Visar inlägg med etikett handelsavtal. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett handelsavtal. Visa alla inlägg

lördag 27 februari 2010

En dag med ACTA och rättssäkerheten.

Inför de fortsatta förhandlingarna om ACTA-avtalet i april, med Nya Zealand som värdland, fortsätter kampen för öppenhet och transparens. Målsättningen är att avtalet ska vara klart i slutet av 2010. Enligt The Office of the U.S. Trade Representative handlar det om ”an agreement which shall provide for an enhanced framework to fight global infringement of intellectual property rights, particularly in the context of counterfeiting and piracy”. Ett avtal som skall ge en bättre ram för att bekämpa globala intrång i immateriella rättigheter, särskilt i samband med varumärkesförfalskning och pirattillverkning. Då vet vi det.


Men, hur ska det genomföras? Det är kring detta som hemlighetsmakeriet pågår. Upphovsträtan har gjort en bra research och påstår Svensk ACTA-förhandlare vill ge internetleverantörer ökat ansvar för innehåll. Sedan har jag läst att internetleverantörer (pdf-fil) fruktar att ACTA-avtalet kommer att innebära slutet för EU-medborgarnas skydd mot olika intressens intrång i deras kommunikation. Hittills har jag valt att kalla ISP:er eller internetleverantörer för Teleoperatörer, för att göra tydligt att deras verksamhet omfattar oss alla med telefon, mobil, fax och dator med internetuppkoppling. Jag inser att vi lever i en brytningstid där orden internetleverantör och teleoperatör ger oss olika bilder, vilket gör det svårare att förklara varför ”mere conduit” eller BI (budbärarimmuniteten) är lika viktig idag, som den varit genom århundraden.


Det som dock krånglar till saken är att Högsta Domstolen i ett skattemål tolkat nuvarande lagstiftning på ett sådant sätt att uppsåt – där likgiltighet kan bestraffas – sätter principen om ”mere conduit” ur spel. Något som Juristens funderingar handlade om i samband med diskussionerna om rättegången mot The Pirate Bay. Därför kan det som Mark Klamberg delger oss av Johan Axhamns uttalande äga sin giltighet. Svenska lagar behöver inte ändras även om ACTA-avtalet skulle innebära ålägganden på ISP:erna att kontrollera innehållet i de kablar som de tillhandahåller! Vi verkar behöva ett nytt sjökort för att navigera i det farvattnet. Ja, rent allmänt har förfallet när det gäller statens rättigheter i förhållande till individens redan halkat så snett att vi svenskar ser ut att behöva hjälp av medborgare i andra europeiska länder för att kunna freda oss.


Karl Sigfrid (M) noterar med referens till bl a Michael Geist att vi nu vet vilka som motsätter sig öppenhet och transparens när det gäller ACTA. Hax skriver om en märklig hearing i Bryssel. Opassande visar att upphovsrätten kan användas till litet av varje och att den sysselsätter många ideella krafter, men också mer eller mindre välbetalda. Sourze skriver Acta – den hemliga avtalet som kan förändra internet för alltid. Infallsvinkel har tagit som sin uppgift att förmedla de idéer som Sony & Co:s handgågne män inom APB lobbar för och erbjuder en möjlighet till kommentarer som inte filtreras av APB. Deras idé om att en särskild instans ska sköta om att skicka varningsbreven, är – vad jag kan förstå – nära besläktad med Frankrikes Hadopi-lag. Något som Johnny Olsson m fl skrivit en bra artikel om. Den håller för en repris.


Minns att det var detta som bland andra MEP Gunnar Hökmark (M) ansåg vara en otänkbar följd av Telekompaket, vilket EU-parlamentet först gjorde tummen ner för och som gjorde honom så oerhört irriterad. Hax ser i APB:s krav hotet mot vår demokrati. Jens O efterlyser en ordentlig utredning av samröret mellan rättsväsendets olika aktörer och upphovsrättslobbyn. Scaber Nestor delar med sig av det som han har funnit i saken. Christian Engström berättar om att han blivit uppringd av den polis som figurerar i detta sammanhang. Det luktar anmälan för förtal. Intressant är att han som angetts som gruppchef i en värvningsannons, nu säger sig syssla med personrån och åldringsbrott. Spontant känner jag att allmänhetens tilltro till polisens och rättsväsendets oväld inte kan tåla vilka påfrestningar som helst.


Men det generar väl inte de politiker, som tycker sig vara störst, bäst och vackrast i världen. Följdriktigt fick vi i veckan veta att EU:s byråkrati för säkerhet och övervakning tagit form. Egentligen är det rätt häpnadsväckande hur ofta vi, som grävt efter fakta i saken, fått veta att vi fått det mesta om bakfoten.


- Handelsavtal, säger politikerna och upphovsrättslobbyn.


- Vidlyftiga tolkningar gjorda av internetanalfabeter vid våra domstolar, vilket urholkar lagarna och äventyrar rättssäkerheten samt leder till en skadlig cementering av ett otidsenligt monopol till fördel för Sony & Co, säger vi.


Det låter kaxigt, men det står jag för. Jag är inte ensam om att se hur politikerna går i en förändringsobenägen industris ledband. MEP Christofer Fjellner (M) säger sig vara orolig över att handelspolitiken politiseras inom EU, men vad det betyder mer i detalj kan jag inte läsa ut av han notering. Jag väntar mig mera från det hållet.


En kul grej i sammanhanget är det av Thomas Tvivlaren twittrade länktipset, som visar att BBC News presenterade nyheten om Flattr för ett par veckor sedan. Nog är det intressant att en av grundarna av The Pirate Bay är den, som nu visar vägen med en teknisk lösning som det tagit upphovsrättsindustrin ett decennium att strunta i. Nu dyker den upp litet varstans så att den, som värdesätter andras verk, kan visa det genom att betala. Mera sånt och de kreatörer, som skapar något värdefullt, kan frigöra sig från den administrativa överbyggnad, som göder företeelser som Antipiratbyrån och aktörer med den dåliga smaken att patentera programvara som tillhör den allmänna digitala domänen i form av Open Source.


Kulturbloggen ställer frågan – Är du beredd att betala extra ... men har också noterat Voddlers problem. När det gäller otryggheten eller nätfisket efter inloggningsuppgifter på Twitterkontot ger Deepedition oss en bra lektion – tack för det! Ju mer vi lär oss, desto magrare utdelning får dom som sysslar med den här verksamheten. Ju fler som tar eget ansvar och inte förväntar sig att politikerna ska lösa allt, desto närmare ett mänskligare samhälle kommer vi.


Det är mycket i den nya sköna värld omkring oss, som behöver synas rejält i sömmarna utifrån ett mänskligt perspektiv. Detta mänskliga perspektiv har jag länge inbillat mig att liberala ideologer sett som en viktig förutsättning för ett gott kapitalistiskt samhälle. Isobel Hadlley-Kamptz sätter ord på den förtvivlan, som man kan känna inför kapitalismens alla tillkortakommanden. Jag håller med henne – man kan bli revolutionär för mindre. Dit hör t ex att med en dåres envishet påminna om att den f d polischefen ska ses som oskyldig till dess annat bevisats. Då jag känner mig rätt ensam om den uppfattningen lutar jag mig mot Mårten Schultz och Juridikbloggens synpunkter och ställer frågan: -Vilka krafter tjänar på att vi dömer den här mannen på förhand?

Intressant.


fredag 18 januari 2008

Etik – sidoordnad vid matproduktion.

Den 9 januari skrev jag om min oro för kroppens och själens spis. Det första gällde propåer om att USA:s Food and Drug Administration (FDA) förväntades säga Ja till klonad mat. Något som Henrik Ennart hade skrivit om på sin blogg dagen innan. Redan då undrade jag om det inte fanns någon etik vid avel av de djur, som avses bli människoföda och om det inte finns något organiserat samarbete mellan organisationer för konsumenter och folkhälsa.

Den 16 januari kunde vi läsa ”Fritt fram för klonat kött” i SvD. Igår läste jag Ennarts fördjupning i ämnet”Svårt stoppa klonat kött” i papperstidningen. Men den kan jag tyvärr inte hitta på nätet. Däremot fann jag nyheten ”EU-myndighet öppnar för klonat kött” på Ekonomisidan, vilket också säger något. Idag skriver Henrik Ennart under rubriken ”En välregisserad strategi”, (på nätet rubricerad ”Mer forskning om hälsoeffekterna behövs”) bland annat om att Livsmedelsmyndigheten EFSA inte har mandat att yttra sig om etiken utan strikt ska hålla sig till att bedöma om det finns bevisade risker för människor.

I samband med debatten om GMO fick EFSA ett uppdrag av EU-kommissionen att utvärdera den tekniken och det var också skälet till att att kommissionen bad om ett yttrande från EGE (European Group on Ethics of science and new technologies). Ennart skriver ”Både EFSA:s ja, som bygger på att inga risker är bevisade, och EGE:s nej, som bland annat bygger på försiktighetsprincipen och att säkerheten bör bevisas innan varorna får börja säljas, kunde förutses redan då EU-kommissionen delade ut sina uppdrag.

Samarbetet mellan de aktörer som vill utveckla klonad mat är synnerligen gott, eftersom Livsmedelsmyndigheterna i USA (FDA) och EU (EFSA) beslut att säga Ja kom med bara några timmars mellanrum och dom behöver inte bevisa att klonad föda är ofarlig för människan. Läs hela hans artikel och begrunda situationen. Läs även artikeln om EGE:s kritiska rapport. Där sägs bland annat ”Gruppen pekar också på svårigheterna med att ensidigt begränsa importen av klonade produkter som är godkända i andra länder utan att detta strider mot internationella handelavtal.” Men de rekommenderar ändå EU-kommissionen att vidta åtgärder som värnar EU-konsumenternas rättigheter. Då handlar det om märkning för att konsumenterna ska kunna göra ett val. Något, som det verkar som att konsumentorganisationerna kan acceptera. Jag häpnar över den flathet som kommer från det hållet! Men det torde också vara något fundamentalt fel när politiker så till den grad faller undan för marknadens krav att man måste vara spränglärd för att veta att det är värt priset att betala mera för mat, som inte är manipulerad och ännu inte bevisat ofarlig.

Jag säger bara ”Tyst vår”. Hur mycket har människan rätt att manipulera med naturen? Inför den frågan känner jag för att ta reda på vilket parti som har det bästa etiska förhållningssättet. Varför ska man rösta på ett parti eller politiker om de inte klarar av att göra bedömningar och sätta gränser för marknaden. Utan stränder inget hav, skrev Gunnar Ekelöf. Något som också är värt att begrunda.