The Pirate Bay - en symbol för Informationsfriheten

Knappast någon intresserad av internet, som infrastruktur för det vi sysslar med på nätet, kan ha undgått att grabbarna Peter Sunde, Gotfrid Svartholm Warg och Fredrik Neij har gjort  uppoffringar för att hålla igång denna torrenttracker eller sökmotor. Den har under drygt tio år möjligjort fildelning utan att något mänskligt öga kontrollerat om innehållet är lagligt eller inte. Efter alla tidigare rättsprocesser har nu statsmakten på nytt slagit till på uppdrag av intressenter i eller finansiärer av f d Antipiratbyrån nuvarande Rättighetsalliansen, vilket bland andra SVT berättar om.  (tog tid att hitta, men skam den som ger sig).

Det började för åtta år sedan som Peter Sunde, en av grundarna, skriver om på sin blogg Copy me happy.   Han är inte särskilt stolt över hur TPB har "utvecklats" sedan han lämnade skutan. Att till mycket stor del behöva finansiera - en för mänskligheten viktig "motor" - med annonser för porr och Viagra är problematiskt - inte tu tal om den saken. Men i den fria informationens namn måste man hålla fast vid sina principer. Dekadensen i piratbukten ligger i betraktarens öga. Den sippa delen av samhället behöver ju inte besöka siten. Men med tanke på att en stor del av mänskligheten ser sexuella behov, som något man talar tyst om och möjligen håller på med i lönndom, i vart fall om man inte är gift med varandra, kan jag förstå att det nedvärderande snacket om sexistiska pirater, kan få mer näring, när vi anser att vi än en gång måste stå upp för det som TPB symboliserar - Informationen och Kommunikationen måste vara fri! 

Vi är inte ensamma om den uppfattningen. Medan Nils Funcke förefaller vara en ropandes röst i öknen här hemma i Sverige finns i andra länder sakkunniga inom olika gebit från olika lärosäten, som slår sin kloka huvuden ihop och i institutionella former försöker finna framkomliga vägar. Tar som exempel USA med dess Aspen Institute som även tagit sig an denna fråga. Men det är inte lätt eftersom Upphovsrättsindustrins tentakler sträcker sig långt in i alla rum, där människor med makt i form av sin kunskap kan tänkas vilja ändra på nuvarande lagstiftning. Men, det som är lagligt i köttvärlden måste i rimlighetens namn även vara lagligt på nätet. Termen Intertextualiteten inom det skrivna ordets område måste ha sin motsvarighet inom musikens, filmens och spelens värld. Kopiering för personligt - icke kommersiellt - bruk är en central del i detta att vara människa i behov av samvaro med andra. Vi behöver en kulturell allemansrätt. En sådan rättighet utgör inget hot mot marknaden för kommersiella produkter - tvärtom - den bidrar till ökad efterfrågan av det som vi anser vara värt pengarna.

Diskussionens vågor går höga om hur vi pirater bör förhålla i fråga om TPB, vilket Johnny Ohlsson med bloggen Enligt min humla bidrar till med en tänkvärd jämförelse. Och jag undrar hur bevara Ikonen The Pirate Bay om vi bildligt talat skulle spränga den i mångas ögon sunkiga skutan The Pirate Bay i luften? Ingen helt oviktig fråga eftersom sunkigheten ligger - som tidigare sagts - i betraktarens öga. Men, jag förstår Peter Sunde om han inte vill bli ihågkommen, främst för pornografi och potenshöjande medel. Detta sagt utan att jag för den sakens skull sätter mig till doms över de människor som har sådana behov. Christian Engström ser också TPB:s betydelse för att fildelningen ska tas för vad den är; ett sätt för människor att ta del av olika innehåll som underlag för sina meningsutbyten och umgänge med andra över nätet.

Missar en del av lördagens stora begivenhet Lunch med Julgranspåklädning med pumlor hos barn och barnbarn, men känner att jag måste vara med på Mynttorget, i vart fall ett tag. Hoppas att mina nära och kära har överseende med det. För övrigt har jag en del att stå i idag sedan jag och ett par yngre killar bland mina vänner skrivit en insändare i Norrtelje Tidning med frågor till lokala politiker om tiggarnas situation vid entreer till affärer och banker.

Ur konflikter föds både ont och gott.

Vi människor väljer vad som ska ges företräde. Idag sitter vi på första parkett och bevittnar ett skeende där det är en tidsfråga innan endera sidan skaffat sig ett tolkningsföreträde på beskrivningen av det som vi ser – revolution eller kris? Vice presidenten Omar Suleiman har börjat prata med oppositionen, vilket SvD skriver om. Men, ungdomarna, som drog igång det hela, har inte varit representerade vid dessa samtal. Hittills har militären intagit en mer balanserad position i förhållande till folket på torget, men enligt dokument läckta till Wikileaks har Omar Suleiman varit den som försett USA med uppgifter om det Muslimska Brödraskapet, vilket omnämns i SvD:s rapportering. Något som kan förklara det försiktiga tassandet från USA:s och EU:s sida, men också uttalandet av Silvio Berlusconi, som Opinionsbloggen berättade om häromdagen. Johan Westerholm skriver om en västvärld i limbo.

Gör internet till en mänsklig rättighet, skriver Måns Adler i Expressen mot bakgrund av det som skett i Egypten, där regimen efter det folkliga upproret gjort vad den förmått för att blockera tillgången till internet samt tvinga den största internetleverantören att sända ut meddelanden till mobilanvändare med ett uttalat stöd för regimen. Regimens attack på journalister och bloggare har gjort synligt att regeringsmakten ogillar att allt fler förfogar över möjligheten att kunna sprida information och åsikter om det som pågår. Då jag länge sett mig själv som en nätmedborgare i en miljö där mänskliga rättigheter bör råda, kan jag inte gör annat än instämma. Samtidigt undrar jag om inte detta med datalagring och FRA visar att maktens företrädare även här hemma ser rätt stora delar av folket som ett hot mot rikets säkerhet. På tisdag i nästa vecka kommer Konstitutionsutskottet att fortsätta beredningen av den lag som ska implementera Datalagringsdirektivet. Här kan man få en inblick i vad som händer i de olika utskotten. Bäst fungerar det genom att klicka på länken kalendern.

Parallellt med den diskussionen pågår en annan, som handlar om den förändring som pågår inom de olika mediehusen och bland journalister, där man intar olika ståndpunkter – alla i avsikt att förhålla sig till de hot och möjligheter som internet med dess sociala medier utgör. Joakim Jardenberg bidrar praktiskt i den diskussionen genom att lyfta fram diskussionen om journalistens roll, här i ett seminarie med Anders Mildner. Kolla gärna flera av hans inlägg. Gert Frost har också bidragit med ett antal intressanta inlägg. Här ställer han en rad intressanta frågor samtidigt som han kliver åt sidan för att ”fundera över vad som egentligen krävs för att få andra än de närmast sörjande att ta del av diskussionen om formerna för framtidens informationsspridning”.

Under de dagar, som jag själv har haft tänkarmössan på, i ett försök att orientera mig i en tid då gapet vidgas mellan de som fokuserar på nätets möjligheter och de som gör stort nummer av dåliga mänskliga beteenden, vilka helt tillskrivs internets existens, har jag försökt bli klok på hur ledande politiker tänker kring begrepp som tillit och ansvar. Debatten i Kvällsöppet om brottsoffers ökande inflytande när det gäller de allt hårdare straffen rörde om ordentligt i mitt inre. När människors sorg och fullt begripliga hämdlystnad tillåts utgöra grund för behandlingen av de straffade, då handlar samhällets insats om vedergällning och inte kriminalvård. Att sedan Brottsoffermyndigheten uppträder så okänsligt i relation till brottsoffer, det borde verkligen uppmärksammas i mycket högre utsträckning. Vilket fokus har de i sin roll? Det är i sådana stunder som jag tänker på Nelson Mandela och den sydafrikanske fångvaktaren – genom att de visade varandra respekt under fängelsetiden blev det möjligt att försonas med det som hände under en tidsepok när de varit varandras fiender. När det är så svårt för enskilda individer att leva med det som hänt, borde det vara samhällets plikt att bistå med kvalificerad hjälp för att hjälpa dem finna försoningens väg.

Avrundar med Anna Troberg, Piratpartiet, som såg det jag såg; att de tävlande i Melodifestivalen blir kollade för att se om de har rent mjöl i påsen. En drift med kontrollnojan, som jag kan applådera, mest därför att företeelsen verkligen förtjänar att skrattas åt. Kan för min inre syn se FRA:s anställda sysselsatta med sitt byggande av sociogram och föreställa mig vilka samtal det kan leda till dessa "FRA-snokare" emellan.

Intressant.

Vi satsar alla vårt förtroendekapital.

Lars Gustafsson, Författare och Distinguished professor emeritus vid University of Texas, Austin har i ett öppet brev till styrelsen för Piratpartiet, begärt sitt utträde med anledning av att styrelsen beslutat att skydda en del av organisationen Wikileaks servrar. När jag nämnde detta i en tidigare postning med en länk till Lars Gustafssons blogg, tyckte jag att det skulle bli intressant se vilken tidning som skulle bli först med den nyheten. Oops. Intressant, det ser ut att vara Expressen Kultur Sedan TT spritt nyheten hakar GP Kultur & Nöje på. Rolling stones?

Även om alla medlemmar är värdefulla i kraft av sin numerär, finns det därutöver en och annan som i kraft av sitt intellektuella förtroendekapital har en större tyngd än oss andra, och därför är naturligtvis förlusten av medlemmen Lars Gustafsson kännbar. Men, ur en demokratisk synvinkel kan det inte vara så att hans tolkning av vad organisationen Wikileaks står för, måste anammas av styrelsen av det skälet. Vi har alla var och en ett förtroendekapital att förvalta. Lars Gustafsson gör det på sitt sätt med hänsyn tagen till situationen i sitt nya hemland USA, där kriget mot terrorismen antagit svåröverskådliga proportioner.

Att Piratpartiet skulle ge sig in i ett samarbete med en organisation, som på sakliga grunder skulle kunna klassas som ”anti-USA-orienterad” faller helt på det orimliga i påståendet. Det står nog mera för det gamla vanliga – den som inte är med mig, den är emot mig. Jag är gammal nog att ha hört mycket om McArthy-ismen och varit nära de som sysslade med kommunistjakten på 50-talet, vilket var förspelet till IB, som sedan ledde till IB-affären. Idag har vi FRA. Jag minns mycket väl den mycket upprörda diskussionen, sedan vi i ungdomsklubbens styrelse haft besök av en kriminalpolis, som ville värva oss som rapportörer av ungdomar anslutna till Kommunistisk Ungdom. Även om vi i styrelsen sa nej, då vi inte ville hålla på med angiveri, vet jag att det fanns medlemmar i klubben som trots det ställde upp. Jag har således på nära håll sett vad skräck för inbillade faror kan göra med människor.

Att läcka material, som genom sin mängd kan ge en tillförlitlig bild av krigets verkliga ansikte, är ett av de få sätt som står människor till buds för att få hejd på våldsspiralen i krig. Om jag förstått saken rätt växer opinionen mot kriget även hemma i USA, men det är inte vad jag kunnat se det huvudsakliga skälet till Piratpartiets intresse att ställa upp. För oss handlar det om att stå upp för Informationsfriheten. En viktig princip som Reportrar utan gränser betonar och som även Lars Gustafsson torde bejaka i normalfallet. Tanken är ju att risken för att offentlighetens ljus kan falla på det som händer, ska göra att man håller sig till de spelregler som finns. Det komplicerar krigföringen varför vi inte kan bortse från att stater världen över – även Sverige – vill tygla den teknik, som gör sådana läckor möjliga.

Det går inte att missta sig. Just nu pågår ett veritabelt krig på samhällets alla nivåer mellan dem, som vill låsa in informationen och göra den tillgänglig endast för en utvald skara, och dem, som i likhet med flertalet av Piratpartiets medlemmar, är övertygad om att vi har mer att vinna än förlora på offentligheten. Ett bra exempel på det senare finner jag hos Techrisk, som berättar en solskenshistoria om hur en publicering av gamla fotografier ur RAÄ:s arkiv fick ett ökat värde när en läsare läste om saken och ville komplettera bilderna med ytterligare kunskap om deras innehåll. Nog kan man undra vad som ger bäst utdelning i det långa loppet – att fokusera på möjligheterna eller att överdriva farorna och rusta oss för att möta en massa hjärnspöken.

Kan vi inte låta medborgarna i USA och andra av kriget berörda länder ta ställning till om det är bra eller dåligt att dokumenten gjorts tillgängliga. Vi måste utgå från att Wikileaks också har ett förtroendekapital att förvalta och det kan ingen annan göra åt dem. Även om jag i likhet med Calandrella skänkt problematiken en tanke, utgår jag från att de gjort ett val med tanke på de omständigheter, som de tvingas leva under.

Avrundar med Opassande, som skriver om Dagens kulturpolitiska garv med länk till Birger Schlaug som gjort en egen iakttagelse om Expressen Kulturs engagemang i valrörelsen; Anna Troberg, som bl a kommenterar Lars Gustafssons begäran om utträde; Hax gör också ett försök; Rick Falkvinge samlar info från internationella media. Ser hos Lars Gustafsson att han fått ett svar från Rick och att utträdet är bekräftat. Som vanligt finns mycket intressant att läsa i kommentarstrådarna.

Intressant.

När krutröken lagt sig ser man bättre.

Idag skriver Opassande ett inlägg färgat av hjärteblod. Hon skriver ofta mycket bra och tänkvärt, men idag tycker jag att hon fångat något mycket angeläget, som alla pirater och sympatisörer bör ta till sig. Piratpartiet är vad vi alla tillsammans gör det till.

När jag gått i clinch med min inställning till huvudregeln att Informationen i en demokrati måste vara fri har jag funnit att jag tidigare tagit för givet att vi i PP kan acceptera ett enda undantag från denna regel – dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Den typen av bilder är inga pärlor viktiga att visa upp för omvärlden. Dessutom handlar det om brottsoffers rätt till integritet och där anser jag att integriteten väger över och talar för ett undantag från huvudregeln. Jag kan se att de senaste dagarnas turbulens uppstod på grund av ett glapp mellan ett krav på total informationsfrihet och en frihet med ett visst angivet undantag, med tanke på integritetsaspekten.

Det var ett glapp som jag tidigare inte varit riktigt medveten om, men nu tvingats klarlägga inte minst för att kunna förstå var jag själv står och varför. Det handlar inte om att vara strategisk eller att lägga mig platt för en sexualneurotisk opinion. Det handlar om att ge företräde för dessa unga brottsoffers rätt till integritet. Om bilder i manga-serier kan förbjudas med stöd av den lag som trädde i kraft den 1 januari 1999, då måste den lagen ses över och dessutom måste ”tittförbudet” som infördes i lag med giltighet från den 1 juli 2010 rivas upp. Att alla bilder på nakna eller lättklädda barn – verkliga och fiktiva – skulle kunna ses som pornografiska och därmed förbjudna att titta på, det är fullkomligt absurt. Det tycker även småbarnsföräldrar samt mor- och farföräldrar. Undrar om inte det gamla ordspråket äger sin giltighet i fråga om de människor som driver fram dessa överdrifter: ”Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket”.

Journalistförbundets ordförande finns bland dem som förstod det som Rick Falkvinge försökte säga, men inte lyckades få fram. Jag har skrivit en insändare eller ett debattinlägg efter det att jag varit ute på stan och delat ut flygblad, då jag stärktes i min uppfattning. Hoppas att den politiske redaktören vid Norrtelje Tidning bereder plats för detta i papperstidningen så snabbt som möjligt. Uppdaterat med en länk i webbtidningen. Tycker att det har ett nyhetsvärde även utanför vårt parti, vilket kan göra att den kommer ut rätt snabbt. Tänker sedan på Annas blogginlägg I motgång har vi chansen ... Nu kavlar vi upp ärmarna och ger järnet. Till det hör att göra ett konstruktivt arbete med sjökorten på vårt forum.

Inspiration kan vi hämta i inlägg på webbplatsen 2022.nu där allt är läsvärt. När jag valt mina favoriter då kommer jag att länka till dem – när jag nu kan ta mig tid till det. Just nu måste jag göra mig klar inför äntringen av piratskutan Arwen. Maloki ringde och ville att jag ska vara i Smögen redan i morgon. Det innebär att jag kommer att höra av mig högst sporadiskt fram till den 18 augusti. Ha det så bra till dess.

Intressant.

Mycket ska man höra ...

... innan öronen trillar av, sa min mamma, när hon tyckte att något var helt uppåt väggarna. Sedan jag läst artikeln av Carl Bildt i Aftonbladet, något Josef tipsade mig om, vill jag utbrista: - Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur huvudet!

I en hyllning m a a av att FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år skriver han bland annat ”Det är ingen djärv gissning att en allt större del av framtidens kamp för friheten kommer att röra de klassiska frågorna om rätten att fritt få sprida och ta del av information. Vi ser redan i dag hur i vissa länder bloggarna förföljs, servrar stängs ner, internetsidor censureras eller tillgången till datorer begränsas. Här ska Sverige stå i främsta ledet för att slå vakt om informationsfriheten. Jag har därför i dag satt igång ett arbete inom UD att inför det svenska ordförandeskapet ta fram förslag om hur Sverige kan verka för att stärka Europeiska unionens insatser till försvar för yttrande- och informationsfriheten på internet”.

Detta skriver landets utrikesminister samtidigt som Sveriges riksdag stiftar lagar i avsikt att hindra människor utnyttja de tekniska framsteg som görs och göra sitt till för att internet ska bli nationella öar i det globala nätet genom att stadga skyldigheter för nätoperatörer att lämna ut kunduppgifter till privata företags indrivningsverksamhet och kunders trafikdata till staten för övervakning och registrering. Jag säger bara IPRED1 och FRA och tar mig för pannan! Att flera reagerar visar bl a Blogge Bloggelito och Tankar i gryningens ljus. Hur det känns när den allians, som man röstat på, visat sig vara digitala analfabeter, det vittnade Josef om häromdagen. Erik Josefsson skriver om vad som pågår på EU-nivån om IPRED2 och ACTA – förhandlingarna om en ökad insyn i detta börjar i morgon. Intressant.

Som den positiva människa MinaModerataKarameller är, vill hon gärna tolka Bildts artikel som att han står för en annan inställning, när det gäller nätets frihet, än partiledningen och som bekant är hoppet det sista som överger en människa. Hon verkar ha en vän i Breki Tomasson, som läst in viss kritik i Bildts artikel. Den tolkningen borde leda till ett riktigt scoop, varför jag söker i DN vad man där skrivit om Carl Bildt i dagens anledning, men där handlar det om Carl Bildt, som kändis med en egen blogg. Där skriver han själv om Frihet och Nobel.