Maktanspråk skadar förtroendet.

När jag igår läste Leif GW Perssons krönika i Expressen igår var det intressant att se hur någon som medverkat i programmet ”Efterlyst”, som under ett par decennier publicerat bilder på misstänkta brottslingar, medger att det kan gå snett. Han skriver: ”Det finns en risk för misstag och i ”Efterlyst” har vi råkat ut för detta vid några tillfällen. Polisen har gett oss fel bilder och våra tittare har pekat ut fel person. Vid några enstaka tillfällen under tjugo år och att vi efteråt gjort allt som stått i vår makt för att ställa saken tillrätta var tyvärr till klen tröst för dem som drabbats. Låt oss heller inte glömma bort integritetsfrågorna. Det är tyvärr långt ifrån så enkelt att den som inte gjort något heller inte har något att frukta. Ibland kan det räcka med att man är kändis, kliar sig i rumpan ute på staden eller vinglar in på krogen med någon annan än sin lagvigda. Brottligt är det hur som helst inte och även ett antal sneda flin och kommentarer på en polisiär ledningscentral är ett intrång i allas vår rätt att få leva i fred så länge vi inte harmar någon annan. Detta förstår också varje tänkande människa. Man behöver inte ens vara JO eller JK för att fatta den saken.”

Därefter följer en kommentar om Thomas Bodströms utspel att utlova en lagändring där skolledningen själva ska få bestämma om hur många övervakningskameror man vill ha. ”Vi ska vara försiktiga med människor som han”, läser jag och hajar till. Mina funderingar har sedan en tid tillbaka gått i samma riktning, men då han varit en person som S ser som sin ”justitieminister” har jag tänkt att sossarna vet något som vi andra inte känner till. Något som gör att de kan överse med att pratet är av det ytliga slaget. Kollar in hans blogg Bodströmsamhället och slås av det opportuna i hans senast inlägg Skjut björnen. Tänker i nästa andetag ”Månne hur partikamraten Jan Emanuel Johansson ser på den saken”. Men släpper den tråden då den bara kan vara av intresse för den som vill skapa spinn.

”Bäst är han som kontraindikator”, skriver Leif GW. ”Om ´Bodis tycker eller tror´ någonting så är detta ett starkt skäl att ´tycka eller tro tvärtom´. Den iakttagelsen ska jag lägga på minnet. Man vet aldrig när man kan få nytta av det.

Hur som helst undrar jag varför FRA-kramare på ömse sidor om demarkationslinjen mellan höger och vänster undslipper medias närgångna frågor. Camilla Lindberg och Birgitta Olssons artikel Alternativet i Tidningen Nu borde leda till att någon känner partiledarna på pulsen. I en kommentar skriver Tomas Mattsson bland annat: ”Frågan är vem som hyser mest rädsla i sina själar? Det är ju skräcken som hela tiden leder fram till förhastade och vansinniga beslut, inte minst politiska, och det gäller sannerligen inte bara FRA. Det behöver man inte vara en särskilt driven omvärldsanalytiker för att se. Efter Birgitta Ohlssons och Camilla Lindbergs resonemang torde det stå alldeles klart att FRA-lagen måste rivas upp, och en parlamentarisk utredning tillsättas som just börjar med att "identifiera de hot eller problem som vi vill lösa".”

Instämmer till fullo i den slutsatsen. Men, det är knappast troligt att Folkpartiet skulle vara mera lyhörda idag än tidigare. Därtill kommer de statsbärande Moderaterna med alla sina Nato-kramare, vilka knappast vill lyssna till sådana tongångar och i Centerpartiet arbetar Staffan Danielsson som grindvakt. Återstår Socialdemokraterna, men finns det verkligen någon som längre tror att de menade allvar med sitt tidigare snack om att riva upp, göra om och göra rätt. Det vore intressant att höra, efter det att Thomas Bodström deklarerat att han stödjer FRA. Och nog är det märkligt att både Moderaterna och Socialdemokraterna är så ointresserade av att klargöra vad det är som hindrar dem från att svara på fem frågor om FRA, som vi i nätverket Riksdagssvar.se vill ha svar på. Ett projekt som allt mer antar formen av en digital minnessten, som dock inte är färdigknackad förrän mandatperioden är till ända.

Kraft att ta nya tag i den uppgiften får jag när jag läst det som Mark Klamberg skriver med anledning av några artiklar i DN, här och här. Jakob Heidbrink har också kommenterat det som sker med koppling till fyra erfarna journalisters debattinlägg i DN. Heidbrink visar något av ett önsketänkande när han skriver ”kanske regeringen gör en tabbe och utnämner någon rakryggad person som verkligen uppfyller sitt uppdrag som domare och inte springer regeringens eller FRA:s ärenden”. Efter vad vi sett hur domare, advokater och riksdagsledamöter frotteras med varandra i olika sammanhang har mycket av förtroendekapitalet förskingrats.

Inte alls underligt att Piratpartiet bestämt sig för att kandidera i riksdagsvalet nästa år. Rick Falkvinge noterar att Hufvudstadsbladet i grannlandet Finland klarar att skriva om att PP:s inriktning på informationspolitiken kan vara ett framgångskoncept. Det ska verkligen bli intressant att följa Telekompaketets, ACTA-förhandlingarnas och Stockholmsprogrammets väg i Bryssel – den här veckan är det många utskottsmöten på gång skriver Christian Engström. Hög tid alltså att sända ett mejl till våra MEP:er. Många andra intresserade av politik är hårt engagerade i den kamp om makten som moderatstämman inledde. Här bara några röster ur mediafloden DN; Mitt i steget; och Lars-Erick.

Intressant.