I videoinlägget ovan är vi några riksdagskandidater, som talar oss varma för Piratpartiet, då vi hoppas att väljarna ska visa sitt stöd för vår strävan att ta oss in i Sveriges Riksdag. Men, det är inte lätt att få utrymme i de medier, som sätter agendan i valrörelsen. Därför gäller det att jobba långsiktigt även om vi är otåliga. Själv tycker jag att det är frustrerande att att i mötet med en del väljare mötas av uppfattningen att det som jag pratar om när det gäller FRA, Ipred eller datalagringsdirektivet inte kan vara sant, eftersom det inte stått i tidningen. Därför var jag verkligen glad när jag häromdagen skrev inlägget Läs, läs – det står i tidningen! Gissa om jag blev besviken när det visade sig att artiklarna inte fanns med i DN:s pappersupplaga. Alla mina vänner och bekanta finns ju inte på nätet.
Medierna vaknade för sent skrev Hanna Navier i Second Opinion i samband med att Datainspektionen presenterade sin rapport "Integritetsåret 2008", som visade att 20 integritetskränkande förslag lagts i riksdagen det året. För mig känns det verkligen främmande att helt släppa taget om så viktiga frågor, därför att jag tidigare varit ouppmärksam. Tvärtom. Ska jag kunna förlåta mig själv för en sådan miss, måste jag lägga tid och ork på att både söka svar på frågor varför, men också information om sakens omfattning. Men, människor verksamma i tidningsbranschen ser ut att kunna skaka av sig och gå vidare, som om inget har hänt. Den förmågan sägs ju dessutom vara det som skiljer ett riktigt proffs från en glad amatör. Men lyckligtvis finns det proffs och proffs – här SvD Brännpunkt där Janne Flyghed berättar hur det ligger till med det av Thomas Bodström varmt uppskattade datalagringsdirektivet. Anna Troberg skriver om debatten i radion med Thomas Bodström, där hon gjorde bra ifrån sig.
Kollade också på diskussionen på Publicistklubben i går kväll, då helt ovetande om bloggen Den Allierade Journalistens existens och dess utspel om att media blivit maktens megafoner. Att ett gäng journalister startat en blogg för att kunna lufta tankar och känslor, som vuxit fram ur arbetsklimatet på deras arbetsplatser, är naturligtvis mycket intressant. Men, i likhet med många andra tror jag inte att det finns någon organiserad ”Mosa-Mona-kampanj”. Det handlar nog mera om de processer, som lätt får näring när fokus i nyhetsflödet sätts på skvaller och ytliga ting. Att Expressen, när de gör en djupdykning, kommer dragandes med något, som ligger långt tillbaka i tiden, talar för det. Sedan berättar det väl också att det finns jordmån för att hålla olika ”affärer” vid liv. Det kommer ju nya väljare som kan vilja vara uppdaterade, resonerar man. Men, bakom denna ädla tanke kan det nog också finnas en lust att tvåla till den som man ser som svikare. Det senare hör till den sortens synder, som vi människor aktivt måste motarbeta för att kunna gå vidare, utan bitterhet. Det underlättas om ”syndaren” är införstådd med att omgivningens reaktion på ett snedsteg, bara är en följd av något som vederbörande borde ha låtit bli. Om inte blir det etter värre. Därav proffsens råd att snabbt göra en pudel.
Men för samhällsklimatet vore det välgörande om vi tänkte litet längre än näsan räcker. Vi har väl alla litet till mans svårt att dagligen och stundligen hålla oss på den smala dygdens stig. Vi är inga helgon, varför vi borde inse det kloka i att inte älta det, som vi ogillar att andra gör, intill döddagar. Den, som hemfaller åt det, blir lätt en plåga både för sig själv och andra. Men, jag har förstått att politik är precis som vilket krig som helst och då gäller andra premisser. Eller ...? Tänker på den av Göran Widham startade stödgruppen för politiker ”Shit happens”, som vad jag kunde förstå har till uppgift att mana till besinning, när bannbullor är på väg att utfärdas. Sedan det sagts går jag till mig själv och konstaterar att jag har en rejäl bit kvar innan jag kan förlikas med att Alliansen införde FRA och Ipred. Jag lutar fortfarande åt att här räcker det inte med en pudel, här krävs en hel kennel. Därför röstar jag med fötterna, samtidigt som jag känner stor tacksamhet mot Piratpartiets många aktivister, som hjälpt mig inse nödvändigheten av detta fokusparti.
Sedan kan vi hoppas att vi får en ordentlig diskussion om alla dessa opinionsmätningar, vilket artikeln Mätning kan styra väljarna handlar om. Ju närmare valdagen desto större är risken att de blir självuppfyllande profetior, eftersom många väljare ogärna vill tillhöra den sida som riskerar att förlora. Det är väl mest ett problem för det block som förlorar, kan man tycka. Men, om ett val vinns med hjälp av manipulation, då förlorar vi alla. Förtroendet för politiken och politikerna vilar på att väljarnas stöd vinns med justa metoder.
Efter detta en runda där MinaModerataKarameller berättar att DN skriver om några bloggares inflytande i valtider. Det är ett bra urval, som gör artikeln informativ. Maloki berättar att hon vill bli väljarnas röst i riksdagen; Svensk Myndighetskontroll fortsätter sin folkbildningsinsats i ämnet Brott & Straff. I morgon hoppas jag ha ork nog att dra en repa på stan och dela ut flyers och förmå ointresserade väljare att använda sig av sin rösträtt. Sedan kan jag bara hoppas att många inser att Piratpartiet behövs i riksdagen.
PS. Sedan detta skrivits blir jag per mejl uppmärksammad på att Radioanstalten @FRA_PR nu följer mig på Twitter. Spam? Nej, det är naturligtvis en ära att vara bland de utvalda för deras öppet visade intresse. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar