Verktyg för rättstrygghet.

Den som med hjälp av bland annat artiklar i Nyheter24 och Aftonbladet drar sig till minnes händelsen vid Hornstulls Tunnelbanestation i februari 2010, då journalisten Jesper Nilsson råkade ut för ett par polisers allt annat än proffsiga agerande, gillar nog nyheten om att medborgarrättsorganisationer i USA utvecklat en app för att filma polisövergrepp, vilket Ny Teknik skriver om. Medborgarrättsorganisationer i USA hoppas kunna komma tillrätta med de rötägg inom poliskåren, som genom sitt agerande sabbar allmänhetens förtroende för alla de poliser som gör ett bra jobb. Rättssäkerhet är helt nödvändigt för att medborgarna ska respektera polisen och andra myndighetsutövare – något av en grundbult i vårt samhälle. Det är med respekt som med kärlek – inget man kan kräva, utan något som berörda parter måste göra sig förtjänta av.

En omläsning av kommentarerna till bl a Lars-Ericks blogginlägg i februari 2010 visar dessvärre att bl a England lagstiftat om förbud mot fotografering av poliser under tjänsteutövning. Oroande tecken i tiden? Svensk Myndighetskontroll skrev också om ytterligare ett exempel när poliser under tjänstutövning uppträdde väldigt oproffsigt mot en bilist. Ingen bra PR för polisen precis, varför Michael fann anledning att göra ett utdrag ur Polisförordningen ”4 kap. 1 § Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.”

Med tanke på vartåt ett motsatt beteende leder, undrar jag naturligtvis vilket parti som blir först med att utveckla en strategi så att människor med teknikens hjälp kan stärka sin egen och andras rättstrygghet. Det politiska spelet kring The Pirate Bay och domen mot Peter Sunde visar att det vi inte trodde vara möjligt faktiskt har hänt. Opassande skrev tidigare om Peter Sunde och en liten inventering för att hjälpa oss att friska upp minnet. Väl där måste vi klarlägga vilka lärdomar vi kan dra av det som har hänt och hur vi bäst hjälper Peter Sunde. Hos Sagor från livbåten läser jag på nytt en annan minst lika märklig historia, där upphovsrätten används för att förhindra en kritisk granskning. Markus Lake Berglund ger oss ytterligare exempel på hur knöligt livet på nätet blir med dagens lagstiftning kring upphovsrätten.

Intressant?

Är dataspelsvåld värre än statens våldsmonopol?

Så är vi där igen 30 år senare – hjärnforskare som påstår att våld i dataspel minskar barns förmåga till empati. Detta har legat latent under ytan under många år nu, även om den statliga instansen Medierådet pliktskyldigast försökt hålla balansen. På tröskeln till sin nya uppgift att fr o m 1 januari 2011 vara en statlig myndighet har man insett att internet är här för att stanna och därför inriktar man sig nu på innehållet och då är det intressant se hur de beskriver sin uppgift. När det gäller forskningsrön gör vi klokt i att fråga oss vem som är beställare. Om jag förstått saken rätt rör det sig här om en sammanställning av tidigare mer eller mindre seriösa rapporter, varför jag ser det som ett beställningsjobb, tänkt att ges legitimitet med hjälp av etablerade forskare. Sorry KI men så ser världen ut. Bra därför att forskarna omgående får mothugg av någon som kan säga att här som i allt annat gäller att simma lugnt. Saken berörs även på Newsmill.

Jag är verkligen ingen anhängare av våldet i filmer och spel, men inser att det inte skulle finnas där om det inte fyllde en funktion. Även den som påstår att det bara är för att tjäna pengar borde fundera på det kloka i att göra något som inte efterfrågas. Dessutom har jag rätt livliga samtal med mitt 10-åriga barnbarn, som känner till farmors känslighet och därför tagit som sin uppgift att visa och berätta hur dessa filmer görs och att det som händer inte är på riktigt. Det är sagor i samtiden helt enkelt. Min barndoms sagor kunde vara nog så otäcka och eftersom de användes för att avhålla oss barn från egna strövtåg i skogen eller att akta oss för djupa brunnar, var det ingen som sa att det bara var påhitt. Handgripligen visar barnbarnet hur han i datorn kan göra filmsekvenser som ser riktigt otäcka ut, men där han bara använder sig av olika förprogrammerade effekter. Vad jag ser är att han snabbt avdramatiserar det hela och därmed har blivit mer intresserad av att veta hur de som gör dessa filmer gör de olika sekvenserna än att förfäras över dess innehåll.

Det påminner mig om när hans pappa var i samma ålder och fick följa med mig på en veckas sommarkurs om att använda dia och film i arbete bland barn och ungdomar. Där fanns, förutom en rätt stor grupp vuxna med arbete som lärare, fritidsledare och instruktörer, kursledarens unga dotter och min son, som fick samma uppdrag, som vi vuxna, och tillsammans gjorde ifrån sig långt bättre än många av oss vuxna, eftersom de inte bar på en mängd om och men, som hindrade dem från att ta in kursledaren Ola Olssons goda råd och pröva sig fram. Sammanfattningsvis finner jag det rätt märkligt att vi drygt 35 år senare ser ut att stå och stampa på samma fläck – att rörliga bilder hjärntvättar oss. Marcus ombord på Livbåten är upprörd och gör sitt bästa att förklara hur den här typen av sanningar skapas. Tanken att de säger vad den som betalar vill ha, är inte främmande för honom heller.

Sedan måste jag dela med mig av julklappen från Copyswede som IDG.se skriver om. Det blir till att se om sitt hus. För övrigt är det rätt intressant att DN.se återger nyheter från US som visar att ett uppvaknande är på gång där borta. Guld värt att en tidigare FBI-polis idag jobbar hos medborgarrättsorganisationen ACLU. När får vi se något liknande här hemma? Måste också visa upp Nicklas Lundblads användning av Google Books Ngram Viewer för orden privacy, liberty, security under de senaste tvåhundra åren. Intressant.

Piratpartiets roll i politiken.

En ny opinionsmätning presenteras samtidigt som diskussionens vågor går höga om Piratpartiets beslut att ställa upp i riksdagsvalet samt i vissa kommuner och landsting. DN har en ledare där man talar om Arga unga män samt försöker göra troligt att Piratpartiet och Sverigedemokraterna slåss om samma väljare, något som hängt kvar hos en del politiska kommentatorer sedan valet till Europaparlamentet. Känner inte igen mig i den bilden varken nu eller då. Instämmer till fullo i MinaModerataKaramellers inlägg Kalla mig inte arg ung man.

Det hedrar ledarskribenten i Norrtelje Tidning, Reidar Carlsson, att han inte ger sig in på den typen av spekulationer. Faktum är att Piratpartiet gjorde ett bra EU-val här, vilket Reidar Carlsson noterar. Vad som däremot inte framgår är att även Sverigedemokraterna gick framåt med 335 röster, vilket var en ökning med 1,91 procent. Den stora förloraren var Junilistan, som minskade med 14,58 procent. Henrik Brors kommenterar förhållandet på riksdagsnivån enligt den mätning som nu publicerats.

Mot den här bakgrunden är jag böjd att se allt prat om att Piratpartiet och S D attraherar samma väljare som något av ett önsketänkande bland journalister, som ogillar Piratpartiet på grund av egna intressen i fråga om upphovsrätten. Vid det här laget är det väl känt att Piratpartiet vill reformera upphovsrätten så att den bättre kan stämma överens med den digitala utvecklingen med hänsyn tagen bland annat till den rätt till kopiering för privat bruk, som vi redan har i den analoga världen och betalar för genom avgifter på olika lagringsmedia. För mig är det också ett renlighetskrav att information om Creative Commons License ska göras lika känd bland landets gymnasieelever som den upphovsrätt, som Antipiratbyråns advokater lever gott på. Jag tänker närmast på den broschyr som Justitiedepartementet framställde för att blidka dem i samband med att Ipred-lagen antogs. Sanningen är den att det finns kreatörer, som insett värdet av CC-licenser i olika sammanhang, och detta bör också bli känt och sättas in i sitt sammanhang.

Mårtensson, som tidigare engagerat sig för en intellektuell digital allemansrätt, tar det idag det djärva greppet att föreslå ett samgående mellan Centerpartiet och Piratpartiet – det tål att ta sig en funderare på. Alla turer kring den lagstiftning, som ska möjliggöra FRA:s kartläggning och trålning i våra trafikdata, har gjort mig och många andra politiskt mycket vilsna. Piratpartiet blev ett alternativ i valet till Europaparlamentet eftersom en rad direktiv, som innebär integritetskränkande lagar här hemmavid, kommer från det hållet. Men, ska ett arbete i Europaparlamentet göra skillnad, måste vi väljare se till att vi får en allmän uppryckning när det gäller medborgarrättsfrågorna i alla partier. Idag kan vi glädja oss åt att ett antal etablerade journalister tar till orda i fråga om FRA:s hemliga domstol. Det är inte en dag för tidigt. Även om det är som en del jurister vill göra gällande att den inte strider direkt mot grundlagen, så kan de ändå se det tveksamma i den. Om jag är vittnesgill, som medborgare, när det gäller dribblandet med den kompletterande lagstiftningen kring FRA-lagstiftningen samt utredningarna av Säpos och Polisens behov, vill jag göra gällande att känslan av dubbelspel snarare ökat än minskat, även om utredaren Anders Eriksson gjort sitt yttersta för att inge förtroende. I detta sammanhang kan det vara intressant att ta del av studenten Anders Lagervalls prisbelönta uppsats, som Nyhetsbrevet Juridicum (pdf-fil) puffar för och NWT skriver om.

I detta sammanhang är PP:s beslut av betydelse, varför jag tycker att det är en klok strategi man valt, när man koncentrerar sitt arbete till vissa valkretsar. Detta säger jag som oberoende debattör, som vill demokratin och integriteten väl.

Intressant.