Att förtiga är inte detsamma som att ljuga.

Inspirerad av Expressens utvik av den gamla ”Toblerone-affären” bjuder jag här på en repris, som jag fann hos Hax igår. Klippet visar tydligt att även Fredrik Reinfeldt är rätt förslagen när det gäller. Det, som han lovade inför valet 2006, var att inte jaga ungdomar som kopierar för eget bruk. Däremot dolde han att regeringen redan lovat uppköparna av upphovsrätter att de skulle få möjlighet själva jaga de unga med hjälp av Ipred-lagen. Därför kan han idag, utan att ljuga, säga att det han avsåg var att polisen inte skulle göra jobbet. Att förtiga är inte detsamma som att ljuga. Men, tillslaget mot nätverket Scenen visar däremot att han helt klart slirar på sanningen. Ett annat prov på hans förmåga att vara en politiker värd vår tillit fick vi ta del av när media en tid efteråt beskrev vad som hände före omröstningen om FRA-lagstiftningen. Visst är det bra att nätet hjälper oss att hålla saker i minnet?

Kulturnyheterna i SVT puffar idag under rubriken Antipiratbyrån gör polisens jobb för Uppdrag Granskning Kultur, som ikväll kl 20.00 synar tillslaget mot nätverket Scenen. De refererar till Marianne Levin, professor i civilrätt, som kommenterar att APB, inte polisen, letar efter pirater. Hon säger bland annat: - Jag tror inte att man kan stoppa företeelser som Scenen. Jag vet inte hur det skulle gå till. Om man ser till den lagtstiftning som har införts för att försöka stävja piratkopiering och annat under senare år har den inte varit särskilt effektiv. Det är inte så lätt när någonting en masse tillämpas, där man inte har de här moraliska spärrarna längre - de är nedbrutna. Människor upplever det inte som att de stjäl när de laddar.

De som kopierar för personligt bruk på nätet skulle således vara mera moraliskt förkastliga än vi, som gjorde samma sak när bandspelaren och videon kom, och lånade eller bytte material av eller med varandra!? Jag förstår inte varför upphovsrättsuppköparna inte kan inse att de samtal, som på detta sätt genereras kring deras ägodelar, är en del i processen som leder till köp. Inte av allt, som kommer ut på marknaden, utan det som intresserade människor anser vara värt pengarna. Istället för att se den processen, som en nackdel, borde företagen inse att här finns intresserade människor som villigt granskar deras verk och sedan i sin tur gör gratis PR när de resonerar om detta med sina vänner och bekanta. Enda nackdelen med det är väl att det inte går att sälja vilken smörja som helst. Sedan borde det föras en ideologisk diskussion om kopieringens och remixens roll i människans utveckling som biologisk, social och skapande varelse nu och i gången tid. Christian Engström; Markus ”Lake” Berglund; Magnihasa och Fredrik Holmbom lyfter också fram den här saken.

Intressant.