I medborgarnas intresse?

Tar hjälp av Doom4 för att lyfta fram hur betydelsefull denna höst är när det gäller internets framtid. Avslutningsvis nämner Daniel Erik Josefssons inbjudan till ett seminarium inför tredjebehandlingen av Telekompaketet den 7 september i Bryssel. I mitt stilla sinne undrar jag hur många av Sveriges MEP:er, som kommer att ta chansen att sätta sig in i hur landet ligger. Med tanke på det som hände förra fredagen, då tingsrätten dömde företaget Black Internet att stänga ner trafik innehållande upphovsrättsskyddat material med adress The Pirate Bay, har begreppet 'mere conduit' eller budbärarimmunitet ställts under blixtbelysning. The Pirate Bay blir till ett rött skynke som sätter tankeverksamheten ur spel.

Via en länk hos Erik blir jag uppdaterad om sakernas tillstånd i Storbritannien, läs Monica Horten Iptegrity.com Frendo skriver också om detta och pekar på att operatörerna och upphovsrättsindustrin i England ser ut att ha slagit ihop sina påsar. Vilken roll spelar våra folkvalda i detta spel?

Jag tycker mig se att politikerna abdikerat från sin roll som folkets företrädare i relation till den ekonomiskt starka upphovsrättsindustrin. Uppenbarligen är det ”ballfaktor100” att kunna frottera sig med industrins höjdare och deras advokater. Jag vet vad jag tänkte när jag läste om advokaten Monique Wadsted på Stureplan.se ”Kändisadvokaten Monique Wadsted firade femtio år fyllda tillsammans med 370 av sina närmaste vänner på Fjärilshuset i Hagaparken. Det blev, precis som förhandstipsen antydde, en storslagen baluns där i sort sett hela den svenska medieeliten minglade, kliade rygg och hade en riktig helkväll.” Bilderna avslöjade att riksdagsledamöter räknas till denna elit.

Utan några andra jämförelser tänker jag på de följder det fick för kulturbyggnaden Stadt i Norrtälje att dåvarande Kommunalrådet Håkan Jonsson (S) och dåvarande Tekniska chefen umgicks med kändiskrögaren Anders Broström, Berns salonger. Broström som tidigare gett sig in i fastighetsbranschen med sitt bolag Startskottet (sedermera Gråberget) kunde under förespegling att han var genuint intresserad av att driva hotellet, förvärva fastigheten av kommunen, som tidigare erhållit fastigheten via en donation. Sedan kunde han låta verksamheten gå på sparlåga under ett antal år för att senare lobba för en ändrad användning eller som det hette ”förädla fastigheten” genom att skapa bostadsrätter i ett anrikt kulturhus. Idag har det, som började med att en politiker och en tjänsteman tjusades av att frottera sig med en kändis, utvecklats till en sjusärdeles praktskandal, vilket Norrtelje Tidning så småningom skrivit en hel del om.

Det är denna typ av vänskapsallianser, som vi medborgare har att bekämpa och här är det meningen att media ska vara vårt vakande öga. Men, med egna intressen i en bransch, där även ord är skyddade av upphovsrätt, blir det litet si och så med den saken. Trots att det är så uppenbart att upphovsrätten behöver en rejäl översyn för att det som gäller i den analoga tillvaron ska kunna gälla även i den digitala, blir det ett ramaskri om någon vågar tala högt om den saken. Hur man än försöker synliggöra behovet av en digital intellektuell allemansrätt, vilket bland annat användningen av Creative Commons license möjliggör, faller allt tillbaka på brottsbekämpning. En brottsbekämpning, som har urartat, på grund av tilltron till en användning av tekniken, som borde förskräcka alla politiker i vårt land. När det inte sker måste man fråga sig: - Vilka krafter står de under inflytande av?

Läser med stor behållning Anne Rambergs berättelse om sitt sommarlov i Advokaten nr 6 och tänker att det är fantastiskt att hon orkar. Andra som jag hoppas står pall är Stadsteatern och deras företrädare i Svensk scenkonst, som vågat utmana Stim för avtalsbrott, något SvD följer upp idag. Det är inte utan att jag är beredd att hålla med Lars Ring – teatrarna borde få betalt för att de ger nytt liv åt ett svunnet decenniums musik. DN är i likhet med SVT:s Kulturnyheterna (2:23 – 5:00 i sändningen) mera följsam för att inte säga – svassiga! Vem är i underläge när Universal och Stim lägger in en ny tolkning i ett redan ingånget avtal? Som jag skrev igår – hur mycket badwill tål ett varumärke?

Intressant.