En mustig gryta eller enbart valfläsk.

Försöker komma igen efter några dygn i sängläge och inleder med den stora nyheten i SvD att de röd-gröna vill riva upp FRA-lagen. Det är verkligen fem minuter i tolv och verkar inte helt seriöst. Felten lutar åt att SvD gör detsamma som tidigare DN gjorde i förra veckan, när artiklar om den kommande datalagringslagen bara visades på webben. Sammanflätningen av politik och de tidningar, som allmänheten betraktar som public service-media är ett demokratiskt problem i sig för ett parti som Piratpartiet. Det är inte utan att jag ser ett mönster – ett parti som sjunger internets lov utgör ett hot mot tidningsvärlden och därför förvisas vi till webben. Jag måste erkänna att jag hittills haft en rätt naiv syn på medierna och att den här valrörelsen hjälpt mig att inse det.

Igår var det ståhejet kring nyheterna om de senaste opinionsmätningarna som fångade mitt intresse, idag läser jag att de verkliga vinnarna är opinionsmätningsföretagen. De lever i symbios med de politiska partierna. Just nu levererar de mumma åt Alliansen. Men egentligen är det inte alls konstigt. Alla, som vet något om konsten att sälja en ideologi känner också till fenomenet att förhållandevis många människor vill följa den, som man ser som vinnare. Därför handlar valrörelsen i huvudsak om att sälja in valfläsk med hjälp av media och många flitiga små myror. Piratpartiets Rick Falkvinge ställer frågan När blev vi dom som vi inte var? Det är en berättigad fråga, som dock varken Alliansen eller de röd-gröna har något intresse att besvara. Men, helt klart ser vi att det just nu finns en jordmån (eller marknad om man så vill) för partier, vars kandidater bäst lyckas med att sälja in sig själva till olika media.

Därför är det intressant notera PJ Anders Linders farhågor, ifall Moderaterna blir alltför dominanta. Det behövs lite tabasco i grytan, skriver han, till stöd för de andra partierna i alliansen. De som känner mig vet att jag är en tämligen usel kock, men när det gäller den politiska köttgrytan, vågar jag påstå att det behövs mer än bara fläsk och det som Linder kallar tabasco. En ingrediens som jag saknar i Alliansens gryta är ett gott ledarskap. En titt i SvD:s Näringsliv bär syn för sägen. Där skriver Andreas Cervenka om Valrörelsens glömda fråga. Det handlar om rapporten som en tvärpolitisk kommission presenterade under Almedalsveckan. Kommissionen med företrädare för de båda blocken efterlyste framförallt ärlighet mot medborgarna om att problemet finns och att det krävs en tydlighet kring vilka åtaganden som samhället kan leva upp till och vad den enskilde individen själv måste ta ansvar för. Efter att ha läst den artikeln undrar jag om inte Linders krydda handlar om något annat än tabasco. Han verkar vara mera orolig för att psykologin får till effekt att vinnaren tar allt. Sådan omsorg om makten kan straffa sig.

Vill man det demokratiska styrelseskicket väl, håller det inte att företrädare för den tredje statsmakten lånar sig till att vara enbart en megafon för den härskande makten. Ett särskilt ansvar vilar på de media, som idag har den roll, som forna tiders narr tog på sig – att säga härskaren ett och annat sanningens ord. Hos Dagens Nyheter kunde vi i förra veckan se hur de uppfyller sitt uppdrag som granskare, när de filtrerade nyheterna och såg till att artiklarna om den väntande lagstiftningen om datalagringen inte nådde ut till läsarna av papperstidningen. Trots att alla deras läsare genom sin användning av telefoner – fasta eller mobila – är berörda av detta, om än inte i samma utsträckning som vi nätmedborgare. Jag var så naiv att jag skrev Läs, läs – det står i tidningen! Med slutklämmen ”Nu måste jag köpa DN och visa väljare.” Tji fick jag. Felten sätter ord på de tankar och känslor som särbehandlingen föder.

Tycker mig för övrigt se att ärligheten som ingrediens i samhällskittet lyser med sin frånvaro litet varstans. Det visar bland annat Jesus Alcala med sin artikel Valfrågan som snabbt begravdes, där han visar hur regeringskansliet raskt brutit udden av djurrättsaktivisternas försök att använda ett mera demokratiskt angreppssätt för sin hjärtefråga. Detta utan tanke på vad det kan få för konsekvenser i ett längre perspektiv på det sociala planet. Artikeln visar att regeringen saknar empati för djurrättsaktivisters engagemang. Men också insikt om hur regeringens arrogans kan uppfattas av de näringsidkare vilka nonchalerar djurens rätt. Det hela kan inte enkelt avfärdas med den enkla retoriken att de engagerade är vänsterextremister och därför saknar respekt för näringsidkarnas rättigheter. Här hjälper det att fundera kring vad som kan vara hönan och vad som kan vara ägget. Därför välkomnar jag att Miljöpartiet bestämt sig för att se till att Jordbruksminister Erlandsson blir granskad av Konstitutionsutskottet.

Vid sidan av demokrati- och integritetsfrågorna står frågor om brott och straff i en klass för sig. Här kan vi se hur Folkpartiet liberalerna profilerat sig på den rädsla för brottsligheten som de och Moderaterna eldat under genom åren. Och där Socialdemokaterna gör sitt bästa för att komma ifatt. Svensk Myndighetskontroll skriver mycket bra om Brott och straff. En annan gren på samma träd handlar om övervakning och kontroll. Hos Henrik Brändén finner jag information, som klargör att forskningen inom Sverige och EU inte längre är fri, utan blivit beställningsjobb. Saken gäller Indect, systemet som flera av oss avhandlade i veckan som gick. Ansvarig minister är Tobias Krantz (FP) d v s en företrädare för samma parti som FP:s rättstalespersonen Johan Pehrson. Politiken på det här området handlar om att regeringen satsat miljarder på skärpt lagstiftning för att med det signalera till medborgarna att man ser allvarligt på brottsligheten. Ett mycket dyrt sätt att sända signaler och inte särskilt effektivt, eftersom det verkar vara dåligt bevänt med krav på effektivitet och hushållning med såväl sociala som monetära resurser inom detta politikområde.

Vad jag kan se är det inte bara inom finanssektorn som det råder en jakt på kortsiktiga vinster. I det långa loppet kommer bristen på insikt hos ledande politiker om det sociala kapitalets betydelse att straffa sig. Ser att Opassande också funderat kring detta med medmänsklighet. Gillar hennes eftertänksamma funderingar, då de hjälper mig och andra att tänka efter var vi själva står. Här ett exempel på det – en Brännpunktsartikel, som så småningom lades ut på nätet. I gårdagens papperstidning fanns endast ett litet citat ”Kontrollhetsen driver fram främlingsfientlighet. Piratpartisterna Anna Troberg, Gun Svensson och Mikael Nilsson om hur grupper misstänkliggörs genom övervakning”. Mikael noterar och kommenterar artikeln. Anna Troberg likaså. Anders S Lindbäck ger oss ett annat exempel på den förflackning som skett som en följd av bristande politiskt ledarskap och medias sätt att sköta sin uppgift. Josh har också läst och förundras. Och jag ser det som ett bra exempel på hur det går när samhället låter en troslära få alltför stark spridning. Det som började som ett tvång till frihet i en pedagogik utvecklad inom Hassela-kollektivet i början av 1970-talet har sedan dess spritts genom Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle till landets skolor. Ironiskt nog kan vi av en text på deras hemsida där JO uttalat sig om slumpvisa, frivilliga drogtester ställa oss frågan om det som Josh och andra uppmärksammat, är i linje med JO:s ståndpunkt.

Intressant.