I kamp om makten över våra liv.

I fredags hade Norrtelje Tidning en intressant ledare med anledning av de diskussioner, som bland annat Expressens Eric Erfors och en del blogginlägg synliggjort om ett eventuellt samgående mellan C och FP. Lars-Erick har tidigare kommenterat detta utifrån ett globalt perspektiv.

Idag publicerar Aftonbladet, SvD och DN en opinionsmätning som United Minds/Cint genomfört under tiden 24 juni – 17 juli. En del menar att undersökningar via webben inte kan gälla ett tvärsnitt av folket, eftersom ett tvärsnitt av de äldre inte har någon större datorvana. Men vad man då bortser från är att mera traditionella opinionsmätningar har problem med att de yngre är mer obenägna att besvara frågeformulär per post och per telefon. Därför får vi nog se den nu presenterade undersökningen lika god som någon annan. Saknar dock uppgiften om hur många som just nu anser sig inte kunna rösta på något parti, vilket är ett nog så viktigt budskap för den som vill veta hur det politiska landskapet ser ut. Dessutom har jag förstått att tillförlitligheten ökar ju fler som ingår i undersökningen; här 1 914 personer mot vanligtvis c:a 1 000 i andra mätningar. Mest tillförlitliga anses de undersökningar vara, som bedrivs i regi av SOM-institutet vid Göteborgs Universitet, men det var en utvikning från ämnet – det politiska läget under sommaren 2009.

Kommentarerna till artiklarna är nog så intressanta. Själv har jag fastnat för Bloggen Bents och Erik Hultins samt Göran Petterssons inlägg, som i likhet med inläggen i NT:s och Expressens ledare visar svårigheterna att profilera sig, när man ingår i en allians, samtidigt som man riskerar att åka ur parlamentet - om man inte håller sig till det, som medlemmar och sympatisörer förväntat sig, när de lagt sin röst på ett visst parti. Den risken påverkar de strategiska diskussionerna inför valet 2010, inte enbart i det enskilda partiet, utan inom hela den allians som man ingår i. Därför förslag om nya konstellationer eller som Göran Petterssons förespråkar – ett val mellan de två regeringsalternativen. Som den rationella tänkare Göran är, formulerar han det på sitt sätt:

”Valet 2010 borde handla om valet mellan de två regeringsalternativen. Istället riskerar valet att bli en vild budgivning mellan partier med behov av att profilera sig. Det kan tyckas att ett sådant system erbjuder en större valfrihet men verkligheten är väl snarast att det som sägs i valrörelsen riskerar att vara helt överspelat när regeringen har formats.”

Underförstått; Kan man inte hålla vad man lovat innan valet, blir risken uppenbar att man åker på pumpen i kommande val – något, som Erik Hultin och Bloggen Bent tydligt ger uttryck för. Den valhänta hanteringen av integritetsfrågorna i Centerns partiledning har försatt Centerpartiet i en mycket problematisk situation. Nyligen fick vi ett synligt bevis på detta när MEP Lena Ek i ett inslag i SVT Rapport fick snubbor av Justitieminister Beatrice Ask innan den senare lade problemet med Framtidsgruppens rapport och dess möjliga koppling till Stockholmsprogrammet i Centerpartiets knä. Men, att vi medborgare har problem med tilliten till våra politiska ledare är inte alls underligt – vi gör ständigt nya rön. Det visar bland annat detta inlägg av Anders Widén.

Dagens mätning kommenteras av de berörda partierna och i AB är Piratpartiets Rick Falkvinge mycket öppen – utan de etablerade partiernas okänsliga hantering av de medborgerliga fri- och rättigheterna – hade Piratpartiet inte behövts! Han vet att PP:s framgång i valet till Europaparlamentet till stora delar kan tillskrivas proteströster mot de etablerade partierna i ett samhällklimat där övervakning och avlyssning, ses som en universallösning på komplexa problem. Jag kan bara hoppas att skaran av mera frihetligt sinnade moderater, som MinaModerataKarameller kan bjuda kontrollivrarna motstånd. Hur man än vrider och vänder på saken är det moderaterna som har det tyngsta ansvaret för dagens situation. De torde veta att överdriven kontroll skapar fler problem än den löser.

Intressant.