Mediernas roller i ett myllrande liv.

Drygt en vecka a f k har gett utrymme för reflektion kring livet och tillvaron samt hur media hanterar det som blir till nyheter på olika nivåer och olika sammanhang. Mårten Schultz gör en bra analys i DN Kulturdebatt under rubriken Massorna sondmatas av sina medier. Här med utgångspunkt från den debatt som uppstått sedan den tidigare IMF-chefen blivit anhållen efter en anklagelse om ett allvarligt sexbrott. Gillar Mårtens tanke att ett antal principer kan hjälpa oss att hålla huvudet kallt och tänka klart medan mediedramatiken driver på våra känslor.

Tidigare i veckan fick jag anledning fundera över medielogiken när Norrtelje Tidning hanterade ”nyheten” att friidrottsföreningen Rånäs 4H för 20 – 25 år sedan anlitat den tränare, som tidigare skapat rubriker på grund av sin sexuella läggning inom Spåvägens Friidrottsklubb. Upprinnelsen till den diskussionen var naturligtvis Patrik Sjöbergs bok Det du inte såg. På Patriks egen blogg kan man läsa utdrag ur boken. Artikeln på NT Sporten var en sansad redogörelse av hur Rånäs 4H hanterat den information man fått att det någon gång i mitten av 1980-talet förekommit att någon aktiv blivit utsatt för tränarens närmanden, vilket inte stod i någon rimlig proportion till första sidans. Givetvis var det bra att föreningen genom att uttala sig ville markera att de erbjuder stöd och hjälp till de som då för så länge sedan drabbades, men det med är minst lika viktigt att det som hänt finns med i diskussionen om föreningens värdegrundsarbete. Riksidrottsförbudets ordförande Karin Mattsson har skrivit mer på sin blogg om vad man centralt gör för att stödja lokala klubbar och föreningar. På Patriks blogg finns även ett brev från Anders Frick till Lennart Karlberg, ordförande i Friidrottsförbundet, som visar att ledarskap kräver en hel del av den som vill vara trovärdig i sin uppgift.

Jag såg aldrig Norrtelje Tidnings löpsedel, men pappersupplagans första sida där en krigsrubrik över fyra spalter och 23,5 cm hög basunerade ut att ett obestämt antal idrottare utsattes för sexuellt övergrepp, som om det som hänt vore i går, triggade igång mina funderingar – Varför denna desperata rubriksättning? Såg sedan i ett annat sammanhang att ”fläskandet” främst handlar om att sälja lösnummer. Det landar till sist på oss läsare – vad är det som säljer? Massorna sondmatas, som Mårten uttryckte det. Frågan är hur många som egentligen tycker om att bli matade med sex i alla dess former dag ut och dag in. Själv håller jag på att revidera min uppfattning om mediernas roll allt efter det att insikten växer om hur läsarnas förkärlek för material, som sätter känslorna i svall, styr urvalet. Detta medan t ex försvaret ser media som allierade, vilket kommer fram i en norsk rapport, som presenterades på Nordiske Mediedager i Bergen den 11 – 14 maj. Medan folket matas med sånt som alla som ”pratar om”, utan den minsta tanke på vad ett juste rättsmedvetande kan kräva, erbjuds makthavarna okritiskt utrymme för sin propaganda. Allt i allmänhetens tjänst?

Anders Mildner skrev i sin krönika i SvD igår ”Idag är pr och lobbying närvarande överallt. Vi lever i en värld av spinn, som ju pr-experternas propagandametoder kallas. Men det mest skrämmande är egentligen inte vad pr- och lobbyfolket gör med informationen, utan vad spinnandet gör med oss.” Inte bara med oss läsare, som måste ställa oss frågan vem som tjänar på att vi tror att detta är sant och riktigt, utan i lika hög grad med journalisterna, som måste utgå ifrån att det bakom varje ”vanlig” läsare/ lyssnare/tittare som hör av sig kan finnas en lobbyist. Alla branscher som lever högt på andras förtroende måste tänka till. I den meningen tycker jag att Aftonbladets granskning av skolan har varit ett lovvärt initiativ, som kan ha inneburit att vi läsare fått en sannare bild av verkligheten, än vi skulle ha fått genom en traditionell nyhetsförmedling. Även om det började väldigt negativt under begreppet ”Skolraset” kunde jag igår i papperstidningen se att både Kvisthamraskolan och Grindskolan i Norrtälje fanns med bland de 100 bästa skolorna i Sverige. Det kändes riktigt bra.

Intressant.

Makten slår tillbaka!

Igår ställde jag frågan Hur kommer makten att slå tillbaka?. Idag läser jag DN Debatt där försvarsministern Sten Tolgfors tar till orda. Det är en replik på Mark Klambergs m fl debattartikel i förra veckan. Hade någon väntat att han skulle säga något annat än det som han säger här? Självklart inte. Sten Tolgfors är bara en av alla dem, som köper tjänster i GD Ingvar Åkessons dataspaningsbutik, med det missvisande företagsnamnet Försvarets Radioanstalt (FRA). Det finns en rad andra myndigheter, som kan göra beställningar i den butiken och när den nya lagstiftningen träder i kraft, då kan även regeringen och dess olika departement beställa tjänster hos FRA, utan föregående beslut i någon rättsinstans.

Sett i det ljuset är det inte att misstänkliggöra när man utgår från att FRA:s särskilda variant av PuL för sin personuppgiftsbehandling har ett vidare syfte än vad som ryms inom andra beställares regelverk och att detta vidare syfte inte finns där utan någon särskild avsikt. För den, som inte minns vad FRA:s PuL gav utrymme för, repeterar jag: Ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller sådant som rör hälsa eller sexualliv. I skydd av försvarshemligheter kan det mesta frodas.

Vid centergruppernas hearing medverkade bl a ordföranden i Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden, Anders Eriksson (f d chef vid Säpo), som – i egenskap av granskare av spanaren FRA – efterlyste tydligare regler både när det gäller såväl sökbegreppen som regeringskansliets möjligheter att själva göra beställningar för i lagen ospecifierade uppdrag. Där medverkade även Clarence Craaford, Centrum för rättvisa, som på goda grunder anmält lagen till EG-domstolen för mänskliga rättigheter. Det är verkligen skämmigt att Sveriges medborgare måste sätta sin lit till denna överbelastade domstol. En annan medverkande var Anna Serner, VD för Tidningsutgivarna. Helt kort har hon även kommenterat Beatrice Asks och fem andra justitieministrars inlägg på DN Debatt för tre dagar sedan: ”Sopa rent framför egen dörr brukar vara bra. Har Ask helt missat sin egen regerings arbete att öka riskerna i Sverige genom FRA-lagen????”. Det kan man undra, men det gäller även det faktum att det tycks vara lättare att se problemen tillsammans med kollegor inom EU, än att väcka sin egen statsminister till besinning. Dennis Töllborg är en person, som jag sett och hört ett par gånger i samband med debatter om FRA-lagen. Han har då varit så frustrerad att mitt intresse väckts. Sedan jag läst en artikel av Patrik Nyberg på den lättlästa webbtidningen Sesam från 2005 förstår jag varifrån Töllborg fått sitt rättspatos – han borde få en alldeles egen timme i Kunskapskanalen!

Mark Klamberg, en av dem som dragit på sig försvarministerns beskyllningar om misstänkliggörande på felaktiga grunder, ställer frågan Varför ska vi ha en borgerlig alliansregering om den ... ? I avvaktan på att Mark och andra går i svaromål ger jag ordet till Mitt i steget, en av dem som tillsammans med Mark och andra gjort det arbete, som låg bakom deras debattartikel och som Sten Tolgfors nu försöker avfärda som oseriös. Väl lamt försök, kan man tycka, varför jag – mot bakgrund av vad jag lärde mig igår – är nyfiken på vilka andra grepp som kommunikations- konsulterna rekommenderat. Möten bland partitrogna för att stärka motståndskraften; Inlägg i Ring P1; slå in en kil mellan pirater och andra med hjälp av nyheten i TV4, där The Pirate Bay utpekas som ansvarig för att foton i Arbogamålet lagts ut på nätet. Vän av ordning förfäras och piratpartiets medlemmar får annat att tänka på! När det gäller detta spinn hänvisar jag till Jonas Morian I PromeMorian, som förklarar varför TPB rent tekniskt inte kan pekas ut som ansvarig. Sedan länkar jag till Rick Falkvinge i hopp om att han kan påverka TPB att gå en kurs i Service och bemötande om de vore måna om sitt varumärke i förhållande till andra människor än de redan frälsta piraterna. Till sist: MinaModerataKarameller, som skriver intressant om Offentlighetsprincipen.