Medborgare eller konsument?

Gårdagens omröstning i ITRE-utskottet, var ett litet steg mot att stärka medborgarnas inflytande i Telekompaketet. Detta i en tid då byråkrater och politiker här hemma och i Bryssel vill se folket, som kunder eller konsumenter i händerna på telebolag och operatörer, vilka ger folk vad folk vill ha. Det sägs att kunderna då får makt genom att rösta med fötterna. Jag gillar en politik och politiker som utgår från att jag vill använda huvudet när jag väljer politiker och vill att de gagnar en infrastruktur som gör det möjligt för mig att utöva mina demokratiska fri- och rättigheter på Internet. Därför fortsätter min kamp hela vägen fram till den 5 maj – jag tar inget för givet. Men så här i halvlek är det väl OK att se vad andra säger om det som hände igår och kolla upp vad som återstår att göra.

Tillägg 138 är räddat, men inte internet, skrev Monica Horten, forskare vid University of Westminster med webbsidan Iptegrity.com Hos Telecompaketet.se finns också info. Erik Josefsson puffar för Eva-Britt Svenssons Citizens´ rights Amendments medan Hax funderar mera strategiskt och ser en risk för en överstatlighet, som ingen är betjänt av och funderar kring vilka skrivningar som egentligen behövs. Intensifier skriver att 138:an bara är början och passar på att ge en känga till medierna, som lyfter fram viktiga frågor alldeles för sent.

DN skriver om jubel i bloggosfären, medan jag funderar över den maktdelning, som finns mellan Parlamentet och Ministerrådet och hur Kommissionen jobbar. Henrik Brors skriver en intressant artikel baserad på ett samtal med Alexander Stubb och kunskap om hur förhandlingarna mellan dessa båda poler går till. Jag har sett att många här i Sverige ser ut att leva i tron att Parlamentet ensamt har makten och därför talar om mygel när olika ändringsförslag försvinner under förhandlingarnas gång. Här vill jag citera Henrik Brors:

”I parlamentets utskott förs debatten och förhandlingarna om vilka ändringar man ska kräva i ministerrådets lagförslag. Ofta läggs hundratals ändringsförslag fram. Den som är duktig på att bilda allianser med andra engagerade parlamentariker kan nå stor framgång. Den som får det viktiga uppdraget att skriva det ”betänkande” där alla förslagen jämkas samman har stort inflytande. Och ordföranden i parlamentets utskott som till slut förhandlar med EU-ministerrådet kan ha större inflytande än en enskild minister över den slutgiltiga utformningen av EU-lagen.”

Det låter ju som ett stöd för den uppfattning som sprider sig i bloggosfären, att vi behöver politiker med en djupt förankrad känsla för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt god argumentationsförmåga för att inte tappa bort sig själv i alla dessa förhandlingar. Det är långt viktigare än ett väl utvecklat fotarbete i det politiska rävspelet, vilket vi redan har alltför mycket av här hemma i Sverige. Något som lett till ett utbrett politikerförakt. Som man bäddar ... o s v. Det måste vi komma bort ifrån och vi medborgare måste vara med, där makten över dagordningen finns, d v s i Bryssel. Just nu har ITRE-utskottet lånat sitt öra åt en folklig protest, men av detta följer att deras beslut mycket väl kan mötas av ett hårdnackat motstånd och nya förslag vid andra-behandlingen i Europaparlamentets plena den 5 maj. Därför kan vi inte slå oss till ro. Opassande resonerar med utgångspunkt från sitt digitala köksbord.

Samtidigt, som vi gör vårt allra bästa för att rädda internet i Bryssel, måste vi ta reda på vilka kandidater som håller måttet när det gäller integritet och rättssäkerhet. Anohito har påbörjat en lista, som jag måste ta mig en närmare titt på. Scaber Nestor har också en lista med sin egen personliga stil. Funderar på att upprätta en egen lista sedan jag kollat valsedlarna annars får jag kolla vad nätverket Svart Måndag kommit fram till. Vi börjar bli rätt många, som anser att vi måste rösta på kandidater med stake i dessa frågor alldeles oavsett vilket parti vi tillhör. Sagor från livbåten bjuder på en analys av den debatt som just nu pågår. Christian Engström kommenterar bl a Per Gudmundsons ledare i SvD. Lars-Erick slår ett slag för Olle Schmidt. Jag vill fortfarande avvakta hur det avlöper den 5 maj.

Avslutar med DN:s artikel om Kaos i Bryssel kring förslaget om en förlängning av upphovsrätten för inspelad musik. Där vill Miljöpartiet gå längre än att stanna där vi är idag. De passar på och lägger förslag, som säger att om upphovsrättsinnehavaren, exempelvis skivbolaget, inte använder verket aktivt på tre år, då återfaller rätten till den som har skapat det, säger Carl Schlyter. Det var ett radikalt förslag. Intressant.