Vad är intressant i media?

Nog är det konstigt, sa Bill. Mycket konstigt, är det, sa Bull. Vet inte riktigt varför tanken på Gösta Knutsons kattpersonligheter dyker upp i mitt huvud när jag läser Mårten Schultz inlägg om hur den Högsta Domstolen får verka, utan något större intresse från våra media. Detta händer medan USA:s Supreme Court lockar till både nyheter och ledarkommentarer i svenska media. Antagligen därför att Mårten själv tycker att det är – Konstigt. Hax uppmärksammar oss på Mårtens inlägg Så påverkas vi av övervakning.

Undrar hur många som känner till att Grundlagsutredningen redan den 17 december 2008 överlämnade betänkandet En reformerad grundlag (SOU 2008:125) till justitieminister Beatrice Ask. Utredningen, som är enig, föreslår en rad förändringar i regeringsformen och i annan lagstiftning. Riksdagspolitikerna både till höger och vänster har kompromissat bort tankarna på en Förvaltningsdomstol, vilket det ofta skrevs om i samband med den härva av lagar, som har kommit till och är på G för FRA:s skull. Eftersom det samtidigt pågår ett förändringsarbete även för tryckfrihetsförordningen tog SR:s Medierna i lördags upp frågor kring tryckfriheten och yttrandefriheten. På programmets webbsida kan man bl a läsa följande:

”I närmast total medieskugga pågår en utredning om att förändra våra grundlagar för tryck- och yttrandefrihet. Kanske till och med att avskaffa de nuvarande grundlagarna - Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) - och ersätta dem med en ny, teknikoberoende, grundlag.”

Styrkan i skyddet för våra grundläggande fri- och rättigheter skiljer i regeringsformen (RF) mellan två slag av fri- och rättigheter. Vissa av de rättigheter som behandlas i 2 kap. RF (regeringsformen) är absoluta i den meningen att de inte kan begränsas på annat sätt än genom att regeringsformen ändras. Andra rättigheter kan begränsas genom vanlig lag (i något fall även genom annan författning, se 12 § första stycket). Det är framförallt detta vi måste skärskåda samtidigt som vi måste fundera över tänkbara effekter av paragrafen, som stadgar att riksdagen inte får besluta om normer i strid mot Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.

Under tiden som den processen pågår ska Sverige under sin ordförandeperiod genomföra Stockholmsprogrammet – ett övergripande program för rättsliga och inrikes frågor. Detta ska sedan utgöra underlag för den handlingsplan, som stats- och regeringscheferna ska besluta om i december 2009 för perioden 2010 – 2014. Nu på onsdag hålls i Stockholm ett informellt möte med ministrarna ansvariga för dessa frågor. På ordförandeskapets webbsida finns en länk under rubriken Externa källor där Kommissionens meddelande finns i form av en pdf-fil med programmet i sin helhet.

Det tog inte lång tid innan Beatrice Ask i TV4:s Nyhetsmorgon i pratet om Stockholmsprogrammet exemplifierade med behovet av åtgärder mot barnpornografi, knark och trafficking. Att det skulle bli mer övervakning ville varken Beatrice Ask eller Tobias Billström kännas vid. Christer Engström (PP) satte fingret på den ökande övervakningen och Calle Larsson (V) på telefon kompletterade med sitt partis syn på saken.

Febril aktivitet råder inom Nätverket Svart Måndag (NSM Sverige) inför arrangemanget i Humlegården onsdagen den 15 juli kl 17.00 då vi visar att vi noga följer det som regering och riksdag gör när det gäller våra demokratiska fri- och rättigheter samt skyddet för integriteten och rättssäkerheten. Rädslan för allt ont, som kan drabba oss får inte sätta friheten och integriteten på undantag. I TV4 Nyheterna i kväll kl 19.00 kunde vi se och höra Amanda Brihed tala om varför mötet i Humlegården är viktigt. Miljö och integritetsfrågor lika heta skriver MinaModerataKarameller; skillnaden i fråga om övervakning tar Mary XJ också upp. Olof puffar även han för Humlan på onsdag. Kulturbloggen likaså. Intressant.

Avslutar med Anders Mildners inbjudan till bloggstafett om framtiden efter Hultsfred.

Bromsa – folket ska inte köras över.

Vem kunde tro att jurister i Norge skulle komma till vår hjälp när det gäller att granska om datalagringsdirektivet bryter mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Något som både SvD och DN skriver om. Detta sker samtidigt som regeringen traskar vidare på den inslagna vägen – nu genom att besluta om direktiv till den parlamentariska kommitté, som ska övervaka den så kallade FRA-lagens följder för den personliga integriteten, samt för Datainspektionens uppdrag.

Sju socialdemokrater från sex olika arbetarekommuner har efter alla diskussioner i bloggosfären gått samman och skrivit en motion till Partikongressen. Där kräver man ett stopp på alla integritetskränkande lagar och direktiv i avvaktan på att riksdagen vidtagit åtgärder för att förbättra lagstiftningsprocessen. De sju motionärerna finns i bloggosfären och har alla deltagit i den dialog, som varit möjlig när alla sett mera till det som förenar än det som skiljer, eftersom saken – våra demokratiska fri- och rättigheter – varit den bärande konstruktionen. Det är Johan Westerholm, Thomas Hartman, Anders Widén, Kristian Krassman, Ulrika Sandberg, Erik Laakso och Ann-Catrin Brockman

Det är klokt tänkt. Debatten om hur lagstiftning går till, måste föras i ett bredare forum än i de olika riksdagsgrupperna. Men, jag har mina tvivel. Klarar S verkligen att se på det egna riksdagsarbetet med kritiska ögon och därmed öppna för ett tänk i nya banor? På Newsmill kan vi se att de sju, som skrivit motionen, villigt erkänner att partiet varit alldeles för svagt i både FRA och IPRED-debatterna, vilket är en god början.

Samtidigt kan man undra om det krävs ett rejält valnederlag för att en sådan hälsosam självprövning ska komma till stånd? Vi vet att många, mest yngre väljare och sympatisörer reagerar över politikernas oförmåga att ta in att vi lever i en ny tid, där inte minst tekniken för information och kommunikation kräver ett nytt sätt att se på hittills stiftade lagar. Idag hänger många av riksdagens ledamöter inte med i utvecklingen och tenderar att se på internet och dess teknik som något odelat ont, där allsköns brottslighet döljer sig. Eftersom en stor del av de äldre i landets befolkning inte är berörd av den integritetskränkande lagstiftning, som har udden riktad mot internets användare, har det varit enkelt för riksdagens majoritet att gå på i ullstrumporna. På något annat sätt kan man inte förklara den iver med vilken riksdagen kränker oss som gillar att vara ute på nätet. Det har gått så långt att Datainspektionen funnit att det nödvändigt att göra en sammanställning som visar att över 20 lagförslag påverkade integriteten under 2008. Men detta kommer att straffa sig – så tolkade jag debatten hos FORES tidigare i kväll. Men mer om det i morgon.

MinaModerataKarameller har en träffsäker metafor för beteendet – ute på hal is kan man välja mellan att vara en del i det som sker eller att hålla sig i sargen. Det är inte svårt att inse vilket beteende som lönar sig i längden. Mark Klamberg skriver om den debatt som pågår hos S, men verkar för egen del ha gett upp hoppet om riksdagen som beskyddare av den personliga integriteten och rätten till privatliv. Lars-Erick, den liberale rebellen, noterar att här råder ingen upphovsrättsnoja. MinaModerataKarameller kommenterar och ställer frågan: Ska vi ge bort den här frågan till oppositionen? Frågan är i sanning berättigad med tanke på att idéerna om att något radikalt måste göras är minst lika het bland allianspartiernas medlemmar, väljare och sympatisörer. Scaber Nestor funderar kring övervakarnas övervakare; Svensk Myndighetskontroll visar upp en dialog med en kritiker, som tycker att dessa sossar drabbats av hybris; Jens O. skriver om detta, men också om bojkotten mot musik- och filmbranschen. Så, sant den måste vi också jobba för att sprida kännedom om.

Integritet rör individer – inte MSB

Läste en lång kommentar hos MinaModerataKarameller som modererats bort hos Eva Rundkvist a k a Käringen mot strömmen. Den som skrivit kommentaren är en person, som uttryckligen vill vara anonym, varför jag inte kan ställa frågan om det är OK att jag bearbetar texten och gör om den till ett blogginlägg här. Men arbetet med att stoppa FRA-lagen har varit ett lagarbete där vi alla delat med oss, varför jag tänker ta mig friheten att göra så.

Men först något om Datainspektionens sammanställning över de 20 lagförslag, som påverkade integriteten under 2008. Det är intressant läsning, som jag kan tipsa Käringen mot strömmen om, eftersom hon undrar varför vi inte reagerar inför övervakningen med kameror i skolorna. Det gör Datainspektionen, som ännu så länge är en myndighet där man tar sitt uppdrag på allvar. Nu upplyser man oss om läget – riksdagen har drabbats av kontrolliver. Karl Sigfrid har läst och ser ut att kunna dra nytta av rapporten; Opassande, som har en intressant länk till Christian Rudolf med fokus på den nya Lagen mot Hemlig dataavläsning; samt MinaModerataKarameller som i detta inlägg har en rad mycket intressanta länkar, men också kommentaren, som jag ville bearbeta, återgiven i sin helhet. Finemang – då kan ni ju jämföra. Men missa inte min slutsats både vad gäller anställda hos MSB och vårt behov av en robust grundlag.

Så till inlägget med adress till alla dem som anser sig ha som uppgift att svara för samhällsskydd och beredskap dit även värnet om demokratin måste räknas:

Integritet är något personligt. När det gäller signalspaningen, är det privat kommunikation det handlar om, varför varje avvägning måste företas i det enskilda fallet, inte kollektivt. Före FRA-lagen, hade vi en lagstiftning som överensstämde med detta, och därmed fanns grundläggande fri- och rättigheter. För att bli avlyssnad, måste den enskilde vara skäligen misstänkt för brott rätt högt på straffskalan. Det var en bedömning i det enskilda fallet. Nu ska allt, som jag gör på nätet, levereras till samverkanspunkterna, eftersom jag använder Google och deras gmail, vars servrar står någon annanstans än i Sverige. Många FRA-kramare har sagt att e-post är att jämföra med vykort. Men den jämförelsen haltar rejält. En brevbärare får inte ens till polisen avslöja vad som står på ett vykort, utan en åklagares bedömning. Idag är elektronisk kommunikation mindre privat än vykort, då avsändaren av ett vykort fortfarande kan vara fullständigt anonym, även om innehållet inte är förtroligt i samma utsträckning som i ett brev.

Så småningom kommer detta att gå upp för folk, och då ändras kommunikationvanorna utifrån vad en utomstående övervakare kan tänkas göra för bedömning. Det sker en anpassning till vad man tänker att någon annan skall tro. Det hittills privata måste ses som något som ska delges utomstående. Då förändras förutsättningarna för min tillvaro på ett radikalt sätt. Min och andras grundlagsfästa fria åsiktsbildning och våra möjligheter att skapa opinion, vilket är grundläggande för demokratin, har tagit skada. Samhällsskyddet för våra demokratiska fri- och rättigheter har nu blivit beroende av några få handplockade politikers goda vilja. Det om något borde den, som arbetar vid den nya Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) inse allvaret i, och också uppbåda all sin kraft och alla medel för att bekämpa. Denna nya myndighet borde inte avlöna individer, som ser FRA-lagen som en förutsättning för ett gott arbete. I så fall kan vi verkligen tala om ett reellt hot mot samhället och dess förmåga att utvecklas.

Hade inte anonymitet tillåtits och privat kommunikation varit skyddad, så hade med all säkerhet homosexualitet och hädelse fortfarande varit brottsligt. De informella nätverk, som rev ner de gamla murarna, hade inte kunnat bildas. Tänk efter.. skulle en brottsling kommunicera med sina vänner om han/hon visste att de var avlyssnade och därmed riskera att dra in dem. Knappast. Detta är ett bra exempel på en utveckling där den fria åsiktsbildningen varit viktig och utifrån detta kan man också förstå hur samhället kan påverkas negativt när det personliga inte tillåts vara strikt privat. Denna generella massavlyssning kommer att få oöverskådliga socialpsykologiska konsekvenser med svårläkta sår i samhällskroppen som följd. Människor som levt i stater med övervakning kan vittna om hur hela deras sätt att vara påverkades av att de visste om att de var övervakade. Själv har jag outplånliga minnen från besök hos ungdomsvänner i Öst-Berlin året innan muren byggdes.

Allt detta dras vi nu in i på grund av FRA-lagstiftningen, där myndigheter sägs skydda oss från yttre hot, men i förlängningen vet vi att politiker kommer att vilja använda FRA för att spåra annan typ av brottslighet. Allt efter som vi människor finner utvägar med hjälp av anonymiseringstjänster kommer dessa att bli olagliga. Det finns politiker som inte kommer att dra sig för att exploatera människors rädsla på ett sådant sätt att de kan få stöd för vad som helst. Därför behöver vi en robust grundlag och en fristående Författningsdomstol. Men till dess må vi gissla alla dem som ställt till det för oss.

Första bästa tillfälle blir EU-valet den 7 juni – hos Scaber Nestor har jag funnit en redovisning av hur dagens EU-parlamentariker agerat i för internet viktiga frågor. Själv väntar jag med spänning på resultatet av deras agerande m a a Medina-rapporten och Telekom-paketet. Det vägleder mig i mitt val av kandidat.

Riksdagsledamöter förklarar sin tystnad

-->

En dundrande applåd för Anders Widén, som tack vare idogt arbete fick chansen att i SVT:s Mittnytt lyfta fram svårigheten att få svar om FRA från riksdagens ledamöter. Efter en presentation av Anders hänvisas till en video med intervjuer av riksdagsledamöterna Bertil Kjellberg (m) och Gunnar Sandberg (s) samt en länk till Riksdagssvar. Det hela började med ett inslag för ett par dagar sedan där det påstods att kritikerna tystnat, men sedan dök Erik Hultin upp med Centeruppropet och igår kunde vi se och höra Anders Widén. Bra jobbat! Anders har rätt i sin iakttagelse att länder världen runt fått spader efter den 11 september 2001.

Med tillgång till all trafik på nätet och i etern tror man sig kunna spåra terrorister, men i den mängden är det svårt att fånga relevant information (det visar just utredningar efter den 11 september 2001) och dessutom sker detta till priset av att många medborgares misstro mot myndigheter och politiker ökar i takt med att man ändrar sitt beteende när det gäller användningen av datorer, telefoner och faxar. Vi ser t ex Journalistförbundet uppmana sina medlemmar att i mejl varna för att kommunikationen övervakas av FRA. Jonas Linander (c), ledamot i Justitieutskottet, bloggar om att han nu är på studieresa i Australien och Nya Zeeland, där hans utskott ska studera organiserad brottslighet och ungdomsdito. Han ingår i gruppen som tittar närmare på den organiserade brottsligheten och noterar att Australian Crime Commission har befogenheter för underrättelseinhämtning som vi i Sverige inte är i närheten av, t ex datamining av bankernas databaser.

För att återgå till inslaget i Mittnytt hoppas jag på en diskussion om både riksdagsmannen Bertil Kjellbergs ignoranta attityd i förhållande till enkäter från vanliga väljare och Gunnar Sandbergs rätt slappa attityd till frågor som inte tillhör hans utskott. När det gäller Bertil Kjellberg undrar jag hur han ställer sig till enkäter med frågor från Företagarna och Skattebetalarna, bara för att ta några exempel? När det gäller Gunnar Sandberg borde han fundera över mängden motioner och vad det leder till att riksdagens beslut om nya och ändrade lagar i princip tas i utskotten. Att acceptera den ordningen innebär att makten förskjuts från de folkvalda (som traskar patrull) till en liten klick ledande politiker och deras tjänstemän samt lobbyister.

Jag delar inte Thomas Gürs idéer i dagens SvD om att göra politiken till en tummelplats för en välbetald elit, men jag gillar att han lyfter upp frågan till diskussion. Det skrivs alldeles för litet om hur besluten kommer till och var den egentliga makten över dem ligger. Med tanke på att förslaget En reformerad grundlag (SOU 2008:125) nu är ute på remiss finns alla anledning att börja skärskåda detta. Jens O har lyft fram 23 § som handlar om yttrandefrihet och informationsfrihet. Läs och begrunda.

Flera andra har noterat sändningarna i Mittnytt och Riksdagssvar; Olof, Opassande, Mårtensson, Leo, Jesper och Hanna Wagenius. Klocklös i tiden visar att ledamoten i signalspaningsnämnden Susanne Eberstein (s) pratar i nattmössan. Calandrella har också skrivit till våra rlm och redovisar nu vilka som hittills svarat. Här hur Anders själv upplevde att vara med i Mittnytt. För den som är intresserad av att veta mera om IPRED finns en wiki StoppaIPRED.nu Avslutar med att slå på stora trumman för Centeruppropet som Bent skriver om. Intressant.

Våra grundlagsskyddade rättigheter

Under det senaste halvåret, har vi haft anledning att fundera över varför skyddet för våra mänskliga rättigheter är så lätt att bortse från, när regeringen vill ha möjlighet att göra intrång i vår privata sfär och bereda sig tillgång till allt det vi sysslar med på nätet. I bästa välmening tycker man sig ha rätt att övervaka oss alla ifall någon av oss skulle visa sig vara ohederlig. Borta är förhållningssättet att bara syna den i sömmarna, som på goda grunder misstänks göra eller ha gjort sig skyldig till mycket grova brott. Många är vi som undrat om lagar som den om FRA och signalspaning, IPRED1 och Datalagring verkligen är förenliga med vår grundlag. Mera om datalagring skriver jag på NT-bloggen, där även Morfar Gunnar luftar sina åsikter i saken.

Tycker därför att det ska bli intressant att ta del av Grundlagsutredningens förslag som presenterades igår och som många tidningar och andra media kommenterar idag, bl a Maria Abrahamsson i SvD, som säger sig vara imponerad medan ledarskribenten i NWT skriver om förändringar på marginalen, medan Sydsvenskan skriver ”Försiktigt, rent av fegt”. I DN:s huvudledare liknas resultatet med pyttipanna, medan Expressen tycker att det är starkt jobbat, men NWT talar om marginella förändringar. Ola Nordemo, V-K, noterar en kompromiss och saknar en friskare debatt, medan Gustaf Blomberg i Norrbottens-Kuriren gläds åt att domstolarna getts ett eget kapitel där bl a utnämningen ska bli mera öppen och ske i en särskild nämnd samt att kravet på att en konflikt mellan lag och grundlag ska vara uppenbar för att prövas i domstol tagits bort. Det senare fick naturligtvis allianspartierna i utbyte mot att de frångick sitt krav på Författningsdomstol, vilket naturligtvis var nödvändigt för att nå enighet i utredningen. Nu återstår att se om riksdagens alla ledamöter kommer att traska patrull eller om vi verkligen kan få en uppfriskande debatt om lagförslaget under remissomgången. UNT skriver om omvälvningen som uteblev och tippar att det som kommer att dra till sig störst uppmärksamhet blir sänkningen av spärren vid personval från åtta till fem procent; att valdagen flyttas; att EU-medlemskapet skrivs in i Regeringsformen och att kommunerna får möjlighet att ordna nyval. Intressant.

Bland bloggarna noterar jag Dick Erixon, Pär Ström, Jakob Heidbrink, Mårten Schultz och Hax. Den sistnämnde ser en möjlighet att efter den 1 januari 2011 komma till rätta med en rad integritetskränkande lagar – eja vore vi där.

Hur vi upplever situation spänner mellan galghumoristiskt som t ex Anders Widén eller mera analyserande som MinaModerataKarameller.

Tankar kring politikerrollen.

Lars-Erick och många andra har haft många funderingar kring regeringens och riksdagens arbetssätt i principiellt viktiga lagstiftningsfrågor, vilket turerna kring FRA-lagen blottlagt. Lars-Erick har idag och tidigare lyft fram betydelsen av en ideologisk kompass och kopplingen tillbaka till ledande gestalter, som gått före och visat vägen i folkrättsliga frågor. Jag gör det därför lätt för mig och länkar till Lars-Erick samt bjuder in till en diskussion om detta. Vi båda har olika ingångar i problematiken; Han, som socialliberal under en lång följd av år och jag, som före detta socialdemokrat sedan lång tid tillbaka och hoppjerka i politiken som väljare. Sedan flera val tillbaka har jag röstat olika i kommunen, landstingen och riksdagen och då använt mig av möjligheten att rösta på en person, som jag har tyckt visat framfötterna i några sammanhang av betydelse för mig. Men, med partipiska och utkvittning har personvalsinslaget ingen som helst betydelse; demokrati och mänskliga rättigheter måste få ett starkare stöd i riksdagen och därför blir nästa viktiga fråga för svenska folket Grundlagsutredningens förslag, vilket ska presenteras senast under december månad. Turerna kring FRA-lagen eller lagarna kommer nog att hålla oss vakna till dess ;-).

Djävulskap och annat efterspel

Nyligen skrev jag om vikten att vi inom bloggosfären vårdar det som vi uppnått med vår kamp. Att uppgifter om enskilda FRA-anställdas privata liv lagts ut på nätet, som Politikerbloggen skriver om, är ett sabotage mot oss alla, som varit engagerade i kampen mot FRA. Det ger anhängare av FRA vatten på sin kvarn – det finns de som tycker att buset måste hållas efter. Med frihet följer att man också måste ta ansvar. Till ansvaret hör att när lusten att djävlas med FRA faller på, då måste man tänka på vilka andra intressen som skadas av ens tilltag. Vi som fortsätter att kämpa, genom att nu bearbeta våra internetleverantörer, vi är inte betjänta av att några – som inte tänker längre än näsan räcker – agerar så att folk i allmänhet tycker att lagen kan vara OK eftersom de i förlängningen vill att spaningen ska kunna utvidgas att även gälla all sköns brottslighet.

De är så många, som är utsatta för ”djävulskap”, vilket ungdomar roar sig med i brist på annan sysselsättning, att ropen på lag och ordning ljuder allt högre. Om inte dessa ungdomar besinnar sig, går vi än snabbare mot en polis- och kontrollstat. Arbeta konstruktivt för något istället!!! Även om jag har varit förbannat upprörd och ledsen över riksdagsledamöternas beslut, inser jag att det inte lönar sig att kasta sten eller att djävlas med enskilda politiker.

Men utmana dem på debatt i media och bloggosfären, det kan vi. Och när de sitter i TV-sofforna och brer ut sig i tidningarna för att ge sin syn på saken, får vi be om genmälen eller en debatt med dem. Det är bara att jobba på. Nu också mot internetleverantörerna. Tänk om alla skrev ett brev och ställde krav på skydd för brevhemligheten, som idag handlar om mejl och sms. Vi är ju kunder och det sägs ju att kunder har makt i dagens samhälle. Alltså om vår medborgarmakt lackat ur, måste vi pröva hur långt vår konsumentmakt håller. Även om det sägs, här i NSD, att brevhemligheten avskaffas med den nyss antagna lagen, borde det prövas om det verkligen är förenligt med våra mänskliga rättigheter enligt FN-stadgan och EU-rätten. Det är rätt patetiskt när utrikesministern talar sig varm för dessa rättigheter på Kuba i Kina och Burma, men vad jag kan se på hans blogg inte ser vad som händer här hemmavid.

Trots allt finns det riksdagsledamöter som är värda beröm. En sådan är Camilla Lindberg (fp) Dalarna, som röstade NEJ. Hon och Birgitta Ohlson, som dock la ner sin röst efter alla påtryckningar, har nu blivit bombade med blommor skrev DN om den 19 juni. Man vågar väl använda ordet ”bombade” ännu så länge, men efter den 1 januari 2009 bör man nog ta sig noga i akt. Annars kan man fastna på kroken hos FRA:s fiskande robot.som SVT Opinion hade ett debattinlägg om. Några andra som också är värda beröm är Alice Åström (v) och Marianne Berg, som förutom att de röstade Nej även begär att Konstitutionsutskottet synar saken.