En dag med ACTA och rättssäkerheten.

Inför de fortsatta förhandlingarna om ACTA-avtalet i april, med Nya Zealand som värdland, fortsätter kampen för öppenhet och transparens. Målsättningen är att avtalet ska vara klart i slutet av 2010. Enligt The Office of the U.S. Trade Representative handlar det om ”an agreement which shall provide for an enhanced framework to fight global infringement of intellectual property rights, particularly in the context of counterfeiting and piracy”. Ett avtal som skall ge en bättre ram för att bekämpa globala intrång i immateriella rättigheter, särskilt i samband med varumärkesförfalskning och pirattillverkning. Då vet vi det.

Men, hur ska det genomföras? Det är kring detta som hemlighetsmakeriet pågår. Upphovsträtan har gjort en bra research och påstår Svensk ACTA-förhandlare vill ge internetleverantörer ökat ansvar för innehåll. Sedan har jag läst att internetleverantörer (pdf-fil) fruktar att ACTA-avtalet kommer att innebära slutet för EU-medborgarnas skydd mot olika intressens intrång i deras kommunikation. Hittills har jag valt att kalla ISP:er eller internetleverantörer för Teleoperatörer, för att göra tydligt att deras verksamhet omfattar oss alla med telefon, mobil, fax och dator med internetuppkoppling. Jag inser att vi lever i en brytningstid där orden internetleverantör och teleoperatör ger oss olika bilder, vilket gör det svårare att förklara varför ”mere conduit” eller BI (budbärarimmuniteten) är lika viktig idag, som den varit genom århundraden.

Det som dock krånglar till saken är att Högsta Domstolen i ett skattemål tolkat nuvarande lagstiftning på ett sådant sätt att uppsåt – där likgiltighet kan bestraffas – sätter principen om ”mere conduit” ur spel. Något som Juristens funderingar handlade om i samband med diskussionerna om rättegången mot The Pirate Bay. Därför kan det som Mark Klamberg delger oss av Johan Axhamns uttalande äga sin giltighet. Svenska lagar behöver inte ändras även om ACTA-avtalet skulle innebära ålägganden på ISP:erna att kontrollera innehållet i de kablar som de tillhandahåller! Vi verkar behöva ett nytt sjökort för att navigera i det farvattnet. Ja, rent allmänt har förfallet när det gäller statens rättigheter i förhållande till individens redan halkat så snett att vi svenskar ser ut att behöva hjälp av medborgare i andra europeiska länder för att kunna freda oss.

Karl Sigfrid (M) noterar med referens till bl a Michael Geist att vi nu vet vilka som motsätter sig öppenhet och transparens när det gäller ACTA. Hax skriver om en märklig hearing i Bryssel. Opassande visar att upphovsrätten kan användas till litet av varje och att den sysselsätter många ideella krafter, men också mer eller mindre välbetalda. Sourze skriver Acta – den hemliga avtalet som kan förändra internet för alltid. Infallsvinkel har tagit som sin uppgift att förmedla de idéer som Sony & Co:s handgågne män inom APB lobbar för och erbjuder en möjlighet till kommentarer som inte filtreras av APB. Deras idé om att en särskild instans ska sköta om att skicka varningsbreven, är – vad jag kan förstå – nära besläktad med Frankrikes Hadopi-lag. Något som Johnny Olsson m fl skrivit en bra artikel om. Den håller för en repris.

Minns att det var detta som bland andra MEP Gunnar Hökmark (M) ansåg vara en otänkbar följd av Telekompaket, vilket EU-parlamentet först gjorde tummen ner för och som gjorde honom så oerhört irriterad. Hax ser i APB:s krav hotet mot vår demokrati. Jens O efterlyser en ordentlig utredning av samröret mellan rättsväsendets olika aktörer och upphovsrättslobbyn. Scaber Nestor delar med sig av det som han har funnit i saken. Christian Engström berättar om att han blivit uppringd av den polis som figurerar i detta sammanhang. Det luktar anmälan för förtal. Intressant är att han som angetts som gruppchef i en värvningsannons, nu säger sig syssla med personrån och åldringsbrott. Spontant känner jag att allmänhetens tilltro till polisens och rättsväsendets oväld inte kan tåla vilka påfrestningar som helst.

Men det generar väl inte de politiker, som tycker sig vara störst, bäst och vackrast i världen. Följdriktigt fick vi i veckan veta att EU:s byråkrati för säkerhet och övervakning tagit form. Egentligen är det rätt häpnadsväckande hur ofta vi, som grävt efter fakta i saken, fått veta att vi fått det mesta om bakfoten.

- Handelsavtal, säger politikerna och upphovsrättslobbyn.

- Vidlyftiga tolkningar gjorda av internetanalfabeter vid våra domstolar, vilket urholkar lagarna och äventyrar rättssäkerheten samt leder till en skadlig cementering av ett otidsenligt monopol till fördel för Sony & Co, säger vi.

Det låter kaxigt, men det står jag för. Jag är inte ensam om att se hur politikerna går i en förändringsobenägen industris ledband. MEP Christofer Fjellner (M) säger sig vara orolig över att handelspolitiken politiseras inom EU, men vad det betyder mer i detalj kan jag inte läsa ut av han notering. Jag väntar mig mera från det hållet.

En kul grej i sammanhanget är det av Thomas Tvivlaren twittrade länktipset, som visar att BBC News presenterade nyheten om Flattr för ett par veckor sedan. Nog är det intressant att en av grundarna av The Pirate Bay är den, som nu visar vägen med en teknisk lösning som det tagit upphovsrättsindustrin ett decennium att strunta i. Nu dyker den upp litet varstans så att den, som värdesätter andras verk, kan visa det genom att betala. Mera sånt och de kreatörer, som skapar något värdefullt, kan frigöra sig från den administrativa överbyggnad, som göder företeelser som Antipiratbyrån och aktörer med den dåliga smaken att patentera programvara som tillhör den allmänna digitala domänen i form av Open Source.

Kulturbloggen ställer frågan – Är du beredd att betala extra ... men har också noterat Voddlers problem. När det gäller otryggheten eller nätfisket efter inloggningsuppgifter på Twitterkontot ger Deepedition oss en bra lektion – tack för det! Ju mer vi lär oss, desto magrare utdelning får dom som sysslar med den här verksamheten. Ju fler som tar eget ansvar och inte förväntar sig att politikerna ska lösa allt, desto närmare ett mänskligare samhälle kommer vi.

Det är mycket i den nya sköna värld omkring oss, som behöver synas rejält i sömmarna utifrån ett mänskligt perspektiv. Detta mänskliga perspektiv har jag länge inbillat mig att liberala ideologer sett som en viktig förutsättning för ett gott kapitalistiskt samhälle. Isobel Hadlley-Kamptz sätter ord på den förtvivlan, som man kan känna inför kapitalismens alla tillkortakommanden. Jag håller med henne – man kan bli revolutionär för mindre. Dit hör t ex att med en dåres envishet påminna om att den f d polischefen ska ses som oskyldig till dess annat bevisats. Då jag känner mig rätt ensam om den uppfattningen lutar jag mig mot Mårten Schultz och Juridikbloggens synpunkter och ställer frågan: -Vilka krafter tjänar på att vi dömer den här mannen på förhand?

Intressant.

Rättsväsendet kapat av särintressen?

Ser hos Satmaran att Jim Keyzer is back in town. Efter en tjänstledighet med jobb hos filmbolaget Warner Brothers Entertainment är han nu åter i tjänst hos polisen – nu som gruppchef för IT-brottsgruppen som ska bistå Utredningsroteln med ”analyser och bevissäkring av digital media, Internetspårning och undersökningar i nätverksmiljö samt teknisk rådgivning. I arbetsuppgifterna ingår även att bistå vid husrannsakningar i IT-miljö”. Spontant tänker jag: - Har rättsväsendet kapats av särintressen? För att strax därpå tänka att sådana tankar visar att mitt förtroende för rättsväsendet är på väg att krackelera.

För några dagar sedan skrev Anders S Lindbäck om bakgrunden till det förslag som Henrik Ponthén nu lobbar för på uppdrag av APB (Antipiratbyrån) d v s Sony, Warner Brothers, IFPI m fl, som gärna döljer sig bakom en gemensam täckmantel. I detta sammanhang för att jaga fildelare. Lindbäck berättar också att en del av dessa aktörer ”lånat” (med eller utan lov) ett varumärke av Motorola till sin nya skapelse för opinionsbildning – Netopia. Intensifier bidrar med sin syn på det som pågår – det är ord och inga visor. Copyriot förklarar varför Voddler har problem - de bryter mot spelregler.

En titt i Netopias Manifest gör att jag drar på munnen – IFPI, som dragit skaparna av bittorrent-trackern The Pirate Bay inför rätta, står nu bakom följande: Internet ger möjligheter som kunskapsnationen Sverige kan utnyttja för att skapa framtidens jobb, företagande och tillväxt. Netopia vill ifrågasätta de politiska och kommersiella krafter som håller tillbaka denna potential. Vi är oroade över ett scenario där ett fåtal aktörer styr utvecklingen och där politiska idéer som gynnar dessa intressen dominerar utan motvikt. Snacka om fotarbete! Vilka är det som man tror sig kunna förföra med den ramsan?

Eftersom repetition är all inlärnings moder länkar jag än en gång till OlofB, som förklarar varför APB nu måste ge sig. Men, som jag sagt tidigare är det svårt för den regering och riksdag, som släppt igenom lagklustret till skydd för FRA:s verksamhet, att sätta ner foten när det gäller andra intressen, som anser sig ha legitima skäl att få fiska i internettrafikens flöden.

Och fler än FRA och APB är intresserade. MiNimaliteter twittrade om att DN skriver m a a mötet med inrikes- och justitieministrarna idag och imorgon i Bryssel. Där sägs bland annat följande:

Brottsbekämpande myndigheter behöver ha ”snabb tillgång så mycket data som möjligt” om brottslingar, deras tillvägagångssätt, fordon med mera, fastslås i strategin. Därför måste informationsutbytet mellan länder och myndigheter öka väsentligt. Utbytet ska gälla alla olika databaser inom EU som är relevanta för att garantera medborgarnas säkerhet.

Orden är hämtade ur den nya strategi för EU:s inre säkerhet, som de nu ska klubba igenom. Allt är således tänkt att läggas i händerna på ett rättsväsende, som inte klarar att hålla rågångarna klara gentemot olika särintressen. Hos Hax läser jag om EU:s nya säkerhetsbyråkrati EEAS eller EAS. Han ställer en hel del mycket relevanta frågor. Jag har en till: - Vilka beröringspunkter har FRA till denna skapelse?

Ibland kan jag tänka att det är skönt att inte längre vara ung. Men, sedan tänker jag på i vilket samhälle jag vill att mina barnbarn ska växa upp och får nytt pågångsmod. Även om det jag berört ovan och artiklar som denna visar att det finns utmaningar. Vad skulle Ryssland vinna på att låta sin internettrafik gå andra vägar än genom Finland och Sverige, när hela EU har gripits av terroristskräck? Nog är det väl en ödets ironi att statsmakterna skrämmer upp sig själva och folket på ett sätt, som terroristerna inte kan klara av på långa vägar? Scaber Nestor har också läst, men verkar ha missat ministermötets propåer. Mark Klamberg tror att detta handlar om ekonomi.

Efter dessa något dystra tankegångar behöver jag något upplyftande och finner strax ett inlägg av Nicklas Lundblad, som visar att han håller i när det gäller något så viktigt som öppenhet och transparens i statliga och kommunala verksamheter. Genom att ta sig tid och berätta om det som varit och det som händer på annat håll, visar han hur halvdant det blir när regeringen genomför reformer, utan att göra allt det som krävs för att allt det goda man tänkt inte ska bli till pannkaka. På gott och ont kommer dock det politiska landskapet att förändras med hjälp av internet – var så säker. Avslutar med att önska Rick Falkvinge lycka till inför kvällens utdelning av Guldmusen till Årets IT-person. Bara detta att vara nominerad är betydelsefullt. Binero svarar för en bra presentation – tummen upp för den.

Intressant.

Medias roll i politiken – allsidig granskning!

Intressant läsa redaktionschefen Martin Jönssons blogginlägg Sociala medier gör journalistiken bättre. Efter att ha redogjort för hur SvD arbetat dels kring artikelserien ”De unga och jobben” och dels i ett ”realtidsgräv” avslutar han: ”Det var länge sedan journalistik bara handlade om att ge en bild. I dag är det mycket viktigare att visa på att det finns många bilder, att guida läsaren vidare via länkar, att stimulera och fånga upp diskussioner - och att använda det flöde av röster och innehåll som finns för att göra ännu bättre journalistik.”

Att problematisera en situation genom att belysa saken ur olika perspektiv är ett mycket gott förhållningssätt. Men, hur förhålla sig till det faktum att en del särintressen har en sådan makt över ledamöterna i Sveriges riksdag att folkets motbilder inte får större effekt än irriterande myggbett? Om de överhuvudtaget får komma till tals. Ett bra exempel på de svårigheterna visar Johnny Olsson m fl skribenter i Piratpartiet, som för aktualitetens skull tvingas göra sitt inlägg på Piratpartiets webbplats. Thomas Tvivlaren menar att det är hög tid att vi slutar öda tid på budbäraren Henrik Ponthén, APB, och istället koncentrerar oss på beställaren Sony. Jag kan förstå att Thomas är dj-ligt trött på att vara i underläge i en situation, då upplysta journalister i Public service-media borde se det, som han och många andra aktiva i Piratpartiet har insett – regeringen och riksdagen låter sig vilseledas och går i upphovsrättsindustrins ledband. Sony & Co vill bevisa att juridiken slår tekniken, istället för att ta tekniken till hjälp för att utveckla nya betalmodeller. Anna Troberg (PP) noterar det som pågår och ger några minnesbilder från tiden före Ipred. Thomas idé är en bra idé för alla, som vill ge järnet åt det hållet. Men jag, som måste hushålla med mina krafter, vill ägna min tid och ork åt kontakten med väljarna och därmed även de public service-media, vars journalister ägnar sig åt en alllsidig belysning och granskning.

Peter Sunde har förstått att Sony & Co sitter fast i sitt skyttegravskrig och bidrar med en donationstjänst, som heter Flattr. Opassande är en av många användare. Att det finns en marknad för en sådan, det är jag helt övertygad om. Men det kräver att kreatörerna kommer loss ur de klor, som låser in dom i gamla konstruktioner. SSBD har engagerat en gästbloggare som skriver intressant om e-böcker och de möjligheter som öppnas med mikrobetalning. Strålande! Om Sverige ska hänga med i utvecklingen krävs mer av goda exempel och mindre av gamla modellers dödsryckningar. Svensk Myndighetskontroll gör ett inlägg, som egentligen är en repris av vad många före honom påtalat, men när jag läser slår det mig varför regeringen så ogärna vill erkänna att ACTA-förhandlingarna gäller något annat än handel. Allt fler världen runt inser att det mest handlar om Sony & Co:s krav på övervakning och kontroll och den, som själv ägnar sig åt övervakning och kontroll av hela svenska folkets liv på Internet, kan knappast banna andra som vill göra detsamma. FRA var det första steget på det sluttande planet – v s b!

Även om det finns tecken på ett uppvaknande, som Mark Klamberg och Henrik von Sydow berättar om. Men, frågan är om det håller hela vägen. Jag har dragit mina slutsatser: Det enda sättet att hålla trycket uppe är att arbeta för att Piratpartiet etablerar sig i Sveriges Riksdag! Först då kommer etablissemanget inom Moderaterna och Socialdemokraterna förstå att man inte ostraffat sätter svenska folkets demokratiska fri- och rättigheter på spel.

Avslutar med Julia Skotts inlägg i Aftonbladet – Skyll inte på Facebook. Det är löd i den dojan! Tack Julia!

Intressant.

Kyla utomhus – värme inombords.

I arla morgonstund trotsade jag kylan (-21,3) och gav mig av till Uppsala för att vara med i SR P1:s program På nätet. Andra inbjudna var Lars Forsmark, ledamot i styrelsen för Seniornet Sweden, och Laila Fridh, grundare av 60plus.se en ny träffpunkt för människor 60+. Det blev en trivsam pratstund om Internet som verktyg för information, kunskap och kommunikation. Roligt att jag fick chans att förklara varför vi som gillar att vara på nätet talar om a f k (away from keyboard) istället för IRL (In Real Life). Min bild är att IRL är ett begrepp, som en del använder för att påstå att livet vid sidan av tangentbordet är verkligt till skillnad mot det liv, som vi nätmedborgare lever på nätet. Sånt prat är bara elakt förtal. Förutom 60plus.se finns också Dax.se, som är en mötesplats på nätet för människor 50+. Som ni kanske minns vann jag deras bloggpris i november förra året. Producenten för På nätet, Karin Adelsköld, är själv bloggare och en av de kvinnor som driver bloggen Lilla Gumman, vilken är Sveriges första tekniksajt för tjejer. Här skriver hon om mitt besök. Det var riktigt roligt att träffa henne a f k, eftersom jag hade kollat in Lilla gumman tidigare och trodde att de skulle ta hem Stora Bloggpriset i sin kategori.

Bussresan hem blev en upplevelse. Ett Uppland inbäddat i snö gav helt nya synintryck längs en invand rutt. Myriader av snökristaller glittrade i solljuset och för bråkdelen av en sekund spelande fantasin mig ett spratt – var detta små älvors verk? Tillbaka till verkligheten och åter i Norrtälje var det dags för motionscyklingen, vilket idag var så pass ansträngande att det bara blev 12 km mot 15 km förra måndagen. Nåväl, det blir att ta nya tag nästa måndag. Tillbaka vid datorn tar det tid att gå igenom mejlboxen och olika nyhetsmedia.

Hos Leo ser jag att upphovsrättslobbyn är på krigsstigen igen. UNT:s ledarloggen synar också det som pågår, medan DN och SvD visar att de fått ett TT-meddelande om saken. Kan inte tänka mig att särskilt många är förvånade. Upphovsrättsindustrin har ju med åren blivit rätt bortskämda med att politikerna svassar för dem i tro att man därigenom stödjer kreatörerna. Dessutom passar dessa krav som hand i handske inför implementeringen av det färdiga resultatet av de hemliga förhandlingarna om ACTA-avtalet. Men där finns mer än en rejäl hake. OlofB förklarar så att stolligheterna i deras idé att operatörer eller ”någon oberoende organisation” ska vara kontrollanter av trafikens ettor och nollor blir begriplig – tack för det. Infallsvinkel fortsätter med sin service att erbjuda ett omodererat forum för att diskutera APB:s senaste idé.

Idag skriver både DN och SvD om att EU:s datatillsynsman Peter Hustinx är orolig för att ACTA-förhandlingarna kan resultera i ett avtal, som åsidosätter grundläggande rättigheter, individers integritet och skyddet för personuppgifter. Äntligen, säger jag, det var på tiden. Enligt IDG.se uppger flera personer inom EU-kommissionen att de känner sig obekväma med hemlighetsmakeriet kring Acta-förhandlingarna. Jens O delar med sig en länk till ars technica, som berättar om det som senast läckt ut. Opassande skriver om både ACTA och Antipiratbyrån; MiNiMaliteter tar ett nytt grepp, när det gäller polisens tekniska utrustning för att få oss att tänka till – vad är det egentligen för skillnad mellan ID-kort och bilars registreringsskyltar? Den minnesgode kommer ihåg att Mark Klamberg i onsdags skrev om att Ny Teknik hade en artikel om ett nytt svenskt signalspaningsorgan som ska förse polisen med info. Det krävs väl snart ett helt nytt stort ämbetsverk? Sagor från Livbåten gör en djupare filosofisk analys av det som ligger i tiden.

Avslutar med ett inlägg av Lars-Erick, som undrar om inte Svenska Dagbladet har ett trovärdighetsproblem, sedan det visat sig att det är tidningen, som är ansvarig för innehållet i produkten Mediaplanet. Jag gillar att Lars-Erick är så företagsam, eftersom även jag undrat över den skattefinansierade textreklam som där bjuds. Intressant.