Inbillade mig att alliansen var bättre ...

Rapports kvällssändning speglade (6:39 in i sändningen) dagens demonstrationer mot FRA-lagstiftningen. Inslaget ligger kvar t o m den 9 november.

Det var skönt att vara där, men sorgligt att Camilla Lindberg (FP) tycks tro att FRA-shopen stängs. Det är bara en tidsfråga innan även Säpo och Rikskrim tillkommer, den utredningen ligger i pipen. I dagar av omprövning av tidigare ståndpunkter är det lätt att lägga skuld på den, som man satt sin lit till. Men, vid närmare eftertanke inser jag att jag har mig själv att skylla – vad talade egentligen för att alliansens partiledare skulle vara större garanter för demokratiska fri- och rättigheter än socialdemokraternas? Ja, jag trodde att deras syn på individens betydelse i förhållande till kollektivets skulle vara en spärr mot den typen av övergrepp, som svenska folket nu är utsatta för. Allt tack vare att FRA:s sysselsättning setts som viktigare än allas vår rätt att slippa den typ av avlyssning, som kallas signalspaning även när den sker i kabel. Det är dessa kablar, som jag och många andra använder oss av, när vi söker information och utbyter åsikter för att kunna vara aktiva som medborgare.

Att det handlar om betydande mängder av trafikdata, som FRA ska hantera i sin samlade verksamhet, har många pekat på – Minimaliteter; Mark Klamberg; Frendo; Intensifier; Olof, CenterUppropet och en lång rad andra. Men allt detta avfärdas som något vi fått om bakfoten. När några av oss tog fasta på påståendet att vi inte förstått och försökte bringa klarhet i var glappet fanns och vad det bestod i, genom att ställa fem frågor till samtliga ledamöter i riksdagen, då möttes vi för det mesta av nonchalans och arrogans. På webbplatsen Riksdagssvar.se har vi byggt en minnessten, där Socialdemokraterna visar att de gärna kör med ett kollektivt gruppsvar (för att den enskilde individen ska slippa ta ett eget personligt ansvar?) och att många ledamöter i alliansens partier av okänd anledning inte är beredd att bidra med något för att skingra dimmorna. Några av dem, som offrat några minuter av sin dyrbara tid och svarat, är riktigt oförskämda, trots att ingen av oss, som ställt frågorna, har varit ohövliga mot dem. På webbplatsen StoppaFRAlagen.nu har under vägs mycket material samlats för att människor, som vill se saken även ur vårt perspektiv, ska kunna ta del.

På sitt sätt är även detta en digital minnessten över en mörk period för integritet och rättssäkerhet i vårt lands historia. Eftersom jag använder mig av gmail för kommunikation i samband med mitt bloggande, vet jag att mina trafikdata dagligen kommer att passera landets gränser. Vilka är mina rättigheter med det lagkluster, som riksdagens majoritet håller på att sy ihop? Kan jag som enskild medborgare gå till Europadomstolen med en anmälan när kablarna har anslutits? Finns det fler därute, som vill undersöka den saken tillsammans med mig? Eftersom jag tror att det är enskilda individer, som tillsammans kan göra skillnad, så ger jag inte upp tron på demokratin. När den politiska vägen brister måste vi pröva den juridiska. Bara för att vi har en majoritet i riksdagen, som tror att ett mandat i valet ger dem rätt att göra precis vad som faller dem in, ska vi inte förledas tro att det är hela sanningen. Annars har vi Piratpartiet som ett alternativ.

En tillfällighet som ser ut som en tanke – Nobelpristagaren i litteratur, Herta Müller berättar i DN om livet som övervakad av staten. Även om staten här i Sverige använder sig av sökmotorer och datorer för att kartlägga delar av befolkningen och upprätta sociogram över mejlväxling och alla andra elektroniska spår, som människor lämnar i sin verksamhet på nätet, kommer allt detta att hanteras av människor med mänskliga fel och brister. Och när kablarna finns där är det bara en tidsfråga innan man finner nya samhällsområden, där man tror att lösningen finns i att fiska i denna trafikflod.

Detta allt medan livet går vidare runt om i landet där människor av kött och blod lever sina liv och där informations- och kommunikationstekniken borde användas för att stärka de positiva uttrycken för mänskligt liv. Nu har säkerhet och kontroll fått makt över människors tankar och därmed samhällsutvecklingen. Människors rädsla exploateras av olika krafter, som vill se ännu flera säkerhetslösningar och kontrollanordningar. Eller rent av röster i valet. Det senare är politik, när den är som allra sämst. Jag kräks på politiker som skaffar sig makt på det sättet. Det senare får jag nog anledning att återkomma till – valrörelsen är ännu i sin linda.

Inleder den vanliga bloggrundan med Opassande, Mark Klamberg och Lake, som jag för övrigt träffade på Medborgarplatsen; MinaModerataKarameller, som snart är den ende moderat som jag fortfarande känner ett stort förtroende för; Lars-Erick, en liberal rebell som också letar efter ett parti samt Christian Engström, hemma från Bryssel. Amanda Brihed och Jens O från Nätverket Svart Måndag stötte jag också ihop med, liksom Mikael och Anna från StoppaFRAlagen.nu. Som sagt – mycket trevligt. Scaber Nestor rapporterar från Malmö. GP rapporterar från Göteborg, där Svensson är en flitig bloggare. Annika Beijbom var där.

Måste också ta med några kommentarer om utdelningen av Nobels fredspris. Först ett tack till Klaus-Dieter Fliik, som så väl tolkar vad jag känner, sedan jag läst att Marita Ulvskog jublat över utnämningen. Efter detta twitter dumpades prisets värde rejält i den kanalen. Sedan ger jag ordet till Media Culpa. Avslutar med Sagor från livbåten om den glädje, som ligger i att dela med sig.

Intressant.

Vilka idéer härskar inom EU-kommissionen?

Även om Johan Wennström i SvD refererar till en brittisk historiker och författare som utgångspunkt för sina funderingar kring ideologiernas roll eller deras eventuella död, har jag svårt att tro att detta stämmer. Jag har till exempel svårt att tro att det som händer under Sveriges ordförandeskap sker utan att det ingår i en tankekonstruktion där synen på människan är av avgörande betydelse. Avideologiseringen är i och för sig inget nytt tankegods, men det är möjligt att det blivit mer intressant att tänka i de banorna sedan vi kunnat se hur våra politiker skapar system, som tyder på en ökande pessimistisk syn på människan. Eller mer pragmatisk, som en del väljer att kalla det, när de utgår från att folket bara debatten lägger sig kommer att inse att politikerna vet bäst. Det är inte utan att jag blir en aning deppig av att läsa sådant en måndag morgon, när Sverige är på väg att ta sig ur den stiltje som rått under semestern. Gläds därför när jag läser dagens inlägg hos Krohniskt .

Men sedan tänker jag, att det nog är mot en pragmatisk bakgrund, som vi ska se upplysningen att EU-kommissionen den 26 juni 2009 antog lagförslag som gäller inrättande av en byrå för den operativa förvaltningen av stora IT-system inom området för frihet, säkerhet och rättvisa. Inom ramen för Stockholmsprogrammet, kan man förmoda. Hax har i dagarna gjort en resumé och lagt pussel. Olof har tolkat och gjort en överskådlig bild för både sin egen och vår förståelse. Tidigare har Nätverket Svart Måndag och många andra redovisat sina synpunkter kring detta. All denna energi och alla dessa pengar, som satsas på detta som kallas säkerhet och kontroll säger väl ändå något om den politik eller den ideologi, som ligger bakom.

Inne på detta om ideologier, noterar jag att Svenskt Näringsliv som vanligt ägnar de av politikerna styrda verksamheteterna i kommuner och landsting rejäl uppmärksamhet. Men då det i oktober – november 2007 var stört omöjligt att få ta del av den undersökning, som låg till grund för boken ”Plan B – den dolda jakten på välfärd”, har Stefan Fölster inte längre särskilt stor trovärdighet i mina ögon. Jag bloggade om detta bland annat den 19 november 2007 med en länk till inlägget som marknadsförde boken i DN. Ser nu att DN rensat bort tidigare inlägg och kommentarer, vilket känns ungefär som att upptäcka att något klippt ur flera sidor ur historieboken. Här kan jag bara notera att en idéproduktion pågår, samtidigt som det påstås att ideologierna tynat bort och folk runt om i världen dignar under finanskrisen, förorsakad av ett häpnadsväckande lättsinne i finansvärlden eller näringslivet om man så vill.

I Näringslivsdelen läser jag en artikel om att Lettlands finansmän och politiker anser att Lettlands låneavtal med Internationella Valutafonden och EU leder till att Lettlands folk tvingas till stora uppoffringar för att rädda bland andra Swedbank. Liknande tongångar kan vi läsa om i artikeln ”Island vädjar om förståelse”, som gäller återbetalningen av de miljarder euro, som landet står inför efter banken Icesaves konkurs. Islänningarna, som redan drabbats hårt av finanskrisen, har svårt att förstå varför de ska tvingas betala pengar till utländska kunder för fel som begåtts av skrupelfria banker. Tyvärr finns dessa artiklar inte tillgängliga på nätet, varför jag hoppas bli trodd på mina ord. Vad jag vill ha sagt med detta är att mycket skulle vara vunnet om Svenskt Näringsliv ägnade bevakningen av dessa sina egna domäner något större uppmärksamhet än vad som hittills varit fallet. I Dagens Samhälle läser jag att Kommunstyrelsens ordförande i Danderyd inte känner igen sig i Svenskt Näringslivs beskrivning av den kommunala verkligheten. Men där kan kanske finnas ett samband med den lokale politikerns lust att själv styra och ställa inom sitt eget område. Något som Magnus Wrede tagit upp i sin krönika.

Avslutar med Intensifier, som skriver om Telekompaketet men också om ett viktigt nätseminarium nu på onsdag samt Lakes Lakonismer som kommer med bra lästips.

Intressant.

Några mycket intressanta timmar på nätet.

Inleder med SvD:s Brännpunkt där Christian Engström, Piratpartiet, skriver om på vilka grunder han anser att det krävs Integritetsdirektiv inom EU. Efter slitet med Telekompaketet är detta ett utspel, som jag gillar. Christian noterar saken även på sin blogg.

Copyriot twittrade och lockade till ett besök på sin blogg. Där har han lagt ut Creepers noteringar om en del besökare på hans sida. Jag vet inte om jag skulle känna mig bekväm med en sådan uppvaktning. Jag har fullt sjå att hantera, när jag upptäcker att någon med ett imponerande CV läser min blogg och i dess kommentarsfält försöker så tvivel om min fattningsförmåga.

Kommentarsfälten är ibland minst lika intressanta om inte intressantare än själva blogginlägget. Det kan även gälla en tidningsartikel, som t ex den i DN häromdagen Gick du verkligen på den...?

Ursprungligen fanns i artikeln några rader, som lagts i munnen på professor Nils Enlund vid KTH av artikelförfattaren Timothy Tore Hebb som löd:

– Bakom motståndet på internet mot FRA-lagen stod ju till exempel också pr-företag och teleoperatörer. Vi måste helt enkelt bli smartare samtidigt som pr-konsulterna blir alltmer beräknande.

När bloggaren Olof läser detta skriver han ett mejl till Nils Enlund och noterar detta senare i artikelns kommentarsfält:

"Nils Enlund är felaktigt citerad i artikeln. Han är av diametralt motsatt åsikt i frågan om FRA-motståndet. Det är DN som manipulerat en telefonintervju med honom.".

Dessförinnan har Nils Enlund själv skrivit följande i kommentarsfältet:

"Jag är mycket upprörd över det uttalande om FRA-motståndet som tillskrivits mig i artikeln! Jag är närmast av diametralt motsatt åsikt. Detta är en direkt förfalskning av det jag sade i en kort telefonintervju! Nils Tnlund, KTH".

Eftersom jag själv hade länkat till artikeln i gårdagens blogg, fanns där en länk till min blogg och jag får därför påhälsning av någon, som kallar sig "rätt är rätt", som menar att även om motståndet bara till en liten del kom från PR-företag och teleoperatörer, skulle den kunna göra anspråk på att vara sann, eftersom det finns företag som förlorar på FRA och därför är villiga att bekosta ett motstånd? Mitt svar: ”Huruvida det finns företag som är beredd att betala för att organisera ett motstånd mot FRA, har du förmodligen bättre koll på än jag. Själv vet jag bara mina egna bevekelsegrunder och dessa har jag inte stuckit under stol med. Har också förhållandevis god koll på det engagemang som människorna bakom StoppaFRAlagen.nu står för.”

Därefter uppsöker jag DN:s artikel och ser att flera läsare kommenterat Nils Enlunds tillrättaläggande samt att det skett en uppdatering, där den text, som Nils Enlund inte vill kännas vid, har tagits bort utan någon förklaring. Dessutom finns en kommentar som jag reagerar på:

"Ni som ältar ett uppenbart misstag, tror ni att ni framstår som seriösa och att FRA-moståndet gynnas av det? Ni framstår bara som ett gäng rättshaverister, som kommer med förtalsbara beskyllningar, och motståndet mot FRA känns plötsligt, p g a er, inte längre lika angeläget. Ni smutsar ned en god sak..." FRA-moståndet måste skärpa sig!

Jag kommenterar:

"En gång är ingen gång, men två gånger är i en tidning av DN:s kaliber helt klart en gång för mycket. Att detta påtalas visar bara att DN har en del vakna läsare. Om dessa sedan kallas för rättshaverister berättar det något intressant om en del andra av DN:s läsare."

Får strax därpå ett mejl från Jens O: Gun, ser i DN:s kommentarsfönster, en hänvisning till dig och att DN, har censurerat ditt inlägg. Jag svarar: Nog är det intressant det som pågår, men vem kan förklara varför? Jens svarar: Inte en aning, men din kommentar, dök just upp igen. 8) /Jens O. Intressant.

Nätverket Svart Måndags talesperson tog så illa vid sig att han skrev ett brev till DN:s chefredaktör Torbjörn Larsson. Jens O ger också sin syn på det som förevarit. Frendo har gjort en imponerande sammanställning. Håll med om att det vore intressant att få en redogörelse för, vad det är för politik som verkar i det fördolda och varför!?

DN och FRA – Vem kan man lita på?

Läser att DN igår hade en artikel, där tidningen fortfarande odlar myten om att motståndet mot FRA var något, som ett PR-företag och teleoperatörer låg bakom. Även om vi, som tillhör denna kritiska skara av medborgare, protesterat dels enskilt genom genmäle gentemot den tidigare artikeln i DN, och dels genom att lämna våra bidrag till den story som växt fram hos StoppaFRAlagen.nu så envisas DN; här genom att referera till en professor i medieteknik på KTH, Nils Enlund. De vill till varje pris hålla liv i den saga som de skapat. Olof tog tjuren vid hornen och sände iväg ett mejl till professorn ifråga och har nu fått svar att han är felciterad. Nätverket Svart Måndag skriver ett brev till DN:s Chefredaktör Torbjörn Larsson. Återstår att se om det leder till en rättelse, eller om DN håller fast vid sin story. I så fall vet jag inte vad jag ska tro om vissa professorer och atmosfären inne i DN-skrapan.

Vem kan man lita på när det gäller allianspartierna och FRA? Förundras över Mark Klambergs tilltro till ledningen i det egna partiet, när jag får ta del av en motion, avsedd för Folkpartiets landsmöte. Förstår att det finns medlemmar, som fortfarande tror att det är möjligt att hyfsa till den lagstiftning, som kringgärdar FRA:s verksamhet och då speciellt bristen på granskning när det gäller FRA:s utvecklingsverksamhet. ”Regeringens ovilja att ge besked och klargöra saken skadar förtroendet för den svenska demokratin och FRAs verksamhet”, skriver motionären. Det är sant – behöver bara gå till mig själv. Nu återstår att se om Folkpartiets ledning är lika prestigebundna som Centerpartiets ledning. I så fall återstår ett hårt arbete. De som valt att stanna kvar och kämpa vidare inom ramen för CenterUppropet har utvecklat idén om en integritetscertifiering av de förtroendevalda inom Centerpartiet. Deras arbete är värt all respekt!

Häromdagen gjorde jag ett inlägg rubricerat Integritet och Nätneutralitet där jag berättade om hur SvD:s Språklådan skingrade dimmorna när det gäller betydelsen av begreppet Integritet. Enligt NE gäller saken både ”rätt att ha (visst) eget område som är skyddat mot intrång” och ”förmåga att handla helt efter eget samvete och utan att vara bunden av ovidkommande yttre hänsyn”. Det innebär att riksdagens beslut den 18 juni 2008 dels visade en brist på respekt för svenska folkets rättmätiga krav på skydd mot långtgående intrång i den privata sfären och dels att enskilda ledamöter av regeringen tvingades att antingen kvitta ut sig från omröstningen eller att rösta för regeringsmakten istället för att aktivt ta ställning för eller emot lagarna i den utformning som de lagts på riksdagens bord. Skådespelet som följde på det, var ovärdigt en demokrati.

Är det möjligt att återfå det förtroende, som detta spel för gallerierna kostat alliansens samtliga partier? Det är tveksamt. Med hänsyn till bristen på en genomtänkt användning av It i politiken, vilket bland andra Handelskammarens Fredrik Sand kommenterat, är det svårt tro att Justitieminister Beatrice Ask och Hans Wallmark (M) kan komma till någon annan uppfattning om nätet, än att det är ett tillhåll för all sköns elände, vilket ger legitimitet åt en statlig övervakning av oss alla. Med infrastrukturminister Åsa Torstenssons inställning när det gäller Telekompaketet, som nu är föremål för förlikningsförhandlingar inom EU, är det svårt att känna full tillit till politikernas värn av medborgarnas rätt till en fredad sfär i förhållande till andra intressen. I min jakt på senaste nytt i den saken på departementets webb ser jag att En framtida europeisk IT-strategi finns på listan över Näringsdepartementets prioriterade frågor under ordförandeskapet. Det är inte utan att jag förstår Erik Josefssons intresse för ACTA.

Även om företrädare för de etablerade partierna nu visar intresse för integritetsfrågorna, vågar inte jag tro på att deras intresse håller i sig utan att svenska folket i EU-valet visat sitt missnöje på ett sätt, som inte kan pratas bort. En röst på Piratpartiet kan inte snackas bort, även om man nu försöker göra gällande att det skulle vara en bortkastad röst. Icke sa Nicke! Det kommer att vara en osedvanligt tydlig röst!!!

Sedan min vanliga runda - Leo om partiernas integritetsfokus; Karl Sigfrid om Samis frågor till EU-valets kandidater; Olof puffar för Integritetsdebatt i Malmö på fredag; Hax om att de som övervakar oss tänjer på gränserna; Scaber Nestor om att Rick Falkvinge inte själv håller rent omkring sig och jag undrar om den moralkakan har något samband med att Scaber kampanjar för Junilistan; Rick Falkvinge om det nystartade finska Piratpartiet, som hälsas välkomna i gänget; Opassande kryssar mellan olika intressanta inlägg; och avslutar med Krohniskt – som puffar för artikeln Bloggosfären: från modefluga till maktfaktor i Handelskammarens tidning.

Intressant.

Juste argumentation vs fulspel i valrörelsen

”Det förestående valet till Europarlamentet närmar sig med stormsteg. I år är det viktigare än någonsin att alla svenska medborgare, inom och utom it-branschen, gör sin röst hörd.”

Med de orden inleds den läsvärda ledaren i dagens Computer Sweden, som betonar att EU:s it-relaterade politiska agenda är långt större än att bara gälla upphovsrätt kontra medborgarnas rätt till integritet. Där finns även en intervju med Lena Ek i Centerpartiet, som är först ut i raden av intervjuer med kandidater i de partier, som ställer upp i EU-valet. Tråkigt för Lena Ek är dock att Centerpartiets ledning lät sig dras in i försvaret av FRA-lagarna, varför den väljare, som vill sända en kraftig signal om att det lappande och lagande, som gjort denna lagstiftning till en soppa, måste rösta på någon annan. I svallvågorna efter FRA-debatten pågår, vad jag kan se hos Lake, en diskussion inom Centerpartiet att de ska blockera Piratpartiets möjligheter att komma in i den liberala partigruppen ALDE om PP kommer in i Europaparlamentet. Fulspelet har fått ansikten. Här är ett till – Maria Wickberg Centerpartiets fjärde namn på listan i ett inlägg på Politikerbloggen. Lågvattenmärken. Lyckligtvis har Centerpartiet fortfarande medlemmar och aktiva, som ägnar tid åt att tänka positivt och konstruktivt kring de möjligheter som internet uppenbarar – här Stefan Mårtensson, som tidigare tog initiativ till uppropet om en digital intellektuell allemansrätt. Dessutom finns bland dem, som inte tänker rösta på Piratpartiet, de som ändå vill dem väl – här Lars-Erick, som kommer med goda råd. Det är tjusningen med nätet.

De som regelbundet läser här vet att jag redan gjort mitt val. Jag har läst Copyriot och tycker att han gör en intressant utläggning om vara och göra i politiken. Jag vet inte om Leo vigt sitt liv åt Piratpartiet, bara för att han är aktiv just nu. Calandrella har ännu inte rösträtt, men har ändå gjort klart för sig själv och andra var han står. Om någon till äventyrs fortfarande tycker att sofflocket lockar finns hos Bloggvärldsbloggen en hel del bra länkar till sidor, som har det gemensamt att de vill att hela svenska folket ska gå och rösta. Opassande, aktiv i valrörelsen, gör sina iakttagelser och en del är riktigt roliga. Krohniskt, som rör sig i kretsarna runt Alliansens ledare, gör också sina iakttagelser och ställer bra frågor.

Det finns kanske anledning påminna om att det finns ett liv efter valet till EU-parlamentet och Scaber Nestor, som är aktiv i Nätverket Svart Måndag kommer bl a med en Inbjudan till Folkfest i Jönköping den 4-5 juli. Har noterat och hoppas kunna vara med. Det vore roligt att se alla dessa, som jag hittills lärt känna via tangentbordet. Ger sedan ordet till Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol hos Badlands Hyena Hon har tittat in i framtiden och tycker inte helt oväntat att det, som håller på att hända, måste stoppas.

Till sist: Mitt i steget som gillar att Barnens Ö fått andrum, men känner oro och visar en god självinsikt när han avslutar med ”Den politiska viljan, oavsett riktning, är en inte alltid helt pålitlig allierad.” Intressant.

Dagen efter – med eller utan huvudvärk?

Baksmälla eller lyckorus? frågade sig Opassande i morse. Det är nog en fråga som många ställer sig. Medan våra största tidningar skriver om det olyckliga i den vändning som saken tog i och med Europaparlamentets omröstning, är det intressant att idag läsa vad som skrivs i branschpress som Ny Teknik, PC för Alla 1 och 2, Computer Sweden 1 och 2 om Telekompaketet. Där finns en mindre del av den TT-text, som många andra media använt sig av, där betoningen legat på allt gott som konsumenterna riskerar att gå miste om ifall paketet inte överlever genom en förlikning. I bl a SvD igår var det mer av ”Husbondens röst” om man säger så. Men, här i branschorganen verkar man gå balansgång mellan infrastrukturministerns ståndpunkt och nätanvändarnas.

Bland dessa finns en artikel om nätaktivisternas roll i det som hänt, där Piratbyrån lyfts fram. För mig har aktiva i NSM och de bloggare, som vet hur beslutsapparaten i EU fungerar - Erik Josefsson och Henrik Alexandersson varit av större betydelse än Piratbyrån. Men Marcin har rätt i att det, som görs på nätet växer fram i dialoger mellan alla engagerade. Där har vi kunnat respektera varandras olika politiska åsikter fram till den punkt då paketet Citizens´ Rights Amendments poppade upp. Då kastades en näve partipolitiskt grus in i vårt nätverkande, men dessförinnan hade å andra sidan min egen och andras inre kamp med det överstatliga angreppssättet förorsakat några dagars låg aktivitet, vilket säkert uppfattades som en näve partipolitiskt grus från vårt håll i en situation när vi borde ha gasat rejält.

Jag kan bara tala för mig själv, men för mig tog det många timmar att komma underfund med att det redan fanns så mycket av överstatlighet i en hel del direktiv från EU:s sida att vi inte kunde göra halt nu när det handlade om internets frihet och våra demokratiska fri- och rättigheter då vi vistas på nätet. Att vara medborgare är något mera än att vara kund hänvisad till civilrättsliga avtal med en operatör, med möjlighet att paketera sitt utbud på ett för mig obekvämt sätt.

Idag finns en artikel i Computer Sweden där det sägs att EU-kommissionen överväger att att splittra telekompaketet. ”Om inte beslut kan nås innan EU-parlamentsvalet den 7 juni kommer det troligen att dröja minst sex månader till innan de viktigaste frågorna i paketet kan klubbas igenom”. Där talas också om att isolera frågorna om internetanvändares rättigheter i ett separat paket. Det skulle göra det möjligt för parlamentet att först rösta igenom de punkter man redan är överens om och ta itu med tvistefrågorna vid ett senare tillfälle. Martin Selmayr, talesman för EUs telekomkommissionär Vivane Reding, hänvisar till ”en liknande tvist år 2002, förra gången parlamentet röstade om telekomreglering. Då lades frågor om personlig integritet på nätet åt sidan så att övriga delar kunde klubbas igenom.” Det är väl mycket intressant att så stor oenighet råder om integritetsfrågorna? Antagligen beror detta på att alltför många politiker och tjänstemän är digitala analfabeter, men också att det finns intressen som tycker att deras rättigheter överskuggar alla andras. Alla har vi rättigheter, men en del har mera rätt till rättigheter än andra och här kommer upphovsrättslobbyns aktiviteter in i bilden.

Jonas Lind har ett intressant blogginlägg om IPR-lobbyns aktiviteter redan år 1999 för att förmå Europaparlamentet att ”få igenom ett tillägg (Article 5.1 ”on incidental copying”) till direktivet som gjort internetoperatörer juridiskt ansvariga för de cachade kopior som under någon tusendels sekund lagras i routrarna när internettrafiken transporteras i nätet. Operatörerna skulle bara få cacha innehåll som transporterades på nätet om de i förväg fått copyrightinnehavarens godkännande.”

Nätverket Svart Måndag (NSM), som uppstod måndagen den 23 juni 2008 för att markera att omröstningen den 18 juni 2008 om FRA-lagstiftningen sågs som en svart dag för vår integritet och demokrati. Idag är NSM ett stort nätverk av människor, som värnar om medborgarnas rätt till frihet, integritet, demokrati, brevhemlighet samt meddelarskydd och står därmed på Sveriges grundlag och Europa-konventionens sida. Eftersom en del av den lagstiftning av integritetskränkande karaktär, som drabbat det svenska folket kommer sig av olika direktiv, som godkänts vid trialoger eller trianguleringsförhandlingar mellan Europaparlamentet, ministerrådet och kommissionen är svenska folkets val av kandidater till Europaparlamentet den 7 juni enormt betydelsefullt. Därför har NSM upprättat en lista på de kandidater, som nätverket bedömer vara kapabla att stå upp för demokratiska fri- och rättigheter även för den del av folket, som använder sig av internet som informations- och kommunikationsverktyg. Den uppmärksamme kan se att Olle Schmidt (FP) avböjt att delta, vilket jag personligen tycker är tråkigt, men det är Olles eget val. Självklart undrar jag i likhet med många andra varför? Beröringsskräck – eftersom även medlemmar i Piratpartiet finns inom nätverket? Rädsla för att ”legitimera” Piratpartiet, som politiskt parti genom ett samröre? Eller är Olle anhängare av FRA-lagarna?

Med tanke på att alla politiska partier är i behov av en uppryckning, när det gäller folkets behov av kanaler för samtal kring teman, som behöver belysas från höger till vänster och vice versa, borde NSM mera ses som ett värdefullt tillskott till de egna partiernas kanaler, då engagerade i nätverket vill verka för ett fritt och livaktigt demokratiskt meningsutbyte. Personligen vill jag fortsatt vara delaktig i mötesplatser på nätet, där vi hjälps åt att tolka istället för att vantolka varandra i de samtal som pågår därute. Här en del röster dagen efter - Copyriot; Intensifier; Scaber Nestor; Mitt i steget; Svensk Myndighetskontroll; Mark Klamberg och Badlands Hyena.