Yttrandefrihet endast för maktens utvalda?

Efter terrorattacken mot Piratpartiets servrar diskuteras nu om regeringen skulle vara lika ointresserad av att vidta åtgärder ifall attackerna hade riktats mot Moderaternas servrar. Vår partiledare Rick Falkvinge har rätt att vara upprörd och gör jämförelser för att vi ska förstå allvaret i detta att ett politiskt parti i Sverige blir angripet på detta sätt. Anna Troberg uttalar sig i Expressen. Aron Israelsson, Nyheter24:s chefredaktör, skriver hos SVT Debatt att attacken mot PP är en krigshandling mot demokratin. Jag håller med honom, men ...

Det går inte komma ifrån att det är förenat med stora svårigheter att hävda en sådan ståndpunkt med kraft, i ett läge när ett parti, som svenska folket röstat in i riksdagen – SD – av många, även pirater, öppet visas sådant förakt. Inför svenska folkets ögon mäts hela tiden de politiska partierna med olika måttstockar - inte minst av politiska meningsmotståndare och således får SD, och i deras kölvatten även Piratpartiet, finna sig i att bli annorlunda behandlade än de etablerade partierna. Vill vi pirater ändra på det och bli behandlade med samma respekt som t ex Moderaterna, måste vi inse att vi själva måste behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Detta alldeles oavsett om vi avskyr allt det som SD står för. Ju mer vi ogillar desto bättre tillfälle att slipa på de sakliga argumenten. Det är den en sidan av saken.

Den andra är att vi här får en osedvanligt god relief åt den debatt om yttrande- och tryckfrihet, som just nu pågår med anledning av de olika modeller som presenterats för en ny yttrandefrihetsgrundlag. Hittills har vi kunnat följa hur Wikileaks genom att förmedla dokument till olika media bidragit till att vi kunnat se en del av spelet bakom kulisserna. Frågan är om vi i framtiden ska få möjlighet att veta mer eller mindre om vad politiker och tjänstemän sysslar med, men också om det ska finnas ett filter mellan makten och allmänheten och hur detta i så fall ska vara utformat. Ska alla som publicerar något på nätet behöva utgivningsbevis? Joakim Jardenberg har på sin blogg lagt ut den diskussion som han och andra förde i TV4:s Nyhetsmorgon om risken för att Wikileaks publicering kan leda till att friheten på nätet stryps.

Läser i IDG.se att Wikileaks presenterat dokument som visar att Kina censurerar vad deras befolkning kan nå via Googles sökmotor. Det är förvisso ingen nyhet, utan en bekräftelse att det som tidigare sagts är sant. Att Kina ägnar sig åt censur förvånar oss inte, men när Sverige och andra demokratiska länder vill göra samma sak när det gäller innehåll som ogillas, då kan garden hos en politiker sänkas förvånansvärt snabbt. Särskilt om en parlamentsledamot, minister eller kommissionär tror sig kunna vinna röster på detta åt sitt parti eller gör sig själv till hela världens rättesnöre. Det politiska hantverket blir riktigt snuskigt när politiker och deras anhängare lånar sig till vad som helst för att ta och behålla makten.

Wired:s chefredaktör Evan Hansen tycker att det nu är dags att välja sida när det gäller Wikileaks. ”We should embrace the site as an expression of the fundamental freedom that is at the core of our Bill of Rights”. Här i Sverige ser det ut att mera pågå en diskussion om Julian Assange som person. Jag kan inte påstå att Expressens Johannes Forssberg gör det för att slippa välja sida, men uppenbarligen har han problem med Assange som person och känner ett behov att puffa för den konkurrerande firma som en av Wikileaks tidigare medarbetare håller på att etablera. Även om det även inom denna ”bransch” kan vara bra med konkurrens, tycker jag nog att Forssberg borde vara mer bekymrad över att journalister, som fått rollen vara politiska kommentatorer, nu gör sitt bästa för att tona ner betydelsen av de läckta dokumenten från USA:s ambassad här i Stockholm.

Det som vi nu fått veta har länge varit känt och det finns inga konstigheter i att Sveriges politiska ledning delar med sig av information om svenska medborgare till andra länder, menar en del kommentatorer. Tänka sig – när människors misstankar inte längre kan avfärdas som en produkt uppdiktad av foliehattar, då får vi veta att där inte finns något att vara upprörd över. Men, nog kan man undra vad USA:s ambassadör skulle vinna hemmavid på att formulera sig så som vederbörande gjort i det här Rapport-inslaget. Ny Teknik visar också var skon klämmer. Spontant undrar jag: - Vem har sagt att vi medborgare tycker att det är en uppgift för politiker och deras förtrogna inom media att avgöra vad vi medborgare behöver få veta? Medievärldens chefredaktör Axel Andén tycker att det är obegripligt att journalister vill tysta Wikileaks. MinaModerataKarameller har också tagit sig en titt på den diskussion som pågår om Assange i Medie-Sverige.

I USA talas det om att Wikileaks handlande kan ses som terrorism och för olika banker räcker det uppenbarligen att bryta mot makthavarnas flitigt brukade stämpel för sekretess för att stänga av en kund från bankkontot. Som alternativ seglar nu Flattr upp. Men, medge att en avstängning från bankkontot på dylika grunder ger hisnande perspektiv i en tid då banker och handeln gör allt för att vi ska använda oss av deras betalkort. Hos Opassande gästbloggar Josef Ohlsson a k a Collentine om hur makthavare kringskär våra möjligheter att yttra oss när vi inte dansar efter deras pipa. Karl Sigfrid visar att det går att se avskalat och klart på saken. Anders Widén ser också klart, men brottas med hur hans parti hanterat saken både nu och då. Håller med Hax att det nog är ödets ironi att USA meddelat att man kommer att vara värd för Unescos World Press Freedom Day i början av maj nästa år.

Som motvikt till de politiska journalisterna ställer jag en kulturjournalist, som tar bladet från munnen i artikeln Skjut inte på budbäraren – Wikileaks. Han har dessutom till DN:s läsare förmedlat en bra bild av vad Sverigedemokraterna står för i Übernationalism i folkdräkt. Den artikeln kan vara till nytta i samtal med andra om det tankegods som SD står för. Jag tror inte att särskilt många av deras väljare tänkt i de banorna. Men, att kolla den saken får bli en uppgift för framtiden, nu tillbaka till nätet och informationsfriheten i en demokrati.

I DN rapporteras att Julian Assange nu är gripen i London. Men om jag fattat saken rätt har han själv uppsökt polisen för att bli förhörd om det brott som han beskyllts för i Sverige. Det är mycket som luktar skunk i den saken. Om en vecka får vi veta om han kommer att utlämnas till Sverige, skriver Expressen. USA kommer att göra allt för att få Assange utlämnad, skriver Aftonbladet. SvD ger även en bild av det intresse som saken väcker i medievärlden. Men, även om man burar in honom kan inte myndigheterna hindra publiceringen av ytterligare dokument eftersom de nu finns utspridda runt om i världen och kan publiceras av andra ifall något skulle hända honom. Många hjälper också till att hålla Wikileaks webbplats tillgänglig genom spegling skriver bland många andra Ny Teknik.

Man kan nog utan överdrift tala om att ett cyberkrig brutit ut, sedan är det en helt annan sak om särskilt många tar det på det stora allvar som saken förtjänar. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns dom som iskallt ser det hela som ett övningstillfälle, då man får testa förmågan att hantera såväl tekniken som det spinn som uppstår på grund av medias hantering av läckan. Det är väl i det ljuset vi får se en del journalisters insatser. Avslutar med Datainspektionens rapport efter det att de granskat hur FRA sköter sitt uppdrag. Det blir nog som politikerna trodde att de hade beslutat så småningom ;) Anders S Lindbäck är mycket kritisk medan Mark Klamberg är mera hovsam i sin mera ingående kommentar.

Intressant.

PS. Läs även Julian Assanges eget inlägg som Aftonbladet översatt och lagt ut på sin debattsida. DS.

En dag med ACTA och rättssäkerheten.

Inför de fortsatta förhandlingarna om ACTA-avtalet i april, med Nya Zealand som värdland, fortsätter kampen för öppenhet och transparens. Målsättningen är att avtalet ska vara klart i slutet av 2010. Enligt The Office of the U.S. Trade Representative handlar det om ”an agreement which shall provide for an enhanced framework to fight global infringement of intellectual property rights, particularly in the context of counterfeiting and piracy”. Ett avtal som skall ge en bättre ram för att bekämpa globala intrång i immateriella rättigheter, särskilt i samband med varumärkesförfalskning och pirattillverkning. Då vet vi det.

Men, hur ska det genomföras? Det är kring detta som hemlighetsmakeriet pågår. Upphovsträtan har gjort en bra research och påstår Svensk ACTA-förhandlare vill ge internetleverantörer ökat ansvar för innehåll. Sedan har jag läst att internetleverantörer (pdf-fil) fruktar att ACTA-avtalet kommer att innebära slutet för EU-medborgarnas skydd mot olika intressens intrång i deras kommunikation. Hittills har jag valt att kalla ISP:er eller internetleverantörer för Teleoperatörer, för att göra tydligt att deras verksamhet omfattar oss alla med telefon, mobil, fax och dator med internetuppkoppling. Jag inser att vi lever i en brytningstid där orden internetleverantör och teleoperatör ger oss olika bilder, vilket gör det svårare att förklara varför ”mere conduit” eller BI (budbärarimmuniteten) är lika viktig idag, som den varit genom århundraden.

Det som dock krånglar till saken är att Högsta Domstolen i ett skattemål tolkat nuvarande lagstiftning på ett sådant sätt att uppsåt – där likgiltighet kan bestraffas – sätter principen om ”mere conduit” ur spel. Något som Juristens funderingar handlade om i samband med diskussionerna om rättegången mot The Pirate Bay. Därför kan det som Mark Klamberg delger oss av Johan Axhamns uttalande äga sin giltighet. Svenska lagar behöver inte ändras även om ACTA-avtalet skulle innebära ålägganden på ISP:erna att kontrollera innehållet i de kablar som de tillhandahåller! Vi verkar behöva ett nytt sjökort för att navigera i det farvattnet. Ja, rent allmänt har förfallet när det gäller statens rättigheter i förhållande till individens redan halkat så snett att vi svenskar ser ut att behöva hjälp av medborgare i andra europeiska länder för att kunna freda oss.

Karl Sigfrid (M) noterar med referens till bl a Michael Geist att vi nu vet vilka som motsätter sig öppenhet och transparens när det gäller ACTA. Hax skriver om en märklig hearing i Bryssel. Opassande visar att upphovsrätten kan användas till litet av varje och att den sysselsätter många ideella krafter, men också mer eller mindre välbetalda. Sourze skriver Acta – den hemliga avtalet som kan förändra internet för alltid. Infallsvinkel har tagit som sin uppgift att förmedla de idéer som Sony & Co:s handgågne män inom APB lobbar för och erbjuder en möjlighet till kommentarer som inte filtreras av APB. Deras idé om att en särskild instans ska sköta om att skicka varningsbreven, är – vad jag kan förstå – nära besläktad med Frankrikes Hadopi-lag. Något som Johnny Olsson m fl skrivit en bra artikel om. Den håller för en repris.

Minns att det var detta som bland andra MEP Gunnar Hökmark (M) ansåg vara en otänkbar följd av Telekompaket, vilket EU-parlamentet först gjorde tummen ner för och som gjorde honom så oerhört irriterad. Hax ser i APB:s krav hotet mot vår demokrati. Jens O efterlyser en ordentlig utredning av samröret mellan rättsväsendets olika aktörer och upphovsrättslobbyn. Scaber Nestor delar med sig av det som han har funnit i saken. Christian Engström berättar om att han blivit uppringd av den polis som figurerar i detta sammanhang. Det luktar anmälan för förtal. Intressant är att han som angetts som gruppchef i en värvningsannons, nu säger sig syssla med personrån och åldringsbrott. Spontant känner jag att allmänhetens tilltro till polisens och rättsväsendets oväld inte kan tåla vilka påfrestningar som helst.

Men det generar väl inte de politiker, som tycker sig vara störst, bäst och vackrast i världen. Följdriktigt fick vi i veckan veta att EU:s byråkrati för säkerhet och övervakning tagit form. Egentligen är det rätt häpnadsväckande hur ofta vi, som grävt efter fakta i saken, fått veta att vi fått det mesta om bakfoten.

- Handelsavtal, säger politikerna och upphovsrättslobbyn.

- Vidlyftiga tolkningar gjorda av internetanalfabeter vid våra domstolar, vilket urholkar lagarna och äventyrar rättssäkerheten samt leder till en skadlig cementering av ett otidsenligt monopol till fördel för Sony & Co, säger vi.

Det låter kaxigt, men det står jag för. Jag är inte ensam om att se hur politikerna går i en förändringsobenägen industris ledband. MEP Christofer Fjellner (M) säger sig vara orolig över att handelspolitiken politiseras inom EU, men vad det betyder mer i detalj kan jag inte läsa ut av han notering. Jag väntar mig mera från det hållet.

En kul grej i sammanhanget är det av Thomas Tvivlaren twittrade länktipset, som visar att BBC News presenterade nyheten om Flattr för ett par veckor sedan. Nog är det intressant att en av grundarna av The Pirate Bay är den, som nu visar vägen med en teknisk lösning som det tagit upphovsrättsindustrin ett decennium att strunta i. Nu dyker den upp litet varstans så att den, som värdesätter andras verk, kan visa det genom att betala. Mera sånt och de kreatörer, som skapar något värdefullt, kan frigöra sig från den administrativa överbyggnad, som göder företeelser som Antipiratbyrån och aktörer med den dåliga smaken att patentera programvara som tillhör den allmänna digitala domänen i form av Open Source.

Kulturbloggen ställer frågan – Är du beredd att betala extra ... men har också noterat Voddlers problem. När det gäller otryggheten eller nätfisket efter inloggningsuppgifter på Twitterkontot ger Deepedition oss en bra lektion – tack för det! Ju mer vi lär oss, desto magrare utdelning får dom som sysslar med den här verksamheten. Ju fler som tar eget ansvar och inte förväntar sig att politikerna ska lösa allt, desto närmare ett mänskligare samhälle kommer vi.

Det är mycket i den nya sköna värld omkring oss, som behöver synas rejält i sömmarna utifrån ett mänskligt perspektiv. Detta mänskliga perspektiv har jag länge inbillat mig att liberala ideologer sett som en viktig förutsättning för ett gott kapitalistiskt samhälle. Isobel Hadlley-Kamptz sätter ord på den förtvivlan, som man kan känna inför kapitalismens alla tillkortakommanden. Jag håller med henne – man kan bli revolutionär för mindre. Dit hör t ex att med en dåres envishet påminna om att den f d polischefen ska ses som oskyldig till dess annat bevisats. Då jag känner mig rätt ensam om den uppfattningen lutar jag mig mot Mårten Schultz och Juridikbloggens synpunkter och ställer frågan: -Vilka krafter tjänar på att vi dömer den här mannen på förhand?

Intressant.

Medias roll i politiken – allsidig granskning!

Intressant läsa redaktionschefen Martin Jönssons blogginlägg Sociala medier gör journalistiken bättre. Efter att ha redogjort för hur SvD arbetat dels kring artikelserien ”De unga och jobben” och dels i ett ”realtidsgräv” avslutar han: ”Det var länge sedan journalistik bara handlade om att ge en bild. I dag är det mycket viktigare att visa på att det finns många bilder, att guida läsaren vidare via länkar, att stimulera och fånga upp diskussioner - och att använda det flöde av röster och innehåll som finns för att göra ännu bättre journalistik.”

Att problematisera en situation genom att belysa saken ur olika perspektiv är ett mycket gott förhållningssätt. Men, hur förhålla sig till det faktum att en del särintressen har en sådan makt över ledamöterna i Sveriges riksdag att folkets motbilder inte får större effekt än irriterande myggbett? Om de överhuvudtaget får komma till tals. Ett bra exempel på de svårigheterna visar Johnny Olsson m fl skribenter i Piratpartiet, som för aktualitetens skull tvingas göra sitt inlägg på Piratpartiets webbplats. Thomas Tvivlaren menar att det är hög tid att vi slutar öda tid på budbäraren Henrik Ponthén, APB, och istället koncentrerar oss på beställaren Sony. Jag kan förstå att Thomas är dj-ligt trött på att vara i underläge i en situation, då upplysta journalister i Public service-media borde se det, som han och många andra aktiva i Piratpartiet har insett – regeringen och riksdagen låter sig vilseledas och går i upphovsrättsindustrins ledband. Sony & Co vill bevisa att juridiken slår tekniken, istället för att ta tekniken till hjälp för att utveckla nya betalmodeller. Anna Troberg (PP) noterar det som pågår och ger några minnesbilder från tiden före Ipred. Thomas idé är en bra idé för alla, som vill ge järnet åt det hållet. Men jag, som måste hushålla med mina krafter, vill ägna min tid och ork åt kontakten med väljarna och därmed även de public service-media, vars journalister ägnar sig åt en alllsidig belysning och granskning.

Peter Sunde har förstått att Sony & Co sitter fast i sitt skyttegravskrig och bidrar med en donationstjänst, som heter Flattr. Opassande är en av många användare. Att det finns en marknad för en sådan, det är jag helt övertygad om. Men det kräver att kreatörerna kommer loss ur de klor, som låser in dom i gamla konstruktioner. SSBD har engagerat en gästbloggare som skriver intressant om e-böcker och de möjligheter som öppnas med mikrobetalning. Strålande! Om Sverige ska hänga med i utvecklingen krävs mer av goda exempel och mindre av gamla modellers dödsryckningar. Svensk Myndighetskontroll gör ett inlägg, som egentligen är en repris av vad många före honom påtalat, men när jag läser slår det mig varför regeringen så ogärna vill erkänna att ACTA-förhandlingarna gäller något annat än handel. Allt fler världen runt inser att det mest handlar om Sony & Co:s krav på övervakning och kontroll och den, som själv ägnar sig åt övervakning och kontroll av hela svenska folkets liv på Internet, kan knappast banna andra som vill göra detsamma. FRA var det första steget på det sluttande planet – v s b!

Även om det finns tecken på ett uppvaknande, som Mark Klamberg och Henrik von Sydow berättar om. Men, frågan är om det håller hela vägen. Jag har dragit mina slutsatser: Det enda sättet att hålla trycket uppe är att arbeta för att Piratpartiet etablerar sig i Sveriges Riksdag! Först då kommer etablissemanget inom Moderaterna och Socialdemokraterna förstå att man inte ostraffat sätter svenska folkets demokratiska fri- och rättigheter på spel.

Avslutar med Julia Skotts inlägg i Aftonbladet – Skyll inte på Facebook. Det är löd i den dojan! Tack Julia!

Intressant.