Rättsväsendet kapat av särintressen?

Ser hos Satmaran att Jim Keyzer is back in town. Efter en tjänstledighet med jobb hos filmbolaget Warner Brothers Entertainment är han nu åter i tjänst hos polisen – nu som gruppchef för IT-brottsgruppen som ska bistå Utredningsroteln med ”analyser och bevissäkring av digital media, Internetspårning och undersökningar i nätverksmiljö samt teknisk rådgivning. I arbetsuppgifterna ingår även att bistå vid husrannsakningar i IT-miljö”. Spontant tänker jag: - Har rättsväsendet kapats av särintressen? För att strax därpå tänka att sådana tankar visar att mitt förtroende för rättsväsendet är på väg att krackelera.

För några dagar sedan skrev Anders S Lindbäck om bakgrunden till det förslag som Henrik Ponthén nu lobbar för på uppdrag av APB (Antipiratbyrån) d v s Sony, Warner Brothers, IFPI m fl, som gärna döljer sig bakom en gemensam täckmantel. I detta sammanhang för att jaga fildelare. Lindbäck berättar också att en del av dessa aktörer ”lånat” (med eller utan lov) ett varumärke av Motorola till sin nya skapelse för opinionsbildning – Netopia. Intensifier bidrar med sin syn på det som pågår – det är ord och inga visor. Copyriot förklarar varför Voddler har problem - de bryter mot spelregler.

En titt i Netopias Manifest gör att jag drar på munnen – IFPI, som dragit skaparna av bittorrent-trackern The Pirate Bay inför rätta, står nu bakom följande: Internet ger möjligheter som kunskapsnationen Sverige kan utnyttja för att skapa framtidens jobb, företagande och tillväxt. Netopia vill ifrågasätta de politiska och kommersiella krafter som håller tillbaka denna potential. Vi är oroade över ett scenario där ett fåtal aktörer styr utvecklingen och där politiska idéer som gynnar dessa intressen dominerar utan motvikt. Snacka om fotarbete! Vilka är det som man tror sig kunna förföra med den ramsan?

Eftersom repetition är all inlärnings moder länkar jag än en gång till OlofB, som förklarar varför APB nu måste ge sig. Men, som jag sagt tidigare är det svårt för den regering och riksdag, som släppt igenom lagklustret till skydd för FRA:s verksamhet, att sätta ner foten när det gäller andra intressen, som anser sig ha legitima skäl att få fiska i internettrafikens flöden.

Och fler än FRA och APB är intresserade. MiNimaliteter twittrade om att DN skriver m a a mötet med inrikes- och justitieministrarna idag och imorgon i Bryssel. Där sägs bland annat följande:

Brottsbekämpande myndigheter behöver ha ”snabb tillgång så mycket data som möjligt” om brottslingar, deras tillvägagångssätt, fordon med mera, fastslås i strategin. Därför måste informationsutbytet mellan länder och myndigheter öka väsentligt. Utbytet ska gälla alla olika databaser inom EU som är relevanta för att garantera medborgarnas säkerhet.

Orden är hämtade ur den nya strategi för EU:s inre säkerhet, som de nu ska klubba igenom. Allt är således tänkt att läggas i händerna på ett rättsväsende, som inte klarar att hålla rågångarna klara gentemot olika särintressen. Hos Hax läser jag om EU:s nya säkerhetsbyråkrati EEAS eller EAS. Han ställer en hel del mycket relevanta frågor. Jag har en till: - Vilka beröringspunkter har FRA till denna skapelse?

Ibland kan jag tänka att det är skönt att inte längre vara ung. Men, sedan tänker jag på i vilket samhälle jag vill att mina barnbarn ska växa upp och får nytt pågångsmod. Även om det jag berört ovan och artiklar som denna visar att det finns utmaningar. Vad skulle Ryssland vinna på att låta sin internettrafik gå andra vägar än genom Finland och Sverige, när hela EU har gripits av terroristskräck? Nog är det väl en ödets ironi att statsmakterna skrämmer upp sig själva och folket på ett sätt, som terroristerna inte kan klara av på långa vägar? Scaber Nestor har också läst, men verkar ha missat ministermötets propåer. Mark Klamberg tror att detta handlar om ekonomi.

Efter dessa något dystra tankegångar behöver jag något upplyftande och finner strax ett inlägg av Nicklas Lundblad, som visar att han håller i när det gäller något så viktigt som öppenhet och transparens i statliga och kommunala verksamheter. Genom att ta sig tid och berätta om det som varit och det som händer på annat håll, visar han hur halvdant det blir när regeringen genomför reformer, utan att göra allt det som krävs för att allt det goda man tänkt inte ska bli till pannkaka. På gott och ont kommer dock det politiska landskapet att förändras med hjälp av internet – var så säker. Avslutar med att önska Rick Falkvinge lycka till inför kvällens utdelning av Guldmusen till Årets IT-person. Bara detta att vara nominerad är betydelsefullt. Binero svarar för en bra presentation – tummen upp för den.

Intressant.