Det är som förgjort ...

När jag och andra tycker att media borde kolla upp vad svenska folket egentligen tycker om förslaget att ålägga teleoperatörerna att lagra alla våra trafikdata, briserar den ena spektakulära händelsen efter den andra, vilket gör att regeringens planer hamnar i medieskugga. Det underlättar när de vill gå vidare på den inslagna vägen mot övervakning och kontroll av svenska folket. Det började med FRA och fullföljs nu med datalagring samt Säpos och polisens hemliga teleövervakning.

Igår lyssnade jag på TU:s debatt om Offentlighetsprincipen och hörde då för första gången någon tala om ”verksamhetens integritet”, vilket statssekreterare Graner gjorde under den avslutande frågestunden. Det var en intressant twist som det tål att fundera över. - Är verksamhetens integritet något som kan begränsa Offentlighetsprincipen med stöd av ändringar eller tillägg i Sekretesslagen? Nåväl, det pågår en debatt med anledning av Yttrandefrihetskommitténs tre diskussionsunderlag, som nu är ute på remiss.

Idag ska jag ägna dagen åt en resa in till Stockholm, där jag ska äta en tidig lunch i sällskap med min son för att därefter besöka Radiohuset där Cilla Benkö och Mats Svegfors presenterar Journalistik 3.0 - Medieormen ömsar skinn. Det är en interaktiv bok om mediesamhället som skrivits av dem båda. Det ser jag fram emot.

Intressant.

Man lär något nytt varje dag.

Idag har jag lärt mig att det finns en världsomspännande organisation WITSA som säger sig ha en rejäl impact på den globala IT-miljön. De genomför just nu sin 17:e konferens i Amsterdam. Mats Odell och Åsa Torstensson är självklart på plats.

Presentationen på deras webbplats WCIT2010 lyder: WITSA has a real impact on the global IT environment. It strengthens the industry at large by promoting a level playing field and by voicing the concerns of the international IT community in multilateral organizations, including the World Trade Organization (WTO), the Organization for Economic Cooperation and Development, the G-8 and other international fora where policies affecting industry interests are developed. Under några veckor har bokförläggare och en rad andra intressenter haft möjlighet att fram till idag ge input till Commissionen (pdf) via nätet. Vågar jag gissa på input om internetleverantörernas ansvar för det som deras kunder använder kablarna till?

Genast infinner sig tankar ifall jag ska kunna tro att politiker och tjänstemän går folkets ärenden när de vistas i denna miljö. Hur som helst finner jag mig själv gnolande på en strof ur en visa ”Svaga är vi nog och små, men vår stämma skall ändå alla våra vänner kring jorden nå-å. Mörkrets skuggor viker för den flamma, som vi tänder. Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.” Men, hur liten och svag man än känner sig, måste vi ändå fortfarande sätta vår lit till att det är möjligt att välja politiker som inser för vem de är med i dessa sammanhang. Dessutom tror jag att Hax sätter fingret på något mycket viktigt i sitt inlägg om positiva krafter mot negativa. Full Mental Stright Jacket ger ett bra exempel på de negativa krafternas spel. Till de positiva krafterna räknar jag Techrisks glada nyhet om pengar till flera workshops för Nordiska Creative Commons - Grattis!

La Quadratur du net skriver om beslut i EU-parlamentets JURI-utskott den 1 juni 2010 om Upphovsrättens framtid i EU mot bakgrund av den s k Gallo-rapporten. Intressant se om vi kan få in bränsle ur den diskussionen i den svenska valdebatten.

Det kan synas vara långsökt att jag från detta hoppar till beslutet om kreditupplysning men nog är det väl intressant att ministrar och riksdagsledamöter verkar inse värdet av skydd för den personliga integriteten först när de själva riskerar hamna i sökarljuset. Thomas Mattsson Expressen ger oss en intressant inblick i resonemanget. Kommer ni ihåg beslutet 2009-01-28 där en av Moderaternas verkliga tungviktare Bertil Kjellberg hade motionerat om att skydda ledamöter och deras besökande i riksdagen mot offentlighetens ljus. Eftersom riksdagen överlät till riksdagsstyrelsen att hantera saken utifrån riksdagens mening att riksdagsstyrelsen skulle överväga "i vilken utsträckning anmälningar om besök hos riksdagens ledamöter bör göras och vilka uppgifter som behöver antecknas i besöksregistret i syfte att säkerställa möjligheten för människor att besöka sina folkvalda utan att bli registrerade" har jag för en stund sedan mejlat riksdagsinformation och bett om en redovisning av vad det hela ledde till i praktiken.

Uppenbarligen försöker alliansregeringen trolla bort att ministrar och riksdagsledamöter hör till den del av staten som ska kunna granskas med stöd av offentlighetsprincipen. Men, de inbillar sig uppenbarligen att de kan driva opinion för sin sak i skydd av den strid som bland andra Piratpartiet utkämpar för att skydda enskilda individer mot statens intrång i deras liv. Carl-Johan Rehbinder, en annan kandidat för Piratpartiet, ser vissa fördelar med förslaget men anar ugglor i mossen. MiNiMaliteter har jobbat vidare på sin Valbarometer och nu får vi en valkamp mellan politik – juridik – teknik även när det gäller kampens resultattavlor. Slutligen känner jag för att bistå Sagor från livbåten så att det tryck, som frustrationen över valdebatten skapar, kan jämnas ut genom spridning i bloggosfären.

Intressant.

Upphovsrättslobbyn förgiftar tänket.

Ledaren i The Economist (tipstack till Jakob Heidbrink) den 8 april skriver under rubriken Protecting creativity: Copyright and wrong följande:

”När parlamentet år 1709 beslutade att skapa en lag som skulle skydda böcker från piratkopiering var London-baserade förläggare och bokhandlare, som hade drivit på för ett sådant skydd, överlyckliga. När Queen Anne gav sitt samtycke den 10 april följande år – 300 år sedan denna vecka – till "En lag för att uppmuntra lärande" var man mindre entusiastisk. Parlamentet hade gett dem rättigheter, men det hade fastställt en tidsgräns för dem: 21 år för redan tryckta böcker och 14 år för nya, med ytterligare 14 år om upphovsmannen fortfarande var vid liv när den första perioden var till ända. Därefter skulle materialet bli allmän egendom så att någon kunde reproducera det. Lagstiftarna avsåg att det behövdes ett sätt att balansera incitamentet att skapa med det intresse som samhället har av fri tillgång till kunskap och konst. Annes stadga hjälpte därmed till att vårda och kanalisera en flod av uppfinningsrikedom som upplysningssamhället och dess efterföljare har haft sedan dess.

Under de senaste 50 åren har emellertid denna balans förskjutits. Mycket tack vare underhållningsindustrin advokater och lobbyister har upphovsrättens omfattning och varaktighet ökat kraftigt. I Amerika får upphovsrättsinnehavarna 95 års skydd som en följd av en förlängning som beviljades 1998, vilken förlöjligas av kritiker som "Mickey Mouse Protection Act". De kräver nu ännu kraftigare skydd, och det har gjorts ansträngningar för att införa liknande villkor i Europa. Sådana argument bör motarbetas: det är dags att på nytt skapa balans.”

Läs gärna hela. Den är en ögonöppnare för alla som kör med uppfattningen att copyright kan jämföras med äganderätten i stort. Med det synsättet bör skyddet vara för evigt. Det kan man tycka om man struntar i samhällets behov av den utvecklingspotential som ligger i att det som skapas görs tillgängligt som en publik nyttighet.

Till detta bör läggas att upphovsrättslobbyn jobbar vidare för att binda upp nu rådande förhållanden med hjälp av ACTA-avtalet. Med hjälp av webbplatsen PublicActa finns nu en 45 minuter lång TV-inspelning med en aktuell föreläsning av Michael Geist, professor i juridik vid universitetet i Ottawa, tillgänglig. Runt hela världen pågår nu ansträngningar att göra medborgarna medvetna om det som pågår samt att öppna upp de hemlighetsfulla förhandlingarna, vars senaste runda påbörjades i Wellington, Nya Zealand igår, vilket DN skrev om. Opassande har gjort liknande iakttagelser. Hax gör ett upprop om grupparbete. Karl Sigfrid skriver bland annat följande: ”Det vore naturligt för Sverige, som offentlighetsprincipens hemland, att ta initiativet till detta. Får vi inte gehör bör Sverige lämna förhandlingarna”.

Läste för övrigt i dagens DN att Författareförbundet m fl gör tummen ner för den nya utredningen om upphovsrätt. Redan när den presenterades den 8 april sågades förslaget av bland andra Journalistförbundet. Tänk om vi kunde förmå dessa aktörer att de, när de ändå är på krigsstigen, kunde ta in vad ledarskribenten i Economist och andra försöker visa på – att immateriell rätt är något annat än äganderätt och att det för allas vår friska växt krävs en bättre balans mellan olika intressen. Nu håller upphovsrättslobbyn på att förgifta tänket hos politiker runt hela klotet.

Intressant.

Fyra dagar kvar . . .

... innan FRA kan ta sina superdatorer till hjälp och bygga sociogram av våra rörelser via fiberkablarna, ifall vi rör oss i någon misstänkt persons krets eller besöker webbsidor som staten klassar som suspekta. Samtidigt som IT-branschen talar om betydelsen av IT för utveckling av såväl samhälle som affärsliv, fokuserar politiker och en del av denna bransch på the dark side of the net på ett sätt som gör att en betydande mängd av kreativ kraft hos Europas medborgare går åt till att skydda sina privata liv och medborgerliga aktiviteter mot dessa övervakare. Bara för att det är tekniskt möjligt tycker EU:s folkvalda politiker (utan någon djupare reflektion förefaller det) att det är lämpligt att göra på detta sätt. Skamligt! Att en allt större del av branschen vill vara med och tjäna pengar på den spekulation i människors rädsla, som allt fler politiker bygger sin makt på, kan ingen klandra – affärer utvecklas där det finns en marknad.

Därför vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till meddelandet om Infrastrukturminister Åsa Torstenssons resa till Washington. Vill så innerligt gärna tro att det finns en riktig substans där värnet av demokratiska fri- och rättigheter är ledstjärnor, men när jag ser hur långt in i vårt lokala samhälle, som upphovsrättslobbyns krav på bevakning av innehållet i kablarna har trängt in, blir jag missmodig.

I veckan som gick hade Sverige besök av Lawrence Lessig, juridikprofessor från Stanfords Law School, pappa till Creative Commons License, vilket jag tidigare skrivit om. När jag kollade Skolverkets råd gällande upphovsrätt, såg jag att de verkar vara utformade av Mathias Klang, lärare och forskare på IT-universitetet i Göteborg. Mattias Klang har skrivit böcker och brukar föreläsa om upphovsrätt och Creative Commons, därför är det rätt märkligt att avsnittet om upphovsrätt inte innehåller någon information om Creative Commons och en länk till de fakta som samlats på annan plats. Detta då CC är en är en registrering anpassad till den digitala eran och således behöver läras ut till lärare och elever, vilka också kan vara upphov till olika verk genom sin bearbetning (remix) av material, som ger dem input i tankeprocesserna under sin tid i skolan.

Så några ord om bloggposten igår Teliasonera – Budbärare eller kontrollstatens tjänare? Idag har Karin Nordlund, Informationsansvarig Telia Kundrelationer svarat i bloggens kommentarstråd. Det tackar jag för, men det finns ett trovärdighetsproblem – Teliasonera vill inte aktivt pröva lagligheten i FRA-lagens pålagor om leverans av svenska folkets trafikdata, men försöker göra troligt att företaget inte kommer att underlätta att krypteringen kan forceras.

Ser att OlofB roat sig med att syna effekterna av våra ansträngningar. Noterar också att Bloggvärldsbloggen uppmärksammat saken utöver Argast nu; Scaber Nestor; Törnebohm; Webhackande; Sandrability; och Opassande med en inre dialog. MinaModerataKarameller noterar att det rör på sig, men nog verkar det vara lättare att se problematiken när gemene man kan skaffa sig inblick i andra människors liv, än när staten sysslar med samma sak. TRIST!

Avslutar med en länk till MEP Christian Engström, som förklarar Piratpartiets inställning till Stockholmsprogrammet och de möjligheter till inflytande som finns i Europaparlamentet.

Intressant.

Vad sysslar Försvarsmakten med?

Läser i dagens DN.se att Värnpliktsnytt på nytt har problem. Den 9 juli skrev SvD om att tidningen enligt Pliktutredningen skulle läggas ner, men finnas kvar i någon annan form. Ett sök på ”Värnpliktsnytt” visar att dess redaktion bitit den hand, som föder dem, så många gånger att ingen kan vara förvånad över att Försvarsmakten gör sig av med dem. Idéer om att granskningen är betydelsefull för att motverka en destruktiv kulturs framväxt, verkar vara sådant som framhålls i högtidstal, medan det vardagliga arbetet visar något annat. Så verkar det vara i politiken och så ser det ut att vara i politikens praktik d v s verksamheter under politisk ledning. Tidningen Journalisten noterar det som inträffat, utan att ställa några besvärande frågor till den, som har ansvar för det som hänt.

Däremot kan jag se en liten notis om att Värnpliktsnytts JO-anmälan mot Försvarsmakten för bristande efterlevnad av grundlagens bestämmelser lett till att chefen vid LV 6 i Halmstad ”låtit ta fram ett PM som ska lära ut offentlighetsprincipen och grundlagens regler om meddelarskydd till all personal inom garnisonen.” Ett sådant initiativ borde ha slagits upp rejält i journalisternas fackorgan och följts upp som en positiv förebild för andra att ta efter. Benchmarking kallas detta med en företagsekonomisk term.

När så inte sker, undrar jag hur vi ska kunna räkna med ett bättre förhållande. För drygt ett decennium sedan kunde vi se offentliganställda demonstrera med påsar över huvudet till försvar för meddelarskydd och offentlighetsprincipen. Idag har det blivit mycket tystare. Och jag känner att jag själv blivit ganska luttrad under det senaste året och tänker att chefredaktören Ulrika Häggroth helt klart inte har förstått att man i hennes situation måste vara pragmatisk på samma sätt som politiska journalister lärt sig att vara det – avslöjanden leder till att du förlorar makthavarnas förtroende och således inte får veta allt det, som gör att du kan vara väl informerad för att inte säga initierad. Man måste slicka, inte bita, den hand som bidrar till levebrödet. Det är den enda vettiga förklaring jag funnit, när jag under det senaste året försökt förstå varför ledande politiska journalister tycker att systemet med partipiska och utkvittning vid omröstningar i Sveriges riksdag är helt OK.

Regeringsdugligheten kräver det, anser man. Allt medan det demokratiska styrelseskicket förfaller.

Därför blir jag inte förvånad när TV4 under ett antal sändningar ”avslöjat” hur det står till hos Försvarsmakten, bland annat i detta inslag där Överste Bengt Sandström kommenterar MUST:s granskning av säkerhetsbristerna i Försvarsledningens högkvarter. Allt verkar vara tillrättalagt för att inge förtroende i händelse av att detta ”avslöjande” riskerar att uppstå i något annat mindre förtroendeingivande sammanhang. Bättre förekomma än att förekommas så att säga. Rätta mig gärna om jag har fel.

Intressant.

I vår lilla stad Norrtälje.

Har nyss lagt ut ett långt inlägg på NT-bloggen om spelet i EU och i diskussionen i bloggosfären om upphovsrätten, som oftast ligger bakom den repressiva lagstiftningen. Inläggen i NT kan ännu så länge inte pingas hos Twingly, Bloggportalen, Nyligen.se eller någon annan, men det kommer nog. Norrelje Tidning är riktigt framåt när det gäller att ta till sig att det finns läsare som vill kommentera, men också det behov som en del av oss har att själva skriva d v s blogga. Tidningen är nu uppe i 18 bloggare, som skriver mer eller mindre regelbundet. Eftersom jag är rätt flitig här blir det inte lika ofta där. Till att börja med tänkte jag att skriva mera med ett lokalt fokus där, men sedan jag sett hur direktiv och lagar i EU påverkar våra liv lokalt, är det inte alldeles enkelt att göra en sådan åtskillnad. Jag tycker nog att alla lokalt i Norrtälje måste inse att det finns människor bakom de politiska besluten såväl i Bryssel/Strasbourg som i Stockholm och Norrtälje – människor som i olika hög grad tänker efter själva eller låter sig ledas eller förledas innan de går till beslut. Offentlighetsprincipen är till för att medborgarna ska kunna granska den makt som politiker har och då är internet ett bra verktyg. Som en medborgare med demokratiska fri- och rättigheter ogillar jag starkt att staten ska övervaka/kontrollera mig eller begränsa mina möjligheter att röra mig fritt ute på nätet. Det jag själv ogillar ska jag inte pracka på andra. Av det skälet är Karl Sigfrid (M) en av mina favoriter bland riksdagsledamöterna. Hans länk till ett yttrande från en vd för ett internetföretag är mycket läsvärd. Men därifrån åter till vår lilla stad.

Igår besökte jag gla Rådhuset här i Norrtälje, där lokala politiker annonserat att de finns tillgängliga för informella möten med allmänheten. Det blev en trevlig pratstund över en kopp kaffe och jag fick tillfälle att klara ut hur det förhöll sig med frågan om kommunens köp av parkmarken intill Brf Riddaren (f d Stadshotellet). Kommunen har anmält sitt intresse att få förvärva marken, sedan är det en fråga för Den Danske Bank och Brf Riddaren om de vill sälja eller om de ska låta någon annan ta över ägarskapet. Men vad jag har förstått riskerar Brf Riddaren att gå i konkurs och är i behov av en så ekonomiskt fördelaktig lösning som möjligt, men i detta som allt annat gäller – den som gapar över mycket mister ofta hela stycket. Skulle man inte vilja tillgodose norrtäljebornas önskemål om att åtminstone få ta parken i besittning, då får girigheten ansikten även i vår lilla stad.

Norrtälje kommun har tjänat 20 miljoner på att sälja av fastigheter som tidigare tillhörde E.G. Stenbergs Donationsfond. Tanken när kommunen förvärvade fastigheterna av stiftelsen var inte att de skulle användas i spekulationssyfte och därför är det inte mer än rätt att en del av dessa pengar används för att återföra en del av detta i allmän ägo. Ryktet går att det är Centrumfastigheter, som vill gå in som ägare, men det är i så fall en sak mellan dem och Den danske bank samt Brf Riddaren. På en direkt fråga om politikerna gått in i affären för att hjälpa Centrum Fastigheter i Norrtälje AB, förnekade Berit Jansson (c ) detta på det bestämdaste! Intressant.

Offentlighetsprincipen vs hyenementaliteten

Ingen kan stoppa en idé vars tid har kommit, tänker jag, när jag läser Mitt i stegets reflektion kring debattartikeln av Skatteverkets GD Mats Sjöstrand i dagens DN. Jag beundrar Johans förmåga att se det hela ur en ideologisk synvinkel. En förmåga som avtrubbats hos våra politiker i nyliberalismens spår. Rädslan för en frihet utan gräns, har gjort att man tappat orienteringen. Därför är Mats Sjöstrands initiativ hedervärt. Här ser vi en ämbetsman, som tar sitt uppdrag på allvar och vågar kalla saker och ting vid sitt rätta namn. Hyenementaliteten ska inte näras med hjälp av offentlighetsprincipen, som kommit till för att vi ska kunna granska makten – inte våra medmänniskor. Om den som man är nyfiken på måste ge sitt medgivande, blir det naturligtvis inte lika intressant

Sedan är det en trovärdighetsfråga om skatteverket kommer att granska alla medborgare lika, ifall folket inte ges tillgång till material för att kunna granska just det. Vilka kvalitetssäkringssystem finns för att hindra nepotism och otillbörligt gynnande av den s k eliten, dit vi kan räkna in riksdagens politiker?

Vi har redan ett exempel på hur riksdagen vill omge sig själva med sekretess. Jag tänker på riksdagens beslut den 28 januari om uppdrag till Riksdagsstyrelsen att se över besöksreglerna i Riksdagshuset. Av protokollet att döma talar allt för att besökslistorna kommer att sekretessbeläggas. Medan man där i huset stiftar integritetskränkande lagar typ FRA och är på väg att ge underhållningsbranschen befogenheter, som idag inte ens polisen har, genom antagande av IPRED1, vill man gärna omge sin egen verksamhet med sekretess. Det är inte OK. Att senare genom beslut om polismetodutredningen ge polisen samma befogenheter, som grammofon- och filmindustrin, i något slags rättviseperspektiv är inte heller OK. Där är det rättssäkerheten, som sätts på undantag. Två fel blir inte ett rätt!!!

Medborgare - res dig och gör motstånd!

-->

I Expressen skriver Camilla Lindberg (fp) och Erik Josefsson (v) om datalagringsdirektivet, som ska implementeras i svensk lagstiftning under våren. Enligt min humla funderar kring folkets situation med alla dessa lagar – FRA, Ipred, datalagringslagen, ACTA – och möjligheten för kritikerna inom regeringspartierna att komma på rätt köl, sedan man havererat när FRA-lagen drevs igenom den 18 juni. Man behöver inte vara Einstein för att inse att de utlovade tilläggen egentligen endast hade funktionen att förvilla de sex kvinnorna i Folkpartiet och alla de väljare, som så gärna vill tro att regeringen menade något av betydelse med förslaget om förbättringar.

Per Agermans/Frendos analys, Mark Klambergs iakttagelser, när det gäller vad som inte påverkats av tilläggen och Intensifiers förslag om ett återkallande av bygglovet för FRA 2.0 visar att så inte är fallet. Den, som vill se, inser att kompromissen med tilläggen endast haft en funktion – att tysta kritikerna tills lagen, som beslutades den 18 juni 2008, trätt i kraft. Sedan har kritikerna bara att välja mellan pest och kolera – säga Ja till den nya sminkade varianten och ge sken av förbättringar eller säga Nej och bli vid den variant, som idag utgör grund för den flod av svenska folkets trafikdata, som ska levereras till FRA och som krävs för bl a utvecklingsverksamheten. Den senare möjliggör upprättande av sociogram, som är en karta över en individs kontakter och sökvanor kompletterad med personuppgifter, vilka annars inte får registreras enligt Personuppgiftslagen (PUL). FRA har sedan 2007 en egen variant av PUL, som ger dem tillåtelse att registrera det som annars är förbjudet. I fel sällskap vid fel tidpunkt kan vem som helst ingå i ett sådant sociogram. Utvecklingsverksamheten med tillgång till alla trafikdata, som underlag för bl a sociogram påverkas inte av regeringspartiernas kompromiss. Den som gillar fulspel är naturligtvis full av beundran, men varken politiken eller politiker vinner seriösa anhängare med hjälp av tjyv- och rackarspel. Mot detta må varje klok medborgare resa sig och göra motstånd.

Västeråsaren Jonas Nordgren, 30, trotsar kylan och protesterar mot FRA-lagen utanför riksdagen, skriver Vlt.se. Han har tagit semester från jobbet v 2 - 5, för att sitta utanför riksdagshuset må – fre kl 8-17 öppen för samtal om FRA-lagen. Scaber Nestor har läst hans rapporter till Facebookgruppen ”Jag besöker Jonas Nordgren under trapprotesten”. Funderar starkt på att hälsa på honom. Annars ingår jag själv i nätverket Riksdagssvar, som ställt fem frågor om FRA till riksdagens ledamöter och redovisar deras svar på nätet under hand de droppar in. Eller rättare sagt visar upp deras talande tystnad. Om detta har jag berättat i Norrtelje Tidning igår, vilket jag skrev om här. Ett varmt tack till Lake för glada tillrop! Lake ingår i CenterUppropet som tagit nya tag och breddat sitt engagemang att förutom FRA gälla all annan integritetskränkande lagstiftning.

Avslutar med MinaModerataKarameller som upptäckt att Konstitutionsutskottet föreslår att det ska lättas på besöksreglerna för den som vill besöka en riksdagsman. ”Man ska kunna göra det utan att bli registrerad! Idag kan listorna på vem som besökt vem begäras ut enligt offentlighetsprincipen”, skriver hon. Jag kan berätta att det är två moderater, Jan-Evert Rådhström och Bertil Kjellberg, som den 7 oktober 2008 lämnat in en enskild motion 2008/09:K308, vilken ligger till grund för Betänkande 2008/09:KU8. Planerad behandling i riksdagen den 28 januari 2009. Kjellberg är kvittningsman och för flera av oss känd efter inslaget i Mittnytt som en av dem, som inte haft lust att svara på frågorna från Riksdagssvar. Intressant att riksdagens ledamöter är så angelägna om att omge sina egna göranden och låtanden med sekretess, men har så svårt att förstå varför folket inte vill vara övervakad av FRA!

Makten slår tillbaka!

Igår ställde jag frågan Hur kommer makten att slå tillbaka?. Idag läser jag DN Debatt där försvarsministern Sten Tolgfors tar till orda. Det är en replik på Mark Klambergs m fl debattartikel i förra veckan. Hade någon väntat att han skulle säga något annat än det som han säger här? Självklart inte. Sten Tolgfors är bara en av alla dem, som köper tjänster i GD Ingvar Åkessons dataspaningsbutik, med det missvisande företagsnamnet Försvarets Radioanstalt (FRA). Det finns en rad andra myndigheter, som kan göra beställningar i den butiken och när den nya lagstiftningen träder i kraft, då kan även regeringen och dess olika departement beställa tjänster hos FRA, utan föregående beslut i någon rättsinstans.

Sett i det ljuset är det inte att misstänkliggöra när man utgår från att FRA:s särskilda variant av PuL för sin personuppgiftsbehandling har ett vidare syfte än vad som ryms inom andra beställares regelverk och att detta vidare syfte inte finns där utan någon särskild avsikt. För den, som inte minns vad FRA:s PuL gav utrymme för, repeterar jag: Ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller sådant som rör hälsa eller sexualliv. I skydd av försvarshemligheter kan det mesta frodas.

Vid centergruppernas hearing medverkade bl a ordföranden i Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden, Anders Eriksson (f d chef vid Säpo), som – i egenskap av granskare av spanaren FRA – efterlyste tydligare regler både när det gäller såväl sökbegreppen som regeringskansliets möjligheter att själva göra beställningar för i lagen ospecifierade uppdrag. Där medverkade även Clarence Craaford, Centrum för rättvisa, som på goda grunder anmält lagen till EG-domstolen för mänskliga rättigheter. Det är verkligen skämmigt att Sveriges medborgare måste sätta sin lit till denna överbelastade domstol. En annan medverkande var Anna Serner, VD för Tidningsutgivarna. Helt kort har hon även kommenterat Beatrice Asks och fem andra justitieministrars inlägg på DN Debatt för tre dagar sedan: ”Sopa rent framför egen dörr brukar vara bra. Har Ask helt missat sin egen regerings arbete att öka riskerna i Sverige genom FRA-lagen????”. Det kan man undra, men det gäller även det faktum att det tycks vara lättare att se problemen tillsammans med kollegor inom EU, än att väcka sin egen statsminister till besinning. Dennis Töllborg är en person, som jag sett och hört ett par gånger i samband med debatter om FRA-lagen. Han har då varit så frustrerad att mitt intresse väckts. Sedan jag läst en artikel av Patrik Nyberg på den lättlästa webbtidningen Sesam från 2005 förstår jag varifrån Töllborg fått sitt rättspatos – han borde få en alldeles egen timme i Kunskapskanalen!

Mark Klamberg, en av dem som dragit på sig försvarministerns beskyllningar om misstänkliggörande på felaktiga grunder, ställer frågan Varför ska vi ha en borgerlig alliansregering om den ... ? I avvaktan på att Mark och andra går i svaromål ger jag ordet till Mitt i steget, en av dem som tillsammans med Mark och andra gjort det arbete, som låg bakom deras debattartikel och som Sten Tolgfors nu försöker avfärda som oseriös. Väl lamt försök, kan man tycka, varför jag – mot bakgrund av vad jag lärde mig igår – är nyfiken på vilka andra grepp som kommunikations- konsulterna rekommenderat. Möten bland partitrogna för att stärka motståndskraften; Inlägg i Ring P1; slå in en kil mellan pirater och andra med hjälp av nyheten i TV4, där The Pirate Bay utpekas som ansvarig för att foton i Arbogamålet lagts ut på nätet. Vän av ordning förfäras och piratpartiets medlemmar får annat att tänka på! När det gäller detta spinn hänvisar jag till Jonas Morian I PromeMorian, som förklarar varför TPB rent tekniskt inte kan pekas ut som ansvarig. Sedan länkar jag till Rick Falkvinge i hopp om att han kan påverka TPB att gå en kurs i Service och bemötande om de vore måna om sitt varumärke i förhållande till andra människor än de redan frälsta piraterna. Till sist: MinaModerataKarameller, som skriver intressant om Offentlighetsprincipen.

Göran Pettersson vs olika media

Fick igår en kommentar på min blogg från riksdagsledamoten Göran Pettersson, sedan jag uttryckt min mening om hans reaktion på Expressens mejlservice, som han kallade ett omoget ”hyss” i en artikel om FRA-lagen i Norrtelje Tidning.

Eftersom jag fortfarande tror på möjligheten att ta en diskussion, utan att behöva vara ängslig för repressalier av något slag, har jag besvarat hans kommentar på följande sätt: ”För en ordningsman i klassen, van att bli åtlydd, är det naturligtvis upprörande att inte ha kontroll över vad andra gör och då använder den teknik som är tillgänglig. Det betyder inte att det, som är tekniskt möjligt, är det mest lämpliga. I den meningen har Expressen och FRA något gemensamt. Men, med tanke på att olika tidningar tidigare ställde formulär till förfogande, som deras läsare kunde klippa ut och posta till politikerna, finns i sak ingen skillnad mellan då och nu, det är bara tekniken att genomföra det som skiljer. För min egen del var det först sedan jag läst ditt debattinlägg i NT, som jag testade Expressens service. Jag tror, till skillnad mot dig att Expressen är genuint intresserad av att skapa en mötesplats för motstridiga viljor.”

Sedan tillåter jag mig att ha synpunkter på hans ståndpunkt att den som vill komma i kontakt med honom kan hänvisas till hans blogg och podradio. ”Genom att du ser din blogg som din kanal till utbyte med folket, ska således alla, som vill kommunicera med dig, göra det på dina villkor. Det må vara din ensak, men det leder onekligen till ett fjärmande, som kan vara intressant att studera som fenomen, men underlättar inte meningsutbytet mellan folket och den valde. Det är den, som bloggar, som bestämmer ämnesvalet, medan varje mötesledare med anspråk på att vara demokratisk ger utrymme för andra punkter på dagordningen.”

Något som med teknikens hjälp betyder mejl. Men, det har ju den ”svagheten” att den politiker, som vill ha kontroll, inte kan styra innehållet. Sedan slår det mig att politikerna kanske håller på med en försöksverksamhet inför den anpassning av offentlighetsprincipen till informations- och kommunikationstekniken. Något, som det lär pågå en utredning om. Intressant?

För övrigt anser jag i likhet med många andra bl a MinaModerataKarameller, Creativedirector, Oscar Swartz, Lars-Ericks blogg och Badlands Hyena att FRA-lagens legitimitet allvarligt kan ifrågasättas.

Ska kommunanställda hålla tyst?

Enligt Medbestämmandelagen är mål, inriktning, omfattning och kvalitet något som politikerna ska besluta om och detta har den fackliga organisationen inte rätt att lägga sig i. Men, betyder det att anställda ska hålla tyst om sina farhågor, när det gäller effekterna av politikernas beslut? Nej, knappast! Därför gör de anställda inom Socialförvaltningen rätt som unisont tar bladet från munnen och i dagens NT ger sin syn på saken. Därigenom får politikerna ett bättre underlag för sina beslut. Blir den politiska ambitionsnivån så låg att man som anställd, inte ser några möjligheter att arbeta vidare, finns det bara ett att göra – att följa Isabel Anderssons exempel. Det kallas att rösta med fötterna!

Demokratin men även medinflytandet för de anställda i vår kommun mår bra av att granskas. Insyn i den kommunala verksamheten skapar garantier mot maktmissbruk och ger medborgarna möjlighet att påverka. Skattefinansierad verksamhet angår oss alla. Offentlighetsprincipen ger medier och andra intresserade rätt att skaffa sig information i olika frågor, oavsett vad politikerna själva väljer att informera om.

Offentlighetsprincipen innebär också att tjänstemän och andra som arbetar i kommunen har yttrande- och meddelarfrihet. Det innebär att de har stor frihet att berätta vad de känner till för massmedier och andra utomstående om inte sekretesslagen säger annat. Naturligtvis kringskärs den friheten ifall en chef i offentlig sektor, tror att det är OK att uppmana en anställd, som använt sig av yttrandefriheten, att se sig om efter ett annat jobb. Det vore intressant om anställda vågade sätta Offentlighetsprincipen på prov genom att använda sig av sin meddelarfrihet och i media berätta om på vilka olika sätt chefer försökt sätta munkavle på dem.

Själv har jag nyligen sänt e-post till Justitiedepartementet och ställt frågan: Om en anställd använt sig av sin yttrandefrihet och då får höra att det är bäst om vederbörande söker sig ett annat jobb - vad kan då den anställde göra för att freda sig mot repressalier? Det ska bli intressant att se vad jag får för svar.