Folkets och de folkvaldas behov av media.

Efter drygt en månad a f k känns det riktigt pirrigt att ge sig ut på nätet igen. Under tiden som jag ägnat mig åt sjukhusvistelse och en återhämtning, som ser ut att ta längre tid än jag räknat med, har jag följt samhällsdebatten via mina papperstidningar, radio och tv. Ibland har det kliat i fingrarna, men när jag loggat in till min mejlbox har jag insett att där krävs ett styvt jobb innan jag hanterat inkomna mejl – läst eller oläst. De senare hamnar i mappen Oläst i avvaktan på bättre ork. Om någon irriterat sig på att jag inte hört av mig, ber jag att vederbörande hör av sig igen.

Nu till det som inspirerat mig idag att ta itu med bloggandet igen. Inleder med kommentaren av Håkan Arvidsson i dagens Svd – Intellektuell stiltje är S stora problem. Hans analys är klockren. Men jag vill lägga till att liberala tankar, som en motvikt till tendensen att med hjälp av lag och förordning styra och ställa över huvudet på alla oss enskilda individer, slagit rot även bland 30-, 40- och 50-talister. Men detta har inte gått upp för det ledande skiktet varken på lokal, regional eller nationell nivå. När människor reagerar på Håkan Juholts sätt att se om sitt hus, ser man detta bara som en händelse i en lång rad av händelser, där politikerna visat att de är överens över partigränserna att de ska ha rejält höjda arvoden och olika förmåner, som varken småföretagare eller löntagare kommer i närheten av. Fartblinda frestas sedan en del av dem att ta för sig på ett tivelaktigt sätt. När vanliga medborgare, som lämnar felaktiga uppgifter kan bli dömda för fusk, riskerar riksdagens ledamöter inget av detta eftersom sådana lagregler inte gäller för dem. I den mån det finns några regler måste de tydligen vara glasklara in i minsta detalj för att det ska vara uppenbart för våra politiker vad som gäller. Det har Håkan Juholt lärt oss.

Gillar Anna Trobergs funderingar i Nyheter 24 kring demokrati och vikten av förtroende mellan folket och de folkvalda, vilket dagligen kommer till uttryck i olika media. Politiker kan inte synda på nåden hur länge som helst, utan måste ställa sig frågan hur detta tär på förtroendekapitalet. I den meningen har vi facit hur det går när ett partis förtroendevalda under en längre tid invaggats i tron att de kan gynna sig själva utan att det har ett pris. Här i Norrtälje hade vi en rejäl batalj inom S under senare delen av 1970-talet om pensioner till politikerna, som landade i regler om att pension skulle samordnas med nya inkomster. Men för en tid sedan kunde jag se att politikerna ändrat på detta i ett senare skede. Norrtelje Tidning kunde bland annat berätta om att det tidigare kommunalrådet Håkan Jonsson S fått en rejäl pension trots ett välavlönat uppdrag som förtroendevald i projektet Tiohundra, med samverkansprojektet mellan kommun och landsting. Men jag föreställer mig att det inte är enbart Håkan Jonsson som gynnats av den förändringen, men om detta talar Norrtelje Tidning ganska tyst. Politikerna behöver medias granskning för att hålla sig på den smala vägen.

Avslutar med att puffa för Ajour, en webbplats som byggs i realtid med avsikt ”att skapa en sajt i samarbete med våra läsare”. Ganska intressant att läsa Sofia Mirjamsdotters artikel om Första dygnet med Ajour. Bland många andra har SvD:s Tobias Brandel kommenterat och avslutar fullkomligt lysande ”Att försöka bygga ett nytt journalistiskt varumärke i en tid där de flesta gamla lever med snaran runt halsen kan visa sig vara ett genidrag, eller bara rätt puckat”. Personligen hoppas jag mera på det förra än det senare. De medier, som ofta ser sig själva med snaran runt halsen, behöver utmanas.

Med tiden hoppas jag klara av den vanliga rundan bland en del av mina favoritbloggare, men det får komma så småningom.

Intressant.

Objektiv nyhetsförmedling – finns den?

Under senare tid har vi litet till mans kunnat notera att rätt många journalister i traditionella media skruvat till nyheter, som rör Piratpartiet. Om det handlar om brist på källkritik eller om detta visar deras personliga aversion mot Piratpartiet, som de ser som hot mot deras egen upphovsrätt som skribenter, är svårt att avgöra. Eller kan det vara en kombination av detta och ett eget uppodlat politikerförakt, som drivits bortom förnuftets gräns? Eftersom Piratpartiet gett sig med i leken, får de nu lära sig att leken tåla. Förlorare blir vi läsare, som inte längre kan tro att det vi läser ger en hyggligt sann bild av den sak som speglas. Medan den andra sidan av myntet blir att Piratpartiet genom egna kanaler kan sprida medias vrångbilder, som exempel på den brist på insikt som råder framförallt bland äldre människor.

Ett bra exempel på en sådan skruvad nyhet är Aftonbladets artikel idag, där det påstås att Rick Falkvinge kommer att anställa sig själv som assistent åt MEP Christian Engström för en månadslön på 188.000 kronor. Hur det verkligen förhåller sig kan vi ta del av på Ricks egen blogg och Makthavare.se där det handlar om att använda det totala beloppet för ett antal personer, som kan vara ett stöd för såväl PP:s MEP:er i Bryssel, men också den gröna gruppen, som de valt att tillhöra. MinaModerataKarameller är uppdaterad och köper således inte artikelns ”sanning”. Jinge känner också behov av att lufta sina tankar kring AB:s artikel, som vore den sann, men landar till sist i ett ”Men, alla partier är väl angelägna om att förtala PP så det kanske är en hårdvinkling som Aftonbladet gör.” och en länk till Ricks blogg. Ingen upprörd kommentar om det uppenbara att en nyhetsjournalist hos AB av någon outgrundlig anledning med hjälp av halvsanningar lånar sig till att smutskasta Piratpartiets ledare. Kommentarer visar hur PP:s medlemmar försöker förklara hur det ligger till medan de, som ogillar Piratpartiet, gärna vill tro att artikeln speglar en sann bild.

Själv ställer jag mig frågan varför Aftonbladets redaktionsledning tycker att det är OK att publicera en artikel som (vad jag kan se) bryter mot koncernens policy. Av detta har jag nu lärt mig att en del av Aftonbladets nyheter måste tas med en rejäl nypa salt. Men, för den sakens skull tänker jag inte skåpa ut alla journalister. Jag tror fortfarande att det finns journalister, som sätter en ära i att spegla saker ur olika perspektiv för att ge oss läsaren en mera komplex bild av hur saker ligger till.

Intressant.

Medborgare eller konsument?

Gårdagens omröstning i ITRE-utskottet, var ett litet steg mot att stärka medborgarnas inflytande i Telekompaketet. Detta i en tid då byråkrater och politiker här hemma och i Bryssel vill se folket, som kunder eller konsumenter i händerna på telebolag och operatörer, vilka ger folk vad folk vill ha. Det sägs att kunderna då får makt genom att rösta med fötterna. Jag gillar en politik och politiker som utgår från att jag vill använda huvudet när jag väljer politiker och vill att de gagnar en infrastruktur som gör det möjligt för mig att utöva mina demokratiska fri- och rättigheter på Internet. Därför fortsätter min kamp hela vägen fram till den 5 maj – jag tar inget för givet. Men så här i halvlek är det väl OK att se vad andra säger om det som hände igår och kolla upp vad som återstår att göra.

Tillägg 138 är räddat, men inte internet, skrev Monica Horten, forskare vid University of Westminster med webbsidan Iptegrity.com Hos Telecompaketet.se finns också info. Erik Josefsson puffar för Eva-Britt Svenssons Citizens´ rights Amendments medan Hax funderar mera strategiskt och ser en risk för en överstatlighet, som ingen är betjänt av och funderar kring vilka skrivningar som egentligen behövs. Intensifier skriver att 138:an bara är början och passar på att ge en känga till medierna, som lyfter fram viktiga frågor alldeles för sent.

DN skriver om jubel i bloggosfären, medan jag funderar över den maktdelning, som finns mellan Parlamentet och Ministerrådet och hur Kommissionen jobbar. Henrik Brors skriver en intressant artikel baserad på ett samtal med Alexander Stubb och kunskap om hur förhandlingarna mellan dessa båda poler går till. Jag har sett att många här i Sverige ser ut att leva i tron att Parlamentet ensamt har makten och därför talar om mygel när olika ändringsförslag försvinner under förhandlingarnas gång. Här vill jag citera Henrik Brors:

”I parlamentets utskott förs debatten och förhandlingarna om vilka ändringar man ska kräva i ministerrådets lagförslag. Ofta läggs hundratals ändringsförslag fram. Den som är duktig på att bilda allianser med andra engagerade parlamentariker kan nå stor framgång. Den som får det viktiga uppdraget att skriva det ”betänkande” där alla förslagen jämkas samman har stort inflytande. Och ordföranden i parlamentets utskott som till slut förhandlar med EU-ministerrådet kan ha större inflytande än en enskild minister över den slutgiltiga utformningen av EU-lagen.”

Det låter ju som ett stöd för den uppfattning som sprider sig i bloggosfären, att vi behöver politiker med en djupt förankrad känsla för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt god argumentationsförmåga för att inte tappa bort sig själv i alla dessa förhandlingar. Det är långt viktigare än ett väl utvecklat fotarbete i det politiska rävspelet, vilket vi redan har alltför mycket av här hemma i Sverige. Något som lett till ett utbrett politikerförakt. Som man bäddar ... o s v. Det måste vi komma bort ifrån och vi medborgare måste vara med, där makten över dagordningen finns, d v s i Bryssel. Just nu har ITRE-utskottet lånat sitt öra åt en folklig protest, men av detta följer att deras beslut mycket väl kan mötas av ett hårdnackat motstånd och nya förslag vid andra-behandlingen i Europaparlamentets plena den 5 maj. Därför kan vi inte slå oss till ro. Opassande resonerar med utgångspunkt från sitt digitala köksbord.

Samtidigt, som vi gör vårt allra bästa för att rädda internet i Bryssel, måste vi ta reda på vilka kandidater som håller måttet när det gäller integritet och rättssäkerhet. Anohito har påbörjat en lista, som jag måste ta mig en närmare titt på. Scaber Nestor har också en lista med sin egen personliga stil. Funderar på att upprätta en egen lista sedan jag kollat valsedlarna annars får jag kolla vad nätverket Svart Måndag kommit fram till. Vi börjar bli rätt många, som anser att vi måste rösta på kandidater med stake i dessa frågor alldeles oavsett vilket parti vi tillhör. Sagor från livbåten bjuder på en analys av den debatt som just nu pågår. Christian Engström kommenterar bl a Per Gudmundsons ledare i SvD. Lars-Erick slår ett slag för Olle Schmidt. Jag vill fortfarande avvakta hur det avlöper den 5 maj.

Avslutar med DN:s artikel om Kaos i Bryssel kring förslaget om en förlängning av upphovsrätten för inspelad musik. Där vill Miljöpartiet gå längre än att stanna där vi är idag. De passar på och lägger förslag, som säger att om upphovsrättsinnehavaren, exempelvis skivbolaget, inte använder verket aktivt på tre år, då återfaller rätten till den som har skapat det, säger Carl Schlyter. Det var ett radikalt förslag. Intressant.

Bra åsikter kräver goda insikter.

Upp till politikerna skaffa djupare insikt lyder rubriken på en Kommentar om Forskning och politik i dagens SvD. Där berättas att Sällskapet riksdagsledamöter och forskare (Rifo) nyligen firat sitt 50-årsjubileum, där fokus sattes på relationen mellan forskare och politiker. ”Rörande enighet rådde om den nödvändiga samverkan mellan politiker och forskare. Politikerna behöver få en fördjupad insikt i olika sakfrågor för att kunna ta välgrundad ställning. Och forskarna behöver också inspireras av de problem som de styrande och beslutande folkvalda är pressade av” skriver Kjell Blückert, direktör för Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser.

Efter en beskrivning av det dilemma som skapas i ett resultatinriktat samhälle, där det inte bara ska fattas snabba beslut, utan att det också krävs snabba beslutsunderlag, efterlyser han det långsiktiga tänkade, som borde vara ett signum för forskarvärlden. Men, när politiker och forskare träffas blir det numera mer tal om pengar än forskningens innehåll menade en tidigare ordförande i Rifo. Och nuvarande ordförande Yvonne Andersson, riksdagsledamot (KD), ställde frågan om hanteringen av FRA-lagen hade kunnat se annorlunda ut om förberedelserna varit mera utförliga i kontakterna med forskarvärlden. ”Kanske hade det politiska beslutet blivit ett annat, kanske inte, men riksdagsledamöterna hade haft en djupare förståelse och en bättre beredskap att möta folkopinionerna”, skriver Blückert. Artikeln är läsvärd då den inte bara beskriver en problematik, utan där finns även uppslag till en bättre tingens ordning. Det är dock upp till politikerna att se till att få bättre möjligheter att tillgodogöra sig forskningsresultaten. Intressant.

På Rifos hemsida kan man se att föreningen gör vad man kan för att förbättra dialogen mellan allmänhet och politiker. Den 15 april anordnas ett seminarium, då inbjudna från brittiska regeringens resurscentrum Sciencewise berättar om hur de arbetar. Det ska bli intressant se hur många riksdagsledamöter som känner sig manade. När det gäller FRA är det ännu inte försent att backa och göra om. Ta remissvaren på allvar och inse att förlusterna när det gäller förtroendekapitalet kommer att vara större än de vinster, som kommer ur att FRA ska få tillgång till alla våra trafikdata. Jag är rätt säker på att spaning efter hot mot rikets säkerhet kan bedrivas på andra sätt.

Det mest korkade, som riksdagsledamöterna kan göra, det är att luta sig mot DN:s artikel, som utmålar mig och andra som en opinion styrd av några PR-knuttar. Har just idag blivit uppmärksammad på att jag nästgårds har en aktad medlem i Folkpartiet – Lennart Rohdin – som redan den 28 februari skrev Riv upp och gör om. Tack för det Lennart! Hoppas att du gör ditt för att påverka partiets riksdagsledamöter i den riktningen. Själv har jag mejlat de 6, som godtagit kompromissen med en fråga: - Håller kompromissen om FRA fortfarande? Personligen är jag helt klar över att dessa sex blev dragna vid näsan och även om de insett detta, helt enkelt inte orkade stå emot ”operation övertalning” längre. Men, en sak är säker; Vi har inte sett slutet på detta ännu. Anders Mildner i Sydsvenskan skriver om DN, som en viktig motor i FRA-motståndet. Själv tycker jag att det mer handlar om att försöka gå maktens ärenden. En makt som ansett sig ha mandat att bestämma precis vad som helst mellan riksdagsvalen. Opassande ställer frågan Vem jobbar makthavare för? Men, inget ont som inte för något gott med sig – nu samlar MiNimaliteter på berättelser till en FRA-antologi. Och Leo och andra fortsätter att diskutera vad som följer i spåren av en filtrering och censur av internet.

Piratpartiet – höger eller vänster?

På min runda bland mina favoriter ser jag att Piratpartiet är på tapeten både till höger och vänster. Lars-Erick har hittat en sosse öppen för kommentarer, vilket ger honom en möjlighet att avsluta sin kommentar med rådet ”sluta håna pp för dess uppenbara brister. De finns sannerligen. Men ägna er i stället åt att granska er själva”. För övrigt ett gott råd till många andra partiföreträdare. Opassande funderar hon också kring pp:s partiprogram och namn, vilket visar att aktiva i partiet är mottagliga för synpunkter, men också gör prioriteringar, som inget annat parti. Anders W funderar kring demokratin, som kom av sig och de prioriteringar, som statsministern gör. Inte utan att jag tycker att det ligger en hel del i den bild han valt som illustration. Däremot kan jag tycka att vi behöver både fler poliser men också satsningar på fler sjyssta vuxna i barns och ungdomars fritidsmiljöer. MinaModerataKarameller skriver också på temat med vinkeln att övriga partier tagit alltför lättvindigt på integritetsfrågorna och att det inte håller i längden. Själv ser jag enfrågepartier som en säkerhetsventil för demokratin, när de etablerade partierna blivit för självgoda, vilket jag tycker får stöd i en av Piratpartiet betald Sifo-undersökning, som redovisas bl a i SvD och Sydsvenskan.

En ny påminnelse från mig till nio socialdemokrater, tolv moderater och tre kristdemokrater med samma bön om svar till riksdagssvar.se på våra fem frågor, har inte lett till ett enda nytt svar. De må ursäkta om jag tvivlar på att dessa riksdagsledamöter vill ha en dialog med vanliga medborgare intresserade av att veta hur de resonerar när de förvaltar det uppdrag de fått av svenska folket. Men, ett uteblivet svar är också ett svar och just nu bygger vi ett monument över det demokratiska sinnelaget i vår lagstiftande församling – Sveriges Riksdag. De av oss i nätverket som håller koll på svarsviljan och jämför samstämmigheten i svaren har redovisat det, här Anders W och Josef.

Samtidigt som jag skrivit detta har jag kunnat lyssna på Lars Gullin hos Spotify. De spår, som jag känner speciellt för, lägger jag in i min första spellista med Jazz. Vilket äventyr att kolla vad som finns och göra olika spellistor. Vilken innovation!!! IPRED1 – hör hemma i papperskorgen!

Avslutar med att tillsammans med Daniel Rhodin, Fp i Eslöv, glädja mig åt att MÖD (Miljööverdomstolen) gett det socialdemokratiska styret i Lunds kommun bakläxa när det gäller lokaliseringen av ett nytt kraftvärmeverk, där han refererar till en artikel i Sydsvenskan. Själv skriver han om politiker, som suttit på flera stolar och därmed förefaller ha inbillat sig att det skulle vara lätt som en plätt att driva igenom beslutet. Typiskt att man nu lastar de överklagande grannarna för merkostnader istället för att inse att det varit den egna maktfullkomlighetens nonchalans vad gäller lokaliseringsutredning som ställt till problem. Besvärsrätten är en demokratisk rättighet, för att beslutsfattare inte ska frestas ta sig vilka friheter som helst, men den tanken verkar vara dem främmande.

Varför motstånd mot FRA?

Ja, det kan knappast sägas bättre än vad jag nyligen läst i AB, skrivet av Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori. När vi blir idiotförklarade av FRA-lagens tillskyndare, de mest aktiva bland riksdagsledamöterna, känns det befriande när någon gör en analys och sätter in skeendet i ett större sammanhang. På min gräsrotsnivå kan jag på min höjd se att det handlar om maktkamp mellan olika myndigheters intressen, där folkets behov av skydd för sina mänskliga rättigheter satts på undantag. Sedan försöker ledande politiker göra gällande att opinionen styrs av en mindre grupp vildhjärnor i Piratpartiet, vilket de förmodligen tror på fullaste allvar. Medan jag tycker mig se att här finns människor med hemvist i alla politiska partier, men också att det är flera yngre än äldre.

För övrigt tycker jag att flera ska göra som jag - skriva på namninsamlingen för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten när brev blir mejl.

Tomhylsan förtjänar sitt öknamn

Vanligtvis har jag svårt för att man ger människor förklenande öknamn, men sedan jag läst artikeln ”Massavlyssning är inte möjligt” i dagens SvD, har jag omvärderat min ståndpunkt i vart fall när det gäller försvarsminister Sten Tolgfors.

Redan i ingressen får vi veta vad i stort sett varenda medborgare begripit, nämligen att det är stört omöjligt att manuellt ta del av varenda liten beståndsdel i all den trafik som pågår mellan stationära eller mobila enheter som förmedlar meddelanden människor och/eller företag emellan. Vad han däremot förtiger det är att en kopia av all denna trafik vid vissa så kallade samarbetspunkter ska slussas in i FRA:s system för att kunna skapa den flod ur vilken FRA:s sökmotorer ska fiska efter meddelanden för manuell hantering av deras anställda. Om han inte medvetet förtiger detta faktum, då är det så illa att han inte förstår varför jag, som medborgare i ett demokratiskt land, värjer mig mot att förse FRA:s spaningsflod med material – även om detta mest kan ses som ”smolt”. Att det är en robot, som sköter fiskafänget åt FRA:s anställa gör för mig ingen skillnad.

Även om risken är minimal att något av det som jag gör, skulle fastna på deras krokar, har det inte någon som helst betydelse i sammanhanget. Idag betyder tolkningen av FRA-lagen att vi alla som bidrar med trafikdata ska finna oss i att ses som tänkbara fiender till vårt fosterland. Och vad som gör att en del av oss ska ses som verkliga fiender, det ska jag och andra överlåta till politiker att bestämma. Politiker, som inte kan freda sin egen integritet och sin egen rätt att rösta efter eget samvete. Politiker, som finner sig i att riksdagens lagstiftningsmakt sköts av regeringen. Politiker, som blir kränkta när folket påminner dem om på vems mandat de sitter i regering och riksdag. Här verkar det inte spela någon större roll vilket parti, som från tid till annan dominerar regeringsmakten. Att vi inte kan vi lita på att politiker tänker mera utifrån medborgarnas perspektiv än myndigheternas – det är FRA-lagens framväxt ett bra exempel på. Dessutom kan man ju undra när även en terrorexpert talar om FRA-systemet som ineffektivt, som Expressen skriver om.

Som vanligt bloggar många andra intressant om SvD:s artikel, bl a Teflonminne, MinaModerataKarameller, Opassande, Anna Troberg och Lakes Lakonismer men flera finns hos Bloggportalen och knuff.se – sökord FRA.

För övrigt tycker jag att flera ska göra som jag - skriva på namninsamlingen för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten när brev övergått till att vara mejl.

... i EU och cyberrymden

Det måste vara den globala uppvärmningen som slår ut tankeverksamheten hos politiker här hemma och i EU. Nu är det, enligt DN, Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning, som på initiativ av Marianne Mikko (s) beslutat att lägga in en beställning av ett lagförslag hos Europaparlamentet om en registrering och en reglering av bloggarna, som hon menar förorenar cyberrymden. Först FRA och nu detta. Jinges ord osar svavel och han tolkar nog vad många tänker. Medan SvD Ledarbloggen uppmanar oss att stoppa EU:s städhjälp i cyberrymden - om inte är det snart svensk lag.

Det krävs i sanning ett folkligt uppror mot de folkvalda. De måste stärkas för att klara av att tänka fritt och självständigt. Idag har har sådana riksdagsledamöter svårt att göra sig gällande, det vet vi. Nu pågår en rad aktiviteter för att skapa en annan ordning det visar bl a Norrtelje Tidning, där en av initiativtagarna till Centeruppropet, Markus Berglund, får komma till tals. Jag läser också MinaModerataKarameller som redogör för vad som pågår runt om i riket. Och citatet ur Kommunalhandboken 2007 sitter som en smäck ”"... när en riksdagsledamot är vald, intar ledamoten en juridiskt sett självständig fri och oberoende ställning i förhållande till väljarna och partiet".

Nu har vi två år på oss att finna de enskilda politiker, som är beredda att mera luta sig mot juridiken än den innersta partikretsens tolkning av vad som sant och rätt är – det kommer att vitalisera demokratin. Detta gäller alldeles oavsett vilket parti man sätter sin lit till. Demokrati kräver kompetenta ledare som förstår vad som menas med dialog och det är oftast en bristvara i politiken. Och, jag undrar nog om två år räcker för att finna sådana politiker i min egen kommun, det återstår att se.

En stjärna föds?

Delvis justerat inlägg: Den tidigare texten under denna rubrik är borttagen av mig då jag skäms för att jag varit så blåögd. De, som följt mina inlägg vet att jag ömmat för alla dessa unga riksdagsledamöter, som av sina partier hindrats att rösta efter sin egen övertygelse d v s att riksdagens lagstiftande makt tagits över av regeringen. Jag har lidit med ungdomarna för att de har så omdömeslösa ledare att de gjort denna fråga till en kabinettsfråga. Därför lyssnade jag spänt på deras framträdande. Blev beklämd av att Fredrik Federley stundtals verkade gråtfärdig och tänkte: - Vilka svaga partiledare som kan pressa ungdomarna på detta viset.

Sedan skrev jag ett avsnitt om Bloggvärldsbloggen som redovisat att de, som skapat den fem minuter långa sekvensen i videon Döda politiska karriärers sällskap, själva har bloggar som länkats mest i Bloggportalen och fortsatte "Jag vet inte hur många gånger jag sett den. Videon är genial – detta är att argumentera med värme och kärlek istället för okvädningsord och hot. Ur denna grupp av unga politiker föddes ikväll en stjärna – Annie Johansson ( c). Hon var mycket tydlig – utan rejäla förbättringar kan hon inte rösta ja. Därefter kom en rad förslag till förstärkningar för den personliga integriteten, om inte - yrkade hon avslag. Men, en återremiss ändrar inget i grunden – hela upplägget med massavlyssning är fel, fel, fel."

Det sista tål att upprepas i fetstil: Men, en återremiss ändrar inget i grunden – hela upplägget med massavlyssning är fel, fel, fel.

När jag sedan dagen därpå fick höra att återremissen skulle beredas senare samma dag för att sedan komma tillbaka för beslut i riksdagen strax därpå, då föll fjäll från mina ögon - och jag såg ett skickligt regisserat politiskt spel där ungdomarna gjordes till "nyttiga idioter" för att regeringen skulle få igenom sitt förslag. Ett i sanning ovärdigt hanterande i ett land som säger sig vara en demokrati. Men detta återkommer jag till.

- - -

Så blev det socialdemokraternas tur och det visade sig att deras talesman inte nappade på betet – återremiss. Han talade för avslag d v s ett Nej. Intressant. Medan jag lyssnar besöker jag mina favoriter Badlands Hyena och Gubben vid Rämen för att få mig några goda skratt. De gör mig inte besvikna.

I morgon klockan 9.00 startar voteringen. Det ska bli spännande se hur det går. Låt oss klä oss i vita kläder och oavsett om vi kan vara där i eller utanför Riksdagshuset eller har annat för oss, bör vi ta del av resultatet. Imorgon börjar valrörelsen inför nästa val – hur det än går.

Unga törs inte mopsa sig

Jösses, Amanda! Vem kunde tro att jag och Thomas Gür skulle kunna sätta något sorts gemensamt fokus på en företeelse i samhället. Hade stängt av datorn, och krupit till sängs och ville unna mig några minuter med en tidning som jag bara att hunnit skumma, eftersom jag hade annat som jag ville klara av idag.

Då upptäcker jag på Ledarsidan rubriken Unga ledamöter törs inte mopsa sig. Läser och förundras, för vad Thomas G. pekar på är att ytterst få har civilkurage nog att bita den hand som föder en. Men jag tycker att han, som så många andra, vänder blicken åt fel. Blir tvungen att återvända till datorn.

Vems fel är det att det blivit så? Jo, för att få vara med har Socialdemokraterna, Moderater och alla andra riksdagspartier kommit överens om ett kvittningssystem, som gör det möjligt för den riksdagsledamot, som har ett samvete, att välja "politisk snuva" och utkvittning, om man har svårt att underordna sig partilinjen. Den som inte gör det, tillhör dem som Thomas Gür talar om.
Partierna ser till att riksdagsledamöterna avtalar bort sin rätt att rösta efter sitt eget samvete. Men, förfaringssättet är högst diskutabelt, vilket MUF:s ordförande påpekade häromdagen. Genom arrangemanget uppstår situationen att det är regeringen och inte riksdagen som stiftar våra lagar. De må väl vara hänt i lägen då det råder en mycket bred politisk enighet, men i den situation som nu råder när det gäller FRA och Lagen om signalspaning blir det helt förödande. För de unga politikerna och för demokratin. Men varför utsätta de unga politikerna för denna häxjakt - vänd blicken mot dem som skapat den situation som råder. Det finns det bloggare som gör, här är ett exempel, Lars-Ericks blogg:

"Jag vill gärna tro att tillräckligt många inom fp, m och c vågar visa ryggrad såpass att de går emot lagen. Att ett lagförslag faller innebär ingen regeringskris. Däremot ett litet bakslag för inpiskarna, vilket bara är sunt i en demokrati!”

Jag är rätt säker på att om dessa unga politiker, skulle låta sig inspireras av den film, som ligger ute på nätet - Döda politiska karriärers sällskap - och göra revolt, skulle svenska folket kunna återfå en hel del av tilltron till politiken och politikerna. Låt oss hoppas att dom gör det. Men lika gärna att inpiskarna inser att dom håller på att göra bort sig och räddar sitt ansikte i tid.

I döda ideologers sällskap

Fortare än jag kunde ana fick jag min första kick av vad människor förmår när det använder sin kreativa kraft för att betvinga mörkret i en för vår demokrati verkligen dyster tid.

På Politikerbloggen fann jag något både läsvärt och sevärt. Den som gillar filmen I döda poeters sällskap kommer att njuta av travesteringen Döda politiska karriärers sällskap, som lagts ut på You Tube. Här bloggen dyslesbisk om och med samma videofilm, men också en berättelse om hur den kommit till.

Annan uppbygglig läsning fann jag hos Henrik Sjöholm som skriver ”Tidningen Dagen tar ledningen i granskande journalistik”. Artikeln gäller medias granskande av FRA-lagen.

Man knappt sina ögon tror

Även om AB:s artikel i går, visar svårigheterna att komma till tals med moderater, som i grunden är emot, är jag så naiv att jag ändå gör ett försök. Men jag måste medge att jag hade svårt att tro att jag läste rätt. I mitt mejl tidigare idag till de tre riksdagsledamöterna Oscar Öholm, Fredrik Schulte och Karl Sigfrid refererade jag bl a till Advokatsamfundet, som tillsammans med ett flertal andra remissinstanser, kritiserat den stora mängd förslag om utökad och hemlig tvångsmedelsanvändning som på senare tid presenterats. Vad som är tekniskt möjligt är nu på väg att bli kriminalpolitiskt lämpligt, skriver samfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Alla vet vi att de, som ska hantera tekniken bara är människor och vi har fantasi nog att räkna ut hur det kan sluta.

När jag sökte efter artikeln Advokatens uppdrag, fann jag också Advokatsamfundets yttrande över betänkandet Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76) Se länk under Remissvar 2008 med datum 13 mars. Då slog det mig att Lagen om signalspaning, där hotbilderna inte står i rimlig proportion till intrånget i våra privata liv och i samhällslivet, bara är en början på vad som komma skall.

Självklart har dessa tre riksdagsledamöter frihet att använda sin röst på det sätt som passar dem. Det kan inte MUF eller någon annan bestämma. Men, om det bara handlar om ett politiskt rävspel till förmån för regeringsmakten, då är svenska folket riktigt illa ute. Det var strongt gjort av Nils Wykman, som vi kunde läsa om i DN.se, att påminna om att lagstiftningsmakten är av en mycket större betydelse än regeringsmakten. Uttalandet av Fredrik Schulte (m) gör att jag påminns om varför svenska folket hamnat i denna situation. En ändring av grundlagen är en bagatell för den som vill regera! Schulte har rätt i en sak – han och Tomas Bodström (s) är lika goda kålsupare, eftersom Bodström bäddade för eländet. Men två fel kan aldrig bli ett rätt.

Det borde finnas ett skydd i grundlagen för folket mot sådana politiker? De är ett hot mot vår demokrati, som bygger på en tilltro till dialogens möjligheter och att beslut ska vila på en saklig grund samt att folket ska visa respekt för de folkvalda och omvänt. Det är med respekt som med kärlek, bara genom att ge kan man få. Nu måste jag kolla om det finns något att skratta åt bland mina favoritbloggar, annars sker en härdsmälta i min lilla tankesmedja.

Före och efter FRA

Efter det att jag hade läst NT:s ledare, ägnade jag igår flera timmar åt att ta del av bloggar och tidningsartiklar, som handlar om förslaget att FRA ska få laglig rätt att bland annat låta sökmotorer söka igenom alla svenskars epost. Även om det sägs bara gälla trafik mellan Sverige och utlandet, kan vi inte slå oss till ro. Många av oss använder gratismejl med servrar stationerade i andra länder. Vi har tidigare gett FRA lillfingret nu vill man ha hela handen. Omröstningen i riksdagen är den 17 juni, varför det är hög tid att svenska folket påminner sig romanhjälten James Bonds ord: - Medan flugorna sover, bättrar spindeln på sitt nät.

Om man inte kan göra annat – kan man skriva mejl till dem som ska rösta. Det gjorde jag igår kväll efter att jag lagt in 42 mejladresser till länets riksdagsledamöter i min adressbok. Mejlet lyder:

Ämne: Hoppas att du är frisk och kry

Hej!
Inför omröstningen den 17 juni i den s k FRA-frågan är vi många medborgare i länet, som hoppas att våra folkvalda riksdagsledamöter ska hålla sig friska och inte utebli från denna omröstning på grund av s k politisk snuva. Vi är många som efterlyser politiker med civilkurage, som vågar gå mot strömmen i det egna partiet, och säga NEJ till Försvarsutskottet förslag i ärende 2007/08:FöU14 Lag om signalspaning m.m. Detta med tanke på att risken för missbruk är stor, eftersom lagen ska tolkas och tillämpas av människor med mänskliga fel och brister. Vi förväntar oss att våra folkvalda tänker till en gång extra och följer försiktighetsprincipen i värnet om vår integritet.

Den som drabbas av politisk snuva, d v s väljer att kvitta ut sig, istället för att rösta efter sin övertygelse, han eller hon har efter det förbrukat den respekt, som jag har för sakligt argumenterande meningsmotståndare. Det kallas också att partipiskan viner, vilket MinaModerataKarameller skriver om.

Jag förstår det förhållningssätt som den kluriga Gubben vid Rämen intar redan nu. Galghumor är en lisa för själen när allt hopp om förnuftets seger är ute. Ett annat förslag kommer Peter Karlberg med: - Låt oss börja kryptera allt, gärna klädda i svart.För den, som tycker att det är alldeles för tidigt att ge upp, rekommenderas ett besök hos StoppaFRAlagen.nu och en rejäl nypa pågångsmod kan man få av Anna Troberg.

Jag inser att landets yngste riksdagskvinna Annie Johansson (c ) tycker att hon gjort sitt, vilket hon skrev om redan den 12 juni förra året, men jag hoppas ändå att Annie idag är beredd att välja försiktighetsprincipen. Vi kommer inte minnas henne för eftergifterna, utan det bestående intrycket blir att en smart tjej, som tidigt intuitivt kände att detta förslag var helt galet, låtit sig övertalas. Varför? Ja, det kan vi bara spekulera om.

Modiga politiker – finns dom?

I en artikel i Expressen efterlyses fyra modiga riksdagsledamöter, som vågar gå emot partilinjen vid omröstningen om FRA:s rättigheter när det gäller att låta sökmotorer gå igenom all trafik på nätet för att fiska upp sådant som kan indikera allvarliga hot. Men då detta ska hanteras av människor, vet vi att detta kommer att missbrukas – det är bara en fråga om när. Förmodligen sker det redan i avvaktan på en legalisering.

Chefredaktör Reidar Carlsson skriver idag i sin ledare ”Ge inte storebror nya glasögon” där han pekar på att de, som har något att dölja har alla möjligheter i världen att genom olika krypteringsmetoder dölja sin verksamhet och att lagen är ett stort hot mot integriteten och tryckfriheten eftersom den i grundlagen skyddade meddelarfriheten är i fara. Han avslutar ”Men tyvärr pekar allt på att lagen kommer att godkännas, trots att flera av allianspartierna ofta pratar om vikten av att förstärka integriteten. Det är en stor skandal. Alliansen borde göra det svårare för storebror att se oss, inte ge honom nya och bättre glasögon”. En uppfattning, som tusentals andra människor delar, bl a Pär Ström, som startat en särskild hemsida på nätet för att om möjligt väcka det svenska folket till uppror.

Detta sätter fokus på det ansvar, som varje riksdagsledamot har, när omröstningen ska ske den 17 juni. Men tyvärr får vi nog se en rad politiker, som drabbade av politisk snuva kallar in ersättare med mjukare ryggrad. Och som bekant behöver de inte ens sjukanmäla sig för att utebli. Det är faktiskt så att de valda ledamöterna, redan när de kandiderar, skrivit under papper på att vara lojala med sitt parti. Finns det modiga riksdagsledamöter, som vägrar rösta mot sin egen inre övertygelse, måste svenska folket hoppas på att de gör det även om det sker till priset av att fortsätta arbetet i riksdagen som politiska vildar. Undrens tid är inte förbi.

Min erfarenhet är att politiskt mod är något annat än vad vi medborgare menar med mod och tar sig helt andra uttryck. Det visar t ex en artikel i dagens NT (som inte är tillgänglig på nätet), där det berättas om ordföranden i Kultur- och Fritidsnämnden Hans Stergel ( c) som i torsdags gick i taket, för att Bibliotekschefen hade tillåtit Stadsbibliotekets Vänner sätta ut en skylt intill bibliotekets entré med uppmaningen till allmänheten att skriva på protestlistor mot idén om att flytta in Turistbyråns verksamhet på den plats där barn- och ungdomsavdelningen idag håller till. Hans egen kommentar finns här. Denne politiker har tidigare visat att han saknar mod att ställa upp vid ett Rum för samtal i Stadsbiblioteket tillsammans med andra politiker i Kultur- och fritidsnämnden och nu vågar han inte tillåta att allmänheten ges en möjlighet att säga sin mening, när det gäller hans tilltag i lokalfrågan. Men han visar ”det stora hjältemodet” att i kraft av sitt ordförandeskap leva rövare med bibliotekets personal. Skamligt!!!

Andra som bloggar intressant om FRA här och här.

Välkommen till Vilda Västern

Så inleds artikeln Lägenheter ombildas till varje pris i dagens pappersupplaga i SvD, som beskriver hur det kan gå till när ivrare för en ombildning kan ta till vilka odemokratiska metoder som helst för att driva igenom sin vilja. Intill finns en annan artikel, som visar hur det kan gå för den som är godtrogen eller inte förstår vad det är för papper man blir uppvaktad att underteckna.

Inför det som sker kan man förhålla sig på många olika sätt, men för att inte drabbas av hjärnblödning, kan det vara klokt att svalka sig genom att insupa den satir som Badlands Hyena bjuder på. Vilda Västern råder som bekant på andra områden, där kommuner låter personal inmuta vissa verksamheter genom s k avknoppningar, som inte är lagliga. Det händer bl a här i Norrtälje, vilket en s-politiker påtalat i en debattartikel i Norrtelje Tidning, men f-n vet om sossarna har det mod, som krävs, för att sätta P för denna reaförsäljning genom att överklaga till högre instans. Som vanligt kommer de väl att trycka i buskarna och hoppas att någon medborgare tar på sig den renhållningsuppgiften.

Eftersom valets segrare – oavsett om det är vänster- eller högerregim – anser sig ha fått fullmakt av folket att efter valet regera helt efter egna huvuden, måste vi väljare tydligare än tidigare utröna vilka huvuden, som vi tror inrymmer mera klokskap än andra, samt utnyttja möjligheten att markera dessa kandidater med ett kryss. I en artikel i dagens pappersupplaga i SvD (som tyvärr inte finns tillgänglig på nätet), som handlar om vad som är på gång i den pågående grundlagsutredningen, förefaller det i dag finnas ett visst hopp om att möjligheten till ett utökat personval genom flera kryss, kommer med i deras förslag. Samtidigt redovisar tidningen argument för och emot några av de förslag som grundlagsutredningen ser över – bland annat av folket framtvingade folkomröstningar. Här får vi i en annan artikel ta del av hur man i Sundbyberg hanterar situationen kring ett utomhusbad, sedan den politiska majoriteten skiftat på grund av att ledamöter bytt sida från höger till vänster efter valet. Majoriteten låter helt enkelt folket avgöra saken i ett rådslag med en omröstning. Politikerna har lovat att följa resultatet av omröstningen.

Andra som bloggar intressant om grundlagsberedningen är bl a Jonas Morian och Falkblick. Redan i de gamla landskapslagarna stadgades att land ska med lag byggas, vilket står sig än idag. Därför måste vi medborgare hålla ett öga på det arbete, som politiker håller på med i denna utredning, så att våra idag grundlagsskyddade rättigheter inte sjabblas bort.

Norrtälje i Sverige och Världen

Nationaldagen firade jag hos goda vänner i Rimbo, där jag nedsjunken i en skön TV-fåtölj kunde följa firandet i bl a Södertälje. Där var kungaparet hedersgäster. I den kommunen har man en vision om Södertälje som den internationella staden. Kungen höll ett intressant tal där han betonade värdet av mångfald och vad det betyder för Södertälje kommun och Sveriges utveckling.

I Norrtälje däremot, där tänker man, vad jag förstått, inte ens återbesätta den tjänst, som mångfaldskonsulten Paki Holvander lämnade efter sig när hon erbjöds att bli chef för Demokrati- och Mångfaldsenheten i Södertälje kommun. Jag är rätt säker på att politikerna inte kommer att kunna se vad som händer med den lönesumma, som den tjänsten genererat i kommunens budget, varför där finns ett utrymme för att fylla en del av det hål, som Lilian Eriksson med all rätt gör anspråk på.

Behovet av insatser för att öka norrtäljebornas kunskaper om mångfaldens betydelse anses inte föreligga om det inte finns ett kraftigt tryck hos medborgarna i den frågan. Att visa ledarskap genom att gå före och visa på alternativa vägar för kommunens utveckling, det faller inte politiker i Norrtälje kommun in. Och i det sammanhanget ser jag det som märkligt att praktiken visar att personalpolitiken havererat gång efter annan, medan den högst ansvarige tjänstemannen för den saken – Personalchefen – sitter allt säkrare sadeln.

Nu kommenterar chefredaktören i Norrtelje Tidning beslutet i kommunledningen att tillsätta en t f kommundirektör i avvaktan på rekryteringen av en efterträdare till Lilian Eriksson. Han skriver bland annat ” Denna gång skall rekryteringen ske under större öppenhet, och de kommunala förvaltningscheferna skall ha insyn. Rekryteringen får också ta den tid som behövs, och skall inte stressas fram. Det låter bra. Dessutom har man också hittat en bra tillförordnad kommundirektör i Sören Karlsson, före detta vd på Norrtelje Tidning. Han har de egenskaper som krävs för att skapa den lugn och ro som nu behövs i kommunförvaltningen, samtidigt som han har den ledningserfarenhet som krävs för att få det kommunala maskineriet att fungera igen efter den senaste tidens kaos”.

Det är bra med en erkänt duktig ledare, som vet värdet av framsynthet för att komma vidare, men också förstår vikten av att kolla i backspegeln för att undvika felaktiga vägval.

Andra som bloggar intressant om nationaldagen är Lilla Blanka , En liten tant och Svensson som bjuder på helt olika ståndpunkter. Att det dessutom finns dom som passar på, om man säger så, det berättar bland andra DN om - men det är, som alltid, något vi får ta så länge dom håller sig inom lagliga gränser.

Bitvis låg debattnivå och knäck i lurarna

Lyssnar på riksdebatten SVT inför beslutet om det förslag som regeringen lagt när det gäller ändringar i sjukförsäkringen. Sedan regeringens företrädare Gunnar Axén (m) redogjort för innehållet i regeringens förslag kom oppositionen till tals. Ibland dock med en retorik, som i vart fall människor i min ålder förskräcks av.

När regeringens företrädare vill göra gällande att s, v och mp sysslar med missvisande skrämselpropaganda har Gunnar Axén m fl förlorat förmågan att lyssna. Tänk tanken att allt det som oppositionen tolkat in i regeringens förslag och ger uttryck för, faktiskt står för en verkligt upplevd fara!!! En fara, som naturligtvis spätts på vid interna diskussioner och i mötet med de människor, som utifrån sin egen utsatta situation, är oerhört ängsliga för vad ändringarna kommer att innebära. Ulf Nilsson (fp) gjorde ett försök att förklara, men replikskiftet med Kurt Kvarnström (s), visade att samtalsklimatet är oerhört frostigt och från bägge håll har man svårt att läsa in motpartens konstruktiva vilja att göra det bästa för den, som är berörd, d v s den som drabbats av ohälsa. Hur ska man veta var en sannare bild finns att få?

Remissyttranden från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Arbetsförmedling, handikapporganisationer, Läkarförbundet m fl borde regeringen dock inte avfärda så lättvindigt som här görs. Och nog undrar jag, vad regeringen skulle kunna förlora på att backa ett halvt steg och gå oppositionen till mötes när det gäller behovet av ett samlat grepp på aktiva åtgärder och försörjningsstöd för människor i behov av arbetsuppgifter både för sin försörjning, men främst för att få känna sig nyttiga och därmed kunna nå en bättre hälsa.

Sedan jag tidigare idag tagit del av Hans Wallmarks inlägg i SVT Opinion har jag gjort en kommentar som jag avslutade med: För svaga grupper krävs statens stöd, eftersom kunskap om hälsans mysterium inte är särskilt väl utvecklad bland kommunala politiker. I inlägget refererade jag till distriktsläkare Bengt Järhults debattartikel i dagens SvD Brännpunkt.

Andra som bloggar intressant om sjukförsäkringen är Johanna Graf , En inblick i mitt liv och VK-blogg Anders Sellström Kd.

Olika pipor ur samma vass

Efter alla kommentarer i bl a DN kring den nu avslutade sjuksköterskestrejken, tänker jag på det gamla ordspråket: En lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel medan sanningen letar efter sina sandaler. Även om jag inte kan säga att DN och andra media sprider rena lögner, så tycker jag mig se ett anslag att mycket medvetet blåsa under den ilska, som hämtar sin näring i sjuksköterskornas frustration över löneorättvisor på grund av kön och en del chefers missbruk av lönesamtalet.

Fackföreningar bekämpas på många olika sätt, men allra bäst med hjälp av missnöjda medlemmar, som luftar sin ilska innan de ens gjort klart för sig själva var skon egentligen klämmer. Om man dessutom lyckas sprida idéer om att chefer på privata sjukhus är bättre rustade att hantera lönesamtal och att de har större möjligheter att gynna de allra duktigaste genom att de kan fixa en större lönespridning, då kan väldigt många politiker ropa Bingo!

Har därför gått till källan Vårdförbundet där det avtal, som så många dömt ut, finns att hämta och där det också finns andra dokument, som beskriver arbetet i avtalskonferensen m m. Det kan vara intressant att ta del av för den, som vill söka efter en sannare bild av sakernas tillstånd. Jag är övertygad om att insiktsfulla medlemmar, som bestämmer sig för att tillsammans med andra på sin arbetsplats göra det bästa av detta avtal, kommer längre än dom som bara spyr galla över Vårdförbundet och majoriteten av de ombud, som tyckte att det var klokast att säga Ja till medlarnas senaste bud. Det var ingen lätt sits, som man befann sig i. Något som framgick av bl a en analys i E24 samma dag.

Debatten om sjuksköterskors löner

Man kan förledas tror att stormen kring sjuksköterskornas strejk har bedarrat, eftersom de stora drakarna inte lägger några resurser på att spegla det komplicerade spelet när det är politiker som har arbetsgivaransvaret. Debatten fortgår dock både i bloggosfären och i andra media, som t ex Dagens Medicin, där dock kommentarsutrymmet upplåts endast till anställda inom vården.

Där finns t ex ett debattinlägg från den jämställdhetsansvarige i Miljöpartiet, som skriver initierat om kvinnors svårigheter att få lön för sin möda. Även om det handlar om brist på jämställdhet som förklaring till löneorättvisorna, kan man inte bortse från att sjuksköterskornas löner också används antingen som ammunition i debatten om offentliga eller privata vårdgivare eller som ett stadigt kitt mellan ledande sossar och Kommunals undersköterskor. När det gäller det senare förefaller tanken vara ”Bara sjuksköterskorna inte får mer, kan Kommunals kvinnor vara nöjda”. En sådan strategi har inget med jämställdhet att göra!

Vad alla kvinnor däremot kan göra det är att lära sig att förhandla. I Sydsvenskan finns en intressant artikel ”Lönesamtal får kvinnor att fega”. Fackliga företrädare borde fundera på hur man kan stödja medlemmarna före, under och efter lönesamtalet. Vara ett stöd utan att synas m a o. För övrigt fortsätter samtalen med medlarna närmast nu på söndag skriver Sydsvenskan.

Finns politiskt ledarskap?

Som bekant ser ett berg helt olika ut beroende på från vilket håll det betraktas. Det slår mig ofta när jag tar del av olika ståndpunkter i en fråga som jag intresserat mig för. En sådan fråga är diskussionerna om kostnaderna för försvars- och säkerhetspolitiken samt vilka alternativen är om Sverige inte klarar av att upprätthålla ett eget försvar.

Göran Pettersson, riksdagsman (m) bosatt i vår kommun, bloggade den 20 maj om ett av politikens dilemman – att förhålla sig till ”folkviljan”. Mycket pedagogiskt och intellektuellt hederligt reder han ut hur grundlagens ”All makt utgår från folket” kan hanteras. Antingen är man en tolkare och utförare av folkviljan och då tar man hjälp av opinionsundersökningar och genomför politiken i enlighet med dessa. Eller så intar man ledarpositionen och påverkar folkviljan genom folkbildning och argumentation. Själv tror han inte att man kan välja antingen det ena eller det andra utan ser att man inom politiken nog ska använda en blandning av de båda. Min tolkning är att han förespråkar en tredje väg där det gäller att vinna folket för en viss ståndpunkt. Han oroas dock av att det i dagens politik börjar bli brist på ledare och överskott på vindflöjlar. Något som är särskilt oroande när det gäller stora, viktiga och komplicerade frågor, som säkerhetspolitiken, skriver han. Idag finns ett tydligt opinionsstöd mot ett svenskt Nato-medlemskap, samtidigt menar han att de flesta politiker, som är insatta i frågan, inser att tiden nu är kommen för ett svenskt medlemskap i Nato och att det genom ett aktivt opinionsskapande borde vara möjligt att få folket med sig. Istället tycker han sig se att politikerna flyr fältet, och nämner att partisekreteraren i det formellt sett mest Nato-vänliga partiet i riksdagen, folkpartiet, meddelat att man avser tona ned sitt krav på Nato-medlemskap. På GP:s blogg finns en politisk talradio där han utvecklar sina tankar.

Själv tillhör jag folkmajoriteten och är mycket skeptiskt inställd till ett Nato-medlemskap. USA:s makt inom Nato och agerande i FN inger inget större förtroende. Men, jag kan inse att Sverige med sin lilla befolkning och stora areal, kan ha svårt att hålla sig med ett eget försvar. Alltså kan vi vara beroende av att andra länder vill hjälpa oss i händelse av en väpnad konflikt. - Varför inte en egen försvarsallians inom EU?

Stående där i min okunnighet, läser jag Dagens Arena, där Håkan A Bengtsson skriver under rubriken ”Sluta anslut Sverige till Nato!” en ledare där han tycker sig se att moderaternas agerande i försvarsfrågan syftar till att ”förverkliga borgerlighetens våta dröm, nämligen att sist och slutligen ansluta Sverige till NATO” och fortsätter ”För varje bantning av försvarsanslagen som den borgerliga regeringen genomför blir ett kommande medlemskap allt mera troligt och ska till sist uppfattas som självklart”. En spekulation som kan få näring av folkpartiets ändrade förhållningssätt.

”Försvarspolitiken måste moderniseras. Men det innebär inte att den nya världen är riskfri. Och när ÖB förklarar att landet inte längre kan försvaras och borgerligheten sviker är det hög tid för oppositionen att ta sitt nationella säkerhetsansvar. Varje land har ett försvar - eller någon annans. Och Sveriges stegvisa anslutning till NATO måste upphöra”, avslutar Bengtsson.

I likhet med många andra undrar jag om det inte finns en tredje väg istället för ett val mellan ÖB:s pengarullning eller en anslutning till NATO. Förhoppningsvis kommer det något gott ut ur den diskussion som pågår mellan politikerna, vilket speglades av SvD igår. Intressant.