Fyra dagar kvar . . .

... innan FRA kan ta sina superdatorer till hjälp och bygga sociogram av våra rörelser via fiberkablarna, ifall vi rör oss i någon misstänkt persons krets eller besöker webbsidor som staten klassar som suspekta. Samtidigt som IT-branschen talar om betydelsen av IT för utveckling av såväl samhälle som affärsliv, fokuserar politiker och en del av denna bransch på the dark side of the net på ett sätt som gör att en betydande mängd av kreativ kraft hos Europas medborgare går åt till att skydda sina privata liv och medborgerliga aktiviteter mot dessa övervakare. Bara för att det är tekniskt möjligt tycker EU:s folkvalda politiker (utan någon djupare reflektion förefaller det) att det är lämpligt att göra på detta sätt. Skamligt! Att en allt större del av branschen vill vara med och tjäna pengar på den spekulation i människors rädsla, som allt fler politiker bygger sin makt på, kan ingen klandra – affärer utvecklas där det finns en marknad.

Därför vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till meddelandet om Infrastrukturminister Åsa Torstenssons resa till Washington. Vill så innerligt gärna tro att det finns en riktig substans där värnet av demokratiska fri- och rättigheter är ledstjärnor, men när jag ser hur långt in i vårt lokala samhälle, som upphovsrättslobbyns krav på bevakning av innehållet i kablarna har trängt in, blir jag missmodig.

I veckan som gick hade Sverige besök av Lawrence Lessig, juridikprofessor från Stanfords Law School, pappa till Creative Commons License, vilket jag tidigare skrivit om. När jag kollade Skolverkets råd gällande upphovsrätt, såg jag att de verkar vara utformade av Mathias Klang, lärare och forskare på IT-universitetet i Göteborg. Mattias Klang har skrivit böcker och brukar föreläsa om upphovsrätt och Creative Commons, därför är det rätt märkligt att avsnittet om upphovsrätt inte innehåller någon information om Creative Commons och en länk till de fakta som samlats på annan plats. Detta då CC är en är en registrering anpassad till den digitala eran och således behöver läras ut till lärare och elever, vilka också kan vara upphov till olika verk genom sin bearbetning (remix) av material, som ger dem input i tankeprocesserna under sin tid i skolan.

Så några ord om bloggposten igår Teliasonera – Budbärare eller kontrollstatens tjänare? Idag har Karin Nordlund, Informationsansvarig Telia Kundrelationer svarat i bloggens kommentarstråd. Det tackar jag för, men det finns ett trovärdighetsproblem – Teliasonera vill inte aktivt pröva lagligheten i FRA-lagens pålagor om leverans av svenska folkets trafikdata, men försöker göra troligt att företaget inte kommer att underlätta att krypteringen kan forceras.

Ser att OlofB roat sig med att syna effekterna av våra ansträngningar. Noterar också att Bloggvärldsbloggen uppmärksammat saken utöver Argast nu; Scaber Nestor; Törnebohm; Webhackande; Sandrability; och Opassande med en inre dialog. MinaModerataKarameller noterar att det rör på sig, men nog verkar det vara lättare att se problematiken när gemene man kan skaffa sig inblick i andra människors liv, än när staten sysslar med samma sak. TRIST!

Avslutar med en länk till MEP Christian Engström, som förklarar Piratpartiets inställning till Stockholmsprogrammet och de möjligheter till inflytande som finns i Europaparlamentet.

Intressant.

Maktanspråk skadar förtroendet.

När jag igår läste Leif GW Perssons krönika i Expressen igår var det intressant att se hur någon som medverkat i programmet ”Efterlyst”, som under ett par decennier publicerat bilder på misstänkta brottslingar, medger att det kan gå snett. Han skriver: ”Det finns en risk för misstag och i ”Efterlyst” har vi råkat ut för detta vid några tillfällen. Polisen har gett oss fel bilder och våra tittare har pekat ut fel person. Vid några enstaka tillfällen under tjugo år och att vi efteråt gjort allt som stått i vår makt för att ställa saken tillrätta var tyvärr till klen tröst för dem som drabbats. Låt oss heller inte glömma bort integritetsfrågorna. Det är tyvärr långt ifrån så enkelt att den som inte gjort något heller inte har något att frukta. Ibland kan det räcka med att man är kändis, kliar sig i rumpan ute på staden eller vinglar in på krogen med någon annan än sin lagvigda. Brottligt är det hur som helst inte och även ett antal sneda flin och kommentarer på en polisiär ledningscentral är ett intrång i allas vår rätt att få leva i fred så länge vi inte harmar någon annan. Detta förstår också varje tänkande människa. Man behöver inte ens vara JO eller JK för att fatta den saken.”

Därefter följer en kommentar om Thomas Bodströms utspel att utlova en lagändring där skolledningen själva ska få bestämma om hur många övervakningskameror man vill ha. ”Vi ska vara försiktiga med människor som han”, läser jag och hajar till. Mina funderingar har sedan en tid tillbaka gått i samma riktning, men då han varit en person som S ser som sin ”justitieminister” har jag tänkt att sossarna vet något som vi andra inte känner till. Något som gör att de kan överse med att pratet är av det ytliga slaget. Kollar in hans blogg Bodströmsamhället och slås av det opportuna i hans senast inlägg Skjut björnen. Tänker i nästa andetag ”Månne hur partikamraten Jan Emanuel Johansson ser på den saken”. Men släpper den tråden då den bara kan vara av intresse för den som vill skapa spinn.

”Bäst är han som kontraindikator”, skriver Leif GW. ”Om ´Bodis tycker eller tror´ någonting så är detta ett starkt skäl att ´tycka eller tro tvärtom´. Den iakttagelsen ska jag lägga på minnet. Man vet aldrig när man kan få nytta av det.

Hur som helst undrar jag varför FRA-kramare på ömse sidor om demarkationslinjen mellan höger och vänster undslipper medias närgångna frågor. Camilla Lindberg och Birgitta Olssons artikel Alternativet i Tidningen Nu borde leda till att någon känner partiledarna på pulsen. I en kommentar skriver Tomas Mattsson bland annat: ”Frågan är vem som hyser mest rädsla i sina själar? Det är ju skräcken som hela tiden leder fram till förhastade och vansinniga beslut, inte minst politiska, och det gäller sannerligen inte bara FRA. Det behöver man inte vara en särskilt driven omvärldsanalytiker för att se. Efter Birgitta Ohlssons och Camilla Lindbergs resonemang torde det stå alldeles klart att FRA-lagen måste rivas upp, och en parlamentarisk utredning tillsättas som just börjar med att "identifiera de hot eller problem som vi vill lösa".”

Instämmer till fullo i den slutsatsen. Men, det är knappast troligt att Folkpartiet skulle vara mera lyhörda idag än tidigare. Därtill kommer de statsbärande Moderaterna med alla sina Nato-kramare, vilka knappast vill lyssna till sådana tongångar och i Centerpartiet arbetar Staffan Danielsson som grindvakt. Återstår Socialdemokraterna, men finns det verkligen någon som längre tror att de menade allvar med sitt tidigare snack om att riva upp, göra om och göra rätt. Det vore intressant att höra, efter det att Thomas Bodström deklarerat att han stödjer FRA. Och nog är det märkligt att både Moderaterna och Socialdemokraterna är så ointresserade av att klargöra vad det är som hindrar dem från att svara på fem frågor om FRA, som vi i nätverket Riksdagssvar.se vill ha svar på. Ett projekt som allt mer antar formen av en digital minnessten, som dock inte är färdigknackad förrän mandatperioden är till ända.

Kraft att ta nya tag i den uppgiften får jag när jag läst det som Mark Klamberg skriver med anledning av några artiklar i DN, här och här. Jakob Heidbrink har också kommenterat det som sker med koppling till fyra erfarna journalisters debattinlägg i DN. Heidbrink visar något av ett önsketänkande när han skriver ”kanske regeringen gör en tabbe och utnämner någon rakryggad person som verkligen uppfyller sitt uppdrag som domare och inte springer regeringens eller FRA:s ärenden”. Efter vad vi sett hur domare, advokater och riksdagsledamöter frotteras med varandra i olika sammanhang har mycket av förtroendekapitalet förskingrats.

Inte alls underligt att Piratpartiet bestämt sig för att kandidera i riksdagsvalet nästa år. Rick Falkvinge noterar att Hufvudstadsbladet i grannlandet Finland klarar att skriva om att PP:s inriktning på informationspolitiken kan vara ett framgångskoncept. Det ska verkligen bli intressant att följa Telekompaketets, ACTA-förhandlingarnas och Stockholmsprogrammets väg i Bryssel – den här veckan är det många utskottsmöten på gång skriver Christian Engström. Hög tid alltså att sända ett mejl till våra MEP:er. Många andra intresserade av politik är hårt engagerade i den kamp om makten som moderatstämman inledde. Här bara några röster ur mediafloden DN; Mitt i steget; och Lars-Erick.

Intressant.

Vilka idéer härskar inom EU-kommissionen?

Även om Johan Wennström i SvD refererar till en brittisk historiker och författare som utgångspunkt för sina funderingar kring ideologiernas roll eller deras eventuella död, har jag svårt att tro att detta stämmer. Jag har till exempel svårt att tro att det som händer under Sveriges ordförandeskap sker utan att det ingår i en tankekonstruktion där synen på människan är av avgörande betydelse. Avideologiseringen är i och för sig inget nytt tankegods, men det är möjligt att det blivit mer intressant att tänka i de banorna sedan vi kunnat se hur våra politiker skapar system, som tyder på en ökande pessimistisk syn på människan. Eller mer pragmatisk, som en del väljer att kalla det, när de utgår från att folket bara debatten lägger sig kommer att inse att politikerna vet bäst. Det är inte utan att jag blir en aning deppig av att läsa sådant en måndag morgon, när Sverige är på väg att ta sig ur den stiltje som rått under semestern. Gläds därför när jag läser dagens inlägg hos Krohniskt .

Men sedan tänker jag, att det nog är mot en pragmatisk bakgrund, som vi ska se upplysningen att EU-kommissionen den 26 juni 2009 antog lagförslag som gäller inrättande av en byrå för den operativa förvaltningen av stora IT-system inom området för frihet, säkerhet och rättvisa. Inom ramen för Stockholmsprogrammet, kan man förmoda. Hax har i dagarna gjort en resumé och lagt pussel. Olof har tolkat och gjort en överskådlig bild för både sin egen och vår förståelse. Tidigare har Nätverket Svart Måndag och många andra redovisat sina synpunkter kring detta. All denna energi och alla dessa pengar, som satsas på detta som kallas säkerhet och kontroll säger väl ändå något om den politik eller den ideologi, som ligger bakom.

Inne på detta om ideologier, noterar jag att Svenskt Näringsliv som vanligt ägnar de av politikerna styrda verksamheteterna i kommuner och landsting rejäl uppmärksamhet. Men då det i oktober – november 2007 var stört omöjligt att få ta del av den undersökning, som låg till grund för boken ”Plan B – den dolda jakten på välfärd”, har Stefan Fölster inte längre särskilt stor trovärdighet i mina ögon. Jag bloggade om detta bland annat den 19 november 2007 med en länk till inlägget som marknadsförde boken i DN. Ser nu att DN rensat bort tidigare inlägg och kommentarer, vilket känns ungefär som att upptäcka att något klippt ur flera sidor ur historieboken. Här kan jag bara notera att en idéproduktion pågår, samtidigt som det påstås att ideologierna tynat bort och folk runt om i världen dignar under finanskrisen, förorsakad av ett häpnadsväckande lättsinne i finansvärlden eller näringslivet om man så vill.

I Näringslivsdelen läser jag en artikel om att Lettlands finansmän och politiker anser att Lettlands låneavtal med Internationella Valutafonden och EU leder till att Lettlands folk tvingas till stora uppoffringar för att rädda bland andra Swedbank. Liknande tongångar kan vi läsa om i artikeln ”Island vädjar om förståelse”, som gäller återbetalningen av de miljarder euro, som landet står inför efter banken Icesaves konkurs. Islänningarna, som redan drabbats hårt av finanskrisen, har svårt att förstå varför de ska tvingas betala pengar till utländska kunder för fel som begåtts av skrupelfria banker. Tyvärr finns dessa artiklar inte tillgängliga på nätet, varför jag hoppas bli trodd på mina ord. Vad jag vill ha sagt med detta är att mycket skulle vara vunnet om Svenskt Näringsliv ägnade bevakningen av dessa sina egna domäner något större uppmärksamhet än vad som hittills varit fallet. I Dagens Samhälle läser jag att Kommunstyrelsens ordförande i Danderyd inte känner igen sig i Svenskt Näringslivs beskrivning av den kommunala verkligheten. Men där kan kanske finnas ett samband med den lokale politikerns lust att själv styra och ställa inom sitt eget område. Något som Magnus Wrede tagit upp i sin krönika.

Avslutar med Intensifier, som skriver om Telekompaketet men också om ett viktigt nätseminarium nu på onsdag samt Lakes Lakonismer som kommer med bra lästips.

Intressant.

Tål FRA verkligen klarspråk?

Medan reformvänner står inför rätta i Iran och heterosexuella, som norm i vårt samhälle, synats under årets Pride-evenemang, håller jag och en del andra liv i FRA-debatten. Den debatten torde inte vara helt utan intresse för människor intresserade av det som händer i Iran och den strukturella diskriminering, som människor tillhörande normen ägnar sig åt, när de inte tänker sig för.

Tål FRA verkligen klarspråk? Det undrar jag medan jag läser Mark Klambergs artikel på Newsmill där han analyserat konsekvenserna av f d Säpochefen Anders Erikssons utredning om Säpos och Rikskrims behov av avlyssning (länk pdf-fil) och vad det får för konsekvenser i förhållande till alliansregeringens kompromiss för ett år sedan. Klamberg skriver bland annat ”När jag granskat den antagna lagstiftningen, de ändringar som är föreslagna efter allianspartiernas överenskommelse den 25 september 2008 och som ska behandlas av riksdagen under hösten 2009 blir min slutsats att FRAs trafikdatalagring kan fortgå i väsentligen oförändrad omfattning. Ur en demokratisk synvinkel är detta problematiskt då regeringen i sina lagförslag inte på ett tydligt sätt redogjort inför riksdagen och allmänheten förekomsten och omfattningen av denna verksamhet”.

Kort kan man säga att ju fler som får tillgång till FRA:s shop, desto allvarligare kan man se på FRA:s obegränsade tillgång till trafikdata för sin utvecklingsverksamhet, som möjliggör kartläggning av oss och våra kontakter med andra; allt från olika webbsidor på nätet till e-post, telefon, mobil och fax. 1 december kopplas kablarna in vid de samverkanspunkter, där FRA ska få tillgång till trafik som passerar landgränsen,

I det sammanhanget vill jag påminna om TidningsUtgivarnas FRA-debatt med fokus på olika yrkesgruppers tystnadsplikt den 9 december 2008, som fortfarande är tillgänglig på nätet via deras webb. Men också ett inslag i P1:s Publicerat den 14 december, som tyvärr inte finns tillgängligt på nätet längre, vilket är tråkigt eftersom statssekreteraren Håkan Jevrell där undslapp sig ett yttande som gjorde att jag spetsade öronen. Även om staten inte har ett uppsåt att ta del av innehållet i kommunikationen, så torde det uppenbarligen finnas ett uppsåt att kartlägga en del av oss medborgare för närmare studium i ett senare skede. Vid en omlyssning kunde jag i min blogg den dagen notera:

”Inslaget inleds med konstaterandet att regeringen inte vill göra undantag för yrkesgrupper med tystnadsplikt, som nu riskerar att komma med vid FRA:s spaning, varefter vi hör Håkan Jewrell förklara: - Även om den absoluta majoriteten av läkare, journalister och alla andra är mycket hederliga och har ett gott syfte, så runt om i världen finns det faktiskt läkare, journalister, advokater som har andra syften. I sanning ett avslöjande påstående. Det är således en liten grupps brottslighet här hemma och skumma individers förehavanden runt om i världen som motiverar tillkomsten av den för FRA så nödvändiga signalspaningslagen och till den hörande annan lagstiftning. Det är således inte enbart yttre hot mot Sveriges säkerhet, utan att det bland alla hederliga människor kan finnas människor med skumma avsikter. Under debatten hos TU var det omaket att upprätta register över alla läkare, journalister, advokater och präster, som Försvarsdepartementet såg som en omöjlighet, varför ett undantag var ogörligt. Den, som söker, finner de verkliga motiven.”

Sedan dess har Advokatsamfundet avgett sitt yttrande över såväl de 15 punkterna i alliansens överenskommelse, som kallas Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning - länk pdf-fil, som Polismetodutredningen – länk pdf-fil. I detta sammanhang kan det passa att ta del av Mark Klambergs inlägg om den utvärdering som gjorts om buggning och preventiva tvångsmedel, vilket kan vara bra att ha i åtanke. När jag ändå varit i farten har jag sökt och funnit Advokatsamfundets yttrande över Grundlagsutredningens betänkande En reformerad grundlag – länk pdf-fil. Där nämner man Integritetsskyddskommittens förslag och jag undrar: - Varför kommer den utredningen inte framåt i vagnen? Den befinner sig fortfarande ett och ett halvt år efter att den lämnats till Justitieministern på steg 2 i lagstiftningskedjan. Utöver detta kan det vara intressant att läsa samfundets yttrande över förslaget att införa datalagring – länk pdf-fil.

Jag har med tiden fått en allt starkare känsla av att Advokatsamfundet för närvarande är den enda demokratiska utposten i ett rättssamhälle under förfall – här deras yttrande över Sveriges antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet – länk pdf-fil. Det intressanta här är hur lättvindigt regeringen förefaller se på återverkningarna i de efterföljande nationella lagstiftningsprocesserna när det gäller de rambeslut, som initieras i EU:s olika organ. Erik Josefsson har grävt i EU:s handlingar och funnit intressanta saker med bäring på både Telekompaketet och Stockholmsprogrammet.

Fram träder bilden att ledande politiker vill hålla oss okunniga. Fram träder även bilden att kritikerna i Folkpartiet lockats tro att de verkligen åstadkom en väsentlig förbättring genom kompromissen i september 2008. Är det någon, som fortfarande undrar över varför jag valde att rösta på Piratpartiet i EU-valet? Ser att även Berinder brottas med sin politiska hemvist, sett ur ett höger-vänster-perspektiv.

Avslutar med Hax, som lagt märke till en annan intressant FRA-diskussion hos Mark samt än en gång Mårten Schultz´ inlägg om Integritetsåret 2008. Det senare mot bakgrund av det villospår, som FRA-kramarnas snack om Facebook och ICA:s kunduppgifter för oss ut på emellanåt.

Intressant.

Föreställningar om FRA och Piratpartiet.

En kompis ringer, då hon vet att jag inte kollar särskilt ofta på morron-tv, och berättar om innehållet i Nyhetspanelen kl 7.40 och tack vare SVTplay.se har jag nu sett detta ett par gånger och njuter varje gång. Först ett resonemang om Vattenfalls agerande och Sveriges beroende av Vattenfalls vinster samtidigt som de höjer avgifterna för kunderna och lortar ner med kolkraft (även om de lär använda en teknik där de samlar koldioxiden under markytan). Panelen luftade sina tankar och känslor, men tiden tillät inget djupare samtal. Sedan ställdes frågan Ska polisen få använda FRA:s signalspaning? (6:28 minuter in i sändningen och därefter Vad ska Piratpartiet satsa på i Kommunalvalet? (10:18 minuter dito)

Här ser vi Maria Abrahamsson och Lotta Gröning, två politiska kommentatorer, som har förmågan att se bortom upphovsrätten i sin syn på internet och integritetsfrågorna samt författaren Göran Hägg, som säger ”stoppa eländet” när det gäller FRA:s signalspaning med slutklämmen att avlyssningen bara gynnar ”dårarna” i Piratpartiet. Det blev en perfekt övergång till samtal om Piratpartiet, där Maria Abrahamsson och Lotta Gröning med förenade krafter gjorde sitt bästa att förmå Göran Hägg komma till insikt om att han fått en det mesta om bakfoten. Hans låsta position i sin syn på Partipartiet och hur dess framgång ska tolkas står inte Jan Guillou efter. Jag har alltid gillat Göran Hägg som författare, inte minst hans svenska historia, men när jag hör hur låst han är i sin syn på Piratpartiet, blir jag verkligen betänksam. – Hur står det till med researchen i hans tidigare verk? – Är det bara mina sympatier för arbetarrörelsen, som utvecklingskraft i samhället under min barndom och uppväxt, som kan förklara att jag tidigare varit okritisk till hans bilder av utvecklingen?

Nu kan jag bara hoppas Piratpartiet och dess medlemmar lär av människor, som Maria Abrahamsson och Lotta Gröning, när de tar sig an människor, som i likhet med Göran Hägg och Jan Guillou fått det mesta om bakfoten. Med milt överseende och en moderlig omsorg, eftersom dessa människor är helt övertygade om att inte bara pirater är dårar, utan även alla meningsmotståndare, vilka i deras ögon vänder kappan efter vinden. Att vara kunnig i retorik hjälper inte när stoffet lever ett eget liv i ens föreställningar. Den som har hand om förståndet, måste använda det, sa vår mamma, när hon stävjade bråk mellan oss syskon, alldeles oberoende av vem som var upphov till bråket. Det är en mycket bra tumregel när man har göra med den, som inte vill veta av någon medling i konflikten.

Emma Opassande har också kollat in programmet, men även uppsnappat att Mikael von Otter, gästbloggare hos Internetdagarna 09, uppmanar Piratpartiet att hjälpa dem, som är ovana vid tekniken. Det påminner om när motorklubben Yankee Ranch bjöd pensionärer på cruising på stan i sina nercabbade bilar, för att överbrygga klyftan. Det är verkligen ingen dum idé – det är inte bara Seniornet som kan eller ska ordna internetdagar på biblioteket och i fritidsgården. Jag tror att piraterna behöver kontakten med oss äldre i lika hög grad, eftersom risken finns att de fördomar, som finns inom kultureliten visavi pirater, omvänt kan slå rot och växa sig starka i de unga piraternas sinne. Internet, som sådant har inte med ålder att göra, utan det är kunskapen om internet – dess möjligheter och reella faror, som är åldersbetingat. En rörelse med mottot Sharing is caring har en del att leva upp till om nidbilden, som finns inom kultureliten, ska komma på skam. Andra som skriver på tema FRA: Anohito; Liberala vindar; Mattias Andersson; Juristens funderingar; Nakiame; och Opinionsbloggen. Nyköpingsbloggen hälsar Piratpartiet välkommen till Nyköping.

Tidigare idag skrev jag inlägget Thomas Bodström gör en rivstart med koppling till FRA, datalagringsdirektivet och Stockholmsprogrammet. Nu ser jag att Erik Josefsson berättar om detta och mer därtill ur sitt EU-perspektiv. Avslutar med en länk till Camilla Lindberg, som kommenterar med anledning av inslaget i SVT Aktuellt 21.00 den 21/7.

Intressant.

Thomas Bodström gör en rivstart.

Ser i DN Opinion ett inlägg där den tidigare justitieministern Bodström gör en rivstart och lägger in högsta växel för att om möjligt köra om dagens justitieminister Beatrice Ask på målrakan vid valet nästa år. Han måtte ha gått kursen Öppenhetens ABC för här erkänner han oförblommerat att han tog initiativet till datalagringsdirektivet och att han är positivt inställd till datalagringen.

Det är nog inte de kriminella personernas integritet, som människor i allmänhet tänker på, utan mera att alla, även icke kriminella, ska betraktas som tänkbara brottslingar och därför ska utsättas för en teleövervakning/teleavlyssning, som blir väldigt ingående om man är anhörig, vän eller mera flyktigt bekant med någon, som är misstänkt. Man kan undra om tanken är att vi alla måste bli mera försiktiga i umgänget med andra människor. Den, som levt lika länge som jag, vet hur det var när Joseph McCarthy fick fäste för sina idéer – när hans uppfattning ”skyldig genom samröre” slog rot och växte sig stark bland republikanska politiker och inom administrationen i USA. Kommunistskräcken här i Sverige ledde till företeelser som interneringsläger under andra världskriget och därefter IB, som levde ett eget hemligt liv vid sidan av Säpo. Vad allt kan inte skräcken för pedofiler, sutenörer, mc-gäng, knarklangare och andra (som vi i vår inre värld föreställer oss hotar vår trygghet) ställa till med, om våra lagstiftande politiker i Sveriges Riksdag inte har någon gräns för hur långt de är beredda att gå i sin iver att vinna valet och därmed makten?!

Vi som nyss gått i clinch med Beatrice Ask om innehållet i Stockholmsprogrammet och fått veta att vi är dåligt pålästa, kan nu med stigande förvåning se att Thomas Bodström verkar ha fått bevis för att vi hade rätt i våra antaganden. Han syftar på Beatrice Ask när han skriver:

Den 16 juli skriver hon på DN Debatt att ”vår förhoppning är att individens rättigheter och den personliga integriteten ska stärkas inom EU genom Stockholmsprogrammet. Rätten till respekt för privatlivet måste garanteras oberoende av nationsgränser, särskilt i fråga om skyddet av personuppgifter.” Samma dag gav Beatrice Ask och Tobias Billström sitt stöd för att samordna register för bland annat gränskontroll, visering och flyktingkontroll och för att införa ett register över alla flygpassagerare och ett över personer som reser in i och ut från EU.”

Jag och andra, som vill veta vad som avhandlades när det gäller Stockholmsprogrammet, vet att Thomas Bodström inte kan ses som något sanningsvittne, eftersom han har allt att vinna på att vilseföra oss och andra. Därför är jag mera intresserad av vad som verkligen kom ut ur det informella ministermötet och som nu avhandlas i det fördolda inom EU. Vi som kritiker ska inte kunna avfärdas som några som går Thomas Bodströms ärenden lika litet som vi går ärenden åt Beatrice Ask. Vi vill att ledande partier i de båda blocken ska inse betydelsen av att upprätthålla respekten för våra demokratiska fri- och rättigheter genom att inse att somligt måste landets ledare vara överens om över partigränserna ifall de vill värna demokratin. Då menar jag inte de överenskommelser som sker nu och då, därför att bägge sidorna tjänar på det, t ex arvoden och andra förmåner eller partipiskan och utkvittningen.

Zac´s åsikter visar den uppgivenhet som många känner; MinaModerataKarameller har större förväntningar på både politik och politiker än vad de visar prov på; Jonas Morian visar att vi faktiskt minns längre än vad Thomas Bodström tror; och Badlands Hyena bidar med en lösning.

Intressant.

Djävulen sitter i detaljerna.

Att djävulen sitter i detaljerna har vi nu ministerord på. Justitieminister Beatrice Ask har vid flera tillfällen funnit anledning att påtala detta under ministerrådets informella möte. Hon har också talat om värdet av att det förts en diskussion bland folket, men samtidigt varit snabb att döma ut vår oro att framförallt Framtidsgruppens rapport men även valda delar i kommissionens rapport, kommer att innebära ett stöd för en övervakning med metoder och utrustning som kan leda till svåröverskådliga effekter på människors privatliv. Ser hos Olof att vi idag fått in ett genmäle på Politikerbloggen. Att vi är i gott sällskap visar ett inslag i Rapport där MEP Lena Ek ( C) och Justitieminister Beatrice Ask (M) talar förbi varandra. Något som Beatrice Ask här avfärdar som en intern fråga att reda ut inom Centern. Men det är väl att göra det väl lätt för sig?

Uppdatering: För att visa att vi inte griper saker ur tomma luften har det, som utgjort underlag för den kritik som vi har framfört, lagts ut på Nätverket Svart Måndags webb. Dessutom har andra undertecknare lagt ut det hela på sina bloggar - Bloggen Bent; Erik Hultin; Scaber Nestor; Jens O och Amanda.

För att i någon mån kunna se in i framtiden, kan man inte bortse från processer i grupper där saker vaskas fram. I den meningen är t ex filmen Spioner på riktigt: FBI:s mörka sida, som kan ses i SVT Play, intressant. Själv minns jag Säpos kartläggning av kommunister här i Sverige, som dåvarande s-regering gav sin välsignelse. Idag sker den typen av kartläggning av oss medborgare inom ramen för FRA:s utvecklingsarbete och de individer och grupper av människor, som kan antas utgöra ett hot mot trygghet och säkerhet, har blivit flera.

Innan ministermötet började skrev SvD om polisers och åklagares krav på ett bättre samarbete och som avslutning skriver SvD idag att ministrarna kommit överens om bättre information till EU:s medborgare och en utbildningskampanj för polis och rättsväsende. DN:s Henrik Brors berättar dessutom att vår regering, som EU-ordförande, nu ska bearbeta det hela för att lägga fram det för EU-ministrarna på nytt i oktober. Att ett multinationellt it-företag får problem, när enskilda länder har en egen integritetskränkande lagstiftning, visar Karl Sigfrids senaste inlägg. Ett problem vars lösning kan innebära att internet trasas sönder. Istället för att vara ett demokratiskt verktyg för åsikts- och yttrandefrihet i hela världen ska internet göras om till ett kontrollorgan för stater, som vill ha kontroll över vad deras medborgare tycker och tänker. I detta sammanhang passar även en repris på Erik Hultins och Bloggenbents inlägg igår. Badlands Hyena skruvar som vanligt till nyheten om resultatet av ministermötet, men ofta är verkligheten i sig så skruvad att det kan vara svårt att göra satir av det hela. Saknar ibland Gubben vid Rämen som kan konsten att skriva härliga skrönor baserade på stoff från maktens boningar.

Håller också helt med Erik Laakso – vi kan inte lämna ministrarna ifred. Nu gäller det att gräva fram hur resultatet av mötet tar sig konkreta uttryck. Just nu vet jag inte om EU:s parlament får ett ord med i laget, när det gäller programtexten eller om parlamentet kommer in först efter det att programmet omsatts i ett handlingsprogram vid toppmötet i december. Men det är det, som är så bra med att blogga – man lär sig under vägs. Det finns alltid någon som är bättre påläst och som delar med sig av sina rön. Det är en av många fördelar med att vara aktiv med hjälp av internet.

Fick nyss i en kommentarstråd till ett av mina inlägg en länk till Utskottet för rättsliga frågor i EU och ser att där finns Cecilia Wikström (FP) och Christian Engström (PP) som ledamöter. De har en viktig roll i de trianguleringar som sätts igång både före, under och efter behandlingen av rättsliga frågor i Europaparlamentet. Parlamentet ska nog vara med i fråga om själva programmet, men jag är osäker när det gäller parlamentets inflytande i fråga om Handlingsprogrammet.

På min vanliga bloggrunda såg jag också att Alliansfritt Sverige snappat ut information om datalagringsdirektivet, som ska inrangeras i svensk lag för att börja gälla den 1 april 2010. Vågar jag gissa att brottsbekämpningen kommer att bli det stora slagnumret i valrörelsen inför valet 2010.

Avslutningsvis berättar MinaModerataKarameller, Bloggen Bent och Scaber Nestor om hur stolligt e-bokhandeln Amazon.com uppfört sig, när en upphovsrättsinnehavare dragit tillbaka rättigheterna att sälja böckerna ”1984” och ”Animal farm”. Det inträffade visar dock på något mycket intressant – den som tror sig köpa en e-bok i själva verket bara får låna en kopia, som kan raderas från läsarens konto om eller när rättighetsinnehavaren vill välja en annan distributör eller en annan distributionsform. Det säger något om e-bokhandlarnas begränsade förmåga att ta fram en teknisk lösning med fokus på kunden.

Intressant.

Diskussion pågår om trygghet?

”De målar upp spöken som inte finns”, säger Justitieminister Beatrice Ask i DN och i SvD läser vi om att datalagringsdirektivet kommer att införas i svensk lag under våren. När det gäller Beatrice Asks påståenden undrar jag: - Varför finns denna Framtidsgrupp, där hon själv varit med och utformat en rapport, om detta arbete inte ska ha någon inverkan på Stockholmsprogrammet? När vi kritiker lyft fram Framtidsgruppens rapport och pekat på vilken påverkan denna kan ha på Stockholmsprogrammet, vilket ska ersätta det s k Haagprogrammet, blir vi närmast idiotförklarade. Johan Linander har ett långt inlägg om hur vi kritiker har fått allt om bakfoten. Där är framförallt Rick Falkvinge, den som anses vilseföra människor. Min bild är att just Falkvinge är den, som snabbare än många andra, såg att det var fruktlöst att tala om det som finns i Framtidsgruppens rapport eftersom de ansvariga i Justitiedepartementet krampaktigt hakar sig fast vid bokstäverna i kommissionens rapport. Då återstår att hålla sig till det, men vara väl medveten om att Framtidsgruppens rapporter, trots alla försäkringar om motsatsen, kan komma att påverka det som händer i framtiden.

Sedan vårt debattinlägg publicerades på Politikerbloggen har Amanda och andra, som intervjuats i olika media, fått höra av Justitieminister Beatrice Ask och andra att de är dåligt pålästa eller rent av kommer med lögner. Eftersom jag var en av undertecknarna och brukar lägga mig vinn om att vara hyggligt insatt i det, som jag sätter mitt namn under, borrar jag vidare för att få ett grepp om vad det är som jag kan ha missat. Under vägs får jag en déjà vu-känsla – och tänker på Riksdagssvar.se. Vi får ord om oss att inget begripa, men inga svar på relevanta frågor.

I kommentarstråden till inläggen på Politikerbloggen går det att få en bild av hur psalmerna går och självklart blir det en utmaning att dra fram sådant i ljuset som kan förklara varifrån vi hämtar stoff till våra diskussioner. Ser att Annika Bejbom, aktivt deltar i diskussionen på ett initierat sätt, vilket gläder mig och Lars-Erick, som dock i detta inlägg funderar kring den idé om ett samgående mellan C och FP, vilket dykt upp i samband med diskussionerna kring integritetsfrågornas status inom alliansen i samband med Stockholmsprogrammet. En sidoeffekt av tondövheten när det gäller lagstiftningen kring FRA:s verksamhet, datalagringsdirektivet, Ipred, ACTA och Telekompaketet?!

På min bloggrunda ser jag att Mårtensson kompletterar Rick Falkvinges propå, att bara hålla sig till det som uttryckligen står i programmet, med att vi även måste väga in Beatrice Asks och andra aktörers grundinställning till internet. Hax menar att vi inte kan läsa Stockholmsprogrammet utan koppling till Framtidsgruppens arbete. Sidvind försöker leda i bevis att Hax intar sitt förhållningssätt utifrån ett EU-negativt perspektiv, men jag lutar nog åt att Hax – även om han skulle vara negativt inställd till EU – har lärt sig läxan. Det har varit i säck, det som är i påse. Mårtenssons tanke att enskilda politikers inställning till internet spelar roll, bör vi också ta fasta på.

Nog är det väl intressant att politiker och deras sakkunniga ser faran i tekniken, när enskilda individer inte håller sig på dygdens stig, och samtidigt vill använda tekniken för egen del på ett destruktivt sätt. Bloggenbent visar hur ett medlemsland i sin jakt på pedofiler går så långt att barnboksförfattare registreras som presumtiva pedofiler. Alldeles uppenbart tillåter media att ledande politiker argumenterar kring den problematiken på ett sätt som gör det möjligt att införa denna typ av register. Varför oroas politiker inte av den utvecklingen? Själv känner jag en växande irritation över att politiker och sakkunniga med tillgång till rejäla utredningsresurser, ställer oss kritiker mot väggen och tycker att vi ska presentera alternativa lösningar!!! Men självklart gillar jag den ungdomliga entusiasmen och tilltron till den egna förmågan som Malmöprogrammet vill ta till vara.

Nog behövs det en samlingsplats för alla goda idéer. Ta detta med rfid i körkort och pass. Läser i Computer Sweden en artikel om forskaren Chris Paget, som visar hur lätt detta kan missbrukas. Erik Hultin har ett längre inlägg om detta. Josefsson bidrar med en länk till The Identity Project och ett inlägg på deras webbsida Papers, Please. Här passar det bra med en länk till Mark Klamberg som i sin tur länkar till Mårten Schultz, som talar om rätten att få vara ifred. Johan Westerholm skriver brev till Beatrice – ett brev som även sänds i ett frankerat kuvert med posten. MinaModerataKarameller gillar Johans angreppssätt. Pär Ström och många andra har skrivit åtskilligt om hur Storebrorsamhället säljs in med skrämsel, bland annat i detta inlägg.

Själv börjar jag fundera på om inte denna närmast maniska jakt på trygghet och säkerhet mera hänger samman med att här finns en industri, som vet hur man kan slå mynt av såväl politikernas som allt fler människors rädsla, än en genomtänkt politisk agenda. Detta på samma sätt som nöjesindustrin och det komplex av aktörer, som göder sig på dessa föråldrade modeller, har dikterat villkoren för Ipred-lagen och nu försöker göra gällande att det gett goda effekter. Karl Sigfrid bjuder på ett genmäle i den saken.

Intressant.

Programmet måste tydliggöra ramarna.

Läser SvD och DN om gårdagens möte i Humlegården med anledning av EU-ministrarnas möte om Stockholmsprogrammet och ler när jag ser den underskattning, som är rätt vanlig, när man tillmäter ett möte betydelse bara när det samlar en massa människor. Men massmöten hör en annan tid till.

MinaModerataKaramellers personliga reflektion speglar dynamiken i möten, där människor från höger till vänster samlas kring ett gemensamt intresse. I likhet med henne slogs jag av hur olika långt komna vi är, när det gäller att läsa av och förstå meningsmotståndare oavsett om det gäller aktiva politiker eller samhällsintresserade människor i största allmänhet. En del sitter hårt fast i sina förutfattade meningar och målar i svart och vitt, medan andra lyssnar och prövar sina ståndpunkter i bra dialoger. Min behållning var den känsla av gemenskap och det hopp inför framtiden, som alla dessa unga entusiaster för frihet och integritet, inger mig.

Samtalet i slutet av mötet mellan Josef a k a Anohito och mig om riksdagens webbplats, där jag berättade om hur Handelskammarens Fredrik Sand drivit på, när det gäller möjligheten att ta del av utredningar, remisser och remissvar, var givande på mer än ett sätt. Vi fick båda en ny bekantskap, då Peter Pimpim Pettersson vid Junior Chamber International, litet längre bort på samma bänk, inte kunnat undgå att höra vår diskussion och kom med i vårt samtal. Internets möjligheter var vår gemensamma nämnare. Det kändes befriande efter allt tugg om dess farligheter. Det samtalet har nu lett till att jag på nytt kollat upp hur långt Fredrik Sand och andra kommit i sin strävan att påverka regeringen att öka tillgängligheten till remisser samt remissvar - här kan man läsa hans senaste inlägg Vår gåva till Mats Odell.

Många andra samtal tidigare under kvällen var givande, men det som nog berörde mig mest på det personliga planet var när Sidvinds svärmor tog kontakt och berättade om att hon gillar att läsa min blogg. Jag blev både generad och glad och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hoppas att hon förstod att jag uppskattade det. Rädslan att förlora min sittplats på den parkbänk, där jag tidigt parkerat mig, gjorde att jag gick miste om Mary XJ och en del andra, men jag är rätt säker på att det kommer nya tillfällen. Om inte förr, har Amanda och Nätverket Svart Måndag inbjudit till Freedom not Fear den 12 september.

Övergår sedan till att läsa vad andra skriver och ser att Erik Hultin, som följde mötet från en digital läktarplats, noterat Lena Eks ställningstagande samt Centerpartiets öppenhet, vilket visas genom inlägget på Centerpartiets hemsida. Markus ”Lake” Berglund, som omtänksamt erbjöd mig och Morfar Gunnar skjuts i sin bil, har gjort en bra redogörelse från mötet. Josh berättar medryckande om hur det kom sig att han missade en del av mötet. Johan Mitt i steget, som hade annat för sig, var ändå med oss i anden tänker jag när jag läser han inlägg. Anna Troberg visar att hon klarat av att gå från medias underskattning till att se värdet av mötet inte minst för den engagerade skarans egen utveckling. Rom byggdes inte på en dag och framgång är ett resultat av antalet timmar i arbetet att sätta sig in i frågor och föra dialog även med dem, som ännu inte upptäckt internets möjligheter, utan riskerar att fastna i den skrämselpropaganda som bedrivs.

Rick Falkvinge, som vanligt skärpt, har tänkt till sedan han läst innantill i programmet samt i Framtidsgruppens dokument – och funnit en detalj där djävulen ser ut att ha bosatt sig. Rick har rätt i att vi ska fokusera på vad som står i programmet, men själv tycker jag att man måste klämma Beatrice Ask rejält på pulsen och fråga vad hon tänker göra för att lägga Framtidsgruppens arbetsmaterial i papperskorgen. Annars kommer det att spöka både nu och senare. Det går inte lura människor, som lärt sig att förarbeten kan spela en nog så viktig roll, när det gäller att tolka innebörden av det slätstrukna, som kommer ut till offentligheten. Hax har varit med alldeles för länge för att kunna avfärdas så lätt.

Intressant.

Rättsliga och inrikes frågor – EU:s sak!

Uppdatering: Gör det lätt för mig genom att lägga en länk här till blogginlägget hos Norrtelje Tidning med länkar till både tidningens ledare och ett debattinlägg med fokus på Stockholmsprogrammet.

Läser i Expressen en bra ledare rubricerad Tala med oss samt ett inlägg av Svend Dahl om att integritetsfrågorna inte låter sig inrangeras i något av de traditionella höger-vänster-blocken i partipolitiken, utan ska förstås mot bakgrund av att de yngre ser andra värden att solidarisera sig med än de som traditionellt bärs upp av partierna till höger och vänster, vilket gav utdelning i valet till Europaparlamentet. Som en pensionär, som klarat att bryta sig ur blockpolitiken, förstår jag vad han menar. Det finns värden, som bägge blocken har försummat i kampen om makten.

Båda dessa inlägg har bäring på det informella mötet med ministrarna för rättsliga och inrikes frågor, vilket hålls i Stockholm för att berörda EU-ministrar ska prata ihop sig om det så kallade Stockholmsprogrammet, vilket ska leda till ett handlingsprogram, som stats- och regeringscheferna ska besluta om vid toppmötet i december och som ska gälla för medlemsländernas arbete i rättsliga och inrikes frågor under de närmaste fem åren. Något som även DN skriver om. Det känns bra att etablerade medier bryr sig eftersom det är viktigt att folket kan komma till tals innan vi står där med en övervakning, som ingen sansad politiker egentligen vill ha. Ser hos Erik Hultin att Politikerbloggen tagit in det debattinlägg, som ett gäng aktiva medborgarrättskämpar ställt sig bakom. Som pensionär känner jag mig inte så litet stolt över att få vara med bland dessa människor, för att om möjligt utgöra en motvikt till de krafter, som antingen drivs av sin egen rädsla eller exploaterar andra människors rädsla för att kunna öka övervakningen av mig och andra, som gillar att använda internet i våra dagliga liv.

Erik har även fått med inslaget i kvällens Rapport med Camilla Lindberg, som berättar om demonstrationsmötet i Humlegården i morgon kl 17.00. Dessutom har han en länk till MEP Lena Eks blogg, som visar att vi som känner oro är i gott sällskap. Igår hade jag en länk till TV4:s Nyhetsmorgon där Beatrice Ask och Tobias Billström intervjuades i sällskap med Piratpartiets MEP Christian Engström. Den tål att ses ännu en gång, sedan man läst vad Oscar Swartz skriver och den rapport, som han länkat till. Andra som skriver om detta är Leo; Hax; Karl Sigfrid; Mårtensson; Scaber Nestor; Sossar mot Storebror; Rick Falkvinge; ; samt Mitt i steget med ett par intressanta inlägg här och här där problemet synas ur olika perspektiv. Anders Widén skriver om att vi måste få fler att orka lyssna. Olof noterar att media och en del politiker har problem med Piratpartiets fokus på medborgarrättsfrågor.

För några månader sedan stod bataljen om Telekompaketet och då gjordes ett stort nummer av att medborgerliga fri- och rättigheter var varje enskilt lands angelägenhet, när vi internetvänner slogs för att vi skulle kunna vara medborgare på nätet och inte enbart ses som kunder i händerna på teleoperatörer och politiker med ambitioner att förvandla internet till en kabel-tv-variant med filtrering för att bevaka att vi höll oss på den smala vägen d v s inte gjorde oss skyldiga till intrång i upphovsrättsskyddat material. Detta paket har ännu inte färdigbehandlats.

Hittills har det funnits en frivillig överenskommelse operatörer emellan om avstängning av sidor med barnporr. Nu vill bland andra Beatrice Ask ta detta till intäkt för att det är OK att lagstifta i samma anda inom detta och en rad andra områden. Det finns ett gammalt ordspråk som säger: - Ger man f-n lillfingret tar han snart hela handen. Det verkar stämma här. Avslutar med Erik Hultins Tänkvärd film om Storebror.

Intressant.

Vad är intressant i media?

Nog är det konstigt, sa Bill. Mycket konstigt, är det, sa Bull. Vet inte riktigt varför tanken på Gösta Knutsons kattpersonligheter dyker upp i mitt huvud när jag läser Mårten Schultz inlägg om hur den Högsta Domstolen får verka, utan något större intresse från våra media. Detta händer medan USA:s Supreme Court lockar till både nyheter och ledarkommentarer i svenska media. Antagligen därför att Mårten själv tycker att det är – Konstigt. Hax uppmärksammar oss på Mårtens inlägg Så påverkas vi av övervakning.

Undrar hur många som känner till att Grundlagsutredningen redan den 17 december 2008 överlämnade betänkandet En reformerad grundlag (SOU 2008:125) till justitieminister Beatrice Ask. Utredningen, som är enig, föreslår en rad förändringar i regeringsformen och i annan lagstiftning. Riksdagspolitikerna både till höger och vänster har kompromissat bort tankarna på en Förvaltningsdomstol, vilket det ofta skrevs om i samband med den härva av lagar, som har kommit till och är på G för FRA:s skull. Eftersom det samtidigt pågår ett förändringsarbete även för tryckfrihetsförordningen tog SR:s Medierna i lördags upp frågor kring tryckfriheten och yttrandefriheten. På programmets webbsida kan man bl a läsa följande:

”I närmast total medieskugga pågår en utredning om att förändra våra grundlagar för tryck- och yttrandefrihet. Kanske till och med att avskaffa de nuvarande grundlagarna - Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) - och ersätta dem med en ny, teknikoberoende, grundlag.”

Styrkan i skyddet för våra grundläggande fri- och rättigheter skiljer i regeringsformen (RF) mellan två slag av fri- och rättigheter. Vissa av de rättigheter som behandlas i 2 kap. RF (regeringsformen) är absoluta i den meningen att de inte kan begränsas på annat sätt än genom att regeringsformen ändras. Andra rättigheter kan begränsas genom vanlig lag (i något fall även genom annan författning, se 12 § första stycket). Det är framförallt detta vi måste skärskåda samtidigt som vi måste fundera över tänkbara effekter av paragrafen, som stadgar att riksdagen inte får besluta om normer i strid mot Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.

Under tiden som den processen pågår ska Sverige under sin ordförandeperiod genomföra Stockholmsprogrammet – ett övergripande program för rättsliga och inrikes frågor. Detta ska sedan utgöra underlag för den handlingsplan, som stats- och regeringscheferna ska besluta om i december 2009 för perioden 2010 – 2014. Nu på onsdag hålls i Stockholm ett informellt möte med ministrarna ansvariga för dessa frågor. På ordförandeskapets webbsida finns en länk under rubriken Externa källor där Kommissionens meddelande finns i form av en pdf-fil med programmet i sin helhet.

Det tog inte lång tid innan Beatrice Ask i TV4:s Nyhetsmorgon i pratet om Stockholmsprogrammet exemplifierade med behovet av åtgärder mot barnpornografi, knark och trafficking. Att det skulle bli mer övervakning ville varken Beatrice Ask eller Tobias Billström kännas vid. Christer Engström (PP) satte fingret på den ökande övervakningen och Calle Larsson (V) på telefon kompletterade med sitt partis syn på saken.

Febril aktivitet råder inom Nätverket Svart Måndag (NSM Sverige) inför arrangemanget i Humlegården onsdagen den 15 juli kl 17.00 då vi visar att vi noga följer det som regering och riksdag gör när det gäller våra demokratiska fri- och rättigheter samt skyddet för integriteten och rättssäkerheten. Rädslan för allt ont, som kan drabba oss får inte sätta friheten och integriteten på undantag. I TV4 Nyheterna i kväll kl 19.00 kunde vi se och höra Amanda Brihed tala om varför mötet i Humlegården är viktigt. Miljö och integritetsfrågor lika heta skriver MinaModerataKarameller; skillnaden i fråga om övervakning tar Mary XJ också upp. Olof puffar även han för Humlan på onsdag. Kulturbloggen likaså. Intressant.

Avslutar med Anders Mildners inbjudan till bloggstafett om framtiden efter Hultsfred.

Stockholmsprogrammet – något att yvas över?

Om du inte känner till Stockholmsprogrammet, är du i gott sällskap. Men, det finns all anledning att informera sig, eftersom det handlar om rättsliga och inrikes frågor, där en ny handlingsplan för EU:s medlemsländer ska sjösättas för åren 2010 – 2014.

Stockholmsprogrammet ersätter det s k Haag-programmet, vilket gällt sedan 2005. Det finns 28 olika arbetsgrupper som förbereder kommissionens förslag inför EU-parlamentets utskott samt ambassadörernas Coreper I och II, vilka bereder frågor inför Ministerrådets möten. Det förslag (pdf-fil) som arbetats fram avslutas med orden: ”Kommissionen hoppas att rådet, efter en uttömmande diskussion med Europaparlamentet, kan anta ett ambitiöst program på grundval av detta meddelande före årets utgång. På basis av detta kommer kommissionen att lägga fram en handlingsplan för genomförandet av Stockholmsprogrammet så att åtgärder och tidsplan för 2010–2014 kan fastställas i detalj.”

Uppdatering: I detta sammanhang kan det vara befogat att ställa frågan: - Har någon tänkt tanken att det som hände i USA efter den 11 september 2001 kan leda till att fel slutsatser dras här i EU? Detta mot bakgrund av dagens artikel i DN.

Det nyvalda parlamentet ska således på relativt kort tid sätta sig in i detta omfattande program, så att stats- och regeringscheferna kan besluta om en åtgärdssplan vid toppmötet i december. Låt inte detta ske i tysthet, skriver Hax och jag instämmer. Hax har uppdaterat med många intressanta länkar till olika skribenter, som bidrar med mer info utifrån sina perspektiv. Anohito refererar också till Hax samt bidrar med en länk till den demonstration som anordnas av Nätverket Svart Måndag och en lång rad andra organisationer i Stockholm nu på onsdag den 15 juli kl 17 – 20.00 i Humlegården, då ministrar och tjänstemän samt journalister har anlänt till Stockholm. Gillar idén att vi tar med oss picnic-korg. Själv packar jag även med soppåsar för städning efteråt. Karl Sigfrid, Erik Hultin och Rick Falkvinge skriver också om detta. Har noterat att det pågått ett meningsutbyte mellan arrangörerna för de olika demonstrationerna som anordnas denna dag. Jag kan förstå det och tycker att NSM tagit ett klokt beslut. Mark Klamberg skrev om programmet för mer än en månad sedan, när vi andra var engagerade i valet till EU-parlamentet. MinaModerataKarameller ser hur det tävlas mellan kontrollivrarna bland politiker och aktörer inom rättsväsendet och de it-användare, som utvecklar eller skaffar sig utrustning för anonymitet på nätet. Hon undrar vad gott som kommer ut ur detta. Det undrar jag också. Tycker att det som pågår har påfallande likheter med ett eskalerande krig mellan reguljära arméer och frihetskämpar, som av makthavarna ses som terrorister.

Opassande funderar och gör sitt bästa för att vanmakten inte ska slå rot i våra sinnen. Kan vi inte göra något annat, kan vi i vart fall ropa ut att vi ser vad politikerna lånar sig till. Vilka effekter kan vi räkna med, när det gäller EU:s intresse i fråga om rättsliga och inrikes frågor? Ligger det något i det som Majestatis Pluralis skriver om The Masterplan? Min spontana tanke när jag läser detta inlägg är att det säger mycket om det förtroendekapital, som många politiker förskingrat genom hanteringen av lagstiftningen kring FRA:s verksamhet och de lagar, som följt med anledning av upphovsrättslobbyns aktiviteter. Uppdatering: Mitt i steget har också läsvärda funderingar kring Stockholmsprogrammet.

Lyssnade tidigare på P1:s program Från Platon till Pirate Bay och gläds åt att även den publika domänen fick en förespråkare i programmet. Det är min själ på tiden. Hittills är det Antipiratbyrån och Stim som fått dominera, som herremän på täppan.

Avslutar med Mårtensson som summerar det år då han haft en räknare installerad på sin blogg. Som trogen läsare önskar jag honom god fortsättning.

Intressant.