Material på nätet synliggör sånt
som tidigare levde ett okänt liv bland människor i det fördolda.
Vad som rörde sig i huvudet på de många människorna var
samhällets elit inte särskilt intresserad av. De rörde sig i helt
andra kretsar än folkflertalet. Men med vetskap om vad som rörde
sig i det fördolda och tillit till människornas förmåga till
utveckling, tog framsynta demokratiska ledare initiativ till den
folkbildning, som lade grunden till hela landets utveckling. Vid den
tiden sågs den obildade massan som landets begåvningsreserv. Tänk
vilken skillnad mot dagens förhållningssätt, då vi, som rör oss
på nätet, betraktas som förtappade för att kattungar har lättare
att fånga vår uppmärksamhet än livsviktiga insatser för att
bygga en hållbar framtid.
Livet har lärt mig att det som jag
sätter fokus på, det får jag mer av. Med fokus på jämmer och
elände, försvinner energin och olusten kommer i dess ställe.
Alternativet är att fylld av kamplust hamna i ett ställningskrig
gentemot andra med motsatta åsikter. Ur detta växer knappast något
som håller i längden – vilket motsättningarna runt om i världen
bär vittnesmål om. Utan att blunda för problematiken gäller det
istället att sätta tilltro till mänskligheten och praktiskt göra
en insats för en annan utveckling.
Igår råkade jag av en slump kolla på
Kunskapskanalen, som sände ett UR-program från en föreläsning vid
Högskolan i Borås den 21 november förra året under rubriken The
Design of Prosperity (TDP) – ett initiativ ”som syftar till
att vara en fyr för alla som deltar i byggandet av nya modeller av
hållbart välstånd”. På hemsidan skriver de bl a
”TDP-projektet ser därför sig själv som ett laboratorium
där nya idéer, modeller och metoder presenteras och diskuteras av
innovativa ledare, beslutsfattare, experter och tänkare som syftar
till utformningen av sociala och affärsinnovation.” UR Samtiden har 11 olika program från
detta möte i Borås och det var föreläsningen ”Mer
global transparens” som fångade mitt intresse. Där berättade
designern Kavita Parmar, grundaren av IOU Indien, om sin väg från
missmod till förståelse av internet som en möjlighet för
människor att bygga en ny samhällsutveckling inom det egna
verksamhetsområdet. Här Design, men helt klart möjligt att
inspireras av inom många andra områden.
Tänkte på henne när jag
idag läste Sam Sundbergs krönika i SvD Kultur, där han missmodigt
skriver under rubriken Journalistiken
är chanslös mot kattungarna. Detta mot bakgrund av att det
går en aning trögt för Martin Schibbye och andra att via
plattformen Funded by me samla in pengar till deras Blank Spot
Project.
Att kattungar används i olika
sammanhang känner jag till. Inte minst efter surret i Piratpartiet
under förra årets valrörelse där kattungar fungerade som
blickfång på partiets affischer. Men att det finns ett sådant
behov av att äckla sin omgivning med hjälp av ett kortspel om "Exploding Kittens", att en finansiering av ett sådant spel
lyckades mer än väl då man inom 8 minuter drog ihop 74 miljoner,
vilket gav en finansiering 878 gånger om, det var en nyhet. Även om
det inte förvånar mig. I dagens slagsmål om uppmärksamhet tar
många aktörer genvägar i ”marknadsföringen” med vilka vidrigheter som helst. Och dom, som tycker sig vara förståndiga,
bidrar med all den upprördhet de besitter för att ge vingar åt ett
budskap, som de anser sig vara i färd med att bekämpa. Att det runt
klotet kan finnas hundratusentals människor, som tycker att
vidrigheter kan vara en god idé, är knappast förvånande i en tid
då övervakning, bevakning, kontroll och pekpinnar haglar över
nätets användare.
Som motvikt till allt detta kändes
designern Kavita Parmars ord inspirerande som en porlande vårbäck.
Istället för att fokusera på det sjuka i världen föreslår jag
att alla som vill bidra till ett bättre förhållande mellan
journalistik och informationsteknik samt ett klokare
konsumentbeteende än dagens, ger Blank
Spot Project en chans att visa vad de går för. Rom byggdes inte
på en dag och jag hoppas att allt fler inser hur mycket bättre det
är att agera än att reagera för att skapa framtiden. Det vore
intressant att veta om inte även Sam Sundberg kan finna något
användbart till stöd för journalistikens framtid i en transparent
globaliserad värld i Kavita Parmars föredrag, som motvikt till alla
reaktörer som kräver skärpta lagar och åtgärder som hotar
åsikts- och yttrandefriheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar