Läser SvD och DN om gårdagens möte i Humlegården med anledning av EU-ministrarnas möte om Stockholmsprogrammet och ler när jag ser den underskattning, som är rätt vanlig, när man tillmäter ett möte betydelse bara när det samlar en massa människor. Men massmöten hör en annan tid till.
MinaModerataKaramellers personliga reflektion speglar dynamiken i möten, där människor från höger till vänster samlas kring ett gemensamt intresse. I likhet med henne slogs jag av hur olika långt komna vi är, när det gäller att läsa av och förstå meningsmotståndare oavsett om det gäller aktiva politiker eller samhällsintresserade människor i största allmänhet. En del sitter hårt fast i sina förutfattade meningar och målar i svart och vitt, medan andra lyssnar och prövar sina ståndpunkter i bra dialoger. Min behållning var den känsla av gemenskap och det hopp inför framtiden, som alla dessa unga entusiaster för frihet och integritet, inger mig.
Samtalet i slutet av mötet mellan Josef a k a Anohito och mig om riksdagens webbplats, där jag berättade om hur Handelskammarens Fredrik Sand drivit på, när det gäller möjligheten att ta del av utredningar, remisser och remissvar, var givande på mer än ett sätt. Vi fick båda en ny bekantskap, då Peter Pimpim Pettersson vid Junior Chamber International, litet längre bort på samma bänk, inte kunnat undgå att höra vår diskussion och kom med i vårt samtal. Internets möjligheter var vår gemensamma nämnare. Det kändes befriande efter allt tugg om dess farligheter. Det samtalet har nu lett till att jag på nytt kollat upp hur långt Fredrik Sand och andra kommit i sin strävan att påverka regeringen att öka tillgängligheten till remisser samt remissvar - här kan man läsa hans senaste inlägg Vår gåva till Mats Odell.
Många andra samtal tidigare under kvällen var givande, men det som nog berörde mig mest på det personliga planet var när Sidvinds svärmor tog kontakt och berättade om att hon gillar att läsa min blogg. Jag blev både generad och glad och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hoppas att hon förstod att jag uppskattade det. Rädslan att förlora min sittplats på den parkbänk, där jag tidigt parkerat mig, gjorde att jag gick miste om Mary XJ och en del andra, men jag är rätt säker på att det kommer nya tillfällen. Om inte förr, har Amanda och Nätverket Svart Måndag inbjudit till Freedom not Fear den 12 september.
Övergår sedan till att läsa vad andra skriver och ser att Erik Hultin, som följde mötet från en digital läktarplats, noterat Lena Eks ställningstagande samt Centerpartiets öppenhet, vilket visas genom inlägget på Centerpartiets hemsida. Markus ”Lake” Berglund, som omtänksamt erbjöd mig och Morfar Gunnar skjuts i sin bil, har gjort en bra redogörelse från mötet. Josh berättar medryckande om hur det kom sig att han missade en del av mötet. Johan Mitt i steget, som hade annat för sig, var ändå med oss i anden tänker jag när jag läser han inlägg. Anna Troberg visar att hon klarat av att gå från medias underskattning till att se värdet av mötet inte minst för den engagerade skarans egen utveckling. Rom byggdes inte på en dag och framgång är ett resultat av antalet timmar i arbetet att sätta sig in i frågor och föra dialog även med dem, som ännu inte upptäckt internets möjligheter, utan riskerar att fastna i den skrämselpropaganda som bedrivs.
Rick Falkvinge, som vanligt skärpt, har tänkt till sedan han läst innantill i programmet samt i Framtidsgruppens dokument – och funnit en detalj där djävulen ser ut att ha bosatt sig. Rick har rätt i att vi ska fokusera på vad som står i programmet, men själv tycker jag att man måste klämma Beatrice Ask rejält på pulsen och fråga vad hon tänker göra för att lägga Framtidsgruppens arbetsmaterial i papperskorgen. Annars kommer det att spöka både nu och senare. Det går inte lura människor, som lärt sig att förarbeten kan spela en nog så viktig roll, när det gäller att tolka innebörden av det slätstrukna, som kommer ut till offentligheten. Hax har varit med alldeles för länge för att kunna avfärdas så lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar