Läser Sanna Raymans hyllning till KD:s partiledare Göran Hägglund i dagens SvD och slås av tanken att KD:s spindoctors upplägg inför valet 2010 är detta – att markera den kristna profilen ur ett högerpopulistiskt perspektiv. Samtidigt blir jag besviken när en begåvad person som Rayman för stunden köper det upplägget för att rädda KD kvar i riksdagen, istället för att hålla garden uppe mot en utveckling där den kristna högern vinner terräng även här i Sverige. Kamrat fyra procent är så viktig att Sanna Rayman ignorerar i de journalistiska invändningarna. Att Göran Hägglund tydligt står upp för upphovsrätten kan väl inte legitimera allt annat? Det är han ju för övrigt inte ensam om.
Henrik Brors i DN ser klarare att det handlar om ett aggresivt utspel mot en tänkt kulturelit med vänsterstuk och avslutar ”Hans ensidiga ”krig” har nu gått så långt att om det inte blir någon reaktion riskerar en fortsatt upptrappning att framstå som en desperat kamp mot väderkvarnar”.
Jag tycker att det är rätt uppenbart att KD är för moderaterna vad S D är för Socialdemokraterna och andra partier med maktanspråk – att locka till sig väljare, som inte gärna vill inse att de är i behov av upplysning för att inte gå vilse. När jag tänker på att det finns och har funnits troende lärda och vetenskapsmän, som framhållit och ännu så länge framhåller upplysningsidealen, blir jag rädd när jag märker politikernas glidningar för att ta och behålla makten och då inte drar sig för att göra det fördomsfulla till en dygd. Gud bevare oss för den strategin inför valet 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar