Piratpartiets roll i politiken.

En ny opinionsmätning presenteras samtidigt som diskussionens vågor går höga om Piratpartiets beslut att ställa upp i riksdagsvalet samt i vissa kommuner och landsting. DN har en ledare där man talar om Arga unga män samt försöker göra troligt att Piratpartiet och Sverigedemokraterna slåss om samma väljare, något som hängt kvar hos en del politiska kommentatorer sedan valet till Europaparlamentet. Känner inte igen mig i den bilden varken nu eller då. Instämmer till fullo i MinaModerataKaramellers inlägg Kalla mig inte arg ung man.

Det hedrar ledarskribenten i Norrtelje Tidning, Reidar Carlsson, att han inte ger sig in på den typen av spekulationer. Faktum är att Piratpartiet gjorde ett bra EU-val här, vilket Reidar Carlsson noterar. Vad som däremot inte framgår är att även Sverigedemokraterna gick framåt med 335 röster, vilket var en ökning med 1,91 procent. Den stora förloraren var Junilistan, som minskade med 14,58 procent. Henrik Brors kommenterar förhållandet på riksdagsnivån enligt den mätning som nu publicerats.

Mot den här bakgrunden är jag böjd att se allt prat om att Piratpartiet och S D attraherar samma väljare som något av ett önsketänkande bland journalister, som ogillar Piratpartiet på grund av egna intressen i fråga om upphovsrätten. Vid det här laget är det väl känt att Piratpartiet vill reformera upphovsrätten så att den bättre kan stämma överens med den digitala utvecklingen med hänsyn tagen bland annat till den rätt till kopiering för privat bruk, som vi redan har i den analoga världen och betalar för genom avgifter på olika lagringsmedia. För mig är det också ett renlighetskrav att information om Creative Commons License ska göras lika känd bland landets gymnasieelever som den upphovsrätt, som Antipiratbyråns advokater lever gott på. Jag tänker närmast på den broschyr som Justitiedepartementet framställde för att blidka dem i samband med att Ipred-lagen antogs. Sanningen är den att det finns kreatörer, som insett värdet av CC-licenser i olika sammanhang, och detta bör också bli känt och sättas in i sitt sammanhang.

Mårtensson, som tidigare engagerat sig för en intellektuell digital allemansrätt, tar det idag det djärva greppet att föreslå ett samgående mellan Centerpartiet och Piratpartiet – det tål att ta sig en funderare på. Alla turer kring den lagstiftning, som ska möjliggöra FRA:s kartläggning och trålning i våra trafikdata, har gjort mig och många andra politiskt mycket vilsna. Piratpartiet blev ett alternativ i valet till Europaparlamentet eftersom en rad direktiv, som innebär integritetskränkande lagar här hemmavid, kommer från det hållet. Men, ska ett arbete i Europaparlamentet göra skillnad, måste vi väljare se till att vi får en allmän uppryckning när det gäller medborgarrättsfrågorna i alla partier. Idag kan vi glädja oss åt att ett antal etablerade journalister tar till orda i fråga om FRA:s hemliga domstol. Det är inte en dag för tidigt. Även om det är som en del jurister vill göra gällande att den inte strider direkt mot grundlagen, så kan de ändå se det tveksamma i den. Om jag är vittnesgill, som medborgare, när det gäller dribblandet med den kompletterande lagstiftningen kring FRA-lagstiftningen samt utredningarna av Säpos och Polisens behov, vill jag göra gällande att känslan av dubbelspel snarare ökat än minskat, även om utredaren Anders Eriksson gjort sitt yttersta för att inge förtroende. I detta sammanhang kan det vara intressant att ta del av studenten Anders Lagervalls prisbelönta uppsats, som Nyhetsbrevet Juridicum (pdf-fil) puffar för och NWT skriver om.

I detta sammanhang är PP:s beslut av betydelse, varför jag tycker att det är en klok strategi man valt, när man koncentrerar sitt arbete till vissa valkretsar. Detta säger jag som oberoende debattör, som vill demokratin och integriteten väl.

Intressant.