Kyla utomhus – värme inombords.

I arla morgonstund trotsade jag kylan (-21,3) och gav mig av till Uppsala för att vara med i SR P1:s program På nätet. Andra inbjudna var Lars Forsmark, ledamot i styrelsen för Seniornet Sweden, och Laila Fridh, grundare av 60plus.se en ny träffpunkt för människor 60+. Det blev en trivsam pratstund om Internet som verktyg för information, kunskap och kommunikation. Roligt att jag fick chans att förklara varför vi som gillar att vara på nätet talar om a f k (away from keyboard) istället för IRL (In Real Life). Min bild är att IRL är ett begrepp, som en del använder för att påstå att livet vid sidan av tangentbordet är verkligt till skillnad mot det liv, som vi nätmedborgare lever på nätet. Sånt prat är bara elakt förtal. Förutom 60plus.se finns också Dax.se, som är en mötesplats på nätet för människor 50+. Som ni kanske minns vann jag deras bloggpris i november förra året. Producenten för På nätet, Karin Adelsköld, är själv bloggare och en av de kvinnor som driver bloggen Lilla Gumman, vilken är Sveriges första tekniksajt för tjejer. Här skriver hon om mitt besök. Det var riktigt roligt att träffa henne a f k, eftersom jag hade kollat in Lilla gumman tidigare och trodde att de skulle ta hem Stora Bloggpriset i sin kategori.

Bussresan hem blev en upplevelse. Ett Uppland inbäddat i snö gav helt nya synintryck längs en invand rutt. Myriader av snökristaller glittrade i solljuset och för bråkdelen av en sekund spelande fantasin mig ett spratt – var detta små älvors verk? Tillbaka till verkligheten och åter i Norrtälje var det dags för motionscyklingen, vilket idag var så pass ansträngande att det bara blev 12 km mot 15 km förra måndagen. Nåväl, det blir att ta nya tag nästa måndag. Tillbaka vid datorn tar det tid att gå igenom mejlboxen och olika nyhetsmedia.

Hos Leo ser jag att upphovsrättslobbyn är på krigsstigen igen. UNT:s ledarloggen synar också det som pågår, medan DN och SvD visar att de fått ett TT-meddelande om saken. Kan inte tänka mig att särskilt många är förvånade. Upphovsrättsindustrin har ju med åren blivit rätt bortskämda med att politikerna svassar för dem i tro att man därigenom stödjer kreatörerna. Dessutom passar dessa krav som hand i handske inför implementeringen av det färdiga resultatet av de hemliga förhandlingarna om ACTA-avtalet. Men där finns mer än en rejäl hake. OlofB förklarar så att stolligheterna i deras idé att operatörer eller ”någon oberoende organisation” ska vara kontrollanter av trafikens ettor och nollor blir begriplig – tack för det. Infallsvinkel fortsätter med sin service att erbjuda ett omodererat forum för att diskutera APB:s senaste idé.

Idag skriver både DN och SvD om att EU:s datatillsynsman Peter Hustinx är orolig för att ACTA-förhandlingarna kan resultera i ett avtal, som åsidosätter grundläggande rättigheter, individers integritet och skyddet för personuppgifter. Äntligen, säger jag, det var på tiden. Enligt IDG.se uppger flera personer inom EU-kommissionen att de känner sig obekväma med hemlighetsmakeriet kring Acta-förhandlingarna. Jens O delar med sig en länk till ars technica, som berättar om det som senast läckt ut. Opassande skriver om både ACTA och Antipiratbyrån; MiNiMaliteter tar ett nytt grepp, när det gäller polisens tekniska utrustning för att få oss att tänka till – vad är det egentligen för skillnad mellan ID-kort och bilars registreringsskyltar? Den minnesgode kommer ihåg att Mark Klamberg i onsdags skrev om att Ny Teknik hade en artikel om ett nytt svenskt signalspaningsorgan som ska förse polisen med info. Det krävs väl snart ett helt nytt stort ämbetsverk? Sagor från Livbåten gör en djupare filosofisk analys av det som ligger i tiden.

Avslutar med ett inlägg av Lars-Erick, som undrar om inte Svenska Dagbladet har ett trovärdighetsproblem, sedan det visat sig att det är tidningen, som är ansvarig för innehållet i produkten Mediaplanet. Jag gillar att Lars-Erick är så företagsam, eftersom även jag undrat över den skattefinansierade textreklam som där bjuds. Intressant.

Tidningars överlevnad, FRA m m

En kommentar till gårdagens inlägg, har slagit rot: - Men du skrev inte din åsikt om det här. Osökt får jag hjälp av artikeln ”Rekordfå läser papperstidningar”, i SvD. Där berättas om den undersökning, som gjorts av SOM-institutet i Göteborg och som naturligtvis kan förklara Stampens beslut. Jag tillhör således en krympande skara tidningskonsumenter, men när man ser på jämförelsen mellan åldersgruppen 15 – 29 år, verkar nyheter på nätet ha lika svårt att fånga de ungas intresse, som papperstidningen, även om den har fler läsare än kvällstidningar på nätet. Störst intresse för morgontidningar på papper finns bland äldre och högutbildade. Andra undersökningar visar dock att läsningen av både på papper och webb ökar. Intressant även att Svenska Dagbladet är en av de få tidningar i Europa som ökade i antal pappersläsare i år enligt Sifos räckviddsundersökning, skriver tidningen. Redaktionschefen Martin Jönsson berättar att man på SvD ser papper och webb som en helhet och att papperstidningen ökar bland unga, kvinnor och de som bor i Stockholm. Det förvånar mig inte – det är en bra tidning med (vad jag kan bedöma) hög trovärdighet.

Hur skulle jag reagera om SvD skulle ”låsa in” sitt material och kräva betalning för länkar av oss som bloggar? Naturligtvis skulle min första tanke vara ”Vill Svenska Dagbladet inte att deras material ska läsas av flera?” Sedan skulle jag nog säga upp mitt abonnemang. När det gäller Norrtelje Tidning får jag vänta och se vad som händer. Hittills har jag känt ett behov av att hålla mig ajour med det lokala livet sett genom såväl journalisters som bloggares ögon. Jag finns bland de senare som 1 av 18. Tidigare har jag funderat över varför tekniken inte gör det möjligt att pinga ett inlägg och tänkt att det kommer väl, men nu har jag blivit osäker.

Ställer mig samtidigt frågan: - Skulle jag vara beredd att betala per artikel, sedan jag läst rubrik och ingress? En snabb kalkyl baserad på nuvarande prenumerationspris drygt 2000 kr/år och en genomsnittlig kostnad av 10 kr/st skulle ge mig möjlighet att läsa i genomsnitt 3,85 artiklar i veckan. Samtidigt undrar jag vilken journalistik det på sikt skulle leda till. Helt klart är det en lösning helt i linjen med den marknadsanpassning, som lovsjungs bland de nyliberala tänkarna – ge folk det som folk vill ha! Men, redan idag knotas det om den förflackning som skett, när kvällstidningarna blivit alltmer lika en del skvallertidningar. Skulle vi få mer av det? Ja, risken finns och det är väl här politiker behövs för att säkra en balans?!

Uppdatering: I SvD Näringsliv den 9 juli skriver Hanna Dunér under rubriken Stampen står på sig (tyvärr inte utlagd på webben) om ett samtal med Stampens utvecklingschef Gunnar Springfeldt. På frågan Vad vill du att Google ska göra? svarar han: - Jag vill att vi ska hitta en modell där vi kan dela på intäkterna från innehållet. Google måste erkänna att vi är en del i detta ekosystem så jag vill hitta en intäktsmodell som säkrar att journalistiken lever vidare.

Har för övrigt lyssnat på programmet Sommar i P1 med Roger Wallis. Det var intressant. Ser att Jens O och Olof B twittrar om att det blir ett meningsutbyte mellan Roger Wallis och Henrik Pontén i ett av Studio Etts inslag i sändningen mellan kl 17 – 18. Kan förstå det, annars blir det väl ett oherrans liv och anklagelser om osaklighet från upphovsrättens riddare inom Antipiratbyrån. SR skriver på sin webb ”I programmet kommenterar Roger Wallis Bahnhof-fallet och Antipiratbyråns arbetsmetoder. Hans kommentarer kommer att bemötas av Antipiratbyråns jurist Henrik Pontén i Studio Ett efter kl 17.00, då även Roger Wallis medverkar i diskussionen.”

Avslutar med intressanta inlägg på portalen Arvid Falk , MinaModerataKarameller och Hax om FRA-lagstiftningen. Och i detta sammanhang kan det passa att notera att myndigheter får kritik från Datainspektionen när det gäller bristande kontroll, vilket Karl Sigfrid snappat upp. Intressant.

PS. Även ett icke-svar säger något. DS