Ett rikt liv i marknadsekonomins kölvatten.

Har förstått att Malmö Opera fått både ros och ris för sitt sätt att locka publik till sin föreställning Vanessa inför dess Nordenpremiär, vilket jag skrev om för några dagar sedan. Då utan länk till SvD, vilket jag tänker råda bot på nu, eftersom det finns viss bäring på dagens tema – att väcka intresse och bygga mervärde med hjälp av berättelser. Tänker på det när jag läser SvD:s artikel om bärande berättelse med exemplet Fjällräven, där den mycket sympatiske Matts Heijbel berättar om företeelsen Corporate storytelling, som handlar om att addera vad man skulle kunna kalla en verksamhets ”själ” till en vara eller tjänst, där varumärket eller en logga sedan kan fungera som en kvalitetsmarkör. Åke Nordin har gjort något han brinner för och skapat något av värde, som även kommer hans kunder till del. Historien bakom varumärket Fjällräven fungerar inte bara utåt mot kunderna utan berättelsen fungerar även stärkande för medvetenheten om kvalitetens betydelse i förhållande till varans pris inåt i hela företaget. Om marknadsekonomin ska fungera utan gnissel gäller det att producenter lägger sig vinn om att ge kunderna ett extra värde för pengarna. Ingen gillar att bli lurad d v s betala för något, som inte håller måttet.

Eftersom många – i vart fall vi äldre – har en känd slagdänga ringande i huvudet när det gäller reklam, så är vi rätt svårtflörtade. ”Allting går att sälja, med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt” är något som bitit sig fast i mitt huvud. Och vem minns inte Sven Lindqvists ”Reklamen är livsfarlig” från slutet av 50-talet, som för övrigt getts ut på nytt och finns hos Adlibris, men också kan laddas hem som pdf-fil gratis hos Lindqvist. Ända sedan jag läste högt ur Lindqvists ”Livstidsmänniskan” för min pappa vid hans sjukbädd under hans sista tid i livet och såg pappas glädje över att det fanns någon, som kunde se världen ur samma perspektiv, som han själv och beskriva detta så att en gammal industrielektriker och facklig kämpe kunde känna igen sig, har jag haft den djupaste respekt för Sven Lindqvist, som uttolkare av många människors tillvaro. Därför kan jag inte utgå från att Sven Lindqvist pratar i nattmössan, när han ger sin syn på reklamen och hur den påverkar människor, som är ovetande om hur de kan manipuleras. Den klassiska James Bond-repliken ”Medan flugorna sover bättrar spindel på sitt nät”, passar utmärkt väl även i detta sammanhang. Men, jag vill gärna tro att det är människors förmåga att demaskera denna förförelse i kombination med det ansvar för en hederligare marknadsekonomi, som allt fler aktörer känner, som förklarar att marknadsföringen finner nya vägar. Undrar om inte Deep edition tänker i de banorna?

Men många ser tilltaget att gestalta en av operan Vanessas rollgestalter, Erika, som en modebloggare för att nå en ny publik, som en bluff. Men jag ser det mera som att den byrå, som hjälpt Malmö opera, har kompletterat verket med en fiktiv berättelse av samma klass som operan – ett verk i sig om man så vill. Rätt fyndigt tycker jag. Och om det skulle locka någon, som aldrig tidigare satt sin fot i en sådan salong, så är väl ingen skada skedd. Antingen faller man för opera, som konstart, eller så går man hem grymt besviken. Men vem har inte lämnat en föreställning, som annonserats på traditionellt sätt, med samma känsla av att ha kastat pengarna i sjön? Om man inte har förmåga att se att man just då lärde sig något om sig själv, som man inte visste tidigare, förståss. I så fall handlar det om lärpengar.

Och inget ont som inte har något gott med sig. I artikeln skriver Lars Berge bl a ”Enligt tidningen The Economists analytiker kommer de varumärken som klarar det stundande krisåret 2009 var så kallade no nonsense-brands. Produkter som genom sitt höga pris signalerar enbart status är förlorade”. Många, som pekar ut statusjakten, som orsak till att många unga tjejer känner sig stressade, ser bara symptom på djupare liggande orsaker. Barnläkaren Lars H. Gustafsson har dock sett klarare än de flesta – utan känsla av att ingå i ett meningsfullt sammanhang mår de flesta människor sämre än vad de skulle behöva göra. Eftersom elever lär för livet vore det värt mycket för samhället om de politiker, som har ansvar för grundskolan, vore intresserade av att lära sig mera om hälsans mysterium. De verkar dock tro att bra resultat kan spira ur vilket arbetsklimat som helst, bara man är tydlig i sina krav. Men den, som kan något om pedagogik, vet att det inte hjälper att peka med hela handen, varken i förhållande till vuxna eller barn. Intressant.