. I den meningen tycker jag att Aftonbladets granskning av skolan har varit ett lovvärt initiativ, som kan ha inneburit att vi läsare fått en sannare bild av verkligheten, än vi skulle ha fått genom en traditionell nyhetsförmedling. Även om det började väldigt negativt under begreppet ”Skolraset” kunde jag igår i papperstidningen se att både Kvisthamraskolan och Grindskolan i Norrtälje fanns med bland de 100 bästa skolorna i Sverige. Det kändes riktigt bra.

Intressant.

Skrivandet ett verktyg för befrielse.

Igår tänkte jag göra det lätt för mig och bara länka till bloggen i Norrtelje Tidning, där jag inledningsvis förklarade att jag fortfarande gillar Piratpartiet, eftersom några artiklar i papperstidningen tidigare gett människor intryck att jag hade lagt av. Men, som jag skrev, så kan det bero på att jag inte behärskar konsten att göra mig ordentligt förstådd. Det är en sak att skriva, men något helt annat att prata. Sedan kan jag väl erkänna att jag, när jag i förrgår såg att Norrtelje Tidning i sin pappersupplaga gav mig gratisreklam (genom att citera ett utdrag ur ett inlägg på den här bloggen) då blev jag uppriktigt ledsen. Tidningen hade bara plats för de första raderna i ett stycke, som på nytt kunde ge läsarna intryck av att jag på något sätt tog avstånd från nätet. Även om jag kände mig uppgiven, insåg jag ganska snabbt att det var ett sinnestillstånd, som gör mera skada än nytta och då blir skrivandet en ren terapi. Jag tänker inte hemfalla åt självömkan, eftersom min mission – att verka för ett öppet och fritt internet för människor med frihet under ansvar mot en allmän övervakning och kontroll – är alldeles för viktig för att min energi ska läcka ut på sånt.

Men, på den planhalvan tänker jag fortsätta stångas med journalister i papperstidningar, som ägnar sig åt överdrifter om nätets farlighet, istället för att öppna sina sinnen och inse att ettor och nollor i fiberkablar knappast kan lastas varken för barnporr eller ett ökande drogbruk bland unga. Något som tidningar ”svämmar över av” idag. Lyckligtvis finns det människor som står med bägge fötterna på jorden och visar att kampen mot drogmissbruk är långt mer komplicerad än att öka förbuden, övervakningen och kontrollen. I en artikel i SvD kan jag läsa ”Enligt CAN uttrycker många av rapportörerna en frustration över att det på senare tid blivit vanligare att beställa droger över internet.” Internet är boven. Vem har inte läst om nätdroger – precis som om de kan rinna hem till beställarna genom kablarna?! CAN står för organisationen Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, som bland annat genomför enkätundersökningar om ungas drogvanor. Undersökningar, som man bör ta med en nypa salt, då ungdomarna svarar litet hipp som happ, eftersom de inser att materialet kommer att användas på ett i deras tycke negativt sätt. Därutöver har vi RNS, som arbetar specifikt mot narkotika och som bildades av föräldrar och intresserade vuxna i kölvattnet av Hasselakollektivet och deras ”pedagogik” Tvånget till frihet.

Idag ägs kollektivet av företaget Scientum, som är en övergripande organisation som representerar ett stort urval av behandlingsalternativ för ungdomar i Sverige, enligt deras egen hemsida. Vård och omsorg har idag blivit ”big business”, vilket är helt OK – om media håller koll på ifall man sköter sitt uppdrag utan att kränka de vårdbehövande och att VD och styrelsen inte stoppar en stor del av de pengar, som kommer från skattebetalarna, i sina egna fickor. I en artikel på RNS hemsida kan vi se vilka skiljelinjer som finns i synen på drogtester i skolorna, vilket RNS och många andra är varma förespråkare av. Sedan har vi Föräldraföreningen mot narkotika och det finns säkert några till. Under 70-talet var jag själv en varm anhängare av grundaren K. A. Westerbergs idéer, men med tiden kom jag att ifrågasätta metoderna då de lätt kunde missbrukas av beskäftiga vuxna. Allt om ingenting skriver initierat om situationen i dagens läge. Svensk Myndighetskontroll leker med tanken att det skulle kunna vara annorlunda här i Sverige.

Efter denna utflykt i minnenas skog och en hastig blick på dagens läge vad gäller drogpolitiken, inser jag att dagens blogginlägg blir lika långt som alltid. Nu återstår en liten fredagsrunda, där jag först fastnar för Techrisks bloggpost om Digital offentlighetsprincip. Sedan hälsar jag på hos Polisstaten, och Marcus ombord på Livbåten, som bägge luftar vad de känner inför datalagringen och all annan övervakning och kontroll; Intensifier berättar om att det finns alternativ; Rick skräder inte orden sedan han tagit del av Johan Linanders utläggning; och sist men inte minst Infallsvinkel, som har byggt upp en häftig vägg av länkar med bäring på datalagringsdirektivet. Den klistrar jag in rakt av – en maffig avslutning på denna vecka.

(Aftonbladet, DN, SvD, Troberg, Opassande, MiNimaliteter, HAX, SVT, DN 2, IDG, Falkvinge, Troberg 2, Fredriks blogg, Full Mental Straightjacket, Intensifier, Kunskapssamhället, Lakes lakonismer, Karl Sigfrid, Camilla Lindberg, Anders Mildner, Fredriks blogg del 2, Scaber Nestor, Sysadminbloggen, Rejdnell, Jerlerup, SvD 2, TV4, Svensk Myndighetskontroll, Maria Abrahamsson, Klara, teirdez, Ravenna, Lars-Erick, Anne Kekki, Emil Isberg, Farmor Gun, Magnihasa, Isak Gerson, Integritet och Frihet, Full Mental Straightjacket 2.)

Intressant.

När krutröken lagt sig ser man bättre.

Idag skriver Opassande ett inlägg färgat av hjärteblod. Hon skriver ofta mycket bra och tänkvärt, men idag tycker jag att hon fångat något mycket angeläget, som alla pirater och sympatisörer bör ta till sig. Piratpartiet är vad vi alla tillsammans gör det till.

När jag gått i clinch med min inställning till huvudregeln att Informationen i en demokrati måste vara fri har jag funnit att jag tidigare tagit för givet att vi i PP kan acceptera ett enda undantag från denna regel – dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Den typen av bilder är inga pärlor viktiga att visa upp för omvärlden. Dessutom handlar det om brottsoffers rätt till integritet och där anser jag att integriteten väger över och talar för ett undantag från huvudregeln. Jag kan se att de senaste dagarnas turbulens uppstod på grund av ett glapp mellan ett krav på total informationsfrihet och en frihet med ett visst angivet undantag, med tanke på integritetsaspekten.

Det var ett glapp som jag tidigare inte varit riktigt medveten om, men nu tvingats klarlägga inte minst för att kunna förstå var jag själv står och varför. Det handlar inte om att vara strategisk eller att lägga mig platt för en sexualneurotisk opinion. Det handlar om att ge företräde för dessa unga brottsoffers rätt till integritet. Om bilder i manga-serier kan förbjudas med stöd av den lag som trädde i kraft den 1 januari 1999, då måste den lagen ses över och dessutom måste ”tittförbudet” som infördes i lag med giltighet från den 1 juli 2010 rivas upp. Att alla bilder på nakna eller lättklädda barn – verkliga och fiktiva – skulle kunna ses som pornografiska och därmed förbjudna att titta på, det är fullkomligt absurt. Det tycker även småbarnsföräldrar samt mor- och farföräldrar. Undrar om inte det gamla ordspråket äger sin giltighet i fråga om de människor som driver fram dessa överdrifter: ”Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket”.

Journalistförbundets ordförande finns bland dem som förstod det som Rick Falkvinge försökte säga, men inte lyckades få fram. Jag har skrivit en insändare eller ett debattinlägg efter det att jag varit ute på stan och delat ut flygblad, då jag stärktes i min uppfattning. Hoppas att den politiske redaktören vid Norrtelje Tidning bereder plats för detta i papperstidningen så snabbt som möjligt. Uppdaterat med en länk i webbtidningen. Tycker att det har ett nyhetsvärde även utanför vårt parti, vilket kan göra att den kommer ut rätt snabbt. Tänker sedan på Annas blogginlägg I motgång har vi chansen ... Nu kavlar vi upp ärmarna och ger järnet. Till det hör att göra ett konstruktivt arbete med sjökorten på vårt forum.

Inspiration kan vi hämta i inlägg på webbplatsen 2022.nu där allt är läsvärt. När jag valt mina favoriter då kommer jag att länka till dem – när jag nu kan ta mig tid till det. Just nu måste jag göra mig klar inför äntringen av piratskutan Arwen. Maloki ringde och ville att jag ska vara i Smögen redan i morgon. Det innebär att jag kommer att höra av mig högst sporadiskt fram till den 18 augusti. Ha det så bra till dess.

Intressant.

Politik kräver både förnuft och känsla.

”Men det är anmärkningsvärt att utövarna själva vill beskatta sina distributionskanaler”, skriver Carl Johan von Seth, vikarierande politisk redaktör i Norrtelje Tidning i dagens ledare rubricerad En märklig ersättning. En ledare befriande klarsynt för att komma från tidningsvärlden, där journalister oftast sympatiserar med upphovsmän eller de företag, som köpt upp upphovsrätter, och alla deras intresseorganisationer, som ska ha sin del av kakan. Tycker att Carl Johan von Seth är värd mycket länkkärlek för denna insats. Andra som skriver om Copyswedes idéer och som jag missat tidigare är SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet, Fritänk, Copyriot, Mikael Persson, Cybernormer, MinaModerataKarameller och Svensk Myndighetskontroll. Eftersom det är valår har det rätt snabbt kommit en respons från en del politiker, här i Aftonbladet. Frågan är om det håller särskilt länge efter valet, om inte Piratpartiet äntrar Riksdagsskutan. Vi har inte glömt beteendet före och efter valet 2006.

När jag ändå är inne på ämnet gammelmedias förhållningssätt till internet vill jag uppmärksamma Beelzebjörns inlägg i förra veckan med anledning av DN:s sätt att selektera nyheter på nätet respektive papper. Men, det är tydligen inte helt lätt att delge människor fakta, vilket Emil Isberg berättar om. Ett mycket tänkvärt inlägg för alla med ambitioner att ta in nya fakta om saker som ligger varmt om hjärtat. Ett politikområde som bär syn för sägen är justitieministerns fögderi. För litet drygt en vecka sedan skrev Johannes Forsberg i Expressen en ledare, där han med utgångspunkt från Storbritanniens modigaste man synliggjorde att politiker kostar på sig vad som helst för att visa sig potenta inför sina väljare. De flesta blundar för att det kan finnas ett samband mellan ökande kostnader när allt fler gärningar straffas allt hårdare och det krympande ekonomiska utrymmet för t ex barnomsorg och skola. Forsberg skriver bland annat ”Debatten om brott och straff drivs av starka känslor och när sådana är i farten har torra ämnen som ekonomi och vetenskap inte en chans. För politikerna är hårdför kriminalpolitik ett potensmedel, i en tid när deras makt har minskat. Kenneth Clarkes eftertänksamhet betraktas som mesig och omanlig.” En träffsäker och intressant iakttagelse.

Ett annat område är säkerhetsindustrin, som verkar inom såväl Justitiedepartementets som Försvarsdepartementets ansvarsområde. Hax tycker att Washington Posts grävarbete när det gäller den svällande ineffektiva säkerhetsbyråkratin i USA borde stämma till eftertanke även här hemma i frågor runt FRA och teledatalagringen. Själv är jag rätt nyfiken på hur mycket av våra skattepengar, som är i omlopp, när denna industri håller hov här hemma vid Stockholmmässan i Älvsjö dagarna före valet. I inbjudan till den inledande debatten sägs ”Hur hanterar vi dagens hårda samhällsklimat? Alldeles oavsett om man inte statistiskt kan belägga att det är ett hårdare samhällsklimat idag, så upplever många grupper i samhället att så är fallet.” Läs gärna den sista meningen en gång till.

Det är helt uppenbart att det är ur dessa upplevelser som såväl politiker som aktörer inom denna industri hämtar sin näring. Med tanke på Emils bloggpost inser jag svårigheterna att vrida politiken bort från nuvarande hårdföra politik till en politik där man utgår från att både barn, ungdomar och vuxna har en inneboende förmåga att göra sitt bästa och ta ett eget ansvar för det som man har möjlighet att påverka i sin omedelbara närhet. Men där som här krävs ett gott ledarskap, som förmår att på ett juste sätt ta denna förmåga i anspråk. Var finns Sveriges modigaste politiker, som vågar gå i bräschen för en politik byggd på både förnuft och känsla? Om jag kunde formulera en vision inför år 2022 skulle den grunda sig på en tillitsfull människosyn kopplad till Isak Gersons kunskapskärlek och syn på immaterialrätt, även om jag inte håller med honom fullt ut när det gäller hans filosofiska vägval.

Slutligen ett stort tack till Badlands Hyena för ett riktigt, riktigt gott skratt.

Kokalolasosfofinontot!

Idag har jag gjort ett undantag och köpt DN:s papperstidning för att kolla in Piratpartiets helsidesannons. Kan tänka mig att rövarspråket till att börja med satte en del myror i huvudet på tidningens läsare, men med Piratpartiet som avsändare inser man nog rätt snabbt att annonsen är gjord med glimten i ögat. I Nyheterna24, Dagens Media och Resumé kan den som undrar läsa om den reklamcup som pågår och där startavgiften var 90 000 kronor, en summa som Pirat-Janne fick ihop efter ett upprop på sin blogg. Tråkigt nog gick vi inte vidare, men nog var det både spännande och roligt så länge det varade. Alltför många pirater var a f k kan man tänka. Men å andra sidan kan man tycka att en enda annons är bättre än ingen alls. Dessutom kan den kopieras och användas om och om igen.

I den mån att annonsen behöver förklaras bidrar Rick, Anna, Göran, Janne, Emma, Henry, Johnny, Värmlandspiraten och Magnihasa.

Annars är en annan pirathändelse sjösatt – visioner om framtiden på webbsidan 2022.nu. Maloki låter Herr Kanin komma till tals och ber oss att inte missa dagens berättelse om Remixkultur. För övrigt berättar Marie att piratskutan Arwen nått Grebbestad och haft besök av pirater. Anohito berättar att han nyss kommit hem från en fantastisk Islandsresa. Noterar för min egen del att Norrtelje Tidnings papperstidning idag citerat en liten snutt ur min NT-blogg med anledning av min kommentar till Copyswedes anspråk på nya pålagor på hårddiskar och mobiltelefoner. Hax kommer med ännu en kommentar om den idén. Knapsu säger sin mening och avslutar med Nä dra åt ... pipsvängen, Copyswede! Erik Laakso har förstått att han och nätmedborgare i alla andra partier behöver Piratpartiet i riksdagen och jag önskar att fler hinner komma till den insikten före valet.

Markus ”Lake” Berglund fortsätter sin debatt med de båda moderaterna i Norrtelje Tidning, men berättar också om Cecilia Wikströms inlägg i UNT idag, vilket triggade igång mig. Ett debattinlägg rubricerat ”Wikström arbetar för övervakning av internet” skickades kl 12.54 med en bön om publicering även i papperstidningen. Vill att mina vänner i Uppsala ska se att jag inte tappat stinget. Ser att Mårtensson skrivit läsvärt om The Washington Post och deras grävande med anledning av övervakningshysterin i USA. Undrar vilken tidning som gör ett motsvarande jobb här hemmavid. Men här verkar de flesta slutat vara alerta tigrar och mest blivit lata huskatter.

Intressant.

Välja bland bra bloggar – en svår uppgift.

Tänkte ta mig an utmaningen från Kent Persson (M) – Vilka bloggare anser du vara bra? Jag är ingen regelbunden läsare av Kents blogg och förstår av många andras omdömen att jag har gått miste om något. Min partikamrat Beelzebjörn har tagit tillfället i akt att orda en del kring internet och Moderaterna, där han konstaterar att Kent, Mary och Karl Sigfrid är ståndaktiga i sin tilltro till Moderaterna på ett sätt som liknar vissa sekters anhängare, men att han trots det respekterar dem och önskar dem lycka till. Det ger mig en osökt anledning att lyfta fram Marys MinaModerataKarameller. Hon var en av de första som visade att det inte var fel på mitt förstånd när jag reagerade på lagklustret kring FRA:s verksamhet. Hon var också den som höll balansen när jag kunde fara iväg. Jag förstår att hon hoppas och tror att hennes parti ska besinna sig. Hon visar med sitt inlägg att det inte är så lätt att välja bland bra bloggar. Som vi kan se på hennes blogg vill hon att väljare, som gillar M, ska kryssa Karl Sigfrid. Det förstår jag – han håller fortfarande stilen.

Sedan var det just detta – vad menas med bra? Korta slagkraftiga texter med en knorr? I den ligan platsar varken jag själv eller många av de bloggar som jag läser. Såg hos Lars-Erick att han tycker att det handlar om ett intressant innehåll, men också om att vara engagerad i och stå upp för demokratiska fri- och rättigheter. Lars-Erick är själv en person som dragit sitt strå till stacken med sina texter om liberalism och integritet. En liberal rebell, som vet att det är en himmelsvid skillnad mellan att ta en kopia och att sno grannens gräsklippare. Mina favoriter är bloggare, som vill komplettera eller ifrågasätta medias bilder av sakernas tillstånd på det tema som jag själv är intresserad av. Berget har som bekant många olika sidor. Mark Klamberg är ett bra exempel på en sådan källa. Jag tycker mig inte få ut särskilt mycket av de partipolitiska bloggare som anser sig stå för den enda sanna rätta läran, oavsett om det är till vänster eller höger.

Därför gillar jag Lakes Lakonismer – en centerpartist som också är Guld-Pirat. Genom att vara Guld-Pirat visar han var han står när det gäller internetrelaterade frågor. Som synes är han integritetscertifierad vilket är en konkret handling som Centeruppropet tagit initiativ till. Även om partiet försöker göra Fredrik Federleys och Annie Johanssons kovändning i samband med omröstningen den 17-18 juni 2008 salongsfäig, är vi rätt många som med egna ögon kunde se att det handlade om ett skickligt iscensatt skådespel. Markus utnämde i år den 17 juni till Partipiskans dag. Han beskriver också mycket bra hur förödande det blir med partipiska om man döljer detta före ett val. Själv gjorde jag mitt bästa för att påverka vår lokale riksdagsman Per Lodenius (C ), men förstod inte då att statsministern gjort hela saken till en kabinettsfråga. Så, trots att jag ser Centerpartiet, som den störste svikaren, när det gäller FRA, respekterar jag Markus ”Lake” Berglund, som fortfarande hyser hopp om sitt parti - Centerpartiet.

Men det gör inte jag! Även om jag – i hopp om att flera ska tänka till – gjort gemensam sak med Magnus Andersson, CUF:s ordförande och Mary X Jensen (M) med ett debattinlägg i Aftonbladet. Efter att ha läst hans blogginlägg börjar jag nu så smått undra om jag gagnat saken – integritetsskydd på internet - med min underskrift. Tjusningen med Internet är ju att vi kan röra oss gränsöverskridande. Europatanken bygger väl ändå på att våra mänskliga rättigheter ska vara lika inom unionen. När jag sedan ser att CUF använt sig av en fiktiv person som bloggare för att föra ut sitt budskap, blir jag än mer fundersam. Att Malmöoperan använde sig av ett sådant upplägg för att skapa intresse för operaföreställningen Vanessa, gillade jag – då handlade det om fantasi och föreställning från början till slut. Helt klart är Corporate Storytelling en verksam metod för att stärka organisation och varumärke, men då handlar det inte om påhittade berättelser. Jag undrar: - Kan man verkligen använda en fejkad figur för att sälja ett budskap, som i så fall ska köpas av väljare som inte vill bli lurade? Eller var tanken att gammelmedia, med sin inställning till internet, skulle hjälpa till med reklamen (eller marknadsföringen, som det heter idag)? I så fall, får vi väl se om strategin lyckas.

Valet av MinaModerataKarameller, Lars-Erik – en liberal rebell/Mark Klamberg och Lakes Lakonismer är ingen utdelning av Guld-, Silver- och Bronsmedalj utan en spegling av att det ligger inom möjligheternas gräns att alliansen skulle kunna handla annorlunda – om man förstod hur viktigt internet är för utveckling och fördjupning av information och kommunikation i en demokrati. Men istället kan vi se att stunder av tillfällig klarsyn, snabbt förmörkas och de inordnar sig i ledet. Finns det en partipiska med i spelet även här? Håller med Christian Engström, PP och MEP i Bryssel – den som kämpar kan förlora, den som inte kämpar har redan förlorat.

Med detta sagt vill jag sedan lyfta fram en hel rad Piratbloggar – Opassande; Sagor från livbåten; Josh; Maloki; Hax; OlofB; MiNimaliteter; Anna Troberg; Emil Isberg; Magnihasa; Beelzebjörn; Skivad Lime; Full Mental Straightjacket; Leo Erlandsson och Calandrella (två som jag saknar då de inte skriver så ofta längre) och många fler, som på olika sätt bidragit till att jag valt PP.

Därutöver finns många andra bloggar/webbsidor där jag hämtar inspiration och information Techrisk; Deepedition; Michael Geist; Knightkommissionen; Julia Skott; Copylinda; Brit Stakston; Politik 2.0; ja, listan kan göras lång. Men jag slutar här, eftersom en insändare i Norrtelje Tidnings pappersupplaga väntar på ett genmäle. Det är Anna Kinberg Batra (M) och Ulla Malutchenko (M), som gör sken av att de och deras parti värnar friheten på nätet. Man kan skratta på sig för mindre :D. Märkligt i sammanhanget är att ett debattinlägg om nätet inte är tillgängligt via nätet. Jag vet inte om tidningar tillhörande Stampen-gruppen har någon särskild policy, som kan förklara sånt?! Det blir till att ställa en fråga.

Intressant.

Tillsammans mot övermakten.

Läser i Aftonbladet det debattinlägg som Magnus Andersson, CUF, Mary X Jensen (M) och jag själv inspirerades till av MEP:erna Christian Engström (PP) och Lena Ek (C ). Sedan detta skrevs har jag sett att Anna Corazza Bildt (M) dragit tillbaka sin underskrift, samtidigt som hon deklarerat att hon på alla sätt kommer att bekämpa barnporr. Jag ogillar också barnporr, men tycker inte att ändamålet helgar vilka medel som helst. Med en sådan inställning riskerar vi att människor tar lagen i egna händer, vilket varje rättsstat måste motverka. Men här i Sverige verkar ledande makthavare ha slagit in på en helt ny väg.

Sällan demonstreras detta tydligare än när justitieminister Beatrice Ask tar till orda. Hon är så totalt omedveten om den arrogans som hennes syn på rättsväsendet är ett uttryck för. Samtidigt drunknar hennes förhållningssätt i fråga om brott och straff i en medieflod, där strömmen är så strid att rättssäkerheten eroderas på samma sätt som stränderna längs finlandsfärjornas rutt. De, som uppmärksammar det som pågår, är så få att de kan ses som försumbara i den värld där man lever på braskande nyheter. Dessutom orerar dessa människor bara bland sina vänner och bekanta i sociala medier, som många journalister kan avfärda som betydelselösa, även om en del av skribenterna verkligen kan räknas till betydelsefulla opinionsbildare som Emma Opassande, Sagor från livbåten, Rick Falkvinge och Johanna Julén. Men, att sociala medier väcker intresse i medielandskapet, det visar gårdagens inslag i Ekot och ledaren i dagens Norrtelje Tidning.

Sedan till det som fått alla politiska kommentatorer att gå i spinn – SCB:s stora mätning av opinionen. Piratpartiet är helt osynligt i de opinionsmätningar, som hittills duggat tätt och varit baserade på uppemot 1.000 personer. SCB:s redovisning, baseras på 6.135 röstberättigade personer av 9.035 slumpmässigt utvalda. Deras mätningar ses som de mest tillförlitliga mätningarna. Här Ekots inslag och artiklar i DN, SvD, Sydsvenskan, AB, Expressen. I SCB:s pressmeddelande läser jag ”Övriga partier skulle vid val i maj få 5,7 (±0,5) procent av rösterna. Bland övriga partier är Sverigedemokraterna klart störst. Partiet skulle få 3,9 (±0,4) procent av rösterna i maj. I resterande del av gruppen övriga partier dominerar Piratpartiet.” Wow, detta ser jag som ett avstamp inför månaderna fram till valet 2010, även om vi förbigås med tystnad i etablerade medier.

Att vi har Christian Engström som MEP i Bryssel visar att det som vi pirater föresatt oss att klara av inte alls är omöjligt. Roligt att läsa Europaportalens reportage om att han trivs med sin uppgift. Han betonar att Piratpartiet är ett fokusparti på samma sätt som Miljöpartiet var det i starten av sin verksamhet.

Intressant.

Tidningars överlevnad, FRA m m

En kommentar till gårdagens inlägg, har slagit rot: - Men du skrev inte din åsikt om det här. Osökt får jag hjälp av artikeln ”Rekordfå läser papperstidningar”, i SvD. Där berättas om den undersökning, som gjorts av SOM-institutet i Göteborg och som naturligtvis kan förklara Stampens beslut. Jag tillhör således en krympande skara tidningskonsumenter, men när man ser på jämförelsen mellan åldersgruppen 15 – 29 år, verkar nyheter på nätet ha lika svårt att fånga de ungas intresse, som papperstidningen, även om den har fler läsare än kvällstidningar på nätet. Störst intresse för morgontidningar på papper finns bland äldre och högutbildade. Andra undersökningar visar dock att läsningen av både på papper och webb ökar. Intressant även att Svenska Dagbladet är en av de få tidningar i Europa som ökade i antal pappersläsare i år enligt Sifos räckviddsundersökning, skriver tidningen. Redaktionschefen Martin Jönsson berättar att man på SvD ser papper och webb som en helhet och att papperstidningen ökar bland unga, kvinnor och de som bor i Stockholm. Det förvånar mig inte – det är en bra tidning med (vad jag kan bedöma) hög trovärdighet.

Hur skulle jag reagera om SvD skulle ”låsa in” sitt material och kräva betalning för länkar av oss som bloggar? Naturligtvis skulle min första tanke vara ”Vill Svenska Dagbladet inte att deras material ska läsas av flera?” Sedan skulle jag nog säga upp mitt abonnemang. När det gäller Norrtelje Tidning får jag vänta och se vad som händer. Hittills har jag känt ett behov av att hålla mig ajour med det lokala livet sett genom såväl journalisters som bloggares ögon. Jag finns bland de senare som 1 av 18. Tidigare har jag funderat över varför tekniken inte gör det möjligt att pinga ett inlägg och tänkt att det kommer väl, men nu har jag blivit osäker.

Ställer mig samtidigt frågan: - Skulle jag vara beredd att betala per artikel, sedan jag läst rubrik och ingress? En snabb kalkyl baserad på nuvarande prenumerationspris drygt 2000 kr/år och en genomsnittlig kostnad av 10 kr/st skulle ge mig möjlighet att läsa i genomsnitt 3,85 artiklar i veckan. Samtidigt undrar jag vilken journalistik det på sikt skulle leda till. Helt klart är det en lösning helt i linjen med den marknadsanpassning, som lovsjungs bland de nyliberala tänkarna – ge folk det som folk vill ha! Men, redan idag knotas det om den förflackning som skett, när kvällstidningarna blivit alltmer lika en del skvallertidningar. Skulle vi få mer av det? Ja, risken finns och det är väl här politiker behövs för att säkra en balans?!

Uppdatering: I SvD Näringsliv den 9 juli skriver Hanna Dunér under rubriken Stampen står på sig (tyvärr inte utlagd på webben) om ett samtal med Stampens utvecklingschef Gunnar Springfeldt. På frågan Vad vill du att Google ska göra? svarar han: - Jag vill att vi ska hitta en modell där vi kan dela på intäkterna från innehållet. Google måste erkänna att vi är en del i detta ekosystem så jag vill hitta en intäktsmodell som säkrar att journalistiken lever vidare.

Har för övrigt lyssnat på programmet Sommar i P1 med Roger Wallis. Det var intressant. Ser att Jens O och Olof B twittrar om att det blir ett meningsutbyte mellan Roger Wallis och Henrik Pontén i ett av Studio Etts inslag i sändningen mellan kl 17 – 18. Kan förstå det, annars blir det väl ett oherrans liv och anklagelser om osaklighet från upphovsrättens riddare inom Antipiratbyrån. SR skriver på sin webb ”I programmet kommenterar Roger Wallis Bahnhof-fallet och Antipiratbyråns arbetsmetoder. Hans kommentarer kommer att bemötas av Antipiratbyråns jurist Henrik Pontén i Studio Ett efter kl 17.00, då även Roger Wallis medverkar i diskussionen.”

Avslutar med intressanta inlägg på portalen Arvid Falk , MinaModerataKarameller och Hax om FRA-lagstiftningen. Och i detta sammanhang kan det passa att notera att myndigheter får kritik från Datainspektionen när det gäller bristande kontroll, vilket Karl Sigfrid snappat upp. Intressant.

PS. Även ett icke-svar säger något. DS

Snårigt Telekompaket p g a upphovsrätten.

Ser att en av mina favoriter bland riksdagsledamöterna Karl Sigfrid (M) tar till orda i Norrtelje Tidning i frågan om alla de direktiv, som kommer från Bryssel och som innebär en tvingande lagstiftning med påföljd att uppgifter läggs på internetoperatörerna, som i sin tur tvingas att debitera oss kunder för dessa merkostnader. Oavsett vad man tycker i sak om dessa politiska påfund – de kostar pengar och det blir kunderna som tvingas betala!!! Men varför ska vi acceptera det? Det är val till EU den 7 juni och då kan vi – om inte vi kan hejda detta dessförinnan – göra något åt den saken.

Man kan naturligtvis undra hur förslagsställarna Harbour och Toubon tänker, men det är väl ungefär som vi kan höra här hemma. Upphovsrätten är så helig att det får kosta vad som helst för att beivra intrång. Läste för en stund sedan i DN att inte ens EU-ledamöter, som vill hålla Telekompaketet rent från dylika tillägg, själva riktigt vet hur de ska rösta för att inte göra en dålig sak ännu värre. Detta sedan lobbyisterna för upphovsrätt släppts in i Telekompaketets detaljer genom olika tilläggsförslag, vilket framgår att den redovisning av tilläggen som La Quadratur du Net sammanställt. Något jag har försökt beskriva under den senaste tiden. Tyvärr är min engelska inte så avancerad att jag vågar lita på att jag förstått allt till punkt och pricka, men Hax på plats i Bryssel kommenterar.

Att lobbyisterna inte nöjer sig med IPRED, det har vem som helst kunnat se. På fullaste allvar menar de att det ska vara internetoperatörernas uppgift att uppfostra kunderna så att de håller sig på den smala vägen. Med samma syn skulle det vara järnhandlarens sak att se till att den som köper en kofot inte gör sig skyldig till inbrott. Min enda tröst är att krukan går efter vatten tills den spricker. Ju mer jag lärt mig om Antipiratbyråns beteende desto mer pirat blir jag själv i hjärtat. Idag förstår jag varför Piratpartiet finns. Det gjorde jag inte för nio månader sedan. Nu kan jag klart se att andra partier hittills varit mera lyhörda inför upphovsrättslobbyn än att fundera över hur man skulle kunna möjliggöra ett liv på nätet på samma premisser, som livet vid sidan av tangentbordet. Som ett resultat av det pågår på nätet en namninsamling med krav på en lag, som kan garantera oss internetanvändare en digital intellektuell allemansrätt. Jag har skrivit under och tycker naturligtvis att många andra ska göra det också. Därutöver pågår aktiviteter på olika håll med motionsskrivning för att påverka de politiska partiernas ställningstagande för en anpassad upphovsrätt – här hos Anders Widén.

Och fram till den slutliga omröstningen i EU-parlamentet om Telekompaketet under nästa plena 20 – 24 april, kommer jag att göra vad jag kan för att våra EU-ledamöter tydligt ska visa var de står. Det, som pågår har det goda med sig att de som vill stå upp för internets frihet får lättare att ta ställning till vilka kandidater, som är värda ett kryss i EU-valet den 7 juni. Karl Sigfrid berättar på sin blogg var han hämtat uppgifterna till sin artikel i Norrtelje Tidning. Opassande tycker sig se att samhället strävar åt två olika håll samtidigt och andra som bloggar i saken är MinaModerataKarameller, Anohito, Svensk Myndighetskontroll och Scaber Nestor. Deep edition skriver om spelutredningen, men det kunde lika gärna gälla Telekompaketet. Copyriot nystar vidare på sin tråd om upplevelseindustrin och turen har nu kommit till riksdagen. Intressant.

I vår lilla stad Norrtälje.

Har nyss lagt ut ett långt inlägg på NT-bloggen om spelet i EU och i diskussionen i bloggosfären om upphovsrätten, som oftast ligger bakom den repressiva lagstiftningen. Inläggen i NT kan ännu så länge inte pingas hos Twingly, Bloggportalen, Nyligen.se eller någon annan, men det kommer nog. Norrelje Tidning är riktigt framåt när det gäller att ta till sig att det finns läsare som vill kommentera, men också det behov som en del av oss har att själva skriva d v s blogga. Tidningen är nu uppe i 18 bloggare, som skriver mer eller mindre regelbundet. Eftersom jag är rätt flitig här blir det inte lika ofta där. Till att börja med tänkte jag att skriva mera med ett lokalt fokus där, men sedan jag sett hur direktiv och lagar i EU påverkar våra liv lokalt, är det inte alldeles enkelt att göra en sådan åtskillnad. Jag tycker nog att alla lokalt i Norrtälje måste inse att det finns människor bakom de politiska besluten såväl i Bryssel/Strasbourg som i Stockholm och Norrtälje – människor som i olika hög grad tänker efter själva eller låter sig ledas eller förledas innan de går till beslut. Offentlighetsprincipen är till för att medborgarna ska kunna granska den makt som politiker har och då är internet ett bra verktyg. Som en medborgare med demokratiska fri- och rättigheter ogillar jag starkt att staten ska övervaka/kontrollera mig eller begränsa mina möjligheter att röra mig fritt ute på nätet. Det jag själv ogillar ska jag inte pracka på andra. Av det skälet är Karl Sigfrid (M) en av mina favoriter bland riksdagsledamöterna. Hans länk till ett yttrande från en vd för ett internetföretag är mycket läsvärd. Men därifrån åter till vår lilla stad.

Igår besökte jag gla Rådhuset här i Norrtälje, där lokala politiker annonserat att de finns tillgängliga för informella möten med allmänheten. Det blev en trevlig pratstund över en kopp kaffe och jag fick tillfälle att klara ut hur det förhöll sig med frågan om kommunens köp av parkmarken intill Brf Riddaren (f d Stadshotellet). Kommunen har anmält sitt intresse att få förvärva marken, sedan är det en fråga för Den Danske Bank och Brf Riddaren om de vill sälja eller om de ska låta någon annan ta över ägarskapet. Men vad jag har förstått riskerar Brf Riddaren att gå i konkurs och är i behov av en så ekonomiskt fördelaktig lösning som möjligt, men i detta som allt annat gäller – den som gapar över mycket mister ofta hela stycket. Skulle man inte vilja tillgodose norrtäljebornas önskemål om att åtminstone få ta parken i besittning, då får girigheten ansikten även i vår lilla stad.

Norrtälje kommun har tjänat 20 miljoner på att sälja av fastigheter som tidigare tillhörde E.G. Stenbergs Donationsfond. Tanken när kommunen förvärvade fastigheterna av stiftelsen var inte att de skulle användas i spekulationssyfte och därför är det inte mer än rätt att en del av dessa pengar används för att återföra en del av detta i allmän ägo. Ryktet går att det är Centrumfastigheter, som vill gå in som ägare, men det är i så fall en sak mellan dem och Den danske bank samt Brf Riddaren. På en direkt fråga om politikerna gått in i affären för att hjälpa Centrum Fastigheter i Norrtälje AB, förnekade Berit Jansson (c ) detta på det bestämdaste! Intressant.

FRA-beroende på grund av vad?

Kommer inte ihåg var jag läste kommentaren, där någon undrade om det inte fanns någon länkrörelse, typ Anonyma FRA-ktivister, för oss som fortfarande håller på med vårt FRA-motstånd. Att slåss för att politikerna ska respektera våra mänskliga rättigheter och grundlagen, ses alltså av FRA-kramarna, som ett beroende framkallat av ett missbruk. Missbruk av yttrandefriheten? Eller missbruk av åsiktsfriheten? Eller vad ...

Medan MiNimaliteter bygger vidare på FRA-antologin, vilket är ett svar på DN:s artikel med påståenden om att motståndet byggts av inhyrda proffs från någon PR-byrå, fortsätter diskussionen på nätet. Även företrädare för den bransch, som pekats ut, tycker att det finns skäl att säga något i saken – här JMV Kommunikation. Deepedition funderar under rubriken Att slå sönder en revolution och rekommenderar oss att läsa Isobel i Expressen. Intressant.

Morfar Gunnar har på sin blogg i Norrtelje Tidning lagt ut den debattartikel, som var införd i papperstidningen i går, där han deklarerar att han är beredd att rösta på ett annat parti i nästa val, då han känner sig sviken av det parti, som han hittills röstat på. Jag har kommenterat under rubriken Heja Morfar! Ge honom en tribut du också – det är alltid svårt att ta ett sådant steg. Själv har jag på NT-bloggen skrivit om något jag fann hos Hax tidigare idag. Andra som bloggar är JensO, Knapsu, Intensifier, Hax, Satmaran, Kjellberg, Rick Falkvinge och Zac´s åsikter på ett fat.