Vänner av ordning vs rättssäkerheten.

En liten gnutta hopp om en anständig svensk rättvisa tänds när jag läser debattinlägget hos SVT Debatt av Brita Sundberg-Weitman, pensionerad lagman och docent i folkrätt, rubricerat Svenska journalister ljuger om Assange. Det hedrar Brita S-W att hon går mot strömmen i en rättssak där en lång radda av landets feminister ser rött, då de är övertygade om att Assange är en fähund som vill smita undan sitt ansvar. Den dokumentär som Brita S-W nämner sändes i SVT i början av april 2011. och är inte längre tillgänglig på nätet

Samtidigt går det inte missa att många såväl män som kvinnor är rejält trötta på att snart sagt allt som händer i samhället ska tolkas men framförallt misstolkas med hänvisning till berörda individers kön. Irritationen däröver går också till rejäla överdrifter på sina håll, även om det också finns bloggare, bl a Jinge, som försöker se nyktert på saken. Men helt klart är rättssäkerheten både för Julian Assange och de berörda kvinnorna är i fara när saken blivit politik på högsta nivå, vilket bl a SvD skrev om häromdagen. Hos bl a SVT.se kan vi nu ta del av Assanges egna ord från balkongen hos Ecuadors ambassad i London.

För min egen del förhåller jag mig rätt kritisk till hur saken hanterats av rättsväsendet och kan mycket väl förstå varför idéerma om att Assange riskerar att bli utlämnad till USA kunnat slå rot både här i Sverige och runt om i världen. Gillar skarpt Anna Trobergs debattinlägg på SVT Debatt för några dagar sedan. Utan några andra jämförelser tänker jag på Hannes Råstams Fallet Thomas Quick. Där blir det också väldigt tydligt att företrädare för rättssamhället måste gå en repetitionskurs med fokus på rättssäkerhet om Sverige ska undvika fler rättsskandaler.

Sedan måste jag säga några ord om rättssaken i Moskva där några medlemmar ur gruppen Pussy Riot dömts för hädelse då de anses ha vanhelgat den ortodoxa kyrkan genom att använda den som plattform för sin kritik mot Putin. Andres Lokko gör i sin krönika i SvD en mycket intressant iakttagelse när det gäller journalisters och andras engagemang för upprorsmakarna i Moskva i jämförelse med två av deltagarna i London-kravallerna för ett år sedan. Bland kommentarerna finns även ett blogginlägg av Hans Wåhlberg värt att ta del av. Yttrande- och åsiktsfriheten kräver insikt utifrån många olika aspekter hos alla som säger sig veta vad som kännetecknar en demokrati.

Självklart är det enklare att försvara olika kulturella aktioner än bataljer mellan aktivister och poliser, som inte så sällan växer fram ur motsättningar dem emellan. Men, varken vänner av ordning eller slagskämpar är de mest begåvade när det gäller att värna våra demokratiska fri- och rättigheter.

Intressant?

Livet sett genom en professors brillor.

Under helgen läste jag understreckaren i SvD och förundrades över professor Torsten Petterssons puzzlande för att beskriva sambandet mellan dagens deckarboom och hans syn på internet som boven i en utveckling där han ser ett moraliskt förfall. Trots att han är professor i litteraturvetenskap faller det honom inte in att människor som gillar att skriva och beskriva sin samtid, väljer att skriva deckare eftersom det torde vara enklare att klara av än att skriva skönlitterära verk. Han ger dessutom deckargenren uppgiften att förklara och lägga våra bilder av samhällsutvecklingen tillrätta. Riktigt knepigt blir det när han ger sig på uppgiften att beskriva internet och dess roll.

Efter en riktig drapa om webbens typiska drag skriver han ”Nu är det allt mer uppenbart att anständigheten för stora delar av befolkningen har varit en kuliss som upprätthållits endast av rädsla för juridiska eller sociala påföljder. Då webbanonymiteten avlägsnar denna rädsla rasar kulissen och avtäcker en utbredd benägenhet för stöld, bedrägeri, verbal aggression och sexuell hänsynslöshet.” Man häpnar!!! På vilka grunder kan Pettersson komma med sådana påståenden, utan att närmare reflektera över vad det är som internet synliggör på ett annat sätt än vad media tidigare har gjort? Bara för att allt vad människor kan haspla ur sig och låna sig till tidigare har varit dolt för det stora flertalet av oss, betyder det inte att detta har varit obefintligt tills nu. Bara det faktum att han utgår från att fildelning står för ett moraliskt förfall, visar att han inte är kapabel att se och förstå sig på den mänskliga naturen. Särskilt i en tid då vi – på ett helt annat sätt än tidigare – kan dela med oss med hjälp av länkar och filer för att förklara för andra vad som berör oss på ett eller annat sätt.

Inte för att vi är mer brottsbenägna, utan därför att internet gör det möjligt att vidga vår krets av meningsfränder, men också våra möjligheter att pröva våra intryck och åsikter mot andras. Det är en högst påtaglig skillnad mot tidigare, då det handlade om papperskopior och kasettband – ibland i brev på posten. Tack vare internet har jag själv haft möjligheter att vidga mina vyer, fördjupa mina kunskaper och fått möjligheter att utbyta tankar och åsikter med många andra som likt jag själv är vetgiriga och vill förstå sig på den tid som vi lever i. Om samhället ”sammanbitet” vill bekämpa detta, då säger det mera om samhället, där professor Torsten Pettersson och hans gelikar just nu är tongivande, än om oss som kämpar för att få vara medborgare även när vi använder vår tid till aktiviteter på nätet. Vi, som ser på internet med andra brillor än professorn, vet att där finns endast nollor och ettor och hur dessa används avgörs av en människa av kött och blod vid tangentbordet. Att hon skulle vara mer brottsbenägen än den människa, som inte är uppkopplad, är ett påstående som jag vill jag se väl underbyggda bevis för istället för ett opportunt tyckande – alldeles särskilt som detta tyckande kommer från en av de lärde i universitetsvärlden.

Däremot tycker jag att Expressens Ann-Charlotte Martens sett ljuset när hon beskriver hur hon kommit till klarhet om det industriella komplex som gör sitt för att påverka våra tankar. Granne till deckarna bor filmerna, där polisen är hjältar och där spelar informations- och kommunikationstekniken en avgörande roll. Att Martens drabbas av en omskakande insikt visar att vi behöver mer av problematisering i pratet om teknikens användning. Inte genom att sätta på oss professor Torsten Petterssons brillor, utan genom att ställa oss frågor hur vi måste förhålla oss till allt det som flyter upp och synliggörs – inte så sällan med hjälp av etablerade medier. Hör det inte också till de mänskliga rättigheterna att man kan få vara naiv och okunnig till dess man lärt sig. Erfarenheter kallas det som våra misstag bidrar till och som vi skämtsamt brukar tala om som lärdomar den hårda vägen? Ska vi fortsätta frossa i brottslighet och tilltag av udda existenster och människor som gör vad som helst för att få uppmärksamhet eller ska vi fokusera på det goda som följer av tillgången till information och kommunikation via nätet? Det är en fråga som professionella inom media måste ställa sig, inte minst mot bakgrund av att det i deras yrkeskår finns människor som gärna odlar sina aversioner mot den digitala utvecklingen.

Som ett motgift länkar jag till pressmeddelandet om Susanne Kjällanders avhandling Elever skapar eget lärande med digitala verktyg. Gillar också Emil Isbergs kommentar till DN:s artikel om EU-kommissionär Neelie Kroes åsikter om farorna på nätet. Får mig sedan ett gott skratt när jag läser bloggen Tysta tankar. Vi som minns hur det var då, vet att våra barn överlevde och i sin tur blev hyggliga föräldrar, med en rätt sund syn på utvecklingen. Nog är det väl bättre att vuxenvärlden skaffar sig kunskap och kan förhålla sig på ett vettigt sätt d v s ta ett eget ansvar och hantera det som sker på ett mera genomtänkt sätt, än att mobiltelefoner och datorer ska övervakas och polisen bli allena saliggörande. Det ska bli intressant se hur man inom kampanjen Digidel 2013 kommer att förhålla sig – om man kommer att fokusera på farorna eller se möjligheterna. Intill dess noterar jag att Föreningen för fri kultur och programvara och Creative Commons i de nordiska länderna ordnar ett framåtsyftande evenemang i Stockholm den 5 maj, vilket bloggen Majestatis Pluralis puffar för.

Avrundar med Anna Troberg, Piratpartiets partiledare, som visar oss medlemmar vägen ut ur ett dilemma. Strongt! Vi behöver inte gå tillbaka i svunnen tid för att finna rakryggade politiker, även om Lars-Erick kan ha en poäng i att uppmärksamma dem. För att ta oss framåt gäller det att ta med sig det bästa av det som varit.

Intressant.

Ur konflikter föds både ont och gott.

Vi människor väljer vad som ska ges företräde. Idag sitter vi på första parkett och bevittnar ett skeende där det är en tidsfråga innan endera sidan skaffat sig ett tolkningsföreträde på beskrivningen av det som vi ser – revolution eller kris? Vice presidenten Omar Suleiman har börjat prata med oppositionen, vilket SvD skriver om. Men, ungdomarna, som drog igång det hela, har inte varit representerade vid dessa samtal. Hittills har militären intagit en mer balanserad position i förhållande till folket på torget, men enligt dokument läckta till Wikileaks har Omar Suleiman varit den som försett USA med uppgifter om det Muslimska Brödraskapet, vilket omnämns i SvD:s rapportering. Något som kan förklara det försiktiga tassandet från USA:s och EU:s sida, men också uttalandet av Silvio Berlusconi, som Opinionsbloggen berättade om häromdagen. Johan Westerholm skriver om en västvärld i limbo.

Gör internet till en mänsklig rättighet, skriver Måns Adler i Expressen mot bakgrund av det som skett i Egypten, där regimen efter det folkliga upproret gjort vad den förmått för att blockera tillgången till internet samt tvinga den största internetleverantören att sända ut meddelanden till mobilanvändare med ett uttalat stöd för regimen. Regimens attack på journalister och bloggare har gjort synligt att regeringsmakten ogillar att allt fler förfogar över möjligheten att kunna sprida information och åsikter om det som pågår. Då jag länge sett mig själv som en nätmedborgare i en miljö där mänskliga rättigheter bör råda, kan jag inte gör annat än instämma. Samtidigt undrar jag om inte detta med datalagring och FRA visar att maktens företrädare även här hemma ser rätt stora delar av folket som ett hot mot rikets säkerhet. På tisdag i nästa vecka kommer Konstitutionsutskottet att fortsätta beredningen av den lag som ska implementera Datalagringsdirektivet. Här kan man få en inblick i vad som händer i de olika utskotten. Bäst fungerar det genom att klicka på länken kalendern.

Parallellt med den diskussionen pågår en annan, som handlar om den förändring som pågår inom de olika mediehusen och bland journalister, där man intar olika ståndpunkter – alla i avsikt att förhålla sig till de hot och möjligheter som internet med dess sociala medier utgör. Joakim Jardenberg bidrar praktiskt i den diskussionen genom att lyfta fram diskussionen om journalistens roll, här i ett seminarie med Anders Mildner. Kolla gärna flera av hans inlägg. Gert Frost har också bidragit med ett antal intressanta inlägg. Här ställer han en rad intressanta frågor samtidigt som han kliver åt sidan för att ”fundera över vad som egentligen krävs för att få andra än de närmast sörjande att ta del av diskussionen om formerna för framtidens informationsspridning”.

Under de dagar, som jag själv har haft tänkarmössan på, i ett försök att orientera mig i en tid då gapet vidgas mellan de som fokuserar på nätets möjligheter och de som gör stort nummer av dåliga mänskliga beteenden, vilka helt tillskrivs internets existens, har jag försökt bli klok på hur ledande politiker tänker kring begrepp som tillit och ansvar. Debatten i Kvällsöppet om brottsoffers ökande inflytande när det gäller de allt hårdare straffen rörde om ordentligt i mitt inre. När människors sorg och fullt begripliga hämdlystnad tillåts utgöra grund för behandlingen av de straffade, då handlar samhällets insats om vedergällning och inte kriminalvård. Att sedan Brottsoffermyndigheten uppträder så okänsligt i relation till brottsoffer, det borde verkligen uppmärksammas i mycket högre utsträckning. Vilket fokus har de i sin roll? Det är i sådana stunder som jag tänker på Nelson Mandela och den sydafrikanske fångvaktaren – genom att de visade varandra respekt under fängelsetiden blev det möjligt att försonas med det som hände under en tidsepok när de varit varandras fiender. När det är så svårt för enskilda individer att leva med det som hänt, borde det vara samhällets plikt att bistå med kvalificerad hjälp för att hjälpa dem finna försoningens väg.

Avrundar med Anna Troberg, Piratpartiet, som såg det jag såg; att de tävlande i Melodifestivalen blir kollade för att se om de har rent mjöl i påsen. En drift med kontrollnojan, som jag kan applådera, mest därför att företeelsen verkligen förtjänar att skrattas åt. Kan för min inre syn se FRA:s anställda sysselsatta med sitt byggande av sociogram och föreställa mig vilka samtal det kan leda till dessa "FRA-snokare" emellan.

Intressant.

Vinner gör den som skräms mest?

Under veckan som gått, då jag har valt göra annat än att blogga, har Anna Troberg gjort ett debattinlägg på DN.se Debatt där hon uppmärksammade att EU-minister Cecilia Malmström (i samband med konferensen 2011 anordnad av Folk och Försvar) passade på att skrämma upp konferensdeltagare, media och deras läsare, lyssnare och tittare med att skriva och prata om internets faror i form av cyberbrottslighet och cyberkrig. På avstånd från tangentbordet kunde jag se, höra och fundera: - Hur mycket av detta följer ett uppgjort schema, som Malmström snällt lånar sig till? Justitieutskottet hade som bekant en diger dagordning med bäring på en del av detta vid sitt möte i tisdags.

Rädd som Cecilia Malmström är för allt farligt som finns där ute i händerna på ett förfärligt ogreppbart antal ondskefulla människor med tillgång till datorer och internets kablar, är hon sinnebilden för den typ av människor som politiska maktspelare brukar förse med epitetet ”nyttig idiot”. Hon är för cyberbrottsligheten vad Drottning Silvia är för de uppblåsta uppgifterna om barnporren.

Oscar Swartz har - källkritisk som han är - synat även Malmströms uppgifter och delar med sig på SVT Debatt av det som han har funnit. Bakom dessa uppgifter döljer sig t ex förhållanden som en del företag i säkerhetsbranschen blåser upp för att visa på sin egen betydelse eller en del företagschefer inte klarar av att åtgärda hemma vid källan. När jag själv botaniserat i artiklar hos IDG.se och Ny Teknik kan jag se att det inte är helt lätt att ta reda på vad t ex datatrojanen Stuxnet handlar om. Inledningsvis skriver IDG att Israel och USA låg bakom den i attacken mot Irans kärnkraftverk och samtidigt skriver Ny Teknik att Ryssland varnar för ett ny olycka modell Tjernobyl. Några dagar senare påstår några svenskar i Ny Teknik att Stuxnet utvecklats i Vitryssland samtidigt som IDG.se skriver att programmeringen av Stuxnet inte var så perfekt. Wikipedia har hämtat uppgifter från ett par olika håll, men helt klart verkar det vara så att Stuxnet används av militärpolitiska strateger på det sätt som passar de egna intressena bäst. Helst ska folket inte lägga sig i utan snällt betala vad ”cyberkrigen” kostar både via skattsedeln och genom att avstå från medborgerliga fri- och rättigheter som nätmedborgare.

Anna har helt rätt i sin iakttagelse – det gäller för Cecilia Malmström och alla andra politiska höjdare att försätta oss i en allmän skräck för något obeskrivligt stort och otäckt, för att kunna driva igenom det ena efter det andra av övervakning och kontroll. När de sedan, genom Wikileaks läckta dokument, ertappas med att spela ett rätt högt spel bakom ryggen på oss medborgare, då svarar de med ”Inga kommentarer” med hänvisning till att det handlar om ”tredjepartsuppgifter”. Detta istället för att vara klyftiga nog och istället lämna oss uppgifter direkt ur den egna munnen. Bildt och Billström har uppenbarligen varit i Irak och haft vissa möten där flyktingpolitiken vädrats och en ambassadetablering diskuterats. Jag räknar till inte mindre än sex olika artiklar i SvD och kan tänka mig att det finns minst lika många i andra media.

Många politiker vill inte acceptera att internet är en informationens motorväg, som gör det möjligt för oss medborgare att delta i diskussioner som på olika sätt påverkar det som pågår omkring oss. Men den politiker som skaffar sig makt genom skrämsel bidrar till att skapa och underhålla en rädsla för andra människor och då särskilt – främlingar. Då blir det riktigt skrattretande att de blir förvånade när andra partier upptäckt att det går att skära egna pipor i den vassen. Men det gamla ordspråket håller än – Som man ropar i skogen, får man svar!

Den avslutande rundan för att se vad andra sysslat med i veckan får jag spara till i morgon.

Intressant.

Ska de verkligen anförtros fler befogenheter?

Först hör jag på radion att Beatrice Ask talar sig varm för nya befogenheter till polisen, som inte bara gäller tillgång till våra trafikdata, utan brottsprovokation, vilket innebär att polisen ska kunna göra sig skyldig till brott i sin jakt på brottslingar. Sedan läser jag i Expressen och SvD att ministern är upprörd, sedan en anställd inom kriminalpolisen visat synnerligen dåligt omdöme. SR har också uppmärksammat saken. Här kan vi se att det knappast handlar om en engångsföreteelse. Det verkar mera handla om en kåranda, där sånt här beteende odlas. Lumparjargong? Man kan bli skräckslagen för mindre. Undrar hur stort mörkertalet är? Undrar hur vanligt det är att kollegor bryr sig? Ska riksdagen verkligen ge denna kår ännu vidare befogenheter? Hemlig telefonavlyssning blir också allt vanligare. Men frågan är om det leder till fler uppklarade brott. Jens O funderar också över nyttan med Ask & Co. Samtidigt verkar det som om detta med alla dessa lagar kommit till under public service medias radar.

Sedan måste jag bjuda på en berättelse ur verkligheten – Mikael Nordfeldth kan berätta hur han blir behandlad av polisen. I Umeå där gör man sig ingen brådska med att återlämna prylar, som de tidigare beslagtagit, trots att Åklagarmyndigheten beslutat att lägga ner förundersökningen. Avrundar med Lars-Ericks Regeringen vill att public service ska vara husbondens röst. Undrar om vi kommer att se någon skillnad? Det sista var väl en aning elakt. Men det har att göra med att jag är väldigt besviken över att framför alllt public service-media fogat sig i övervakningsstaten med allt vad som följer i dess spår.

Intressant.

Hög tid granska regeringens motiv.

Nils Funcke skriver under rubriken Kriget mot terrorn har gjort oss blinda i AB Debatt och visar med all önskvärd tydlighet att vi som känner stor olust inför utvecklingen inte är fel ute. Expressens ledare bär rubriken Varning för Ask, d v s Sveriges justitieminister Beatrice Ask. Alltså den person som har det yttersta ansvaret för att Sveriges lagar ska hålla måttet när det gäller nödvändigheten, effektiviteten och proportionaliteten. Vad jag kan förstå har Beatrice Ask diskvalificerat sig på samtliga dessa punkter. Det konkreta behovet – nödvändigheten – måste väl ha någon koppling till en seriös utvärdering, som visar att alla andra gängse metoder prövats och visat sig vara odugliga, samtidigt som effektiviteten d v s uppklarningsprocenten med hjälp av metoden redovisats för att kunna ställas i relation till förlusten av förtroendekapital på grund av intrånget i alla telefon- och dataanvändares privata sfär.

I maj kunde vi läsa om Riksrevisionens granskning av polisens brottsutredningar i DN, som visade att där finns en del att åtgärda. I juni skrev DN:s Peter Wolodarski en ledare där han redovisade vad han funnit sedan han borrat vidare i revisionsrapporten och funnit svårförklarliga skillnader i redovisat resultat mellan olika län och regioner. Ledaren avslutas med orden ”Om det finns ett politiskt område där regeringen flagrant misslyckats så är det detta”. Även om det skrivits i avsikt att stödja Folkpartiets krav på tuffare tag inom politikområdena rättsväsende och kriminalvård, kan vi inte komma ifrån att ledaren i allt väsentligt styrker att alla hittills stiftade lagar inte lett till högre effektivitet och trots det kan polisen fortsätta att beställa en allt tuffare lagstiftning. Snacka om systemfel!

Men, tillbaka till datalagringen och planerna på att öppna upp för polisens tillgång till vår privata kommunikation även vid mindre allvarliga brott. Sedan jag skrev gårdagens inlägg har många skrivit åtskilligt. Rick Falkvinge har samlat en del av detta i sitt inlägg där han konstaterar att Alliansregimen driver igenom datalagringen. Redan 2007 räknade man i Tyskland ut att uppklarningsprocenten skulle uppgå till 0, 006 procent i förhållande till rätt höga kostnader. Oscar Swartz har gjort en genomgång och analys av förslagets innehåll och menar att det behövs en folkstorm mot detaljerna i förslaget. Oscar skriver ”Beatrice Ask försöker få igenom en fullkomligt diabolisk datalagring som går långt utöver EU-direktivet” och sedan beskriver han hur detta kan genomföras.Om inte regeringen snabbt kan leda i bevis att Oscar har helt fel är det hög tid att vi alla larmar så högt som vi bara orkar. Daniel Gustafsson ser att Alliansen och S är ense om tagen och tycker att det är nog nu.

Ser för övrigt att Mikael von Otter, näringspolitisk expert, IT&Telekomföretagen inom Almega, tar till orda i ett debattinlägg i SvD där han förutom att tala om de verkliga kostnaderna och hur detta kommer att drabba småföretagare i branschen och konkurrenskraften även tar upp frågan om integriteten, jag citerar ”Staten har tagit sig rätt att veta minst lika mycket om mig i den elektroniska världen som jag själv vet. Var finns eftertanken, analysen av helheten och dess konsekvenser?”. När en branschföreträdare känner sig nödsakad att tala högt om branschens ansvar för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten och att detta sträcker sig längre än vad landets justitieminister kan uppvisa, då går verkligen skam på torra land.

Det mest intressanta i Expressens ledare är passusen ”Sverige har bannats av EU-domstolen för att vi inte infört direktivet i tid. Den politiska förklaringen stavas FRA: regeringen Reinfeldt orkade inte med ytterligare en infekterad integritetsfajt och lät därför begrava frågan till efter valet.” Det lyckades han med, eftersom den granskande makten – medierna – tillät detta. Jag har tolkat det som att medierna fasade för att PP skulle lyckas upprepa framgångarna i EU-valet, vilket hade inneburit en rejäl diskussion i riksdagen om upphovsrätten, som även journalisterna har ett egenintresse av. Polisens anspråk på tillgång till tvivelaktiga metoder och datalagringen fick vänta.

I gengäld ägnades desto mer uppmärksamhet åt vänsterns mobbning av S D och spekulationer kring tänkbara effekter av deras entré i riksdagen och andra partiers åsikter om detta. Något som gav dem en rejäl vind i seglen. Vad jag kan se har svenska folket reagerat på att åsikts- och yttrandefriheten satts ifråga när det gäller högerpopulisterna, medan vänsteraktivisterna själva varit både blinda och döva för effekterna av sitt eget agerande. Summan av kardemumman är att Alliansen tycker sig ha fått förtroendet att traska på, när det gäller integritetskränkande lagstiftning i förhållande till nätets användare, vars rättssäkerhet sitter löst, medan vänner av åsikts- och yttrandefrihet kan glädja sig åt att att vänsteraktivisterna fått sig en lektion i hur valet av metod kan spela moståndare i händerna. Medierna gjorde ingenting annat än speglade vad som faktiskt skedde på gator och torg landet runt och svenska folket svarade på detta.

I datalagringens och tvångsmetodernas kölvatten väntar även fortsatta diskussioner ifall upphovsrätten ska tillåtas förgifta användningen av länkar i vår kommunikation på nätet eller om regeringens tanke är att den ska fungera som en bromskloss för allt socialt och kulturellt umgänge människor emellan, som utvecklas med hjälp av dagens teknik. Det var ju den av regeringen utsedde sakkunnige Jan Rosén, som fungerade som rådgivare åt Tingsrätten i Hudiksvall, vilket gör att vi kan befara det värsta.

Avslutar genom att låna bloggväggen hos Henry Rouhivuori, som också läst Mikael von Otters debattinlägg.

Intressant.

Lakes lakonismer: Datalagringen – dubbelbeskattning och dubbelbestraffning, Frihetsfrågorna är döda – alliansen inför Datalagringsdirektivet | Oscar Fredriksson (C), Datalagringen « Stenskott, Högerregeringen redo att ta ytterligare ett steg mot övervakningssamhället | Kulturbloggen, Polisstaten: Från Terrorism till Snatteri, Stefan Stenudd: Datalagringen sker för att det går, Idag skäms jag över Alliansen | Magnus Kolsjö, Ett steg till i övervakningen. « Leffe45′s Weblog, Bloggis | Upp jårs, Datalagringsdirektivet och Sanningsministeriet | Sanningsministeriet, Nyfikenhet går före rättssäkerhet! | Demokraturen, Ipse Cogita! – Nästa steg: brevöppning!, Beatrice Ask tar oss närmare 1984 | Grenfeldt, STUDIOHISINGEN – Om framgång: Hit når inte myndigheterna, Nu börjas det » Pezster » Whatsupsthlm, Minamoderatakarameller: Personlig integritet och teknik…, Scaber Nestor – Sveriges nya övervakningsskatt. (Datalagringsdirektivet), Cowchasers: Beatrice Ask längtar till 1984?, Privat område « Från ett påhittat paradis, David Bergström: Övervakning och länkning., Trafikdatalagringsdirektivet « Emil Källström i Sund, Borgarna startar upp svenska STASI « Sucker Punch, a lot of nothing.: 1984 – Fast värre., l-hs blogg, Alliansfritt Sverige: Regeringen inför datalagring, Kaka på väg: Text me!, Nej till datalagring.se: Nu hade vi behövts, Datalagringsdirektivet på remiss « En pirats blog, futuriteter – Så var det färdigt, Vem är vem? | jon.tng.nu, Datalagringsdirektivet | Henry Rouhivuori, Datalagringsdirektivet och Sanningsministeriet | Sanningsministeriet, Magnihasa: Hårda mätdata, Ytterligare ett steg mot Stasi samhället « Johannes Blogg., Storebrorssamhället | Törnebohms Hotspot, Vad hade Joe Mc Carthy sagt om Beatrice Ask? « Sverige är inte världens navel!, Folkomröstning och folkövervakning « Word up, Anjo, Här är regeringens förslag till datalagringsdirektiv « Från utomlands, Min SPRÄNGANDE huvudvärk… « Dyspné, Vinden viskar mitt namn: Storebror ser dig!, Fy fan för övervakningssamhället, Marknadsliberalen: Regeringen borde inte genomföra datalagringsdirektivet, Jinge.se » Hjälp Uppdrag Granskning!, Martin Mobergs blogg: Ännu (m)er övervakning….., Ung Vänster: Regeringen tar ytterligare ett steg mot övervakningssamhället, Med örat mot rälsen: Vilka dumheter ska vi klaga på idag?, Alla har rätt till privatliv « Ledarbloggen, Inga garantier! « Åhh!-sikt, Bengt H: ASK – Stasi, Farmor Gun i Norrtälje: Regeringen skiter i vad det kostar – medborgarna får betala., Lars-Ericks blogg – en liberal rebell: Lindblad om vår ”eminenta” polis, Blir det champagne och inte integritet som stjälper ACTA? « Jöran Fagerlund, Datalagringsdirektiv på bräcklig grund « Jens Holm, Kommunisternas blogg » Bloggarkiv » Ändå sen en tid tillbaka är herrarna rädda, THE HAMBURGER TRAIN: Gamla människor kan inte data, Germunds Blog: Storebrorsskräck, Allt om ingenting: Det svenska datalagringsförslaget enligt Ask (M), Upp till kamp mot datalagringen! | Henrik Brändén, Motpol: Jag hatar er,

Regeringen skiter i vad det kostar – medborgarna får betala.

En grå och trist novemberdag som denna passar det bra att lyssna på Beatrice Ask när hon förkunnar att regeringen nu är klara med hur EU:s datalagringsdirektiv ska införas i svensk lag. Hax skriver ”Skyll inte på mig, jag röstade på Piratpartiet”. När jag såg att bloggtrollet Minata redan varit där och hälsat på, insåg jag att det enda rätta är naturligtvis att säga: - Tack för detta snälla polisen och alla lobbyister i kultursvängen!

Valet är nu över och upphovsrättsinnehavarna vädrar morgonluft, men när media nu äntligen pratar klarspråk om vad datalagringen egentligen handlar om, är jag rätt säker på att ni bara vunnit en s k Pyrrhusseger. Som framgår menar regeringen att kostnaden för lagringen ska betalas av teleoperatören d v s drabba oss telekunder, medan regeringen d v s skattebetalarna ska betala när polisen begär ut uppgifter ur den lagrade mängden. Men vad det kommer att kosta i reda pengar har ingen ännu berättat. Det är ingen konst att kosta på sig saker, när notan betalas av andra. Niklas Starow skriver hos Second Opinion att datalagringen kräver en Övervakningsskatt. Inte bara det. Det krävs en mycket bättre uppföljning av det polisiära arbetet så att skattebetalarna får veta hur effektivt detta åsidosättande av våra demokratiska fri- och rättigheter verkligen är och om det står i rimlig proportion till det obehag som detta skapar.

Skyddet för vår integritet ska i och för sig garanteras längre fram, sägs det. Det sker i samband med att riksdagen ska besluta om polisens rätt att få tillgång till dessa uppgifter. Idag tycks avlyssning ske på rätt lösa grunder. Därför passar man nu på att låta lagen om datalagring gå längre än vad direktivet kräver, vilket sker när regeringen begär lagring även av uppgifter om var man befinner sig när man är uppkopplad. Där är det också så att den rättighet att få ut IP-nummer, som riksdagen tidigare gett upphovsrättsindustrin rätt till med stöd av Ipred-lagen, används nu som dörröppnare för att ge polisen samma möjligheter. Hittills har vi kunder fått förlita oss på att en och annan internetleverantör satt sig på tvären och vägrat lämna ut kunders IP-nummer på alltför svaga grunder. Här ser vi att människors uppror kan bära frukt, men risken är fortfarande stor att detta bara är ännu en uppvisning i konsten att dribbla bort medborgarna för att beröva dem deras rättigheter.

I det sammanhanget måste jag nämna hur skickligt makthavarna handskats med USA:s övervakning, där en åklagare startat en undersökning, som inte kommer att leda till något av betydelse, men under tiden kan ledande politiker och tjänstemän svara undvikande på berättigade frågor med hänvisning till pågående utredning. Det sista konstaterandet visar att det hänt något rätt allvarligt med min egen tilltro till Sverige som rättsstat och rättsstatens tjänare. Därför gillar jag att SVT:s Aktuellt är ordentligt på bettet i sina intervjuer. Bara ordentligt pålästa journalister och samhällsdebattörer kan få makthavarna att inse vilka skyldigheter de har visavi medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten. Populismen har redan fått ett alltför starkt grepp om riksdagens ledamöter.

Rick Falkvinge och andra som slåss för ett öppet och fritt internet med rättssäkerhet för oss som användare, är med rätta djupt kritiska. Camilla Lindberg pekar på det ojusta i att utsätta nyvalda i riksdagen för uppgiften att ta ställning till denna del av ett helt kluster av lagar som tillsammans gör oss alla till tänkbara brottslingar i behov av övervakning. Hur ska de kunna samla det mod som krävs för att sätta ner foten? Speciellt som de med all säkerhet får höra sådana argument som att Piratpartiets brist på valframgång innebär ett OK att gå vidare på den inslagna vägen. Men vi tänker inte ge upp – tiden arbetar för oss. När jag häromdagen såg hur lamm och vargar slogs sida vid sida för "framtidens melodi" i form av kollektivavtal mellan upphovsrättsägarnas organisationer och internetleverantörer då fick jag den första ingivelsen – tiden arbetar för oss pirater. Vi behöver bara titta på arbetsmarknaden – vilka är det som drar fördel av att där finns kollektivavtal?

Samtidigt som detta pågår här hemma, diskuteras en översyn av direktivet runt om i Europa. I Tyskland säger justitieminister Sabine Leutheusser-Schnarrenberger att om EU Kommissionen vill hålla fast vid sin politik för datalagring, då måste de låta de nationella parlamenten och konstitutionella domstolarna få avgöra om de ska genomföra detta. Och Christian Engström berättar bl a att kommissionären med ansvar för den digitala agendan, Neelie Kroes, talar om att Copyright måste börja fungera som en byggsten istället för att vara en stoppkloss. Därför glädjande att intresset för internets frihet och integritetsfrågorna fortfarande pyr inom alliansen, vilket Oscar Fredriksson (C ) visar när han konstaterar Frihetsfrågorna döda. MinaModerataKarameller och Lakes Lakonismer är andra. Även bloggare i opposition reagerar – här Kulturbloggen. Men vi minns alla att det var den tidigare justitieministern Thomas Bodström, som på sin tid drev igenom direktivet. SR Ekot rapporterar bl a att S är positiv och "framtidslöftet" Morgan Johansson tycker att 6 månader är i kortaste laget.

Avslutar med Anna Troberg, som uppmärksammat en annan aktuell händelse och dess orimliga konsekvenser på grund av den förvirring som uppstår så snart det gäller en företeelse på nätet. Nu är det Hudiksvalls tingsrätt som lutat sig mot att upphovsrätt funnits med i bilden. Milda Matilda!

Intressant.

En mustig gryta eller enbart valfläsk.

Försöker komma igen efter några dygn i sängläge och inleder med den stora nyheten i SvD att de röd-gröna vill riva upp FRA-lagen. Det är verkligen fem minuter i tolv och verkar inte helt seriöst. Felten lutar åt att SvD gör detsamma som tidigare DN gjorde i förra veckan, när artiklar om den kommande datalagringslagen bara visades på webben. Sammanflätningen av politik och de tidningar, som allmänheten betraktar som public service-media är ett demokratiskt problem i sig för ett parti som Piratpartiet. Det är inte utan att jag ser ett mönster – ett parti som sjunger internets lov utgör ett hot mot tidningsvärlden och därför förvisas vi till webben. Jag måste erkänna att jag hittills haft en rätt naiv syn på medierna och att den här valrörelsen hjälpt mig att inse det.

Igår var det ståhejet kring nyheterna om de senaste opinionsmätningarna som fångade mitt intresse, idag läser jag att de verkliga vinnarna är opinionsmätningsföretagen. De lever i symbios med de politiska partierna. Just nu levererar de mumma åt Alliansen. Men egentligen är det inte alls konstigt. Alla, som vet något om konsten att sälja en ideologi känner också till fenomenet att förhållandevis många människor vill följa den, som man ser som vinnare. Därför handlar valrörelsen i huvudsak om att sälja in valfläsk med hjälp av media och många flitiga små myror. Piratpartiets Rick Falkvinge ställer frågan När blev vi dom som vi inte var? Det är en berättigad fråga, som dock varken Alliansen eller de röd-gröna har något intresse att besvara. Men, helt klart ser vi att det just nu finns en jordmån (eller marknad om man så vill) för partier, vars kandidater bäst lyckas med att sälja in sig själva till olika media.

Därför är det intressant notera PJ Anders Linders farhågor, ifall Moderaterna blir alltför dominanta. Det behövs lite tabasco i grytan, skriver han, till stöd för de andra partierna i alliansen. De som känner mig vet att jag är en tämligen usel kock, men när det gäller den politiska köttgrytan, vågar jag påstå att det behövs mer än bara fläsk och det som Linder kallar tabasco. En ingrediens som jag saknar i Alliansens gryta är ett gott ledarskap. En titt i SvD:s Näringsliv bär syn för sägen. Där skriver Andreas Cervenka om Valrörelsens glömda fråga. Det handlar om rapporten som en tvärpolitisk kommission presenterade under Almedalsveckan. Kommissionen med företrädare för de båda blocken efterlyste framförallt ärlighet mot medborgarna om att problemet finns och att det krävs en tydlighet kring vilka åtaganden som samhället kan leva upp till och vad den enskilde individen själv måste ta ansvar för. Efter att ha läst den artikeln undrar jag om inte Linders krydda handlar om något annat än tabasco. Han verkar vara mera orolig för att psykologin får till effekt att vinnaren tar allt. Sådan omsorg om makten kan straffa sig.

Vill man det demokratiska styrelseskicket väl, håller det inte att företrädare för den tredje statsmakten lånar sig till att vara enbart en megafon för den härskande makten. Ett särskilt ansvar vilar på de media, som idag har den roll, som forna tiders narr tog på sig – att säga härskaren ett och annat sanningens ord. Hos Dagens Nyheter kunde vi i förra veckan se hur de uppfyller sitt uppdrag som granskare, när de filtrerade nyheterna och såg till att artiklarna om den väntande lagstiftningen om datalagringen inte nådde ut till läsarna av papperstidningen. Trots att alla deras läsare genom sin användning av telefoner – fasta eller mobila – är berörda av detta, om än inte i samma utsträckning som vi nätmedborgare. Jag var så naiv att jag skrev Läs, läs – det står i tidningen! Med slutklämmen ”Nu måste jag köpa DN och visa väljare.” Tji fick jag. Felten sätter ord på de tankar och känslor som särbehandlingen föder.

Tycker mig för övrigt se att ärligheten som ingrediens i samhällskittet lyser med sin frånvaro litet varstans. Det visar bland annat Jesus Alcala med sin artikel Valfrågan som snabbt begravdes, där han visar hur regeringskansliet raskt brutit udden av djurrättsaktivisternas försök att använda ett mera demokratiskt angreppssätt för sin hjärtefråga. Detta utan tanke på vad det kan få för konsekvenser i ett längre perspektiv på det sociala planet. Artikeln visar att regeringen saknar empati för djurrättsaktivisters engagemang. Men också insikt om hur regeringens arrogans kan uppfattas av de näringsidkare vilka nonchalerar djurens rätt. Det hela kan inte enkelt avfärdas med den enkla retoriken att de engagerade är vänsterextremister och därför saknar respekt för näringsidkarnas rättigheter. Här hjälper det att fundera kring vad som kan vara hönan och vad som kan vara ägget. Därför välkomnar jag att Miljöpartiet bestämt sig för att se till att Jordbruksminister Erlandsson blir granskad av Konstitutionsutskottet.

Vid sidan av demokrati- och integritetsfrågorna står frågor om brott och straff i en klass för sig. Här kan vi se hur Folkpartiet liberalerna profilerat sig på den rädsla för brottsligheten som de och Moderaterna eldat under genom åren. Och där Socialdemokaterna gör sitt bästa för att komma ifatt. Svensk Myndighetskontroll skriver mycket bra om Brott och straff. En annan gren på samma träd handlar om övervakning och kontroll. Hos Henrik Brändén finner jag information, som klargör att forskningen inom Sverige och EU inte längre är fri, utan blivit beställningsjobb. Saken gäller Indect, systemet som flera av oss avhandlade i veckan som gick. Ansvarig minister är Tobias Krantz (FP) d v s en företrädare för samma parti som FP:s rättstalespersonen Johan Pehrson. Politiken på det här området handlar om att regeringen satsat miljarder på skärpt lagstiftning för att med det signalera till medborgarna att man ser allvarligt på brottsligheten. Ett mycket dyrt sätt att sända signaler och inte särskilt effektivt, eftersom det verkar vara dåligt bevänt med krav på effektivitet och hushållning med såväl sociala som monetära resurser inom detta politikområde.

Vad jag kan se är det inte bara inom finanssektorn som det råder en jakt på kortsiktiga vinster. I det långa loppet kommer bristen på insikt hos ledande politiker om det sociala kapitalets betydelse att straffa sig. Ser att Opassande också funderat kring detta med medmänsklighet. Gillar hennes eftertänksamma funderingar, då de hjälper mig och andra att tänka efter var vi själva står. Här ett exempel på det – en Brännpunktsartikel, som så småningom lades ut på nätet. I gårdagens papperstidning fanns endast ett litet citat ”Kontrollhetsen driver fram främlingsfientlighet. Piratpartisterna Anna Troberg, Gun Svensson och Mikael Nilsson om hur grupper misstänkliggörs genom övervakning”. Mikael noterar och kommenterar artikeln. Anna Troberg likaså. Anders S Lindbäck ger oss ett annat exempel på den förflackning som skett som en följd av bristande politiskt ledarskap och medias sätt att sköta sin uppgift. Josh har också läst och förundras. Och jag ser det som ett bra exempel på hur det går när samhället låter en troslära få alltför stark spridning. Det som började som ett tvång till frihet i en pedagogik utvecklad inom Hassela-kollektivet i början av 1970-talet har sedan dess spritts genom Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle till landets skolor. Ironiskt nog kan vi av en text på deras hemsida där JO uttalat sig om slumpvisa, frivilliga drogtester ställa oss frågan om det som Josh och andra uppmärksammat, är i linje med JO:s ståndpunkt.

Intressant.

Verkligheten visar att frihetskämpar behövs.

Idag tar Joakim Jardenberg tillfället i akt att på SvD:s Brännpunkt ha synpunkter på SVT:s roll när det gäller medias attityder till spridning och användning av det material som produceras. Här gäller det ett gyllene tillfälle att på alla möjliga sätt dra fördel av SVT:s helt makalösa satsning på Kronprinsessans bröllop. Eftersom detta material för SVT:s del redan är betalt av skattebetalarna, är det ett rätt rimligt krav som Joakim kommer med – lägg ut det med CC-BY licens och låt människor använda detta efter eget huvud.

Han avslutar sitt inlägg ”En moderniserad attityd och en öppen licens säkerställer att vi både demokratiskt och ekonomiskt får största möjliga utdelning av den tv-avgift vi betalar varje månad. Om inte cheferna för våra public service-bolag fattar det här beslutet själv, så får väl våra politiker tvinga dem. Vem ska jag rösta på i höst för knuffa utvecklingen i rätt riktning?” Ett bra sätt att få upp frågan på den politiska dagordningen är att rösta på det parti, som tydligast av alla förespråkar bättre möjligheter att dela kultur med andra, d v s Piratpartiet. Vi får dock lov att kolla upp den kritik mot CC-licenser som Mattias Klang påtalar.

Uppdatering: SVT:s Eva Hamilton ger Jocke svar på tal i SvD:s Brännpunkt. Hon säger sig arbeta för en modernisering av upphovsrätten, men jag har svårt att se vad i hennes agerande som visar detta.

En annan sak, som det också tål att ordas om och där Piratpartiet är tydlig. Det är den ökade användningen av teknik för övervakning av oss alla under förespegling att samhället därmed kan avvärja hot och minska antalet brott. I måndags gjorde Justitieminister Beatrice Ask (M) på besök i Malmö ett populistiskt utspel för att göra övervakningskameror till en valfråga. Samtidigt finns information hos bland andra BBC News om en häpnadsväckande ineffektiviteten trots stora investeringar i kameraövervakningssystem.

Endast 3 % av Londons gaturån har kunnat lösas med hjälp av övervakningskameror. Till att börja med trodde man att alla dessa kameror skulle avskräcka människor från att begå brott, men så har det inte blivit. Det tar tid och är mentalt tröttsamt att gå igenom det filmade materialet, varför man säger sig behöva bygga upp databaser för en avläsning med hjälp av tekniska verktyg. Därutöver säger sig polisen vara beredd att lägga ut bilder på misstänkta för rån och våldtäkter på internet. Polisen medger att kameraövervakning inte är lika bra som DNA och fingeravtryck, när det gäller att klara upp brott.

I The Guardian läser jag att en medborgare i Birmingham dragit igång ett uppror, som bland annat gav till resultat att Nick Clegg, ledaren för Liberal Democrats, under sin valkampanj i ett TV-tal lovade att "end the culture of spying on its citizens". Även om liberalerna gick till val på en evidensbaserad straffrättspolitik återstår att se vilket inflytande han får gentemot högerpolitikern Cameron. Kampanjgruppen NO CCTV har en webbsida där de lägger in artiklar om CCTV (övervakningskameror) och ställer viktiga frågor: - Varför påstår media, polis och regering att övervakningskameror är effektiva verktyg? - Varför har det inte varit någon offentlig debatt? Det är två mycket bra frågor, som söker svar.

I London däremot får de boende i Westminster leva med att Metropolitan Police har en särskild enhet VIIDO (Visual Images, Identifications and Detections Office), som räknar med att bli ledande för polisens arbete i hela landet. Deras meddelande till alla är: "Kom inte till Westminster för att begå brott - om du gör det, kommer du att fångas på kameran, bli identifierad och lagförd". Kan just undra hur deras databas ser ut – ett kartotek av digitala bilder som underlag för teknisk avläsning? Den gamla katt- och råttaleken mellan tjuv och polis går vidare, idag med moderna metoder, vars effekter kan diskuteras. BRÅ har i dagarna lyft fram forskning, som visar platsens betydelse för polisarbetet, varför man kan ifrågasätta nyttan med att lusa ner stan med övervakningskameror,så som ledande moderater vill. Beatrice Ask är, vad jag kan se, bara en förtropp, som ska ta eventuella smällar, innan partistrategerna lokaliserat var man måste sätta in det breda artilleriet. Med hennes syn på rättssäkerheten, kan hon – oavsett valutgången – inte vara kvar som Justitieminister. Rick ser ut att hantera sin frustration på ett kreativt sätt :)

Så som läget är idag kan jag inte låta bli att undra: - Vilka krafter det är som styr när informations- och kommunikationstekniken allt mera används för övervakning och kontroll istället för att gynna den information och mellanmänskliga kommunikation, som vi behöver för att tillsammans skapa ett bra samhälle.

Jag vet att det finns människor med en humanistisk livshållning verksamma i alla andra partier, men erfarenheterna från EU-valet visar att de inte kan göra sig gällande inom det egna partiet förrän fokuspartiet Piratpartiet tagit sig in i parlamentet. Det betyder att de behöver att jag och andra kandidater lyckas attrahera väljare, som vill att vi lägger alla andra frågor åt sidan för att visa allvaret i satsningen på den personliga integriteten och rättssäkerheten samt ett fritt och öppet internet som verktyg för delad kultur och en viktig källa för all världens kunskap. Gissa om jag lägger manken till!

Avslutar med en bloggrunda där Mark Klamberg ställer en viktig fråga med fokus på SWIFT-avtalet; Joshen med erfarenhet av internet fyllt av kunskap, tolerans, hjälpsamhet och kärlek; Christian Engström, som kräver Cecilia Malmström på faktaunderlag när det gäller hennes argument om barnporr; MinaModerataKarameller, som enligt Riksdagens kansli inte håller måttet för en pressackreditering; Mårtensson som uppmärksammar att intresset för EU är ljumt i traditionella medier; och slutligen Jocke Jardenberg, som kan berätta att nya friska vindar blåser, som vi kan hoppas håller i sig.

Intressant.

Alla dessa lagar och rättssäkerheten.

Oskyldig till dess brott bevisats – det gäller både Jesper Nilsson och de bägge poliserna verksamma inom Ungdomsroteln hos Stockholmspolisen. Men nog luktar det skunk lång väg om det som Nyheter24.se skriver här och här när det gäller polisernas agerande. Inte bara ifråga om det som hände vid Hornstull utan på andra håll landet runt. När jag ser hur polisers våldsbeteende ursäktas av rättsväsendet, funderar jag en hel del kring hur detta stärker den machokultur, som ser ut att frodas inom polisen. Här riktas det mot människor, som inte genast lydigt bugar och bockar för polisen, eftersom de tror att de lever i ett land, där man inte behöver befara polisiära maktövergrepp om man vill diskutera saken. Väl inne i en dispyt har den påstridige inte en sportslig chans. Våldsmonopolet ger polisen laglig rätt att ta i med hårdhandskarna, vilket uppenbarligen lockar en del poliser att demonstrera sin makt oftare än andra. Undrar just om en sådan makt berusar och likt all annan berusning kräver påfyllning för att utövaren ska få en kick av att leva polislivet? På vilket sätt håller ledningen risken för maktberusning hos den enskilda individen under uppsikt?

Hax menar att det som hänt är ett resultat av den lagstiftning som kom till 1993. Om jag minns rätt var det väl då som paniken grep omkring sig i samband med rave-kulturens utbredning och sedan dess satsar politikerna mera på den här typen av repressiva åtgärder än förebyggande skapande aktiviteter för ungdomar främst de som inte är intresserade av idrott och sport. Nolltolerans kallas visst modellen. Där handlar det om en systematisk markering av individer som på mer eller mindre ostyrkta grunder misstänks vara brottsbenägna. Svensk Myndighetskontroll undrar när vi ska säga nej, stopp, backa.

Snart kommer denna tveksamma lagstiftning att kompletteras med ännu en mycket tveksam lag Ett skärpt skadeståndsansvar för vårdnadshavare, som i förstone kan verka vara rätt harmlös då regeringen slår in öppna dörrar, eftersom en vårdnadshavare redan idag är ”skyldig att se till att lämpliga åtgärder vidtas i syfte att hindra barnet från att orsaka skada för annan. Den vårdnadshavare som inte uppfyller detta krav kan anses vårdslös och därmed skadeståndsskyldig för skada som barnet orsakar”.

Men vid ett närmare studium står det klart att denna lag innebär införandet av en helt ny princip i svensk lagstiftning – något som kan benämnas principalansvar för föräldrar. Advokatsamfundet avstyrker på mycket goda grunder. Regeringens avsikt är sprungen ur en välvilja, där svaga föräldrar förväntas kunna bli stärkta i sin fostrargärning inför risken att drabbas av strängare straff än idag. Men även med den bästa vilja i världen, måste man fråga sig om staten verkligen ska träda över den gräns, där föräldrar måste förutsättas vara kapabla att ta sitt ansvar. Om inte, finns behov av annat stöd. För nog kan man undra vilken kunskap lagstiftaren har om barns och ungdomars uppväxtvillkor, när man tror att detta lagförslag ska leda till en fostran, där barn och ungdomar i högre grad inser värdet av vara aktsam om egna och andras ägodelar. Detta till skillnad mot den lydnad, som i bästa/sämsta fall – beroende på hur man ser på uppfostran – kan växa ur en rädsla för att en förälder eller annan vårdnadshavare kan dömas till skadestånd som de i sin tur har laglig rätt att återkräva. Advokatsamfundet efterlyser med rätta den empiriska grunden eller annat underlag ”för antagandet att ett skadeståndsansvar för föräldrar skulle innebära att föräldrar engagerar sig mer i sina barn och att ett ekonomiskt ansvar för barnets handlande därmed skulle avhålla barn från att begå brott.”

Piratpartiet är inte för laglöshet för att vi kräver rättssäkerhet och ett juste uppträdande från rättssamhällets sida. Att riksdagen och regeringen tar lätt på skyddet för vårt privatliv, vilket skett i en rad lagar och lagförslag, det är något som jag vill se som den fråga som kommer att avgöra valet. Det senare sagt med adress till Kent Persson (M) som inledde veckans debatt.

Därefter måste jag ge en eloge till Norrtelje Tidnings Reidar Carlsson, som tycker att Centerpartiets eftergifter när det gäller kärnkraften som energikälla, inte kan förbigås med tystnad. Redaktören i By á Bladet har också inspirerats och skriver att det hela mest handlar om pannkaka.

Avslutar med att hälsa på hos några av mina favoriter: Calandrella, som skriver att SvD har fel om FRA – rösta gärna på Calandrella som vinnare av Lilla bloggpriset; Emil Isberg, som vill ta itu med myter och frågor om Piratpartiet; Lars-Erick, som skriver om Opinionsskapare; Mark Klamberg, som anser att Datainspektionens granskning av FRA måste förlängas och tidigare i veckan skrev om utredning kring signalspaning för polisen; samt Krohniskt, som skriver om den intressanta bloggträffen hos Sthlms Handelskammare i går kväll – ett särskilt tack till honom för det.

Intressant.

Ordens makt – kraftmätning pågår.

Det är intressant att läsa Per Strömbäcks debattinlägg i DN i ljuset av vad bland andra Opassande, Hax och Anna Troberg känner till om Strömbäcks roll i upphovsrättsindustrins anspråk på makt över internet och ett samtal som jag hade igår med ett par medlemmar i Sigtuna-Märsta Seniornet. De senare var välgörande fri från indignation över att allt det som finns i samhällslivet i övrigt också finns på nätet. De väljer att fokusera på allt gott som de får ut av att träffas både på nätet och i den datasal som de har möjlighet att träffas i för att umgås och lära av varandra. Vi talade också om våra erfarenheter av övervakning och kontroll i förhållande till att vara betrodd att göra vad gott är. Vi hade inte svårt att se effekterna av att upphovsrättsindustrin valt att jaga datakunniga människor med hjälp av advokater och lobbyverksamhet för skärpt lagstiftning – potentialen för utveckling har tagits i anspråk för mer övervakning och kontroll samt lösningar för att undgå detta. Hur konstruktivt har det varit på en skala 1 till 10?

Anna Troberg borrar idag djupare i den nya aktören bakom vilken upphovsrättsindustrin idag agerar. Hon blottlägger att de ser Piratpartiet som sin slagpåse, men slår fast

”Piratpartiet kämpar inte mot lagar och regler på nätet. Vi kämpar mot fullkomligt oproportionerliga speciallagar som inte bara tullar på folks privatliv, utan dessutom är beställda av stora privata ekonomiska intressen. Det är en väldig skillnad.” Hon avslutar sitt inlägg ”Och om någon har lust att bjuda på en bulle och en kopp kaffe, så kommer jag gärna och hälsar på vid just ert förlagsfikabord och berättar mer.”

Undrar om intresset att diskutera saken sträcker sig så långt, eller om dessa aktörer helst håller sig till megafonmodellen, där de talar om för hela mänskligheten vad som är det enda saliggörande. Uppdatering: Ordväxling pågår med hjälp av respektive blogg - här Anna Troberg.

Vid sidan av den kraftmätningen, finns en annan, som Thomas Tvivlaren engagerat sig i. Det började med en artikel i Aftonbladet Kultur, som Thomas gav sig i kast med, då den mera präglades av åsikter än insikter. Genom hans mejlväxling med Aftonbladets Martin Aagård har jag nu lärt mig att vi inte kan ställa samma krav på saklighet på innehållet i Kulturdelen, som på nyhetssidorna, vilket är minst sagt häpnadsväckande. Jag säger bara – läs och lär. Men, när nu artikeln tagits bort, vet jag inte om jag ska tolka det som att han även tagit tillbaka vad han sagt i kommunikationen med Thomas?!

Medan detta ordbyte pågår har Kent Persson (M) tagit ett initiativ till veckans debatt, som denna vecka gäller svaret på frågan Vilken fråga tror du kommer att avgöra valet?

Sagor från livbåten antar utmaningen och jag känner trycket. Spontant känns det som att Görans fokus också är mitt, men då ligger utmaningen i att bära hans fackla vidare. För att hans fråga ska bli mer än ett önsketänkande gäller det att jag och andra i Piratpartiet satsar all vår kraft på att lyfta fram hur regeringens och riksdagens val av metoder för att bekämpa brottsligheten sätter rättssäkerheten i allvarlig fara. Flera av Advokatsamfundets yttranden är intressant läsning i det sammanhanget. Det är inte utan att jag tycker att det går att spåra upplägget att Piratpartiet är för laglöshet, när vi kräver rättssäkerhet, även hos de nya aktörer, som detta inlägg inleddes med. Avslutar med Mårten Schultz inlägg Straffbart röstfiske? Detta som en påminnelse om vad Brottsbalken säger i saken. Kan vara bra att ha i åtanke under ett valår. Uppdaterat: Johan Westerholm ger också bra ord på vägen.

Intressant.

5 dagar kvar – Från medborgare till avlyssnad undersåte.

Den 26 februari 2009 skrev Från Riksdag & Departement att remissinstanserna underkände FRA-förslaget. Men redan den 25 september skrev Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer, jurister på Centrum för rättvisa, på Newsmill, där artikelns ingress lyder ”Gårdagens besked är ett stort kliv i rätt riktning när det gäller FRA-lagen. Men det är förstås först när vi ser det färdiga lagförslaget som vi säkert kan veta att det inte strider mot mänskilga rättigheter”. Den 27 februari avgav de ett yttrande, som finns tillgänglig på deras hemsida (pdf-fil) Den 16 september 2009 intervjuas Clarens Crafford i DN i samband med artikeln om juristen Anders Lagervalls granskning Där framgår att Centrum för rättvisa håller fast vid att en prövning vid Europadomstolen fortfarande är angelägen. Här deras lista (pdf-fil) på vad som måste åtgärdas. Men där sägs inget om det juridiskt nödvändiga är tekniskt möjligt. Europadomstolen är för övrigt överhopad av ärenden. Skälet är, enligt Lagerwall och Crafoord, som kollat upp saken, att många länder i likhet med Sverige, inte tar ansvar för att analysera Europakonventionens krav innan man stiftar nya lagar. Det generar inte försvarsministern och hans sekreterare det minsta att riskera bli underkänd eller att belasta domstolen alldeles i onödan med det som är uppenbart för sakkunniga här hemma. Nätverket Svart Måndag konstaterar FRA-lagen den underkända lagen. Anders Widén undrar vad regeringen döljer om FRA? Ett Otygs funderingar kring skillnader på spaning i kabel och etern.

Den 1 december 2009 ska kablarna anslutas vid de s k samverkanspunkterna.

Under dessa förhållanden har jag och många med mig all anledning att att larma högt och ljudligt – vårt medborgarskap håller på att urholkas – vi är på väg att bli avlyssnade undersåtar. Jag har därför bestämt mig för att delta i Piratpartiets demonstration nu på lördag – Tomas har uppgifter om tid och plats. Satmaran peppar med en redovisning av vad det är frågan om. Har för övrigt haft ett riktig roligt samtal med en jämnårig mormor, som varit moderatmedlem i hela sitt vuxna liv – hon proklamerade att hon nu skulle rösta Pirat! Kul!

Det tycker nog inte Mary XJ, som kämpar internt inom sitt parti för att sprida kunskap om internets möjligheter och att vi borde satsa på en utveckling i positiv anda istället för att se nätet som ett tillhåll för allsköns bus. ”Buset”, som det talas om, består inte av ettor och nollor, de är människor av kött och blod och finns i samhället omkring oss. Justitieminister Beatrice Ask säger sig vilja stödja föräldrarna genom ytterst tveksamma lagändringar. Min erfarenhet är att tonåringar även behöver andra vuxna än föräldrar, som intresserar sig för dem. Många fler vuxna behöver satsa mer tid och ork för att ta ungdomars kreativitet i anspråk för mer samhällsnytta. Inte så sällan finns hos dem ett stort intresse för musik och annat kreativt skapande med hjälp av tekniken. Hos Mary XJ ställs frågan Hur ska en modern upphovsrätt se ut ... Nils Holmlöv ser inget konstigt att teknik utvecklas och därmed även affärsmodeller. Själv tycker jag att teknikens användning för att bygga kunskap och förståelse människor emellan, är minst lika intressant som att utveckla affärsmodeller, men det ena behöver inte utesluta det andra. Därför jobbar jag för nätneutralitet, som bör få en särskild punkt på dagordningen i Visbyagenda. När jag sedan hos Tomas ser att Frankrikes president är illa ute tänker jag: – Månne om han är intresserad när han upptäcker att HADOPI kan drabba honom själv?

DN publicerade kl. 18.24 i går uppgiften att Ministerrådet tar sitt beslut om Telekompaketet idag fredag. Hos Josh ser jag att det förs intressanta diskussioner om hur beslut kommer till i EU. Opassande, Lake och Rick räknar också ner. Och i riksdagen finns några droppar IT i motionsfloden enligt IDG. Intressant.

Avslutar med Badlands Hyena som tycker att Betyg och boja ska gå hand i hand. Satir när den är som bäst. När makten slår dövörat till återstår bara att driva med den. Detta är en konstform, som utvecklas allra bäst i diktaturer. Det är i brist på förmåga att gyckla FRA-kramarna, som jag försöker rota fram fakta och spegla diskussionen. Nedräkning pågår, igår bidrog jag på mitt sätt.