Agera eller reagera - ett val för framtiden.

Material på nätet synliggör sånt som tidigare levde ett okänt liv bland människor i det fördolda. Vad som rörde sig i huvudet på de många människorna var samhällets elit inte särskilt intresserad av. De rörde sig i helt andra kretsar än folkflertalet. Men med vetskap om vad som rörde sig i det fördolda och tillit till människornas förmåga till utveckling, tog framsynta demokratiska ledare initiativ till den folkbildning, som lade grunden till hela landets utveckling. Vid den tiden sågs den obildade massan som landets begåvningsreserv. Tänk vilken skillnad mot dagens förhållningssätt, då vi, som rör oss på nätet, betraktas som förtappade för att kattungar har lättare att fånga vår uppmärksamhet än livsviktiga insatser för att bygga en hållbar framtid. 

Livet har lärt mig att det som jag sätter fokus på, det får jag mer av. Med fokus på jämmer och elände, försvinner energin och olusten kommer i dess ställe. Alternativet är att fylld av kamplust hamna i ett ställningskrig gentemot andra med motsatta åsikter. Ur detta växer knappast något som håller i längden – vilket motsättningarna runt om i världen bär vittnesmål om. Utan att blunda för problematiken gäller det istället att sätta tilltro till mänskligheten och praktiskt göra en insats för en annan utveckling.

Igår råkade jag av en slump kolla på Kunskapskanalen, som sände ett UR-program från en föreläsning vid Högskolan i Borås den 21 november förra året under rubriken The Design of Prosperity (TDP) – ett initiativ ”som syftar till att vara en fyr för alla som deltar i byggandet av nya modeller av hållbart välstånd”. På hemsidan skriver de bl a ”TDP-projektet ser därför sig själv som ett laboratorium där nya idéer, modeller och metoder presenteras och diskuteras av innovativa ledare, beslutsfattare, experter och tänkare som syftar till utformningen av sociala och affärsinnovation.” UR Samtiden har 11 olika program från detta möte i Borås och det var föreläsningen ”Mer global transparens” som fångade mitt intresse. Där berättade designern Kavita Parmar, grundaren av IOU Indien, om sin väg från missmod till förståelse av internet som en möjlighet för människor att bygga en ny samhällsutveckling inom det egna verksamhetsområdet. Här Design, men helt klart möjligt att inspireras av inom många andra områden. 

Tänkte på henne när jag idag läste Sam Sundbergs krönika i SvD Kultur, där han missmodigt skriver under rubriken Journalistiken är chanslös mot kattungarna. Detta mot bakgrund av att det går en aning trögt för Martin Schibbye och andra att via plattformen Funded by me samla in pengar till deras Blank Spot Project.

Att kattungar används i olika sammanhang känner jag till. Inte minst efter surret i Piratpartiet under förra årets valrörelse där kattungar fungerade som blickfång på partiets affischer. Men att det finns ett sådant behov av att äckla sin omgivning med hjälp av ett kortspel om "Exploding Kittens", att en finansiering av ett sådant spel lyckades mer än väl då man inom 8 minuter drog ihop 74 miljoner, vilket gav en finansiering 878 gånger om, det var en nyhet. Även om det inte förvånar mig. I dagens slagsmål om uppmärksamhet tar många aktörer genvägar i ”marknadsföringen” med vilka vidrigheter som helst. Och dom, som tycker sig vara förståndiga, bidrar med all den upprördhet de besitter för att ge vingar åt ett budskap, som de anser sig vara i färd med att bekämpa. Att det runt klotet kan finnas hundratusentals människor, som tycker att vidrigheter kan vara en god idé, är knappast förvånande i en tid då övervakning, bevakning, kontroll och pekpinnar haglar över nätets användare.

Som motvikt till allt detta kändes designern Kavita Parmars ord inspirerande som en porlande vårbäck. Istället för att fokusera på det sjuka i världen föreslår jag att alla som vill bidra till ett bättre förhållande mellan journalistik och informationsteknik samt ett klokare konsumentbeteende än dagens, ger Blank Spot Project en chans att visa vad de går för. Rom byggdes inte på en dag och jag hoppas att allt fler inser hur mycket bättre det är att agera än att reagera för att skapa framtiden. Det vore intressant att veta om inte även Sam Sundberg kan finna något användbart till stöd för journalistikens framtid i en transparent globaliserad värld i Kavita Parmars föredrag, som motvikt till alla reaktörer som kräver skärpta lagar och åtgärder som hotar åsikts- och yttrandefriheten.

Intressant?

Rättsväsendet kapat av särintressen?

Ser hos Satmaran att Jim Keyzer is back in town. Efter en tjänstledighet med jobb hos filmbolaget Warner Brothers Entertainment är han nu åter i tjänst hos polisen – nu som gruppchef för IT-brottsgruppen som ska bistå Utredningsroteln med ”analyser och bevissäkring av digital media, Internetspårning och undersökningar i nätverksmiljö samt teknisk rådgivning. I arbetsuppgifterna ingår även att bistå vid husrannsakningar i IT-miljö”. Spontant tänker jag: - Har rättsväsendet kapats av särintressen? För att strax därpå tänka att sådana tankar visar att mitt förtroende för rättsväsendet är på väg att krackelera.

För några dagar sedan skrev Anders S Lindbäck om bakgrunden till det förslag som Henrik Ponthén nu lobbar för på uppdrag av APB (Antipiratbyrån) d v s Sony, Warner Brothers, IFPI m fl, som gärna döljer sig bakom en gemensam täckmantel. I detta sammanhang för att jaga fildelare. Lindbäck berättar också att en del av dessa aktörer ”lånat” (med eller utan lov) ett varumärke av Motorola till sin nya skapelse för opinionsbildning – Netopia. Intensifier bidrar med sin syn på det som pågår – det är ord och inga visor. Copyriot förklarar varför Voddler har problem - de bryter mot spelregler.

En titt i Netopias Manifest gör att jag drar på munnen – IFPI, som dragit skaparna av bittorrent-trackern The Pirate Bay inför rätta, står nu bakom följande: Internet ger möjligheter som kunskapsnationen Sverige kan utnyttja för att skapa framtidens jobb, företagande och tillväxt. Netopia vill ifrågasätta de politiska och kommersiella krafter som håller tillbaka denna potential. Vi är oroade över ett scenario där ett fåtal aktörer styr utvecklingen och där politiska idéer som gynnar dessa intressen dominerar utan motvikt. Snacka om fotarbete! Vilka är det som man tror sig kunna förföra med den ramsan?

Eftersom repetition är all inlärnings moder länkar jag än en gång till OlofB, som förklarar varför APB nu måste ge sig. Men, som jag sagt tidigare är det svårt för den regering och riksdag, som släppt igenom lagklustret till skydd för FRA:s verksamhet, att sätta ner foten när det gäller andra intressen, som anser sig ha legitima skäl att få fiska i internettrafikens flöden.

Och fler än FRA och APB är intresserade. MiNimaliteter twittrade om att DN skriver m a a mötet med inrikes- och justitieministrarna idag och imorgon i Bryssel. Där sägs bland annat följande:

Brottsbekämpande myndigheter behöver ha ”snabb tillgång så mycket data som möjligt” om brottslingar, deras tillvägagångssätt, fordon med mera, fastslås i strategin. Därför måste informationsutbytet mellan länder och myndigheter öka väsentligt. Utbytet ska gälla alla olika databaser inom EU som är relevanta för att garantera medborgarnas säkerhet.

Orden är hämtade ur den nya strategi för EU:s inre säkerhet, som de nu ska klubba igenom. Allt är således tänkt att läggas i händerna på ett rättsväsende, som inte klarar att hålla rågångarna klara gentemot olika särintressen. Hos Hax läser jag om EU:s nya säkerhetsbyråkrati EEAS eller EAS. Han ställer en hel del mycket relevanta frågor. Jag har en till: - Vilka beröringspunkter har FRA till denna skapelse?

Ibland kan jag tänka att det är skönt att inte längre vara ung. Men, sedan tänker jag på i vilket samhälle jag vill att mina barnbarn ska växa upp och får nytt pågångsmod. Även om det jag berört ovan och artiklar som denna visar att det finns utmaningar. Vad skulle Ryssland vinna på att låta sin internettrafik gå andra vägar än genom Finland och Sverige, när hela EU har gripits av terroristskräck? Nog är det väl en ödets ironi att statsmakterna skrämmer upp sig själva och folket på ett sätt, som terroristerna inte kan klara av på långa vägar? Scaber Nestor har också läst, men verkar ha missat ministermötets propåer. Mark Klamberg tror att detta handlar om ekonomi.

Efter dessa något dystra tankegångar behöver jag något upplyftande och finner strax ett inlägg av Nicklas Lundblad, som visar att han håller i när det gäller något så viktigt som öppenhet och transparens i statliga och kommunala verksamheter. Genom att ta sig tid och berätta om det som varit och det som händer på annat håll, visar han hur halvdant det blir när regeringen genomför reformer, utan att göra allt det som krävs för att allt det goda man tänkt inte ska bli till pannkaka. På gott och ont kommer dock det politiska landskapet att förändras med hjälp av internet – var så säker. Avslutar med att önska Rick Falkvinge lycka till inför kvällens utdelning av Guldmusen till Årets IT-person. Bara detta att vara nominerad är betydelsefullt. Binero svarar för en bra presentation – tummen upp för den.

Intressant.