tisdag 18 augusti 2009

Att vara trygg i en farlig miljö ...

... eller otrygg i en ofarlig miljö, det är frågan. Vad händer i en miljö, där människor inte kan känna sig trygga utan övervakning? Det finns inget som väcker min nyfikenhet så mycket som alla dessa undersökningar bland grupper om 1.000 personer, som sedan anses vara vittnesgill för alla människor i denna grupp. Idag är det Stöldskyddsföreningen som låtit ”utreda” inställningen till övervakningskameror i skolmiljön. En förening som ingår i Säkerhetsbranschen och i år presenteras, som ny viktig medarrangör i mässan Skydd 2010 tiden 14 - 17 september 2010. Under valrörelsens allra sista dagar – skicklig timing! Ser på en portalsida för branschen att Centerpartiets rättstalesperson Johan Linander varit på en tvådagars prao hos ett företag, som ingår i en medlemsorganisation inom Swesec, en annan av mässans arrangörer. Självklart måste justitieutskottets ledamöter hålla sig ajour med livet och tillvaron hos ett företag, som sysslar med värdetransporter, men för jämviktens skull hoppas jag att han även tar del av Affärsvärldens artiklar om hur ett gäng kriminella etablerade sig och blev Sveriges snabbast växande företag i branschen.


Utan att ha studerat kinesisk filosofi något närmare har jag dock uppfattat begreppet Yin och Yang som ett sätt att beskriva hur krafter i vår tillvaro strävar mot sin egen jämvikt. För mycket av det ena eller det andra skapar obalans. Det har jag i åtanke när jag läser artikeln i SvD:s Brännpunkt. Om det är, som det påstås, undrar jag vad detta säger om skolan som miljö och hur vuxna och ungdomar tar itu med de arbetsmiljöproblem, som man tror att kameraövervakningen skulle kunna råda bot på. Noterar dock att det finns en rad förbehåll för acceptansen: ”under förutsättning att de visste att materialet bara skulle användas om något allvarligt inträffat (stöld, skadegörelse, mobbning, våld eller narkotikalangning) och om det var en av skolan utsedd säkerhetsansvarig som fick tillgång till materialet.”


Läs det sista en gång till: ”och om det var en av skolan utsedd säkerhetsansvarig som fick tillgång till materialet”. Snacka om att kratta i manegen för sin utbildningssatsning. Det är inte utan att jag börjar undra om det inte vore en uppgift för grävande journalister att kolla in den här branschen, hur den expanderat och den ideologi som ligger bakom dess utveckling. Har vårt land verkligen blivit så mycket otryggare att leva i? Måste se vad Brottsförebyggande rådet säger om den saken. Wow, där finns mycket att ta del av – här väljer jag att länka till Brottsrummet, en webbplats för ungdomar, där bland andra Länspolismästare Carin Göthblad intervjuas. Brå:s idé om att vi måste sätta fokus på ett förebyggande arbete på lokal nivå är nog det enda gångbara. Men, då blir man tvungen att inse att lösningar kräver en hel del kreativitet och social kompetens.


Tänk om man skulle fråga dessa elever: - Vilken människa vill du helst vara – en som är trygg i dig själv och kan hantera de mest oväntade händelser på ett klokt sätt eller en som lätt skrämmer upp dig själv och nästan alltid är rädd för att det ska hända något oförutsett? Något säger mig att den, som känner sig trygg i sig själv, kunde komma med andra förslag till lösningar än att skolan skulle utbilda säkerhetschefer och skaffa övervakningskameror. Den sociala kompetensen väger uppenbarligen lätt när skolan som arbetsplats ställs inför olika probem. Om skolan är en så otrygg arbetsplats, att kameraövervakning krävs, undrar jag vad Arbetsmiljöverket sysslar med.


Andra som skriver om artikeln är Sidvind; Linnéa Darell; Annie Johansson; Badlands Hyena; och Ipse Cogita.


Avslutar med Jardenberg som skriver initierat om Spotifys inkomster vs artister och bolag, vilket jag berörde i ett inlägg häromdagen.

Intressant.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Brukar inte göra så här, men nu är det tredje bloggen jag postar på. Stycket nedan tar jag ur minnet från en kommentar jag läste för något år sedan om samma sak. Kommer inte ihåg vem som skrev den, inte heller på vilken blogg. Kommentatorn var gruvarbetare, ett yrke där de dagligen hanterar stora risker och faror. Någon kanske känner igen det och kan hitta igen tråden. Tar det lite fritt från minnet, så någon kopia är det egentligen inte:

Övervaka gärna objekt, inte människor utan brottsmisstanke. Varför? Dels därför att övervakning är ett maktinstrument som kan användas för maktmissbruk och dels för att det sätter oskyldighetspresumtionen ur spel, den mest grundläggande byggstenen i vårt rättssystem. Jag är en gruvarbetare och som sådan hanterar jag dagligen stora mängder sprängämnen. Tror ni att vi bevakar sprängämnena? Givetvis, allt annat skulle vara ansvarslöst. Bevakar vi de anställda som handhar dem? Självklart inte! Anledningen är mycket enkel. Antingen litar vi på de anställda eller så gör vi det inte. Om vi skulle bevaka de anställda, så betyder det att vi inte riktigt litar på dem. Hur skall man överhuvudtaget kunna bedriva en verksamhet som innefattar sprängämnen med personal man inte litar på? Tänk själv om du var sprängarbas och hade någon under dig du inte betror att hantera sprängämnen.. Det finns bara inte på kartan! Finns bara två lösningar, byt ut den anställde till någon du kan lita på, eller upphör med verksamheten. Jo, det finns ett till möjligt scenario och det är att du själv som chef är paranoid och det är du som måste bytas ut för att inte verksamheten skall avstanna. Så.. bevaka gärna dynamitförrådet, inte de som arbetar med dynamiten. Bevaka objekt om det kan motiveras, inte subjekt eller för att tillfredställa folks känslor eller farhågor. Farhågor är nämligen fantasier, mardrömmar är inte mer sanna än vad goda drömmar är.

Sedan minns jag inte ihåg så mycket mer av den kommentaren och fyller på med andra aspekter. Ökad övervakning leder inte till ökad trygghet, inte ens upplevd sådan mer än temporärt. Övervakning är en ond spiral. Vi lär oss inte hantera risker genom att unvika dem, det är ett undvikandebeteende. Ju tryggare vi är desto löjligare saker känner vi otrygghet inför, eftersom vi i alt högre grad inte lär oss att hantera livet, och ju mer osäkerhet vi upplever desto mer trygghet ropar vi efter. Att leva är farligt, låt oss därför leva tills vi dör. Överkning föder nya rop på utökad övervakning. England statuerar exempel, inte känner de sig tryggare idag än förr, tvärt om. Detta trots att de tidigare levde med IRA-terrorism och att England idag är sjukt övervakat.

Människor beter sig som de blir behandlade. Respekt och förtroende handlar om ömsesidighet. Ingen kommer att bete sig respektfullt inför den som behandlar en respektlöst. Har vi gäster på besök som sover över så spionerar vi inte på dem genom nyckelhålet till gästrummet, blir vi påkomna är den vänskapsrelationen över. Samma skada sker mellan staten och medborgaren om staten gör samma sak. Vi kan alla få det bekräftat av invandrare från forna öst-stater. Det var en fjäder i hatten att kunna mygla och lura staten. Detta är vad vi ytterst lär våra ungdomar ju mer övervakning vi inför på våra skolor. Skolan uppvisar faktiskt bristande ansvar när de använder övervakning istället för pedagogik och närvarande vuxna som innebär en reell säkerhet istället för en imaginär känsla. Eleverna hör också argumenten om bristande resurser och ser hur närvarande vuxna byts ut mot kameror, ytterst få av eleverna förstår dock hur de påverkas av det, gäller lärarna också.

När våra barn är små, kräver de ständig övervakning. Men allt eftersom de blir äldre ger vi dem mer frihet, detta för att ge dem chansen att kunna utvecklas till fungerande vuxna. Var någonstans går kopplingen mellan övervakning och frihet förlorad?

/Prost

Anonym sa...

Anonym...ja tyvärr vill jag vara det då när man som jag alltid varit en idealist så får man, jag, alltid ta en väldig massa kritik vilket gör att jag nu något åldersstigen fortfarande tycker men vacklar i mitt mod, hur som helst, här kommer en bra grund för en fortsatt diskussion gällande Norrtälje kommun och dess närpolitiska miljö. Jag blev lycklig när jag såg att Skebo slakteri startade sin verksamhet och jag hoppas verkligen att de lever som de lär gällande djurhållningen, lycklig blev jag för initiativet att behandla levande djur med respekt och att de värnar för ett kvalitetstänkande. Tillbaka till det lilla som tillsammans utgör det stora, så trots att jag hör till kategorin låginkomsttagare så väljer jag att äta mindre portioner men kvalité. Jag handlar från Skebo slakteri, gott och näringsrikt, jag handlar även från Väddö gårdsmejeri, jag försöker generellt att handla lokalt produserade varor året om även om utbudet är större under sommarhalvåret. Jag försöker stödja många lokala föreningar och företeelser genom både ekonomiska bidrag och eget engagemang. Jag försöker alltså vara en livkraftig förespråkare för vår kommun, en ambassadör i det tysta. Vad som jag då förfäras av att många av våra offentliga kommunala förespråkare, politiker, ambassadörer, turistidkare mfl vänder sin egen kommun ryggen när det gäller att tex handla av lokala producenter inom alla tänkbara skrån....där står de och förespråkar hit och dit, skryter om natur, historia mm och ändå "kackar de i eget bo"....de förespråkar alla att vi, gemene man, skall handla lokalt, ställa upp för orten och på så vis stärka det närpolitiska mm men själva har de inga skrupler över att inte använda ortens utbud av industri, hantverkare, tjänster....utan lejer ut hit och dit på alla sidor om hav och städer....förvånande är det väl inte någon idé att säga längre...men fördjävligt är ett passande uttryck !
Detta handlar inte alls bara om politiker inte alls utan om all de som värnar om trakten så länge det inte berör deras egen pengabörs....!!!