Rättsväsendet eldar under i valdebatten?

Sedan detta blogginlägg skrevs har Christopher Kullenberg kommit med ett inlägg på Brännpunkt hos SvD, där han visar hur viktigt det är att skydda internetoperatörerna mot företag som köper upp kreatörernas upphovsrätter. Nog är det rätt märkligt att en grupp vars rättigheter skrevs in i Bern-konventionen så sent som 1967, fått politikerna att totalt abdikera från sitt ansvar att även ta tillvara den allmännyttiga aspekten på detta med upphovsrättens monopolställning. Upphovsrätten har funnits i 300 år, men det är först på senare tid 1967 och 1993, som politikerna tillåtit den att bre ut sig som ett ogräs. Sedan 1993 har skyddstiden genom ett EU-direktiv utökats till livstid +70 år. Från början var skyddstiden 14 år med hänsyn tagen till tiden för produktion, marknadsföring och försäljning. Av de skälen borde skyddstiden idag vara åtskilligt avkortad och fildelning för icke kommersiellt bruk tillåtas, som ett led i en framsynt kulturpolitik.

- - -

Såg tweeten där P3 förkunnande att polisen idag gjort en razzia hos internetleverantören PRQ i Solna, där bland andra Wikileaks servrar är inhysta. Hos Tomas Tvivlaren finner jag en del pusselbitar, som förklarar varför upphovsrättsuppköparna har sådan makt i vårt samhälle. Andra bitar får jag hos Copyriot, som visar rättsväsendets kopplingar till upphovsrättsbranschen. Eftersom Wikileaks här i Sverige tecknat avtal med Piratpartiet som lovat svara för Wikileaks serverkapacitet, har Piratpartiet naturligtvis ett intresse av att få veta omfattningen av detta tillslag. Med tidigare erfarenheter från tillslaget mot The Pirate Bay i maj 2006, då polisen tömde PRQ:s lokaler på rubbet, är det inte konstigt om många av oss befarar det värsta. Naturligtvis vill vi veta om där finns även intressen med Wikileaks som måltavla. Anna Troberg kommenterar och kräver att få veta vad som pågår och på vems uppdrag. Daniel Gustafsson tycker att vi i PP ska tacka för draghjälpen och Polisstaten visar att frågor om sans och balans infinner sig.

Aftonbladet, DN, SvD, Expressen, SVT, SR, Sydsvenskan, Västerbottens-Kuriren, IDG1, IDG2, Corren och en del andra media har nu information om vad som hänt hos PRQ. Om vi kan tro att PRQ:s talesperson är fri att säga sanningen, ville polis och åklagare veta vem eller vilka som använt ett par specifika IP-nummer under 2009. De kommer att få tillgång till ett par mejladresser eftersom PRQ inte har lagrat trafikdata. Inför våra häpna ögon bidrar rättsväsendet med bränsle i valdebatten. Det är polisen i EU:s centrum Belgien som knackat på hos oss i Sverige.

Från Christian Engström i Bryssel får vi annars signaler om att dokument om ACTA-avtalet läckt ut. Hax skriver om internets betydelse för entreprenörernas företagsamhet. Redan idag träffas hackare eller programmerare för att skriva kod till stöd för öppenhet och demokrati byggd på data, som olika offentliga aktörer offentliggjort på nätet. Illustrationer från den första tävlingen Codemocracy visar vad som väntar i den här vägen. Månne om någon kommer att skapa en websida där demokratiska och odemokratiska initiativ inom de politiska partierna kan listas under mandatperioden.

Scaber Nestor visar vad som händer när man inser att kryss på kandidat 42 på Folkpartiets lista inte kommer att få någon som helst effekt, då FP låst sin riksdagslista vid nr 35. I hans inlägg finns en länk till Åsiktstorped som har mer att berätta. Bland annat att samtliga stora partier har låst sina valsedlar. Hur många vet att det förhåller sig på detta viset? Alla som vill verka för större öppenhet och transparens borde visa detta genom att rösta på Piratpartiet. Bara genom att rösta med fötterna kan folket markera mot det, som partiernas ledning gör för att försvåra folkets inflytande.

Intressant.

Vissa makthavare och media utmanas inte ostraffat.

I allt det surr som uppstått på grund av en jouråklagares beslut att anhålla Wikileaks Julian Assange i sin frånvaro, försöker jag få ett grepp om det hela. Men det är inte lätt. Av Juristens funderingar drar jag slutsatsen att jag inte är helt fel ute när jag tycker att det inträffade säger intressanta saker om vårt rättsväsende. DN skrev igår att den ideella och obundna Rättssäkerhetsorganisationen (RO) har anmält jouråklagaren till JO för att få utrett om hon brustit i sin objektivitetsplikt. Uppdatering: Ser i Resume.se att det är Billy Butt, som är företrädare för RO, vilket förklarar en del. Eftersom BBC använt sig av honom i ett nyhetsinslag, har de nu sagt att de ångrar intervjun med honom. Så kan det gå - jag slarvade också med researchen, men tänker att detta att någon hållit på sedan 1993 för att söka resning för sin sak, kan väl också vara intressant. Igår skrev SvD bland annat att den tidigare överåklagaren Alhem anser att åklagarna måste förklara sig. Den artikeln finns i dagens papperstidning under rubriken Åklagarna tiger om Assange och att utredningen fortsätter. Åklagarmyndigheten la igår ut ett antal frågor och svar i ärendet på sin hemsida igår och där framgår att det hela spreds genom en läcka till en tidningsredaktion. Intressant om anställda i rättsväsendet gillar en del läckor men ogillar andra. Drar slutsatsen att det finns dom som resonerar att sådant läder ska sådan smörja ha, mot bakgrund av att Wikileaks konkurrerar om nyhetsmaterial genom sin arbetsmodell att läcka hemligt material. Detta trots att det omfattande material som offentliggjorts dessförinnan släppts till flera stora redaktioner i USA, Storbritannien och Tyskland.

SvD:s Anders Mildner har noterat att nätet fylls av skepsis inför anklagelserna. Redan i lördags rapporterade SvD om andra tidningars uppgifter där Julian Assange uttalat sig och sagt att påståendena är falska och att Wikileaks tidigare under veckan fått förvarningar om att de skulle utsättas för fula tricks. Redaktionschefen Martin Jönsson berättar på sin blogg om världsnyheten som var ute och vände. Hur som helst har Aftonbladet en intervju med Julian Assange med frågor om saken. Anna Troberg bekräftar att uppvaktningen från all världens media varit intensiv och förklarar att Piratpartiet arbetar för att hålla rågångarna när det gäller Wikileaks som organisation och Julian Assange som person. Uppgifter som TT vidareförmedlat till Rapport och andra. Mårten Schultz har synpunkter på medias agerande och Joakim Jardenberg lyfter i sitt inlägg betydelsen av journalistik och dess roll i vår tid.

Men, med tanke på att rättssäkerheten eroderat under nuvarande och tidigare regering och att Piratpartiet går till val med krav på skydd för den personliga integriteten är det inte konstigt att vi i Piratpartiet upprörs, när vi tycker oss se tecken på att den anklagades rättssäkerhet är i fara. Leo Erlandsson skrev redan den 1 augusti om vad vi har att vänta efter Wikileaks. Vissa makthavare och media utmanas inte ostraffat. Hax ger en inblick i hur lätt en person, som ber polisen om råd i en allvarlig rättssak, kommer undan ansvaret för det som sedan följer, eftersom det är åklagaren som har en anmälningsskyldighet. I likhet med Emma Opassande undrar jag om vi kommer att få veta vem eller vilka som bär ansvar för denna i mitt tycke mycket illaluktande soppa. Hur som helst bidrar det inte till att öka förtroendet för rättsväsendet och inte heller för en del journalister, som inte kan hantera att läsare fått tillgång till verktyg, som gör att de kan syna hur nyheter skapas. Till det kommer att en del gillar att vara känd som en reporter som ger järnet. Jag vet inte om det är min allergi mot skvallerkärringar, som gör att jag inte är imponerad.

Intressant.

En dag med ACTA och rättssäkerheten.

Inför de fortsatta förhandlingarna om ACTA-avtalet i april, med Nya Zealand som värdland, fortsätter kampen för öppenhet och transparens. Målsättningen är att avtalet ska vara klart i slutet av 2010. Enligt The Office of the U.S. Trade Representative handlar det om ”an agreement which shall provide for an enhanced framework to fight global infringement of intellectual property rights, particularly in the context of counterfeiting and piracy”. Ett avtal som skall ge en bättre ram för att bekämpa globala intrång i immateriella rättigheter, särskilt i samband med varumärkesförfalskning och pirattillverkning. Då vet vi det.

Men, hur ska det genomföras? Det är kring detta som hemlighetsmakeriet pågår. Upphovsträtan har gjort en bra research och påstår Svensk ACTA-förhandlare vill ge internetleverantörer ökat ansvar för innehåll. Sedan har jag läst att internetleverantörer (pdf-fil) fruktar att ACTA-avtalet kommer att innebära slutet för EU-medborgarnas skydd mot olika intressens intrång i deras kommunikation. Hittills har jag valt att kalla ISP:er eller internetleverantörer för Teleoperatörer, för att göra tydligt att deras verksamhet omfattar oss alla med telefon, mobil, fax och dator med internetuppkoppling. Jag inser att vi lever i en brytningstid där orden internetleverantör och teleoperatör ger oss olika bilder, vilket gör det svårare att förklara varför ”mere conduit” eller BI (budbärarimmuniteten) är lika viktig idag, som den varit genom århundraden.

Det som dock krånglar till saken är att Högsta Domstolen i ett skattemål tolkat nuvarande lagstiftning på ett sådant sätt att uppsåt – där likgiltighet kan bestraffas – sätter principen om ”mere conduit” ur spel. Något som Juristens funderingar handlade om i samband med diskussionerna om rättegången mot The Pirate Bay. Därför kan det som Mark Klamberg delger oss av Johan Axhamns uttalande äga sin giltighet. Svenska lagar behöver inte ändras även om ACTA-avtalet skulle innebära ålägganden på ISP:erna att kontrollera innehållet i de kablar som de tillhandahåller! Vi verkar behöva ett nytt sjökort för att navigera i det farvattnet. Ja, rent allmänt har förfallet när det gäller statens rättigheter i förhållande till individens redan halkat så snett att vi svenskar ser ut att behöva hjälp av medborgare i andra europeiska länder för att kunna freda oss.

Karl Sigfrid (M) noterar med referens till bl a Michael Geist att vi nu vet vilka som motsätter sig öppenhet och transparens när det gäller ACTA. Hax skriver om en märklig hearing i Bryssel. Opassande visar att upphovsrätten kan användas till litet av varje och att den sysselsätter många ideella krafter, men också mer eller mindre välbetalda. Sourze skriver Acta – den hemliga avtalet som kan förändra internet för alltid. Infallsvinkel har tagit som sin uppgift att förmedla de idéer som Sony & Co:s handgågne män inom APB lobbar för och erbjuder en möjlighet till kommentarer som inte filtreras av APB. Deras idé om att en särskild instans ska sköta om att skicka varningsbreven, är – vad jag kan förstå – nära besläktad med Frankrikes Hadopi-lag. Något som Johnny Olsson m fl skrivit en bra artikel om. Den håller för en repris.

Minns att det var detta som bland andra MEP Gunnar Hökmark (M) ansåg vara en otänkbar följd av Telekompaket, vilket EU-parlamentet först gjorde tummen ner för och som gjorde honom så oerhört irriterad. Hax ser i APB:s krav hotet mot vår demokrati. Jens O efterlyser en ordentlig utredning av samröret mellan rättsväsendets olika aktörer och upphovsrättslobbyn. Scaber Nestor delar med sig av det som han har funnit i saken. Christian Engström berättar om att han blivit uppringd av den polis som figurerar i detta sammanhang. Det luktar anmälan för förtal. Intressant är att han som angetts som gruppchef i en värvningsannons, nu säger sig syssla med personrån och åldringsbrott. Spontant känner jag att allmänhetens tilltro till polisens och rättsväsendets oväld inte kan tåla vilka påfrestningar som helst.

Men det generar väl inte de politiker, som tycker sig vara störst, bäst och vackrast i världen. Följdriktigt fick vi i veckan veta att EU:s byråkrati för säkerhet och övervakning tagit form. Egentligen är det rätt häpnadsväckande hur ofta vi, som grävt efter fakta i saken, fått veta att vi fått det mesta om bakfoten.

- Handelsavtal, säger politikerna och upphovsrättslobbyn.

- Vidlyftiga tolkningar gjorda av internetanalfabeter vid våra domstolar, vilket urholkar lagarna och äventyrar rättssäkerheten samt leder till en skadlig cementering av ett otidsenligt monopol till fördel för Sony & Co, säger vi.

Det låter kaxigt, men det står jag för. Jag är inte ensam om att se hur politikerna går i en förändringsobenägen industris ledband. MEP Christofer Fjellner (M) säger sig vara orolig över att handelspolitiken politiseras inom EU, men vad det betyder mer i detalj kan jag inte läsa ut av han notering. Jag väntar mig mera från det hållet.

En kul grej i sammanhanget är det av Thomas Tvivlaren twittrade länktipset, som visar att BBC News presenterade nyheten om Flattr för ett par veckor sedan. Nog är det intressant att en av grundarna av The Pirate Bay är den, som nu visar vägen med en teknisk lösning som det tagit upphovsrättsindustrin ett decennium att strunta i. Nu dyker den upp litet varstans så att den, som värdesätter andras verk, kan visa det genom att betala. Mera sånt och de kreatörer, som skapar något värdefullt, kan frigöra sig från den administrativa överbyggnad, som göder företeelser som Antipiratbyrån och aktörer med den dåliga smaken att patentera programvara som tillhör den allmänna digitala domänen i form av Open Source.

Kulturbloggen ställer frågan – Är du beredd att betala extra ... men har också noterat Voddlers problem. När det gäller otryggheten eller nätfisket efter inloggningsuppgifter på Twitterkontot ger Deepedition oss en bra lektion – tack för det! Ju mer vi lär oss, desto magrare utdelning får dom som sysslar med den här verksamheten. Ju fler som tar eget ansvar och inte förväntar sig att politikerna ska lösa allt, desto närmare ett mänskligare samhälle kommer vi.

Det är mycket i den nya sköna värld omkring oss, som behöver synas rejält i sömmarna utifrån ett mänskligt perspektiv. Detta mänskliga perspektiv har jag länge inbillat mig att liberala ideologer sett som en viktig förutsättning för ett gott kapitalistiskt samhälle. Isobel Hadlley-Kamptz sätter ord på den förtvivlan, som man kan känna inför kapitalismens alla tillkortakommanden. Jag håller med henne – man kan bli revolutionär för mindre. Dit hör t ex att med en dåres envishet påminna om att den f d polischefen ska ses som oskyldig till dess annat bevisats. Då jag känner mig rätt ensam om den uppfattningen lutar jag mig mot Mårten Schultz och Juridikbloggens synpunkter och ställer frågan: -Vilka krafter tjänar på att vi dömer den här mannen på förhand?

Intressant.