Regeringen ser oss som nyttiga idioter.

-->

Regeringen har idag överlämnat proppen om datalagring till riksdagen och i DN skriver Peter Bratt om varför USA i hemlighet kan ställa hårda krav på Sverige där han ger en bakgrund till det som avslöjades i SVT om Justitiedepartementets spel under täcket. Där försöker Beatrice Ask göra troligt att Sverige inte arbetar under press från USA eller något annat land. Men efter vad som nu framkommit, när det gäller vad FRA:s verksamhet är det helt uppenbart att det stora flertalet riksdagsledamöter – än mindre folket – inte fick veta vad beslutet egentligen rörde sig om. Om dessa riksdagsledamöter låter sig nöja med det, kan vi utgå från att de i dessa frågor gör som strutsen – stoppar huvudet i sanden. Ju mindre man vet desto bättre. Men hur hårt de än blundar och hur mycket bomull de än har pulat in i sina öron ska de inte komma undan – vi måste ställa dem mot väggen och kräva svar på våra frågor kring det som nu uppdagats.

Mark Klamberg har gjort en bra genomgång av saken och där får jag förklaringen till att det var helt omöjligt att få svar på frågor om den s k utvecklingsverksamheten före riksdagens beslut hösten 2009. På en direkt konkret fråga ville varken Sten Tolgfors eller hans medarbetare svara, jag möttes av den stora tystnaden. Men att förtiga viktig information är inte bättre än att ljuga sett ur ett demokratiskt perspektiv. Lika illa var det när vi i gruppen Riksdagssvar försökte ta reda på vad som skiljde mellan vad vi hade klurat ut och vad riksdagsledamöterna kände till. Men genom att inte delge oss relevant information kunde vi inte agera utifrån kända fakta innan beslutet togs. Om de alls svarade, ansåg de flesta att vi fått det mesta om bakfoten. Rätt intressant att läsa det StoppaFRAlagen skrev 2009-09-05 mot bakgrund av vad vi nu vet.

De ljög för oss säger Camilla Lindberg i AB och hon borde veta eftersom hon var den enda i alliansen som ställde sin plats i riksdagen på spel och röstade nej.

Patrik är rejält förbannad och medan jag försöker hantera den vrede jag känner över den arroganta behandling som alliansregeringen och ledamöter i riksdagen har utsatt oss för i samband med att regeringen drev igenom lagklustret kring FRA:s verksamhet går debatten om Wikileaks vidare. Lyssnar på KQED Public Radio for Nothern CA, en radiostation där man efter en intervju med någon vars namn jag inte kunde uppfatta, förklarar hur botnet används för dosattacker. Därefter tar man emot samtal från lyssnare, som också har synpunkter på gruppen Anonymous och det som de sysslar med under Operation Payback. Dessa aktivister utsätter bland annat de företag, som stoppat Wikileaks bankkonton, för överbelastningsattacker, men där nämns även de attacker som riktats mot Åklagarmyndigheten och ett advokatkontor i Stockholm. Under samtalen nämns både fildelning och The Pirate Bay, vilket inspirerar en lyssnare att ställa frågor om inte USA kan hävda upphovsrätt till de dokument, som läckts och sätta dit Wikileaks för att de tillgängliggör materialet. Det känns nästan overkligt att sitta i Norrtälje och lyssna på en radiostation i norra Kalifornien och höra samma tongångar som jag hörde från Tingsrätten och Hovrätten i Stockholm under rättegången mot The Pirate Bay.

Mary X Jensen sätter upp ett varningens finger för att det som pågår är kontraproduktivt och sätter krokben för alla oss som kämpar för ett öppet och fritt internet. Jag känner samma oro. Opassande skriver intressant och välmatat om ytterligare en dag med Wikileaks. Såg i SvD att Wikileaks nu har en ny talesperson. Det är en radioreporter på Island som lärde känna Julian Assange i samband med läckan om Kaupting Bank och deras huvudlösa långivning. Oscar Swartz känner fascination samtidigt som han också undrar om regeringen ska komma undan med sitt dubbelspel eller om nyval kan ligga i resans riktning. Kulturbloggen undrar också om regeringen kan sitta kvar efter vad som kommit fram. Anna Troberg undrar vilket eftermäle våra makthavare strävar efter. Tomas är på nytt beslutsam och Anohito ser också ut att vilja ta nya rejäla tag. Det gillar jag. Jens O undrar om någon är förvånad. Magnus Persson konstaterar att vi nu fått bekräftat att det som vi tidigare befarade inte var gripet ur luften.

Avrundar med att det idag är Internationella antikorruptionsdagen och dagen till ära presenteras en undersökning genomförd i 86 länder. Resultatet är besvärande för den grupp som ska hjälpa oss andra att hålla oss på den smala vägen – polisen. Kan bara hoppas att det är bättre ställt hos oss - i alla fall på den punkten.

Intressant.

Sverige behöver en starkare grundlag.

Inledningsvis helt kort DN:s huvudledare där bokbranschen, i nuvarande form, förutspås vara nästa krisbransch. Det är väl i så fall ett resultat av obenägenheten att anpassa sig till den utveckling som allt flera författare börjat uppfatta. Samtidigt av en tillfällighet, som ser ut som en tanke, skriver upphovsrättslobbyn i sin nya förklädnad Netopia om e-böcker. Något som Anna Troberg (PP), själv med erfarenhet från branschen, kommenterar i ett inlägg om litteraturens verkliga problem. Läsvärt. Det ska bli intressant ta del av Techrisk tankar efter dagens seminarium.

Annars är väl ”nyheten” om den nya utredningen om Säpos behov av signalspaning, som väcker mitt intresse. Här i SR och Aftonbladet, Till det kommer datalagringsdirektivet och polisens intresse av att kunna kolla innehållet i det som sker på internet, vilket ska presenteras i polismetodutredningen före sommaren. Ett utspel i valrörelsen? (Kan just undra om det inte ligger en ”marknadsundersökning” till grund för detta, men det får väl framtiden utvisa om någon är intresserad av att forska om saken.) Nu sammanfaller öppnandet av FRA-shopen för Säpo med polisens önskan om en egen ingång för att slippa be teleoperatörerna om hjälp efter ett domstolsutslag. Dessutom, som om detta inte vore nog, har vi ACTA-avtalet där upphovsrättsindustrin med Sony & Co vill få bort budbärarimmuniteten och göra teleoperatörerna ansvariga för kablarnas innehåll. Med påföljd att de måste formulera användarvillkor som gör att de kan klara skinnet vid krav på skadestånd för påstått visat ointresse inför upphovsrättsintrång. Katten på råttan, råttan på repet ...

I den här diskussionen rör man sig med begrepp som ISP:er (Internet Service Providers) eller internetleverantörer, medan jag använder begreppet teleoperatörer för att alla, även dom som inte använder nätet för mejl mm, ska få klart för sig att avlyssningen och övervakningen gäller oss alla med telefon, mobil, fax, mejl, besökta webbsidor o s v. Och att risken är uppenbar att vi på rätt lösa boliner kan bli föremål för kartläggning. Men värst av allt är det som händer inom de människor som tvingas leva i skuggan av detta. Skälet till att Tyskland har en mer stringent konstitution eller grundlag till skydd för sina medborgare, har sin förklaring – en stor del av landets befolkning vet hur det är att tvingas leva under övervakning och kontroll.

Även om MP och V enligt SvD backar om datalagringsdirektivet, räcker det inte långt, även om vi kan se en liknande rörelse inom Centerpartiet. Så länge som Alliansens partier håller fast vid FRA-shopen (med dess vidsträckta möjligheter den dag hela operationen med Säpo och polisen är klar) är det väl inte någon större bravad att i nuläget motsätta sig datalagringen?! Mark Klamberg pekar på intressanta skillnader mellan FRA:s, Säpo:s och polisens behov när det gäller vem som ska möjliggöra tillgång till telekunders uppgifter. Men, vem bryr sig? Här hjälper nog bara att tillräckligt många av alliansens anhängare inser att de måste rösta med fötterna och ge PP en möjlighet till inflytande.

Lars-Erick grattar PP till regeringens inspel. Intensifier visar också på PP som en möjlighet. Själv undrar jag hur de riksdagsledamöter, som skroderat om att de fick till en acceptabel förändring av lagklustret kring FRA, känner sig en dag som denna. Ja, inte Centerpartiets Annie Johansson så klart, hon spelar med i spelet – Nej till datalagringen men Ja till FRA med särskild PUL, utveckling av sociogram i superdatorn Titan och mörkläggningsgardiner i form av politiker som hon själv i olika ”kontrollorgan”. Bah! Beelzebjörn talar om Ändamålsglidning och påminner om spelet hittills. Jag har börjat undra om det var så att Thomas Bodström såg datalagringsdirektivet som ett alternativ till den av Thage G. Peterson omhuldade skapelse FRA. Men i samma stund blev FRA fritt att adoptera av övervakningsivrarna hos Moderaterna. Märkligt nog är det inte någon större skillnad mellan vänster och höger när det kommer an på intresset att snoka i andras liv. Månne om vi någonsin kommer att få reda på hur det gick till när socialdemokraten Thage G. Petersons FRA blev moderaten Sten Tolgfors´ FRA?

Rick Falkvinge och MiNimaliteter försöker klara ut läget kring datalagringen; Svensk Myndighetskontroll noterar Centerpartiets skrammel; Lake har läst och gör en bra analys; Opassande funderar kring datalagring, språkbruk och FRA-shopen; Karl Sigfrid påminner om att tysk lag inte gäller i Sverige; MinaModerataKarameller noterar FRA-lagen åter i fokus; Erik Hultin talar klarspråk; Den Nya Medborgarrättsrörelsen talar om urvattning och tillbaka till ruta ett; Scaber Nestor säger vad många tänker; Integritet och frihet noterar att staten och företagen lever i symbios; Calandrella analyserar och kommer fram till att PP är det enda raka; Upphovsträtan skriver om datalagring och ACTA; och Christian Engström skriver om en ny läcka från de hemliga ACTA-förhandlingarna. Man kan bli trött för mindre! Men, det är alltid för tidigt att ge upp.

Intressant.

Kyla utomhus – värme inombords.

I arla morgonstund trotsade jag kylan (-21,3) och gav mig av till Uppsala för att vara med i SR P1:s program På nätet. Andra inbjudna var Lars Forsmark, ledamot i styrelsen för Seniornet Sweden, och Laila Fridh, grundare av 60plus.se en ny träffpunkt för människor 60+. Det blev en trivsam pratstund om Internet som verktyg för information, kunskap och kommunikation. Roligt att jag fick chans att förklara varför vi som gillar att vara på nätet talar om a f k (away from keyboard) istället för IRL (In Real Life). Min bild är att IRL är ett begrepp, som en del använder för att påstå att livet vid sidan av tangentbordet är verkligt till skillnad mot det liv, som vi nätmedborgare lever på nätet. Sånt prat är bara elakt förtal. Förutom 60plus.se finns också Dax.se, som är en mötesplats på nätet för människor 50+. Som ni kanske minns vann jag deras bloggpris i november förra året. Producenten för På nätet, Karin Adelsköld, är själv bloggare och en av de kvinnor som driver bloggen Lilla Gumman, vilken är Sveriges första tekniksajt för tjejer. Här skriver hon om mitt besök. Det var riktigt roligt att träffa henne a f k, eftersom jag hade kollat in Lilla gumman tidigare och trodde att de skulle ta hem Stora Bloggpriset i sin kategori.

Bussresan hem blev en upplevelse. Ett Uppland inbäddat i snö gav helt nya synintryck längs en invand rutt. Myriader av snökristaller glittrade i solljuset och för bråkdelen av en sekund spelande fantasin mig ett spratt – var detta små älvors verk? Tillbaka till verkligheten och åter i Norrtälje var det dags för motionscyklingen, vilket idag var så pass ansträngande att det bara blev 12 km mot 15 km förra måndagen. Nåväl, det blir att ta nya tag nästa måndag. Tillbaka vid datorn tar det tid att gå igenom mejlboxen och olika nyhetsmedia.

Hos Leo ser jag att upphovsrättslobbyn är på krigsstigen igen. UNT:s ledarloggen synar också det som pågår, medan DN och SvD visar att de fått ett TT-meddelande om saken. Kan inte tänka mig att särskilt många är förvånade. Upphovsrättsindustrin har ju med åren blivit rätt bortskämda med att politikerna svassar för dem i tro att man därigenom stödjer kreatörerna. Dessutom passar dessa krav som hand i handske inför implementeringen av det färdiga resultatet av de hemliga förhandlingarna om ACTA-avtalet. Men där finns mer än en rejäl hake. OlofB förklarar så att stolligheterna i deras idé att operatörer eller ”någon oberoende organisation” ska vara kontrollanter av trafikens ettor och nollor blir begriplig – tack för det. Infallsvinkel fortsätter med sin service att erbjuda ett omodererat forum för att diskutera APB:s senaste idé.

Idag skriver både DN och SvD om att EU:s datatillsynsman Peter Hustinx är orolig för att ACTA-förhandlingarna kan resultera i ett avtal, som åsidosätter grundläggande rättigheter, individers integritet och skyddet för personuppgifter. Äntligen, säger jag, det var på tiden. Enligt IDG.se uppger flera personer inom EU-kommissionen att de känner sig obekväma med hemlighetsmakeriet kring Acta-förhandlingarna. Jens O delar med sig en länk till ars technica, som berättar om det som senast läckt ut. Opassande skriver om både ACTA och Antipiratbyrån; MiNiMaliteter tar ett nytt grepp, när det gäller polisens tekniska utrustning för att få oss att tänka till – vad är det egentligen för skillnad mellan ID-kort och bilars registreringsskyltar? Den minnesgode kommer ihåg att Mark Klamberg i onsdags skrev om att Ny Teknik hade en artikel om ett nytt svenskt signalspaningsorgan som ska förse polisen med info. Det krävs väl snart ett helt nytt stort ämbetsverk? Sagor från Livbåten gör en djupare filosofisk analys av det som ligger i tiden.

Avslutar med ett inlägg av Lars-Erick, som undrar om inte Svenska Dagbladet har ett trovärdighetsproblem, sedan det visat sig att det är tidningen, som är ansvarig för innehållet i produkten Mediaplanet. Jag gillar att Lars-Erick är så företagsam, eftersom även jag undrat över den skattefinansierade textreklam som där bjuds. Intressant.

Alla dessa lagar och rättssäkerheten.

Oskyldig till dess brott bevisats – det gäller både Jesper Nilsson och de bägge poliserna verksamma inom Ungdomsroteln hos Stockholmspolisen. Men nog luktar det skunk lång väg om det som Nyheter24.se skriver här och här när det gäller polisernas agerande. Inte bara ifråga om det som hände vid Hornstull utan på andra håll landet runt. När jag ser hur polisers våldsbeteende ursäktas av rättsväsendet, funderar jag en hel del kring hur detta stärker den machokultur, som ser ut att frodas inom polisen. Här riktas det mot människor, som inte genast lydigt bugar och bockar för polisen, eftersom de tror att de lever i ett land, där man inte behöver befara polisiära maktövergrepp om man vill diskutera saken. Väl inne i en dispyt har den påstridige inte en sportslig chans. Våldsmonopolet ger polisen laglig rätt att ta i med hårdhandskarna, vilket uppenbarligen lockar en del poliser att demonstrera sin makt oftare än andra. Undrar just om en sådan makt berusar och likt all annan berusning kräver påfyllning för att utövaren ska få en kick av att leva polislivet? På vilket sätt håller ledningen risken för maktberusning hos den enskilda individen under uppsikt?

Hax menar att det som hänt är ett resultat av den lagstiftning som kom till 1993. Om jag minns rätt var det väl då som paniken grep omkring sig i samband med rave-kulturens utbredning och sedan dess satsar politikerna mera på den här typen av repressiva åtgärder än förebyggande skapande aktiviteter för ungdomar främst de som inte är intresserade av idrott och sport. Nolltolerans kallas visst modellen. Där handlar det om en systematisk markering av individer som på mer eller mindre ostyrkta grunder misstänks vara brottsbenägna. Svensk Myndighetskontroll undrar när vi ska säga nej, stopp, backa.

Snart kommer denna tveksamma lagstiftning att kompletteras med ännu en mycket tveksam lag Ett skärpt skadeståndsansvar för vårdnadshavare, som i förstone kan verka vara rätt harmlös då regeringen slår in öppna dörrar, eftersom en vårdnadshavare redan idag är ”skyldig att se till att lämpliga åtgärder vidtas i syfte att hindra barnet från att orsaka skada för annan. Den vårdnadshavare som inte uppfyller detta krav kan anses vårdslös och därmed skadeståndsskyldig för skada som barnet orsakar”.

Men vid ett närmare studium står det klart att denna lag innebär införandet av en helt ny princip i svensk lagstiftning – något som kan benämnas principalansvar för föräldrar. Advokatsamfundet avstyrker på mycket goda grunder. Regeringens avsikt är sprungen ur en välvilja, där svaga föräldrar förväntas kunna bli stärkta i sin fostrargärning inför risken att drabbas av strängare straff än idag. Men även med den bästa vilja i världen, måste man fråga sig om staten verkligen ska träda över den gräns, där föräldrar måste förutsättas vara kapabla att ta sitt ansvar. Om inte, finns behov av annat stöd. För nog kan man undra vilken kunskap lagstiftaren har om barns och ungdomars uppväxtvillkor, när man tror att detta lagförslag ska leda till en fostran, där barn och ungdomar i högre grad inser värdet av vara aktsam om egna och andras ägodelar. Detta till skillnad mot den lydnad, som i bästa/sämsta fall – beroende på hur man ser på uppfostran – kan växa ur en rädsla för att en förälder eller annan vårdnadshavare kan dömas till skadestånd som de i sin tur har laglig rätt att återkräva. Advokatsamfundet efterlyser med rätta den empiriska grunden eller annat underlag ”för antagandet att ett skadeståndsansvar för föräldrar skulle innebära att föräldrar engagerar sig mer i sina barn och att ett ekonomiskt ansvar för barnets handlande därmed skulle avhålla barn från att begå brott.”

Piratpartiet är inte för laglöshet för att vi kräver rättssäkerhet och ett juste uppträdande från rättssamhällets sida. Att riksdagen och regeringen tar lätt på skyddet för vårt privatliv, vilket skett i en rad lagar och lagförslag, det är något som jag vill se som den fråga som kommer att avgöra valet. Det senare sagt med adress till Kent Persson (M) som inledde veckans debatt.

Därefter måste jag ge en eloge till Norrtelje Tidnings Reidar Carlsson, som tycker att Centerpartiets eftergifter när det gäller kärnkraften som energikälla, inte kan förbigås med tystnad. Redaktören i By á Bladet har också inspirerats och skriver att det hela mest handlar om pannkaka.

Avslutar med att hälsa på hos några av mina favoriter: Calandrella, som skriver att SvD har fel om FRA – rösta gärna på Calandrella som vinnare av Lilla bloggpriset; Emil Isberg, som vill ta itu med myter och frågor om Piratpartiet; Lars-Erick, som skriver om Opinionsskapare; Mark Klamberg, som anser att Datainspektionens granskning av FRA måste förlängas och tidigare i veckan skrev om utredning kring signalspaning för polisen; samt Krohniskt, som skriver om den intressanta bloggträffen hos Sthlms Handelskammare i går kväll – ett särskilt tack till honom för det.

Intressant.

Vilket ben ska FRA stå på?

Efter att ha kollat webbutsändningen från Rosenbad ytterligare en gång och lyssnat på SVT Aktuellt i går kväll blev det svårt att sova. Signalspaning för polisiära behov gäller trafik, som går över landsgränsen – bl a min e-post – och Polismetodutredningen, som gäller signalspaning för polisiära behov inom landet, d v s all annan teletrafik inklusive en utvecklingsverksamhet där bland annat sociogram skapas över misstänkta personers sökvanor och umgängeskrets. Signalspaning eller teleavlyssning? Det är bara i Sverige vi rör oss med två olika begrepp. I andra länder har man ett enda begrepp – teleavlyssning.

För att skingra tankarna lyssnade jag på P1 och råkade få in Vetenskapsradions repris ”Säkrare samhälle med hjälp av Darwin” i mina hörlurar. Det var ett av dessa tillfällen då jag för några sekunder tänker att det kanske ligger något i detta som kallas synkronisitet. Vanligtvis vet mitt förståndiga jag att det handlar om tillfälligheternas spel d v s slumpen. Hur som helst med den saken, det var ett intressant radioprogram, som rekommenderas alla så kallade säkerhetsexperter!!! Tänkte att det blir bra att använda, när jag bearbetar tankar och känslor vid fortsatt läsning av utredningen.

Men dessförinnan läser jag som vanligt mina morgontidningar och den första nyhet jag fastnar för i Svenskan är en helsida med artikeln För få misstänkta DNA-testas. Medan jag läser tänker jag "nog är det rätt intressant att polisen, som inte klarar av att använda den lagstiftning, som redan finns, enligt polismetodutredningen fortsatt vill ha möjligheter till teleavlyssning även där det inte finns någon misstänkt gärningsperson". Vill minnas att jag skrev om detta tidigare och då bland annat refererade till Advokatsamfundets yttrande över Polismetodutredningen. En koll och jag finner att det var den 9 juni, då jag (efter inledande tankar kring EU-valet) skrev om den bilaga, som fanns med i Svenskan den dagen med Advokatsamfundet som avsändare. Där finns ett citat ur bilagans text, skriven av samfundets generalsekreterare advokaten Anne Ramberg, värt att läsa om igen.

Så låt oss läsa både utredningen Signalspaning för polisiära behov, som handlar om teleavlyssning av trafik, som passerar över landets gränser och Polismetodutredningen, som gäller teleavlyssning av trafik inom Sveriges gränser och göra en bedömning om det, som där föreslås, är kännetecknande för en rättssäker demokrati. Frendo har den 3 juni gjort en bra sammanställning med utdrag ur olika yttranden över den senare. Mark Klamberg har kollat både och, bland annat här och här. Lägg därtill datalagringen som ännu inte beslutats i riksdagen. I det sammanhanget är det intressant läsa ett inlägg av Karl Sigfrid.

Sammantaget har utredaren Anders Eriksson ansett det vara rationellt att FRA sköter all teleavlyssning, så som avsett var från början – de har utrustning och utbildad personal. Sedan gäller det att hitta en rättssäker lösning för att utfärda tillstånd för trålning samt en kontrollfunktion, som medborgarna kan känna förtroende för. Vid redovisningen betonade han att uppdraget gällde att utreda hur Säpo och Rikskrim skulle kunna få sina behov av teleavlyssning tillfredsställda inte om. Några alternativ presenterades inte då de bedömts vara för kostsamma, vilket dock Camilla Lindberg (FP) fann märkligt att utredaren skulle avgöra. Genast infinner sig frågan: - Hur sköts den saken idag?

Expressen tycker sig se att protesterna förra sommaren gett resultat. Av SvD:s ledare framgår att Annie Johansson ( C) känt behov av att förklara sig, dock utan att göra något inlägg om detta på sin blogg. I DN finns idag ett signerat inlägg av Johannes Åman, som avslutningsvis förbryllar mig. ”Villkoren för att få underrättelser via FRA blir snarast striktare än för telefonavlyssning. Och så bör det vara.” Hm, uppenbarligen har Johannes Åman inte sett kopplingen till Polismetodutredningen, där teleavlyssning föreslås, som metod även i de fall när det inte finns någon misstänkt för en viss gärning. Eller kan det vara så att denna utredning ska bana väg för en skärpning av den andra? Även om jag tycker att Anders Eriksson är förtroendeingivande, så kan jag inte komma ifrån att det måste vara något fundamentalt fel, när alla människor i behov av information och kommunikation via internet förväntas finna sig i att bli hanterade som tänkbara brottslingar. Det ska verkligen bli intressant att se hur partierna kommer att använda detta, när valrörelsen tar fart i höst.

Sedan några andra som bloggat om saken: Jens O; MinaModerataKarameller; Mitt i steget; Niklas Frykman och Hax. Men, även Opassande, som hälsas välkommen åter efter en välbehövlig vila. Sedan som extra bonus en skön och tänkvärd text av Anders Widén, som verkligen varit en kämpe för våra demokratiska fri- och rättigheter på nätet.

Intressant.

Avlyssning för Säpos och Rikskrims räkning.

Lyssnade på regeringens webbutsändning när utredaren Anders Eriksson redovisade Signalspaning för polisiära behov 2009:66, som han nu överlämnat till Beatrice Ask. Eftersändning här. Jag har lyssnat på honom vid tidigare debatter om FRA och signalspaning och tycker att han är mycket klar och saklig i sin argumentation och det var han även idag. DN, SvD, SR SVT och Corren med flera rapporterar.

Hos Hax har jag funnit länkar till utredningen och instämmer – nu är det dags att läsa in sig, men några funderingar dock redan nu. Det gäller den referensgrupp, bestående av sju riksdagsledamöter, som bistått utredaren. Det framgick av redovisningen att man i vissa delar inte varit helt ense, men jag uppfattade dock inte varför, vilket naturligtvis bara de som inte instämt i utredarens förslag kan svara på. Men vilka det är har jag inte kunnat klura ut, men det visar sig nog. Positivt var att Eriksson tillämpat ett stramt förhållningssätt och funnit att tillståndsgivningen måste handhas av en domstol med kompetenta domare samt att efterhandskontrollen ska skötas av Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden (SIN) istället för Försvarets Underrättelsenämnd. En rätt kul detalj var att vi nu kan åberopa en statlig utredning för att slå fast att signalspaning och teleavlyssning är samma sak. Nu återstår att se vad som blir kvar av detta när det ska vägas av mot Polismetodutredningen och vad Säpos och Rikskrims men också Polisens ledning anser. En hint om detta ger Justitieministern, som redan har uttalat att hon inte är helt nöjd med utredningens slutsatser. - Jag skulle vilja ha mer kött på benen när det gäller alternativ till att FRA ska signalspana för polisens ändamål, sade hon efter Anders Erikssons presskonferens, enligt TT.

Sanna Rayman ger på SvD:s ledarblogg uttryck för vad många av oss spontant känner, men jag är också intresserad av vad Mark Klamberg med sina tränade ögon och kunskaper kan bidra med. Andra som skriver är Mitt i steget och Hd-Ledarbloggen.

Avslutar med Deepedition som kommenterar Karl Sigfrids m fl debattartikel om ACTA, som jag skrev om tidigare idag.

Intressant.

Undrens tid eller en försöksballong?

Rötmånadshistoria tänke jag när jag först såg dagens ledare i DN med rubriken Lämna oss ifred. När jag sedan läste ingressen ”Med orden säkerhet, miljö och hälsa motiveras offentliga insteg i medborgarnas liv. Mycket få gånger är integritetskränkningarna befogade”, då föll hakan ner – jag bara gapade. Fick nypa mig i armen för att kolla om jag var vaken, innan jag läste vidare. Minsann – något av ett under har hänt. Det finns någon hos den stora draken med rätt att skriva ledare, som inser vartåt det barkar hän, och vågar sätta det på pränt. En semestervikarie? Men, sedan slår cynismen till – naturligtvis är det en ”försöksballong”?

Men innerst inne gror hoppet om att det ska ses som ett tecken på att en tillnyktring är på G. För samtidigt startar DN en artikelserie Du, Jag och Internet med: Forskningsprojektet som spårade ur; med bakgrund och fakta – Om internet; Minnesvärda datum i nätets historia; och Bevingade internetcitat. Hoppas att läsarna av papperstidningen får sig en och annan tankeställare. Nåväl, hur det blir med den saken får vi snart se prov på, kanske redan i morgon. Mark Klamberg gör oss uppmärksamma på att utredaren Anders Eriksson imorgon kl. 12.30 överlämnar slutbetänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) till justitieminister Beatrice Ask och att presskonferensen kommer att sändas på riksdagens webb. Intressant.

För övrigt har jag läst en artikel i SvD, som har viss bäring på Jakob Heidbrinks inlägg med anledning av DN:s ledare ovan och en anteckning, som jag gjorde i kommentarstråden hos Jakob. Efter att ha läst om de hemlösa sims, som en kille skapat i tv-spelet The Sims 3 och håller liv i för att sedan blogga om, inställer sig frågan: - Vad lär vi oss av att detta blir en nyhet i media? Det tål att tänka på, men det får bli senare eller en annan dag.

Går sedan en runda och kollar vad andra tycker är värt att skriva om: Göran Pettersson – Ett annat valsystem; Norrtelje Tidnings ledare; Mitt i steget – Om att byta fötter; Lars H Gustafsson – Sommarmusik; MinaModerataKarameller – Spikmattor och Storytelling; Bloggen Bent – Det är lätt att ta betalt på nätet ...; och Hax – Secondhandförsäljningen av skivor stryps. Samtidigt skriver DN att Digital Beethoven ger klirr i kassan. En mycket blandad kompott som synes. Så kan det också bli efter några timmars utflykt på nätet.

Detta förnekas av Sten Tolgfors

Bilden ovan har jag hämtat från Olofs blogg

Rick Falkvinge skrev redan den 8 mars 2007 - Ett av bevisen att Mikael Odenberg ljuger och illusterade sitt inlägg på bloggen med en bild ur ett inslag i Aktuellt dagen innan, där han klippt ut en bildsekvens från en av FRA:s datorer, som befann sig i bakgrunden, och förklarar vad det är vi ser. FRA övar på att kartlägga individers kommunikationsmönster. Jmfr den bilden med Olofs bild ovan. För den, som inte minns; MOD var då försvarsminister och gudfar åt Ingvar Åkessons FRA.

FRA från den 1 jan 2009 får laglig rätt att inom ramen för den egna “metodutvecklingen” (prop. s 72) massinhämta enskildas trafikuppgifter. Inhämtningen medges i lagen om signalspaning, medan långtidslagringen av uppgifterna är tillåten sedan tidigare enligt den särskilda PuL:en för FRA. SVT:s avslöjanden den 16 juni visar också att detta är något, som FRA redan ägnat sig åt i många år, och som man är mycket angelägen om att få fortsätta med. Myndigheten är vid insamlandet av trafikdata inte styrd av uppdragsgivarna, eftersom hela hanteringen sker inom det egna utvecklingsmandatet. Det bestämmer FRA över själv. Med allt detta råmaterial till förfogande är det en smal sak att sammanställa uppgifterna i t.ex. sociogram. Materialet får också utbytas med andra länder, och kan även användas i rapporteringen inom ramen för godkända inriktningar. Jag förstår hur svårt det måste ha varit för riksdagsledamöterna att få ett grepp om det beslut man tog den 18 juni när vi nu vet att återremissen sköttes under debattens gång och då kan det inte ha varit möjligt att få den överblick av lagens konsekvenser, som grupparbetet på nätet lett till. Intressant.

Avslutar med Intensifier som tillsammans med Mark och andra skrev det inlägg, som Tolgfors nu avfärdar som osanning. Ibland föreställer jag mig det surr, som pågår, när tankar om oss kritiker ska formuleras. Då spinns det som MinaModerataKarameller skrev om Ett semantiskt buller.

FRA - Tekniskt möjligt och politiskt lämpligt?

Idag har ridån gått upp för det arbete som pågått internt inom Centerpartiet under sommaren och där olika grupperingar av kritiska medlemmar getts möjlighet att komma till tals. Enligt DN, SvD och Expressen föreslår nu Centerpartiet att ingen FRA-spaning ska ske gentemot svenskar. I SVT säger Folkpartiets Erik Ullenhag att han är positiv till förslaget liksom försvarsminister Sten Tolgfors, som välkomnar centerns "konstruktiva inspel". Tolgfors poängterar att lagen inte ska rivas upp utan kompletteras med fler integritetsstärkande åtgärder. - Signalspaning som börjar eller slutar i Sverige ska inte tillåtas, säger han. I AB säger dock Birgitta Ohlsson (fp) att hon fortfarande är kritisk och överväger att gå ihop med oppositionen för att kunna riva upp lagen.

Av artikeln i AB om förslaget framgår att partiets egna interna kritiker är nöjda. Men, som Mark Klamberg mycket riktigt påpekar är det hela ännu så länge bara på pratstadiet – Centerförslaget finns inte. En sak är dock säker: Om Staffan Danielsson, Centerpartiets försvarspolitiske talesman, och andra i partiets ledning spelar ett dubbelspel i förhållande till de egna kritikerna bland medlemmar och väljare, då får partiet betala ett mycket högt pris vid nästa riksdagsval.

För att få ett grepp om substansen i detta utspel kan det vara intressant att läsa en del bloggar skrivna av en del av de berörda aktörerna; Staffan Danielsson, Annie Johansson, Erik Hultin, Magnus Andersson CUF, Per Ankersjö, Den liberala Misantropen för att bara nämna några och därtill några ledarkommentarer i Östersunds-Posten och Norrtelje Tidning. Sydsvenskan skriver om politik som det möjligas och det omöjligas konst. Det kan man filosofera kring sedan man läst en rad bloggar om förslaget: Fritänk 1 och 2, Rick Falkvinge, Pär Ström 1 och 2, HAX 1, 2 och 3, Mark Klamberg, Svensk Myndighetskontroll, Opassande, Enligt min humla, Motpol, Tvivlar, Mårten Schultz, Tomas, Conjoiner, Sidvind, Projekt på riktigt, Syrrans granne, Kanalen och Sagor från livbåten.

Intressant se om Centerpartiet klarar att övertyga lagens kritiker att det går att låta telekomföretagen särskilja svenskars trafikdata innan leverans sker till FRA:s filter. Då har man i vart fall löst problemet i förhållande till dem som anlitar telekomföretag vars servrar finns i Sverige, medan jag själv med gmail-konto får finna mig i att bli ”FRA-föda”. Jag blir ju hur som helst granskad av USA:s system. Men, det har jag inte något problem med, så länge som Sveriges riksdag och regering upprätthåller värnet om en grundlag värd namnet. Tidigare idag har jag fått rådet att jämföra min kommunikation på nätet med vykort, som kan läsas av alla under vars ögon det passerar på sin väg. Det är ju också ett förhållningssätt – Förtrolighet är något för svenskar, som anlitar svenska företag och håller sig till umgänge inom landets gränser!

Av respekt för mig själv och andra ansluter jag mig till den uppfattning som NT:s chefredaktör gav uttryck för i slutet av sin ledare – i den nya säkerhetspolitiska situation som uppstått vore det klokt att riva upp FRA-lagen och göra upp över blockgränsen. En bra lag för signalspaning där man tillgodoser medborgarnas behov av en rättssäker hantering borde inte vara en partiskiljande fråga. I likhet med MinaModerataKarameller och många andra förhåller jag mig tvivlande till att det kan vara tekniskt möjligt att genomföra Centerpartiets förslag utan att riva upp vitala delar av den lag, som regeringen pressade riksdagsmajoriteten att säga Ja till.

Vilseledande tolkning av FRA-lagen

- När regeringen inte vill kännas vid vad som står i den antagna lagstiftningen så är det svårt att föra en meningsfull debatt, avslutar Mark Klamberg, Doktorand i folkrätt, Stockholms Universitet sitt debattinlägg idag på SVT Opinion. Mark Klamberg redogör för skillnaden mellan rättegångsbalken och FRA-lagstiftningen, där det sägs att hemlig teleavlyssning endast får ske när någon är skäligen misstänkt för ett brott och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen, medan FRA:s nya signalspaning kan omfatta all svensk kabelkommunikation. Därför är signalspaning i kabel massavlyssning, slår han fast, och påminner om att lagrådet angett att intrånget sker redan när vår kommunikation överförs till FRA. För den som inte orkar undersöka skillnader och likheter i lagstiftningen mellan avlyssning och signalspaning rekommenderar han Nationalencyklopedin som ger följande definition av signalspaning: "signalspaning, verksamhet för att genom avlyssning, lägesbestämning och identifiering ... skaffa information". Uppgiften om Marks debattinlägg fann jag hos MinaModerataKarameller.

Jag vill dela med mig av denna insiktsfulla redogörelse till så många som möjligt, eftersom desinformation pågår för fulla muggar. Centerns ordförande i Norrtälje skrev idag på sin blogg Stergels Torg följande: ”I går var jag på ett bra möte i Riksdagen som Centerpartiet anordnade med anledning av den sk. FRA debatten. FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson gav en bra bild av FRAs verksamhet och uppdrag. Från FRA medverkade också chefen för signalspaningen på FRA. Det var uppfriskande att få en mera nyanserad och initierad bild av FRAs uppdrag. Vi var alla överens om att debatten skadat alliansen och att informationen varit dålig. Kritikernas utalande om "trålning och "massavlyssning" är helt missvisande. Brott och terrorism var ej prio i detta samanhang. En förflyttning från eter till kabel för informationsinsamling för att ge bättre underlag för Sveriges beslut vad gäller utrikes och säkerhetspolitik vara starka motiv. Lagrådets yttrande diskuterades ingående och europadomstolens beslut sågs fram emot med tillförsikt. Sveriges oförmåga att försvara sitt territorium diskuterades i relation till underättelseverksamhet. Jag är övertygad att frågan tål en folkomröstning om det varit aktuellt. Tyvärr saknades merparten av barrikadfolket som synts och hörts i media.” Intressant? Jag vet inte om de var inbjudna, men till den som vill komma i kontakt med Centeruppropet - för dig som tycker om partiprogrammet, lägger jag in en länk här.

Jag börjar luta åt att Studieförbundet Vuxenskolan och Medborgarskolan skulle kunna göra en insats för att höja kunskapsnivån i frågan. Gärna genom att engagera Mark Klamberg vid en föreläsning.

Uppdatering: Länk till inlägget på Marks blogg. Och HAX berättar om vad som är på G i EU.